Linköpings universitet Statsvetenskap 2 METODUPPGIFT 4: Metod-PM VT-13 Hur utilitaristiska är de svenska riksdagspartierna? av
Problem, syfte och frågeställningar Utilitarismen är en etisk teori som säger att en handling är moraliskt riktig till den grad den medför största möjliga lycka åt största möjliga antal. 1 Det är alltså en teleologisk teori då den värderar en handling efter dess konsekvenser. Därtill är utilitarismen värdemonistisk eftersom den antar att lycka och endast lycka bär intrinsikalt värde. Som teleologisk och värdemonistisk är utilitarismen känd för att och starkt kritiserad på grund av att den är oförenlig med uppfattningen att människan har ett inneboende värde som måste respekteras. Detta går att illustrera med ett så kallat trolley-case: en principfast utilitarist vidhåller att det är moraliskt påbjudet att döda en oskyldig människa för att rädda livet på två andra (i övrigt likvärdiga) människor. Utilitarismen är inte den enda etiska teorin som påbjuder dödandet av en för att rädda två, och inte heller är det nödvändigtvis så att den som inte är utilitarist måste ha uppfattningen att människan har ett inneboende värde. Man kan alltså inte säga att utilitarismen och endast utilitarismen förespråkar någonting annat än individens inneboende värde, men däremot är det logiskt riktigt att påstå att utilitarismen är oförenlig med just individens autonomi. Därför kan man genom att undersöka graden av utilitarism i ett påstående få en uppfattning om till vilken grad påståendet kan tänkas kränka individen. Syftet med den här uppsatsen är att utveckla ett verktyg för att undersöka graden av utilitarism hos politiska partier. Därtill kommer verktyget att användas för att prova följande tes: T: Svenska riksdagspartiers benägenhet att kränka enskilda individers autonomi korrelerar positivt med partiets inställning till välfärdsstaten. Val av strategi och design För att utveckla ett verktyg med vilket man kan undersöka graden av utilitarism hos politiska partier måste begreppet utilitarism operationaliseras. Denna operationalisering kommer att bryta ned den utilitaristiska teorin nästintill oigenkännlighet, för att sedan åter bygga upp en mer vag definition av teorin som (kanske) inte längre går att använda för normativa etiska utsagor. Teorins metaetiska 1 Mill, J. S., Utilitarism, Bokförlaget Daidalos, Göteborg, Sverige, 2003.; Rachels, J. & Rachels, S., Rätt och fel : Introduktion till moralfilosofi, Studentlitteratur AB, Lund, Sverige, 2010 [2008].; Hare, R.M., Moral Thinking : Its levels, method and point, Oxford University Press Inc., New York, USA, 2011 [1981]. 1
position måste öppnas i den bemärkelsen att lycka ersätts med en variabel. Denna variabel måste i sin tur öppnas för att verktyget ska bli mer tillåtande till värdepluralism och/eller en övervägd disposition av flera värden. Därefter måste verktyget anpassas till att fungera relativt undersökningsobjektets premisser. Det vill säga, det färdiga verktyget måste kunna fungera i ett sammanhang som redan är präglat av utilitarism: i denna utilitaristiska miljö, hur utilitaristisk är X? För undersökningen av tesen T är en jämförande design den mest lämpliga. 2 Med hänsyn till uppsatsens storlek kommer undersökningen att begränsas till att endast omfatta justitiepolitik. Utvecklandet av verktyget kräver ett filosofiskt arbete som tar utrymme från prövandet av T. Därför kommer resultatet av undersökningen av tesen T inte att vara tillförlitlig nog för att dra generaliserbara slutsatser om partierna, men undersökningen kommer att visa huruvida det utvecklade verktyget kan och bör användas för en djupare efterforskning av samma eller liknande teser. Val av specifik metod Metoden för att operationalisera utilitarismen till ett i sammanhanget fungerande verktyg kommer att bestå av en filosofisk diskussion med utgångspunkt i John Stuart Mills Utilitarism och Richard Mervyn Hares Moral Thinking: Its Levels, Method and Point. Den breda utilitarism Mill beskriver kommer att vidareutvecklas genom Hare och dennes distinktion mellan intuitivt och kritiskt tänkande. Hares preskriptivism kommer att jämföras med normativa politiska utsagor och huruvida dessa (i politisk kontext) av uttalaren antas vara universellt gällande. Den utilitaristiska formeln kommer att stöpas om till ett enklare och öppnare begrepp och på så sätt förstöras i den bemärkelsen att man inte längre kan använda den etiskt-normativt. Det kvarstående begreppet verktyget för T kommer att vara en formulering av en normativ teleologisk tankestruktur som, åtminstone i viss mån, är tillåtande för värdepluralism. Tre motioner (från 2012) från vardera åtta riksdagspartier rörande justitiepolitik kommer att undersökas. Dessa kommer att undersökas enskilt med hjälp av det filosofiska verktyg som först utformats. Det första som kommer att identifieras i varje motion är huruvida den föreslagna politiken är teleologisk eller deontologisk till sin natur. Om motionen är av en teleologisk natur kommer det upphöjda värdet att antas 2 Esaiasson, P., Gilljam, M., Oscarsson, H., Wängnerud, L., Metodpraktikan : Konsten att studera samhälle, individ och marknad, Norstedts Juridik AB, Stockholm, Sverige, 2012., s. 101-108 2
som om det vore intrinsikalt. Detta värde kommer, enligt verktyget, oundvikligen att kränka individens autonomi. För att undersöka graden av utilitarism i en motion måste det isolerade värdet, samt den principfasthet med vilket värdet enligt motionen bör eftersträvas, att vägas mot en objektiv bedömningsgrund. En sådan objektiv bedömningsgrund finns (med största sannolikhet) endast i teorin, eller möjligtvis i en fullständigt övertygad och principfast kantian vilket knappast står att finna i politikens sfär. Därför kommer motionerna att vägas gentemot varandra, så att bedömningsgrunden blir relativ sin miljö snarare än absolut i förhållande till en teoretiskt objektiv värdeskala. Resultatet kommer alltså oundvikligen vara beroende av uppsatsförfattarens subjektiva bedömning av motionen. Kritisk diskussion av källor och val av källmaterial J.S Mill och R.M Hare är väletablerade och respekterade filosofer vars verk ofta hänvisas till även när andra ämnen än utilitarism diskuteras. Deras respektive arbeten kan absolut påstås vara grundläggande inom moralfilosofin och metaetiken. Det finns ingen anledning att tvivla på kvaliteten i deras forskning. Valet att endast undersöka justitiepolitiken motiveras genom dess (förmodade) oberoende från partiernas respektive syn på välfärdsstaten. A priori förväntas de olika partierna driva justitiepolitik genom en nära anknytning till sin ideologi, varför det politiska området i övrigt bör vara jämförelsevis neutralt till skillnad från exempelvis arbetsmarknadspolitik eller frågor om integritet. Att granska motioner bör vara det tydligaste sättet att se vilka frågor partierna vill driva och hur. Partiprogram, tal eller kampanjarbete är i förhållande till motionerna retoriskt och valtaktiskt betingade och därmed svårare (möjligtvis omöjliga) att applicera det filosofiska verktyget på. Valet att endast granska 3*8 motioner motiveras med uppsatsens begränsade omfång, samt att granskningen lika mycket är ett test av det filosofiska verktyget som ett material att med hjälp av verktyget dra slutsatser från. Kritisk diskussion gällande validitet och reliabilitet Verktyget som arbetas fram med den filosofiska metoden är beroende av uppsatsförfattarens omdöme. Därför är det viktigt att en opponent fokuserar på kvaliteten i det filosofiska arbetet argumentationen måste granskas väldigt kritiskt. Det till antalet begränsade materialet är inte tillräckligt för att dra generella slutsatser 3
om partierna som helhet, men om resultatet av undersökningen stöder tesen T kan uppsatsens slutsatser vara ett tecken på att tesen behöver undersökas närmre. Den jämförande metoden är mer lämplig än en statistisk eftersom både verktyget och materialet är utsatt för subjektiva värderingar. Ett statistiskt källmaterial är statiskt och innehåller därför inte värderingar i sig värderingen uppstår först i tolkningen av materialet. Därtill kräver en statistisk metod en stor mängd källmaterial, vilket uppsatsens omfång tyvärr inte tillåter. 3 3 Esaiasson, Gilljam, Oscarsson, Wängnerud, s. 96-101 4