I detta nummer: LäkemedelsNytt Nordöstra och Nordvästra Läkemedels- Kommittéerna Nr 2 2004 Ordförande ordar Ordförande ordar Ordförande ordar Sammanslagningar är ju som bekant populärt nu för tiden och detta gäller inte bara stora sjukhus i SLL. Detta är alltså det andra gemensamma numret av Nordöstra och Nordvästra läkemedelskommittéernas tidskrift med det nya namnet LäkemedelsNytt. Tanken med denna sammanslagning var naturligtvis att undvika dubbelarbete. Vi har nu en kompetent och bred redaktionskommitté bestående av både sjukhusspecialister, allmänläkare och apotekare från läkemedelskommittéernas geografiska ansvarsområden. Vi har till detta nummer också gjort en del förändringar i layout och font som vi hoppas underlättar läsningen. Jag vill uppmana läsaren att skicka in manus i angelägna läkemedelsfrågor. Informationsbladet LäkemedelsNytt är en viktig informationskanal för spridning av läkemedelskommittéernas producentobundna information om läkemedel. En annan viktig informationskälla som kommittéerna satsar på är informationsläkare. I detta nummer presenterar sig Nordöstra läkemedelskommitténs nya Kalendarium för NÖLK 13 maj Arytmier: utredning och behandling. Temamöte. Kevinge Golfklubb. kl 17-19.30 med inledande buffé 27 maj Protonpumpshämmare. Lunchföreläsning, Kirurgkliniken, Norrtälje sjukhus, kl 12-13. 28 maj Postoperativ smärta och COX2- hämmare. Lunchföreläsning, Kirurgkliniken, Danderyds sjukhus, kl 12-13 2 juni Infektionssjukdomar. Utbildningseftermiddag för distriktsläkare. Sfären. informationsläkare Mia Granberg Stånge. Mia är allmänläkare och säkert känd av flera kolleger i Nordöstra läkemedelskommitténs område. Välkommen Mia! Förutom Mia har Nordöstra läkemedelskommittén sedan tidigare två andra informationsläkare, Samy Hellerstedt och Seher Korkmaz. Ta tillfället i akt och ta emot våra informationsläkare för en kollegial diskussion om läkemedelsförskrivning. Informationsläkarna kan exempelvis presentera klinikens förskrivningsprofil och utifrån detta diskutera rationell läkemedelsanvändning. De besöker både sjukhuskliniker, husläkare och privata specialister. Till sist, baserat på SBU genomgången av depressionsbehandling har samtliga läkemedelskommittéordföranden i landet tillsammans med lokala specialister i psykiatri, enats om en konsensusrekommendation för behandling av depression hos vuxna (se separat artikel i detta nummer). Sigurd Vitols, ordf Nordöstra läkemedelskommittén 3 juni ACE-hämmare eller angiotensinreceptorblockerare. Temakväll för STläkare på Danderyds sjukhus. För anmälan: NOLK@kus.se eller 08-517 744 01. Kalendarium för NVLK 18 maj Turbulens i hormonvärlden hur farligt är östrogen? Terapigruppen gynekologi och osteoporos. Lunchmöte, KS matsal. 14-15 Kurs i kritisk läkemedelsvärdering för okt sjukhusläkare verksamma vid Karolinska universitetssjukhuset, Solna. Behandling med acetylkolinesterashämmare. KaroLine-frågan: Har lågdosdiuretika mindre biverkningar? Läkemedelsförskrivning till äldre. Kurs i Kritisk Läkemedelsvärdering på Västsura Herrgård. Varning från Läkemedelsverket Zyprexa och Risperdal. Nya rön om läkemedelsbehandling för depression hos barn och ungdomar. Behandling av depressionssjukdomar hos vuxna. Presentation av informationsläkare Mia Granberg-Stånge.
Behandling med acetylkolinesterashämmare vid Danderydsgeriatriken Demenssjukdomar hör till gruppen folksjukdomar och prevalensen stiger exponentiellt med åldern. Personer över 65 år utgör i dag 15 % av befolkningen och av dessa är uppskattningsvis drygt 150 000 drabbade. För närvarande görs cirka 2 500 demensutredningar per år på geriatriska kliniker inom Stockholms läns landsting. Hos oss på kognitiva sektionen på Danderydsgeriatriken utförs årligen drygt 300 utredningar varav den dominerande delen sker inom öppenvården (dagvårdsutredningar). Det finns ett 70-tal sjukdomar som leder till demens och demensliknande symtom. Primärdegenerativa demenser; Alzheimers sjukdom och frontotemporala demenser, utgör 50-60 %. Vaskulära demenser; multiinfarktdemenser och småkärlsdemenser svarar för 15-20 % och resten utgörs av sekundära demenser; infektioner, hormon- och vitaminrubbning, tumörer, läkemedelsbiverkningar etc. Farmakologisk behandling av kognitiva symtom vid Alzheimerssjukdom sker i dag med acetylkolinesterashämmare. De har av Läkemedelsverket i Sverige godkänts för behandling av mild till medelsvår Alzheimerdemens. Mild demens definieras som klar nedgång i intellektuell och social förmåga och därmed blir arbetsförmågan nedsatt men individen klarar att leva på egen hand. Vid medelsvår demens behöver patienten stöd i det vardagliga livet men kan oftast vistas hemma. Möjligheten till neuroprotektiv behandling och utveckling av läkemedel som kan ingripa i patofysiologiska processer och förhindra, och till och med bota, sjukdomen befinner sig fortfarande på experimentellt stadium. Det finns fyra kolinesterashämmare nämligen takrin, donepezil, rivastigmin och galantamin. Dessa skiljer sig åt beträffande hämningsgrad av atetylkolinesteras, buturylkolinesteras, farmakokinetik, metabolism och perifera biverkningar. Takrin avregisterades år 2000 bland annat på grund av leverbiverkningar. Utvärderingar av dokumentationen kring de olika acetylkolinesterashämmarna har gjorts av Cochrane institute (2000, 2002, 2003), SBU Alert (mars 2000), US Academy of neurology samt av Läkemedelsverket. I Sverige pågår för närvarande den så kallade SATS-studien (multicenter-studie) där ungefär 800 patienter behandlade med donezepil följs under 3 år, även behandling med rivastigmin och galantamin pågår. Denna studie kommer att ge information om behandlingseffekter 2 och biverkningar i en mer klinisk praktisk miljö än vad kliniska läkemedelsstudier ger. Behandlingen med acetylkolinesterashämmare är en symtomatisk behandling där en fördröjning av sjukdomsförlopp (månader till år) kan ske jämfört med obehandlade patienter. Denna effekt nås sannolikt bäst om behandling påbörjas tidigt i förloppet. Behandlingen bör därför lämpligast ske omedelbart efter att utredning och diagnos av demenssjukdom skett. Behandlingen bör initieras av specialist inom demenssjukdomar alternativt annan läkare, som är väl förtrogen med demenssjukdomar och deras behandling. Uppföljning kan senare ske via husläkaren. På vår minnesmottagning följer vi upp patienterna med en strukturerad intervju av patient och anhörig tillsammans med MMSE (Mini Mental Status Examination) 6-12 månader efter insättning av läkemedlet. Dosjustering, EKG, kontroll av förekomst av eventuella biverkningar samt puls och blodtryck sker efter 2-3 månader. När patienten är inställd på en dos glesas återbesöken ut till var sjätte månad. Det finns inga strikta regler för när behandlingen skall upphöra. Flytt till institutionsboende är i dag ingen utsättningsindikation. Utsättning har visat sig påtagligt kunna försämra patienten och återhämtning har ej skett efter återinsättning. Byte från en acetylkolinesterashämmare till en annan kan i vissa fall vara motiverat. Orsaken kan vara låg tolerabilitet med hög biverkningsfrekvens men även flera års behandling med en acetylkolinesterashämmare kan i sig motivera byte till annan. En successiv nedtrappning bör då ske under beaktande att det finns en potentiell risk att patienten försämras under utsättningen av preparatet inför bytet till annan acetylkolinesterashämmare. Christina Gip Bakgrundsmaterial Nordberg A et al. Behandlingsrekommendationer vid demenssjukdomar. LÄKSAK, 2003. Farmakologisk behandling av kognitiv störning vid Alzheimers sjukdom. Läkemedlesverket, 2002. I dessa vedertagna dokument finns utförlig referenslista. Vad gäller SATS-studien finns ännu inget publicerat men är på gång. I Cochrane library, Issu 4, 2003 Birks JS, Harvey R angående Donepezil.
Har du frågor om läkemedel? RING KaroLine Läkemedelsinformationscentralen vid Karolinska sjukhuset Avd för klinisk farmakologi, 08-517 71 608 Karolinska apoteket, 08-517 75 342 fax: 08-33 13 43 fax: 08-30 87 35 e-post: karoline.klinfarm@kus.se e-post: karoline.apoteket@kus.se Fråga med svar i sin helhet kan beställas från Eva Lilliehöök, Karolinska apoteket tel 517 75 344 Fråga: Diuretika har fått förnyad aktualitet genom till exempel ALLHAT studien. Har lågdosdiuretika mindre biverkningar och beror det i så fall på låg dos, mindre diuretisk effekt eller en skillnad beträffande verkningsmekanismerna? Impotens anges ofta som en biverkan till diuretika, men är det en dokumenterad effekt av läkemedlen eller beror det på hypertonisjukdomen i sig? Förhöjd halt i serum av glukos, urinsyra och blodfetter anges också. Är det en sekundär effekt till minskad extracellulärvolym och mer koncentrerat serum? Svar: Tiaziddiuretika, som är det rekommenderade förstahandsvalet vid behandling av hypertoni, ökar utsöndringen av natrium i njurarna. Detta leder vid behandling av högt blodtryck till en övergående minskning av blodvolymen och natriumhalten i olika celler, inklusive blodkärlens glatta muskelceller. Den minskade natriumhalten i kärlväggens celler förklarar sannolikt det sänkta kärlmotståndet och kärlens minskade retbarhet. Den blodtryckssänkande effekten av tiazidliknande diuretika företer en flack dos-responskurva, vilket leder till att huvuddelen av den blodtryckssänkande effekten uppnås redan med låg dos. Höjning av dosen medför ökad risk för biverkningar utan uttalad blodtryckssänkning, varför läkemedel med annan verkningsmekanism läggs till om inte behandlingsmålen uppnås med tiaziddiuretika i låg dos. Elektrolytrubbningar sammanhänger med den farmakologiska effekten. Urinsyraansamling kan orsakas av de flesta diuretika, och beror dels på ökad återabsorption av urinsyra i proximala tubuli som en konsekvens av hypovolemi, dels på att diuretika konkurrerar med urinsyra om utsöndringsmekanismerna. Urinsyraansamling är en dosberoende biverkan av diuretika. Endast 3-5 % av patienterna i de äldre kliniska prövningarna utvecklade klinisk gikt, och risken kan förväntas vara lägre med modern dosering. Beträffande den minskade glukostoleransen tros effekten ha ett linjärt samband med dosen av tiaziddiuretika. Mekanismen är ofullständigt känd, men hypokalemi kan bidra genom att hämma insulinsekretion. Vad gäller blodfetter, så har tiaziddiuretika beskrivits öka LDL kolesterol, VLDL kolesterol, totalkolesterol och triglycerider. Effekterna är dosberoende, och vid låg dos diuretika nås en god effekt på blodtrycket utan större lipidpåverkan. I studier med minst ett års duration har inga uttalade lipidförändringar noterats. Tiazider kan påverka sexuell funktion negativt hos vissa patienter. Mekanismen bakom den effekten är okänd. I Treatment of Mild Hypertension Study (TOMHS) rapporterade 17,3 % av de klortalidonbehandlade manliga deltagarna erektil dysfunktion, jämfört med 16,5 % av männen i placebogruppen. Behandlingen med klortalidon var förenad med signifikant bättre livskvalitet än placebobehandling. TAIM-studien visade att erektila problem vid behandling med klortalidon kunde minskas med viktreduktion. I en metaanalys var både subjektiva och metabola biverkningar av tiaziddiuretika dosberoende, och båda typerna av biverkningar var få vid låg dosering. Den placebojusterade risken för att avbryta behandling på grund av biverkningar vid den lägsta normaldosering som återfunnits i olika farmakopéer var 0,1 % för tiaziddiuretika och ACE-hämmare, att jämföra med 0,8 % för betablockerare. Sammanfattning: Modern hypertonibehandling med diuretika tycks behäftat med mindre biverkningar än tidigare diuretikabehandling, sannolikt på grund av den låga doseringen. Behandling med lågdosdiuretika är förenat med ökad livskvalitet och låg frekvens behandlingsavbrott. Eva Wikström Jonsson Sigurd Vitols 3
Läkemedelsförskrivningen till äldre i områdena för Nordöstra och Nordvästra läkemedelskommittéerna Med utgångspunkt från Socialstyrelsens rapport Indikatorer för utvärdering av kvaliteten i äldres läkemedelsterapi har vi granskat aggregerade data över expedierade läkemedel under 2003 i områdena för de Nordöstra och Nordvästra läkemedelskommittéernas områden. Det sker en snabb ökning av antal recipen redan i 55-60 årsåldern. Vi har dock här koncentrerat oss kring gruppen 75 år och äldre där känsligheten för feldoseringar och biverkningar är störst. I områdena för våra bägge kommittéer är 7 % av befolkningen över 75 år och dessa svarar för 20 % av alla expedierade läkemedel. Flest läkemedel används inom nervsystemets sjukdomar följt av läkemedel vid hjärt/kärl- och mag/tarmsjukdomar. I genomsnitt förskrivs två till tre psykofarmaka för kontinuerligt bruk per person och år till patienter äldre än 75 år. Antalet uthämtade recept gällande neuroleptika, lugnande medel och sömnmedel ligger i genomsnitt ett par procent högre i våra områden än i riket. Inom gruppen neuroleptika var år 2001 förbrukningen av haloperidol (Haldol) (peroral behandling) cirka 100 DDD per 1 000 invånare. Denna förbrukning har grovt sett halverats på tre år och neddragningen är något mer markant i området för den Nordöstra läkemedelskommittén. Användningen av risperidon (Risperdal) har legat stabil på 150 DDD per 1 000 invånare över 75 år i SLL de senaste tre åren. Inom Nordvästra läkemedelskommitténs område gäller liknande siffror, medan förbrukningen halverats under samma period inom Nordöstra läkemedelskommitténs område. Noteras kan också att kvinnor förbrukar 50 % mer risperidon än män. Av den totala volymen expedierade SSRI går inom det nordvästra området 34 % till äldre, motsvarande siffra är för det nordöstra området är 40 %, vilket är 5-10 % lägre än rikets siffror. Bland patienter som är yngre än 75 år expedieras 5-10 % mer SSRI i våra områden än i övriga landet. Den SSRI substans som används mest är citalopram följt av sertralin (Zoloft). Användningen av tricykliska antidepressiva är 5 DDD per 1 000 invånare och dag jämfört med 90 DDD per 1 000 invånare och dag för SSRI inom nordväst. Motsvarande siffror för det nordöstra området är 5 respektive 98 DDD per 1 000 invånare och dag. Till äldre med sömnbesvär förordas zopiklon (Zopiklon, Imovane) och klometiazol (Heminevrin) i Socialstyrelsens rapport. Dessa två preparat utgör 42 % (nordväst) respektive 45 % (nordöst) av expedierade sömnmedel. Sömnmedel med lång halveringstid, som anses vara olämpliga till äldre ex flunitrazepam (Flunitrazepam, Fluscand, Rohypnol) och nitrazepam (Nitrazepam, Apodorm, Mogadon) svarar för 15-20 % av alla expedierade sömnmedel. De nya Alzheimerpreparaten donepezil (Aricept), rivastigmin (Exelon) och galantamin (Reminyl) har fått en relativ försiktig introduktion i våra områden där förskrivningen ökat från 1,5 miljon 1999 till 4,4 miljoner 2003. I en följande artikel kommer vi att kommentera förbrukningen inom terapigruppen hjärta/ kärl och mage/tarm. Leif Wallen, informationsapotekare Karolinska apoteket Ali Vetr, leg apotekare Karolinska apoteket 4
Nordvästra Läkemedelskommitténs kurs i Kritisk Läkemedelsvärdering, 15-17 april 2004 på Västsura Herrgård Kursen arrangerades för tredje året i rad. Under kursdagarna diskuterades Hur skall en studie bedömas Marknadsföring Annonsgranskning Vilka frågor bör du ställa till läkemedelskonsulenten Kostnadseffektivitet och prioritering I grupper diskuterade kursdeltagarna studier Hur beräknas NNT (numbers needed to treat)? Är statistiskt signifikanta resultat också kliniskt relevanta? Malin Nexafrat, ST-läk, Råsunda VC Mashair Badumé, ST-läk, Rissne VC Dzemil Kalajdzic, DL, VC Väsby Centrum Alvaro Ortiz Nieto, DL, VC Väsby Centrum Pierre Lafoie, kursledningen Några röster från kursen: Föreläsningarna har varit så nyttiga och givit mig kunskaper, som jag kommer att använda i framtiden. Det är så viktigt att kunna kritisera och analysera en medicinsk artikel och annan information. Jag kommer att framföra allt om strategi vid läkemedelskonsulentbesök till vårdcentralen Mycket givande kurs Bra med diskussioner i mindre grupper för att få tid att tänka efter. Längre tid krävs för att läsa igenom studier Sammantaget var kursen helt ok Jan Millner, DL, Fem husläkare Getachew Makonnen, DL, Råsunda VC Rolf Tryselius DL, Närakuten, Jakobsberg Carl-Olav Stiller, kursledningen Anette Allhammar Maria Samuelsson-Almén 5
Varning från Läkemedelsverket Zyprexa och Risperdal ökad förekomst av cerebrovaskulära händelser hos äldre patienter (stroke och TIA) Zyprexa (olanzapin) och Risperdal (risperidon) är så kallade atypiska neuroleptika godkända för behandling av akuta och kroniska schizofrena psykoser. Risperdal har även godkänts för behandling av allvarliga orostillstånd hos patienter med demenssjukdom och Zyprexa har godkänts för indikationen måttlig till svår manisk episod samt för profylaktisk behandling av återfall i bipolär sjukdom. Läkemedelsverket har gått ut med en rekommendation, daterad 9 mars 2004, att iaktta försiktighet med Risperdal och avstå från behandling med Zyprexa till äldre patienter (>65 år) med demens (för mer information Läkemedelsverkets hemsida: www.mpa.se/ index.sthlm För Zyprexa visar data från meta-analys av fem kliniska studier på demenspatienter äldre än 65 år en dubblerad risk för att dö och en tredubbling av förekomsten av cerebrovaskulära insjuknanden (stroke och TIA-attacker) i Zyprexagruppen jämfört med placebogruppen. För Risperdal har poolade data från sex placebokontrollerade studier med äldre dementa patienter (>65 år) visat att cerebrovaskulära händelser inträffat hos 3,3 % av patienterna behandlade med Risperdal jämfört med 1,2 i gruppen behandlade med placebo. För bägge läkemedlen gäller således en trefaldig ökning av risken för cerebrovaskulära händelser (stroke och TIA) jämfört med placebo. Vid behandling med Zyprexa är dessutom mortaliteten tvåfaldigt ökad för äldre patienter med demens, både Alzheimer och vaskulär demens, jämfört med placebo. De risker som har identifierats för Zyprexa och Risperdal kan inte uteslutas föreligga för andra atypiska neuroleptika, inte heller för äldre neuroleptika. Rekommendationerna från Läkemedelsverket är således att avstå från behandling med Risperdal eller behandla mycket kort vid akut oro hos äldre och dementa samt att ompröva behandlingen så snart det går. För Zyprexa gäller att man helt bör avstå från behandling av äldre dementa personer vid psykos och oro. Information från Läkemedelsverket (1996;7(5):8-16. ISSN 1101-7104) ger, att dokumentationen för behandling med neuroleptika vid funktionella psykoser hos äldre är god och att indikation för neuroleptika kan föreligga vid psykotiska symptom. Dokumentationen är dock tveksam när det gäller senil oro och konfusion utan psykotiska symptom. Oro, ångest och sömnsvårigheter i sig är inte heller indikation för neuroleptika. Äldre patienter som inte nämnvärt plågas av hallucinationer bör således inte behandlas med neuroleptika. Man påpekar också risken för biverkningar, både extrapyramidala biverkningar, blodtrycksfall och antikolinerga biverkingar, är högre hos äldre varför man ej bör överskrida hälften av den rekommenderade normaldosen. Läkemedel som är väldokumenterade är äldre neuroleptika, framför allt lågdospreparatet Haldol men även mellandospreparatet Cisordinol och högdospreparat som Buronil, Hibernal och Mallorol. Dessa kan alltså användas men ger ofta upphov till biverkningar hos äldre och bör därför långsamt trappas in. Leponex är ett läkemedel som med fördel kan användas till äldre patienter med neurologiska tillstånd som Parkinsons sjukdom på grund av sin avsaknad av extrapyramidala biverkningar. Dock rekommenderas samråd med specialist inom psykiatrin vid insättande av Leponex på grund av risken för agranulocytos (en av hundra behandlade). Alltså blir uppmaningen att iaktta försiktighet med neuroleptika vid behandling av agitation och oro hos äldre och att de två viktigaste atypiska neuroleptika, avförs från listan av tänkbara behandlingar vid dessa tillstånd. Lena Flyckt 6
Nya rön om läkemedelsbehandling av depression hos barn och ungdomar Paroxetin (Seroxat ) rekommenderas ej till barn och ungdomar Paroxetin har en ofördelaktig risk/nytta-profil vid behandling av depressioner hos barn och ungdomar, varför medlet inte bör användas hos denna patientpopulation enligt Europeiska Läkemedelsnämnden (CPMP) och Läkemedelsverket (1,2). Bakgrunden till rekommendationerna är utvärdering av studier, där paroxetinbehandling är associerad med allvarliga biverkningar såsom emotionell labilitet, aggressivitet, ökad risk för självmordstankar och suicidförsök. CPMP påpekar också risken för utsättningsreaktioner och varnar för abrupt avbrytning av behandling. SSRI och behandling av barn och ungdomar En metaanalys och en omfattande översiktsartikel som utvärderar effektiviteten och säkerheten av SSRI-preparat hos barn och ungdomar publicerades i april i år (3,4). Patientpopulationen i studierna var barn i 5-18 årsåldern med depression. Enbart studier som jämför SSRI-preparat (paroxetin, sertralin, fluoxetin, citalopram och venlafaxin) med placebo utvärderades. Båda artiklarna fastslår en svag klinisk effekt av SSRI-preparat och en betydande ökning av ovannämnda allvarliga biverkningar (3,4). Risk/nytta-profilen har bedömts vara bäst för fluoxetin medan paroxetin anses ha för stora risker för biverkningar (4). Det måste dock påpekas, att ingen av dessa substanser har depression hos barn och ungdomar som godkänd indikation i Sverige; i produktresuméer och FASS-text betonas, att effekten och säkerheten inte är fastställd hos barn. Referenser 1. Press Release EMEA 22 april 2004. Meeting of the Committé for Proprietary Medicinal Products (CPMP). Doc.Ref: EMEA/CPMP/ 11206/04. http://www.emea.eu.int/htms/ hotpress/h1120604.htm (accessdatum: 2004-04-23). 2. Seroxat (paroxetin)-information om utfall av utvärdering inom EU. Läkemedelsverket. http://www.mpa.se/observanda/obs04/ 040422_seroxat.shtml (accessdatum: 2004-04- 23). 3. Jureidini JN, Doecke CJ, Mansfield PR et al. Efficacy and safety of antidepressants for children and adolescents. BMJ 2004;328:879-83. 4. Whittington CJ, Kendall T, Fonagy P et al. Selective serotonin reuptake inhibitors in childhood depression: systematic review of published versus unpublished data. Lancet 2004;363:1341-5. Konsensus för val av läkemedel vid behandling av depressionssjukdomar hos vuxna SBU har nyligen publicerat en rapport om behandling av depressionssjukdomar. Med anledning av detta samlades den 4 maj landets läkemedelskommittéordföranden (LOK) och kommittéernas specialister inom psykiatri för att diskutera läkemedelsbehandling vid depressionssjukdom. Depressionsepisoder kan vara enstaka eller återkommande. Symtombilden kan variera mellan individer och även växla i svårighetsgrad. Dessa faktorer styr valet av behandling. Validerade skattningsskalor för bedömning av svårighetsgrad och behandlingseffekt bör användas. Lindriga till medelsvåra depressioner behandlas ofta i öppen vård. I likhet med flera tidigare behandlingsöversikter har SBU kommit fram till att tillgängliga SSRI-preparat har likvärdig klinisk effekt. Seher Korkmaz Inga väsentliga skillnader avseende biverkningsmönster föreligger. Dosoptimering och adekvat behandlingstid är viktigt att beakta. Dålig följsamhet eller abrupt avbrytande medför risk för utsättningssymtom. Det finns inget stöd för att SSRI är beroendeframkallande. Med hänsyn tagen till låg risk för interaktioner och utsättningsproblem samt dagens prissättning, rekommenderar landets läkemedelskommittéer i första hand citalopram vid läkemedelsbehandling av depressionssjukdomar hos vuxna. Ola Ohlsson, professor, Ordf LOK Ordf Läkemedelsrådet, Region Skåne Åke Pålsson, överläkare Ordf Terapigrupp Psykofarmaka, Region Skåne För mer information: Ola Ohlsson, tel 044-13 14 13, 070-319 14 13, Åke Pålsson, tel 0410-557 28, Bodil Ericsson, adm chef, Läkemedelsrådets kansli, Region Skåne, tel 046-15 31 50, 070-322 11 93 7
Mia Granberg-Stånge ny informationsläkare LäkemedelsNytt Nordöstra och Nordvästra Läkemedelskommittéerna kunskap och kvalitet Ansvarig utgivare SIGURD VITOLS, ordf Nordöstra Läkemedelskommittén Avd. för klinisk farmakologi, KUS-Solna Chefredaktör INGVAR KRAKAU, distr läkare Centrum för Allmänmedicin Korrespondens MARIA SAMUELSSON-ALMÉN, informationsläkare Nordvästra Läkemedelskommittén, Borgmästarvillan 171 76 Stockholm, tel: 08 517 75 986 maria.samuelsson-almen@nvso.sll.se Sedan den första april arbetar jag deltid som informationsläkare för Nordöstra läkemedelskommittén. Övrig tid arbetar jag som privat allmänläkare på Östermalm efter att ha varit verksam som husläkare där i 11 år. Jag har arbetat med det elektroniska förskrivarstödet JANUS sedan 1996 och därefter i den centrala läkemedelskommittén (LÄKSAK) bland annat med Kloka Listan och nu i kommunikationsutskottet. När jag blev klar med min läkarexamen 1980, var min inställning till läkemedel och dess kostnader i stort sett obefintlig. Numera arbetar jag aktivt för att öka medvetandet om vikten av att kritiskt granska och bedöma all information av läkemedel. Det är viktigt för mig att kunna få tillgång till en producentobunden läkemedelsinformation för att kunna ge mina patienter en säker och effektiv medicinering. Det är lika viktigt att kunna förmedla detta till mina kollegor och sprida en evidencebaserad kunskap från LÄKSAK:s expertgrupper. Jag hoppas kunna vara en länk mellan de kliniskt verksamma kollegorna och läkemedelskommittén för att uppnå en medveten läkemedelsbehandling för största patientnytta. Övriga i redaktionskommittén ANETTE ALLHAMMAR, distr läkare, sekr NVLK MARGARETA DENKERT, apotekare SVEN V ERIKSSON, kardiolog LENA FLYCKT, psykiater CHRISTINA GIP, geriatriker SEHER KORKMAZ, klin farmakolog, sekr NÖLK ANDERS NILSSON, distr läkare EVA WIKSTRÖM JONSSON, klin farmakolog Layout, redigering MARGARETA LINDBORG tel/fax: 08 36 38 32, margareta.lindborg@chello.se Distribution MICHAEL CARLSSON tel 08 737 4956, fax 08 737 4959 michael.carlsson@medicarrier.sll.se Läkemedelsnytt ges ut av Nordöstra och Nordvästra Läkemedelskommittéerna i Stockholm. Redaktionen tar tacksamt emot insänt material, men förbehåller sig rätten att förkorta och redigera. Mer information www.janusinfo.se Stockholms läns landsting Redaktionen önskar alla läsare en riktigt skön och solig sommar 8