1. Sammanfattning av läget för de mänskliga rättigheterna

Transkript

1 Denna rapport är en sammanställning grundad på Utrikesdepartementets bedömningar. Rapporten kan inte ge en fullständig bild av läget för de mänskliga rättigheterna i landet. Information bör sökas också från andra källor. Utrikesdepartementet Mänskliga rättigheter i Mali 2010 ALLMÄNT 1. Sammanfattning av läget för de mänskliga rättigheterna Sedan början av 1990-talet har Mali gjort betydande framsteg i riktning mot ett demokratiskt samhälle med ökad respekt för de mänskliga rättigheterna. Regering och myndigheter visar överlag vilja att respektera medborgarnas mänskliga rättigheter men brister finns inom flera områden. Rättsväsendet är underställt den verkställande maktens inflytande. Långa häktningstider före rättegång är mycket vanliga. Förhållandena i fängelserna är undermåliga. Korruptionen är utbredd och systematisk, men en debatt om korruptionens negativa effekter har tagit fart, vilket signalerar en stärkt opinion mot korruption. Yttrande- och pressfriheten respekteras i regel. Läskunnigheten är låg vilket begränsar det politiska deltagandet. Även om en konsensuskultur starkt präglar politiken, har tre mindre partier i parlamentet efter parlamentsvalet 2007 officiellt förklarat sig vara i opposition till koalitionen som stöder presidenten. En reviderad författning är under utarbetande bland annat för att stärka oppositionens inflytande i parlamentet. Förslaget ska underställas en folkomröstning. En kommission för revidering av dödsstraffet har inrättats, vilket förväntas leda till viss harmonisering av nationell lagstiftning med de av Mali ratificerade internationella konventionerna. Diskriminering och våld mot kvinnor i hemmet är vanligt förekommande och det saknas effektiva insatser för att förebygga och beivra övergreppen från myndigheter och rättsväsendet. Kvinnlig könsstympning är fortfarande laglig och mycket utbredd, trots upplysningskampanjer. Sociala och kulturella

2 faktorer begränsar kvinnors deltagande i ekonomin och i utbildningssatsningar. Vissa framsteg noteras samtidigt rörande kvinnors rättigheter, bland annat antagande av en jämställdhetspolitik år Barnarbete är vanligt förekommande inom jordbruk och i hemmen. Handel med barn är alltjämt ett problem både inom Mali och till grannländer. Säkerhetsläget i norra Mali har alltjämt viss koppling till tuaregernas situation och krav på omfördelning av resurser och viss autonomi. Men försämringen under senare tid har främst underblåsts av terroristhandlingar utförda av Al Qaida i islamiska Maghreb och organiserad brottslighet, i huvudsak smuggling av bland annat droger och vapen. 2. Ratifikationsläget beträffande de mest centrala konventionerna om mänskliga rättigheter samt rapportering till FN:s konventionskommittéer Mali har ratificerat eller anslutit sig till följande konventioner: - Konventionen om medborgerliga och politiska rättigheter, International Covenant on Civil and Political Rights (ICCPR) samt dess första fakultativa protokoll om enskild klagorätt men ej det andra fakultativa protokollet om avskaffandet av dödsstraffet - Konventionen om ekonomiska, sociala och kulturella rättigheter, International Covenant on Economic, Social and Cultural Rights (ICESCR) - Konventionen om avskaffandet av alla former av rasdiskriminering, Convention on the Elimination of All Forms of Racial Discrimination (CERD) - Konventionen om avskaffande av all slags diskriminering av kvinnor, Convention on the Elimination of All Forms of Discrimination Against Women (CEDAW) samt dess fakultativa protokoll om enskild klagorätt - Konventionen mot tortyr och annan grym, omänsklig eller förnedrande behandling eller bestraffning, Convention Against Torture and Other Cruel, Inhuman or Degrading Treatment or Punishment (CAT) samt dess fakultativa protokoll om förebyggande av tortyr - Konventionen om barnets rättigheter, Convention on the Rights of the Child (CRC) samt dess två fakultativa protokoll om barn i väpnad konflikt och om handel med barn, barnprostitution och barnpornografi - Konventionen om skydd av migrantarbetares och deras familjemedlemmars rättigheter, Convention on the Protection of the Rights of All Migrant Workers and Members of Their Families (CMW) års flyktingkonventionen, Convention Related to the Status of Refugees, samt det tillhörande protokollet från Konventionen om rättigheter för personer med funktionsnedsättning, Convention on the Rights of Persons with Disabilities (CRPD) inklusive dess tilläggsprotokoll 2

3 - Konventionen mot påtvingade försvinnanden, Convention for the Protection of all Persons from Enforced Disappearances (CED). - Romstadgan för den internationella brottmålsdomstolen, International Criminal Court (ICC) - Den afrikanska stadgan om mänskliga och folkens rättigheter Malis rapportering till och dialog med respektive konventionsbaserad kommitté har varit mycket oregelbunden och har skett med stor eftersläpning. Under 2010 inlämnades inga nya rapporter från landet. Vidare finns problem när det gäller harmoniseringen mellan de nationella lagarna och de internationella konventionerna. Mali genomgick 2008 en översyn av landets efterlevnad och respekt för de mänskliga rättigheter, vilket skedde inom ramen för FN:s råd för mänskliga rättigheters allmänna ländergranskning (Universal Periodic Review, UPR). Den nationella rapporten utarbetades av en kommitté med deltagande av representanter för det civila samhället och inkluderade en informationskampanj om UPR-granskningen, dess syften och det civila samhällets roll i processen. Rekommendationerna som Mali erhöll vid granskningen rörde bland annat förstärkning av respekten för kvinnors och barns åtnjutande av fri- och rättigheter (inklusive kriminalisering av kvinnlig könsstympning, antagande av en medborgar- och familjelag samt ökat skydd mot barnarbete och handel med barn), avskaffande av dödsstraffet, en förstärkning av rättsväsendets oberoende, effektiv bekämpning av korruption och en revision av den så kallade förtalslagen, som i vissa fall medger sanktioner mot journalister och uppfattas som en inskränkning av pressfriheten. På den internationella människorättsdagen anordnas varje år ett offentligt människorättsforum, där medborgarna har möjlighet att ställa medlemmar i regeringen till svars för kränkningar mot de mänskliga rättigheterna som påstås ha begåtts under året. 3 MEDBORGERLIGA OCH POLITISKA RÄTTIGHETER 3. Respekt för rätten till liv, kroppslig integritet och förbud mot tortyr Inga rapporter finns om politiska mord eller om politiskt motiverade försvinnanden från Förhållandena i fängelserna är undermåliga. De är överbelagda, har otillräcklig medicinsk vård, bristande matförsörjning och sanitära problem. I det centrala häktet i huvudstaden Bamako med kapacitet för 400 personer sitter över personer häktade. Flera maliska enskilda organisationer besöker fängelserna och arbetar framför allt med att förbättra förhållandena för kvinnor och

4 4 ungdomar. De uppger dock att tillstånd för besök i fängelser måste begäras från justitieministeriet minst en månad i förväg. 4. Dödsstraff Mali har ratificerat FN:s konvention om medborgerliga och politiska rättigheter men har inte tillträtt dess andra protokoll om dödsstraffets avskaffande. Landets strafflagstiftning omfattar dödsstraff bland annat för högförräderi, spioneri och mord. Den senaste avrättningen ägde rum 1980, men fortfarande - och relativt ofta - döms personer till döden. En kommission tillsattes 2009 för att lägga fram ett omarbetat lagförslag gällande dödsstraffet. Detta ses som ett steg i positiv riktning och kan bidra till en harmonisering av landets juridiska ramverk och de av Mali ratificerade internationella instrumenten mot dödsstraff. Parlamentet har dock, senast i slutet av 2010, uppskjutit behandlingen av lagförslaget. 5. Rätten till frihet och personlig säkerhet Överlag respekteras rätten till frihet. En stor del av de personer som sitter inspärrade i häkten eller fängelser har dock inte dömts i rättegång. Säkerhetsstyrkorna övervakar individer och grupper som anses utgöra ett hot mot den nationella säkerheten. Det förekommer inte några inskränkningar av inrikes- eller utrikesresor. För att erhålla ett pass krävs ofta mutor. Många poliser och gendarmer avkräver trafikanter mutor vid vägspärrar. 6. Rättssäkerhet och rättsstatsprincipen Enligt grundlagen ska domstolarna vara självständiga men i praktiken fortsätter den verkställande makten att utöva inflytande över rättsväsendet, som präglas av stora brister. Justitieministeriet utser och avsätter domare samt övervakar både lagarnas verkställighet och domstolsutövningen. Proceduren för utnämning av domare är varken transparent eller objektiv. Presidenten leder ett nationellt råd för rättsväsendet (Conseil Supérieur de la Magistrature) som övervakar domstolarnas verksamhet. Lokala grupper som arbetar för mänskliga rättigheter hävdar att det förekommer korruption och otillbörligt inflytande i domstolarna. Enligt lag ska frihetsberövade personer antingen häktas eller släppas fria senast 48 timmar från gripandet. Så sker inte alltid i praktiken. Frihetsberövade utsätts ofta för långa häktningstider innan rättegång äger rum, ibland flera år. Det beror på bristande administrativ kapacitet, brist på domstolar och jurister samt på korruption. Med undantag för mål som rör minderåriga, är rättegångar offentliga och de åtalade har rätt till försvarsadvokat enligt eget val. Det är dock svårt för flertalet att i praktiken ha råd att betala för ett fullgott försvar.

5 Vid sidan av det moderna domstolssystemet tillämpas traditionell rätt. Byledare beslutar, i samråd med de äldre i byn, i majoriteten av civila tvister på landsbygden. Det finns också en militärdomstol som dock aldrig har använts. 7. Straffrihet Den utbredda korruptionen har bidragit till en kultur av straffrihet, vilket även omfattar brott mot mänskliga rättigheter, särskilt i de fall övergrepp har begåtts av statsanställda. Uppgifter finns också om att fängslade i korruptionsmål frisläppts långt innan strafftiden gått ut. 8. Yttrande-, tryck-, mötes-, förenings- och religionsfrihet m.m. Författningen gör inga inskränkningar i yttrande- eller pressfriheten och dessa friheter liksom mötesfrihet respekteras i regel. Individer kan kritisera regeringen både i offentliga och privata sammanhang, generellt utan risk för trakasserier eller sanktioner. Oberoende media är aktiva och ger uttryck för ett brett spektrum av åsikter. Trots god mediafrihet rapporteras vissa incidenter. Den så kallade förtalslagen medger i vissa fall sanktioner mot journalister. Den relativt höga kostnaden för tidningar och TV samt utbredd analfabetism gör radion till det viktigaste informations- och kommunikationsmediet. Det finns över 120 radiostationer. Vidare finns fler än 30 tidningar och tidskrifter som utges på franska, arabiska eller lokala språk. Av sju dagstidningar är sex privatägda och en kontrollerad av regeringen. Landets enda TV-station är statlig. Internetanvändningen ökar men är fortfarande begränsad till större städer. Medborgerliga rättigheter är i princip garanterade. De överträdelser som ändå förekommer beror ofta på bristande sanktioner av myndigheter och rättsväsende. Det finns uppgifter om tortyr utförd av polis, som regelbundet följs upp av människorättsorganisationer. Det förekommer tvångs- och barnarbete samt människohandel, särskilt i de nordöstra, svårkontrollerade ökenområdena. Där pågår också annan illegal verksamhet, såsom drog- och vapensmuggling. Enligt grundlagen är Mali en sekulär stat som garanterar församlings- och religionsfrihet. Alla organisationer, med undantag av traditionella inhemska, religiösa organisationer, är skyldiga att registrera sig. Det finns vidare en lag som förbjuder föreningar som utövar omoralisk verksamhet. 9. De politiska rättigheterna och de politiska institutionerna Grundlagen från 1992 anger en maktfördelning mellan den verkställande, lagstiftande respektive den dömande makten. Presidenten är statsöverhuvud och överbefälhavare för de väpnade styrkorna. Presidenten väljs för en period 5

6 6 av fem år i direkta, allmänna val och kan endast återväljas en gång. Enligt grundlagen utser presidenten premiärministern och godkänner premiärministerns förslag på regeringsmedlemmar. Nationalförsamlingen utövar den lagstiftande makten. Ledamöterna är valda på fem år i direkta allmänna val och kan väljas för högst två mandatperioder. Kvinnor är svagt representerade på politiska poster; endast 22 procent av ministrarna och 10 procent av parlamentarikerna är kvinnor. I samband med att grundlagen antogs infördes flerpartisystem i Mali. Det finns i dag över 100 politiska partier. Tre partier har efter parlamentsvalet år 2007 för första gången officiellt förklarat sig stå i opposition till den koalition som stöder presidenten. Konsensuskulturen som präglat det politiska klimatet i Mali, särskilt under president Amadou Toumani Touré, lever dock kvar. Parlamentsvalen som hölls 2007 genomfördes i enlighet med grundlagen och betraktades av internationella och inhemska valobservatörer som fria, rättvisa och tillförlitliga. Valdeltagandet i Mali är generellt lågt. Kommunalvalen år 2009 ansågs också fria och rättvisa. Deltagandet var lågt, 44 procent. Antalet valda kvinnor ökade från 726 till 814, vilket är en blygsam förbättring givet det totala antalet kandidater om ca EKONOMISKA, SOCIALA OCH KULTURELLA RÄTTIGHETER 10. Rätten till arbete och relaterade frågor Diskriminering i arbetslivet på grund av kön, hudfärg, religion och politisk åsikt får enligt lag inte förekomma. Internationella arbetsorganisationens (ILO) åtta centrala konventioner om mänskliga rättigheter har ratificerats. Arbetslagstiftningen innehåller regler om arbetsvillkor, men många arbetsgivare har inte kunskap om dessa föreskrifter eller tillämpar dem inte. Den månatliga minimilönen uppgår till cirka 400 kr, vilket inte räcker för en rimlig levnadsstandard för en arbetstagare med familj. Ofta är lönen dessutom lägre än lagstadgad minimilön. Kvinnor är arbetslösa i större utsträckning än män och har ofta lägre lön än män. Kvinnor är starkt underrepresenterade inom den offentliga förvaltningen. Grundlagen och arbetslagstiftningen föreskriver att arbetare fritt får bilda och ansluta sig till fackföreningar. Strejker är tillåtna, men regeringen har av ILO uppmanats att ändra arbetslagstiftningens begränsningar av strejkrätten för att den ska stå i full överensstämmelse med rätten till föreningsfrihet.

7 7 Grundlagen förbjuder tvångsarbete, inklusive barnarbete, men organiserade ligor har bland annat sålt barn till tvångsarbete i Elfenbenskusten. Barn som inte går i skolan tvingas ofta arbeta i det egna hemmet eller hos släktingar. 11. Rätten till bästa uppnåeliga hälsa I likhet med flertalet länder i Afrika söder om Sahara är hälsosituationen undermålig och resurserna inom hälso- och sjukvården mycket begränsade. Förväntad livslängd uppgår till 47 år för kvinnor och 44 år för män. Mödraoch barnadödligheten är hög men minskar, om än långsamt. Mindre än hälften av befolkningen har tillgång till hälso- och sjukvård. Av statsbudgeten gick år 2010 ca 12 procent till hälsosektorn. 12. Rätten till utbildning Vissa förbättringar i tillgången till utbildning kan noteras. Idag är ca 82 procent av barnen inskrivna i grundskolan. De regionala skillnaderna är emellertid stora och invånare på landsbygden har betydligt sämre tillgång till utbildning än i städerna. Andelen inskrivna skolelever är något lägre för flickor än för pojkar, men även i detta avseende har en förbättring noterats på senare år. Majoriteten av barnen lämnar skolan vid 12 års ålder, och flickor slutar oftare och tidigare än pojkar. Skolundervisningen uppvisar stora, kvalitativa brister. Den ökade inskrivningen motsvaras inte av motsvarande ökning av andelen barn som går ut primärskolan med godkända betyg i basämnena, vilken uppgår till drygt 55 procent. Läskunnigheten är fortfarande mycket låg, särskilt bland flickor och kvinnor. Undervisningen är gratis i det statliga systemet men eleverna måste betala för skolmaterial och uniformer. Korruptionen inom skolsystemet är utbredd och många lärare kräver att elevernas föräldrar betalar för extraundervisning för att ställa ut godkänt betyg. Extra kostnader för föräldrarna för att hämta ut elevernas betyg förekommer också. Av statens budget anslogs år 2010 drygt 11 procent till undervisningssektorn. 13. Rätten till en tillfredsställande levnadsstandard Fattigdomen i Mali är omfattande. Mali återfinns på 160:e plats bland 169 länder i FN:s utvecklingsprograms index över mänsklig utveckling (Human Development Index, HDI), vilket innebär en mycket låg levnadsstandard. Mellan 1980 och 2010 ökade HDI med 2,1 procent per år, vilket utgör en långsam och blygsam höjning av levnadsstandarden. Ungefär 80 procent av befolkningen är sysselsatta i jordbruket, varav en stor del i självhushållning. Uppskattningsvis tre miljoner människor (en dryg fjärdedel av befolkningen) är direkt eller indirekt beroende av

8 8 bomullsproduktionen, vilken följaktligen har stor betydelse för landets ekonomi och människors levnadsstandard. Bland annat dåliga förutsättningar för jordbruk, ojämna skördar samt hög befolkningstillväxt på ca 3,5 procent årligen, gör att kronisk undernäring bland barn under fem år är mycket vanlig och varje år resulterar i behov av humanitära insatser. OLIKA GRUPPERS ÅTNJUTANDE AV DE MÄNSKLIGA RÄTTIGHETERNA 14. Kvinnors rättigheter Diskriminering av kvinnor är förbjuden enligt grundlagen men det finns juridiska kryphål vad gäller familjerelaterat våld, inklusive våldtäkt inom äktenskapet, samt särskild lagstiftning om sexuella trakasserier. Sociala, kulturella och religiösa faktorer ger män en dominerande roll i samhället. Övergrepp mot kvinnor inklusive hustrumisshandel är vanligt och generellt accepterat i samhället. Kvinnlig könsstympning är allmänt förekommande och enligt vissa studier har omkring 95 procent av kvinnorna utsatts för könsstympning. Ingreppet är inte förbjudet enligt lag i Mali trots starka rekommendationer från FN:s kvinnokommitté. Regeringen har inte lagt fram något lagförslag mot könsstympning men är medveten om att frågan uppmärksammas stort av såväl givarsamfundet som det civila samhället. En nationell policy och ett nationellt program mot könsstympning antogs under 2010, men det är oklart vad detta dokument kommer att få för status. Det är förbjudet för statliga hälsocentraler att utföra könsstympning. Det rapporteras om en viss nedgång av könsstympning av döttrar till utbildade föräldrar. Kvinnors läskunnighet är alarmerande låg i Mali. Även om flickor i allt högre grad går i skolan avslutar de ofta sina studier i förtid. Kvinnokommittén har i sina utlåtanden om Malis nationella rapporter om efterlevnaden av FN:s kvinnokonvention uttryckt stor oro över skillnaden mellan flickors och pojkars tillgång till utbildning. Vidare är kvinnors möjligheter att delta i arbetslivet, utbilda sig och utnyttja ekonomiska möjligheter ytterst begränsade. Lagstiftningen ger kvinnor samma rättigheter som män att ärva, men traditionen gör att kvinnorna fortfarande diskrimineras. Nuvarande familjelagstiftning tillåter flickor under 15 år att gifta sig med tillstånd från domstol. Den genomsnittliga giftasåldern beräknas till 16 år. Den maliska kvinnan föder i genomsnitt mellan sex och sju barn. Med nuvarande lagstiftning är kvinnor särskilt utsatta vid skilsmässor, vårdnadsfrågor och beträffande skyddet av civila rättigheter.

9 Ett förslag om ny familjelagstiftning, där ett av huvudsyftena är att stärka kvinnors rättigheter som varit under diskussion och bearbetning sedan 1998, antogs år 2009 av parlamentet. Förslaget drogs emellertid tillbaka av presidenten då frågor om bland annat månggifte, höjning av giftasåldern för flickor till 18 år mötte motstånd bland främst religiösa grupper. Förslaget har därefter omarbetats i syfte att nå konsensus, men den slutgiltiga behandlingen av lagen (som riskerar att bli urvattnad) har i slutet av 2010 på nytt skjutits upp på obestämd tid. Mali antog en nationell politik för jämställdhet under 2010 vilken kan komma att få positiva effekter för främjandet av kvinnors fulla åtnjutande av de mänskliga rättigheterna. Även om kvinnors politiska deltagande är fortsatt lågt, finns många aktiva kvinnogrupper i Mali som arbetar för att bland annat stärka kvinnors möjligheter att tillvarata de rättigheter lagen ger dem Barnets rättigheter Barn lever generellt ett utsatt liv i Mali trots att det juridiska ramverket för att skydda dem finns på plats. Få barn har giltiga personbevis, våld mot barn och andra övergrepp är vanliga och rapporteras sällan, och tillgången till utbildning är i praktiken låg. Mali har undertecknat ILO:s konvention (182) om förbud mot de värsta formerna av barnarbete, och handel med barn är straffbart. Barnarbete är trots detta vanligt. Många pojkar sänds av sina familjer till koranskolor, där de tvingas ut på gatorna för att tigga pengar till sina religiösa ledare. De utsätts dessutom ofta för våld och övergrepp om de inte lyckas samla in tillräckligt med pengar. Denna ordning är starkt kritiserad av det internationella samfundet och har i grannlandet Senegal under 2010 förbjudits i lag. Handel med barn på landsbygden förekommer. Barnen säljs för arbete bland annat i hemmet, i guld- och saltgruvor och för jordbruk. En nationell kommitté med arbetsministern som ordförande och deltagare från 13 ministerier har upprättat en lista över riskfyllda yrken som barn förbjuds att utöva. Barn under 15 år kan enligt lagen inte anhållas för brott. Speciallagstiftning för brott begångna av ungdomar i åldern år finns men tillämpas bristfälligt i praktiken.

10 16. Rättigheter för personer som tillhör nationella, etniska, språkliga och religiösa minoriteter samt urfolk Malis befolkning på ca 14,5 miljoner invånare är etniskt, kulturellt och regionalt differentierad. Ett sedan länge spänt förhållande mellan nomadiska herdefolk (framförallt tuareger och morer) och bofasta jordbrukare har varit orsak till politisk instabilitet och våldsutbrott i norra delen av landet, främst tuaregupproret under början på 1990-talet, med krav på omfördelning av resurser och viss autonomi, men även konkurrens om knappa resurser som involverar andra, främst arabiska minoriteter. Säkerhetsläget i norra Mali har under senare tid försämrats genom en kombination av terrorism och organiserad brottslighet. Al Qaida i islamiska Maghreb har utfört väpnade attacker, bland annat mot malisk militär. Flera uppmärksammade gisslanaktioner riktade mot västerlänningar har inträffat, i några fall med dödlig utgång medan flertalet gisslan frigivits mot lösen. Området har också i växande omfattning blivit genomfartsland för smuggling av droger, inklusive kokain från Latinamerika som skeppas in till Västafrika, vapen och människor. Landets tre hittillsvarande presidenter har tillhört den etniskt största befolkningsgruppen, bambara, som utgör cirka hälften av landets befolkning. Ingen befolkningsgrupp har dock ett oproportionerligt antal regeringsposter eller dominans inom militär eller förvaltning. 17. Diskriminering på grund av sexuell läggning eller könsidentitet Malis sedlighetslagar förbjuder inte uttryckligen homosexuella relationer. Däremot är homosexualitet förknippat med starkt tabu i det maliska samhället. Det finns inga rapporter om övergrepp på grund av sexuell läggning under Flyktingars rättigheter Lagstiftningen om flyktingars rättigheter reviderades år 1998 för att stå i överensstämmelse med 1951 års flyktingkonvention. Även i praktiken ger staten generellt sett skydd åt flyktingar. En nationell kommitté för flyktingfrågor med stöd av FN:s flyktingorgan (UNHCR) är verksam sedan ett antal år tillbaka. 19. Rättigheter för personer med funktionsnedsättning Mali ratificerade konventionen om personer med funktionsnedsättning år Trots denna viljeyttring och övriga konstitutionella och andra rättsliga 10

11 11 ramverk är personer med funktionsnedsättning ofta marginaliserade både i fysisk, psykisk och social bemärkelse. Särskilt utsatta är människor med funktionsnedsättning som lever på landsbygden, där svårigheten att finna arbete och försörjning är ett stort problem. ÖVRIGT 20. Frivilligorganisationers arbete för mänskliga rättigheter Ett femtiotal internationella och lokala organisationer för främjande av mänskliga rättigheter finns i Mali. Den mest framträdande är Association Malienne des Droits de l Homme (AMDH). Andra är Association des Juristes Malienne (AJM), Association pour le Progrès et la Défense de Droits des Femmes Maliennes (APDF), Association des femmes juristes du Mali och lokala Amnesty International. I allmänhet arbetar organisationerna öppet utan inblandning från statens sida, och dialogen mellan organisationerna och regeringen är relativt god. Flera av organisationerna har däremot interna problem och generellt är det civila samhället svagt organiserat. Ett annat problem är den ökande religiösa fundamentalismen i landet som kan komma att försvåra organisationernas arbete. 21. Internationella och svenska insatser på området mänskliga rättigheter Under 2009 granskades Mali av African Peer Review Mechanism, den ömsesidiga utvärderingen av hur länder styrs inom Afrikanska unionens ekonomiska utvecklingsprogram (New Partnership for Africa s Development, NEPAD). Resultatet redovisades i en utförlig rapport. Rekommendationer och förslag rör bland annat den utbredda korruptionen, vikten av att utveckla och modernisera jordbruket samt konsekvenserna av den höga befolkningstillväxten. Ett sekretariat har inrättats för att följa upp rapportens rekommendationer och förslag. Inom ramen för det svenska utvecklingssamarbetet med Mali för Sverige en dialog på olika plan och i flera fora med Malis regering och andra aktörer om mänskliga rättigheter. Den utgör ett komplement till den politiska dialogen mellan EU och Mali där mänskliga rättigheter utgör ett viktigt inslag. Sverige och Mali har sedan 2002 ett väl fungerande och expanderande utvecklingssamarbete. Särskilda insatser görs för att främja kvinnor och barnets rättigheter bland annat via UNICEF, samt för att stärka lokal demokratisk samhällsstyrning via enskilda organisationer.

12 FN arbetar tillsammans med Malis regering för att stärka det mänskliga rättighetsperspektivet i Malis fattigdomsstrategi. 12