GRUPP GRÅSA Extrovert - Introvert Var i ansiktet fokuserar människor? Georg Abadir Robin Ljunglöv David Karlsson Kristin Raukola Robin Rörberg Kristina Vegelius Martin Wester 2010-02-24
Innehåll Introduktion... 2 Emotion... 2 Extroversion... 2 Metod... 3 Resultat... 4 Diskussion... 4 Vidare forskning... 5 Referenser... 6 1
Introduktion Vi var intresserade av att titta på hur introverta och extroverta personer tittar på känslouttryck i ansikten, och se om det fanns några skillnader mellan dessa grupper. För att genomföra detta beslutade vi att använda en ögonrörelseavläsare, ett instrument som mäter ögonrörelser, samt ett frågeformulär som mäter hur introvert/extrovert personerna är. Emotion Emotion är ett område inom psykologin som många anser är odefinierat och förvirrat, men det är trots detta ett viktigt område att studera. Enligt Darwinismen så har man ett övertag om man är duktig på att förmedla och tolka känslor. Man har länge velat veta vilken påverkan emotion har på det sociala beteendet och sen forskningen började så har det alltid funnits ett intresse av att ta reda på vad ansiktet ger för information om personers känslor. När man har studerat detta har man ofta tittat mycket på vilka komponenter i ansiktet som ger information om emotion. Det som skiljer studierna ifrån varandra är att man har koncentrerat sig på olika delar av ansiktet, exempelvis bara ögonen och pannan. Men alla studier har kommit fram till liknande resultat, att de flesta komponenter i ansiktet kan ge någon information om känslorna som ett ansikte kan uttrycka, men det som skiljer sig är hur mycket information man kan utvinna från varje del i ansiktet. Paul Ekman har forskat mycket om hur ansiktet används för att uttrycka känslor, han har kunnat urskilja generella särdrag i ansiktet hos personer som uttrycker vissa känslor, så som ilska, glädje, sorg. Dessa särdrag hjälper personer att tolka en annan person nuvarande sinnestillstånd (EKMAN, 1982). Extroversion Det finns ett flertal olika teorier som förklarar varför en människa handlar som han eller hon gör. 1967 presenterade Hans Eysenck en av de första moderna teorierna med en biologisk bas (Passer & Smith, 2007). Eysencks teori använder sig av två faktorer: Extroversion och Neuroticism. Dessa faktorer har han kopplat till hjärnans aktivitetsnivå hos olika individer. Teorin går ut på att en extremt introvert person är kroniskt överstimulerade och dennes hjärna hela tiden är mycket aktiv. På grund av detta försöker personen undvika mer stimulans och hålla aktiviteten inom en bekväm nivå. En extremt extrovert person å andra sidan, har en mycket låg aktivitetsnivå och är då understimulerade. Detta gör att dessa individer söker social kontakt och tar chanser för att få mer stimulans och på så viss en högre nivå av aktivitet i hjärnan. Skulle de inte lyckas med detta blir det lätt blir uttråkade och rastlösa. Neuroticism representerar hur snabbt aktivitetsnivån hos en person kan skifta. Eysenck menar att aktivitetsmönstren som definierar extroversion och neuroticism har en genetisk bas, detta grundat på bevis från bland annat studier av tvillingpar. Han tar dock hänsyn till att det finns en stark påverkan från livserfarenheter, men hur människor reagerar på dessa är då i alla fall delvis bestämt av biologiska faktorer. I nyare studier med hjärnskanning har man funnit stöd för Eysencks teorier och även upptäckt att mönstren relaterade till extroversion och neuroticism inte bara gäller generell aktivering utan även specifika områden i hjärnan. 2
Metod För att undersöka vårt valda forskningsområde började vi med att leta efter passande bilder av människor som uttryckte distinkta känslor. Vi hittade åtta fotografier som speglade dessa uttryck; glad, ledsen och arg. Bilderna fick vi tag på genom Henrik Danielssons forskningsprojekt vid institutionen för beteendevetenskap vid Linköpings universitet. Dessa bilder lade vi sedan in i ett program som heter Experiment Center. Mellan bilderna visades, i en sekund, en svart prick i syfte att få försöksdeltagaren att fokusera på samma posistion inför nästkommande bild. Vi utförde ett pilottest för att avgöra hur lång tid varje bild skulle visas och kom fram till att tre sekunder var ett lämpligt tidsintervall. Vi hade elva studenter från Linköpings universitet som försöksdeltagare. De valdes ut med bekvämlighetsurval på grund av tidsbrist. Deltagarna fick börja med att fylla i ett frågeformulär där de fick besvara ett antal frågor i syfte att kunna avgöra om de var introverta eller extroverta. För att göra det använde vi en modifierad version av Eysencks EPQ-R (EYSENCK, EYSENCK, & BARRETT, 1984). Modifikationen bestod i att endast använda de 23 frågor som rör intro- eller extroversion av frågeformulärens totalt 100 och dessutom översätta dessa från engelska till svenska. Just översättningen kan vara ett eventuellt problem gällande frågeformulärens reliabilitet, till exempel finns det en viss ambiguitet i några av frågornas mening vilken kan ha varit ett medvetet drag från Eysencks sida och då gått förlorad i översättningen. Deltagarna fick sedan sätta sig framför en dator som var utrustad med en ögonrörelseavläsare. Innan själva testet startades kalibrerade datorn var försöksdeltagaren placerade sin blick. Den enda instruktionen som gavs till försöksdeltagarna var att hålla huvudet stilla och fokusera på skärmen. Efteråt fick deltagarna reda på syftet med studien samt vad deras resultat på blanketten innebar och de fick se på de inspelade ögonrörelserna. Totalt tog testet cirka sju minuter att genomföra. Frågeformulären rättades på plats och försöksdeltagarna fick mellan 0 och 23 poäng där högsta representerade totalt extrovert och lägsta totalt introvert. Dock måste man ta hänsyn till att det finns en viss social önskvärdhet i att svara det extroverta alternativet vilket då gör till att en poäng runt hälften av skalan ändå måste tolkas som någorlunda introvert. Detta medförde att vi fick två grupper av försöksdeltagare där de vi kallar extroverta har 16-21 poäng och de introverta 11-15. Fyra av de elva försöksdeltagarna visade sig ha en personlighetstyp åt det introverta hållet, medan resterande sju personer var extroverta. Med hjälp av BeGaze gav vi grupperna varsin färg för att underlätta analysen, sedan försökte vi uppskatta differenser mellan grupperna genom att sammanställa alla resultat på en bild för att kunna analysera våra data. 3
Resultat Alla försöksdeltagare tittade mest på ögonen, näsan och munnen på personerna i bilderna. De huvudsakliga mönster vi kunde uppfatta i hur försöksdeltagarna tittade på bilderna var dels en triangelform mellan ögonen och munnen och dels en T-form vid samma område. Nedan följer bild 1-4, där de röda markeringarna är den extroverta gruppens resultat och de ljusblå markeringarna är den introverta gruppens resultat. Bild 1. Det huvudsakliga mönstret är fokuserat i en triangel mellan ögonen och mitten av munnen. Bild 2. Här uppvisas ett T-format mönster mellan ögonen, via näsan ned till munnen. De försöksdeltagare som hörde till den extroverta gruppen tittade i högre utsträckning på andra delar av personerna i bilderna, som exempelvis deras öron, hår och smycken. Bild 3. Den extroverta gruppen (röd) avviker mer från de mönster vi identifierat. Bild 4. Båda gruppernas resultat avviker från mönstren, men den extroverta gruppen tittade på en större del av bilden. Nästan all ögonrörelse vi uppmätte var fokuserat på ansiktena i bilderna, med undantag för detaljer nära ansiktena som smycken, skjortknappar och kragar. Diskussion Vi tycker att vi kan se en viss skillnad mellan hur introverta och extroverta personlighetstyper tittar på bilder av ansikten. Personer som vi har klassat som extroverta fokuserar på en större yta av ansiktet, vilket ger en större helhetsbild jämfört med introverta. De som av oss klassats som introverta följer ofta ett mönster, de begränsar sig till områdena ögon, näsa, mun. De mönster vi anser oss ha identifierat i hur försöksdeltagarna fokuserar blicken på ansiktena har vi valt att kalla triangelformat samt T-format. Triangelformat innebär att blicken har fokuserats i en triangel mellan ögonen och mitten på munnen. Detta mönster uppvisas av både introverta och extroverta personer, men introverta personlighetstyper följer detta mönster mer regelbundet än extroverta. Det T-formade mönstret går horisontellt mellan ögonen och vertikalt ned via näsan till munnen, detta mönster uppvisas av båda personlighetstyperna. En bild föreställandes en arg man (bild 2) skiljer sig från de andra bilderna då mönstret av ett kors går att uttyda för den introverta gruppen. Alla dessa mönster kan vara varianter av samma strategi, att fokusera på ögon, näsa, mun. Bilder där tänder syns, oavsett i form av leenden eller aggressivitet, tittar båda grupperna lika mycket på tänderna. Det finns ett undantag till detta, den introverta gruppen tittar inte alls på den glada kvinnans mun (bild 4) utan de fokuserar mer på ögonen och näsan. Detta finner vi intressant då hon visserligen har mycket som kan distrahera, exempelvis örhängen och halsband, men de introverta uppmärksammar inte dessa utan har fokus på ögon och näsa. 4
Ögon är något alla försöksdeltagare i hög grad har fokuserat på, vilket tyder på att ögonen är mycket viktiga när vi tittar på ett ansikte. Vår design kan ha förstärkt detta fenomen eftersom den prick vi presenterade mellan bilderna som låg i ögonhöjd. Försöksdeltagarna tittade förutom på ansiktena även på detaljer som smycken, hår och andra detaljer. Detta leder till att det finns skillnader mellan ögonrörelsemönstren från bild till bild beroende på vilka detaljer som finns i bilderna. Det hade kunnat vara en bra idé att välja bilder utan sådana distraktioner. Då det inte blev så tydliga resultat på uppdelningen mellan introverta och extroverta, och försöksdeltagarna till stor del tydligt var extroverta så blev grupperna olika stora. Detta kan ha påverkat resultatet, då de extroverta var fler blir deras mönster mer utspritt. Trots detta anser vi att de extroverta ändå har haft en gemensam strategi i hur de har tittat på bilderna. Enligt resultaten från vårt frågeformulär blev försöksdeltagarna övervägande extroverta, vilket gör att skillnaden mellan grupperna inte blev så stora som vi hoppats. Indelningen är dessutom godtycklig, vilket sänker studiens validitet något. Vi tror att en större skillnad mellan gruppernas grad av extroversion skulle kunna ge större skillnad i resultat av deras ögonrörelsemönster. Efter djupare studier av extroversion har vi förstått att det är en vanlig missuppfattning att sociala preferenser (extroversion/introversion) är det samma som social kompetens. Detta gör kopplingen till att tyda ansikten kanske inte är så tätt kopplat till extroversion. Däremot tror vi att övning kan ge färdighet, att en extrovert person oftare försätter sig i sociala situationer då de behöver tyda ansikten. Det faktum att en av försöksdeltagarna hade glasögon kan ha gjort att datorns utrustning hade svårt att tyda var försöksdeltagaren fokuserade blicken. Ögonrörelseavläsaren mäter reflektionen i pupillen, och med glasögon kan den råka plocka upp andra reflektioner i glaset. Denne försöksdeltagares resultat stördes på två av bilderna, deltagarens ögonfokus på dessa bilder var punktvis snarare än kontinuerligt. Trots detta behöll vi försöksdeltagarens resultat, främst eftersom vi hade så få deltagare. Vidare forskning Det hade kunnat vara intressant att undersöka extroversion/introversion i en annan miljö än i ett laboratorium. Vi tror att det blir svårt att komma undan den kontrollerade miljön, men att testa en portabel ögonrörelseavläsare i en publik miljö kanske kan ge mer, då försöksdeltagarna har mer att fästa blicken på, exempelvis att de istället fokuserar på sina skor eller träd och andra människor. Vid en utveckling av just den studie vi har gjort så hade vi valt att ha ett större urval och ställa extremerna mot varandra och se hur skillnaderna mellan grupperna sett ut då. Bilder utan distraktioner, såsom ringar och halsband med mera, hade varit ett sätt att minimera störvariabler på, och därav också något att ta hänsyn till. En tolkning av resultaten genom att granska de med statistik hade kunnat begränsa våra fria tolkningar, och ta bort eventuella bias. 5
Referenser Darwin, C. (1998). The Expression of Emotion in Man and Animal. New york:oxford: Oxford University Press. Ekman, P. (1982). Emotion in the Human Face. Cambridge: Pergamon press. Eysenck, S. B., Eysenck, H. J., & Barret, P. (1984). A Revised Version of the Psychocitism Scale. London: Pergamon press. Passer, M. W., & Smith, R. E. (2007). Psychology - The Science of Mind and Behaviour. New York: McGraw-Hill. 6