Implementering av Vägledande samspel

Malmö högskola Lärarutbildningen Skolutveckling och Ledarskap Examensarbete 15 högskolepoäng Implementering av Vägledande samspel i förskola och grundskola Implementation of ICDP in the preschool and in the compulsory school Eva Ahlbin Specialpedagogisk påbyggnadsutbildning, 90hp Slutseminarium 2008-05-30 Examinator: Elsa Foisack Handledare: Lotta Andersson

Malmö högskola Lärarutbildningen Skolutveckling och ledarskap Specialpedagogisk påbyggnadsutbildning Vårterminen 2008 Abstrakt Ahlbin, Eva (2008). Implementering av Vägledande samspel i förskola och grundskola. (Implementation of ICDP in the preschool and in the compulsory school). ). Skolutveckling och ledarskap, Specialpedagogisk påbyggnadsutbildning, Lärarutbildningen, Malmö högskola. Syftet med studien var att undersöka den pedagogiska personalens uppfattning vad gäller implementering av Vägledande samspel i ett skolområde i södra Sverige. Detta skedde genom en enkätundersökning samt genom intervjuer. Enkätundersökningen gjordes i anslutning till en studiedag med Vägledande samspel som tema. På studiedagen medverkade 170 pedagoger från förskolan, grundskolan samt ledning vilket är 68 procent av de anställda i området. 85 av de 170 pedagogerna svarade på enkäten. Det är möjligt att de som svarade på enkäten är mer positiva till Vägledande samspel än de som valde att ej medverka. För att få en djupare förståelse av uppfattningen om Vägledande samspel hos pedagogerna gjordes fem intervjuer med pedagoger från de olika verksamheterna. En majoritet av pedagogerna som medverkade i undersökningen ser Vägledande samspel som ett verktyg att öka arbetsglädjen, minska antalet konflikter, förbättra resultaten och förbättra relationerna mellan elever och lärare. Resultaten visar att det finns farhågor vad gäller ökad arbetsbelastning men trots detta anser de flesta respondenter att det finns ett behov av förhållningssättet i skolområdet. Inga skillnader framkom i resultaten vad gäller de olika verksamheterna förskolan, grundskolan och ledning. Nyckelord: arbetsglädje i skolan, ICDP, implementering, utbildning. Eva Ahlbin Handledare: Lotta Andersson Examinator: Elsa Foisack

Innehåll Abstract Innehåll 1. Inledning 7 1.1Bakgrund 9 2. Syfte 11 2.1 Frågeställningar 11 3. Litteraturöversikt 12 3.1 Utbildning i programmet 12 3.2 Vägledande samspels teoretiska bas 13 3.3 Vägledande samspel 13 3.4 Implementering i organisationen 18 3.5 Erfarenheter och utvärdering av Vägledande samspel 19 3.5.1 Utvärdering av Marte meo 20 3.6 Barnkonventionen 21 3.7 LPFÖ 98 och LPO 94 22 4. Metodiska övervägande 23 4.1 Metodgenomgång 23 4.2 Undersökningsgrupp 24 4.3 Konstruktion och genomförande av enkätundersökning 25 4.3.1 Sammanställning av enkäterna 26 4.4 Genomförandet av djupintervjuerna 26 4.4.1Sammanställning av intervjumaterial 27 4.5 Bortfall 27 4.6 Reliabilitet och validitet 28 4.7 Etiskt övervägande 28 5 Resultat 30 5.1 Arbetsplatsernas svarsfrekvens 30

5.2 Uppfattad inverkan på barnen/eleverna 31 5.3 Uppfattad inverkan på personalen 34 5.4 Organisationen 37 5.5 Sammanfattning av resultatet 40 6. Diskussion 41 6.1 Sammanfattning 41 6.2 Barnen/eleverna 42 6.3 Arbetsbelastning 43 6.4 Behov av Vägledande samspel 43 6.5 Sammanfattning av diskussion 44 6.6 Metodreflektion 44 6.7 Pedagogiska konsekvenser 44 6.8 Fortsatt forskning 45 Referenser Bilaga 1 Bilaga 2 Bilaga

1 Inledning Inom ett skolområde i en mellanstor kommun i södra Sverige har beslut tagits om att implementera International Child Development Program, ICDP (utförlig beskrivning av programmet följer senare i undersökningen), i det dagliga arbetet med barnen/eleverna. Beslutet gäller såväl förskola som grundskolans alla stadier i skolområdet. I Sverige har man valt att kalla ICDP för Vägledande samspel och det är den benämning som kommer att användas i den här undersökningen när det gäller programmet. Vid hänvisning till stiftelsen eller vid referenser och citat används ICDP vilket är den internationella benämningen. Bakgrunden till beslutet av införandet av Vägledande samspel är ett projekt som initierades hösten 2005 av kommunens skolpsykolog samt två kuratorer på olika skolor i området. I ett första skede bekostades utbildningarna av de deltagandes skolor och var ännu ej ett projekt. Beslut togs om att fortsätta utbildningarna i Vägledande samspel och utbildningsinsatsen blev år två ett projekt inom Växtkraft mål 3. I och med detta tillkom en projektbeskrivning med syfte, mål och genomförandeplan. Följande år finanserades projektet av Myndigheten för skolutveckling i Mångfaldsdialogen och en arbetsbeskrivning för fortsatt arbete med Vägledande samspel tillkom. Projektet skapades med syfte att hitta och sprida strategier för att hantera situationer, bemöta elever samt förbättra arbetsmiljön i skolan för alla. Programmet är proaktivt och baseras på tre dialoger med vilkas hjälp ett lyhört samspel kan uppstå med både barn och vuxna. I Mångfaldsdialogens projektbeskrivning lyder syftet och målet som följer: Syfte: Genom ICDP Vägledande samspel förstärka relationen som pedagogiskt redskap, sprida ett förhållningssätt som främjar en framgångsrik skola, ge ett gemensamt språk för denna sorts arbete samt förbättra förutsättningarna för god integration. Mål: Skapa en bättre arbetsmiljö för alla i skolan samt öka möjligheterna för elevernas utveckling och studieresultat. År 2005 utbildades åtta personer i Vägledande samspels förhållningssätt och året därpå ytterligare tjugo personer. I dagsläget finns tjugofem personer med vägledarutbildning, tre av initiativtagarna har slutat sina tjänster i området. En av de tjugofem vägledarna har vidareutbildat sig till handledare, vilket innebär att personen är certifierad att utbilda 7

vägledare i Vägledande samspels förhållningssätt. Till hösten ska ytterligare två personer utbildas till handledare. Dessa tre ska, med början höstterminen 2008, utbilda övrig pedagogisk personal inom skolområdet till vägledare. 2005 2006 2007 2008 2009 Nivå 1 Vägledare 8 Nivå 2 Vägledare 8 Nivå 1 Vägledare 20 personer Nivå 3 Handledare 1 Nivå 2 Vägledare 20 Nivå 4 Handledare 1 Nivå 3 Handledare 2 Internutbildning av vägledare påbörjas Nivå 4 Handledare Figur 1.1 Modellen visar utbildningsgången och antal vägledare och handledare inom skolområdet. Paul Bergman, en av initiativtagararna till införandet av förhållningssättet inom Västerviks kommun, föreläste under en halvdag höstterminen 2007 om Vägledande samspel för de pedagogiska ledarna. All pedagogisk personal i skolområdet introducerades under en studiedag i Vägledande samspels förhållningssätt i form av en föreläsning som hölls av Gunilla Niss tillika ordförande i ICDP - stiftelsen i Sverige. De tjugofem färdigutbildade vägledarna ledde, under en halv studiedag i mars 2008, övrig pedagogisk personal i diskussionsgrupper med Vägledande samspels förhållningssätt som utgångspunkt. En nätverksgrupp bestående av sex personer från förskola och tre olika skolor representerar de olika enheterna inom området. Medlemmarna i nätverksgruppen, som är utsedda av övriga vägledare inom området, har som uppgift att hålla vägledande samspel aktivt på arbetsplatserna samt vidarebefordra frågor och funderingar till styrgruppen. Styrgruppen bestod initialt av fyra personer, områdeschefen, en rektor samt två vägledare men från och med januari 2008 förändrades styrgruppen till att istället bestå av alla pedagogiska ledare i området, områdeschefen samt representanter från nätverksgruppen. Detta tyder på att de pedagogiska ledarna anser att införandet av Vägledande samspel är av gagn för verksamheterna. 8

Styrgrupp Nätverksgrupp Förskola Åk 1-6 Åk 7-9 Figur 1.2 Organisatorisk struktur av Vägledande samspel i skolområdet. 1.2 Bakgrund Förskolans och skolans verksamheter ska utgå från de av staten upprättade styrdokument, LPFÖ 98 och LPO 94 (se kap. 3.7) så att alla barn/elever får del av dess riktlinjer. I media har vi de senaste åren kunnat följa debatten om den svenska skolans problem med ordning och uppförande samt svårigheter med måluppfyllelse när det gäller kärnämnena. Vi har kunnat läsa om skolor som stängt, permanent eller endast någon dag, och om skolor som flyttat elever till andra skolor eller givit elever hemundervisning. Anledningen har varit att elever har stört i sådan grad att undervisning ej varit möjlig eller att miljön blivit direkt farlig för både elever och personal. Det undersökta skolområdet har även det haft stora problem, i synnerhet i verksamheterna med de lite äldre eleverna. Olika åsikter har förekommit, om hur man ska komma tillrätta med situationen, där önskan om allt ifrån strängare regler, möjlighet att avstänga eller flytta elever, till en önskan om en förändrad elevsyn och ökat fokus på värdegrundsarbetet framkommit. Projektet med Vägledande samspel initierades, som tidigare nämnts, av en skolpsykolog och två kuratorer i kommunen. I sina dagliga möten med barn erfor de att många av dessa uttryckte att de hade svårigheter i vissa relationer under sin vardag i skolan. De här barnen upplevde en känsla av att de inte blev lyssnade på, inte blev förstådda eller att de inte var önskvärda. Jag anser det troligt att man kan förutsätta att flera av dessa barn är samma elever som orsakar problem i skolan. Vid genomgång av elvevärende som behandlats på elevvårdkonferenser fann kuratorerna att ett stort antal elever hade problem av 9

relationsrelaterande art vilket styrker mitt antagande. Under ett seminarium fick skolpsykologen och kuratorn kännedom om Vägledande samspel och såg möjligheterna att med hjälp av programmet förbättra arbetssituationen för både vuxna och barn. Projektet har sedan starten haft fullt stöd av ledningen som anser att programmet är ett verktyg att uppfylla värdegrundsarbetet enligt läroplanerna för förskola och skola och att det är detta förhållningssätt som bör råda i upptagningsområdet. Pedagogerna har inte haft inflytande i beslutet om man bortser från initiativtagarna. I området arbetar cirka 250 personer dagligen med barn i olika åldrar, av dessa pedagoger har flera en aktningsvärd tid inom yrket, och det är troligt att många av dessa har erfarenheter av ett antal flugor som har kommit och försvunnit igen. En viss utmattning eller misstro kan således finnas vad gäller införandt av nya pedagogiska grepp. Negativa kommentarer och tveksamheter till införandet av förhållningssättet har uttalats, där några uttrycker en oro för att Vägledande samspel är en klapp på huvudet - pedagogik. Andra pedagoger har ställt frågan vad som är nytt med förhållningssättet då de redan anser sig arbeta efter detta. Andra har uttryckt att förhållningssättet är det som behövs för att ändra den negativa trend som märkts i synnerhet i skolvärlden. Man kan vidare antaga att pedagogerna i förskolan är mer positivt inställda då förhållningssättet baseras på teorier som är kända för pedagogerna samt att de är lättare att översätta till förskoleverksamheten då utgångspunkten i teorierna är spädbarnsforskning. Specialpedagogens roll består bland annat i att driva skolutveckling, identifiera, analysera och medverka i förebyggande arbete samt undanröja hinder och svårigheter i olika undervisnings- och lärandemiljöer. Den pedagog som är utbildad handledare och de två som utbildas med början nästa höst är alla specialpedagoger, ingår i nätverksgruppen och är drivande i implementeringen av Vägledande samspel. De ser förhållningssättet som verktyg att uppfylla sitt uppdrag. Den här undersökning är tänkt att genom enkäter och intervjuer synliggöra personalens uppfattning om implementeringen och därmed kunna vara ett verktyg i det fortsatta arbetet med införandet av Vägledande samspels förhållningssätt i organisationen i det aktuella skolområdet. 10

2 Syfte Syftet är att undersöka vilken uppfattning den pedagogiska personalen i förskola och skola i det aktuella skolområdet har om implementeringen av Vägledande samspel och dess effekter på barnen/eleverna, personalen och organisationen vad gäller prestationer, samarbete och arbetsmiljö. 2.1 Frågeställningar 1. Hur uppfattar och beskriver pedagoger i förskolan införandet och effekterna av Vägledande samspel? 2. På vilket sätt uppfattar och beskriver pedagoger i skolår 1 9 införandet och effekterna av Vägledande samspel? 3. Vilka möjligheter respektive hinder uppfattar de pedagogiska ledarna finns med Vägledande samspel? 11

3 Litteraturöversikt International Child Development Program, ICDP, är ett program som utvecklats av Henning Rye och Karsten Hundeide båda verksamma vid Oslo universitet ( Niss, Hindgren & Westin, 2007). I samarbete med Pnina Klein arbetade de i Israel med MISC programmet, More Intelligent and Sensitive Child, men fann brister i detta i synnerhet vad gäller dess framhävande av det intellektuella och underskattande av de emotionella aspekterna i ett barns utveckling. De uppfattade MISC som alltför inlärningsinriktat och menade att det tog för lite hänsyn till den kulturella mångfalden av ideal och uppfostringsformer som finns i olika icke europeiska samhällen. De sökte en metod som skulle kunna aktivera de positiva färdigheter och omsorgsideal som redan finns i de familjer och samhällen där barnen skall växa upp. Rye och Hundeide har utvecklat ICDP efter de erfarenheter de fått genom flera års arbete med barn i olika länder (Hundeide, 2005) ICDP registrerades som internationell stiftelse i Norge 1992 och ingår som en del i Barneog familiedepartementets sastning på föräldrautbildning (Bergman & Edenhammar, 2007). På Barne-, ungdoms- og familiediktorate finns projektledare som ska arbeta med implementeringen av programmet i Norge och rådgivare vars arbete är inriktat på etniska minoriteter. I Sverige registrerades ICDP som stiftelse år 2000 (Bergman & Edenhammar, 2007) och förhållningssättet benämns här som Vägledande samspel. Personer med utbildning i Vägledande samspel var år 2006 över 400 stycken och representerar olika verksamheter så som barn- och mödravård, för- och grundskolor och familje- och behandlingshem på ett flertal orter i Sverige (Niss, Hindgren & Westin, 2007). 3.1 Utbildning i programmet Det finns fyra nivåer av utbildning inom Vägledande samspel, vägledarutbildning, nivå ett och två, samt den högre handledarutbildningen, nivå tre och fyra (fig. 1). Vägledareutbildningen består av en basutbildning på 24 timmar fördelade under ett år med efterföljande handledning som även den är på 24 timmar fördelade under ett år. Utbildningens fokus är praktiskt arbete i tillämpningen av Vägledande samspel. Efter genomgången basutbildning och handledning certifieras man som vägledare av ICDP- stiftelsen (Hundeide, 2005). Handledarutbildningen är upplagd på samma sätt som vägledarutbildningen men med fördjupning av den teoretiska bakgrunden till förhållningssättet, implementering av detsamma samt vad genomförda kurser ska innehålla. Färdigutbildade handledare får utbilda vägledare i 12

Vägledande samspel och åtager sig genom kontrakt med ICDP-stiftelsen att kvaliteten i programmet vidhålls. Utbildning av handledare sker en gång per år i Stockholm och Västervik. Handledare kan även utbilda föräldragrupper i Vägledande samspel. Upplägget är detsamma vad gäller innehåll (se kap. 4.3)men fokus ligger på föräldrarnas egna barn. Vägledarutbildning Handledarutbildning Nivå 1 Basutbildning 24 timmar Nivå 2 Handledning 24 timmar Nivå 3 Basutbildning Två gånger två dagar Nivå 4 Handledning Två gånger två dagar Förhållningssätt till barn/elever, föräldrar, kollegor Utbildning av vägledare Figur 3.1Utbildning i Vägledande samspel. 3.2 Vägledande samspels teoretiska bas Förhållningssättet i vägledande samspel bygger på teorier från anknytningsteorin, objektrelationsteorin, modern spädbarnspsykologi, affektpsykologi och förmedlad inlärning. Centralt i Vägledande samspel är det salutogena perspektivet. Dessa teorier kommer att skildras i de kommande avsnitten. 3.3 Vägledande samspel Vägledande samspel bygger på det salutogena perspektivet som, i motsats till det patogena perspektivet som undersöker sjukdomsorsaker, fokuserar på vad det är som gör att människor mår bra (Antonovsky, 2004). Programmet riktar sig till barnens omsorgsgivare, föräldrar, förskollärare, pedagoger etc. Ursprungligen var programmet tänkt att stödja och vägleda föräldrar i deras samspel med barnen men har under åren anpassats och utvecklats för användning även inom socialtjänsten, förskolor och skolor. Vägledande samspel baseras på modern utvecklingspsykologi om vad som krävs för att skapa en utvecklingsfrämjande uppväxt (Niss, Hindgren & Westin. 2007). 13

Programmet betraktar barnet som en social varelse, ett subjekt, som av naturen är en lärling som redan från födelsen strävar efter samspel och utveckling via dialog med viktiga andra i omgivningen (Hundeide, 2006). Barnet är med andra ord en person med egna avsikter, känslor och önskningar. Detta bygger på Sterns teori (2004) som menar att spädbarn börjar erfara en känsla av ett uppvaknande själv redan vid födelsen och att de aldrig upplever någon period av total sammansmältning mellan sig själv och annan. Mellan två och sex månaders ålder befäster barnet känslan, dvs. det börjar förnimma en känsla av att existera, att det är han/hon själv som styr sin kropp, och har känslor. Vid sju till nio månaders ålder börjar barnet upptäcka att det finns inte bara deras eget medvetande utan även andras där ute. Stern menar att barnet har då färdigheter som bl.a rör möjligheten att ha gemensamt fokus och att barnet kan tolka avsikter och känslotillstånd hos en annan person. När barnet är cirka femton månader formas en känsla av verbalt själv och innebär att barnet börjar föreställa sig saker och ting i sitt medvetande som visar att tecken och symboler används. Stern menar att barnet strävar efter att skapa relationer (Stern, 2004). Målsättningen med Vägledande samspel är att stödja omsorgsgivaren i det dagliga samspelet med barnet/eleven och öka lyhördheten genom att medvetandegöra och uppmuntra det positiva som redan finns i samspelet. Barn behöver enligt Bowlby (beskrivet i Perris, 1996), få erfara en kontinuerlig varm och intim relation till sin mor eller till en mer eller mindre permanent moderssubstitut. Förmågan till anknytning ses som en överlevnadsstrategi som driver barnet framåt i sin utveckling. Ainsworth fann (enligt Bowlby, 1994, och Havnesköld & Mothander, 2003) i sina empiriska studier olika former av anknytningsmönster hos barn: trygg, otrygg undvikande, otrygg ambivalent och otrygg - desorganiserad. Grunden för en trygg anknytning för barnet är om omsorgsgivaren visar: lyhördhet, tillåtelse, samarbete och psykologisk tillgänglighet (Havnesköld & Mothander, 2003). Det finns flera likheter mellan Vägledande samspels grundprogram och andra program (t.ex. MISC och Marte Meo) inom den resurs- och relationsorienterade traditionen. Programmen framhåller alla människors lika värde och är förankrade i FN:s barnkonvention (Hundeide, 2005). Samspelet och relationen framhålls och är avgörande för både barn och vuxna och det är barnets och förälderns/omsorgsgivarens egna resurser och förmågor som ska vara i fokus. Programmen är förebyggande och samhällsorienterade med vilket menas att stöd ges och möjligheter diskuteras så tidigt som möjligt med utgångspunkt i den vardag och det sammanhang barnet och föräldern/omsorgsgivaren befinner sig i (Hundeide, 2005). Programmen befrämjar och underlättar tillämpningen genom att det är det enkla och praktiskt användbara som framhålls. Det som är specifikt för Vägledande samspel är att en positiv 14

uppfattning om barnet poängteras som det viktigaste, att samspelet konkretiseras i tre dialoger indelade i åtta teman (se fig. 2) och att lyhördhet och känslighet hos omsorgsgivaren betonas genom sju principer för ökad lyhördhet. Vidare beskrivs också inom Vägledande samspel de förutsättningar som behöver råda för implementering i organisationer och samhälle (Bergman & Edenhammar, 2007). Den känslomässiga dialogen 1. Visa kärleksfulla känslor visa att du tycker om barnet. 2. Visa följsamhet med barnet följ barnets initiativ. 3. Ha god dialog med barnet utbyt positiva känslor. 4. Uppmuntra och bekräfta barnet. Den meningsskapande dialogen 5. Hjälp barnet att samla sin uppmärksamhet gemensamt fokus. 6. Förklara och ge innehåll åt det som händer med entusiasm. 7. Utvidga barnets upplevelser genom jämförelser, förklaringar och berättelser. Den reglerande dialogen 8. Vägled barnets handlingar steg för steg. Hjälp barnet till självreglering. a. Stöd barnets aktiviteter och planer och vägled barnet. b. Reglera barnets beteende genom att ge tydliga signaler för vad som är tillåtet och inte. Figur 3.3. De tre dialogerna och åtta teman i Vägledande samspel. En positiv uppfattning av barnet/eleven är en central del i Vägledande samspel. Hur vi definierar och uppfattar andra människor bestämmer hur vi reagerar och handlar gentemot dem (Hundeide, 2005). De egenskaper barnet tillskrivs av omgivningen och de förväntningar 15

omgivningen har på barnet kommer att påverka barnets självbild och barnet kommer därmed att agera efter den. De tre dialogerna är en hjälp i att fokusera på det positiva och en förutsättning för att samspel och därmed utveckling ska ske. Ursprungligen fanns åtta teman som beskrev förutsättningarna för ett gott samspel. De tre dialogerna har tillkommit senare och är en mer generell beskrivning. Dialogerna benämns som den känslomässiga dialogen, den meningsskapande och utvidgande dialogen och den reglerande dialogen. Den känslomässiga dialogen är grunden för barnets utveckling. Genom medkänsla, uppmärksamhet och lyhördhet från omsorgsgivaren utvecklar barnet sin känslomässiga förmåga. Anknytningsteorin och objektrelationsteorin är centrala i dialogen som ses som den viktigaste då en varm och nära relation är förutsättningen för att de andra dialogerna ska kunna användas. När barnet blir bekräftat formas barnets möjligheter till känslomässiga relationer. Den känslomässiga dialogen utgör basen för nyfikenhet och vilja att lära (Niss, Hindgren & Westin, 2007). Den meningsskapande och utvidgande dialogen hjälper barnet att skapa mening och förstå såväl vardagsupplevelser som svårare situationer. Detta sker genom att omsorgsgivaren med engagemang och entusiasm är med i utforskandet av barnets värld och hjälper barnet att koncentrera sin uppmärksamhet så att båda tar del av samma händelse (Niss, Hindgren Westin, 2007). Vygotskij (i Strandberg, 2007) menade att psykologiska processer som tänkande, talande, läsande osv. inte kommer från en inre mental värld utan ska förstås som aktiviteter. Det är i människans faktiska och praktiska liv som psykologiska processer har sin grund. Aktiviteter är enligt Vygotskij centralt och har vissa påtagliga kännetecken. De är alltid sociala, de kompetenser vi har härrör från interaktioner med andra människor. Det inre tänkandet har föregåtts av ett yttre tänkande tillsammans med andra (Bråten, 1996). I aktiviteter används alltid hjälpmedel. Världen möts inte direkt utan med hjälp av artefakter, verktyg och tecken som är till hjälp när vi löser problem, minns etc. Yttre aktiviteter med hjälp av verktyg föregår inre tankeaktiviteter. Vidare är aktiviteter alltid situerade dvs. de sker i specifika situationer som platser, rum och kulturella kontexter. Aktiviteter är också kreativa och människan kan omforma relationer, hjälpmedel och situationer och därigenom lära sig mer. I aktiviteter väljer barnet att imitera det som det ännu inte klarar själv, men kan tillsammans med andra. Vygotskij kallar detta för den proximala utvecklingszonen. Vad barnet kan göra med hjälp av assistans idag, kommer det att kunna göra själv i morgon (Strandberg, 2007). Vygotskij säger att intelligens återfinns i gränssnittet människa natur och att barnets utveckling ska förstås som socio kulturell historisk praxis (Strandberg, 2007). 16

Winnicott menar att modern genom att bekräfta barnets kompetens samtidigt som hon utmanar barnet precis så mycket som hon vet att han/hon klarar av lär hon barnet att kunna skilja mellan den yttre verkliga modern och den inre tänkta. Winnicotts begrepp (i Havnesköld & Mothander, 2003) handlar mycket om hur barnet lär sig hantera sig själv i sin omvärld genom övergångsobjekt t.ex. en nalle som det själv kan härska över och behandla som det vill. I detta område mellan den yttre och inre världen finns kreativitet och utveckling av symboler som är av betydelse i hela livet. Leken är ett sådant område som är av vikt för barnets förmåga att foga samman den inre världen med den yttre (Havnesköld & Mothander, 2003). Den meningsskapande och utvecklande dialogen är avgörande för barnets sociala, språkliga och kognitiva utveckling (Niss, Hindgren & Westin). Den reglerande dialogen hjälper barnet att utöva självkontroll, utvecklar dess förmåga att planera och förmåga att känna medkänsla och empati. Detta sker genom att omsorgsgivaren tillsammans med barnet finner vägar till kreativa lösningar. Tomkins (i Havnesköld & Mothander, 2003) tänkte sig att affekter kunde vara ett av flera verkande subsystem i organismen. Detta subsystem bestod i sin tur av nio stycken affekter vilka är glädje, intresse, förvåning, ilska, rädsla, ledsnad, avsmak, avsky och skam. Var och en av dessa har sin motiverande egenskap och funktion som t.ex. glädje som behövs för att skapa kärleksfulla band. Tomkins ansåg att affekterna gör bra saker bättre och dåliga saker sämre och uppmärksammade människans positiva affekter, glädje och intresse, som viktiga drivkrafter i utvecklingen och att affekten skam kan, beroende på hur föräldern reagerar gentemot barnet när det känner skam, ge upphov till en känsla av värdelöshet hos barnet (Havnesköld, Mothander & 2003). Den reglerande dialogen är viktig för utvecklandet av barnets förmåga att fungera i sociala sammanhang, utvecklande av dess moral samt motverkande av mobbing och utstötning (Niss, Hindgren & Westin, 2007). För att åstadkomma en förändring räcker det inte med att förklara vad som är bra eller dåligt utan det krävs att omsorgsgivaren är aktiv i processen. I utbildningen av vägledare och omsorgsgivare används sju principer för att öka lyhördheten hos dessa (Hundeide, 2005): Sju principer för lyhördhet 1. Eftersträva en god och tillitsfull kontakt. 2. En positiv omdefiniering av barnet. 3. Aktivera omsorgsgivaren i förhållande till samspelsteman. 4. Benämning av positiva sidor hos omsorgsgivarnas nuvarande tillämpning. 5. Verbalisera och vägleda träning i hur positivt samspel kan medvetandegöras. 17

6. Dela erfarenheter i grupp. 7. En personlig och medkännande förmedlingsform. (Hundeide, 2005). Aktiviteter för att öka lyhördheten hos pedagoger i förskolans och skolans värld sker bl. a. genom övningar där positiva sidor hos eleverna upmärksammas, genom diskussioner om hur man kan omsätta samspelsteman i vardagen och genom analys av samspelssituationer. Vidare genom att utbyta erfarenheter och exempel med andra, pröva nya arbetssätt och övningar samt genom att belysa det positva i redan existerande samspel. Till hjälp används exempelvis videoinspelningar, självskattningsschema, rollspel och gruppdiskussioner (Hundeide, 2005). 3.4 Implementering i organisationen Det finns två varianter av förändring i en organisation, förändring av första och andra ordningen. Förändring av första ordningen innebär att man tänker på samma sätt, använder samma typ av metoder och man beskriver och försöker lösa problem på sätt som tidigare. Man gör mer av samma och förändring av första ordningen kan snarare ses som en förbättring än en förändring (Svedberg, 2003). Förändring av andra ordningen innebär att man ändrar sitt sätt att se på verkligheten och sina uppgifter, det vill säga man får andra referensramar. Denna varianten av förändring är personligt krävande då den utmanar självbilden och kräver med andra ord mod, vilja och engagemang (Svedberg, 2003). Vad jag förstår är det en förändring av andra ordningen som eftersträvas i det utecklingsarbete som initierats med implementeringen av Vägledande samspel i skolområdet. Att förändra ett förhållningssätt i en organisation är en krävande och kvalificerad process som måste ges god tid för att inte misslyckas (Svedberg, 2003). Nedanstående citat hämtat ur Organizational Psychology (Schein, 1988) belyser ovanstående förändringsprocess. Nyckelorden i citatet är att förändring inte bara är att lära något nytt utan också ta bort något kanske väl integrerat, att motivation är svårt att introducera och utan motivation ingen förändring. Vilket kan kopplas till Hundeides (2005) beskrivning av vad som krävs för att en implementering av Vägledande samspel ska vara möjlig. 1. Any change process involves not only learning something new, but unlearning something that is already present and possibly well integrated into the personality and social relationships of the individual. 18

2. No change will occur unless there is a motivation to change, and if such motivation to change if not already present, the induction of that motivation is often the most difficult parts of the change process. (Schein, 1998, s. 243) Ett positivt utfall av förändringsarbetet förutsätter att syftet och målsättningen är känt och tillvägagångssättet förankrat hos alla berörda samt att genomförandet och uppföljningen är systematiserat. Med detta följer att personalen får tid att förstå och ta till sig förändringen i samma omfattning som intiativtagarna för att inte ett motivationsglapp mellan ledning och personal ska uppstå. Det är viktigt att orsakerna till förändring framgår, hur det ska gå till samt att tid finns till förfogande för reflektion och att erövra den kunskap som krävs för förändringen. De berörda behöver diskutera vad man ska sluta göra, vad man ska fortsätta med och vad man ska tillföra (Svedberg, 2003). Hundeides (2005) beskriver sju aspekter som krävs för att en implementering av programmet ska vara möjligt. Enligt Hundeide bör det för det första finnas stöd från beslutsfattare och för det andra tillräckligt med tid i det dagliga arbetet för projektet. För det tredje en vilja och ett intresse hos mottagaren att genomgå programmet som kan innebära förändringar av attityder och rutiner samt egna insatser. Den fjärde aspekten som är en förutsättning för genomförandet är enligt Hundeide en plan. Denna plan ska beskriva de aktiviteter och uppgifter som personalen ska genomföra. Den femte aspekten kvalitet och intensitet är avgörande för resultatet av implementeringen, dvs. i vilken grad de som arbetar med programmet använder sig av principerna för lyhördhet, omdefiniering etc. och hur mycket tid som ägnas åt arbetet. Den sjätte aspekten är en förändring av vardagsrutinerna så att tid och utrymme finns för samspel. Den sista aspekten är en plan för uppföljning och uppmuntran (Hundeide, 2005). Om implementeringen av förhållningssättet ska få en positiv riktning i skolområdet bör dessa aspekter noga studeras och övervägas. 3.5 Erfarenheter och utvärdering av Vägledande samspel Vägledande samspel är inte evidensbaserat i Sverige men utvärderingar är gjorda bl. a i Västerviks kommun, vilken inte är publicerad, och pågående i Linköping. En arbetsgrupp i Västerviks kommun har sammanfattat sina fyra års erfarenhet av ICDP i ett skolområde. Sammanfattningen ger till handa att ICDP haft större effekt än skolledningen förväntat sig. De positiva effekter som beskrivs är gemensamt språk för det pedagogiska arbetet, större nyfikenhet, vilja att samarbeta, förmåga till förändring, uthållighet och medvetenhet om den 19

egna kompetensen hos medarbetarna. Den största vinsten med arbetet ser man hos de elever som har eller har haft uttalade svårigheter i att fungera i skolmiljön både vad gäller inlärning och social kompetens. Deras erfarenhet är också att det ställts högre krav på alla berörda, ledare så väl som elever, samt att arbetet krävt tid (Bergman m. fl., 2004). Undersökning av arbetsgruppers beskrivning av Vägledande samspel har gjorts i en D- uppsats i specialpedagogik vid Örebro universitet (Lindström, 2006). Även denna undersökning baseras på intervjuer med personalgrupper som är utbildade i förhållningssättet. Reultatet av undersökningen beskriver att arbetsgrupperna upplever att ICDP är ett redskap som hjälper dem att bli medvetna om samspelsmönster och att dela erfarenheter. Vidare att de har blivit stärkta i sin yrkesroll, blivit bekräftade i sitt pedagogiska arbete och medvetna om sig själva som pedagoger. De beskriver att de har fått ett nytt språk för sitt och andras beteende. Effekterna på barnen/eleverna är enligt undersökningen att de får mer bekräftelse, att de deltar mer i vardagliga sysslor och att de samspelar med vuxna (Lindström, 2006). Utvärdering av programmet har gjorts i flera länder Norge (1992; 1997; 2000), Colombia (1996; 2003; 2005; 2006), Makedonien (2000), Mozambique (2006) och Angola (2000). Dessa utvärderingar rör samspelet i dyaden mor- barn, och kommer därför inte att kommenteras nämre, förutom utvärderingen i Angola. I undersökningen deltog 373 lärare, från 19 olika skolor, vilka genomgått ICDP-utbildning. Undersökningen visar bl. a att deltagarna anser att med förhållningssättet har atmosfären i klassrummen förbättras, barnen blivit gladare och skolprestationerna förbättrats. Vidare att lärarna kände sig mer intresserade av lärprocessen, kände sig mer ansvariga och som bättre lärare. Samspelet och kontakterna med eleverna förbättrades och eleverna blev mindre rädda för lärarna (Egebjerg & Hundeide, 2000). 3.5.1 Utvärdering av Marte Meo Ett angränsade område som undersökts är Marte meo som nämndes inledningsvis i beskrivning av Vägledande samspel (se kap. 3.3) I en avhandling från Göteborgs universitet (Axberg, 2005) beskrivs effekterna av Marte meo - metodenen i en undersökning gjord på 33 barn med dokumenterade beteendestörningar. Med hjälp av olika mätinstrument, som identifierar barns beteende, i familjen och i skolan, samt identifierar hyperaktivitet bedömdes barnens beteende före och efter Marte meo intervention. Undersökningen visar att både föräldrar och lärare till barnen upplever en signifikant förbättring av barnens beteende, medan det i kontrollgruppen inte märktes några större förändringar. 20

3.6 Barnkonventionen FN:s konvention om barns rättigheter (Barnombudsmannen, 2008), även kallad barnkonventionen antogs av FN:s generalförsamling den 20 november 1989. Sverige, som ett av de första länderna, ratificerade konventionen 1990. Barnkonventionen består av 54 artiklar varav 41 är artiklar som slår fast vilka rättigheter barn har, de övriga artiklarna handlar om hur länderna ska arbeta med konventionen. Konventionen är hel och odelbar med vilket menas att man inte kan lyfta ut en artikel från de andra. Fyra av artiklarna, 2, 3, 6 och 12, som behandlar barns rättigheter är vägledande för hur helheten ska tolkas och ska vara utgångspunkt när man läser de övriga. Dessa fyra är de artiklar som Vägledande samspel är förankrade i. De fyra artiklarna som står för huvudprinciperna: Artikel 2 slår fast att alla barn har samma rättigheter och lika värde. Ingen får diskrimineras. Barnkonventionen gäller för alla barn som befinner sig i ett land som har ratificerat den. Artikel 3 anger att det är barnets bästa som ska komma i främsta rummet vid alla åtgärder som rör barnet. Begreppet barnets bästa är konventionens grundpelare och har analyserats mer än något annat begrepp i barnkonventionen. Vad som är barnets bästa måste avgöras i varje enskilt fall. Artikel 6 säger att varje barn har rätt att överleva, leva och utvecklas. Artikeln handlar inte bara om barnets fysiska hälsa utan också om den andliga, moraliska, psykiska och sociala utvecklingen. Artikel 12 handlar om barnets rätt att uttrycka sina åsikter och få dem beaktade i alla frågor som berör honom eller henne. När åsikterna beaktas ska hänsyn tas till barnets ålder och mognad. (s.) Sammanfattningsvis återfinns i barnkonventionen nyckelbegreppen samma rättigheter och lika värde, barnens bästa i främsta rummet, rätt till fysisk och psykisk utveckling och rätt till egen åsikt. Vilka Vägledande samspel beaktar genom sina dialoger, teman och principer för lyhördhet. Dessa nyckelbegrepp utgör också grunden i läroplanerna vilket diskuteras i nästa kapitel. 21

3.7 LPFÖ 98 och LPO 94 Barnkonventionens grundprincioer genomsyrar LPO 94 och LPFÖ 98 vilka är de styrdokument som förskole- och skolverksamheterna är ålagda att efterfölja. I dessa dokument står bland annat att verksamheterna ska främja förståelse för andra människor och förmåga till inlevelse och medkänsla, att arbetet skall präglas av omsorg om den enskildes välbefinnande och utveckling och att ingen ska utsättas för diskriminering eller kränkning av något slag. Vidare står det att förskolan och skolan ska präglas av omsorg om individen, omtanke och generositet och att verksamheterna ska vara ett stöd för familjen i deras ansvar för barnen. I 1998 års läroplan för förskolan skrivs att barn tillägnar sig värden och normer främst genom konkreta upplevelser och att vuxnas förhållningssätt påverkar barns förståelse och respekt för de rättigheter och skyldigheter som gäller i ett demokratiskt samhälle. Personalens förmåga att förstå och samspela med barnet och få föräldrarnas förtroende är viktigt. Alla barn skall få erfara den tillfredsställelse det ger att göra framsteg, övervinna svårigheter och att få uppleva sig vara en tillgång i gruppen. De vuxna skall ge barnen stöd i att utveckla nyfikenhet, uppmuntra företagsamhet och intressen och stimulera deras vilja och lust att lära. Förskolan ska vara en trygg plats för barnen och som utmanar och lockar till lek och aktivitet. Den ska inspirera barnen att utforska omvärlden. I förskolan ska barnen möta vuxna som ser varje barns möjligheter och som engagerar sig i samspel med både det enskilda barnet och barngruppen. Verksamheten ska utgå från barnens erfarenheter, intressen och motivation och ge barnen stöd i att utveckla en positiv uppfattning om sig själva som individer. De ska få hjälp att känna tilltro till sin egen förmåga att tänka själva, att handla, röra sig och att lära sig utifrån olika aspekter. Barnen ska få stimulans och vägledning av vuxna för att genom egen aktivitet öka sin kompetens och utveckla nya kunskaper och insikter. De tre dialogerna i Vägledande samspel återspeglar intentionerna i förskolans och skolans styrdokument. 22

4 Metodiska övervägande Vid undersökningar av forskande art finns ett antal olika tillvägagångssätt att ta ställning till. Huruvida man ska göra en kvalitativ och/eller kvantitativ undersökning, vilket beror på vilka forskningsfrågor somm ställs (Kvale, 1997), och vilka instrument som då ska användas, intervjuer, i grupp eller enskilt, fallstudier, observationer, enkäter etc. Den kvalitativa undersökingen lägger tonvikten på helheten och vill tolka och förstå de resultat som framkommer, inte generalisera. Den kvantitativa undersökningen lägger tonvikten på att finna mönster som kan antas gälla generellt och vill förklara och dra säkra slutsatser (Stukat, 2005). I denna undersökning har ett kvalitativt tillvägagångssätt använts. 4.1 Metodgenomgång I en fallstudie undersöks en person, en arbetsplats eller en händelse för att belysa viktiga faktorer som kännetecknar företeelsen eller situationen i fråga (Merriam, 1994). Detta kan ske genom observationer, intervjuer, brev, bilder osv. Fallstudien är lämplig att använda till exempel om man söker resultat vad gäller kulturella skillnader, när information inte kan bedömmas utifrån sanningsvärde men väl trovärdighet och för att skapa bättre förståelse för den dynamik som finns i en händelse (Merriam, 1994). Min undersökning faller väl in på dessa kriterier då jag valt att underöka inställningen hos personalen i ett specifikt skolområde efter de speciella förutsättningar som råder just där på grund av implementeringen av Vägledande samspel. Intervjun som undersökningsmetod används när man vill få veta hur en person känner, beskriver eller tolkar en situation eller företeelse. Det finns olika varianter av intervjuer från strukturerade, som är snarlika enkätundersökningar med fastställda frågor, till helt öppna som mer kan liknas vid samtal. Ju öppnare en intervju är desto mer intressant och oväntad information kan framkomma (Stukat, 2005). Djupintervjuerna valdes som instrument i min fallstudie för att få en mer ingående och detaljerad beskrivning av hur personalen inom förskola och skola uppfattar Vägledande samspel (Kvale, 1997). Observation som undersökningsmetod kan användas för att upptäcka sådant som blivit rutin för de deltagande och därmed leda till en ökad förståelse av den aktuella situationen. Enligt Merriam (1994) är observation den teknik som är bäst att använda om man vill studera en händelse direkt, när man vill ha ett nytt perspektiv eller när det man vill undersöka är svårt att prata om till exempel konflikter. Observation som metod bortvaldes då jag ansåg att för många variabler kunde påverka resultatet när det gäller min undersökning som till exempel 23

barnens humör och vad som hänt innan, på dagiset, skolan eller hemma eller personalen sinnesstämning den aktuella dagen. Vidare att det skulle varit svårt att bestämma huruvida jag skulle observerat samspelet mellan en utbildad vägledare - barn, ej utbildad i förhållningssättet - barn eller jämförande studie av båda. I det första fallet är risken stor att det hade blivit en programförklaring av förhållningssättet, i det andra och tredje fallet att farhågor om ej positiva rön förmodligen gjort det svårt att få deltagare att observera. Det måste vara givande och tryggt för alla parter (Merriam, 1994). Enkäter som undersökningsmetod används när man vill studera många människors uppfattning om ett fenomen eller händelse, deras vanor eller intressen etc. Enkäter kan vara allt från strukturerade med fastställda svarsalternativ till öppna med utrymme för respondenten att själv formulera sitt svar. Med en enkätundersökning kan man få fram resultat som är giltiga för en större population. Formuleringarna i formuläret är mycket viktiga då man enbart kommunicerar skriftligt och eventuella missförstånd ej kan utredas. (Stukat, 2005; Trost, 2001) För att undersöka den pedagogiska personalens uppfattning om införandet av förhållningssättet gjordes en datainsamling genom enkäter. Enkätmetoden valdes för att få en översikt av personalens uppfattning av Vägledande samspels inverkan på barnen, personalen och organisationen. Jag ville undersöka om det fanns någon tydlig tendens i riktiningarna för eller emot implementeringen av förhållningssättet. 4.2. Undersökningsgrupp Inom upptagningsområdet finns en 7 9 skola, tre 0-6 skolor, varav en är betydligt mindre, nio förskolor samt två skoldaghem. Området består till större delen av höghus eller hyreshus men några mindre villaområden finns. Dessutom ingår i upptagningsområdet några mindre orter utanför tätorten där den mindre skolan ligger i en av dessa. Andelen barn eller elever med annat modersmål än svenska är i majoritet på de olika enheterna med undantag för den skola som ligger utanför tätområdet. I årskurserna 0 10 finns 1123 barn. Undersökningsgruppen var tänkt att bestå av all pedagogisk personal som arbetar inom skolområdet och något urval gjordes därmed inte vad gäller enkätundersökningen. När det gäller djupintervjuerna var kriterierna för deltagande att man inte hade genomgått vägledarutbildning då deras åsikter och uppfattningar av Vägledande samspel redan är väl känd. Den person som först angav intresse att deltaga från varje område intervjuades och därmed fick slumpen avgöra vem som deltog. Totalt deltog fem personer i intervjuerna, en från varje stadie. 24

4.3 Konstruktion och genomförande av enkätundersökningen När man som jag gjorde i min undersökning använder ett strukturerat frågeformulär (bilaga 1) som innehåller frågor eller påstående med fastställda svarsalternativ är förutsättningen att man har god kännedom om det man vill fråga om (Stukat, 2005). I enkäten utgick jag från det som sägs vara effekten av vägledande samspel enligt de utbildade vägledarna i skolområdet, enligt utvärderingar som är gjorda av förhållningssättet samt mina egna erfarenheter av Vägledande samspel. De sagda effekterna formulerade jag till påstående, sex påstående som handlar om inverkan på barnens arbetsinsats, resultat och samspel. Tre påståenden som handlar om inverkan på personalens arbetsinsats och arbetsmiljö och tre påstående som behandlar behovet av Vägledande samspel i organisation och implementeringen av detta. Min avsikt var att göra påståendena enkla och lättbegripliga utan värdeladdade ord enligt Trosts rekommendationer (Trost, 2001). Påståendena grupperades med extra utrymme mellan varje område samt gavs rubrik för att vara så tydlig som möjligt. Detta kan enligt Trost undvika att enkäten ser besvärlig eller otrevlig ut och därmed kan man undvika att respondenter tröttnar och inte svarar så noggrant. Fyra svarsalternativ valdes för att undvika respndentens val av mittalternativ. Graderingen gick från fyra till ett där fyra angav att man instämmer helt och ett att man ej instämmer. Detta innebar att det inte var möjligt att svara vet ej på påståendena. Då de flesta respondenterna hade varit på en föreläsning om vägledande samspel tidigare och dessutom diskuterat förhållningssättet i grupper under eftermiddagen vid svarstillfället ansåg jag att det skulle vara möjligt att ta ställning till påståendena. Detta återkommer jag till i bortfallsdiskussionen (6.1). Då enkäten skulle besvaras i slutet av en studiedag och jag av erfarenhet vet att deltagarna då kan vara trötta var det viktigt att enkäten inte tog för lång tid i anspråk att besvara och därav anledningen till endast tolv påstående. Pilotenkäten provades på sex personer för att se om de förstod påståendena, om dessa gick att gradera och om de stämde överens med syftet för undersökningen. Diskussion uppstod om huruvida de sista tre påståendena skulle innehålla negationer, vilket man bör undvika enligt Trost (2001) men beslut togs om att behålla negationerna för att undvika ett möjligt intryck av försök till påverkan att vägledande samspel enbart kan ha positiva effekter. För att undvika att respondenterna fortsatte att svara av bara farten utan att upptäcka negationerna var påståendena med negationer inom samma område samt skrivna på ny sida i enkäten. De enda sakfrågor som jag ansåg vara giltiga i min undersökning var huruvida man genomgått vägledarutbildning eller ej samt om man arbetar inom ledning, förskola eller något av de tre stadierna i grundskolan. Enkäten avslutades med en öppen fråga där man kunde skriva egna tankar (Trost, 2001) 25

Det resultat som framkom efter gruppdiskussionerna under studiedagen visade sig bli ytterligare ett underlag för min undersökning. Formuleringarna i diskussionsunderlaget är gjorda av nätverksgruppen tillsammans och sammanställningen är gjord av två representanter från denna. 4.3.1 Sammanställning av enkäterna Enligt Trost (2001) kan man gott med små material, upp till 50 formulär, sortera enkäterna i högar och trots att mitt material omfattar 85 formulär är det den metod som använts. Varje påstående och varje svarsalternativ räknades för sig och fördes in i ett excelblad. Enkätsvaren kontrollräknades för att säkerställa korrektheten. Om ett program t. ex. SPSS använts hade korsreferenser mellan frågorna kunnat göras vilket i använd metod ej låter sig göras i någon större omfattning. 4.4 Genomförandet av djupintervjuer Djupintervjuerna gjordes med en pedagog från förskolan och en pedagog vardera från skolår 1 3, 4 6, 7 9, samt med en pedagogisk ledare, sammantaget fem personer intervjuades. Antalet intervjuer hölls lågt med anledning av det krävande efterarbetet men enligt Kvale (1997) räcker det med några få intervjuer om man ska undersöka hur någon förstår en händelse. Då alla stadier var representerade ansåg jag att tillräcklig information skulle framkomma enligt mitt syfte med undersökningen. Intervjuerna gjordes för att få en djupare förståelse av hur personalen resonerar runt implementeringen av Vägledande samspel. Vid ett möte med styrgruppen i skolområdet berättade jag om mina tänkta intervjuer och vilka personalkategorier jag önskade intervjua. Anledningen var att jag ville få undersökningen sanktionerad av ledningen vilket också skedde. En pedagogisk ledare erbjöd sig direkt att medverka i en intervju och datum bestämdes. Denna intervju blev min pilotintervju. Förfaringssättet när det gäller tidbokning av de fyra andra intervjuerna var att en förfrågan, i form av ett missivbrev (bilaga 2), distribuerades till de olika enheterna med hjälp av representanter från nätverksgruppen. Intresserade respondenter gav svar till nätverksrepresentanterna som vidarebefodrade dessa till mig. Jag tog sedan kontakt med respondenterna och bokade tid för intervju. Intervjuerna genomfördes på respektive respondents arbetsplats och var cirka en timme långa. Fyra intervjuer spelades in på MP4- spelare och vid pilotintervjun fördes anteckningar som renskrevs i direkt anslutning till intervjun. 26

I inledningen av intervjuerna ställdes sakfrågor för att utröna arbetserfarenhetstid (Trost, 2001), när man först hörde talas om Vägledande samspel och i fall man mindes hur man tänkte om förhållningssättet då. Därefter var intervjuerna halvstrukturerade vilket innebär att jag utgick från den områdesindelning jag gjort i enkäten med påverkan på barnen, personalen och organisationen men i övrigt inga fastställda frågor. Denna typ av intervjuer gör det möjligt att följa situationen som den utvecklas och knyta an till nya ideer som uppkommer (Merriam, 1994), vilket var avsikten. 4.4.1 Sammanställning av intervjumaterial Intervjumaterialet transkriberades på dator med hjälp av mediaplayer. En viss meningskoncentration har utförts direkt vid transkriberingen då pauser, småljud och upprepningar ej nedtecknats. Enligt Kvale (1997) finns det inte något standardsvar för bästa tillvägagångssätt men ställning måste tas till vilken metod som är lämplig till det syfte man har med undersökningen. För min undersökning fanns det inget fog för exakt återgivning av alla ord och pauser. Det transkriberade materialet koncentrerades ytterligare vid genomläsning och kategoriserades under samma rubriker som enkätens påstående. Detta innebär att en tolkning av materialet har skett i tre omgångar, först vid transkriberingen, därefter vid meningskoncentrationen och sist vid kategoriseringen. Hur jag skulle gå tillväga vid analysen av intervjumaterialet var bestämt innan intervjuerna genomfördes enligt Kvales rekommendationer (1997). Det kan omedvetet ha påverkat mina uppföljningsfrågor under intervjun. 4.5 Bortfall Enkätundersökningen gjordes vid en studiedag där 170 av skolområdets 250 pedagoer deltog. Av dessa svarade 50 procent på enkäten dvs. 85 svarsformulär inlämnades. Två obesvarade enkäter inlämnades med kommentarer om varför de ej kunnat besvaras men dessa är inte medräknade i det totala antalet. Vid enkätunderökningar brukar svarsfrekvensen vara mellan 50-75 procent (Trost, 2001) men i min undersökning borde utfallet varit större då repondenterna kunde besvara enkäten på plats och besvär med återsändning ej fanns. Svarsfrekvensen är någorlunda jämnt fördelad över de olika enheterna med något fler svar från grundskolan än förskolan vilket är naturligt då fler skolpersonal var närvarande på studiedagen, eftersom eleverna var lediga och personalen ålagd att deltaga. Av resultatet att dömma har de som är positiva till förhållningssättet varit mer benägna att deltaga än de som ej är så positiva. Bortfallet behöver dock inte enbart bero på detta faktum utan kan också bero på 27