HUR INOMHUSMILJÖN PÅ VÅRDBOENDEN PÅVERKAR PERSONER MED DEMENS

HUR INOMHUSMILJÖN PÅ VÅRDBOENDEN PÅVERKAR PERSONER MED DEMENS En litteraturstudie ANA KATINIC SANDRA MAJETIC Examensarbete i omvårdnad Malmö högskola 61-90 hp Hälsa och samhälle Sjuksköterskeprogrammet 205 06 Malmö Januari 2014

HUR INOMHUSMILJÖN PÅ VÅRDBOENDE PÅVERKAR PERSONER MED DEMENS En litteraturstudie ANA KATINIC SANDRA MAJETIC Katinic, A & Majetic, S. Hur inomhusmiljön på vårdboende påverkar personer med demens. En litteraturstudie. Examensarbete i omvårdnad 15 högskolepoäng. Malmö högskola: Hälsa och Samhälle, Institutionen för vårdvetenskap, 2013. Demens är en folksjukdom som ökar och är vanligare idag än för 30 år sedan. Orsaken till detta är att människan lever längre och risken för att drabbas av demens ökar med stigande ålder. Personer med demens har begränsad förmåga att tolka samt förstå omgivningen de vistas i, därför är det viktigt att den fysiska inomhus miljön inte utgör ett hinder för personerna. Inomhusmiljön skall anpassas efter deras behov för att de skall känna trygghet och därmed påvisa positiv beteende. Syftet med denna litteraturstudie är var förkovra oss om hur inomhusmiljön påverkar personer med demens på vårdboende. Metoden som använts är en litteraturstudie där kvalitativa och kvantitativa vetenskapliga artiklar lästes samt granskades med hjälp av kriterier för vetenskap samt med hjälp av en kvalitetsgranskningsmall. De utvalda vetenskapliga artiklarna påträffades i databaserna PubMed och CINAHL. Resultatet visar att personer med någon demenssjukdom behöver en lugn och tolkningsbar miljö på vårdboende som är förenklad, ger möjlighet till aktivitet samt är speciellt skapad efter deras behov. De faktorer som är väsentliga är bland annat rätt ljusstyrka, ljusfärg samt sänkt ljudnivå som bidrar till positivt beteende samt mindre aggressiva vårdtagare. Även självständighet, välbefinnande samt delaktighet ökar av en trygg inomhusmiljö. Nyckelord: Beteende, demens, inomhusmiljö, vårdboende.

HOW THE INDOOR ENVIRONMENT AT NURSING HOMES AFFECTS PEOPLE WITH DEMENTIA A literature study ANA KATINIC SANDRA MAJETIC Katinic, A & Majetic, S. How the indoor environment at nursing homes affects people with dementia. A literature review. Degree Project, 15 Credits points. Malmö University Health and Society, Department of Care Sciences 2013. Dementia is a common disease that is increasing and is more common today than 30 years ago. The reason for this is that we are living longer today and the risk of dementia increases with age. People with dementia have limited ability to interpret and understand the environment they are surrounded by, for that reason it is important that the physical environment isn't a obstacle for the persons and that the environment is adapted to their needs so that they can feel secure, resulting to positive behavior. The aim of this study was to learn how the indoor environment affects people with dementia at nursing homes. The method which is used is a literature study in which qualitative and quantitative research articles were reviewed by using criteria for study science and a quality review model. PubMed and CINAHL were the databases where the articles were found. The results from the chosen articles shows that people with dementia requires a calm and intelligible environment at nursing homes that is simplified, provides opportunity for activity and are specially formed to their needs. The factors that are important include the right brightness, light color and reduced noise level that contribute to positive behavior and less aggressive residents. The possibility of more residents who are independent, having better well-being and participate more are those who are surrounded by a safe indoor environment. Keywords: Behavior, dementia, indoor environment, nursing home. 2

INNEHÅLLSFÖRTECKNING Inledning... 1 Bakgrund... 1 Demens... 1 Samhällsinblick... 2 Alzheimers sjukdom och vaskulär demenssjukdom... 2 Svårighetsgrad av demens... 3 Demensutredning... 3 Behandlingar... 4 Boende för personer med demens... 4 Gruppboende... 4 Tillgodose en god livskvalitet för personer med demens... 5 Syfte och frågeställning... 5 Syfte... 5 Frågeställning... 6 Metod... 6 Databassökning... 6 Inklusions- och exklusionskriterier... 7 Urval... 7 Kvalitetsgranskning... 7 Analys... 8 Resultat... 8 Placering av lokalerna... 8 Utrymme för att vandra... 10 Hjälpmedel som påverkar förmågan att hitta rätt... 10 Ljud/ljus... 12 Diskussion... 13 Metod diskussion... 13 Resultatdiskussion... 14 Slutsats... 18 Referenslista... 19 Bilaga 1... 22 Bilaga 2... 24 3

INLEDNING Författarna har en inblick i hur det ser ut på olika vårdboende och har upplevt att inomhusmiljön inte är anpassad för personer med demens. Därför bestämdes det att vetenskapligt utforska detta område och förbättra kunskapen om hur den fysiska inomhusmiljön påverkar personer som utvecklat en demenssjukdom. Funderingar kring om miljön reducerar konfusion för personer med demens har diskuterats. Blir personer med demens mindre förvirrade om de vistas i en inomhusmiljö som är anpassad för deras sjukdom? BAKGRUND Med åldern försvagas sinnena successivt, de äldre känner sig bl.a. mer orkeslösa, matta och mer glömska än tidigare. Glömskan kan orsakas av åldern men det kan även vara en början på något som benämns som demens (Abrahamsson, 2003). I denna studie har författarna valt att använda sig av begreppet personer med demens, då de ansåg att personer med någon sorts sjukdom inte skall benämnas med diagnosen de har. Demens Ordet demens betyder från förstånd. Demens är en av de största folksjukdomar och mycket få demenssjukdomar går att bota. Det finns en skillnad mellan demens och utvecklingsstörning, demens är en tillbakagång av utvecklade funktioner medan utvecklingsstörda har en hämning av de funktionerna (Ragneskog, 2011). Demens är ett samlingsbegrepp som står för ett syndrom med en successiv försämring av minne samt andra intellektuella funktioner som bl.a. orienteringsförmåga, språk och tankeförmåga. Individer som har en demenssjukdom kan uppleva hämningar i de vardagliga aktiviteterna samt att självständighetsgraden minskar (Martin et al, 2007). Dock har det reflekterats över om demens är en del av det normala åldrandet. När försämringen av förmågorna sker är det omgivande personer som ansvarar för att hjälpa personen som drabbats av demens och underlätta deras vardagliga liv (Marcusson et al, 1997). Demens delas in i olika delar beroende vilken del i hjärnan som är skadad. Skadan kan befinna sig exempelvis på hjäss-, pann-, tinning-, eller nackloben (Abrahamsson, 2003). Demenssjukdomarna delas upp i primärdegenerativa, vaskulära och sekundära former. Primärdegenerativa är bl.a. de som orsakas av en process som angriper centrala nervsystemet. Vaskulära sjukdomar orsakas av sjukdomar i hjärt- och kärlsystemet och sekundära sjukdomar orsakas av t.ex. alkoholmissbruk och olika bristtillstånd. Här är inte demens ett huvudsymptom 1

men kan i vissa fall leda till demens. Vissa sekundära demenssjukdomarna är behandlingsbara och demenssymptomen kan lindras om åtgärder sätts in i tid (Marcusson et al, 1997). Ålder, hereditet och upprepande slag mot huvudet som t.ex. vid boxning är några av orsakerna till ett sjukdomstillstånd som demens (Edberg, 2011). Alla kan drabbas av demens och under en period kan livet vara hanterbart med sjukdomen, eftersom de intellektuella förmågorna fortfarande finns kvar (Abrahamsson, 2003). Inom den medicinska världen förekommer det olika typer av åldrar: Den biologiska-, psykologiska- samt sociala åldern. Den biologiska åldern handlar om hur vi fungerar med stigande ålder d.v.s. kroppsligt, alltså att alla organ fungerar och att det råder en frihet från sjukdomar i kroppen. Den psykologiska åldern handlar om minnet, inlärning och personlighet. Sista åldern är den sociala åldern och det talar om hur det sociala livet fungerar. När det talas om demens är det den psykologiska- och den sociala åldern som är mest påverkade (Abrahamsson, 2003). Samhällsinblick Sedan 1980-talet har antalet personer med demens ökat, orsaken är att människan lever längre idag och risken för att drabbas av demens ökar med stigande ålder. Demens är vanligt både hos kvinnor såsom hos män. I världen finns det 25 miljoner som är drabbade av demens och det beräknas att 886 000 personer i Sverige kommer att drabbas av demens inom 37 år (Ragneskog, 2011). Alltså insjuknar cirka 24 000 personer i en demenssjukdom varje år och ungefär lika många med demenssjukdom dör (Socialstyrelsen, 2010). Sjukdomen kan påverka personligheten och de emotionella funktionerna, vilket kan leda till att anhöriga upplever att de inte längre känner personen (Martin et al, 2007). Alzheimers sjukdom och Vaskulär demenssjukdom De vanligaste demenssjukdomarna är Alzheimers sjukdom och Vaskulär demenssjukdom (Abrahamsson, 2003). Alzheimers sjukdom är en åldersrelaterad sjukdom som främst drabbar personer över 65 år. Denna sjukdom är vanligare hos kvinnor än hos män. Sjukdomen är också ett stort samhällsekonomiskt problem och vårdkostnaderna är högre än kostnaderna för vård av personer med cancer (Marcusson et al, 1997). Vaskulär demens som även kallas cerebrovaskulär demens orsakas av förkalkning i kärlen och hjärncellerna blir inte tillgodosedda med det syre de är i behov av (Abrahamsson, 2003). Symtom vid vaskulär demens är psykisk och motorisk långsamhet, nedstämdhet, stel gång med små steg. Även minnes- och koncentrationssvårigheter kan uppstå. Depression är vanligare för personer med vaskulär demens än personer med alzheimer sjukdom. Andra orsaker till vaskulärdemens är förvärvad vattenskalle, ett hålrum i hjärnan som blir större, brist på vitamin B12, personer med alkoholskada och Creutzfeldt-Jakobs sjukdom 2

som är en infektion som orsakas av virus och kan leda till hjärnsjukdom med demenssymtom (Abrahamsson, 2003). Svårighetsgrad av demens Svårighetsgraden delas in i tre delar: lätt demens, medelsvår demens och svår demens (Ragneskog, 2011). Lätt demens: I detta stadie kan den drabbade ofta klara av att bo i sitt eget hem, många klarar av att köra bil trots att de har en demenssjukdom. I detta fall är stöd av närstående viktig. Människor med lätt demens men även måttlig demens kan samtala om dagliga saker utan att de omkring märker att personen har nedsatt korttidsminne. Därför kan omgivningen uppfatta att en person med lätt demens är fullt frisk (Ragneskog, 2011). Medelsvår demens: I detta stadie förvärras tillståndet och personen klarar inte av praktiska saker t.ex. laga mat på spisen. Blir personen störd av t.ex. ett telefonsamtal, kan personen glömma av att något står på spisen och kokar (Ragneskog, 2011). Svår demens: I detta stadie får personer med demens det svårare. Personen kan få svårigheter att gå, röra sig och tala. Även inkontinens är vanligt i detta fall (Ragneskog, 2011). Demensutredning För att fastställa diagnosen för demens måste dessa DSM-IV-kriterierna för demens vara uppfyllda (Armanius et al, 2004): En nedsättning av flera kognitiva funktioner. Nedsättningen visar sig genom: 1. Nedsatt minnesfunktion (bristande förmåga att lära in något nytt och att minnas vad som tidigare lärts in). 2. Minst en typ av följande kognitiva störningar: Afasi: (språkstörning) Apraxi: (oförmåga att utföra ändamålsenliga rörelser trots normal rörlighet) Agnosi: (bristande förmåga att känna igen föremål trots intakt sensorisk funktion) Störningar av exekutiva funktioner (som t.ex. att kunna planer, organisera, rangordna, tänka abstrakt). (Armanius et al, 2004, s.273) Efter utredning av demens kan den utlösande orsaken till demens behandlas. Demens kan ibland förväxlas med olika tillstånd såsom åldersrelaterad glömska, depression, förvirringstillstånd, Parkinsons sjukdom och andra psykiatriska tillstånd (Ragneskog, 2011). 3

Behandlingar De bakomliggande orsakerna till de primära demenssjukdomarna såsom Alzheimers sjukdom går inte att behandla eller förebygga med läkemedel. Dock finns det läkemedel som används lindra symtom, bl.a.: Kolinesterashämmare så kallade bromsmediciner Vitamin E som försenar försämringen vid Alzheimers sjukdom. Neuroleptika används vid agitation (personer kommer snabbt upp i varv) då förändringar av miljön inte fungerar. Antidepressiva som motverkar nedstämdhet hos personer med demens (Ragneskog, 2011). Boende för personer med demens Vanligtvis hänvisas personer med demens till något sorts boende eftersom de inte klarar av att vistas i hemmet och blir en fara för sig själva. Här förväntas det att dessa vårdtagare skall ha det bra, allt skall vara anpassat efter denna sortens sjukdom. Även om det finns kunskap bland vårdpersonalen är inte alla boenden anpassande för denna grupp. Den bästa platsen för en person med demens är att bo kvar i sitt egna hem om de har en frisk anhörig som bor kvar och kan ta hand om personen. Under stadiet lätt demens, som nämnts i ovanstående text, kan de besöka dagcenterverksamhet en eller flera gånger i veckan (Marcusson et al, 1997). Under senare sjukdomsförlopp blir det svårare för anhöriga att ta hand om personen som har utvecklat någon sorts demenssjukdom, då denne inte kan hitta rätt. När oro samt osäkerhet uppstår hos personer med demens bör hemtjänsten kopplas in. Dock när hemmet blir för mycket att klara av är den bästa möjligheten att få komma till ett gruppboende eller ett vårdboende för personer med demens (a a). Gruppboende Olika boende för personer med demens är lägenhet i servicehus, rum på äldreboende, rum/lägenhet på gruppboende för personer med demens, eget rum på sjukhem, dagsjukvård och aktivitetscenter (Marcusson et al, 1997). Dock är gruppboende den vanligaste boendeformen där det oftast bor sex till åtta personer. I ett sådant gruppboende delas kök, vardagsrum och aktivitetsrum mellan vårdtagarna d.v.s. personer med demens som vistas på boendet. Dock har varje vårdtagare sitt eget rum där möbler och övriga inredningsutrustningar är hemifrån. Den fysiska inomhusmiljön på ett gruppboende ska vara handikappvänligt och anpassad till olika funktionshinder (Abrahamsson, 2003). 4

Tillgodose en god livskvalitet för personer med demens För att åstadkomma en god kvalitet inom vård och omsorg för personer med demens skall individens behov och åsikter tillgodoses (Abrahamsson, 2003). En av många aspekter för god kvalitet är att se till att det finns tillräckligt med resurser kring individen, detta kan vara resurser som t.ex. hjälpmedel som kan visa vägen till rätt rum (a a). Personer som blivit drabbade av någon demenssjukdom uppskattar att vårdpersonalen tillgodosedde dem med hjälpmedel som reducerade svårighetsgraden att hitta rätt (Innes et al, 2011). Inom yrkesrollen bör sjuksköterskan ha kompetens, färdighet samt en bra kunskap kring hur miljö, vård och omsorg skall vara anpassad för sjuka personer (2005), som bl.a. personer med demens. Vårdpersonalens attityd mot sjuka personer spelar en stor roll, vårdpersonalen är beroende av utbildningsnivån och kompetens för att kunna förstå sig på hur vårdtagare med demens funktionerar. För en sjuksköterska är det viktigt att veta hur ett vårdboende skall vara anpassat för personer med demens. Kunskapen behövs för att välbefinnande och trygghet skall öka medan de olika beteenden som uppstår som bl.a. vandrartendensen, konfusion och oro reduceras (Marcusson et al, 1997). Kirkevold (2009) betonar vikten om vårdpersonalens ansvar för att stödja faktorer som vårdtagare mår bra utav, förhindra faktorer som leder till ohälsa samt att bevara en hälsofrämjande och säker miljö. Westlund (2009) betonar att bevara det friska hos personer som utvecklat en demenssjukdom genom att hjälpa dem att på bästa möjliga sätt använda återstående funktioner. Med kunskap om demenssjukdom kan vårdpersonalen tillgodose behoven hos personer med demens, detta kan bidra till en bättre livskvalité, förbättrad kommunikation, ökad självständighet i dagliga aktiviteter samt ökad samvaro mellan vårdtagare och vårdpersonalen (Socialstyrelsen, 2010). Att vårda människor med demens handlar om att skydda och hjälpa personen behålla en god livskvalitet. Det handlar hela tiden om att få personen med demens involverad i alla beslut som har betydelse för upplevelsen av integritet (Ragneskog, 2011). SYFTE OCH FRÅGESTÄLLNING Denna studie genomförs för att få kunskap om hur den fysiska inomhusmiljön skall se ut för att främja välbefinnandet hos personer med demenssjukdom. Likaså skall denna studie påvisa vikten av hur viktig inomhusmiljön är på vårdboende för personer med demens. Syfte Syftet med denna studie var att få kunskap om hur personer med demens blir påverkade av den fysiska inomhusmiljön på vårdboenden. 5

Frågeställning Hur bör inomhusmiljön på vårdboenden anpassas för personer med demens? Hur påverkar den fysiska inomhusmiljön på ett vårdboende för personer med demens? METOD Detta är en litteraturstudie som grundades på vetenskapliga artiklar som granskades enligt Polit & Beck (2008) samt Willman & Stoltz (2002). Databassökning Databassökningen grundades på att hitta artiklar som föll inom ramarna av det valda ämnesområdet. Artiklarna söktes i tre databaser, PubMed, CINAHL och Byggtermbanken dock bidrog inte denna databas med några artiklar. Utvalda databaser användes eftersom de omfattade medicin och omvårdnad. PubMed omfattade områdena biomedicin samt hälsa. Databasen erhöll olika citeringar från biomedicinsk litteratur från MEDLINE, vetenskapliga artiklar samt online böcker. CINAHL var en databas som innehöll tidskrifter om omvårdnad som det främsta ämne. Både databaserna var gratis och tillgängliga för alla (Polit & Beck, 2008). Databassökningen gjordes i par. I Bilaga 1 redovisas sökorden som var till hjälp att få fram de utvalda artiklarna. Sökorden som användes var home environment, dementia diagnosis, confusion, nursing homes, wandering behavior, behavior, home design, environment design, building, constructions, facility design, constructions, home care, quality of life. Andra sökord som användes redovisas inte då de inte bidrog med några träffar. MeSh termer samt fritextsökning användes. MeSH-termerna användes inom PubMed för att undvika artiklar som var mindre relevanta för sökningen och på det sättet minskades även antalet träffar (Willman & Stoltz, 2002). Sökningen gjordes med den booleska söktekniken AND för att begränsa sökningarna. Detta innebar att sökningen fokuserades på en eller flera söktermer på så sätt nåddes ett mer avgränsat område (a a). Utifrån titlar och abstrakt valdes artiklar som var väsentliga och uppfyllde inklusionskriterierna. Efter att ha konstaterat att titeln och abstrakt stämde överens med syftet granskades artiklarna vid flera tillfällen. Därefter skedde en granskning utifrån Polit och Beck (2008) för att bedöma om det var en vetenskaplig artikel. Granskning gjordes gemensamt, därefter gjordes det en kvalitetsgranskning utifrån Willman och Stoltz (2002). Denna granskning gjordes först individuellt och sedan gemensamt för att bedöma om författarna tilldelat samma poäng på artiklarna. 6

Inklusions- och exklusions kriterier Författarna utformade inklusions- och exklusionskriterier för att det skulle vara lättare att hitta artiklar som var inom ämnesområdets ramar. Kriterierna minskade även antal träffar i databassökningen. Tio artiklar som motsvarade inklusionskriterier inkluderades. Inklusionskriterierna var att artiklarnas innehåll skulle omfatta personer med demens samt hur den fysiska inomhusmiljön var avsedd för denna grupp. Författarna begränsade sig till personer med demens som vistades på vårdboenden, särskilda boenden samt dagverksamheter. Artiklarna kunde även innehålla vårdpersonalens uppfattningar av hur personer med demens påverkades av inomhusmiljön. Artiklarna skulle vara skrivna på engelska eller svenska samt ha publicerats de senaste 13 åren d.v.s. från år 2000-2013. Årtalet sattes för att fokus skall riktas mot de senaste fakta. Artiklarna skulle även vara tillgängliga, finnas i fulltext samt vara peer-reviewed. Även abstrakt skulle vara tillgängligt för läsning. Studiens exklusionskriterier var äldre personer med annan sorts sjukdom samt unga personer under 65 år med demenssjukdom, samt personer med demens som vistades på LSS boende. Utomhusmiljön utesluts då enbart inomhusmiljön är väsentlig i denna studie. Urval Vetenskapliga artiklar som inte föll inom ämnesområdets ramar exkluderades genast. Samtliga titlar lästes vid var sökning. Totalt 214 titlar lästes och utav dessa 214 artiklarna lästes 38 abstrakt med noggrannhet. Efter läsningen av artiklarnas abstrakt valdes 18 vetenskapliga artiklar för vidare granskning. De 18 artiklarna granskades grundligt men endast nio av de utvalda artiklarna som påträffades via databassökning samt en artikel som via manuell sökning påträffades i referenslistan som besvarade syftet användes till resultatet. Detta sätt att komplettera en sökning rekommenderas av Willmans & Stoltz (2002). Det var nio artiklar som valdes bort p.g.a. att de varken uppnådde kriterierna eller syftet samt för att två artiklar handlade om personer som hade förutom demens även Downs Syndrom. Vid bedömning av artiklarna användes ett bedömningsprotokoll av Willman och Stoltz (2002). Två av de tio utvalda artiklarna var en kombination av kvalitativ samt kvantitativ metod. Av de nio kvantitativa artiklarna var det en artikel som fick hög gradering, sex artiklar erhöll medel gradering och två artiklar fick låg gradering. Av de tre kvalitativa artiklarna erhöll två artiklar medel gradering och en artikel tilldelades låg gradering. Kvalitetsgranskning Artiklarna delades upp och granskades individuellt därefter gemensamt för att rättvist betyg skulle ges. Samtliga vetenskapliga artiklarna lästes och granskades av båda författarna vid ett flertal tillfällen, efteråt diskuterades åsikter och individuella uppfattningarna om artiklarna tillsammans. 7

En poängsättning skedde utifrån samtliga fastställda kriterier. Då Willman och Stoltz (2002) redovisade graderingen via procent, omvandlade författarna till denna studie procenten till poäng för att poängsättningen skulle vara enklare. Ju högre poäng desto bättre beskrivning av varje del och desto högre vetenskaplig kvalitet. Bedömningen gav en poängsumma i kvantitativa delen max 17 poäng och kvalitativa delen 14 p som sedan räknades om i procent och gav en hög, medel eller låg gradering. För att nå upp till hög grad krävs 80-100 procent av bedömningsmallens poängsumma, medel grad krävs 70-79 procent och låg grad 60-69 procent (Willman & Stoltz, 2002). Graderingen av studiens utvalda artiklar redovisas i Bilaga 2. Analys De tio vetenskapliga artiklarna lästes med noggrannhet med fokus på resultatdelen, dels gemensamt dels var för sig för att få en helhet av handlingen. Likheterna samt skillnader söktes i artiklarnas resultat och markerades. Likheterna var de gemensamma ämne som togs upp i artiklarnas resultat och som var väsentlig för denna studies resultat medan skillnaderna var att vissa artiklar presenterade enstaka ämnen som resterande artiklar inte erhöll, även dessa ämnen var viktiga för denna studies resultat. Dessa likheter och skillnader markerades med markeringspenna med olika färger (rosa, grönt och gult). Detta gjordes för att få en överblick av artiklarnas resultat men även för att underlätta processen att skapa kategorier. Då artiklarna lästes genom flertal gånger framkom det vilken information som skulle stå under vilken kategori. Av de lästa artiklar gjordes matriser som innehåller titel, författare, år, metod, syfte och resultat, se Bilaga 2. Hartman (2004) redovisade att de begrepp som efterfrågas förs samman och blir kategorier inom artiklar med kvalitativ ansats. Artiklar med kvantitativ ansats redovisades genom deskriptiv statistik i artiklarna och författarna till denna studie bildade sedan kategorier som stämde överens med de kategorierna från de kvalitativa studierna. RESULTAT Resultatanalysen baserades på tio vetenskapliga artiklar och presenteras utifrån fyra kategorier: Placering av lokalerna Utrymme för att vandra Hjälpmedel som påverkar förmågan att hitta rätt Ljud/ljus Placering av lokalerna Morgan-Brown et al (2013) redovisade i sin studie effekten av ändringen från vanlig inomhusmiljö på vårdboende till en mer hushållsliknande modell med hjälp 8

av vårdtagarnas interaktiva sysselsättning och socialt engagemang som utfallsmått. Vårdtagare blev observerade på två olika vårdboenden före och efter interventionen. Miljö ändringarna på vårdboenden var förknippad med mycket betydande förändringar i vårdtagarnas beteende för vårdtagarna på båda vårdboenden. Vårdtagarna blev mer socialt engagerade, de vistades mer i den nya inomhusmiljön och blev mer självständiga. Detta var p.g.a. att de inte längre kände sig som främlingar på vårdboendet utan kände trygghet i den nya inomhusmiljön, som bidrog till mer initiativtagande för att sköta sig själva på det sättet de gjorde i sitt egna hem (a a). De nya omständigheterna bidrog till en personcentrerad vårdmodell som erbjöd vårdtagarna aktiviteter efter deras önskemål samt individuella förmåga. En kombination av vardagsrum samt matsal infördes till den öppna planlösningen så att vårdtagarna hade en bättre översikt utav rummet. Vårdtagarna fick även tillgång till köket som påminde dem om matlagningen hemma, användning av de gemensamma utrymmen ökade och det fanns mindre tillsyn av vårdtagarna i dessa utrymmen. Vårdtagarna blev mer engagerade i aktiviteter och de blev mer socialt engagerade med resterande vårdtagare. Schwars et al (2004) redogör för att medvetenhet och orientering, avskildhet och underlättande av sociala kontakter förbättrades efter en intervention som omfattade renovering av ett vårdboende. I renoveringen ingick ett nytt tillägg av en vårdenhet för personer med demens som var utformad efter ett kluster av vårdtagarnas rum som placerades runt vardagsrummet och matsalen, samt två renoverade flyglar med spridda matplatser tillfogades till vårdboendet (a a). Avskildhet samt minskat intrång på privatlivet ökade då majoriteten av vårdtagarnas rum i det nya klustret var enkelrum, medan rummen var dubbelrum innan interventionen. Social kontakt, medvetenhet och orientering ökade till följd av klustrets planlösning som möjliggjorde fysisk tillgång till aktivitetsområde från vårdtagarnas rum. Rummen omgavs av den nya gemensamma bostads- och aktivitetsutrymmen i varje kluster. Detta arrangemang ökade potentialen för utnyttjandet av de nya utrymmen av vårdtagarna jämfört med nyttjandet av utrymmen innan renoveringen då utrymmen var lokaliserades relativt avlägset från vårdtagarnas rum (Schwars et al, 2004). De nya matsalarna var mindre i storlek och var mindre institutionsliknande jämfört med matsalen innan renoveringen. Efter interventionen serverades enbart åtta till tio vårdtagare i den nya matsalen medan det serverades 25-30 vårdtagare i matsalen innan renoveringen. Det var färre fall av incidenter av störande och agiterade beteenden i de nya matplatserna än i de stora matsalarna som vårdtagarna vistades i före renoveringen. Vårdpersonal verkade även ha mer varaktiga samtal med de vårdtagarna inom de nya omständigheterna i matsalen till skillnad från vad de hade innan renoveringen (a a). Dock invänder Popham et al (2011) i sin studie att cheferna på vårdboende tyckte att vårdtagarna behövde ha gott om ytor att vistas i för att må bra (a a). 9

Utrymme för att vandra Morgan et al (2004) förklarar att trots att korridorerna var kortare på vårdenheterna med specialenheter än på de vanliga vårdboendena så var vandringsbeteende vanligare på specialenheterna. Detta var en överraskning för författarna då långa och stora korridorer vanligtvis bidrog till negativt intryck på medvetandet samt orienteringen. Trots vandringsbeteendet på vårdboenden med specialenheter erbjöd de en mer stödjande inomhusmiljö. Enheterna var separata enheter och hade anpassad fysisk- och social inomhusmiljö efter vårdtagarna och deras sjukdom. Vårdtagarna var mindre konfunderade samt oroliga. Emellertid hade de två grupperna, vårdenheter med specialenheter samt vanliga vårdboenden, en sak gemensamt: att skapa en hemliknande miljö (a a). Hjälpmedel som påverkar förmågan att hitta rätt I en studie utförd av Chang et al (2013) infördes bildkonst på ett vårdboende, de olika våningarna fick olika teman som var individanpassade efter vårdtagarna på vårdboendet för att jämföra tillfredsställelsen med livsmiljön på vårdboende före och efter införande av bildkonst. Bildkonsterna var anknutna till vårdtagarnas liv innan de bosatte sig på vårdboende t.ex. vårdtagare som var veteraner blev omgivna med bildkonst på flygplan och bunkrar. Vårdtagarna trivdes med de nya omständigheterna och uppskattade bildkonsterna som påminde dem om deras förflutna. De var mer lugna då den nya inomhusmiljön upplevdes som en trygghet, då de hittade lättare på vårdboende. Njutningen av tillvaron ökade och vårdtagarna tog mer initiativ till att vara självständiga. Vårdtagarna umgicks även mer med varandra efter renoveringen och blev även mer socialt engagerade med personalen på vårdboendet (a a). Marquardt et al (2009) undersökte vårdtagarnas orienteringsförmåga på ett vårdboende då utformningen var betydelsefullt för personer med demens för att de lättare skulle orientera sig. Studien undersökte även hur vårdtagarna kunde anpassa sig till vägvisningssystemet och vägvisningssystemets struktur. Författarna tittade på om vårdtagarna kunde ta sig ut till köket, om de kunde gå till sina privata toaletter eller till toaletten som fanns ute i korridoren och om vårdtagarna kunde ta sig till aktivitetsrummen samt till trädgården eller balkongen. Författarna kom fram till att vårdtagare med mild demens kunde orientera sig betydligt bättre än resterande vårdtagare, forskarna slutade ägna tid åt dem utan fokuserade sig på vårdtagarna som hade medel- och svår demenssjukdom. Vårdtagarna kunde hitta sin väg då det fanns raka korridorer däremot blev det svårare för dem om det fanns många förändringar i den raka korridoren som t.ex. onödiga inbuktningar längst korridorerna. Detta kunde leda till förvirring och osäkerhet bland vårdtagarna (a a). Passini et al (2000) beskrev även om hur vårdpersonalen uppfattade graden av rörlighet av sina patienter. Personalen intervjuades om vårdtagarna kunde följa vägvisningssystemet. Vårdtagarna hade mer svårigheter att hitta rätt och det kunde ta flera månader för dem att anpassa sig till nya omständigheter. Utformningen visade en viss likhet därför blandade vissa vårdtagare ihop vägarna 10

och kunde ta fel korridor när de letade efter sina egna rum. Denna förvirring var tydlig bland de nya vårdtagarna. De långa och smala korridorerna var under all kritik från personalen p.g.a. de ledde lätt till förvirring och ångest bland vårdtagarna samt att det förvärrades när de använde sig av rullstol. Vårdtagarna hade svårigheter att välja rätt korridor när de bl.a. kom ut från hissen eller från vardagsrummet. Författarna kom fram till att det var rätt svårt för vårdtagarna att klara steget själva med att ta hissen. Vissa av vårdtagarna ville inte ens försöka trycka på hissknappen. Enligt Pophams et al (2011) studie lyftes fyra olika teman som frambringades från intervjuarna och fokus grupperna. Dessa teman var aktivitet och interaktion, frihet och säkerhet, värdighet och integritet och sista temat var design och miljö och utifrån dessa läggs design och miljö i fokus då de gav störst utslag. Syftet med undersökningen var att avgöra omfattningen av inomhusmiljön på vårdboende. Det undersöktes även om kraven var uppfyllda på vårdboendet med synpunkter från chefer, anhöriga och vårdpersonal. För att studien skulle kunna utföras användes intervjuer och fokusgrupper där fem chefer intervjuades och 13 fokusgrupper med 60 personer involverades. Cheferna yttrade sig om att en bättring på användning av speciella bildtecken som skyltar skulle ske. Vårdpersonalen tyckte att vårdtagarna skulle ha en lugn eller stimulerande inomhusmiljö för att reducera negativt beteende. Dock tyckte de att vissa vårdboenden liknade mer ett hotell och var opersonliga, detta fick vårdtagarna att känna sig som främlingar. Cheferna ansåg att det var viktigt att försöka göra vårdboendena mer hemlika och bekväma (a a). Passini et al (2000) kom fram till att det skulle införas referenspunkter för att kunna underlätta orienteringen. Golvets mönster störde vårdtagarna, då de hade en tendens att följa linjerna som golvets mönster hade. Vårdtagarna kunde gå på en linje eller tro sig till och med att det fanns ett hål i golvet. Under undersökningen i studien hade två av vårdtagarna reagerat på golvytan, en hade en känsla att gå på sin egen skugga och upplevde svårigheter. De andra vårdtagarna trodde att de var tvungna att kliva över metallremsan till hissen för att inte fastna i den (Passini et al, 2000). Passini et al (2000) betonade tredje punkten gällande skyltning för att underlätta vägvisningssystem. Skyltningarna skulle dra till sig uppmärksamhet och ge information vart vilken väg ledde. Vårdtagarna med Alzheimers sjukdom hade en viss tendens att titta på marken eftersom skyltarna inte stod i deras synfält. Det nämndes även att informationsskärmar borde minskas p.g.a. att de flesta hade förlorat förmågan att läsa. Personliga rum var markerade med nummer, men enligt en personal som var intervjuad borde de betonas ännu mer. Förslag som dök upp var att användning av vårdtagarnas foto skulle hjälpa dem för att kunna känna igen sig själva och förstå att det var deras rum. Andra förslag som kom upp var när vårdtagare skulle till frisören kunde detta symboliseras med en sax. Sex vårdtagare kunde hitta till frisörsalongen medan fyra kunde minnas salongens husnummer, vissa kunde hitta salongen för att de kom ihåg sedan tidigare vart salongen befann sig. Andra vårdtagare försökte läsa all information som fanns trots detta kunde de inte skilja mellan väsentlig och oväsentlig fakta som visades 11

på tavlan vid salongen (a a). Ljud/ljus Morgan et al (2004) förklarar att personer med demens mådde bättre på speciella vårdenheter med kompetent vårdpersonal samt anpassad inomhusmiljö, där de kunde röra sig fritt bland antal mindre människor på mindre ytor. Då enheterna var mindre, reducerades buller och antalet personer som vårdtagarna kunde möta begränsades. Detta resulterade i bättre medvetenhet och orientering, säkerhet och trygghet och reglering av stimulering (a a). Garre-Olmo et al (2012) utförde en studie där formulär delades ut på vårdboenden till ansvariga sjuksköterskor som kände vårdtagarna samt deras anamnes. Sjuksköterskorna skulle utifrån formulären observera vårdtagarna och deras beteende i samband med högt ljud. De höga ljuden som kom från bl.a. alarm, snabbtelefoner, tv-apparater på hög volym samt folkmassor bidrog till att vårdtagare blev tillbakadragna samt påvisade ett aggressivt beteende. Även social interaktion blev negativt påverkad i samband med den höga ljudnivån, vårdtagare tillbringade hellre tiden inne på sina rum än bland andra vårdtagare i gemensamma lokaler som t.ex. vardagsrummet (a a). Joosse (2011) redovisade att vårdtagarnas beteenden varierade efter ljudnivå samt storleken av platsen de vistades i. I denna studie observerades vårdtagare på olika vårdboenden för att undersöka relationen mellan ljudnivå, personliga utrymmen samt oro. Vårdtagare som vistades på stora ytor med högt ljud påvisade rastlöst samt oroligt beteende. Vårdtagare som vistades på små ytor som t.ex. deras egna rum med lägre ljudnivå påvisade ett lugnare beteende. Detta resulterade till att vårdtagare inte var socialt engagerade med varandra för de tyckte att det var lugnare på rummen, då de inte utsattes för hög ljudnivå på sina rum. Trots att vårdtagarna var lugnare när de vistades på sina rum kunde ett depressivt mönster uppmärksammas troligen p.g.a. ensamhet samt brist på social interaktion (Joosse et al, 2011). Även inomhusljuset var en faktor som påverkade personer med demens (Garre- Olmo et al, 2012). Svagt eller dämpat ljus bidrog till dåligt humör samt aggressivitet, därav diskuterades det att de kunde vara en mycket mottaglig grupp för ljusbehandling. Personer med demens skulle vara omgivna av starkt ljus eller dagsljus för att må bra. På detta sätt reducerades negativa beteenden som t.ex., rastlöshet, oro och aggressivitet med hjälp av ljusstyrkan (Garre-Olmo et al, 2012). Däremot kunde förstärkt ljusstyrka orsaka att blanka ytor reflekterade vilket störde vårdtagarna och kunde leda till att de påvisade ett ångestfullt beteende (Passini et al, 2000). Van Hoof et al (2008) skrev om att ljuset inte enbart skulle vara i rätt ljusstyrka utan även rätt intensitet. Personer med demens som befann sig i ett rum med blått ljus påvisade mindre rastlöshet samt oro. Det bidrog även till förbättrad dygnsrytm. Dock kunde detta ljuset även bidra till negativa beteenden som apati samt störningar av medvetandet. Gult ljus bidrog till att vårdtagarna påvisade apatiskt och ängsligt beteende. Vårdtagare upplevdes av 12

personalen att de var mer deprimerade efter att ha vistats i gult ljus under en längre tid (a a). DISKUSSION Diskussionen är uppdelad i två delar, metoddiskussion och resultatdiskussion. Metoddiskussion Den valda metoden till studien ansågs vara passande då vi fick en överblick om vad som fanns skrivet om det efterfrågade området. På det sättet förkovrade vi oss genom läsningen samt att syftet blev besvarat. Dock kan det ha varit en brist att studien inte gjordes som en empirisk studie då väsentlig samt dylik information kan ha funnits ute i praktiken. Författarna hade på detta sätt kunnat få enskilda uppfattningar inom området istället för att läsa uppfattningar och tolkningar som gjorts av andra författare. Denna studie har eftersträvat att nå hög validitet och reliabilitet. Polit & Beck (2008) beskriver att validitet är det som var avsett att undersökas har undersökts och reliabilitet innebär att tillförlitligt mätningar använts (a a). I detta fall har tillförlitliga databaser samt källor har använts för att besvara studiens syfte. Studier som valdes inför denna litteraturstudie var kvalitativa samt kvantitativa studier för att inte utelämna relevanta data. Enligt Polit & Beck (2008) krävs kvantitativa studier för att dessa studier mätte effektiviteten. I denna studie mättes effektiviteten av inomhusmiljön som stöttade positivt beteende hos personer med demens. De kvalitativa studierna var viktiga för att dessa studier beskrev diverse upplevelser, synpunkter samt åsikter (Polit & Beck, 2008). Dessa upplevelser, synpunkter och åsikter var ur vårdtagarnas, närståendes samt vårdpersonalens perspektiv Kombinationen av studierna bidrog till bättre förståelse av fenomenet som utforskades av studierna. De utvalda artiklarna skulle vara väsentliga för studien samt väl granskade och analyserade då litteraturstudier som denna grundade sig på material som redan var tolkade. En svaghet med denna litteraturstudie var att innehållet kunde erhålla feltolkningar då textdata i artiklarna var redan tolkade ur ett eget perspektiv av studiernas forskare (Polit & Beck, 2008). De artiklar som var mest relevanta anträffades på PubMed. Vid vissa sökningar var träffantalet stort trots att avgränsningar angivits. Många av de artiklarna som förekom under sökningarna visade sig inte vara väsentliga för studiens syfte. Redan vid läsningen av artiklarnas titel kunde det bedömas att vissa artiklar var utom efterfrågat problemområde. Det påträffades även artiklar som avgränsningen borde sållat bort. Eftersom samma artiklar påträffades vid fler sökningstillfälle tolkade vi det som datamättnad av materialet som fanns tillgängligt i använda 13

databaser (Polit & Beck, 2008). Om tiden hade räckt till samt om kunskap funnits hade även fler databaser inom arkitektur använts, eftersom de inte användes finns möjligheten till att vi gått miste om väsentlig information. En brist i studien är att låg graderade artiklar samt att två artiklar som erhöll både kvalitativ samt kvantitativ metod använts. Till en början var det enbart artiklar med hög kvalité samt hög gradering som skulle undersökas dock uppfylldes inte detta krav eftersom ett fåtal studier gjorts inom detta ämnesområde. Den booleska söktekniken AND användes för att smalna av sökningarna. Det ingick inte i planen att sökorden skulle trunkeras p.g.a. att författarna inte ville hamna utanför ämnesområdet dock blev det nödvändigt med trunkering eftersom det var få studier som utförts inom området. En annan brist i studien kan vara omvandlingen från procent till poäng i graderingen, vilket kan ha bidragit till fel gradering då granskningen och poängsättningen övervärderar eller undervärderar vissa faktorer (Willman & Stolts, 2002). Då samtliga utvalda artiklar var skrivna på det engelska språket råder det stor medvetenhet hos studiens författare om att feltolkningar av artiklarna kan uppstå, trots god språklig förståelse. Begränsningen i publicerings år kan innebära att urvalet artiklar begränsas och på så sätt är det svårare att hitta artiklar. På detta sätt kan ytterligare information som är väsentlig för studien ha försummats (Polit och Beck, 2008). Dock gjordes begränsningen för att vi ville ha den nyaste informationen från detta sekel. Sökordet home environment används då det benämns som hemliknande miljö på vårdboenden i artiklarna. Detta sökord är väsentligt då det bidrar till stort antal träffar i databas sökningen och bidrar även med väsentlig fakta till denna studies resultat. Dock exkluderades artiklar som beskrev de dementa personernas egna hem och dess miljö. Resultatdiskussion Studierna, som beskrivs i resultat, påvisar vikten och den stora betydelsen om hur viktig inomhusmiljön är för personer med demens. Dessvärre visade det sig att få studier har gjorts om detta ämnesområde. Enligt författarna är anledningen till det begränsade utbudet inom ämnet att det inte anses vara aktuellt eller intressant för personer som inte har någon anknytning till demens. Det kan vara t.ex. att personen inte har sett hur inomhusmiljön påverkar den som drabbats av demens. Det finns mycket som kan ändras inom inomhusmiljön på vårdboenden för att reducera negativt beteende hos personer med demens. En väsentlig orsak till ökat negativt beteende bland personer med demens på vårdboenden är ljus. Melin (1999) menar att vi blir alla påverkade av ljusbrist, det påverkar sömnen, ökar stressen och stör hormonproduktionen. När vi blir försedda med bra ljus, kan hormonet kortisol hålla oss vakna under dagen och hormonet melatonin produceras när det väl blir mörkt, på det sättet förbättras sömnen och därmed ökar välbefinnandet (a a). Enligt Kirkevold (2009) skall vårdpersonalen på bästa sätt främja de sjukas behov för att uppnå en bättre livskvalité. Därmed är det enligt 14

Garre-Olmo et al (2012) viktigt att vårdpersonalen ser till att vårdtagarna är omgivna av starkt ljus för att må bra. Det negativa beteendet reduceras och vårdtagarna blir mindre rastlösa, oroliga samt aggressiva om de vistas i rätt ljusstyrka. Motsatt effekt uppstår då vårdtagarna vistas i rum med svagare ljusstyrka (a a). Dock är det inte enbart rätt ljusstyrka som skall omge personer med demens utan även rätt färg på ljuset spelar en stor roll för att upprätthålla positivt beteende (Van Hoof, 2008). För att vårdtagarna skall kunna klara sig själva med de kvarvarande funktionerna är det viktigt att de är omgivna med rätt förutsättningar (Westlund et al, 2009). Därav skall vårdtagarna vara försedda med skyltningar för att lätt kunna hitta till rummet de avsett att hitta (Passini et al, 2000). Föremål som personer med demens inte förstår eller känner igen utlöser ett ängsligt beteende, därav skall de bli försedda med en välkänd miljö där de känner sig trygga samt hemma (Melin, 1999). På grund av den nedsatta läsförmågan är det viktigt använda sig av fler skyltar med symboler (Passini et al, 2000). Genom att synliggöra utrymme som t.ex. toaletter, kök, matplats samt undvika långa korridorer kan det vägleda personer med demens att orientera sig dessutom minskar oron och de skapar trygghet (Westlund et al, 1991). Passini et al, (2000) menar vidare om att mönster på golven skall användas med försiktighet eftersom vårdtagarna upplevs som mer ångestfyllda. Det är viktigt att personalen distraherar vårdtagarna från att koncentrera sig på golvets utseende och sätter skyltningarna mer i fokus (a a). För att minska överstimuli och reducera stress hos personer med demens behövs en trygg och skyddad inomhusmiljö (Westlund et al, 1991). Popham (2011) menar att det inte är vilka skyltningar som helst som skall användas utan bildskyltningar. Det är skyltningar med olika bildtecken, tecken som visar vad det är för rum, t.ex. en sax står för frisörsalong. För att personer med demens lättare skall kunna orientera sig på vårdboenden och behålla sin självständighet är de beroende av en kompenserad inomhusmiljö. Vilket menas att miljön är anpassad efter behovet hos personer med demens. När ett mindre antal vårdtagare befinner sig i samma rum underlättas orienteringsförmågan och tolkningen av vägvisningssystemet för personer med demens (Melin, 1999). Korridorerna skall vara raka för att underlätta för personer med demens att hitta mellan olika rum. Marquardt et al (2009) menar att onödiga faktorer som förvirrar och ökar osäkerheten hos personen med demens skall avlägsnas då detta kan bidra till att vårdtagare känner sig sjukare än vad hon/han är (a a). När en sjuk person inte kan klara av att utföra något kan de känna att sjukdomen begränsar dem, därmed känner de sig inte friska. Därav är det viktigt att vårdtagarna uppmuntras till att använda sig av de funktioner de fortfarande har kvar för att klara av de vardagliga sysselsättningarna. På så sätt känner de att de fortfarande har något friskt kvar. Kirkevold (2009) upplyser att det är vårdpersonalens uppgift att gynna vårdtagarna med rätt förutsättningar för att de skall må bra. Vårdtagarna yttrar sig om att de mår bra när de har enkelrum för att de får mer privatliv och delar inte sitt 15

utrymme med en annan vårdtagare. Det upplevs att vårdtagarna uppskattar att den stora matsalen byttes ut till en mindre matsal, det aggressiva beteendet tinar bort och vårdtagarna blir mindre tillbakadragna (Schwars et al, 2004). Även vårdpersonal får en bättre överblick av hur vårdtagarna mår och på detta sätt kan de sätt stopp för att oroligt beteende skall utvecklas till ett aggressivt beteende. Det är viktigt att speciella vårdenheter har kompetent vårdpersonal som tar hand om personer med demens (Morgan et al, 2004). Även inomhusmiljö skall vara anpassad efter personer med demens då denna grupp är utsatt och låg kunskap om sjukdomen kan resultera i att den gruppen blir lidande och inte får den livskvalité de behöver. Därmed skall en hälsofrämjande och säker miljö bevaras av vårdpersonalen (Kirkevold, 2009). Morgan-Brown el al, (2013) beskriver i sin studie om att öppna planytor bidrar till ett lugnare beteende då vårdtagarna har en bättre översikt av rummet. Melin (1999) menar att personer med demens skall vistas på stora ytor då de har en översikt av rummet. Helheten av rummet bryts om ett föremål är för stort och de kan inte se hela rummet (a a). Detta påverkar vårdtagarna eftersom de inte vet vad som befinner sig på andra sidan av föremålet, detta leder till att vårdtagarna blir oroliga. Därav är det viktigt att känna till att personer med demens måste se helheten av ett rum eller ett föremål. Detta är för att de skall förstå var de befinner sig eller för att förstå vad föremålet skall föreställa. När de har förståelse minskar oron. Bildkonst som påminner om det förflutna på vårdboende är också ett sätt för personer med demens att känna en trygghet då de känner ett samband med det som finns på bildkonsten skriver Chang et al (2013). Vårdtagare mår bra av en omgivning som de kan relatera sig till. De hittar även lättare till de rum de avser att hitta då de har lust att utforska avdelningen, därefter minns de även vilken bild som står vid vilket rum. En väsentlig faktor är att vårdtagarna skall känna sig självsäkra för att kunna ta initiativ till aktiviteter t.ex. som att tala med resterande vårdtagare (a a). Vårdtagare som känner en gemenskap upplever att de blir förstådda och känner sig inte ensamma. Det är viktigt att vårdpersonal tog reda på vad vårdtagare mår bra utav och uppmuntrar detta samt utvidgar det (Kirkevold, 2009). Morgan-Brown et al (2013) menar att mer hushållsliknande inomhusmiljöer är viktiga då självständighetsgraden ökar. De hemliknande inomhusmiljöerna stödjer vårdtagarna och de upplevs lugnare då det tros att deras behov blir bekräftat (a a). Därför är det viktigt att tillföra en personcentrerad vårdmodell för personer med demens då sjukdomen drabbar personerna olika (Edberg, 2011). Köket skall vara anpassat samt tillgängligt för vårdtagare med demens för att de skall vara delaktiga i de vardagliga aktiviteterna, men även för att de skall känna sig mindre rörelsehämmade då de får röra sig i fler rum (Melin, 1999). Om köket inte är tillgängligt för personer med demens på vårdboenden känner de sig begränsade eftersom de hade tillgång till sitt kök i sitt egna privata hem. Därav skall köket vara ett tillgängligt utrymme för de personerna att vistas på för att gynna deras välbefinnande. 16

Hög ljudnivå har en negativ inverkan på vårdtagare med demens då de kan upplevas som tillbakadragna samt hotade av ljudnivån (Garre-Olmo et al, 2012). Kunskapen om källorna till de höga ljuden är en bra kunskap att ha som vårdpersonal för att kunna förhindra att vårdtagarna utvecklar rädsla samt osäkerhet orsakat av oljuden, som sedan även kan leda till ett aggressivt beteende. Melin (1999) rekommenderar att personer med demens skall omslutas av lugna ljudnivåer, 60 slag per minut som motsvarar den normala hjärtfrekvensen. Denna ljudnivå bidrar till ett lugnare beteende hos vårdtagare men även hos vårdpersonalen. Kirkevold (2009) menar att ohälsa skall förebyggas av vårdpersonalen genom att de skall observera och märka när personen inte har det bra. Trots att personerna skall vistas på större utrymmen för att påvisa ett lugnare beteende då de ser det öppna rummet som en helhet (Melin, 1999) talar Joosse (2011) att ljudnivån är högre på större ytor och att det sociala livet blir påverkat om vårdtagarna vistas på de stora ytorna. 17