Riktlinjer för kost, nutrition och måltidsordning på särskilda boenden i Timrå kommun

β Riktlinjer för kost, nutrition och måltidsordning på särskilda boenden i Timrå kommun Timrå 2007-05-30 Birgitta Andersson Ulrica Hedlund Lena Karlstedt

SAMMANFATTNING Äldreomsorgens verksamhetschef och sjuksköterska med ansvar inom korttidsvården har genom utbildningen Mat som omsorg anordnad av Umeå Universitet utarbetat förslag till Riktlinjer för kost, nutrition och måltidsordning på särskilda boenden i Timrå kommun. Även kommunens medicinskt ansvariga sjuksköterska har deltagit i arbetet. Alla människor ska kunna åldras med värdighet. Äldreomsorgen skall präglas av en helhetssyn på den enskilde där hänsyn tas till individens behov. De flesta av våra äldre som vistas på våra särskilda boenden har problem med att själva bereda mat, ordna måltider eller till och med svårt att genomföra själva ätandet. Kosten och måltiderna är för de flesta äldre socialt viktig, dagens huvudsakliga glädjeämne. Kosten har även en medicinsk betydelse då äldre oftare drabbas av sjukdomar som kan leda till ätproblem. Kommunen som vårdgivare har ansvaret för att dessa behov tillgodoses. Syftet med att utarbeta riktlinjer är att få en politisk förankring av mål, förtydliga ansvarsområden och kvalitetssäkra verksamheten. Genom litteraturstudier och föreläsningar samt samverkan med kommunens medicinskt ansvariga sjuksköterska har vi genomfört detta projektarbete. Vår förhoppning är att tydliga riktlinjer skall ge stöd ute i verksamheten både vad gäller att skapa en trivsam måltidsmiljö, fastlägga rutiner vad gäller måltidsordning och nutritionsbehandling. De allt kortare vårdtiderna på sjukhus ställer större krav på den kommunala hälso- och sjukvården. Många vårdtagare är i behov av fortsatta aktiva sjukvårdsinsatser när de skrivs ut till kommunen. Detta leder till ett ökat behov av kompetens hos våra sjuksköterskor och omvårdnadspersonal. Riktlinjerna kommer att ligga till grund för planering av framtida utbildningsbehov för sjuksköterskor och omvårdnadspersonal inom detta område. 2

INNEHÅLLSFÖRTECKNING 1. Bakgrund...... 4 2. Syfte... 4 3. Ansvar.. 4 3.1 Vårdgivarens ansvar.... 5 3.2 Verksamhetschef...5 3.3 MAS. 6 3.4 Biståndshandläggare. 6 3.5 Områdeschef, särskilt boende... 6 3.6 Sjuksköterska.... 6 3.7 Omvårdnadspersonal.....6 3.8 Arbetsterapeut och sjukgymnast... 7 4. Leverantörer.....7 5. Samverkan.... 7 6. Hygien....7 7. Egenkontroll och riskanalys....7 8. Måltidsmiljö.. 8 9. Måltidsordning.. 8 10. Matens betydelse för äldre....9 11. Nutritionsbedömning. 10 12. Mallar för nutritonsbedömning.....10 13. Uppföljning och utvärdering.....12 Energibehov lathund...... 13 Nutritionsbedömningsmall 1.... 15 Nutritionsbedömningsmall 2. 16 Mat och vätskeregistrering...... 17 14. Litteraturlista......19 3

1. Bakgrund En mager och ofullständig kost är alltid farlig vid såväl akuta som kroniska sjukdomar Hipokrates 460-377 f Kr Från födelsen till livets slut äter och dricker vi människor. Mat har en viktig roll i äldres liksom yngres vardag. Som sociala varelser strukturerar vi vår vardag, vilket betyder att mat äts som måltider flera gånger per dag, vecka ut och vecka in, år ut och år in. Därmed blir maten intimt knuten till kultur och kultur uttrycks genom normer, värderingar och ritualer.(1) I takt med åldrandet ökar risken för sjuklighet och funktionsnedsättningar som kan leda till svårigheter att bibehålla ett bra näringstillstånd.(2) Att beskriva normala åldersförändringar är ofta svårt, då det i höga åldrar blir allt svårare att särskilja normalt åldrande från sjukliga förändringar. (3) Alla människor ska kunna åldras med värdighet. Äldreomsorgen skall präglas av en helhetssyn på den enskilde där hänsyn tas till individens behov. Om en person inte förmår genomföra en måltid utan stöd och hjälp skall omvårdnaden präglas av respekt för den enskildes integritet och självbestämmande. (1) När nutritionsbehandling sker i hälso- och sjukvård styrs den av hälso- och sjukvårdslagen. Att få mat och dryck dvs. få att sitt näringsbehov tillgodosett betraktas normalt som en del i omsorgen vid särskilda boenden. När den boende är sjuk och behöver extra vård, sjukvård och omsorg ska mat och näring betraktas som en del av den medicinska behandlingen även i särskilda boendeformer. Måltiden och ätandet hör till dagens viktigaste händelser där maten ska avnjutas på ett sätt som tillfredsställer både sociala, kulturella och andliga behov samtidigt som kroppens behov tillgodoses. Det betyder att ätandet skall betraktas ur ett helhetsperspektiv. (1) 2. Syfte Syftet med framtagandet av Riktlinjer för kost, nutrition och måltidsordning på särskilda boenden i Timrå kommun är: - Politisk förankring av äldreomsorgens mål vad gäller kost och måltidsordning - Förtydliga ansvarsfördelningen - Kvalitetssäkring av verksamheten - Uppmärksamma riskområden - Bidra till kompetensutveckling av personalen 3. Ansvar I Socialtjänstlagen fastställs kommunens yttersta ansvar för att de som vistas i kommunen får det stöd och den hjälp som de är i behov av. Kommunen har skyldighet att inrätta särskilda boendeformer för service och omvårdnad av äldre människor som behöver särskilt stöd. Insatserna skall vara av god kvalitet, individuellt anpassade och genomföras i samråd med den boende. En god och näringsriktig kost ingår i omvårdnaden som omfattas av socialtjänstlagen. Alla insatser som beslutats skall dokumenteras. Dokumentationen skall alltid utformas med respekt för den enskildes integritet. Verksamheterna skall systematiskt och 4

fortlöpande utvecklas och kvalitetssäkras. Tillsyn av verksamheter som bedrivs enligt Socialtjänstlagen åligger Länsstyrelsen.(4) Kommunal hälso- och sjukvård avser åtgärder för att förebygga, utreda och behandla sjukdomar och skador. Kommunen ska erbjuda en god och säker hälso- och sjukvård för dem som bor på särskilt boende. Målet med hälso- och sjukvården är en god hälsa och vård på lika villkor. Den ska utföras enligt vetenskaplig och beprövad erfarenhet. Vården skall vara individuellt anpassad och så långt möjligt utformas och genomföras i samråd med den enskilde. Kost och nutrition kan vara en medicinsk åtgärd/behandling och utföras som en del av hälso- och sjukvården.(5) För att tillgodose en god och säker vård är en korrekt och tillförlitlig dokumentation en viktig del. Patientjournallag (6) Verksamheten ska systematiskt och fortlöpande utvecklas och kvalitetssäkras enligt Socialstyrelsens föreskrifter(7) om ledningssystem för kvalitet och patientsäkerhet i hälso- och sjukvården. Tillsynen av hälso- och sjukvården åligger Socialstyrelsen enligt Lag om yrkesverksamhet på hälso- och sjukvårdens område.(8) Idag är i stort sett all lagstiftning om livsmedel gemensamt för hela EU. Livsmedelsverket representerar Sverige och deltar i detta arbete. Livsmedelslagen är en ramlag för allt arbete inom livsmedelsområdet. Den beskriver vad som räknas som livsmedel samt regler för hantering, märkning, saluhållning, personalhygien, livsmedelslokal och riktlinjer för livsmedelstillsyn. Kravet på egentillsyn med riskbaserat kontrollprogram finns inskrivet i livsmedelslagen. (9) Livsmedelsförordningen förtydligar och kompletterar lagen. Det är miljönämnden som har det lokala tillsynsansvaret i kommunen.(10) Föreskrifter är bindande regler. Allmänna råd innehåller rekommendationer om hur en författning kan eller bör tillämpas och utesluter inte andra sätt att uppnå de mål som avses i författningen. Allmänna råd och föreskrifter om patientjournal. (11) Allmänna råd om omvårdnad i hälso- och sjukvården. (12) 3.1 Vårdgivarens ansvar Socialnämnden har det yttersta ansvaret för socialtjänstens verksamhet och anger mål, inriktning och volym för socialtjänsten. Socialtjänstens verksamhet utövas genom myndighetsutövning. Verksamheten är lagreglerad och socialtjänstlagen och hälso- och sjukvårdslagen är de två tongivande lagarna inom äldreomsorgen. Inom socialnämndens verksamhetsområden gäller att behoven tillgodoses efter bedömning av ansvarig tjänsteman. Bedömningen sker utifrån gällande lagstiftning. Förvaltningschefen har det övergripande ansvaret för kommunens socialtjänst avseende resursfördelning, kvalitets- och verksamhetsutveckling, ledning, planering och uppföljning utifrån socialnämndens ramar och direktiv.(13) 3.2 Verksamhetschef Verksamhetschefen är direkt underställd förvaltningschef och har ett övergripande ansvar inom sitt verksamhetsområde. Verksamhetsansvaret utgår från verksamhetsplanen och tilldelade resurser i form av verksamhet, personal, ekonomi. Verksamhetschefen har ett totalansvar och ett direkt arbetsledaransvar mot områdescheferna. 5

3.3 Medicinskt ansvarig sjuksköterska Den medicinskt ansvariga sjuksköterskan (MAS) ansvarar för att kommunen bedriver en god och säker hälso- och sjukvård efter vetenskaplig och beprövad metod. I ansvaret ingår att säkerställa kvalitetssystem och rutiner för dokumentation samt läkemedelshantering. För de äldre ska kosten ses som en del av behandlingen, samma krav på kontroll och effektiv uppföljning ska krävas som av andra behandlingar. (5, 8) 3.4 Biståndshandläggare Behovet av insatser för den enskilde vad gäller kost och måltider utreds och beviljas enligt Socialtjänstlagen. (4) Biståndshandläggaren gör alltid en individuell bedömning innan beslut fattas. 3.5 Områdeschef, särskilt boende Områdeschefen har det totala verksamhetsansvaret vilket innebär att: Alla som bor på boendet får mat och dryck efter behov Riktlinjerna för kost och måltidsordning är kända ute i organisationen Måltidsordningen är lämpligt fördelad över dygnet, så att nattfastan inte överstiger 11 timmar. Den gemensamma matmiljön är tilltalande Omvårdnadspersonalen rapporterar vidare till sjuksköterska om vårdtagare har problem med att äta. Kartlägga och påtala behov av utbildning av omvårdnadspersonal Livsmedelshygien och egenkontroll fungerar. 3.6 Sjuksköterskan Sjuksköterskan har det totala omvårdnadsansvaret för vårdtagaren och det är hon/han som skall identifiera problem och svårigheter kring vårdtagarens förmåga att äta och dricka. Sjuksköterskan kan ställa diagnos inom ramen för sin yrkeskompetens, med vilket menas att bedöma och diagnostisera. Sjuksköterskan skall även bedöma vårdtagarens behov av omvårdnad kring måltidssituationen, utvärdera och dokumentera detta samt upprätta åtgärder vid tecken på bristande mat- och vätskeintag. Om läkare ordinerat nutritionsbehandling är det sjuksköterskan som ansvarar för att behandlingen utförs, informerar, handleder vårdtagare, omvårdnadspersonal och anhöriga, följer upp och dokumenterar fortlöpande samt rapporterar till nästa länk i vårdkedjan. Sjuksköterskan ansvarar också för att kontakta andra i vårdkedjan som kan vara behjälpliga kring vårdtagarens svårigheter att äta, läkare, tex. arbetsterapeut, sjukgymnast, logoped, dietist mm.(14) 3.7 Omvårdnadspersonal Undersköterskor och vårdbiträden har till uppgift att servera och tillföra vårdtagarna mat och dryck efter samråd med sjusköterska. Omvårdnadspersonalen skall dagligen, visuellt bedöma hur vårdtagaren äter och dricker och rapportera avvikelser i mat- och vätskeintag till sjuksköterska samt dokumentera detta i omvårdnadsjournal. Exempel på detta kan vara att man inte äter upp mat, har svårt att svälja, tar lång tid på sig för 6

att svälja, har ont i munnen eller problem med tänderna eller annat som gör att det uppstår problem med ätandet.(14) 3.8 Arbetsterapeut och sjukgymnast Översyn av sittställningar vid måltider för att ge bästa möjliga förutsättningar för att måltidssituationen skall fungera bättre. Bedömning, utprovning och förskrivning av tekniska hjälpmedel som underlättar ätandet och därmed kan bidra till bättre matintag. (14) 4. Leverantörer Till kommunens äldreboenden levereras mat från kommunens produktionskök och från privat leverantör. Till Hagalid, Merlogården samt Tallnäs äldreboende levereras maten från Centalköket. Till Strandbos äldreboende levereras maten från Helvis Matservice. Socialnämnden har vid upphandling utarbetat kravspecifikationer för leverantörerna. Leverantören ansvarar för hantering, tillagning, livsmedelshygien samt matsedelsplanering. Beställd kost skall tillhandahållas enligt fastställd kvalitet, enligt svenska näringsrekommendationer SNR, samt med möjlighet till A-kost såväl som E-kost. 5. Samverkan Samverkansgrupper benämnda Matråd finns både mot Timrå kommuns Centralkök och Helvis Matservice.Matrådet träffas minst två gånger/år. I Matrådet finns representanter från respektive leverantör, områdeschef alternativt verksamhetschef, sjuksköterska, omvårdnadspersonal. Även representanter från pensionärsorganisationer är välkomna att delta. På matrådet avhandlas aktuella frågor som berör båda parter. Fokus skall ligga på vårdtagarnas upplevelse av maten, utbildningsfrågor för personal, matsedelns innehåll m.m. 6. Hygien När man blir äldre minska immunförsvarets effektivitet. Många sjukdomar, liksom vissa mediciner, sätter ner immunförsvaret. Detta gör att sjuka och äldre individer är extra känsliga för matförgiftningar. Därför måste man vara särskilt noga när man lagar mat åt äldre (14) Livsmedel ska hanteras under sådana temperaturförhållanden att hygieniska risker inte uppstår. Rätt förvaringstemperatur hämmar tillväxten av både sjukdomsframkallande och produktförstörande mikroorganismer. (3) All personal inom kommunens särskilda boenden skall ha kunskap om livsmedelshygien. Det är av största vikt att information finns om de lagar och föreskrifter som styr livsmedelshygienen. En god handhygien och skyddskläder är basalt för alla som deltar i köksarbetet på särskilda boendet. Lokala rutiner finns utarbetade. (15) 7. Egenkontroll och riskanalys 7

Från och med den 1 januari 2006 gäller nya regler vad gäller hantering av livsmedel. (16) Inom äldreomsorgen beställs huvudkomponenterna färdiglagade från leverantör, omvårdnadspersonalen värmer maten, kokar potatis och ibland förekommer även tillagning av enklare maträtter. Grundförutsättningarna är att varje enhet skall ha utarbetat ett system för egenkontroll. HACCP-baserad egenkontroll skall tillämpas. HACCP står för Hazard Analysis Critical Control Points. Mall för egenkontroll har utarbetats i samverkan med Timrå kommuns Miljökontor och skall nu under 2007 genomföras på alla arbetsplatser inom våra särskilda boenden. Egenkontrollsprogrammet första del är en faroanalys där mikrobiologiska, kemiska, fysikaliska och allergena faror analyseras. När farorna är kända skall de förebyggas och övervakas. Ett egenkontrollprogram skall därefter upprättas och följande områden utredas/beskriva utbildning, personalhygien, vatten, rengöring, skadedjur, lokaler, utrustning, underhåll, temperaturer och mottagning av varor. (16) 8. Måltidsmiljö Maten och ätandet är intimt knutna till kulturer som uttrycks genom normer, värderingar och ritualer. Uppgifter relaterade till måltider har för dagens äldre vanligen varit en uppgift för kvinnor. Män och kvinnor har olika vanor gällande det de äter. Som sociala varelser strukturerar vi vår vardag, vilket betyder att mat äts som måltider flera gånger per dag, vecka ut och vecka in, år ut och år in. De roller man haft som yngre förändras när man blir äldre. Vid sjukdom kan förmågan att äta påverkas. Genom att reflektera över rutiner och anpassa dessa efter den äldres behov samt försöka åstadkomma trivsammare måltidsmiljöer skapas förutsättningar för att den äldre ska äta bättre och med större tillfredsställelse. (1) Redan som barn får vi lära oss att sitta ordentligt vid måltiden, för att få stabilitet och kunna koncentrera oss på att föra maten till munnen utan att spilla. Hur vi sitter och äter har en avgörande betydelse för hur vi får i oss maten. Sittställningen påverkar hela kroppen och är betydelsefull för att vi ska kunna äta och dricka. (17) På boenden serveras maten vanligen i en gemensam matsal med bord för fyra till fem matgäster. Denna form av ätande kräver att bordsgästerna har förmåga att äta och uppträda på ett socialt accepterat sätt. (1) Måltiden på boendet fungerar som ett avbrott i den dagliga tillvaron. Måltiderna skall präglas av lugn och ro. Ett trevligt dukat matbord höjer känslan av välbefinnande redan när man kommer till matsalen. Tänk på att som personal inte störa genom att samtidigt diska eller plocka av innan alla ätit färdigt. Det bör inte vara för många personer involverade i själva matsituationen. Radio och TV skall givetvis vara avstängd under måltiden. Viktigt är också att maten ser aptitlig ut och att den enskilde får så långt möjligt påverka portionsstorlek, uppläggning m.m. I vårdarbetet är maten utmärkt som kontaktinstrument till gamla sjuka, om man tar tillvara de naturliga tillfällena som varje måltid faktiskt är. Om man inte kan sitta vid samma bord och äta tillsammans, kan man kanske ta sin egen kaffemugg med in till den gamla och inta mellanmålet tillsammans. (3) 9. Måltidsordning En vanlig anledning till att mat inte äts upp är att den serveras för tätt, det är dessutom vanligt att det är för många timmar mellan sista målet på dagen och första målet nästa dag. Länsstyrelsens rekommendationer är att nattfastan på särskilda 8

boenden ej skall överstiga 10-11 timmar. Man säjer också att maten skall vara anpassad till målgruppen och att maten skall vara en av dagens höjdpunkter. (18) Intaget av mat bör fördelas jämt över dygnet av flera anledningar. För att äldre personer, eller personer med funktionsnedsättningar skall kunna täcka sitt energi- och näringsbehov är det viktigt att maten och mellanmålen fördelas upp på flera små mål över dagen. Personer med diabetes bör ha så jämn blodsockernivå som möjligt under dygnet, har man hjärtbesvär kan stora måltider leda till en ökad fysisk belastning, och för de som är svaga och inte orkar äta så mycket varje gång är det av stor vikt att maten kommer ofta är energität och serveras i mindre portioner. Nattmål serveras vid behov.( 3,14) Rekommenderad måltidsordning Måltid Tider Energifördelning i % Frukost 07.00 08.30 15-20 Mellanmål 09.30 10.30 10-15 Lunch 11.00 13.00 20-25 Mellanmål 14.00 15.00 10-15 Middag 17.00 18.30 20-25 Kvällsmål 20.00 21.00 10-20 10. Matens betydelse för äldre Med stigande ålder och i samband med sjukdom kan många olika funktioner i kroppen försämras eller försvinna som sedan kan leda till att det uppstår ätproblem. För äldre och för sjuka äldre är maten/kosthållningen en del av behandlingen. Många äldre har förändrat näringsupptag och har kanske tappat aptit och hungerskänsla. Allmän kost dvs A-kost är det som för de flesta sjuka och gamla skall användas, den är anpassad till de som är måttligt eller lite aktiva och har ökat näringsbehov där det inte finns skäl för att servera annan kost. Trots att undernäring hos äldre är ett allvarligt tillstånd är det ett tillstånd som ofta förbises vid diagnostisering inom öppen och sluten hälso- och sjukvård. Vanliga problem såsom matvägran, ensidigt val av kost eller viktnedgång kan bero på dåliga tänder eller en för stor protes. Mycket vanligt är också att äldre människor har svårt att svälja maten. Detta kan vara orsaker till att det uppstår problem i samband med ätandet. Den neurologiska funktionen är en mycket viktig beståndsdel och funktionsnedsättningar i denna får man vid många olika sjukdomstillstånd, tex. stroke, parkinsons sjukdom, demens. Dessa sjukdomstillstånd kräver kunskap av vårdgivarna vad gäller kostanpassning och hur man serverar mat. Till en man eller kvinna med Alzheimers sjukdom som har drabbats av apraxi, agnosi och anomi, minnesförlust och 9

desorientering kan detta betyda att man glömmer att handla, inte hittar i matbutiken, inte kommer ihåg hur det går till att laga mat, inte känner igen redskapen som skall användas eller det man lägger maten på samt inte kan fråga om det då man har glömt bort orden för att ställa frågan. Andra sjukdomar som kräver anpassning är: osteoporos (benskörhet), mag-tarm sjukdomar, diabetes, gallbesvär, hjärtlungsjukdom, cancer mm. För vart och ett av dessa sjukdomstillstånd krävs kostanpassning för att upptaget av mat och närings ska leda till att bibehålla eller förbättra hälsa eller för att kunna tillfriskna. Många av vårdtagarna i våra särskilda boenden har dessa sjukdomar. Dessa sjukdomar kräver kostanpassning i fråga om konsistens, mängd, näringstillförsel, energitillförsel, vätskebalans, fibrer mm. Det ställer även stora krav på den som skall servera maten, allt ifrån dukning, tid, kunskap kring ätproblemet, sittställning i samband med mat, munhygien. Den estetiska betydelsen måste vägas in i sammanhanget. (3,14) 11. Nutritionsbedömning Alla vårdtagare i kommunal omsorg bör få en bedömning av sitt näringstillstånd. Anledningen till detta är att de allt kortare vårdtiderna på sjukhus leder till att många vårdtagare kan vara i behov av fortsatt aktiva sjukvårdsinsatser även efter de att de blivit medicinskt färdigbehandlade och utskrivna från sluten vård till kommunal hälso- och sjukvård. Det är inte ovanligt att patienter minskar i vikt under sjukhusvistelse, nutritionsbehandlingen blir därför desto viktigare och bör vara en självklar del i vårdkedjan. Rapport angående den aktuelle vårdtagarens eventuella näringsproblem bör därför rapporteras mellan öppen och sluten vård samt hur man brukar åtgärda detta problem. För att bedöma energibehovet hos dessa vårdtagare, dvs hur mycket en vårdtagare bör äta måste energibehovet uppskattas. Detta skall leda till att man får en bättre uppfattning om hur mycket och vilken typ av kost som skall serveras till den enskilde vårdtagaren. Ett mål är att göra till rutin att den som serverar maten alltid gör en visuell bedömning av hur mycket den person man serverat mat till har ätit. Detta är ett grovt sätt att mäta matintaget. Hos vårdtagare som är undernärda eller ligger i riskzonen för att blir undernärda, ska man värdera energiintaget med hjälp av mallar, där man registrerar allt mat- och vätskeintag under ett antal dagar genom att väga och mäta maten. För att snabbt kunna se om energiintaget rubbats ska det också finnas rutiner för uppföljning, utvärdering och dokumentation av vårdtagarnas matintag samt kroppsvikt. Resultatet av detta skall utvärderas och eventuellt åtgärdas om man upptäcker viktnedgång. Vårdtagare skall vägas vid inskrivning och utskrivning samt en gång per vecka vid längre vårdtider på korttidsvård, på särskilda boenden ska vårdtagarna vägas 3-4 gånger/år.(14) 12. Mallar för nutritionsbedömning Man kan använda sig av olika registreringssätt beroende på vilken verksamhet man arbetar inom. Ansvar för att det utförs ligger på sjuksköterskan. Nutritionsstatus dokumenteras enligt VIPS i omvårdnadsjournalen, lämpligt är att använda sig av kostanamnes. Bedömningen syftar till att identifiera vilken person som ligger i riskzonen för undernäring. BMI (Body Mass Index) = vikt (kg) längd x längd 10

Handlingsplan: Bedömning görs med hjälp av BMI. Bedömningen av näringstillståndet görs med hjälp av mat- och vätskelista. Mål upprättas tidpunkt för utvärdering. Individuell plan upprättas efter bedömning och i samråd med den enskilde alternativt anhörig eller god man. Utvärdering ska ske efter individuell bedömning. Är åtgärderna rätt, är målet uppnått. Behövs nya mål och åtgärder. I kostanamnesen är följande viktigt att dokumentera: Diagnos Funktionsnedsättningar Vikt och längd Vikt före sjukdom BMI Tugg- eller sväljsvårigheter, aptit och aptitförändringar, illamående, kräkning, förstoppning, diarré Livsmedel eller maträtter som vårdtagaren ej äter eller ej tål När detta dokumenterats i kostanamnes bör följande utföras: Bedömning av energibehovet Ordination av typ av kost, konsistens på maten, energibehov Uppföljning/utvärdering/dokumentation av viktutvecklingen samt intaget av mat och dryck Omvårdnadsplan upprättas som omfattar nutritionsomvårdnad Mallar för nutritionsbedömning återfinns sist i Riktlinjerna. 13. Uppföljning och utvärdering System för avvikelser till matleverantören finns om avvikelserna berör matleverantörer sker oftast avvikelsen direkt på telefon för att snabbt kunna åtgärdas. Är avvikelserna kopplade till omvårdnad sker hanteringen i den egna organisationen. (15) 11

Utarbetade riktlinjer kommer att följas upp i samband med bokslut och revidering av verksamhetsplaner då resultatet återförs till socialnämnd och ledning. Vartannat år genomförs en enkätundersökning där vårdtagarna bland annat får svara på frågor om maten. Enkät undersökningen kommer att delges matråden vad gäller synpunkter på maten. Nästa enkät undersökningen kommer att genomföras under våren - sommaren 2007. 12

β Energibehov - Lathund För att upprätthålla kroppsvikten krävs balans mellan energiåtgången och intaget av energi (kalorier) via kosten. Energiutgifterna består i huvudsak av två delar: - Basal energiåtgång för att hålla kroppstemperaturen och organen igång. - Energiåtgång till följd av fysisk aktivitet Energibehov bestäms av en rad olika faktorer som kön, ålder och grad av fysisk aktivitet. Män har beroende på större muskelmassa vanligtvis större energibehov än kvinnor. Med stigande ålder minskar energibehovet, framför allt beroende på minskad fysisk aktivitet, men också beroende på minskad kroppscellsmassa. Detta innebär att den basala energiomsättningen sjunker något. Basalmetabolism (BMB) aktuell vikt i kg x 20 kcal Sedan görs en bedömning angående graden av fysisk aktivitet enligt nedan: Miniminivå BMB x 1,2 Sängliggande BMB x 1,3 Uppegående BMB x 1,5 Hög fysisk aktivitet BMB x 1,8 Återuppbyggnadsfas BMB x 1,8 Korrigering för beräknat energibehov: Om den äldre är mager och bör gå upp i vikt x 1,1. Om den äldre är överviktig och behöver gå ner i vikt x 0,9. För varje grads temperaturstegring x 1,1 Äldre med svåra infektioner, stora frakturer eller brännskador har extra stort energibehov. 13

Exempel: Gerda är 85 år väger 40 kg och har ett BMI på 17. Gerda är underviktig och behöver gå upp i vikt. Korrigering bör göras också för detta med 10%, så att energiintaget överstiger de beräknade energiutgifterna. - För att täcka sitt basala behov behöver hon ca 20 kcal/kr = 40kg x 20 kcal = 800 kcal - Absolut miniminivå för att upprätthålla liv på längre sikt 800 kcal x 1,2 0 960 kcal. korrigerat för låg vikt 960 kcal x 1,1 = 1056 kcal - Är hon sängliggande behöver hon 800 kcal x 1,3 = 1040 kcal. Korrigerat för låg vikt 1040 kcal x 1,1 = 1144 kcal. - År hon uppegående behöver hon 800 kcal x 1,5 0 1200 kcal. Korrigerat för låg vikt 1200 kcal x 1,1 = 1320 kcal. - Är hon fysiskt aktiv eller i återuppbyggnadsfas behöver hon 800 kcal x 1,8 = 1440 kcal. korrigerat för låg vikt 1440 x 1,1 = 1584 kcal. Ovanstående uppgifter är hämtade ur Mat och kostbehandling för äldre problem och möjligheter, Livsmedelsverket 2001. För exakt uträkning av energibehov se Tabell 1 och 2, sid 26 i boken Mat och näring för sjuka inom vård och omsorg Livsmedelsverket 2003. 14

β Nutritionsbedömningsmall 1 Bedömningen görs av sjuksköterska i samband med inflyttning till särskilt boende och följs upp två gånger/år Om den boende svarat JA bedöms han/hon att ligga i riskzonen för att bli undernärd. Orsak utreds och åtgärdas. Om åtgärd ej möjlig ska detta dokumenteras. Namn. Personnummer.. BMI under 22 JA. NEJ. Viktförlust sista halvåret JA. NEJ. Sväljsvårigheter JA. NEJ. I riskzonen, se Checklista för utredning vid risk för svår undernäring 15

Ansvarig sjuksköterska. Datum β Nutritionsbedömningsmall 2 Checklista om vårdtagare bedöms ligga i risk för undernäring Datum Sign Mat och vätskeregistrering.. Genomgång av läkemedel.. Inspektion av munhåla.. Måltidsmiljö.. Sväljproblem.. Sinnesstämning.. Sjukdomar.. Anpassad kost...... Näringsberikning... Sittproblmatik... 16

Äthjälpmedel... β Mat- och vätskeregistrering Mat och vätskeregistrering vid misstänkt undernäring eller stor viktminskning Ansvarig sjuksköterska..datum Namn Personnummer. Kost. Portionsstorlek: Liten Normal Stor Beräknat energibehov (Kcal).. Dryck In Konsumerat Kcal Avföring/ Stomi Urin Summa 17

Frukost In Konsumerat Kcal Mellanmål 1 Mellanmål 2 Kvällsmål Lunch ¼ ½ ¾ 1/1 Kcal Varmrätt Dessert Middag ¼ ½ ¾ 1/1 Kcal Varmrätt Dessert 18

14. Litteraturlista 1. Westergren, A. (red.) 2003. Svårigheter att äta. Lund. Studentlitteratur. (2007). 2. Mat för äldre - inom vård och omsorg. DRF:s referensgrupp i geriatrik. Nr 2, jan (2006). 3. Andersen, M. (red.) 2001. Mat och kostbehandling för äldre. Stockholm. Livsmedelsverket. 1:a reviderade upplagan 4. Socilatjänstlagen (SOL) 2001:453 5. Hälso- och sjukvårdslagen (HSL) 1982:763 6. Patientjournallagen 1985:562 7. Socialstyrelsens författningssamling (SOSFS) 2005:12 8. Lagen om yrkes verksamhet på hälso- och sjukvårdens område (LYHS) 1998:531 9. Livsmedelslagen (SFS) 1989:46 10. Livsmedelsförordningen (SFS) 1990:310 11. Socialstyrelsens författningssamling (SOSFS) 1993:29 12. Socialstyrelsens författningssamling (SOSFS) 1993:17 13. Timrå Kommuns Verksamhetsplan 2007-2009. (Elektronisk) www.timra.se 14. Andersen, M. (red.). 2003. Mat och näring för sjuka inom vård och omsorg. Ödeshög. Livsmedelsverket. 15. Riktlinjer för kommunal Hälso- och sjukvård, Timrå Kommun, 1996. Reviderad 2003. 16. Livsmedelsverket. FAKTA. Nya regler om hygien för säkerhets skull. Information till företagare som hanterar livsmedel. 2006. 17. Mat för äldre inom vård och omsorg. Bergerson, G., Larsson, I. Nr 3, feb (2006) 19

20

21

22

23