En undersökning på virkeskörare av arbetstyngdens variation med köravståndet

En undersökning på virkeskörare av arbetstyngdens variation med köravståndet Eine Untersuchung uber den Binfuss des Transportabstandes auf die Arbeitsbeastung des Fuhrmannes av BENGT H:SON AGER MEDDELANDEN FRÅN STATENS SKOGSFORSKNINGSINSTITUT BAND 47. NR 9

INNEHÅLL Sid Inedning........................................................... 4. A. Barmarkskörning med häst. Igefors november 1956................... 4 r. Amän beskrivning............................................. 4 2. studiemetodik................................................. 6 3 Resutat....................................................... 8 B. Vinterkörning med häst. Igefors mars 1957.......................... 13 r. Amän beskrivning............................................ 13 2. studiemetodik.................................................. 14 3 Resutat....................................................... 14 4 studier av kombinerad körning... 18 C. Övriga undersökningar och utredningar............................. 20 r. Barmarkskörning med häst. Laxå 1956............................ 20 2. >>Undersökning över arbetstyngd och arbetsmetoder vid virkestransport i skogen». N. P. V. Lundgren, G. Luthman och E. Nyin 1951 (opub.) 22 3 Vinterkörning med häst och traktor. Viniden 1956.................. 23 4 Övriga undersökningar över körningsarbete....... 24 D. Diskussion av undersökningsresutaten............................. 25 Sammanfattning... 34 Litteraturförteckning................................................. 37 Zusammenfassung...... 37 Ta):>eer och figurer...................................................... 43

Förord Arbetstyngden i ett visst arbete har under senare tid bivit föremå för ett stigande intresse från näringsivet. Orsakerna härti är fera. En hög arbetstyngd försvårar rekryteringen ti yrket och personer med nedsatt fysisk kapacitet, exempevis ädre, kan ämpigen ej syssesättas. Vid tidsstudier och vid dessas utnyttjande för överenskommeser om ackordspriser utgör arbetstyngd och arbetstempo faktorer, som man hittis endast kunnat ta hänsyn ti genom subjektiva bedömningar. I den verksamhet, som bedrives vid Statens skogsforskningsinstituts avdening för arbetsära i samarbete med Industrifysioogiska avdeningen vid GCI har det ansetts viktigt att söka vidareutvecka mätmetoder, genom vika man kan erhåa objektiva uttryck för arbetstyngden. Tidigare har detta kunnat ske i standardiserade arbetsförsök under en arbetsperiod understigande ca ro minuter. Mået har varit att utvecka metoder med vika arbetstyngden kan mätas i det praktiska arbetet under ängre arbetsperioder, ofta ett eer fera skift. Härigenom kan mera konkreta svar ämnas på i praktiken uppkommande frågestäningar, på vika här föreiggande undersökning utgör ett exempe. Rapporten handar om ett praktiskt probem, som av arbetsmarknaden hänskjutits ti oss för beysning. Utöver det praktiska värde som rapporten kan komma att ha, utgör den ett exempe på en mätmetod i arbetsstudiet, som genom ytterigare förbättringar kan komma 2"tt få stor betydese för den arbetsvetenskapiga forskningen och dess praktiska tiämpning. Ett särskit tack riktas ti Mean- och Sydsvenska Skogsbrukets Arbetsstudier (MSA), Forskningsstiftesen SDA, Fiske by Fabriks AB samt Laxå revir för värdefu hjäp och stöd. Stockhom sr i apri rg58. ULF SUNDBERG x*-medd. från Statens skogsforskningsinstitut. Band 47: g.

4 Inedning Undersökningens ändamå har varit att beysa hur arbetstyngden för köraren förändras med köravståndet vid virkeskörning. Den körningsform som härvid s~uderats, innebär i princip transport från den pats, där det huggna virket agts upp i skogen av huggaren, ti avägg vid biiväg, fotted e. dy. Köravstånden vid dessa transporter understiger i rege I 500 m i norra Sverige och I ooo m i södra Sverige. Undersökningen har genomförts i samarbete med Mean- och Sydsvenska Skogsbrukets Arbetsstudier (MSA), som under de senaste åren utfört tidsstudier av körningsarbete för att erhåa underiag för en prissättning. Vid några av MSA:s körningsstudier har såunda arbetsfysioogiska studier bedrivits paraet med tidsstudierna. Liknande samarbete har också tiämpats vid en av Forskningsstiftesen SDA:s körningsstudier. SDA har även stät tidsstudiemateria ti föreiggande undersöknings förfogande. I det föjande redovisas först de oika deundersökningarna var för sig, varefter en jämförese och diskussion av försöksresutaten föjer. I diskussionsavsnittet beröres även andra i sammanhanget betydesefua arbetsfysioogiska studier av körningsar bete. A. Barmarkskörning med häst. Igefors november 1956 1. Amän beskrivning Undersökningen utfördes tiden I9-i3 nov. Ig56 ca 3 km NO Igefors i norra Östergötand. Försökstrakten var en ca 70-årig barrbandskog i kuperad terräng. Körningssvårigheten uppskattades såsom norma. Det huggna virket apterades ti timmer, 2 m sufitved samt 7' (2, I3 m) sufatved och 7' props, de tre senare sortimenten hebarkade. Timret hade körts ut innan de arbetsfysioogiska studierna påbörjades, varför dessa endast kom att omfatta massaveden och propsen. Detta virke åg uppagt i triange, med sortimenten bandade, på godtyckigt vada patser i beståndet. Man hade atså ej tagit upp stickvägar ti vika virket dragits fram. Körningen skedde med en gummihjusvagn av märket >>Fössingem (fig. I), som hade en asthöjd av 6o cm. Vid avägget sorterades virket i tre vätor (2 m sufit, 7' sufat och 7' props) och kossades ti I,5 m höjd. Under studien vades tre köravstånd, varav ett möjigaste kort, ett möjigast ångt och ett medeavstånd. Vid det ånga och medeånga avståndet kördes det färdiga asset först en kortare sträcka i terrängen, därefter på en basväg av reativt hög standard. Det ades sedan upp på ett och samma

47:,9 ARBETSTYNGDENS VARIATION MED KöRAVSTANDET 5 Fig. I. Gummihjusvagnen >>Fössingem. Gummiwagen J)Fössingen). Fig. 2. Avägget i skogen för.det kdrtaste köravståndet. Die Abage fiir den kiirzesten Fuhrabstand. avägg och i samma vätor. Då inget virke fanns omedebart inti detta avägg, kunde det korta avståndet ej föraggas ti samma körväg. Därför iordningsstädes i stäet ett avägg i terrängen vid en av de vägstumpar, som utgickjrån basvägen. Detta avägg (fig. 2) arrangerades så aft körnings- och avastningsbetingeserna var i möjigaste mån desamma som vid huvudavägget.

6 BENGT H:SON AGER 2. studiemetodik Tidsstudien av körningsarbetet utfördes av MSA:s tidsstudieman, varvid uppdeningen i arbetsmoment var ångt driven och tidsåtgången noterades på I/Ioo min. när. I samband med denna studie kavades varje bit på mitt såvä vid påastningen som vid avastningen. Den arbetsfysioogiska deen av undersökningen omfattade mätningar av pusfrekvens, kroppstemperatur och svettning samt prov på cykeergometer över den fysiska arbetsförmågan. Betr. närmare detajer om dessa metoders innebörd hänvisas ti CHRISTENSEN och ÅsTRAND (z). a) Pusmätningar. Körarens pusfrekvens mättes stickprovsvis under hea arbetsdagen med undantag för mat- och kafferaster. Härvid noterades vid varje tifäe tidsåtgången för 10 pussag uppmätt omedebart vid arbetets avbrytande i samband med härför avsedda korta pauser. Enigt tidigare iakttageser (Io) erhåes på detta sätt pusvärden, som inte signifikant avviker från den verkiga arbetspusnivån. Det kan vidare tiäggas, att de personer, som gjorde pusräkningarna, i särskida kontrostudier på aboratoriet visade sig kunna utföra dessa på ett tifredsstäande sätt. I samband med pusmätningarna indeades körningsarbetet i fyra kart skida huvudmoment: >>gång ti skogen» (Gts), >>påastning>> (På), >>gång ti avägget>> (Gta) och >>avastning>> (Av). Momentet >>gång ti skogen» började när köraren startade från avägget och sutade när han kom fram ti första påastningsstäet och började förbereda påastningen. Under detta moment noterades pusfrekvensen vid gång på basvägen med godtyckigt interva, viket ansågs ge underag för en tifredsstäande bestämning av medepusen, då vägen var i stort sett pan och pusnivån reativt konstant. Den första pusen togs tidigast 4 min. efter starten. Anedningen härti var att man vie notera den pusnivå, som svarar mot den verkiga energetiska arbetstyngden, för att kunna ägga denna nivå ti grund för kakyer över syreupptagningsintensiteten under aeroba förhåanden. Gång ti skogen avsutades atid med en kortare gångsträcka i terrängen, viket för det ånga och medeånga avståndet vanigen innebar forcering av ett motut. För att få ett mått på arbetstyngden för detta demoment togs pusen när köraren kommit fram ti första påastningsstäet. Ofta omfattade detta arbetsmoment en så kort tid, att körarens pus sannoikt inte hade hunnit nå den mot den verkiga energetiska arbetstyngden svarande pusnivån. Med hjäp av dessa data beräknades sedan medepusen för hea momentet gång ti skogen. För det korta köravståndet utgjordes hea detta moment av gång i terrängen. Momentet >>påastning>> började när köraren påbörjade förberedeser för påastning vid första påastningsstäet och sutade när han björnat asset

ARBETSTYNGDENS VARIATION MED KÖRAVSTANDET 7 och fattade tömmarna för att köra ti avägget. Detta moment omfattade atså, förutom det rena påastningsarbetet, även björning, körning under påastning m. m. Dessa demoment kan i praktiskt arbete oftast ej särskijas betr. arbetstyngden, då de växar reativt snabbt och många moment är så korta, att pusen ej hinner anpassa sig ti den verkiga muskebeastningen. Det ansågs därför ämpigt att söka bestämma den genomsnittiga pusnivån för hea momentet genom stickprovsbestämning av pusen med ett konstant tidsinterva. Härvid vades intervaet 3 min, med första pustagning 3 min. efter huvudmomentets början. Vid varje mätningstifäe antecknades det då pågående demomentet. Härigenom erhös en form av frekvensstudie för påastningsmomentet. I tabe I har jämförts den procentuea fördeningen för demomenten påastning, björning och övr. moment (ordnande före och efter påastning, körning mean påastningstifäena osv) des erhåen ur frekvensstudien (SFI) och des ur MSA:s tidsstudiematerial A v sammanstäningen framgår, att fördeningarna skijer sig avsevärt för de enskida arbetspassen (f. m. och e. m.) men att skinaderna vid sammansagning av två arbetsdagar är betydigt mindre. De kvarvarande skinaderna är praktiskt taget desamma för aa tre köravstånden. Detta kan bero på en viss oikhet i gränsdragningen mean och definitionen av de oika momentgrupperna. Det faktum att fördeningen är praktiskt taget densamma på aa tre köravstånden, taar vidare för att den från pusmätningarna häredda genomsnittsbeastningen per två arbetsdagar under påastningen grundar sig på ungefär samma fördening av tunga och ätta demoment för samtiga köravstånd. Den genomsnittiga arbetstyngden för momentet >>gång ti avägget» bestämdes på samma sätt som för >>gång ti skogen». Dock gjordes ingen åtskinad på gång i terräng och gång på basväg, då gången i terräng vanigen gick i medut och med hänsyn ti arbetstyngden bedömdes igga på ungefär samma nivå som gång på vägen. Det förra demomentet var dessutom ofta mycket kort, då köraren i rege sökte panägga sitt arbete så att han kunde avsuta påastningen så nära vägen som möjigt. Momentet >>avastning>> började när köraren vid ankomsten ti avägget påbörjade uppbjörningen eer på annat sätt började förbereda avastningen och sutade pär köraren avsutat demomentet >>ordnande efter avastning>>. Den genomsnittiga pusnivån för detta huvudmoment bestämdes stickprovsvis med 3 min. interva, med första bestämningen 3 inin. efter momentets början. Tidsmässigt utgjordes detta moment ti ca 8o % av ren avastning, medan den övriga deen bestod av uppbjörning, ordnade före och efter avastning samt sorteringav virket. b) Bestämning av rektatemperatur och svettning. Förutom pusfrekvensen kom kroppstemperatur och svettningsintensitet ti användning som mått på den fysiska beastningen av köraren. Kroppstemperaturen bestämdes varje arbets-

BENGT H: SON AGER dag des på morgonen före arbetets början Och des omedebart efter avsutad på- resp. avastning sista vändan före middagsrasten och sista vändan för dagen. Mätningarna skedde med en konventione febertermometer. Svettningen sutigen beräknades per he arbetsdag genom vägningar av försökspersonen (utan käder) före och efter skiftet samt hans utsöndringar och förtäring under detsamma. Ingen korrektion gjordes för den >>svettningsfria>> tid, som upptogs av måtiderna i skogen, varför de erhåna värdena är något ägre än svettningsintensiteten under c;en egentiga arbetstiden. Då eme-' ertid tiden för måtidsrasterna var ungefär densamma vid oika köravstånd, påverkas ej reationen dem emean ifråga om svettningsnivå. c) Ovriga data. Under den fysioogiska studien noterades även totatiden. för de oika huvudmoment arbetet indeats i. Under momentet påastning antecknades triange nr och skinaden i marknivån för triange och vagn. För varje stock noterades stockens äge i dm från marken, där den hämtades, den horisontea förfyttningssträckan, stockens vridning under påastningen och äge i asset i dm från marken. Under avastningen antecknades stockens höjd över marken i asset och i den färdiga vätan. Försökspersonen var under hea försöket densamme. Hans åder var 28 år, kroppsängden 179 cm och vikten 70,6 kg. Han ansågs vara en medegod körare och hade mångårig erfarenhet av körningsarbete. Vid prövning av.den fysiska arbetsförmågan med prov på cykeergometer enigt ÅsTRANDS och RYH MINGS metod ( r8) beräknades hans maximaa syreupptagningsförmåga ti3.4iter per minut (48 mfkg kroppsvikt/min.). Detta värde igger inom gränserna för vad man vanigen brukar finna band skogsarbetare. 3 Resutat Varje köra;vstånd studerades under två hea arbetsdagar. Turordningen framgår av tab. II. Köravståndet har definierats såsom inedetaet:av körsträckan från avägg ti första påastningsstäe och från sista påastnings -stäe ti avägg. o' a) Granskning av försöksbetingeserna. 'Undersökningen avsåg att jämföra arbetstyngden vid de oika köravstånden. Det var därvid, av stor vikt att försöksbetingeserna, dvs sådana variaber som virkets sammansättning, grovek och koncentration, terrängförhåandena, avastningsförhåandena osv på P.e oika ytorna var möjigast ikartade, o_ch att såunda.om möjigt endast köravståndet varierade. I vad mån dessa krav uppfydes under denna studie, skahär diskuteras. 1 :Vissa försöks betingeser. såsom terräng- och aväggsförhåandena kunde en.:. dasf bes~rivas genom en subjektiv.bedömriing.. Terrängsvårigheterna:var_i

47.:9 ARBETSTYNGDENS VARIATION MED KöRAVSTANDET 9 stort sett ika för de tre avstånden, möjigen var terrängen på medeavståndet något svårare än på de båda andra avstånden. Avastningsförhåandena har tidigare diskuterats och bedömdes vara ikartade. Vädereken under försöksperiodens sex dagar var reativt ikartad. Vädret behärskades hea tiden av ett högtryck med vindstia. Temperaturen k o8 på morgorien varierade mean-5o C och- II 0, medan maximitemperaturen varierade mean - 2 o och - 5o under försöksveckan. I början av v~ckan var vädret kart, men bev under veckans opp at munare med titagande morgondimma. Med den turordning för köravstår).den, som använd~s, kan man med reativt stor säkerhet påstå, att vädereke:n inte i nämnvärd grad gynnat eer missgynnat något köravstånd. Hur de övriga, direkt mätbara variaberna förhö sig för de oika köravstånden framgår av tab. II. denna tabe har även andra beskrivande data noterats. Härvid har en uppdening skett på förmiddagspass och eftermiddagspass. Av tabe II framgår, att de verkiga köravstånden i medeta bev 66, 429 och 86r m för de tre utvada avståndsgrupperna. Såsom mått på körningssvårigheten, framförat på den de som påverkas av virkets koncentration och uppäggning på trakten, fungerar b. a. antaet bitar per triange, körsträckan under påastning per påastad kubikmassa och dragsträckan (horisonte förfyttning av virket) under på~tning. De båda förstnämnda variaberna synes ej skija sig nämnvärt mean de oika köravstånden. Dä,remot kan skinaden i dragsträcka tänkas medföra vissa skinader i ansträngning för köraren. Den genomsnittiga dragsträckan vq.r nästan en meter eer g6% ängre vid det medeånga avståndet jämfört med det ånga, medan värdetför det korta avståndet åg mean dessa båda. Lasstoreken var i det närmaste ika för det medeånga och- det ånga avståndet, betydigt mindre för det korta. Den största skinaden i medekubik för I'esp. köravstånd var 2,0 dm3 Då virkets voymvikt var ca o,8 kgfdm3, motsvaras denna skinad av_ r,6 kg per.bit eer ca 4 % av den to.taa bitv1kten. Dem;:ta skinad torde icke i och för sig kunna föraneda några betydesefua skinader i ansträngning. Ej heer torde de små skinaderna i genomsnittig travningshöjd vid avastt'fingen - största skinaden 0,9 dm - ha någon inverkan. b) Resutat av d.e fysioogiska studierna och av tid$studierna. Resutaten av de fysioogiska observationerna. har sammanstäts i tabe r. Som första punkt ska pusvärdena göras ti föremå för en anays. En jämförese av pusmedetaen momentvis för de oika köravstånden visar föjande. För momenten gång ti skogen-och gång ti avägget igger medepusen genomg;ende högs1; vid det korta avståndet- II3 resp. ng sag/min. Orsaken härti är att köraren där hea tiden gått i :terrängen, medan han vid de båda andra kqravstånden ti största deen gått på basvägen. För momentet påastning före).igger _inge~ tyd).ig skinad i niedepus :rnea11 avstånden. D~n utgör 131,. 128 oe) :~;28.. för

IO BENGT H: SON AGER resp. det korta, medeånga och ånga avståndet. Skinaden mean de enskida arbetspassen är iten, med undantag för den första dagen vid det ånga köravståndet. Den då erhåna stora differensen mean förmiddags- och eftermiddagspass kan möjigen bero på att denna dag var den första studiedagen, och att köraren därför inte kommit in i sin rätta arbetsrytm. Betr. momentet avastning var skinaden mean det korta och ånga köravståndet iten, I2I resp. II7, medan medepusen vid medeavståndet var betydigt ägre eer rog. Differenserna för avastningsmomentet är dock inte så stora och företer icke sådana tendenser att man för detta moment kan taa om en systematisk förändring av den momentana fysiska beastningen för köraren med ändrad körsträcka. En jämförese mean förmiddags- och eftermiddagspassen för resp. arbetsmoment visar att pusnivån i fertaet fa igger högre under eftermiddagen. Förhåandet är emeertid det motsatta i så många fa, att man icke med säkerhet kan påstå, att pusnivån ökat under dagens opp. Detta synes gäa i samma grad för samtiga köravstånd. Kroppstemperaturen efter på- och avastning företer en svag tendens ti stegring med minskat köravstånd. skinaderna är dock små och överstiger inte o,2. Ävenså föreigger en svag tendens ti stegring av kroppstemperaturen under oppet av en arbetsdag. Denna tendens synes på föreiggande materia ej öka med minskat köravstånd och differenserna är reativt små. Det bör i detta sammanhang påpekas att en viss höjning av kroppstemperaturen under dagen brukar vara ett normat fenomen, som är oavhängigt av arbetstyngden. Det totaa materiaet för arbetstemperaturen under på- och avastning varierade mean 37,7 och 38,2. Temperaturen i via före arbetsdagens början var påfaande konstant under hea försöksperioden- högst 36,3 och ägst 36,2 - och försökspersonen visade ej heer i övrigt några tecken på infektioner e. dy. Körarens svettning var störst för det korta avståndet - 140 mftim. - om man räknar med medetaet för båda dagarna. Skinaden mean de enskida dagarna är emeertid reativt stor, varför man icke med säkerhet kan påvisa några differenser mean köravstånden. Samtiga svettningsvärden igger så ågt, att man inte har någon anedning förmoda, att några svårigheter föreegat för upprätthåande av kroppens vätskebaans. Sammanfattningsvis kan sägas att samtiga fysioogiska observationer på köraren tyder på att nivån för den fysiska beastningen för resp. arbetsmoment förhåit sig reativt konstant vid oika köravstånd. På några punkter förekom dock en svag tendens ti stegring av beastningen med minskat köravstånd. För det tyngsta och tidsmässigt ängsta arbetsmomentet - påastningen - kunde emeertid inga skinader påvisas. Av ovanstående resutat av de fysioogiska mätningarna framgår emeertid

" ~?: ~... " en ~., i:\,. ~,. ::1 ~: E. t :d ~ p. ~ '!' PusmedetaL... Gts Anta obs... Variationsvidd... PusmedetaL... P å Anta obs... Variationsvidd... PusmedetaL... G ta Anta obs... Variationsvidd... PusmedetaL... 124 120 IIS 123 121 III 109 ros II2 109 II7 133 IOI III 117 Av Anta obs... rs 14 rs 13 r s II 17 s ro II 9 6 Variationsvidd... III-146 I00-171 9S-I2S III-143 92-I2S 9S-r2S 70-133 IOO-I2S III-I2S 120-ISS 8S-II3 103-IIS Med tidsåtg. i tab. III vägt medeta, sag/min. Rektatemp. k. 07 resp. k. r6.3o, oc... Rektatemp. På, C... Av, C... Svettning, mftim..... 1 Tabe I. Sammanstäning av fysioogiska data. Igefors november 1956 Korta avståndet Medeavs tåndet Långa avståndet f m f m f m II3 121 III IIO II3 IOO 107 ss 96 96 III I09 94 92 I03 6 s IO s s 7 II 4 I2 I2 I3 6 I00-!46 I07-I3S Ioo-IIS I07-IIS So-IIS So-IIS 6S-10o 7S-Io9 9S-I33 S6-I28 SO-I20 S6-97 I34 I34 127 I26 131 I29 12S I2S I32 I28 1I2 I4S 129 I3I I2S 32 20 2S 2I 22 2I r8 12 I2 21 20 12 IOS-17I IOS-I71 I07-136 IOS-ISO III-ISS I03-146 I07-ISO I03-ISS 97-12S I2S-I7I 8r-I67 109-ISO I22 I24 II4 II8 II9 II4 IOI 94 IIO I04 109 II2 92 9S 104 s s 7 6 7 s s 4 9 9 s 6 IOS-146 I09-143 I02-I2S IIS-I2S S4-I40 9I-IIS 70-IOS 66-Ios 97-IIS IOO-I2S 77-122 S9-107 I2S,7 127, I 120,5 122,4 124,71 117,o IIS, 2 109,8 II7,9 II4,31 112, I I27, 9 107,7 II O, o II4,9 36,2 3S,4 36,2 3S,4-36,2 3S,3 36,3 3S, 3-36,3 3S, I 36,3 3S,3-20/II 23/II Me- 21/II 24/II Me- 19/rr 22/II deta fm deta e m e m e m e m f m e m f m e m Me- deta 3S,2 3S, I 3S,2 3S, 2 3S,2 3S,o 3S, I 3S,o 3S, I 3S, I 37,8 3S,2 3S,o 3S,o 3S,o 3S, I 3S,2 3S,.o 3S,2 3S, I 37,9 3S, I 37,7 3S, I 3S,o - 37,9 3S,o 3S, I 3S,o 149 131 ---- :1-o III ss 9s 140 IIS 127

I2 BENGT H: SON AGER inte huruvida köraren vid ändringen av köravstånd redan anpassat sin arbetstakt och sitt arbetssätt efter de ändrade betingeserna. Ti en början ska endast undersökas huruvida köraren ändrat sin arbetstakt vid ändrat köravstånd. De övriga förändringarna i arbetssättet och körningstekniken, såsom b. a. den ändring i asstorek som under denna studie och även annars vanigen sker då köravståndet ändras, ska bi föremå för en anays i den sammanfattande diskussionen. I tabe III har en sammanstäning av tidsstudierna gjorts. De genomsnittiga totatiderna för oika arbetsmoment har erhåits i samband med de fysioogiska studierna (SFI). Övriga data har arbetats fram ur MSA:s tidsstudierna teria. För erhåande av ett mått på arbetstakten ansågs det ämpigast att anaysera det renodade påastnings- resp. avastningsarbetet. En jämförese på grundva av gånghastigheten ti och från avägget kan ej göras över aa tre avstånden, då ju gången på kortavståndet endast skedde i terräng och på de båda andra köravstånden såvä i terräng som på basväg. Betr. påastningen är antaet påastade dm3 per verkminut kart högre för det ängsta avståndet. Jämfört med det korta och medeånga, vika igger reativt ika, är värdet för det ånga köravståndet 23 % resp. 24 % högre. Emeertid skijer sig dragsträckan vid påastning de oika avstånden emean. Räknar man med effektenheten dm3 X mjverkmin. bir motsvarande skinader betydigt ägre eer I2 %resp. 4 %- Skinaden mean ång- och medeavståndet är i sig så obetydig att den kan ämnas utanför diskussionen. Skinaden mean ång- och kortavståndet orsakas framförat av det på e. m. 22jn från övriga medeta per arbetspass starkt avvikande värdet på det ängsta avståndet. Övriga värden för ångavståndet igger i stort sett på samma nivå som motsvarande för det korta avståndet. Även om atså inte skinaden mean ytteravstånden är säkerstäd föreigger en tendens, som kan bottna i en omedveten anpassning hos köraren. Vid tifrågan uppgav köraren, att han icke medvetet ändrade arbetstakten med köravståndet. Betr. avastningen har enheten dm3jverkmin. ansetts vara en tifredsstäande värdemätare på arbetstakten, då avastningsmomentet var ångtgående standardiserat och försöksbetingeserna atså var i stort sett desamma för aa tre köravstånden. Antaet avastade dm3 fverkmin. igger här för ångavståndet I5 % resp. I6 % högre än för kort- resp. meanavståndet, medan de senare atså ej skijer sig nämnvärt. Avvikeserna de oika arbetspassen emean är reativt små. Huruvida de pauser, som uppstått i samband med de fysioogiska studierna, har påverkat körarens ansträngning ska här kort beröras. Av tabe III framgår, att tiden för de fysioogiska mätningarna utgjorde 8,6-9,2 % av den totaa arbetstiden. Tiden för den fysioogiska provtagningen utgjordes ti ca

47: 9 ARBETSTYNGDENS VARIATION MED KÖRAVSTÅNDET 13 25% av tid för pusmätningar och ti ca 75% av tid för övriga mätningar. De senare utfördes atid efter avsutad påastning resp. avastning sista vändan per arbetspass och kan därför ämnas utan beaktande. Pusmätningarna förorsakade i rege inga pauser under gång ti och från skiftet, medan de vid påoch avastning föranedde 7-12 sekunders avbrott i arbetet var 3:e minut. På så kort tid hinner i rege icke hjärtverksamheten förändra sig nämnvärt i riktning mot vionivån, varför försökspersonen efter pustagningen fortsätter arbetet med praktiskt taget samma pusfrekvens som vid avbrottets början. Även om köraren i reaiteten kunnat tigodoräkna sig en viss återhämtning i samband med pustagningen, torde denna via vara av sådan storeksordning, att den ej kan anses minska den fysiska beastningen i betydande grad (IO). Fig. 3: Lastad käke med säprede. Beadener Schitten mit Scheppbank. B. Vinterkörning med häst. Igefors mars 1957 1. Amän beskrivning Undersökningen utfördes tiden 4-9/3 1957 vid Igefors på samma körningstrakt och med samma körare och häst som under novemberstudien. I övrigt gäer samma data i den amänna beskrivningen som för novemberstudien (sid. 4), med två viktiga undantag. Marsstudien genomfördes på snötäckt mark. Vidare användes en käke med säprede - en MSA-konstruktion - som körningsredskap (se fig. 3). Redet var speciet byggt för 2 m-virke. Käken hade en asthöjd av ca 3 dm.

I4 BENGT H: SON AGER 2. studiemetodik studiemetodiken var densamma för mars- som för novemberstudien. Försökspersonen var densamme och han kände sig iksom under novemberstudien fut arbetsför under hea försöksperioden. Något prov på cykeergometer genomfördes inte under vinterstudien. Jämfört med höststudien hade sannoikt ingen betydande konditionsförändring ägt rum, då försökspersonen före båda undersökningsperioderna arbetat med virkeskörning en ängre tid. 3 Resutat Varje köravstånd studerades under två hea arbetsdagar; turordningen framgår av tabe IV. a) Granskning av försöksbetingeserna. Med hänsyn ti körningssvårigheten skide sig terrängen obetydigt de oika ytorna emean. Möjigen var terrängen vid kortavståndet på enstaka dear något mer svårkörd jämfört med de båda övriga.avståndej;j.. Aväggs- och avastningsförhåandena bedömdes vara i stort sett ikartade för aa tre köravstånden. Varje köravstånd hade emeertid under denna studie ett eget avägg. 'För det korta köravståndet skedde a körning i terrängen, medan tom- och asskörningen för det medeånga och ånga avståndet devis skedde i terrängen, devis på samma basväg som under novemberstudien. Andeen terräng- resp. basvägskörning var i mars i stort densamma som i november. Betr. vädereken och snöförhå~t(mdena har en sammanstäning gjorts i nedanstående tabe 2. Dag Tabe 2. Vädereken och snöförhåandena under försöksperioden Lufttemp. k o c k o c Amän be~krivning Snöförhåanden 4/3 0940 ±o 1240 +z kart, soigt snön våt och ös 5/3 0830 -o, s 1230 +3 ) )) ) ) ) ) 6/3 o8oo -9,5 1210 + 0,7 ) ) snön frusen under f. m. devis ös under e. rp.. 7/3 0745 -I,o 1235-1,5 muet, svag vind snön genomfrusen 8/3 0750-2,5 1200 -I muet ) )) 9/3 0730-3 1240 ±o muet, mot e. m. uppkarnande. ) ) Snödjupet var hea tiden Io-I8 cm, i genomsnitt ca I5 cm. När snön var frusen bar den i rege köraren, medan den ösa, våta snön var besvärigare att förfytta sig i. Det korta och medeånga avståndet har båda haft en dag av resp. fören, medan det ånga köravståndet huvudsakigen kördes på frusen snö båda dagarna.

47: 9 ARBETSTYNGDENS VARIATION MED KöRAVSTANDET 15 De övriga variaberna har sammanstäts i tabe IV. De verkiga köravstånden bev i medeta 86, 300 och 695 m. Den genomsnittiga kubikmassan per ass steg kontinuerigt med ökande körsträcka. Antaet bitar per triange, körvägen under påastning per astad dm3 och den genomsnittiga horisontea förfyttningssträckan under påastning, vika variaber vats såsom mått på körningssvårigheten, visar att virket på medeavståndet sannoikt åg bäst ti för påastningen. Skinaderna är dock förhåandevis små. Däremot företedde medekubiken reativt stora avvikeser de oika ytorna emean. Virkets voymvikt var ca o,8z kgfdm3 Skinaden i medekubik mean största och minsta köravståndet, 5,8 dm3, innebär att virket på det ånga avståndet i genomsnitt per bit var 4,8 kg eer ca 28 % tyngre än på det korta. Travningshöjden bev något högre för det korta avståndet jämfört med de båda övriga avstånden. b) Resutat av de fysioogiska studierna och av tidsstudierna. Resutaten av de fysioogiska observationerna har sammanstäts i tabe 3 Betr. pusmedetaen visar dessa för momenten gång ti skogen och gång ti avägget samma tendenser som vid novemberstudien. Kortavståndet, där gången hea tiden skett i terrängen, redovisar såedes högre medepus eer II4 och no för resp. moment. Dock är skinaden mindre än vid barmarksundersökningen. För påastningen stiger medepusen per två arbetsdagar kraftigt med stigande körvägängd och är II9 för det korta och 133 för det ånga avståndet~ En granskning av skinaderna i försöksbetingeserna ger vid handen, att den med vägängden stigande medekubiken är den troiga orsaken härti. Övriga variaber, som kunna tänkas påverka arbetspusen under påastningsmomentet, synes icke i sådan grad förändra sig tendentiöst med en ändring av körsträckan, att förändringen skue kunna tjäna som förkaring ti höjningen i arbetspus med ökad körsträcka. skinaderna i medepus de oika arbetspassen emean företer emeertid stora variationer. Avastningspusen igger praktiskt taget på samma nivå för aa tre köravstånden, högsta medetaet per köravstånd är II7 och ägsta II4. Även här är emeertid skinaderna mean oika arbetspass stora. En jämförese momentvis mean medepusvärdena för förmiddags- resp. eftermiddagspass visar, att pusnivån i fertaet fa är högst under förmiddagen. Kroppstemperaturen uppvisar samma tendenser som pusmedetaen. För påastningen föreigger en svag tendens ti stegring med ökad körvägängd - 38,0 för kortavståndet och 38,3 för det ånga- medan nivån igger ika för aa tre köravstånden (medetaet igger på 38,! 0 för samtiga) vid avastningen. Temperaturen i via före arbetsdagen varierar under fem av de sex försöksdagarna mean 36,3 och 36,6. En morgon, den 4 mars, uppmättes 37,1. Orsaken ti denna reativt höga temperatur har ej kunnat karäggas. Kart är emeertid, att såvä kroppstemperaturen under arbete som övriga fysioogiska data för den 4 mars, igger i nivå med jämförbara värden för övriga dagar.

f m Tabe 3 Sammanstäning av fysioogiska data. Igefors mars 1957 Korta avståndet Medeavs tåndet Långa avståndet 5/3 8/3 Me- 4/3 9/3 Me- 6/3 7/3 Me- deta deta deta e m f m e m fm e m f m e m e m e m f m f m PusmedetaL... II6 126 III IOb II4 IIS 109 102 ro6 r og 106 IOI ros 99 104 Gts Anta obs... IO 4 9 5 12 9 II 4 9 5 8 3 Variationsvidd... 102-154 IIS-140 107-122 97-II8 98-154 95-122 90-133 87-128 90-125 88-III 95-128 88-107 PusmedetaL... 123 129 114 II6 ng 136 137 122 II9 126 137 135 131 126 133 P å Anta obs... 22 II 26 13 12 13 16 7 16 12 I6 8 Variationsvidd... 107-140 III-146 95-146 8s-rso II3-I54 120-150 g8-136 105-143 II8-154 III-158 92-158 109-143 PusmedetaL... 123 104 103 103 IIO IIS 109 94 94 103 II4 II4 102 97 107 G ta Anta obs... 9 4 9 6 IO IO 12 6 II 8 IS 6 Variationsvidd... 100-146. g8-iii 9I-II5 94-IIS I00'--130 I03-II5 78-ros 88-107 100-136 103-125 88-III 85-107 PusmedetaL... I2I I2I IIO 103 II4 122 II5 107 104 II4 II7 120 II7 II4 117 Av Anta obs... 23 IO 22 13 r8 13 18 IO 16 II 27 8 Variationsvidd... 100-133 III-130 gi-143 87-II3 109-154 95-130 95-122 91-120 105-133 103-143 100-130 107-128 Med tidsåtg. i tab. VI vägt medeta, sag/min. 120,8 124,8 III, 3 108,6 II6,o 123, I 119,3 108,8 103, I II4,21 120,4 II8, 2 114,2 I I I, I n6,3 Rektatemp. k. 07 resp. k. 16.30, cc... 36,3 38,6 36,4 38,2 37, I 38,5 36,3 38,2 36,3 38,3 36,6 38,3 R kt t På, cc... 38,o 38,3 37,7 37,9 38,o 38,3 38,o 37,8 37,9 38,o 38, I 38,3 38, I 38,5 38,3 e a emp. Av, cc... 38, I 38,4 37,9 38,o 38, I 38, I 38,3 37,8 38,o 38, I 38,2 38, I 37,9 38, I 38, I Svettning, 1Ifti~.... 1 I 59 103 I3II 138 129 1341 138 II7 127

47: 9 ARBETSTYNGDENS VARIATION MED KöRAVSTANDET 17 En jämförese mean för- och eftermiddagspass visar i fertaet fa en högre temperatur under eftermiddagen. Den största skinaden utgör 0,5. Exempe på motsatsen finns emeertid, och i ett fa var temperaturen under eftermiddagen 0,3 ägre. Med hänsyn ti motsvarande resutat av pusmätningarna kan man hävda att någon mera påtagig förändring av beastningen på bodomopp, musker och värmereguation i kroppen icke ägt rum under oppet av en enskid arbetsdag vid något av köravstånden. Av samtiga mätningar av rektatemperaturen under på- och avastning var 37,7 det ägsta och 38,5 det högsta värdet. Svettningery sutigen är av samma storeksordning för aa tre köravstånden. Medetaen utgör 131, 134 och 127 mftim. för resp. det korta, medeånga och ånga avståndet. Nivån igger, iksom under novemberstudien, så ågt, att man med säkerhet kan påstå att förhåandena för kroppens vätskebaans ej i något fa varit kritiska.. Sammanfattningsvis kan betr. de fysioogiska observationerna konstateras, att beastningsnivån för resp. arbetsmoment ej påtagigt ändrats med körvägängden under studierna. För en kontro av arbetstakten har i tabei V tidsstudieresutaten sammanstäts på enahanda sätt som för novemberstudien. För påastningens de igger medeavståndet högst både betr. påastade dm3 fverkmin. och dm3 x mfverkmin. skinaden mean det korta och ånga avståndet är obetydig. Vid avastningen föreigger en tendens ti ökning av antaet astade dm3 per verkminut med ökad körsträcka. Långavståndet åg därvid ca g % högre än det korta. De variaber, som kunde tänkas påverka arbetseffekten vid påastningen, förhö sig i stort ika vid de oika köravstånden om man undantager medekubiken. Medekubiken påverkar i rege starkt arbetseffekten, definierad såsom presterat arbete per tidsenhet, speciet vid aa manuea hanteringsoperationer. Inti en viss gräns stiger effekten med ökande dimension ochfeer vikt hos virket (13). Virket i föreiggande undersökning åg betr. vikt och dimension ångt under denna gräns. Eftersom medekubiken ökade med ökad körvägängd skue atså effekten i dm3 X mfverkmin. stiga med ökat köravstånd förutsatt en konstant arbetsinsats av köraren. För påastningen kunde såedes ingen kar tendens ti ökad prestation med ökad körvägängd påvisas, medan för avastningen en sådan tendens fanns men var reativt svag. Med tanke på Q.et infytande på prestationen, som den med körvägängden stigande medekubiken torde ha haft, kan man hävda, att köraren under försöksperioden sannoikt ej ändrat sin arbetstakt med köravståndet.

18 BENGT H: SON AGER Fig. 4 Dubbekäke med rede. Doppeschitten mit Bank. 4 studier av kombinerad körning Sedan studierna av den ovan behandade käkkörningen avsutats, utfördes i rent orienterande syfte fysioogiska studier av s. k. >>kombinerad körning>> på samma körningstrakt. Denna körningsform tiämpas iband på ängre köravstånd och tigick under studien på föjande sätt. På en dubbekäke (se fig. 4), försedd med ett het uppyft rede, astade köraren ungefär havt ass i beståndet och körde sedan ekipaget ti en omastningspats inti basvägen. Med en enkekäke, försedd med ett säprede (se fig. 3) gjorde köraren ytterigare en vända i beståndet och astade fut ass på detta redskap. Därefter kördes detta virke ti omastningspatsen och astades över på dubbekäken (se fig. 5). Det så erhåna asset på dubbekäken transporterades sedan ti avägget och astades av på det sätt som tidigare beskrivits för marsstudien. I övrigt gäer samma amänna förutsättningar för den kombinerade körningen, som för den tidigare studerade käkkörningen i mars. Snödjupet var dock något mindre och basvägen började uppvisa bara fäckar, viket senare sannoikt inverkade på asstoreken.

117:9 ARBETSTYNGDENS VARIATION MED KöRAVSTÅNDET 19 Fig. 5 Omastning från enkekäke ti dubbekäke. Umadung vom einfachen schitten zum Doppeschitten. Resutaten från den kombinerade körningen har sammanstäts i tabe 4 Studierna ägde rum under två dagar, varvid 4 vändor med fuastad dubbekäke studerades under den första dagen och 3 under den andra. För dessa 7 vändor erhös de genomsnittiga tider för oika huvudmoment som sammanstäts i tabe VI. Samtiga fysioogiska data (se tab. 4) tyder på att den genomsnittiga fysiska beastningen på köraren under den kombinerade körningen ej var av en sådan storeksordning som kan anses vara för hög för kontinuerigt arbete. Någon tendens ti stegring av arbetspusen under oppet av en arbetsdag kunde inte heer spåras. Betr. de absouta värdena kan nämnas att det med tidsåtgången för resp. arbetsmoment vägda pusmedetaet per arbetsdag var II7 sagfmin. under den första dagen och II5 under den andra. Svettningen var r65 mftim. under den första och 127 mftim. under den andra dagen medan rektatemperaturen under at astningsarbete åg kring 38,0. 3*-Medd. från Statens skogsforskningsinstitut. Band 47: 9

20 BENGT.H:SON AGER 47: 9 Tabe 4 Sammanstäning av resutaten från den kombinerade körningen. Igefors mars 1957 I2/J 13/3 D= Dubbekäken K = Enkekäken Mede-~ Anta Variations- Mede-~ Anta Variationsta obs. vidd ta obs. vidd Körsträcka skogen-omastningspats, m... 2IO 4 - I75 3 - Körsträcka omastningspats-avägg, m... 700 4-6oo 3 - Anta bit i ass: på D direkt 46 4 53-39 42 3 47-36 Anta bit i ass: på K... 41 4 48-36 37 3 39-33 Anta bit i ass: på fuastad D... 87 4 I03-74 79 3 86-75 Kubikmassa i ass, fuastad D, m... 2, I I 4 22,8- I9,7 2,xo 3 22,g-Ig,8 Medekubik, dm8 24,4 - - 26,6 - - Dragsträcka under påastni ng, m...... 2,93 - - 3,0I - - Lassets höjd på fuastad D, dm... ca I2 - - ca I2 - - Gång ti skdgen med D. IJ4 4 q6-9o go 2 g8-8i Påastning på D...... I35 I6 I54-I02 II9 II I43-88 Gång ti omastningspats medd..., II o 4 I33--'98 II3 3 II8-109 Gång ti skoge!.med K... II2 4 I28-'--Ioo II9 3 I36-I07 Påastning på K... I33 I2 I54~I07 I30 IO. I43-II8 Gång ti omastningspat~. med K...,..., U.j. 4 I25-I09 III 3 I25-IOI Omastning K ti D.. ~... I20 9 I36-I07 II2 8 I20-I07 Gång ti avägg med D... to5 9 I30-90 97 7 I05-88 A v astning från D... IIO 24 I22-97 II2 I6 I25-9I Med tidsåtgången vägt pusmedetal... II7 - - II5 - - Rekta temp. efter påas t- ning, C... 38,r 2-37.7 I - Rekta temp. efter omastning, C... 38,r 2-37,8 2 - Rekta temp. efter av astning, C... 38,2 2-37,9 2 - Svettning, mftim.... I64,5 - - I26,8 - - C. Övriga undersökningar och utredningar Tidigare än de här reaterade undersökningarna har arbetsfysioogiska studier över körningsarbete bedrivits. Dessa har dock inte utförts med syfte att undersöka körvägängdens betydese för arbetstyngden, utan har mestades varit av orienterande karaktär. De ger emeertid uppysningar av värde även i de här diskuterade sammanhangen och ska därför kort beröras. I. Barmarkskörning med häst. Laxå 1956 Denna studie utfördes I5-20/6 I956 i trakten av Laxå, såsom ett examensarbete vid Kung. skogshögskoan, avdeningen för arbetsära, och har redo-

47:9 ARBETSTYNGDENS VARIATION MED KöRAVSTANDET 2I visats av skog. stud. LARs ERIK FoRsGREN. I undersökningen detog persona från Industrifysioogiska avdeningen vid GCI och från avdeningen för arbetsära vid statens skogsforskningsinstitut. a) Amän beskrivning. Körningstrakten var reativt pan och terrängen med hänsyn ti körningssvårigheten norma-god. Virket bestod genomgående av 2m hebarkad massaved och var uppagt i triange. Virket var torrt och hade en voymvikt av 0,53 kgfdm3 Körningen skedde med gummihjusvagnen Fössingen och ades upp vid biväg i I,5 m höga kossagda vätor. Körningsarbetet tidsstuderades av MSA och arbetsfysioogiska mätningar gjordes paraet med tidsstudierna. De fysioogiska observationerna omfattade bestämning av pusfrekvens, kroppstemperatur och svettning. Pusmätningarna, som skedde stickprovsvis under hea arbetsdagarna, utfördes ej med konstant tidsinterva utan togs för resp. arbetsmoment i rege sedan körarens pus under det aktuea momentet bedömts vara i nivå med den mot den verkiga muskebeastningen svarande pusfrekvensen. Detta innebar att köraren i rege fick arbeta några minuter med det aktuea arbetet innan pusen togs. Samme körare studerades under hea observationsperioden, som kom att omfatta 5 arbetsdagar, under vika 5 förmiddags- och 3 eftermiddagspass bev föremå för studier. Köraren hade mångårig vana i körningsarbete och bedömdes vara medegod. Hans åder var 49 år, kroppsvikt 67 kg och ängd I78 cm. b) Resutat. Den genomsnittiga körvägängden bev under försöksperioden ca 400 m och den genomsnittiga asstoreken ca r,3 m 3f. Antaet studerade vändor var 3I st. För oika arbetsmoment varierade pusmedetaen per arbetspass (förmiddag resp. eftermiddag) inom föjande gränser: Arbetsmoment Gårtg ti skogen Påastning Gång ti a v ägget Avastning V ariatiansvidd 82,0-88,5 sag/min. I04,0-I23,5 ) 79,3-9I,3 ) 93,I-I05,4 ) Av sammanstäningen framgår att pusmedetaen igger reativt ågt. En jämförese mean förmiddags- och eftermiddagspass visar att pusen vanigen var något högre under eftermiddagen. Någon signifikant skinad föreåg emeertid inte. Kroppstemperaturen under arbetet varierade totat mean 37,I 0 och 37,9. Svettningsintensiteten var högst 300 gramftim. och ägst r67 gramftim. Sutsatsen av dessa resutat är att köraren under de förutsättningar, som rådde under observationerna, sannoikt hade en kar margina ti en sådan grad av fysisk beastning som kan anses atför stor för kontinuerigt arbete.

22 BENGT H: SON AGER 2. >>Undersökning över arbetstyngd och arbetsmetoder vid virkestransport i skogen». N. P. V. Lundgren, G. Luthman och E. Nyin 1951 (opub.) Av Värmands skogsarbetsstudier (VSA) och yrkesmedicinska aboratoriet vid Uddehoms AB utfördes åren 1948-50 arbetsfysioogiska studier över körningsarbete i skogen. a) Beskrivning. Undersökningen var reativt omfattande och utfördes på oika patser i Värmand och Daarna. På :varje pats studerades fera körare. Fätarbetet utfördes i Daarna vid Grangärde, i Värmand vid Storfors, Höjes och Munkfors. Undersökningen panades så, att man så ångt sommöjigtskue erhåa ett tvärsnitt av de varierande körningstyper och körningsförhåanden, som råder inom det meansvenska skogsbruket. Vidare sökte man under studierna få körningstrakter med oika körningssvårighet. Undersökningarna genomfördes vintertid, varvid man hade snödjup inti 70 cm. Virket bestod des av obarkat timmer och des av hebarkad massaved. Båda sortimenten apterades i faande ängder och virket var i rege rått. Vid de arbetsfysioogiska observationerna bestämdes pusfrekvens, kroppstemperatur och förekomsten av urinäggvita efter arbetet. För fertaet försökspersoner bestämdes sambandet mean syreförbrukning och pusfrekvens under standardiserat arbete. Dessa samband ades sedan ti grund för en beräkning av den syreförbrukning, som svarade mot de under studierna erhåna arbetspusvärdena. Mätningarna under standardiserat arbete gjordes även morgnar och kv.äar under normaa arbetsdagar, för att man samtidigt skue få tifäe att studera en ev. konditionsförsämring under arbetsdagen, Samtiga försökspersoner var vana körare. b) Resutat. I tabe VII har en sammanstäning av den mot de i medeta erhåna arbetspusvärdena svarande ungefäriga syreförbrukningen för oika arbetsmoment och försökspersoner hämtats ur den aktuea redogöresen. Sammanfattande konstateras att den manuea hanteringen av virket samt gång i svår terräng och snö kräver en syreförbrukning av storeksordningen- 2-2,5 iter syre per minut motsvarande en aerob omsättning av ro-rz kcafmin. Emeertid framhås, att )>en he de av de enskida arbetsmomenten vid unning, astning och ossning är under kortare stunder mycket intensiva och man kan räkna med att härunder en viss överskjutande anaerob omsättning äger rum, varför de i tabe VII [i föreiggande uppsats] angivna toppvärdena för syreförbrukningen säkerigen inte motsvarar maximum för den momentana energiomsättningem>. Någon under dagen inträdande konditionsförsämring hos försökspersonerna kunde inte påvisas på grundva av de fysioogiska mätningarna.

47: 9 ARBETSTYNGDENS VARIATION MED KöRAVSTANDET 23 Betr. förekomsten av urinäggvita efter arbetet, viket anses som ett tecken på att vederbörande ansträngt sig mot gränsen för sin förmåga, utfö de festa proven negativt. I vissa fa erhös dock positiva reaktioner. Detta visar ytterigare att körningsarbetet momentant förorsakar mycket höga beastningar, högre än vad som normat förekommer vid ex. vis huggningsarbete. 3 Vinterkörning med häst och traktor. Viniden 1956 I samband med arbetsfysioogiska studier vid Viniden, ca 5 mi V Lycksee, gjordes i febr. 1956 några.få stickprov på syreförbrukningen under körningsarbete des vid traktorkörning och des vid hästkörning. Körningsarbetet tidsstuderades av SDA. a) Amän beskrivning. Körningstrakten var ett kahygge, som i hea sin sträckning suttade svagt mot avägget. Trakten uppskattades betr. körningssvårigheten såsom norma. Snödjupet var under studien ca go cm. Virket bestod av höst- och vinterhuggen gran, som apterats i faande ängder ti timmer (obarkat) och massaved (hebarkad). Medekubiken var 2,5 f3jbit. Virket var uppagt i kossagda högar vid stickvägar och ades efter körningen i ågvätor på is. b) Hästkörning. Vid hästkörningen användes en doning (dubbekäke) av oka konstruktion som körningsredskap. Körarens åder var 51 år, hans kroppsängd 172 cm och kroppsvikt 70 kg. Vid prov på cykeergometer befanns hans arbetsförmåga motsvara vad man genomsnittigt finner hos skogsarbetare i motsvarande åder. Vid bestämningen av syreförbrukningen under arbetet användes DouGLAs säcknietod, vid viken utandningsuften uppsamas i en ufttät säck och anayseras. Två prov togs under påastning och två under avastning. Resutaten av mätningarna samt några beskrivande data redovisas i nedanstående tabe 5 Tabe 5 Uppmätt syreförbrukning samt beskrivande uppgifter vid prov på hästkörning. Viniden 1956 Påastning Avastning Prov I Prov II Prov I Prov II Syreförbrukning, /min... I, 8 I 2,20 2,04 I, 79 Observationstidens ängd, min... 4,r8 I, 70 3, I7 2,23 Anta bitar under obs... 9 4!2 IO Medekubik, f3 jst... I, 3 3,0 2,2!,8 Ungefärigt köravstånd, m... 425 425 450 425 Lufttemp., C... -!2 -!2 -!2-12 Sortiment... massaved timmer timmer+ timmer+ massaved massaved

24 BENGT H: SON AGER Köraren, som av SDA:s studiemän bedömts vara medegod och som var en van körare, arbetade i ett reativt ugnt tempo. c) Traktorkörning. Vid den traktorkörning, som bev föremå för fysioogiska mätningar, användes en Fiat CF 25 med Afta vinterband. Traktorn betjänades av två man- en förare och en hjäpastare. Som körningsredskap användes en käke med säprede av SDA-konstruktion. De fysioogiska mätningarna utfördes på hjäpastaren, vars åder var 25 år, kroppsvikt 75 kg och kroppsängd 176 cm. Hans maximaa syreupptagningsförmåga beräknades ti 3,7 iter syre per min. (49 mfkg kroppsvikt/min.) enigt prov på cyke ergometer. Under körningsarbetet togs ett prov under tomkörning ti skiftet, ett under påastning samt två under avastning. En sammanstäning av resutaten och Övriga uppgifter har i tabe 6 gjorts på enahanda sätt som för hästkörningen. Tabe 6. Uppmätt syreförbrukning samt beskrivande uppgifter vid prov på traktorkörning. Viniden 1956 Tomkörning Påastning Prov I Avastning Prov II Syreförbrukning, /min.... 0,57 2,88 I,8I 1,74 Observationstidens ängd, Inin... 8,8 2,92 I, 78 0,48 Anta bitar under observation 13 18 7 Medekubik, f"/bit... - 2,7 ca 1,8 5,6 Ungefärigt köravstånd, m.. ca 750...,) Lufttemp., oc... -19...,) Sortiment... - timmer+ Inassaved timmer massaved Försökspersonen var van vid tungt kroppsarbete och hade tidigare arbetat med virkeskörning i skogen. Påastning och avastning skedde som tvåmansarbete och arbetstakten var reativt hög. Det bör kart framhåas, att de ovan redovisade resutaten av studierna i Viniden är atför knapphändiga för att separat äggas ti grund för några sutsatser av betydese. De är emeertid värdefua såsom kompement ti de andra undersökningarna och ska kommenteras i den sammanfattande diskussionen. 4 Övriga undersökningar över körningsarbete Band övriga fysioogiska undersökningar över körningsarbete kan )>Untersuchungen beim Hoztransport mit Schitten im winterichen :ijochgebirge)> av G. KAMINSKY (6) nämnas. KAMINSKY har studerat en adees specie körningsform, som sedan änge använts i Österrike. Körningsmetoden innebär att köraren ensam bär eer drar en käke upp ti astpatsen, där virket astas

47: 9 ARBETSTYNGDENS VARIATION MED KÖRAVSTANDET 25 av 2-3 man ink. köraren. Den astade käken får sedan gida ned ti avägget och styres då av köraren. Den största fysiska beastningen sker vid transporten av käken upp ti astpatsen. Under studierna vägde den käke som drogs 85 kg och den som bars 45 kg. Lutningen upp tiastpat'3en uppgick ända ti45% och vägängden var I 400 m. KAMINSKY observerade arbetstyngden med hjäp av respirations- och pusmätningar. Han fann därvid värden för arbetstyngden kart högre än de högsta tiåtna värden för arbetstyngden vid kontinuerigt arbete, som av, ty'3ka fysiooger föresagits för oika arbeten inom industrin. Vid bärning av käkenkundepusfrekvensen under2o-3omin. ihåande vara I3o-qo sag/min. Arbetarna var emeertid mycket vätränade och KAMINSKY ämnar frågan öppen huruvida den reativt höga beastningen i ängden kan ha skadig inverkan på arbetarna. D. Diskussion av undersökningsresutaten En viktig anedning ti den företagna undersökningen av sambandet mean arbetstyngd och köravstånd var frågan huruvida köraren vid korta köravstånd utsättes för en överbeastning, viken borde kompenseras med ett viatiägg e. dy., som skue håa arbetstyngden inom en >>toerabeh> gräns. Man måste då först taga stäning ti vad begreppet överbeastning innebär och var den toeraba gränsen igger. De nuvarande kunskaperna om människans fysiska arbetsförmåga och om ångtidsverkningarna av tungt arbete är ännu ångt ifrån tiräckiga. Med ångtidsverkningar avser man framförat sådana av arbetet orsakade föjder som kroppsiga defekter o. dy. Dessa frågor kan endast ti fuo beysas med hjäp av jämförande studier av oika yrkesgrupper inom ett brett ådersområde. Vissa undersökningar a v denna typ hargjorts i Sverige. Band dessa kan nämnas de av HuLT (5) utförda studierna av ryggbesvär och andra symtom från röreseorganen inom såväätta~e som tyngre yrken, vidare EDLUNDS och LuNDGRENs (3) jämförande studier av häsotistånd och fysisk arbetsförmåga hos skogs- och järnbruksarbetare samt av SUNDELL (I4, I5) redovisade iakttageser betr. sjukighet och dödighet hos några yrkesgrupper. I detta sammanhang bör även nämnas en serie undersökningar av I. ÅsTRAND (n, under pubicering) över arbetsförmågan hos medeåders och ädre män med tyngre kroppsarbete. Sammanfattande motsäger dessa studier att kroppsig försitning skue vara vanig inom tunga yrken i vårt and. Samtidigt måste emeertid konstateras, att ytterigare undersökningar är nödvändiga, innan man mera definitivt kan yttra sig i dessa frågor. Betr. den akuta fysiska beastningen och arbetsförmågan har man nått fram ti vissa ungefäriga normer, som kan äggas ti grund för grova bedömningar :tv oika arbetens ansträngningsgrad. Såunda räknar man enigt iakttageser