Utrikesdepartementet. Mänskliga rättigheter i Mali 2005

Transkript

1 Utrikesdepartementet Mänskliga rättigheter i Mali Sammanfattning av läget för de mänskliga rättigheterna Mali har gjort stora framsteg mot ett demokratiskt samhälle sedan början på 1990-talet. Vid presidentvalet 2002 vann Amadou Toumai Touré (ATT). Valet genomfördes i enlighet med konstitutionens villkor och utgjorde ytterligare en framgång för demokratin. Konsensusförfarande råder i politiken vilket innebär att inget av de många partier som finns officiellt har sagt sig stå i opposition med regeringen. Yttrande- och mediafriheten är stor samtidigt som analfabetismen är hög. Mali är ett mycket fattigt land. Över 90 procent av befolkningen lever på mindre än 2 USD om dagen och över en femtedel lever under vad som definieras som extrem fattigdom. Regeringen respekterar i allmänhet medborgarnas mänskliga rättigheter men brister finns inom flera områden. Förhållandena i fängelserna är dåliga. Långa arresteringstider innan rättegång är vanligt på grund av stora eftersläpningar i att ställa åtalade inför rätta. Rättsväsendet fortsätter att vara under inflytande av den exekutiva makten. Våld mot kvinnor i hemmet är vanligt förekommande, likaså diskriminering. Sociala och kulturella faktorer fortsätter att begränsa kvinnors deltagande i ekonomin och i utbildningssatsningar. Kvinnlig könsstympning är fortfarande lagligt och mycket utbrett, trots att omfattande utbildningskampanjer satts igång. Barnarbete är vanligt förekommande inom jordbruk och i hemmen. Handel med barn förekommer alltjämt både inom Mali och till grannländer. 2. Ratifikationsläget för de mest centrala konventionerna för mänskliga rättigheter På det internationella och regionala planet har Mali ratificerat flera konventioner inom området för de mänskliga rättigheterna (MR). Det kvarstår dock fortfarande vissa problem när det gäller harmoniseringen av de nationella lagarna och de internationella konventionerna. Malis rapportering till respektive

2 konventionskommitté har varit mycket oregelbunden och har skett med stor eftersläpning. Problem som restes i kommentarer från FN:s kommitté för mänskliga rättigheter 2003 berörde i störst utsträckning diskriminering och våld mot kvinnor, kvinnlig könsstympning, barnäktenskap, uppgifter om slavliknande arbete och handel med barn. Mali har ratificerat följande konventioner: - Konventionen om medborgerliga och politiska rättigheter (ICCPR) samt dess första fakultativa protokoll om enskild klagorätt men ej det andra fakultativa protokollet avskaffandet av dödsstraffet - Konventionen om ekonomiska, sociala och kulturella rättigheter (CESCR) - Konventionen om avskaffandet av alla former av rasdiskriminering (CERD) - Konventionen om avskaffande av alla former av diskriminering mot kvinnor (CEDAW) samt dess fakultativa protokoll om enskild klagorätt. - Konventionen mot tortyr och annan grym, omänsklig eller förnedrande behandling eller bestraffning (CAT) men ej dess fakultativa protokoll - Konventionen om barnets rättigheter (CRC) samt till dess två fakultativa protokoll om barn i väpnade konflikter och om handel med barn - Flyktingkonventionen - Den afrikanska stadgan om mänskliga rättigheter och folkens rättigheter - Romstadgan för den internationella brottmålsdomstolen 3. Respekten för rätten till liv, kroppslig integritet och förbud mot tortyr Inga rapporter finns om politiska mord eller om politiskt motiverade försvinnanden. Förhållandena i fängelserna är dåliga. De är överbelagda och med otillräckliga medicinska vårdmöjligheter och bristande matförsörjning. Vid häktet i Bamako med kapacitet för upp till 500 personer satt 2004 över personer häktade. Uppgifter om tortyr i häkten förekommer. Regeringen tillåter besök i fängelserna av MR-övervakare. Flera maliska enskilda organisationer besöker fängelserna och arbetar framförallt med att förbättra förhållandena för kvinnor och ungdomar. De uppger dock att sedan 2004 måste tillstånd för besök i fängelser begäras från justitiedepartementet minst en månad i förväg, vilket inte varit praxis tidigare Rapporter om att tidigare konstaterat slaveri i saltgruvorna i norra delen av landet skulle ha övergått till betalt lönarbete har inkommit, även om tillförlitliga bevis för att arbetsförhållandena där skulle ha förbättrats inte är tillgängliga. Mali har ratificerat en rad internationella konventioner som är speciellt inriktade på att bekämpa all form av slaveri och tvångsarbete. 2

3 3 4. Dödsstraff Mali har fortfarande kvar dödsstraffet i sin strafflagstiftning för bland annat högförräderi, spioneri och mord men räknas till de länder som har avskaffat det i praktiken. President Konaré införde 1991 ett de facto moratorium mot dödsstraffet. Den senaste avrättningen ägde rum Fem personer dömdes till döden i april 2005 för mord begångna 2003 i samband med en dispyt om ett moskébygge. Det förväntas att straffet omvandlas till livstids fängelse. 5. Rättssäkerhet Enligt konstitutionen är domstolarna självständiga i förhållande till den exekutiva makten, men i praktiken fortsätter regeringen att utöva inflytande över dessa. Utnämningsproceduren av domarna är inte transparent eller objektiv. Justitieministeriet utser och avsätter domare samt övervakar både lagarnas verkställighet och domstolsutövningen. Presidenten leder "Conseil Supérieur de la Magistrature" som övervakar domstolarnas verksamhet. Lokala grupper för mänskliga rättigheter hävdar att det förekommer korruption och oegentligt inflytande i domstolarna Enligt lag skall frihetsberövade antingen häktas eller släppas fria senast 48 timmar efter arrestering. Så sker inte alltid i praktiken. Frihetsberövade utsätts ofta för långa häktningstider innan rättegång sker, ibland flera år. Mer än 70 procent av de frihetsberövade idag väntar på rättegång. En orsak till detta är bristande administrativ kapacitet samt brist på domstolar och jurister. Utdragna rättegångar är vanligt förekommande. En separat författningsdomstol övervakar författningsfrågor samt fungerar som skiljemannainstans vid val. Författningen föreskriver sammankallande av en särskild högre domstol för att pröva anklagelser om förräderi av högre regeringstjänstemän. Det finns också en militärdomstol, som dock aldrig har använts i praktiken. Med undantag för mål som rör minderåriga är rättegångar offentliga och de anklagade har rätt till försvarsadvokat enligt eget val. De tilltalade förmodas oskyldiga till motsatsen bevisats. De har rätt att under rättegång muntligen bemöta anklagelser samt att överklaga till högre instans. Av domstol utsedda biträden för behövande är kostnadsfria. Byhövdingen i samråd med de äldre beslutar i de flesta tvistemål på landsbygden. Det finns inga uppgifter om politiska fångar under de senaste åren.

4 6. Personlig frihet Enligt lag är hemmet okränkbart, vilket också respekteras i praktiken. Husrannsakan förekommer sällan och för dessa krävs beslut av domstol. Säkerhetsstyrkorna övervakar dock individer och grupper som anses utgöra ett hot mot den nationella säkerheten. Det förkommer inte några restriktioner för inrikes eller utrikesresor i Mali. För att erhålla ett pass involveras ofta mutor och utförandet tar i regel lång tid. Många poliser och gendarmer avkräver trafikanter mutor vid vägspärrar. 7. Straffrihet Det förekommer uppgifter om straffrihet för brott mot mänskliga rättigheter, särkskild om övergrepp begåtts av representanter från staten. Uppgifter finns också om att fängslade i korruptionsmål frisläpps långt innan strafftiden gått ut. 8. Yttrande- och mediafrihet Författningen gör inga inskränkningar i yttrande- eller mediafriheten och dessa friheter respekteras normalt även i praktiken. Det finns mer än 30 tidningar och tidskrifter, som utges på franska, arabiska eller lokala språk. Av sju dagstidningar är sex privatägda och en kontrollerad av regeringen Staten kontrollerar landets enda TV-station samt en av över 100 radiostationer. Kritik mot landets styre och politiker framförs obehindrat. Den relativt höga kostnaden för att läsa tidningar och för att kunna se på TV, tillsammans med den låga läskunnigheten, gör att radion är det medium som framför andra framstår som det viktigaste i allmänt informations- och kommunikationshänseende. Det finns 15 privata radiostationer i Bamako och 115 runt om i landet. Dessutom har ett antal utländska radioföretag sändningar på FM-nätet. Enligt författningen är Mali en sekulär stat som garanterar församlings- och religionsfrihet. Regeringen föreskriver att alla organisationer, inklusive religiösa, skall registrera sig. Detta sker rutinmässigt. Traditionella inhemska religiösa organisationer behöver inte registrera sig. 9. De politiska institutionerna Konstitutionen från 1991 fördelar makten mellan den exekutiva, legislativa och dömande makten. Presidenten är statsöverhuvud och tillika högste chef för de väpnade styrkorna. Han väljs för en period av fem år genom direkta allmänna majoritetsval och kan endast återväljas en gång. Enligt konstitutionen utser presidenten premiärministern och godkänner premiärministerns förslag av regeringsmedlemmar. Fem av totalt 28 ministrar är kvinnor. 4

5 Nationalförsamlingen utgör den legislativa makten. Riksdagsledamöterna är valda på fem år genom direkta allmänna val och kan väljas för högst två mandatperioder. 15 av de 147 platserna i nationalförsamlingen innehas av kvinnor. I samband med att konstitutionen antogs 1992 infördes flerpartisystem i Mali. Det finns idag över 100 olika politiska partier men inget har officiellt förklarat sig i opposition till presidenten Under år 2002 genomfördes både presidentval och val till nationalförsamlingen. Kommunala val ägde rum i maj 2004 och i samband med dessa kunde flera svagheter i det decentraliserade valsystemet konstateras. Valet gick emellertid lugnt till och bedömdes i allmänhet som fritt och rättvist. Valdeltagandet i Mali har generellt sett varit lågt. Valdeltagandet i presidentvalet låg runt 30 procent för att sedan sjunka till 25 procent vid valen till nationalförsamlingen. Deltagarnivån i de kommunala valen ökade dock något och har beräknats till 43 procent. Regeringen genomförde omfattande administrativa reformer under 1999 där den lokala maktutövningen delades mellan valda borgmästare i 703 kommuner med utsedda representanter för staten. Endast 1procent av borgmästarna är kvinnor. De lokala myndigheterna erhåller vissa bidrag från staten, men har även erhållit rätt att uppta lokala avgifter och skatter för att genomföra verksamheten. 10. Rätten till arbete och relaterade frågor Diskriminering i arbetslivet på grund av kön, hudfärg, religion, politisk åsikt får enligt lag inte förkomma. ILO:s åtta centrala konventioner om mänskliga rättigheter har ratificerats. Arbetslagstiftningen innehåller regler om arbetsvillkor, inklusive antalet arbetstimmar, lönesättning och socialförsäkringar, men i verkligheten så känner många arbetsgivare inte till dessa föreskrifter eller tillämpar dem inte. Den månatliga minimilönen uppgår till ca 400 kr, vilket inte räcker till en rimlig levnadsstandard för arbetstagaren och dennes familj. Ofta är lönen dessutom lägre än lagstadgad minimilön. Fackföreningar får verka fritt utan större inskränkningar. Författningen och arbetslagstiftningen föreskriver att arbetare fritt får bilda och ansluta sig till fackföreningar samt respekterar församlingsfriheten. Strejker är tillåtna, men regeringen har av ILO uppmanats att ändra arbetslagstiftningens begränsningar av strejkrätten för att den skall stå i full överensstämmelse med principen om föreningsfrihet. Författningen förbjuder tvångsarbete, inklusive barnarbete, men organiserade ligor har t ex sålt barn till tvångsarbete i Elfenbenskusten. Barn som inte går i skolan tvingas ofta arbeta i det egna hemmet eller hos släktingar. 5

6 6 11. Rätten till bästa uppnåeliga hälsa I likhet med de flesta länder i subsahariska Afrika är hälsosituationen ofta mycket ansträngd och resurserna inom hälso- och sjukvården mycket begränsade. Förväntad livslängd uppgår till 48 år för kvinnor och 47 år för män. Mödra- och barnadödligheten är hög. Mali använder 2 procent av sin BNP. Allokeringarna i statsbudgeten för allmän hälso- och sjukvård har ökat under senare år och uppgår idag till knappt 7 procent av budgeten, vilket motsvarar 2 procent av landets BNP. 12. Rätten till utbildning Fastän primärundervisning är obligatorisk och utan kostnad så erhåller bara cirka 50 procent av barnen någon basundervisning. Majoriteten slutar skolan vid 12 års ålder. Eleverna måste dock betala för vissa resurser som till exempel skolmateriel. Det finns även otillräckligt med skolor. Fattigdom och kulturella mönster som sätter lägre värde på flickors utbildning än pojkars samt det faktum att de flesta invånare bor på landsbygden, gör att rättigheten till utbildning är kraftigt beskuren och är en viktig anledning till barns generellt stora utsatthet. Läs- och skrivkunnigheten är låg, särskilt bland kvinnor. Staten har traditionellt gynnat den högre undervisningen framför basutbildning. En omorientering är dock på gång och genom, bland annat, det nya tioåriga utbildningsprogrammet (PRODEC) är målet en inskrivning av 75 procent av barnen i skolåldern. Ungefär 15 procent av allokeringarna i statsbudgeten går till utbildningssektorn. 13. Rätten till tillfredsställande levnadsstandard Fattigdomen i Mali är både utbredd och omfattande. Mali återfinns på 174:e plats bland 177 länder i UNDP:s Human Development Index, vilket indikerar en mycket låg levnadsstandard. Ungefär 80 procent av befolkningen sysselsätts i jordbruket, varav en stor del är av självhushållskaraktär. Uppskattningsvis 3 miljoner människor (det vill säga drygt en fjärdedel av befolkningen) är direkt eller indirekt beroende av bomullsproduktionen, vilken följaktligen har stor betydelse för landets ekonomi och människors levnadsstandard. Torka och gräshoppsinvasion medförde under att utsatta grupper i drabbade områden i högre utsträckning än vanligt blev beroende av livsmedelsdistribution från regering samt internationella organisationer. 14. Kvinnans ställning Konstitutionen förbjuder diskriminering på grund av social bakgrund, hudfärg, språk, kön, eller ras, och regeringen respekterar i regel dessa föreskrifter. Sociala och kulturella faktorer ger dock män en dominerande roll i samhället. Övergrepp mot kvinnor, inklusive hustrumisshandel är vanligt och accepterat. Någon egentlig statistik över omfattningen finns inte tillgänglig. På senare tid har övergreppen blivit mer omdiskuterade och dessa har också flitigt

7 7 rapporterats och diskuterats i media. Hustrumisshandel är ett brott, men polisen är ovillig att ingripa och använda sig av tillgänglig lagstiftning. Den nya familjelagen som varit under utarbetande sedan 1998 har fortfarande inte behandlats i parlamentet. Frågor om bland annat polygami har mött på motstånd bland konservativa grupper. Kvinnors möjligheter att delta i arbetslivet, utbilda sig och utnyttja ekonomiska möjligheter har traditionellt varit mycket begränsade. Detta är ett resultat av den låga utbildningsnivån men även av traditionella synsätt och tillämpningar som hindrar kvinnor att dra fördel av lagstiftning som ger kvinnor lika rättigheter. Kvinnor utgör cirka 15 procent av den yrkesverksamma befolkningen med staten som den största arbetsgivaren. Enligt ILO (2001) ligger den genomsnittliga lönen för kvinnor 15 procent under männens för lika arbete inom den privata sektorn och 30 procent inom den statliga. Kvinnor lever under mycket svåra förhållanden, särskilt på landsbygden där de sköter det mesta av jordbruksarbetet och barnuppfostran. Lagstiftningen ger kvinnor lika rättigheter att ärva, men de diskrimineras fortfarande av traditionella hänsyn. Båda parter måste samtycka till giftermål som kan vara antingen monogamt eller polygamt, men i praktiken kan en man hota med skilsmässa om hustrun inte tillåter en andra fru. Nuvarande familjelagstiftning tillåter flickor under 15 år att gifta sig med särskilt tillstånd från domstol. Den genomsnittliga giftasåldern beräknas till 16 år. Många flickor ingår äktenskap och får barn i tidiga tonåren. Den maliska kvinnan föder i genomsnitt 7,4 barn. Tvångsgödning av flickor inför äktenskap förekommer. Kvinnlig könsstympning är allmänt förekommande och enligt de studier som gjorts har omkring 93 procent av de vuxna kvinnorna könsstympats. Regeringen har ännu inte lagt fram någon lagstiftning mot könsstympning. Emellertid har vissa åtgärder vidtagits bland annat genom att introducera ett nationellt program mot könsstympning. Även om kvinnors politiska deltagande är fortsatt lågt finns många aktiva kvinnogrupper som främjar kvinnors och barns rättigheter i Mali, bland annat för att försöka förbättra kvinnors möjligheter att ta tillvara på de rättigheter lagen ger dem. Kvinnor är särskilt utsatta vid skilsmässor, vårdnadsfrågor, vid arv och i skyddet av allmänna civila rättigheter. 15. Barnets rättigheter Barn under 15 år kan enligt lagen inte anhållas för brott. Speciallagstiftning för brott begångna av barn mellan år finns men tillämpas bristfälligt i praktiken. Många barn befinner sig i fängelser runt om i Mali på samma villkor som vuxna. Barn utsätts även för godtyckliga frihetsberövanden.

8 8 Mali undertecknade ILO:s konvention (182) om förbud mot den värsta formen av barnarbete i juli år Emellertid är barnarbete vanligt och handel med barn på landsbygden förekommer. Barnen säljs för arbete bl.a. på risfält och i gruvor. Unga flickor som kommer från landsbygd till städerna arbetar nästan gratis i hushåll eller som gatuförsäljare. Ofta utsätts de för sexuella övergrepp eller hamnar i prostitution. Uppemot maliska barn, i åldrarna 9 till 12 år rapporteras under senaste fem åren sålts till Elfenbenskusten för tvångsarbete på bomulls-, kakao- och kaffeplantager. I juli 2001 godkände parlamentet en lag som skall göra handeln med barn straffbar med upp till 20 års fängelse. Regeringen har satt igång ett program med syfte att identifiera och rehabilitera de drabbade, utbilda befolkningen och förstärka rättssystemets möjligheter att komma till rätta med handeln av minderåriga. Mottagningscenters har under 2001 satts upp för att hjälpa barnen återförenas med sina familjer. En nationell handlingsplan mot handel med barn antogs 2000 och en särskild kommitté inrättades 2001 för samordning och uppföljning av insatser enligt planen. Kommittén finns fortfarande men har ännu inte utfört något märkbart arbete. Överenskommelser har träffats med Elfenbenskusten (2000) för att stoppa försäljningen av barn och repatriera dem till Mali. Bilaterala överkommelser för att bekämpa handel med barn över landsgränserna har under 2004 även överenskommits med både Burkina Faso och Senegal. Många barn som skickas till koranskolor tvingas ut för att tigga ihop pengar till sina lärare. De utsätts dessutom ofta för våld och övergrepp om de ej lyckas samla in tillräckligt med pengar. 16. Olika befolkningsgruppers situation Malis befolkning på cirka 12 miljoner invånare är etniskt, kulturellt och regionalt differentierad. Ett sedan länge spänt förhållande mellan marginaliserade herdefolk (framförallt Tuareger och Morer) och mer folkrika bofasta jordbrukare har varit en framträdande orsak till politisk instabilitet och våldsutbrott i landet, som till exempel Tuaregupproret under början på talet. Sedan en överenskommelse ingicks 1996 (la Flamme de la Paix) har endast smärre incidenter inträffat och huvuddelen av de landsflyktiga tuaregerna har återvänt. Under 2004 konstateras att det förekommit oroligheter främst i norra Mali. Alla tre presidenter har tillhört den etniskt största befolkningsgruppen, Bambara, som utgör ca hälften av landets befolkning. Ingen befolkningsgrupp har dock ett oproportionerligt antal regeringsposter eller dominerar militären eller förvaltningen. De politiska partierna framträder inte med någon direkt etnisk preferens, men några representerar regionala intressen.

9 17. Diskriminering på grund av sexuell läggning Malis sedlighetslagar förbjuder inte uttryckligen homosexuella relationer och någon direkt förföljelse av homosexuella uppges inte förekomma. Däremot är inte homosexualitet accepterat i samhället. 18. Flyktingars rättigheter Lagstiftningen på området gjordes om 1998 för att stå i överensstämmelse med 1951 års flyktingkonvention. En direkt följd var inrättandet av en nationell kommitté för flyktingfrågor som påbörjade sin verksamhet med bistånd av UNHCR i januari Regeringen samarbetar även med humanitära organisationer på detta område. Mali har tagit emot ett mindre antal flyktingar från grannländer, framförallt från Sierra Leone och Mauretanien. Krisen i Elfenbenskusten har inneburit ökade flyktingströmmar samt att ett mycket stort antal malier återvänt. Inga rapporter har inkommit om tvångsåtervisning av personer till länder där de riskerar förföljelse. 19. Funktionshindrades situation Det finns inga särskilda lagar eller föreskrifter som upprätthåller funktionshindrades rättigheter eller tillgång till samhällelig service. Regeringen har inte heller vidtagit några särskilda åtgärder för att integrera denna grupp bättre i samhället. 20. Oberoende organisationer för mänskliga rättigheter Ett femtiotal internationella och lokala organisationer för främjande av mänskliga rättigheter finns i Mali. Den mest framträdande är Association Malienne des Droits de l Homme, AMDH. Andra är Association des Juristes Malienne, AJM, Association pour le Progrès et la Défense de Droits de Femmes Maliennes, APDF, Association des femmes juristes du Mali och den lokala Amnesty International, vilka arbetar öppet utan inblandning från regeringens sida. Röda Korset har kontor i Bamako, Timbuktu och Gao. Regeringen har sedan 1994 hållit så kallade demokrati- och mänskliga rättighetsfora i december varje år, dit medborgare inbjudits för att öppet och inför media och internationella MR-övervakare yppa missnöje och klagomål mot regeringen. Evenemanget är välbesökt av medborgare ur alla samhällsgrupper, och diskussionen är fri och öppen. 21. Fältverksamhet och rådgivning på området för mänskliga rättigheter Den svenska regeringen samverkar med ett flertal internationella och lokala MR-organisationer samt med multilaterala institutioner på flera områden, ett samarbete som fallit mycket väl ut. Ett område som fått speciell uppmärksamhet från regeringens sida är den illegala handeln med barn inom landet och mellan länder i regionen. 9

10 I samarbete med UNDP har den maliska regeringen skapat en speciell projektgrupp för att arbeta med att stärka de mänskliga rättigheterna i Mali. 10