Från arbetslöshet till anställning - en presentation av Supported Employment i KomAn-projektet Foto: Eva Stenvång Lindqvist Målsättningen i Supported Employment är att ge deltagare ett individuellt utformat stöd till anställning på den reguljära arbetsmarknaden
En insats inom KomAn KomAn är ett 3,5-årigt projekt som delfinansieras av Europeiska socialfonden, ESF, med drygt 50 miljoner kronor. Projektet pågår till och med mars 2013. Målsättningen är att skapa vägar ut i arbetslivet för personer med psykisk eller neuropsykiatrisk funktionsnedsättning, utvecklingsstörning eller förvärvad hjärnskada. KomAn har fyra insatser, varav Supported Employment är en. Övriga insatser är: Mobiliseringskurser: Kurserna, som pågår i 12-16 veckor, syftar till att stärka personer som behöver stöd för att kunna börja arbeta eller studera. Anpassad vuxenutbildning: Målet är att genom individuella anpassningar göra vuxenutbildning tillgänglig för personer med funktionsnedsättning. Syftet är att studierna ska öka möjligheterna till arbete. I KomAn erbjuder vi anpassad vuxenutbildning både på Komvux och Särvux, såväl teoretiska som yrkesinriktade utbildningar. Deltagarna kan även få utbildning på en arbetsplats i stället för i skolan. Socialt företagande: I KomAn är socialt företagande bland annat ett alternativ, eller en utvecklingsväg, för kommunal daglig verksamhet. Inom KomAn drivs blivande sociala företag i form av ideella föreningar där deltagarna bestämmer vad som ska produceras, vilka tjänster som ska utföras och vad inkomsterna ska användas till. Vad är Supported Employment? Supported Employment (SE) är en metod för att stödja personer med funktionsnedsättning att få ett arbete på den reguljära arbetsmarknaden. Metoden började användas i Nordamerika under 1980-talet och har sedan dess utvecklats för att passa olika målgrupper i olika länder. Grundtanken i SE är att alla människor har förmågor och att hur vi kan utveckla våra förmågor beror på det som vi möter i omgivningen. För en person med funktionsnedsättning innebär denna grundtanke att i en miljö där man kan utnyttja sina förmågor fullt ut så uppstår inget funktionshinder, till skillnad från i en miljö där detta inte möjligt då uppstår det hinder. Målsättningen i SE är att hitta just dessa miljöer arbetsplatser där förmågorna kan tas tillvara och hindren minimeras, vilket är en av förutsättningarna för att bli anställd. I SE arbetar en person, ofta kallad jobbcoach (i KomAn SE-handledare), med att stödja en person med funktionsnedsättning att hitta, få och behålla ett arbete i ett förlopp som styrs av dennes förutsättningar. Många av KomAns deltagare får stöd genom flera insatser. De kanske först deltar i en insats, för att sedan fortsätta i en annan. Så byggs succesivt en positiv kedja, vilket medför att även personer som haft svårt att komma ut i egen försörjning får en ny chans att komma ut på arbetsmarknaden eller börjar studera. Kommunerna Haninge, Nynäshamn, Tyresö och Värmdö samarbetar i KomAn, tillsammans med Arbetsförmedlingen och Försäkringskassan. Värmdö kommun är projektägare. Läs mer om KomAn på www.komanprojektet.se Läs mer om EFS på www.esf.se Foto: Eva Stenvång Lindqvist
Grundtankar i Supported Employment Stödet ska utgå från personen det gäller. Det är utifrån dennes vilja och behov som stödet ska byggas upp. Stödet ska anpassas efter den enskildes förutsättningar. Stödet ska ske på den öppna arbetsmarknaden och man ska arbeta efter parollen först arbete, sedan träning. I den traditionella arbetslivsinriktade rehabiliteringen eller habiliteringen byggde man upp segregerade miljöer där personer med funktionsnedsättning tränades för att få de nödvändiga kunskaperna för att någon gång i framtiden kunna få ett arbete. Idén i Supported Employment är den omvända: personen ska börja i ett arbete och där få lära sig de nödvändiga kunskaperna för en anställning. Arbetet ska vara ett typiskt arbete på den reguljära arbetsmarknaden. Ett typiskt arbete är ett arbete som kännetecknas av en arbetsbeskrivning och en avtalsmässig lön. Det är en naturlig del i en produktion och blir på det sättet ett högt värderat arbete, vilket gör personen som utför det behövd och värdefull på arbetsplatsen. Stödet ska inte vara tidsbegränsat, utan anpassas efter person och situation. SE-handledaren tar, bildligt talat, den enskilde vid handen och följer med ut i arbetet, och finns tillgänglig för att ge stöd till arbetstagare, arbetsgivare och arbetskamrater. Handledaren arbetar med att förbereda både arbetstagare och arbetsgivare på bästa sätt så att minimalt med hinder ska uppstå på arbetsplatsen.
Supported Employment i KomAn I Supported Employment i KomAn arbetar SE-handledare med ett processinriktat arbetssätt som bygger på följande steg: INSATSEN STARTAR MED att personen skrivs in som deltagare. Vid första mötet får deltagaren information om vad som är mål och syfte med insatsen och vad den består i. Sökandeanalysen växer fram genom dialog mellan SE-handledare och deltagare om vad deltagaren vill och kan arbeta med i ett yrkesliv. Ibland används olika yrkestest och kartläggningsinstrument som stöd för att fördjupa analysen. När SE-handledaren och deltagaren har bestämt sig för ett eller flera arbetsområden börjar SE-handledaren kontakta arbetsgivare inom dessa områden. I ACKVIRERINGEN TAR SE-handledaren kontakt med arbetsgivare och frågar efter deras behov av arbetskraft och möjligheter till praktik och anställning på arbetsplatsen. Under ackvireringen gör SE-handledaren en arbetsplatsanalys av den arbetsplats som erbjuds. I arbetsplatsanalysen ingår en översikt av lämpliga arbetsuppgifter och en bedömning av om det finns möjligheter till stöd och anpassning på arbetsplatsen. Sedan matchas arbetsplatsanalysen mot sökandeanalysen i syfte att maximera möjligheter och minimera hinder på arbetsplatsen för deltagaren. Om matchningen inte bedöms vara god fortsätter SEhandledaren sökandet efter en annan arbetsplats. När matchningen bedöms som god gör deltagaren och SE-handledaren ett gemensamt besök på arbetsplatsen. Där kan deltagaren bilda sig en uppfattning om arbetsplatsen och om han eller hon skulle kunna arbeta där. Efter besöket har både arbetsgivare och deltagare möjlighet att säga ja eller nej till en fortsättning i form av praktik. Om någon av dem nekar görs en ny sökning efter arbetsplats. DÅ BESÖKET BLIR positivt görs en överenskommelse mellan arbetsgivare, deltagare och SEhandledare om en introduktion i form av en praktik på arbetsplatsen. Under introduktionstiden kan SE-handledaren vara med deltagaren på arbetsplatsen under de första dagarna för att vara ett stöd i introduktionen och inlärningen av de nya arbetsuppgifterna. Ibland kan introduktionen ges av arbetsgivaren eller arbetskamrater. Vem som sköter introduktionen beror på deltagarens och arbetsplatsens förutsättningar. Ofta görs täta uppföljningar under första veckan, för att sedan glesas ut - allt beroende på hur det individuella behovet ser ut. Ibland kan det behövas täta uppföljningar med många besök i flera veckor, och andra gånger endast något kort samtal. När deltagaren funnit sig till rätta på arbetsplatsen och arbetet löper på utan problem, kan stödet minska successivt. Under introduktion och anställning finns SE-handledaren tillgänglig för att ge ett uppföljande stöd till deltagare och arbetsgivare med det som behövs för att arbetet ska fungera bra. Det kan exempelvis vara att hjälpa till med anpassningar på arbetsplatsen eller inlärning av ytterligare arbetsuppgifter. Kontakten i det uppföljande stödet sker ofta per telefon, men även inplanerade möten på arbetsplatsen sker regelbundet. Då träffas deltagare, arbetsgivare och SE-handledare för att utvärdera arbetsförhållandena och se på utvecklingsmöjligheter för att introduktionen ska kunna övergå i en anställning. Om det inte blir anställning efter introduktionsperioden på arbetsplatsen, startar sökandet efter en ny arbetsplats för att sedan efterföljas av de resterande stegen i metoden. När det blir en anställning är SE-handledaren behjälplig med nödvändig administration av exempelvis anställningsbidrag. SE-handledaren ger sedan ett fortsatt stöd under anställningen tills deltagare och arbetsgivare bedömer att de inte längre behöver ha stöd från SEhandledaren.
SE-handledarna betonar vikten av stöd I Nynäshamn arbetar SE-handledarna Claes Sperling och Bitte Dalborg-Holm. Tillsammans med SE-handledarna Mona Eriksson och Mattias Risslén i Värmdö, Bosse Pålsson i Tyresö och Els-Marie Sjöberg i Haninge beskriver de hur de arbetar med SE i KomAn-projektet STARTEN I INSATSEN När en deltagare börjar i insatsen får han eller hon information om vad insatsen innebär och hur metoden ser ut och det egna engagemanget betonas. Claes Sperling och Bitte Dahlborg-Holm, SEhandledare i Nynäshamn, poängterar att det är ett samarbete. Alla måste bidra och hjälpas åt om det ska bli en anställning. Det finns ingen platsbank med färdiga jobb de bara kan plocka ifrån. Synen på deltagaren som en person med möjligheter snarare än begränsningar är viktig. När vi träffar en deltagare lägger vi vikt vid att personen får berätta sin egen historia och beskriva vad han eller hon kan och vill göra. Vi ska jobba med det friska i personen, inte med en diagnos eller sjukdom. Som SE-handledare upplever jag att många tycker att det synsätt som vi har här - att vi fokuserar på möjligheter mer än begränsningar - är befriande. Man slipper bara vara sjuk. Det växer många av, säger Bitte Dahlborg-Holm. SE-handledarna försöker också att gjuta mod och handlingskraft i deltagare. Jag brukar säga till mina deltagare att jag tycker att de är modiga. Det är personer som kämpar med oro och press på sig hela tiden. Det glömmer man lätt bort. Jag tror att nästan alla vill ha ett jobb, men det är långt ifrån alla som vågar. Det måste man hela tiden påminna dem om: att de är modiga som vågar testa nytt, säger Bosse Pålsson, SE-handledare i Tyresö. För att nå en anställning behövs ofta en samverkan mellan de olika aktörer som finns kring deltagaren. En del i sökandeanalysen är att kartlägga vilka aktörer som är viktiga för att deltagaren ska kunna få stöd till en anställning. Mattias Risslén, SE-handledare i Värmdö, beskriver att samverkan ofta ger gott resultat. Om man får en anställning är det ofta avhängigt vilken samverkan som funnits kring deltagaren. När alla parter tillsammans verkar mot ett gemensamt mål, blir resultatet ofta väldigt bra. ATT HITTA JOBB När sökandeanalysen är klar påbörjas sökandet efter arbete. SEhandledarna beskriver olika strategier i konsten att hitta ett arbete, men samtliga har den gemensamma inriktningen på möjligheter istället för hinder. Claes Sperling och Bitte Dahlborg-Holm betonar att styrkorna är det viktigaste att beskriva för arbetsgivaren. Inför ackvireringen plockar de bort den delen som handlar om funktionsnedsättning. De försö- ker se på möjligheter istället och då är andra saker viktigare, exempelvis intresse och utbildning. Deltagarens motivation är en ledstjärna för SE-handledarna i jobbsökningen, men ibland är det svårt för deltagare att veta vad de vill arbeta med. Els-Marie Sjöberg, SE-handledare i Haninge, visar på de strategier som hon och deltagaren använder sig av för att hitta jobben. Vad deltagaren vill arbeta med är viktigt. Jag brukar säga till mina deltagare att jag tycker att de är modiga. Ibland vet inte deltagaren vad han eller hon vill arbeta med, då får vi försöka få idéer genom att diskutera med varandra och hålla ögonen öppna. Ibland kan det finnas något intressant i deltagarens eget nätverk. Annars får man leta på andra ställen, i telefonkatalogen till exempel. Det vanligaste sättet att försöka hitta arbeten på är inte genom annonser eller platsbanken, utan att ta kontakt med arbetsgivare för att förhöra sig om ifall de behöver arbetskraft. När SE-handledarna kontaktar en arbetsgivare beskriver de vad deltagaren kan bidra med på arbetsplatsen. När arbetsgivaren visar ett intresse är det lättare att diskutera vilka individuella anpassningar som eventuellt behövs för deltagaren i arbetet. Om man bara presenterar problem som kanske kan uppstå, kan arbetsgivaren bli orolig för hur det ska kunna fungera på arbetsplatsen, menar Claes Sperling och Bitte Dahlborg-Holm. De betonar att de bara berättar det deltaga-
ren vill att arbetsgivaren ska känna till. Vissa deltagare vill inte berätta om sin funktionsnedsättning, medan andra vill berätta allt som finns att veta. Oftast är det bra om deltagarna kan vara öppna med vad de kan behöva hjälp med på arbetsplatsen, eftersom det då blir lättare att bygga upp stödet. När vi ackvirerar jobb gör vi tvärtom mot vad man är vad vid som arbetsförmedlare, då man först har ett ledigt jobb och sedan söker efter en lämplig person till det jobbet. Nu startar vi i stället med en person och sedan söker vi jobb utifrån personen, berättar Claes Sperling. När kontakten med en arbetsgivare är etablerad besöker SEhandledaren arbetsplatsen för att bilda sig en uppfattning. Syftet med arbetsplatsbesöket är att göra en arbetsplatsanalys och se om jobbet kommer att passa deltagaren som SE-handledaren har i åtanke för jobbet. Claes Sperling och Bitte Dahlborg-Holm menar att arbetsplatsanalysen handlar om att försöka matcha in rätt person till rätt jobb. Ofta vet deltagarna ganska väl vad de kan. Vad de behöver hjälp med är att hitta det rätta jobbet. Under analysen av arbetsplatsen ser vi också på möjligheter till anpassning av arbetet, ifall det finns något i arbetet som deltagaren kan ha svårt att utföra. På en del arbetsplatser finns inga anpassningsmöjligheter, vilket gör att färre av våra deltagare kan ta arbete där. Vårt mål är ju inte att tigga till oss jobb bara för att det ska bli en anställning, utan nyttan är hela tiden i fokus både för arbetsgivaren och för deltagaren. Om vi försöker pressa in personer som inte fungerar i just det arbetet blir det inget bra i längden. PÅ ARBETSPLATSEN Om matchningen mellan deltagare och arbetsplats verkar god, presenteras förslaget för deltagaren, som får besöka arbetsplatsen för att se om det verkar vara intressant för honom eller henne. Vid En lite mer tillgänglig arbetsmiljö passar ju alla inte bara personer med funktionsnedsättningar. besöket pratar deltagaren och arbetsgivaren om arbetets innehåll och arbetsplatsens rutiner. Det är bra att få veta vad som väntar inför introduktionen på arbetsplatsen. När en person ska börja på en arbetsplats är det mesta av jobbet redan gjort. Vi har kartlagt arbetsplatsens rutiner: vilka arbetskläder ska man ha, behöver man ha lunch med sig eller kan man köpa och vi har kollat av allting som är bra att veta innan, säger Bosse Pålsson. Introduktionsperioden är viktig som prövotid både för att se om deltagare och arbetsgivare trivs med varandra, och hur arbetsuppgifterna fungerar för deltagaren. Under introduktionsperioden kan eventuella behov av anpassningar av arbetet identifieras. Claes Sperling menar att SEhandledarnas jobb är att hitta möjligheter till individuella anpassningar och bygga strukturer på arbetsplatsen som gör att arbetet fungerar bättre för deltagaren. Ofta leder de anpassningar i arbetsmiljön som görs till att arbetet fungerar bättre för alla på arbetsplatsen. En lite mer tillgänglig arbetsmiljö passar ju alla inte bara personer med funktionsnedsättningar. En tät och nära stödinsats från SEhandledaren behövs ofta under introduktionsperioden, men det varierar från person till person. Stödet kan minska successivt när deltagaren börjar finna sig mer tillrätta på arbetsplatsen. Första dagen på arbetsplatsen är jag ofta med i ett par timmar, men alla har inte det behovet, det är olika för varje deltagare. Under första veckan pratar jag med både deltagare och arbetsgivare i telefon och kollar av hur det går. Efter en vecka har vi ett möte och pratar om veckan som gått. Mycket av kontakten med arbetsgivare, likväl som deltagare, kan ges i telefon eller per mail. Det blir så okomplicerat den vägen, säger Mona Eriksson. Besöken på arbetsplatsen är viktigast i början, för att se deltagaren i dennes nya sammanhang och för att se om det finns behov av något ytterligare stöd eller anpassningar. Vanliga anpassningar är i arbetstid eller arbetstempo, men kan också vara att man får lite extra stöd av en kollega i vissa situationer. SE-handledarna arbetar också mycket med tekniskt stöd, som handdatorer, instruktionsmanualer eller instruktionsfilmer. Det är inte alltid självklart i början vilket stöd som behövs på arbetsplatsen, utan behovet kan identifieras först när deltagaren har varit där en tid. Eftersom målet med introduktionsperioden är att lärandet på arbetsplatsen ska leda till en anställning är det viktigt att ha en dialog med arbetsgivaren om hur förutsättningarna för anställning ser ut. Stödet på arbetsplatsen är viktigt. Om man inte besöker arbetsplatsen regelbundet så får man inte samma information om vad som händer för deltagaren. Ibland hör ingen av sig om det bara är någon småsak som hänt. Men just en sådan småsak kan växa till ett problem det blir en snöbollseffekt. Om man hade tagit tag i det från början hade det aldrig behövt bli så stort. Just därför är det viktigt att vara aktiv som SEhandledare. Tappar man kontakten tappar man lätt förtroendet, och ofta räcker det att bara visa sig på arbetsplatsen, säger Els-Marie Sjöberg.
Många deltagare tycker Supported Employment är bra Hittills har 170 deltagare i Supported Employment i KomAn fått en anställning. Deltagarenkäter visar att de allra flesta (87 %) tycker att insatsen varit bra. Tre av fyra deltagare tycker att de i stor utsträckning har fått det stöd som de behöver av sin SEhandledare, och 65 procent anser att de i stor utsträckning har kunnat vara med och påverka sin egen väg till arbete. CHRISTOFFER SEGERSTRÖM ÄR SUPPORTAGENT PÅ NEVALONE, ETT IT-SUPPORTFÖRETAG: I KomAn får man mycket mer hjälp än på vanliga Arbetsförmedlingen och har kontakt med sin SEhandledare nästan dagligen. När vi sökte jobb till mig fick jag statusuppdateringar via telefon, mail eller sms så fort något hände. Exempelvis när jag skickade mitt CV till NevAlone: då fick jag en statusuppdatering när det skickades iväg, och sedan fick jag en ny statusuppdatering när arbetsgivaren svarade. Det kändes bra att få veta vad som händer kring mig. Innan KomAn fick man vänta till nästa möte. Det var inte riktigt samma flyt. I KomAn känner man sig mer delaktig. Det gick väldigt fort att komma ut på arbetspraktik. Min SE-handledare frågade inför varje grej om det gick för fort, men jag tyckte att det gick bra. Jag önskade att få jobba inom IT-branschen och då sökte hon sådana företag och hittade ett jobb till mig på NevAlone genom sina kontakter. Vi båda åkte till kontoret i Hägersten. Där träffade vi en anställd och chefen och satt i soffan och pratade. Min SE-handledare hade frågat om det fanns något som kunde blir ett hinder för mig i arbetet. Det enda som jag kunde tänka mig var stress och det hade hon i åtanke när vi pratade med chefen. Under det första mötet fick jag visa vad jag kunde. De hade med sig en bärbar dator med ett antal problemställningar och efter att jag hade löst dem sa de rakt ut att det vore trevligt om jag kunde börja hos dem, som praktikant till att börja med. Jag började jobba där på 50 % veckan efter. I början hade jag inga kunder, utan fick lära mig i lugn och ro så att jag inte skulle bli stressad när det började ramla in kunder. Inför första kunden var jag lite nervös, men då satt en arbetskamrat bredvid mig som stöd så att det inte skulle kännas jobbigt. När jag började känna mig mer självsäker så ökade vi arbetstiden till 80 % som jag jobbar nu. SE-handledaren har hela tiden kollat av hur det fungerar: vi har pratat i telefon och hon har kommit på besök. Jag har alltid känt att jag har kunnat höra av mig till henne om det skulle ha varit något problem. Nu har jag varit här i fyra veckor och på måndag kommer jag att bli anställd. Min SE-handledare kommer att vara kvar som min kontaktperson och hon kommer att fortsätt stödja mig framåt. Det känns jättebra. SÅ HÄR TYCKER ARBETSGIVARE Mer än 200 arbetsgivare har hittills tagit emot deltagare från KomAn-projektet för anställning, praktik eller arbetsplatsförlagd utbildning de flesta av dem med stöd från SE-handledare i Supported Employment. Många arbetsgivare har därmed fått ny personal genom SE i KomAn. Arbetsgivarna beskriver stödet från SE-handledarna som viktigt både för deltagarna och för dem själva. SEhandledaren fungerar som ett skyddsnät som kan fånga upp det som inte fungerar bra i arbetet, och det ger trygghet att våga prova och att våga anställa. TOBIAS PETERSSON, VD OCH GRUNDARE AV IT- SUPPORTFÖRETAGET NEVALONE: För mig som arbetsgivare är det ett bra sätt att få in kompetens. Genom en praktik kan vi se hur vi kan få det att fungera tillsammans, för att sedan kunna anställa. Nu när vi anställer deltagaren känns det bra att veta att SE-handledaren är med som stödperson i anställningen. Det är en trygghet för mig som arbetsgivare. Annars skulle vi nog vara mer restriktiva med anställning om någon har ett litet tyngre bagage med sig. Då är det viktigt att personen kan få stöd även efter anställningen. Jag skulle vilja säga att det är en win-win situation för oss båda.
THERESE PERSSON, OMSORGSASSISTENT PÅ TALLIDENS SENI- ORCENTER I NACKA Innan Therese började i KomAn arbetade hon som köksbiträde på en förskola, men anställningen kunde tyvärr inte förlängas. SE-handledaren hittade ett äldreboende i Nacka som Therese och hon besökte tillsammans. Det verkade vara ett bra jobb och Therese kände att hon skulle trivas. Två veckor senare startade hon sitt arbete där. Therese arbetar deltid varje dag med att vara med de boende i de dagliga aktiviteter som står på schemat och med att vara en hjälpande hand när maten ska serveras. Therese trivs jättebra på sin nya arbetsplats och tycker att det är roligt att vara med de äldre. Med stöd av arbetskamraterna lär hon sig arbetet. De visar och berättar vad hon ska göra, och det finns alltid någon att fråga. SE-handledaren kommer och besöker arbetsplatsen med jämna mellanrum. Då tittar hon in och pratar en stund och kollar hur det går. Det känns bra tycker Therese. Thereses mål är att få anställning på äldreboendet. Hon kan också tänka sig att studera till undersköterska. Men det beror på om hon har chans att bli anställd eller inte. Om det inte finns möjlighet att bli anställd på äldreboendet säger Therese med trygghet i rösten: Om det inte går får jag hjälp av min SE-handledare att hitta ett nytt jobb. Det är bara att prova sig fram tills jag hittar den arbetsplats där jag kan få anställning. KRISTOFER MEHNERT, ENHETSCHEF VID NACKA SENIORCENTER TALLIDEN Min kollega blev kontaktad av KomAn. Det lät intressant och vi diskuterade gemensamt om vi hade något arbete som skulle kunna passa. Det vi såg som en möjlighet var ett korttidsboende för äldre där det jobbade en liten men stabil personalgrupp. Det ansåg vi skulle ge de bästa förutsättningarna för Therese. Sedan träffade jag SE-handledaren och Therese och då bestämde vi att hon skulle börja med en praktik ett par veckor efter. Under de veckorna fick jag möjlighet att förbereda arbetsgruppen och tillsammans lade vi en planering för hur det skulle fungera på bästa möjliga sätt. Att vi tar emot en person med funktionsnedsättning på arbetsplatsen? Det är ju en del av vårt uppdrag i offentlig sektor: att vi ska finnas till för medborgarna. Vi ska vara en möjliggörare för människor. Det gäller ju även i personalgruppen. Sedan har ju våra kunder i just detta boende ett socialt behov som kan vara svårt för den personalstyrka som finns att uppfylla fullt ut, så Therese såg jag bara möjligheter för, säger Kristofer Mehnert. Vi har regelbundna träffar inbokade. I början skulle SEhandledaren vara med på arbetsplatsen, men den sortens stöd visade sig vara onödigt eftersom Therese kunde arbeta självständigt. Det kan ju bli hämmande med allt för mycket stöd. Så det här med stödet klarar Therese och arbetsgruppen på egen hand. Therese har knutit an till en kvinna i personalgruppen som har välkomnat detta. Hon ger Therese lite extra stöd och avdramatiserar situationer som uppstår. Exempelvis kan hon, när Therese upplever att hon inte vet eller förstår, sätta situationen i dess rätta proportion: Så är det för alla när de är nya på en arbetsplats. Kom här så visar jag dig. SE-handledaren och jag är överens i att vi lämnar åt arbetsgruppen att sköta stödet. Vi ser ju att det går bra. Ifall något händer tar vi givetvis kontakt. Och om det blir förändringar på arbetsplatsen. Till sommaren kanske det behövs igen - Therese har sagt att hon vill öka sin arbetstid. Jag kan alltid slå SE-handledaren en signal om det behövs. Det är inga konstigheter med det. Min erfarenhet är att man måste vara ärlig, mot sig själv och mot övriga inblandade, för att sånt här ska fungera. Om vi ska ta emot en praktikant på arbetsplatsen måste vi ta ett pedagogiskt ansvar och inte tro att någon annan ska sköta det jobbet. Just möjliggörande på arbetsplatsen tror jag är det viktigaste. Vi har en levande planering för Therese och när jag planerar verksamheten planerar jag in henne som en del i den. I vår är hon en viktig del för att våra kunder ska få möjlighet att komma ut i vårsolen och hon kan också vara till hjälp i vår trädgård. Under arbetsplatsträffarna tar personalgruppen en aktiv del i planeringen av hennes arbete. Det finns en grundläggande planering, men sedan stödjer de henne till att ta egna beslut, till mer självständighet. Hon är en del av vår verksamhet och en guldkant i tillvaron.
33 procent av deltagarna har kommit ut i arbete eller studier VILKA ÄR FRAMGÅNGSFAKTORERNA BAKOM DET POSITIVA RESULTATET? Mona Eriksson och Lasse Gustafsson, insatsledare för Supported Employment i KomAn, och Mia Ledwith, intern utvärderare i KomAn, berättar vad som är särskiljande för Supported Employment i KomAn och vad de tror är viktigt för de goda resultaten i projektet. I KomAn finns inga minimikrav på vilken omfattning deltagaren ska kunna arbeta för att de ska få delta i insatsen Supported Employment. Alla är välkomna, även om de bara kan arbeta ett par timmar i veckan inledningsvis. Det som är avgörande är att personen ifråga ska vilja och kunna arbeta, men utifrån sin egen förmåga och med ett individuellt anpassat stöd. Eftersom en av grundtankarna i Supported Employment är att hindren inte finns inom personen, utan i miljön, innebär det att man inte kan bedöma arbetsförmågan hos en person i förväg. En avsaknad av arbetsförmåga kan ju betyda en avsaknad av fungerande arbetsmiljö! Därför blir bedömning av arbetsförmåga ointressant som inträdeskrav för att få börja i SE. Det viktigaste är att personen själv vill och tror att det är möjligt att få ett arbete. I alla fyra kommunnätverk i KomAn finns SE-handledare anställda både i kommunen och på Arbetsförmedlingen. Dessa arbetar nära tillsammans och kompletterar varandra mycket bra. Det är en fördel att SEhandledarna kommer från två olika organisationer eftersom de kan utnyttja varje organisa- Foto: Martin Neucler tions kompetens, resurser och nätverk. SE-handledare från Arbetsförmedlingen har ofta ett större kontaktnät med arbetsgivare och tillgång till förmedlingens resurser när det gäller hjälpmedel, arbetsplatsanpassningar och lönesubventioner, medan SEhandledare från kommunen har fler kontakter i kommunen och kunskap om vilka resurser och insatser som finns där. Genom att arbeta tillsammans vidgas kontaktnätet, vilket kan vara till stor nytta för deltagaren. Utöver metodstöd fattar SE-handledarna från Arbetsförmedlingen i KomAn-projektet också myndighetsbeslut om t.ex. anställningsbidrag. I AF:s linjeverksamhet är det olika personer som arbetar med stöd till arbete (SIUS) respektive fattar myndighetsbeslut. Den stora vinsten med att samma person kan arbeta både med stödet till deltagare och arbetsgivare och ta beslut vid anställning, är att arbetsgivaren inte behöver ha kontakter med flera personer på Arbetsförmedlingen. SAMARBETE MED PROJEKTETS ANDRA DELAR SE-handledarna samarbetar också med studieoch yrkesvägledare i kommunernas vuxenutbildning. För en del deltagare, särskilt de unga, kan SE leda till studier istället för arbete och då kan de få stöd i sina studier av en studie- och yr-
kesvägledare som har kompetens om studier. Samarbetet mellan Supported Employment och kommunernas vuxenutbildning leder till att mer kompetens blir tillgänglig för deltagaren. Man kan dra nytta av varandras kompetensområden. SE-handledarna kan ta hjälp av vuxenutbildningens kunskaper för att arrangera arbetsplatsförlagda yrkesutbildningar (APY) och vuxenutbildningen kan få hjälp av SE-handledarna att hitta praktikplatser för de deltagare som studerar. För en del deltagare är det viktigt att kunna följa en röd tråd till arbete för att de ska se tiden i KomAn som meningsfull. Det blir möjligt tack vare projektets andra insatser. En deltagare kan t.ex. börja med en mobiliseringskurs, för att sedan fortsätta i SE direkt vid kursslut. Ofta finns då planeringen för SE redan under mobiliseringskursen. Andra kanske först läser kurser i anpassad vuxenutbildning eller arbetar i ett blivande socialt arbetskooperativ, innan de är redo att med stöd från SE söka arbete på den reguljära arbetsmarknaden. ATT ARBETA TROGET I KomAn arbetar vi noga med att följa metoden Supported Employment - vi försöker hålla oss till de kriterier som finns för metoden. SE är att ge ett nära och individanpassat stöd till anställning på en arbetsplats. SE syftar inte till arbetsförmågebedömningar eller att hitta en evig praktik för deltagaren. Man måste vara metodtrogen och arbeta mot konkreta mål för att det ska bli ett lyckat resultat. Det har varit viktigt under hela projektet att arbeta i enlighet med metoden och vi har kontinuerliga diskussioner i insatsnätverket om hur vi arbetar med Supported Employment, med stöd från insatsledare, intern och extern utvärderare samt forskare vid Örebro universitet. Supported Employment utgår från varje deltagares individuella behov och önskemål För deltagaren är det viktigt att vägen från arbetslöshet till anställning styrs av de individuella förutsättningarna att det får ske i den takt som deltagaren känner passar honom eller henne och att de egna valen får vara styrande. Det handlar om att förstå och kunna hantera det som händer och känna att det är meningsfullt. Det finns inga förutbestämda tidsgränser för insatsen Om man verkligen har deltagarens behov i fokus kan man inte arbeta utifrån tidsgränser. Varje deltagares behov är unikt för just honom eller henne. Tidsgränser riskerar att bli kontraproduktiva, till nytta varken för deltagare eller myndighet. I SE i KomAn finns inga tidsgränser för insatsen, utan deltagarna kan ha stöd åtminstone under hela projekttiden (3,5 år) om det behövs. En av de viktigaste frågorna för strategisk påverkan i projektet är just att verka för och visa på vinsten av möjligheten till ett långvarigt och kontinuerligt stöd för personer med funktionsnedsättning som har det behovet för att kunna behålla ett arbete. Likaväl som personer med utvecklingsstörning kan ha stöd från handledare i daglig verksamhet under hela sitt yrkesverksamma liv, borde det vara möjligt för samma personer att arbeta på den reguljära arbetsmarknaden med stöd från en SE-handledare, ett personligt biträde eller på annat sätt. Supported Employment inom KomAn Varje SE-handledare arbetar med cirka 20 deltagare åt gången. Cirka 25 % av en SE-handledares arbetstid ägnas åt sökandeanalys, cirka 40 % åt ackvirering av jobb och arbetsplatsanalys och cirka 30 % åt introduktion och uppföljande stöd på arbetsplatsen. Resterande arbetstid ägnas åt information till deltagare, samverkan och administration. SE-handledarna samverkar bl.a. med Försäkringskassan, Arbetsförmedlingen, öppenpsykiatri, socialtjänst, habilitering och anhöriga. I genomsnitt har en SE-handledare 15 arbetsgivarkontakter i veckan. 90 % av SE-handledarna anser att deltagaren själv är aktiv i att söka arbete. För ungefär hälften av deltagarna har sökandet efter arbete påbörjats inom 30 dagar medan det för den andra hälften sker inom de första tre månaderna. De flesta arbeten hittas inom handel, bygg/ hantverk, hotell/restaurang och förskola/skola. När SE-handledarna beskriver det viktigaste i SE-insatsen beskriver de att det är ett personligt stöd till både deltagare och arbetsgivare och att man som stödperson kan finnas med under en lång tid. Viktigast för att det ska fungera är matchningen att det är rätt person på rätt plats. Den här presentationen har skrivits av Johanna Gustafsson, Institutet för handikappvetenskap, Örebro Universitet och Stiftelsen Activa i Örebro. Den har tagits fram inom ramen för projektet KomAn En preliminär version är publicerad till SEseminariet i april 2012. Finns som pdf på www.komanprojektet.se