2012-07-09 Spånga Miljödepartementet Magnus Bergström 103 33 Stckhlm Svenska Kennelklubbens (SKK) yttrande över Rvdjursutredningens slutbetänkande Mål för rvdjuren SOU 2012:22 Inledningsvis SKK har i samtliga remissvar sm berört våra stra rvdjur framhållit att Sverige ska ha livskraftiga rvdjursstammar. Dck har SKK uttalat att kravet på att förvaltningen måste flyttas till myndigheter på reginal nivå, samt att lkalt inflytande är ett måste, m en acceptans för rvdjursplitiken ska kunna uppnås. SKK har pekat på nödvändigheten av att man i mellersta Sverige måste ta hänsyn till det lkala rvdjurstrycket. SKK måste tyvärr peka på att trts både Sören Ekströms ch Åke Petterssns utredningar sm genmförts de senaste 12 åren avseende den svenska rvdjurplitiken har inte riksdag eller regering, avsett plitisk sammansättning, lyckats med att implementera en varaktig samt långsiktigt ch hållbar rvdjursplitik innefattande en trvärdig förvaltningsplan. Detta för att dels kunna grunda en varaktig acceptans hs den del av svenska flket sm har att leva i medelbar närhet av rvdjuren, dels kunna presentera fakta för vad sm är en gynnsam bevarandestatus. SKK vill till ch med gå så långt att vi påstår att ambivalensen kring vad sm kan betraktas sm en långsiktig ch varaktig rvdjursplitik, snarare ökat på de meningsskiljaktigheter sm finns i frågan. Detta gäller inte minst mellan människr i tätbebyggda mråden ch de människr sm lever ch har sin utkmst ch näring inm utbredningsmrådena för våra fyra stra rvdjur.
2/19 Sammanfattning av SKKs ståndpunkter att utredningen saknar flertalet av de knsekvensanalyser sm kan ge grund för en enhetlig bedömning. SKK knstaterar särskilt att de knsekvensanalyser samt en redvisning av den scieknmiska hänsyn sm uppdrgs i direktiven för utredningen helt har utelämnats eller gjrts tillräckliga. Utan ett sådant beslutsunderlag kmmer det återigen att saknas krrekta ch faktabaserade underlag för beslutsfattarna att det är anmärkningsvärt att utredningen saknar reella slutsatser för hur utredningens natinella mål påverkar jaktens värde, både i frm av köttvärde ch andra påverkansfaktrer i frm av livskvalitet för landsbygdsbeflkningen ch där till hörande andra scieknmiska värden att infrmatinsinsatserna måste pririteras till de mråden, inte minst till strstadsreginerna, där kunskapen m prblem med täta rvdjursstammar trde befinna sig på en i det närmaste befintlig nivå. Människr på landsbygden kan ng anses sm relativt välinfrmerade, avsett vilken åsikt dessa har. att SKK ser det sm psitivt att utredningen avfärdar delar av de påståenden sm förekmmer i den debatt sm hävdar att rvdjuren har en avgörande rll på det svenska eksystemet. att utredningens förslag m hur prblemen med skadade ch dödade hundar kan åtgärdas, ttalt saknar insikt ch kunskap. Detta måste betraktas sm anmärkningsvärt, på gränsen till visad nnchalans gällande en så pass mdebatterad ch medialt uppmärksammad fråga att riksdag ch regering ska fastställa principerna för gynnsam bevarande status ch att berörda myndigheter har att förhålla sig till dessa att str reginal hänsyn måste tas, särskilt genm att sammanväga den ttala rvdjursförekmsten att SKK inte kan ställa sig bakm de natinella mål sm anges för varg m inte andra beräkningsmetder än att enbart antalet djur ska vägas in. Till exempel behövs betydligt större hänsyn tas tillantalet föryngringar per regin/län, samt antalet revirhävdande par
3/19 att SKK anser att hela Sverige ska bära förekmsten av de fyra stra rvdjuren för att uppfylla de måltal sm kmmer att fastställas att de villkr sm gavs, för att SKK skulle ställa sig bakm försöken att placera vargvalpar i "vilda lyr", anser SKK är så förändrade att de inte längre är gällande för SKK att SKK inte ser möjligheter till en "vargkrridr" m inte hela nrra Sverige innefattas att fkus inte enbart ska ligga på gynnsam bevarandestatus. Det krävs ckså en balans med beaktande av sciala ch eknmiska knsekvenser att förslaget med krttidshägn måste preciseras att utredningen, i samband med sitt betänkande, abslut brde ha redvisat en kalkyl över de kstnader sm det medför för att förse södra Svealand ch Götaland med beräknat antal löpmeter rvdjursstängsel att förslaget sm återfinns i 7.4 angående 28 Jaktförrdningen har SKKs fulla stöd. SKK ser det sm ytterst angeläget att regeringen under hösten fattar ett beslut sm blir långsiktigt samt hållbart ch inte för frågan m vår rvdjursförvaltning vidare, till en ändlös kedja av nya utredningar. Kapitel 3. Förutsättningar för samexistens mellan rvdjur ch människa Skrivning i utredningen: Det finns ett brett stöd för att Sverige ska bevara ch hysa livskraftiga stammar av björn, järv, l ch varg. Samtidigt kan rvdjuren rsaka eknmisk skada ch på andra sätt påverka människrs livskvalitet negativt. Att kmbinera rvdjursförekmst med renskötsel, lantbruk ch jakt är förvaltningens stra utmaning.
4/19 SKK anser att utredningen måste anses undermålig när det gäller det faktum att den inte innehåller några kalkyler eller beräkningar för de scieknmiska knsekvenser sm undvikligen uppstår m flera av utredningens förslag blir verklighet. Regeringen bör därför skyndsamt initiera att verkliga kstnader presenteras för såväl scieknmiska värden, sm hur utredningens förslag i hög grad påverkar människrs vilja ch möjlighet att frtsätta med att finna sin näring i gles- ch landsbygd. De jaktliga förlusterna i frm av köttvärde, fallande fastighetspriser ch intäkter i frm av jaktarrende påverkas direkt på grund av de stra rvdjuren i saknas helt i utredningen. Sådana fakta anser SKK sm en av de viktigaste grunderna för att riksdagen ska kunna fatta ett varaktigt beslut m Sveriges rvdjursplitik. SKK anser att det redan idag trde finns tillräckligt bra underlag för vad dessa kstnader respektive förluster uppgår till för nivåer, även m utredningen valt att brtse från dem. Regeringen måste abslut väga in även dessa kstnadsuppgifter i ett underlag sm medför ett beslut till en varaktig ch långsiktig rvdjursplitik. 3.3.1 Hur påverkas jakt av rvdjursförekmst? Skrivning i utredningen; Den andra utgångspunkten gäller främst varg ch risken för angrepp på löshund. Av många jägare anses att detta är en kraftig försämring av jaktens kvalitet ch man gör gällande att älgstammen inte kan förvaltas effektivt utan löshundsjakt. Antal angripna hundar redvisas i figur 3.4. Det finns metder för att förebygga angrepp på hundar. Några metder sm har angetts är pinglr, skyddshalsband eller kppel.
5/19 SKKs slutsatser Många av SKKs medlemmar sm bedriver jakt i de mråden sm innehåller de tätaste rvdjursstammarna är missnöjda över hur en av de viktigaste fritidssysselsättningarna påverkas av det ttala rvdjurstrycket ch då framför allt vargens tillväxt. Detta är självfallet en str diskussinsch missnöjesfråga inm stra delar av SKK-rganisatinen. Frågans betydelse visas inte minst av SKKs alltmer minskande registreringssiffrr för flertalet av de raser sm används vid löshundsjakt. Många jägare har under senare år valt att inte införskaffa en ytterligare jakthund, detta helt berende på de farr sm hunden utses för. Utredningens förslag över vilka metder sm skulle kunna förhindra angrepp på jakthundar visar på att det föreligger en häpnadsväckande kunskap kring prblemet med vargangrepp på löshundar. För det första visar den lilla erfarenhet av "pinglr" sm finns, att för att vargen ska förhindras att göra ett angrepp måste denne kppla ihp detta ljud med att en människa finns i medelbar närhet, annars kan ljudet av en "pingla" i stället lcka till sig vargen på samma sätt sm hundens skallgivning gör. För det andra så är en "pingla" helt verkningslös i snöförhållande, eftersm "pinglans" klcka då blir igensatt av snö ch därmed inte ger ifrån sig någt ljud. Detta gäller speciellt för krtbenta hundraser. När det gäller speciella halsband har dessa funnit sig helt verkningslösa då inget sådant halsband, avsett fabrikat, visat sig hindra en angripande varg från att svårt skada eller döda en hund. Inte heller skyddsväst har visat sig förhindra angrepp. Exempel finns att varg har ätit på en hunds bakdel även när den varit iförd skyddsväst. När det gäller förslaget att använda kppel är detta så verklighetsfrånvarande att det egentligen är svårt att kmmentera på ett sakligt sätt. Det finns en enda jaktfrm där man använder någt sm skulle kunna liknas vid kppel. Denna är ledbandsjakt med älghund. Jaktfrmen används endast då man ska förvalta, eller egentligen minska en älgppulatin sm uppehåller sig i ett mråde med tätt ch högtrafikerade vägar ch fta därtill spårbunden trafik. Denna jaktfrm ska mer betraktas sm en skyddsjakt för att kunna minimera antalet viltlyckr i trafiken.
6/19 3.5 Rvdjurens rll i eksystemet Skrivning i utredningen; De stra rvdjuren tillhör den svenska faunan ch har en rll i de skandinaviska landeksystemen. Med nuvarande ppulatinsstrlekar är dck effekten på andra vilda arter ch eksystemen sm helhet generellt sett begränsad, även m den lkalt kan vara större. Förvaltningen av viltarterna, dvs. rvdjur ch bytesdjur, bör vara samrdnad ch utgå ifrån ett eksystemperspektiv. SKKs uppfattning SKK ser det sm psitivt att utredningen avfärdar delar av de påståenden sm förekmmer i den debatt sm hävdar att rvdjuren har en avgörande rll på det svenska eksystemet. Utan att relatinen mellan rvdjur ch bytesdjur ska vara samrdnad ch i stället utgå från ett eksystemsperspektiv. Dck vill SKK en än gång framföra att str reginal hänsyn måste tas, särskilt genm att sammanväga den ttala rvdjursförekmsten i en regin, samt att ställa denna i relatin till förekmmande ppulatiner av bytesdjur. Kapitel 5. Mål för rvdjuren. Utredningens förslag; Ett övergripande ch långsiktigt mål för rvdjursplitiken bör antas. Målet bör bygga på det övergripande mål sm antgs av riksdagen år 2001. Innebörden bör vara att rvdjurens gynnsamma bevarandestatus ska behållas eller återställas, att vargstammen ska sprida sig på naturlig väg över Sverige ch att vargens förekmst i renskötselmrådet även frtsättningsvis i huvudsak ska begränsas till de mråden utanför åretruntmarkerna där den gör minst skada.
7/19 Bedömningarna av rvdjurens bevarandestatus bör fastställas ch utgöra grunden för myndigheternas förvaltning av rvdjuren. Inriktningen för järv ch varg bör vara att gynnsam bevarandestatus ska vara uppnådd senast 2024. Ansvariga myndigheter bör besluta m miniminivåer ch förvaltningsmål. Utredningens bedömning; Principen bör vara att den plitiska nivån anger ramar ch övergripande mål, medan myndigheterna gör kvalificerade bedömningar ch beslutar m miniminivåer ch förvaltningsmål. EUrätten ch den internatinella rätten är utgångspunkter sm måste beaktas när mål ch nivåer beslutas. Hänsyn måste tas till de sciala ch eknmiska förutsättningarna i de mråden där rvdjuren finns. Förslaget innebär att riksdagen endast skall fastställa att stammarna skall uppnå eller upprätthålla en gynnsam bevarandestatus. SKKs uppfattning är att det snarast måste göras en nggrann analys över vad de lika alternativen innebär. SKK uppfattar ckså att det uppdrag sm Miljöminister Lena Ek nyligen gav till Naturvårdsveket trde ber på att det i rvdjursutredningen saknas vad sm befinns vara lägsta möjliga nivå för en gynnsam bevarande status. Den bakmliggande rsaken till ett sådant uppdrag kan inte, enligt SKKs mening, grunda sig på annat än Miljödepartementet saknar dessa uppgifter i utredningen ch att de därigenm saknas för vidare kmmunikatin med EU. SKK uppfattar ckså att uppgifterna endast kan säkerställas genm en sårbarhetsanalys, baserad på kmmissinens egna riktlinjer. Till detta har nu kmmit att regeringen gett Naturvårdsverket i uppdrag att ta fram vad gynnsam bevarandestatus egentligen är genm att titta på en arts minsta livskraftiga ppulatin. Detta ska frskarna tydligen genmföra med sårbarhetsanalyser, det vill säga risken för en arts utdöende.
8/19 Vidare nterar SKK att Naturvårdsverket ska redvisa uppdraget senast den 2 juli, alltså fyra dagar innan remissvaret på Rvdjursutredningen ska vara Miljödepartementet tillhanda. Att nivåerna skall sättas av myndigheter ch inte av riksdagen anser SKK felaktigt. En bättre rdning skulle vara att det är riksdagen sm fastställer principerna ch att myndigheterna sedan har att förhålla sig till dessa. Vi ser till exempel att ldjursförvaltningen i det närmaste har gått helt i stå i flera län, dels genm den nivå sm riksdagen fastställt, dels genm det begripligt låga antal ldjur sm Naturvårdsverket utdelat för licensjakt, trts att ppulatinen ttalt sett har en minst sagt gynnsam bevarandestatus ch att det finns både behv ch utrymme för ldjursjakt i fler län samt även ett starkt behv av utökade avskjutningslicenser i flera län. Även m nu utredningen föreslår en minskning av befintlig ppulatin av både björn ch ldjur så visar dessa båda arters jämna spridning, att det ttala rvdjurstrycket blir acceptabelt i vissa län/reginer. Ett betydligt mer acceptabelt förslag skulle vara att riksdagen på vetenskapliga fakta, fattar beslut m vilka sårbarhetsanalyser sm ska ligga till grund för det minimum av det antal av respektive rvdjursart sm krävs. Då gynnsam bevarande status för björn ch l utan tvivel är säkrad för lång tid framåt, berör utredningen endast järv ch varg med att gynnsam bevarandestatus för dessa båda arter bör vara uppnått senast till 2024. Därutöver ska ett annat nyckeltal fastställas, nämnliggen den lägsta livskraftiga ppulatin, sm säkrar att det är mindre än 10 prcents risk för utdöende inm 100 år. Dessa kalkyler ska då vägas in utifrån de knflikter ch den hänsyn sm måste tas, både till berörda ch drabbade parter, i förhållande till arternas långsiktiga överlevnad. I praktiken skulle detta kunna betyda mindre rvdjursppulatiner, än de nivåer sm utredningen föreslår.
9/19 Riksdagen skulle till exempel kunna fastställa att sårbarhetsanalyser ska ligga till grund för det minsta antalet rvdjur sm krävs. Därutöver skall eventuell högre ambitin fastställas utifrån knflikter ch hänsyn till berörda. I praktiken betyder det sannlikt betydligt färre rvdjurs ppulatiner, järven undantagen, än de nivåer utredaren föreslår. 5.4 Förslag på natinella mål Björn 1800 Järv 850 Ldjur 1200 Varg 450 Bakgrund för SKKs ställningstagande är ckså att väga in antalet föryngringar. I en rapprt från Viltskadecenter så beräknades 2011 års föryngringar till 25 vargkullar, vilket sannlikt betyder att Sverige redan nu har cirka 400 vargar. Det finns all anledning att förmda att redan 2013 har Sverige minst nått det antal vargar sm utredningen anger sm ett natinellt mål. Samtidigt knstaterar Viltskadecenter att de saknas fastställda mål för vargstammen ch inte minst viktigt, det saknas även en kstnadsanalys över vad målen kstar ch därigenm kan inga trvärdiga kstnadsbedömningar göras. SKKs absluta åsikt är att regering ch riksdag inte ska anta utredningens förslag till miniminivåer/referensvärden. SKK menar att regeringen bör ange ett annat värde, nämligen en minsta livskraftig ppulatin med mindre än en 10-prcentig risk för utdöende på 100 års basis. Det värdet skulle med str säkerhet ligga långt under de nivåer sm utredningen föreslår. Härvid ska vägas in vad Viltskadecenter anser redan finns i landet. Flera av de psitiva förslag sm de fact finns i utredningen äventyras av de alltför talrika natinella miniminivåer sm utredningen föreslår.
10/19 Tidigare har SKK reserverat ställt sig bakm riksdagens beslutade nivå med cirka 210 vargar, m det innefattar en viss licensjakt. Emellertid kan framtida frskning visa att dessa siffrr är i överkant. SKK ställer sig i sådant fall bakm det mindre antal, sm kan framkmma för att vidmakthålla gynnsam bevarandestatus. För att SKK frtsatt ska bifalla någn frm av nivå, överstigande 210 vargar, ska en trvärdig sårbarhets analys presenteras, samt att en lagstadgad licensjakt återinförs. SKK kan inte uppfatta utredningens förslag till natinella mål på annat sätt än att samtliga Sveriges län ska upprätthålla revirhävdande par/familjegrupper. Enligt SKKs uppfattning bör riksdag ch regering även göra en knsekvensanalys sm bygger på krrelerade nyckeltal mellan strlek på ppulatinen, antal revirhävdande par/familjegrupper, samt antal föryngringar. Härvid anser SKK att cirka 20 föryngringar per år, med 1 till 2 föryngringar per län, berende på länets areal ch beflkningstäthet, vre en betydligt bättre beräkningsmetd, samt att denna tillsammans med en prprtinerlig skyddsjakt skulle kunna få en betydligt bättre acceptans än den sm finns idag. Den skulle ckså innebära att betydligt fler av Sveriges beflkning skulle få lära sig att leva med varg. SKK anser att hela Sverige ska bära de rvdjursppulatiner sm krävs. Det kan inte vara rimligt att en tredjedel av Sveriges yta undantas från att bära de rvdjursppulatiner sm krävs för att upprätthålla en gynnsam bevarande status. I annat fall betyder nuvarande rvdjursplitik att riksdag, regering samt myndigheter värderar tambskap på helt lika grunder. Detta finner SKK ch många av våra medlemmar helt acceptabelt. SKK anser därutöver att samma princip m bevarandestatus ska gälla för samtliga rvdjursarter.
11/19 Kapitel 6. Förvaltning 6.1 Reginal förvaltning Utredningens förslag; I syfte att förenkla ch förtydliga rvdjursförvaltningen föreslår utredningen att reglerna ändras så att Naturvårdsverket får i uppgift att fördela miniminivåer för varje art till varje län sm förvaltningen i länen ska syfta till att upprätthålla eller uppnå, att varje länsstyrelse/viltförvaltningsdelegatin ch Sametinget får yttra sig över Naturvårdsverkets förslag till länsvisa miniminivåer före dessa beslutas ch att samverkansrådens rll i förvaltningen förändras. Utredningen föreslår vidare att viltförvaltningsdelegatinernas beslutskmpetens, ansvar ch arbetsuppgifter ses över. Utredningens bedömning; Utredningen har tlkat att ett viktigt plitiskt syfte med tillskapandet av viltförvaltningsdelegatinerna har varit att flytta besluten närmare dem sm berörs. Viltförvaltningsdelegatinerna har därför haft en förväntan på att vara mer perativa ch ha ett större beslutsmandat än vad de nu funnit vara fallet. Berörda myndigheter bör därför ges i uppdrag att nga följa utvecklingen ch lägga förslag på förändringar i syfte att förstärka de ursprungliga syftena. SKKs reflektiner ch synpunkter Inledningsvis vill SKK påpeka att vårt svar till både Sören Ekströms ch Åke Petterssns utredningar särskilt tryckte på att en reginalt styrd förvaltning var en abslut nödvändighet för att skapa en acceptans hs lkalbeflkningen. Det ska nteras att utredningen föreslår att samverkansråden försvinner samt att respektive läns viltförvaltningsdelegatins rll ska stärkas. Detta kan anses sm en rimlig förändring, dck ska uppmärksammas att flera läns viltförvaltningsdelegatiner i praktiken fungerar dåligt, det är till ch med så illa att vissa läns viltförvaltningsdelegatiner inte fungerar alls. Det måste vara regeringens yttersta ansvar att detta åtgärdas med det snaraste.
12/19 Vidare föreslår utredaren att Naturvårdsverket skall föreslå miniminivåer för rvdjuren ch att länen ska ges möjlighet att yttra sig över ett sådant förslag. SKK uppfattar att förslaget innebär att de miniminivåer sm anges för ett län ska betraktas sm ett tal sm inte får underskridas. Detta tlkar SKK sm att det finns ett större förvaltningsutrymme m stammen överskrider den reginala miniminivån. Dck vill SKK uppmärksamma vår uppfattning under Kapitel 5. Mål för rvdjuren. Ett annat ch förmdligen bättre vägval skulle kunna vara att riksdagen i stället fastställer principer ch att myndigheterna sen har att utgå från dessa. 6.2.1 Prgram för genetisk förstärkning Utredningens förslag; Naturvårdsverket bör sammanställa ch utveckla befintliga planer till ett sexårigt prgram (2013 2018) för genetisk förstärkning av den skandinaviska vargppulatinen. Prgrammet bör ingå i den förvaltningsplan för varg sm Naturvårdsverket för närvarande tar fram. Prgrammet bör utvärderas kntinuerligt ch eventuellt förlängas, berende på utfallet. Utredningens bedömning; En genetisk förstärkning av den skandinaviska vargppulatinen är angelägen, i överensstämmelse med de slutsatser sm drgs i delbetänkandet. Sm riksdagen fastslagit bör den genetiska förstärkningen i första hand ske genm underlättande av naturlig invandring ch i andra hand genm utsättning av varg från andra länder eller djurparker. Förändrat ställningstagande av SKK SKK anser att grunderna för det ställningstagande sm rganisatinen gjrde när det gällde förankringsarbetet med utplantering av vargvalpar inte längre uppfylls av regering ch myndigheter.
13/19 SKK anser att de förutsättningar sm vårt beslut vilade på nu måste betraktas sm inte längre gällande. Därför har SKK tillsvidare beslutat att inte stödja det förankringsarbetet kring genetisk förstärkning sm var grunden för vårt tidigare beslut. En förutsättning för SKKs frtsatta stöd är att rvdjursplitiken förändras i en psitiv riktning med tydliga reginala ch natinella mål samt att den genetiska förstärkningen av varg är en del av en större helhet. 6.2.2 Naturlig invandring med assistans Utredningens bedömning; Den naturliga invandringen behöver enligt utredningens bedömning assisteras m den i någn större utsträckning ska kunna bidra till att minska inavelsnivån i vargppulatinen. Den assistans sm krävs är främst att flytta vargar från mråden där de rsakar prblem till mråden där de inte gör det ch har större chans att träffa på artfränder. En vargkrridr i bemärkelsen en zn av fri passage genm nrra Sverige för att släppa igenm vandrande vargar förefaller ha små möjligheter att lyckas. Möjligheten att teckna civilrättsliga avtal m vargetablering under en begränsad tidsperid bör prövas. SKKs reflektiner SKK ställer sig i allra högsta grad frågande till utredningens förslag till att flytta vargar från mråden där de rsakar prblem. De förflyttningar sm hitintills gjrts visar att detta är en metdik sm verkar både menings- ch verkningslöst, då dessa individer sm regel återvänder till det mråde där de infångats. Därutöver visar de senaste försöken på att metden medför helt rimliga kstnader. Utredningen uttalar att en vargkrridr i bemärkelsen av en zn av fri passage genm nrra Sverige för att släppa igenm vandrande vargar förefaller ha små möjligheter att lyckas.
14/19 SKK har tidigare ställt sig bakm en sådan insats, men då under förutsättning att inget län ska undantas från vargetablering, men att inget län heller ska utpekas. Dck anser SKK att hitillsvarande misslyckande till största delen berr på att riksdag, regering ch myndigheter undantagit en tredjedel av Sveriges yta för att skapa en fungerande sådan krridr. Vidare menar SKK att utredningen inför sitt slutbetänkande skulle ha undersökt vilka möjligheter sm svensk lagstiftning har att utfrma ett civilrättsligt avtal, innebärande att varje enskild fastighetsägare skulle påtvingas ett sådant avtal. Alternativet skulle förmdligen vara att flertalet fastighetsägare skulle begära eknmisk kmpensatin, vilket trde innebära rimliga kstnader. 6.2.3 Ytterligare åtgärder för att genetiskt förstärka vargstammen Utredningens bedömning; För att snabbt sänka inavelsnivån under de närmsta åren frdras aktiva åtgärder. Utplacerade djur bör följas upp nga ch länsstyrelserna bör tillföras medel för detta ändamål. SKK anser att på senare år har debatten alltför ensidigt handlat m genetiskt förstärkning. Det trde inte vara bekant att SKK är en rganisatin sm inm hela sin verksamhet pririterar genetisk förstärkning av hunddjur ch vi är därför inte kunniga eller mtsägande med att den skandinaviska vargstammen är i behv av genetisk förstärkning. Dck anser SKK att debatten m genetisk förstärkning helt överskuggat nödvändigheten av att ckså skapa en balans med de scieknmiska dilemman sm vargen skapar. Vi vill till ch med gå så långt, att m inte båda dessa prblemställningar sker i balans, så är det direkt naivt, att tr att man ska kunna skapa acceptans bland de människr sm på grund av näring ch utkmst kmbinerat med fritidsintressen, valt att leva i glesbyggd.
15/19 Det trde heller inte bli en överraskning m människr i södra Svealand ch Götaland, sm nu enligt utredningens förslag ska leva med vargen i sin medelbara närhet, kmmer att skapa ytterligare scieknmiska knflikter av str betydelse. 6.2.4 Flytt ch utsättning av varg Utredningens förslag; Regeringen bör ge Statens jrdbruksverk i uppdrag att i samarbete med berörda myndigheter analysera ch beskriva hur ch var man kan anlägga krttidshägn för varg, inklusive lösningar för kntinuerlig bevakning ch förhindrande av smittspridning, rymningar ch sabtage. Utredningens bedömning; Utifrån de få vidtagna åtgärderna är det än så länge svårt att dra några slutsatser m metdernas genmförbarhet. Samtliga genmförda flyttar har resulterat i att vargarna har återvandrat till mrådet där de fångades in. Utredningen anser att en alternativ metd bör testas, sm innebär att vargen hålls i hägn några veckr på eller i närheten av utsläppsplatsen innan den släpps ut (s.k. sft release). Metden har varit framgångsrik i USA. Metden att flytta valpar till vilda lyr verkar dck lvande ch bör genmföras i ett första skede för att relativt snabbt tillföra nya gener till den vilda ppulatinen. SKK anser att de krttidshägn sm utredaren föreslår måste kräva fastighetsägarens medgivande. De erfarenheter sm nu finns pekar på att vargarna sannlikt skulle etablera sig i närmrådet. SKK tvivlar därför på att väldigt få fastighetsägare skulle vara intresserade av detta. Eventuellt kan väl Natinalparkerna vara ett alternativ med anledning av att staten har ett strt ägarinflytande i dessa. Men även i ett sådant alternativ krävs att hägnen placeras så att de inte ligger i närheten av privatägda fastigheter.
16/19 Därutöver måste man givetvis ha dygnet runt bevakning kring dessa hägn, utan att vargarna för den skull får kmma i kntakt med människr, då det skulle riskera den skygghet för människr sm vi alla inser ch önskar att vargen ska besitta. Sist men inte minst så måste den tid då dessa djur ska vistas i ett sådant hägn väl uppfylla de karantänsbestämmelser sm gäller för djur sm införs från mråden med rabiesförekmst, samt även gällande sådana parasiter sm inte finns etablerade i Sverige. Såvitt SKK känner till så finns ännu inget prjekt i Sverige där metden att flytta vargvalpar till vilda lyr genmförts. 6.2.5 Kmpensatinsåtgärder Utredningens bedömning; Kmpensatinsåtgärder i någn frm bör kunna erbjudas i de mråden där utsättning sker. Förstärkta medel till akutgrupper är en lösning, liksm möjligheten att använda arbete med stängsling mt rvdjur sm en arbetsmarknadsåtgärd. Detta gäller framförallt i södra Sverige, där uppsättning av fler rvdjurssäkra stängsel är en förutsättning för att vargen ska ha möjlighet att etablera sig där. SKK anser att det är en betydande brist i utredningen genm att det inte finns en analys av kstnaderna för att hägna in stra arealer av betesmarker i Svealand ch Götaland. Att endast ange en kstnad av 50 krnr per löpmeter är en fullständigt tillräcklig uppgift. Framförallt brde det framgå en beräkning av förmdat antal löpmeter stängsel sm krävs. Med hjälp av EU-kartr kan det inte vara speciellt kmplicerat att presentera en sannlik analys. Det brde även anges m dessa stängsel enbart ska bestå av eltråd, eftersm vidhängande nät betyder en helt annan kstnad. Utredningens förslag att stängslingen kunde ske sm en arbetsmarknadsåtgärd kan väl vara möjlig. Dck saknas helt angivelser för hur underhållet av denna fantligt stra åtgärd skulle ske. Alla sm har använt elstängsel för att stänga ute eller inne djur, vet att så frt växter växer upp till de nedersta eltrådarna, så blir stängslet verkningslöst, eftersm elkraften då leds direkt ner i marken.
17/19 I ch med att det saknas underlag för att bedöma de eknmiska knsekvenser av att förse så stra delar av Svealand ch Götaland med rvdjursstängsel, sm krävs i enlighet med förslaget, skulle man till ch med kunna misstänka att saknaden av transparens i denna fråga är avsiktlig, eftersm kstnaderna trde bli gigantiska. SKK önskar även påtala en icke önskvärd knsekvens, sm kan påverka djurhållningen i dessa delar av Sverige. Vi pekar fta på att svensk djurhållning strävar efter att så många tamdjur sm möjligt ska vistas på "fritt bete" ch framhåller då ss själva sm ett gtt exempel. Risken m djurhållarna själva får bära delar av kstnaderna för stängsel samt betydande kstnader för underhåll riskerar detta att leda till en negativ förändring i svensk djurhållning. SKK ras ckså för att m ett strt antal betesmarker inhägnas med rvdjursstängsel kan detta begränsa vår unika allemansrätt, genm att människr får svårigheter att röra sig i skg ch mark. 7.2 Grv rganiserad brttslighet Utredningens bedömning; Illegal jakt är sm alla andra brtt i samhället acceptabelt ch måste beivras. Grvt jaktbrtt ch grvt jakthäleri avseende de stra rvdjuren räknas sedan den 1 juli 2011 till den grva rganiserade brttsligheten. Försök ch förberedelse till dessa brtt är numera kriminaliserat. Detta ger plis ch åklagare utökade möjligheter att ingripa i ett tidigare skede för att beivra de grva jaktbrtten. Utredningens bedömning är att lagändringen bör få vara i kraft ett par år ch därefter utvärderas innan eventuella ytterligare lagändringar föreslås. Utredningens bedömning är vidare att staten bör föra talan m skadestånd i de fall grva jaktbrtt mt de stra rvdjuren har begåtts.
18/19 SKKs kmmentar SKK delar helt uppfattningen m att illegal jakt är helt acceptabel ch ska beivras. Däremt ställer sig SKK starkt negativa till att staten ska föra skadeståndskrav. Det ska betnas att Naturvårdsverket slutade kräva skadestånd för några år sedan i samband med flera uppmärksammade rättsfall SKK kan peka på ett av dessa fall då en av våra medlemmar sköt ett ldjur när det anföll hans tax. Naturvårdsverket värderade ldjuret till 80 000 krnr med mtiveringen att ldjuret var i fertil ålder. En sådan värdering anser SKK helt hrribel, inte minst med tanke på de rvdjursppulatiner vi har idag. 7.4 28 jaktförrdningen Utredningens förslag; Den sm dödat ett rvdjur med stöd av 28 jaktförrdningen ska i frtsättningen anmäla händelsen till länsstyrelsen, inte till plismyndigheten. Utredningen föreslår därför ändringar i 28 d ch 38 jaktförrdningen. SKK stöder förslaget då innebörden blir att till exempel vapen inte kmmer att tas i beslag på plats, så sm görs idag, samt att ärendet inte per autmatik blir föremål för utredning m grvt jaktbrtt. Kapitel 8. Översyn av lagstiftningen Utredningens förslag; En utredning bör tillsättas för den sedan tidigare efterfrågade översynen av jaktlagstiftningen i syfte att arbeta fram ett regelverk sm i språk ch uppbyggnad är mdernt, mer förutsägbart ch enklare att tillämpa än vad sm gäller i dag. Utredningens uppdrag bör dck inte begränsas till jaktlagstiftningen utan bör avse artskyddsreglerna i strt ch även mfatta en översyn av skgsvårdslagen ch miljöbalken samt, i behövlig mfattning, även fiskelagen.
19/19 Utredningens bedömning; En fråga för en ny utredning att belysa är m det vre lämpligare att samla reglerna sm rör skyddade arter under miljöbalken i stället för att sm i dag ha parallella lagstiftningar där artskyddsregler finns såväl i miljöbalken sm i jaktlagstiftningen ch där tillämplig lag styrs av vilka arter ch vilka åtgärder sm är aktuella. Utredningen bör särskilt beakta medel för att genmdriva lagstiftningens krav, till exempel tillsyn, överprövnings- ch talerätt samt straffbestämmelser. Utgångspunkten bör vara att det sammantagna materiella innehållet i förslaget till ny reglering ska vara i huvudsak neutralt i förhållande till dagens regler m jakt ch artskydd ch utföras med iakttagande av EU-rätten samt åtaganden enligt internatinell rätt. SKKs synpunkt SKK är direkt mtståndare till att jaktlagstiftningen lyfts in i miljöbalken. Däremt kan en översyn av jaktlagstiftningen vara på sin plats, särskilt m syftet är att ha ett regelverk sm i språk ch uppbyggnad är mdernt, mer förutsägbart ch enklare att tillämpa, än vad sm gäller i dag. Men att jaktlagstiftningen ska hanteras av två lika departement ch dessutm sannlikt av flera lika statliga myndigheter, innebär enligt SKKs uppfattning en risk för att skapa löslig byråkrati samt öka förvirringen i jaktfrågr. SVENSKA KENNELKLUBBEN Nils Erik Åhmanssn rdförande Kjell Bräster SKKs Jakthundskmmitté