13 Stigningsfält och omkörningsfält Med stigningsfält avses extra körfält i backar, placerat till vänster om ordinarie körfält i stigningens riktning. Med omkörningsfält avses extra körfält på begränsad sträcka avsedd för omkörning på relativt plan mark. FIGUR 13-1 Stigningsfälts eller omkörningsfälts läge på två- och fyrfältig väg Stigningsfält underlättar omkörning i backen och ger bättre framkomlighet över en längre sträcka efter backen genom att köuppbyggnad undviks och genom att köer upplöses. Framkomlighetseffekten är beroende främst av backens längd och lutning, av flöde, andel lastbilar och deras prestanda och av risken för kö i backens början, dvs. av vägens linjeföring och trafikförhållanden över en längre sträcka före backen. På tvåfältsvägar där omkörning förekommer med hjälp av vägrenskörning och fyrfältiga vägar är framkomlighetseffekten i trafikekonomiska termer mycket liten. Omkörningsfält har samma typ av effekter men är betydligt mindre effektiva eftersom tunga fordon har högre hastigheter. Stigningsfälts och omkörningsfälts påverkan på fordonskostnaderna är små. Detta gäller oberoende av vägens bredd. Stigningsfält och omkörningsfält kan vara både ett alternativ och ett komplement till andra trafiksäkerhets- och framkomlighetsförbättrande åtgärder. Stigningsfält är ofta av ekonomiska och intrångsmässiga skäl att föredra framför plan- och profiljusteringar. 13.1 Användning 13.1.1 Stigningsfält Stigningsfält bör övervägas, om sträckan mellan den punkt, där typfordon Lps hastighet sjunkit till 65 km/h (60 km/h vid VR = 70 km/h), och den punkt, där hastigheten åter nått 60 km/h, överstiger 400 m (500 m vid VR = 70 km/h). Detta inträffar vid vertikalradieval, enligt kapitel 12 Vertikalkurvor, i backar med 3 % medellutning och mer. Vid 2 % medellutning måste backen vara 1500 m lång. Om fordonshastigheterna före backen är låga, till exempel på grund av cirkulationsplats eller lokal hastighetsbegränsning 50 km/h, bör stigningsfält även övervägas vid: 1 % medellutning, om backen är längre än 1 000 m 2 % medellutning, om backen är längre än 500 m. VGU VV publikation 2004:80 2004-05 107
Hastighetsförlopp för typfordon Lps bestäms enligt delen Grundvärden avsnitt 3.4, Hastighetsprofil. Någon generell regel för när en backe, som uppfyller ovanstående kriterium, bör förses med stigningsfält kan inte ges. Om aktuellt stigningsfält bör byggas eller ej får därför avgöras genom att väga bekvämlighets-, säkerhets- och framkomlighetsskäl samt andra faktorer av intresse mot investerings- och driftkostnader. På normala tvåfältsvägar är stigningsfält ett överlägset alternativ till att skapa omkörningssikt med plan- och profiljusteringar. För breda tvåfältsvägar åstadkommes stigningsfält normalt genom att vägmarkeringen ändras inom befintlig vägbredd. I sådana fall bör stigningsfält markeras då typfordon Lps hastighet uppfyller hastighetskriterierna ovan. 13.2 Placering 13.2.1 Stigningsfält Stigningsfält bör placeras med full bredd på sträckan mellan den punkt, där typfordon Lps hastighet sjunkit till 65 km/h (60 km/h vid VR=70 km/h) och den punkt, där hastigheten åter nått 60 km/h. Om fordonshastigheterna före backen är lägre än 65 km/h, bör stigningsfält ha full bredd redan i backens inledning. Om backen är trappstegsformad så att typfordon Lps hastighet tillfälligt når 60 km/h, men inte 70 km/h, och sedan sjunker igen bör stigningsfältet förlängas över denna sträcka. Längden på stigningsfältet bör vara tillräckligt för att avveckla den kö som med 10 % sannolikhet uppstår under dimensionerande timme. Den längd, som ges av placeringsregeln, är ofta tillräcklig. Vid korta stigningsfält bör längden kontrolleras. Den längsta kö som kan upplösas på ett stigningsfält och förekomst av olika kölängder kan uppskattas enligt avsnitt 13.6 Kölängd. Exempel: Bestäm läge och längd av eventuellt stigningsfält i nedanstående profil. Referenshastigheten är 90 km/h. 108 VGU VV publikation 2004:80 2004-05
FIGUR 13-2 Horisontal och vertikal linjeföring samt resulterande hastighetsprofil för typfordon Lps Typfordon Lps får lägre hastighet än 65 km/h (VR = 90 km/h vid L = 290 m och högre hastighet än 60 km/h vid L = 1420 m). Sträckan är 1 130 m, alltså längre än 500 m. Stigningsfält bör således placeras mellan L = 290 m och L = 1420 m. VGU VV publikation 2004:80 2004-05 109
13.2.2 Omkörningsfält Placering av omkörningsfält måste analyseras i det enskilda fallet. Se del Sektion landsbygd vägrum, avsnitt 5.3 Mötesfri motortrafikled och landsväg. 13.3 Sektion Val av sektion vid stigningsfält och omkörningsfält beror av: vägens sektion i övrigt och separeringsform nybyggnad/ombyggnad Följande principer gäller vid nybyggnad: Genomgående körfält bör ges samma körfältsbredd som vägen i övrigt Stigningsfältet/omkörningsfältet bör ges samma bredd som ordinarie körfält, normalt dock högst 3,5 m. Vägrensbredden i stigningsfältets/omkörningsfältets riktning bör minskas till - 0,25 m vid GC på egen bana eller i blandtrafik - 0,75 m vid GC på vägren - på motorväg bör vägrenar ha samma bredd som vägen i övrigt Vägrensbredden i motsatt riktning till stigningsfältet bör ges samma bredd som längs vägen i övrigt. Vid befintlig 13 m väg kan bredden minskas. Vid räcke ska vägrensbredden vara minst 0,5 m. Längs befintlig bred tvåfältsväg med 13 m bredd kan stigningsfält utföras med vägmarkering inom ordinarie vägbredd. Vid stigningsfält i båda riktningar krävs dock breddökning över den sträcka där stigningsfälten överlappar varandra. Linjeföringen måste då studeras särskilt. Exempel på sektionsindelningar för stigningsfält vid nybyggnad och ombyggnad med och utan GC-trafik ges i TABELL 13-1. TABELL 13-1 Normal sektionsindelning vid stigningsfält Typsektion Vägbanans indelning Bredd ökning K7,5 V 2,75 - ny utan GC - ny med GC - befintlig utan GC - befintlig med GC K7,5 V0,75 - utan GC - med GC K7 V0,25 Varierande, t ex K6 MV (m) V2,75 K3,75 K3,5 K3,75 V0,25 1,0 V2,75 K3,75 K3,5 K3,75 V0,75 1,5 V1,75 K3,75 K3,5 K3,75 V0,25 0 V1,25 K3,75 K3,5 K3,75 V0,75 0 V0,75 K3,75 K3,5 K3,75 V0,25 3,0 V0,75 K3,75 K3,5 K3,75 V0,75 3,5 V0,25 K3,5 K3,5 K3,5 V0,25 3,5 K3,0 K3,0 K3,0 3,0 Beror av V0,25 K3,5 K3,75 K3,75 V0,25 sektion 110 VGU VV publikation 2004:80 2004-05
13.4 Detaljutformning Breddökning av körbana för att ge utrymme för stigningsfält/-omkörningsfält kan ske på olika sätt. Väsentligt är att ordinarie körfält får genomgående linjeföring så att alla fordon leds in i ordinarie körfält och så att stigningsfält endast används för omkörning. Detta sker lämpligast antingen genom att inledningen placeras i högerkurva och avslutningen i vänsterkurva eller genom förskjuten vägmitt. FIGUR 13-3 Principer för breddning Inlednings- och avslutningssträckans längd bestäms för stigningsfält och enstaka omkörningsfält enligt TABELL 13-2. Breddförändringen kan utformas rätlinjigt men mjukare linjeföring bör eftersträvas. TABELL 13-2 Längd på inlednings- och avslutningssträcka VR(km/h) Inledningssträcka (m) Avslutningssträcka (m) 70 90 110 150 200 250 200 250 300 Vid dubbelsidigt tvärfall på tvåfältig väg bör beläggningsryggen placeras i stigningsfältet någonstans mellan stigningsfältets vänstra körfältskant och vägbanans mitt. Det förra läget ger gynnsammast dynamik vid omkörning och underlättar vinterväghållningen. Det senare läget ger gynnsammast vattenavrinning. Beläggningsryggen bör inte placeras till höger om stigningsfältets mitt, sett i stigningsfältets körriktning. Utformning av vägmarkeringar framgår av ritning 2FBstigning-1m i del Vägmarkering och vägkantsutmärkning. VGU VV publikation 2004:80 2004-05 111
13.5 Kölängd Den längsta kö K (fordon) som kan upplösas på en sträcka L (m) kan uppskattas enligt: K L V 0 ( V 1 V 0) 18, ( V1 V 0) = ( ) 25, 92 a h V1 V 0 där: V 0 = medelhastighet för omkört fordon (km/h) V 1 = medelomkörningshastighet (km/h) a = acceleration från kö för omkörande fordon (m/s 2 ) h = tidsavstånd i kö (s), normalt 2 s Kommentar: Omvänt kan beräknas vilken längd som krävs för att avveckla en given kö. Acceleration och hastigheter beräknas ur hastighetsprofiler för typfordon P och Lps, se Grundvärden avsnitt 3.4. Medelkölängd bakom långsamma fordon vid ett dubbelriktat flöde Q (f/h) kan uppskattas i FIGUR 13-4. Ingångsvärden är vägens referenshastighet, medelsikt, lastbilsandel och bredd. (1) 112 VGU VV publikation 2004:80 2004-05
FIGUR 13-4 Medelkölängd på tvåfältig väg VGU VV publikation 2004:80 2004-05 113
Maximal kölängd kan uppskattas i FIGUR 13-5. Ingångsvärdet är medelkölängd och sannolikhet PÖ (%) för maximal kölängd. FIGUR 13-5 Maximal kölängd Exempel 1: Beräkna, under en maxtimme vid ÅDT 6 000, medelkölängden bakom lastbilar före stigningsfältet i exemplet under 13.2 Placering. Beräkna också maximal kölängd med sannolikhet PÖ = 10 %. Maxtimmen antas vara 15 %. Medelkölängden bestäms i FIGUR 13-4, kurva J (90 km/h, medelsikt 300 m, lastbilsandel 20 %, 9 m vägbredd). Timtrafiken under dimensionerande timme är 0,15 x 6 000 = 900 f/h. Medelkölängden blir 1 fordon och den kö som uppstår med 10 % sannolikhet blir ungefär 3 fordon (FIGUR 13-5). Exempel 2: Kontrollera om maxtimmens 10 % -kö kan lösas upp på stigningsfältet. Tidslucka i kö antas vara 2 s. Resulterande hastighetsprofiler beräknas enligt Grundvärden avsnitt 3.4 Hastighetsprofil för typ Lps och för typ P som accelererar från kö bakom typ Lps där stigningsfältet börjar. För att kunna uppskatta medelhastigheter för omkörda fordon, V 0, omkörande fordon, V 1, och dessas acceleration, a, approximeras hastighetsprofilerna med 114 VGU VV publikation 2004:80 2004-05
räta linjer. Koordinaterna i ändpunkterna på dessa linjer anges i hastighetsprofilerna nedan. FIGUR 13-6 Resulterande hastighetsprofil Medelhastigheten över stigningsfältet för omkörda fordon typ Lps, V0, beräknas enligt ( 560 290) 2 ( 850 560) 2 1090 850 ( 1420 1090) 2 1130 + + + = 40 + 65 27 + 40 27 60 + 27 V 0 V 0 = 37 km/h Medelhastigheten över stigningsfältet för omkörande fordon typ P beräknas på motsvarande sätt till V 1 = 76 km/h. Accelerationen för omkörande räknas upp till deras medelhastighet. Accelerationen blir 2 2 2 2 V 3 V 2 76 65 a = = = 018, m / s 25, 92 s 25, 92 340 där: a = acceleration från kö för omkörande fordon (m/s) V 2 = hastighet vid omkörningens början (km/h) V 3 = medelhastighet för omkörande fordon (km/h) s = accelerationssträckans längd (m) Stigningsfältet är 1130 m och tidluckan i kö h = 2 s. Följande maximala kölängd kan lösas upp 37 ( 76 37) 1, 8 ( 76 37) K = ( 1130 ) = 10 fordon 25, 92 0, 18 27637 Maxtimmens 10 %-kö är enligt exempel 1 3 fordon. Denna löses således upp av stigningsfältet 2 VGU VV publikation 2004:80 2004-05 115