PC-DMIS 2012 PC-DMIS Dagar Tips & Tricks, utgåva 1

PC-DMIS 2012 PC-DMIS Dagar Tips & Tricks, utgåva 1

2

Allmänt Om materialet I detta häfte hittar du tips som rör installation uppgradering och daglig användning av PC-DMIS. Innehållsförteckning Allmänt... 3 Innehållsförteckning... 3 Sökvägar och filer... 4 Registernycklar... 8 PC-DMIS Settings Editor... 9 Använda Clearance Cube... 12 Referenselement, ISO5459:2011... 14 Form- & Lägetoleranser ISO1101:2012... 19 Automotive deviation letters... 23 Använda toleransrektangel vid utvärdering i bilkoordinater... 26 Kontaktinformation... 28 3

Sökvägar och filer Sökvägar i PC-DMIS 2010 MR2 och senare Från och med PC-DMIS 2010 MR2 använder varje programversion egna unika sökvägar. Sökvägarna anges med registernycklar i Windows register, dessa beskrivs i ett separat avsnitt. I och med anpassningen mot Windows Vista och Windows 7 har standardsökvägarna till de platser där PC-DMIS lagrar filer ändrats. I Windows Vista, Windows 7 (och strikt tillämpat även i Windows XP) får man inte skriva datafiler i C:\Program\... -hierarkin. PC-DMIS har hittills brutit mot detta för ett flertal filer. T.ex. har installationsmappen använts för att lagra filer med data om kalibreringsnormal och mätspets- och mäthuvudsväxlare. Vid en uppgradering till PC-DMIS 2012 Om man uppgraderar till PC-DMIS 2012 och har satt upp egna sökvägar till program, mätspetsfiler etc. så fortsätter PC-DMIS att använda dem. Alla sökvägar som man inte har ställt in tidigare kommer att ändras. De filer som berörs kopieras till de nya sökvägarna. Allmänt om filer Det finns tre kategorier av filer som används av PC-DMIS. Filer som kan ändras av alla och skall vara tillgängliga för alla. Dessa filer är bland annat mätspetsfiler, subrutiner, definition och data för kalibreringsnormaler, rapportmallar. Systemspecifika filer. Kompensations- och parameterfiler för maskinstyrningar. Användarunika filer. Dit hör filer som rör verktygsfält och layouter, filer med standardvärden för import av data från PC-DMIS Planner Var filerna hamnar, Svensk 32-bitars Windows XP Installationsmappen som föreslås är C:\<standardmapp för program>\wai\pc-dmis 2012 (PC-DMIS 2012 MR1, PC-DMIS 2012 MR2 osv) Kalibreringsnormal, kalibreringsdata för mätspetsväxlare och andra filer av systemkaraktär hamnar i applikationsdata för alla användare. C:\Documents and Settings\All Users\Application Data\WAI\PC- DMIS\<PC-DMIS 20xx> I den här mappen hamnar också filer som beskriver olika maskinkonfigurationer, dessa används vid offline programmering. En ev. skapad USRPROBE.dat ska ligga här. 4

Mätspetsfiler hamnar i en mappstruktur under delade dokument. Denna mapp blir även standardmapp för subrutiner, sparade uppriktningar och mätprogram. C:\Documents and Settings\All Users\Dokument\WAI\PC- DMIS\<20xx> Mappen kan också benämnas: Delade dokument\wai\pc- DMIS\<20xx> Verktygsfält och layouter sparas per användare under mappen lokala inställningar. C:\Documents and Settings\<USER>\Lokala inställningar\application Data\WAI\PC-DMIS\<20xx> PC-DMIS Settings Editor har utökats med funktioner för att importera sökvägar och även datafiler från tidigare installerade versioner av PC-DMIS. 5

Var filerna hamnar, Svensk 64-bitars Windows 7 Installationsmapp, exempel: C:\Program Files (x86)\wai\<pc-dmis 20xx> Kalibreringsnormal, kalibreringsdata för mätspetsväxlare och andra filer av systemkaraktär hamnar i mappstrukturen under katalogen ProgramData. Exempel C:\ProgramData\WAI\PC- DMIS\20xx. Om du gör egna mätspetsdefinitioner i filen USRPROBE.dat ska den placeras i detta bibliotek. Notera att katalogen ProgramData normalt är dold. För att kunna se mappen måste alternativen för filvisning ändras. Mätspetsfiler hamnar i en mappstruktur under delade dokument. Denna mapp blir även standardmapp för subrutiner, sparade uppriktningar och mätprogram. 6

Verktygsfält och layouter sparas per användare under mappstrukturen för lokal applikationsdata. Exempel C:\Users\<USER>\AppData\Local\WAI\PC-DMIS\<20xx> För att återställa en användares inställningar för verktygsfält med mera, kan en eller flera av filerna raderas ur katalogen. Detta kan också utföras genom att köra Settings Editor och använda funktionen Reset User. 7

Registernycklar Allmänt om registernycklar I Windows register lagras inställningar för PC-DMIS. Från och med PC-DMIS 2010 MR2 har varje version av PC-DMIS sina egna registernycklar. Således har PC-DMIS 2010 MR2 och MR3 egna uppsättningar med registernycklar. När en ny version av PC-DMIS installeras importeras registernycklar från föregående version. Allmänt om registret I Windows register lagras inställningar för PC-DMIS. Registerinställningarna är av fyra olika kategorier. Användarunika inställningar som kan ändras av användaren. Dessa registerinställningar används tillexempel för att PC-DMIS skall komma ihåg de senaste använda inställningarna för autoelement, hur saker visas i grafikfönstret, de senast använda sökvägarna, inställningar för färger och fonter med mera. Användarunika inställningar som kan ändras av administratör. Endast två registernycklar finns i denna kategori. Gemensamma inställningar som kan ändras av en enskild användare. Här finns inställningar som är av karaktären gemensamma. Tillexempel hur funktionen Find hole hanteras vid körning av ett program. Oavsett vilken användare som kör programmet i en specifik mätmaskin, så skall beteendet vara detsamma för användarna. En enskild användare skall kunna ändra inställningarna och ändringen skall bli tillgänglig för andra användare. Gemensamma inställningar som kan ändras av administratör. De här inställningarna rör främst mätmaskinen, hur PC-DMIS kommunicerar med mätmaskinen och inställningar som berör det. Här finns också inställningar för fixtursystemen 5 unique och System5, och ett flertal inställningar för PC-DMIS Vision som är att betrakta som maskinspecifika. Normalt görs dessa inställningar vid installation av PC-DMIS och dessa skall sedan inte ändras. 8

PC-DMIS Settings Editor Allmänt om Settings Editor PC-DMIS Settings Editor användes ursprungligen för att hantera registernycklar. Detta utfördes oftast i samband med installation av en maskin, de maskinspecifika parametrarna angavs i Settings Editor. Fortfarande är det så att när nya inställningsmöjligheter dyker upp i PC-DMIS, så saknas de oftast i användargränssnittet i PC-DMIS direkt när de införs. Ett exempel på detta är den nya funktionen för att använda separata tesseleringsvärden för snitt. Denna saknas i användargränssnittet i PC- DMIS och får justeras med Settings Editor till att börja med. Settings Editor i PC-DMIS 2012 Settings Editor hanterar förutom registernycklar användarspecifika och systemspecifika filer. Det har även tillkommit funktioner för att återställa inställningarna för en användare eller för hela installationen av PC-DMIS. Vissa av dessa ändringar infördes i PC-DMIS 2010 MR2. Funktionerna beskrivs närmare under de följande avsnitten. Settings Editor kan startas när PC-DMIS är igång. Knappen Anslut används för att ansluta mot registernycklarna. Du behöver bara ansluta mot registret om registernycklarna skall ändras. Användarspecifika filer kan säkerhetskopieras och återställas utan att Settings Editor är ansluten mot registret. Settings Editor har en egen hjälpfil. I den beskrivs funktionerna i Settings Editor och även de olika registernycklarna i detalj. Hjälpfilen kan anropas med hjälpknappen i Settings Editor eller bläddras fram i hjälpfunktionen i PC-DMIS. 9

Funktionen Återställ användare Denna funktion tar bort filerna som beskriver layouten och filerna som beskriver användardefinierade verktygsfält. Hela katalogen för dessa raderas. För PC- DMIS 2010 MR3 är katalogen C:\Documents and Settings\<USER>\Lokala inställningar\application Data\WAI\PC-DMIS\<20xx>. Funktionen Återställ produkt En ny knapp Återställ produkt möjliggör en fullständig återställning till fabriksinställningarna. Använd funktionen med försiktighet. Säkerhetskopiera data innan funktionen används. Om registernycklarna som används för maskinspecifika inställningar återställs, och ingen säkerhetskopia finns behövs sannolikt ett besök av servicetekniker för att utföra de inställningar som behövs för att maskinen skall fungera korrekt. Funktioner för att säkerhetskopiera och återställa filer och data Funktionerna för att säkerhetskopiera och återställa finns tillgängliga i PC-DMIS 2010 MR2 eller senare. Den information som kan säkerhetskopieras och återställas väljs genom att bocka i rutorna. Funktionen kan även användas för att säkerhetskopiera och återställa mätprogram, mätspetsfiler med mera. 10

Importera registerinställningar och datafiler från annan installerad programversion Denna funktion tillkom i PC-DMIS 2010 MR3 Filer och inställningar från PC-DMIS 2010MR2 och senare kan importeras med ett snabbval. Filer och inställningar från äldre versioner kan importeras efter att installationsbiblioteket pekats ut. Importfunktionen är även till för import av registerfiler (registerinnehåll som sparats till fil). 11

Använda Clearance Cube Allmänt Clearance Cube representerar en säkerhetsvolym runt detaljen. Den används för att skapa körvägar mellan element vid programmering och fungerar på liknande sätt som säkerhetsplan. Clearance Cube kan vara aktiv eller inaktiv för programmet i sin helhet. När du skapar ett nytt program kan du inledningsvis aktivera användning och visning avclearance Cube för att spara programmeringstid, och vid ett senare tillfälle optimera körvägen genom att skapa mellanpositioner. Clearance Cube kan också underlätta vid körning av delmängder av programinstruktioner, eftersom alla förflyttningar utförs utanför Clearance Cube. Användning Använd verktygsfältet för Clearance Cube för att: Öppna dialogen ClearanceCube definition Aktivera/Avaktivera användning Aktivera/Avaktivera visning av kuben Aktivera/Avaktivera redigering av kubens storlek genom att klicka och dra på kuben i grafikfönstret. Dialogen ClearanceCube definition Dialogen för definition kan visas i enkelt eller avancerat läge. I det enkla läget anges ett offsetvärde mot CAD-geometrin. Utöver detta finns funktionerna i verktygsfältet tillgängliga i dialogen. Avancerade inställningar Med dialogen visad som Avancerad finns ytterligare inställningar för detaljerad definition, inställningar för vilka ytor och kanter som får passeras vid förflyttning. Fliken Size (Storlek) Fliken size finns tillgänglig när dialogen visas i avancerat läge. Här specificeras kubens storlek i förhållande till det ursprungliga CAD- koordinatsystemet i varje enskild riktning. Man kan även specificera kuben utan CAD-modell, då i relation till ett koordinatsystem (detaljuppriktning). 12

Fliken Constraints (Begränsningar) Fliken constraints innehåller begränsningar om hur kuben kan användas. Här kan man definera begränsningar hur kuben ska användas. Man kan definiera, inställningar för vilka ytor (faces) som maskinen får förflytta sig till. I bilden intill får alla ytor utom Z minimum användas. Vilka kanter som maskinen tillåts passera under en frigångsrörelse kan också definieras. I bilden intill får inte kanterna +X-Z, -X-Z, +Y-Z och Y-Z passeras vid en frigångsrörelse. De kanter som inte får passeras visas med en avvikande färg i grafiken. I bilden nedan visas de kanter som inte får passeras i ljusblått. Fliken Status Här ställer vi in för varje enskilt element om Clearance Cube ska användas eller inte.inställningarna nås genom att högerklicka på raden med ett element. För varje enskilt element kan också anges vilken yta som skall passeras före och efter elementet. 13

Referenselement, ISO5459:2011 Allmänt ISO 5459:2011 beskriver referenselement, hur de anges och används. Föregående utgåva av standarden var från 1984. Omarbetningen av ISO 5459 Omfattningen av ändringarna i ISO 5459 är betydande. I viss mån framgår det av sidantalet har utökats från 24 till 80. Beskrivningar och förklaringar är mer genomarbetade, flera funktioner i ASME Y14.5 finns införda i ISO 5459. Vissa av funktionerna i ASME y14.5 finns i ISO standarden men i en mer genomarbetad form. Skrivsätt Skrivsätten när lokala eller gemensamma referenser använts har gjorts något tydligare. När lokala referenser används anges de olika lokala referenserna efter referensdefinitionen, nedan till vänster. När gemensamma referenser används gör angivelsen något annorlunda. I exemplet nedan till höger referenselement C, som består av fyra hål som en grupp. I toleransrektangeln skrivs anropet som (C-C). Bilder ur ISO 5459:2011 Modifierare Ett flertal olika modifierare har tillkommit. Några tillkommande modifierare används för att definiera instyrningsriktningen på referenser eller gemensamma referenser. Modifierare i ISO5459:2011 14

Lokala referenser placerade i olika nivåer ISO 5459:2011 har ett innehåll motsvarande ASME Y14.5 vad gäller angivelse av lokala referenser. De lokala referenserna kan befinna sig på olika nivåer i förhålande till varandra. Förhållandet mellan de lokala referenserna måttsätts med ramade mått. Funktionen i bilden intill blir identisk med uppriktning i bilkoordinater. Eftersom de lokala referenserna positioner är knutna till varandra kan mätningen av de lokala referenselementen behöva itereras för at säkerställa att punkterna mät i rätt position. Lokala referenser i ISO5459:2011 Lokala referenser i PC-DMIS När lokala referenser i olika nivåer skall mätas in finns två olika alternativ i PC-DMIS. Iterativ uppriktning på de lokala referenserna Konstruktion av offset-element Vilken metod som är bäst lämpad beror på typen av lokala referenser och om artikeln har krökta eller plana ytor där de lokala referenserna ligger. Iterativ uppriktning på lokala referenser När alternativet med iterativ uppriktning används medför det att mätningen av de lokala referenserna itereras till dess att de mätta positionerna blir korrekta. Det är till fördel när de lokala referenserna ligger på krökta ytor. Toleransen som anges vid point target radius kontrollerar hur noga den mätta punktens position behöver vara. Efter att uppriktningen gjort på de lokala referenserna, skapa tre koordinatplan med funktiuonen Construct Plane Alignment. Ändra konstruktionsmetod för planen från WORKPLANE till XPLUS, YPLUS och ZPLUS som i bilden intill. Låt dessa plan bilda referenselement vid utvärdering av de kravsatta egenskaperna. 15

Konstruktion av offset-element När de lokala referenserna ligger på plana ytor kan referensplane konstrueras direkt som offsetelement. När ytan som referensen ligger på är plan, spelar en avvikelse i den lokala referensens mätta position mindre roll under förutsättning att ytan ytans formdefekter motsvarar en mycket liten del av toleransområdet. När offsetelement väljs finns en underdialog tillgänglig via knappen offsets. Där finns två alternativ att använda sig av: Med alternativet calculate nominals aktivt så anges offset-värden för varje ingående element. Med alternativet calculate offstes markerat så kan planets nominella riktning och läge anges, därefter beräknas offsetvärdena genom att klicka på knappen calculate. Använd sedan de konstruerade offsetelementen som referenselement. Viktigt! En offsetlinje är beroende av en definierad riktning för att konstrueras korrekt. uppriktning. Offsetvärden anges i ett arbetsplan, och arbetsplanet behöver därför vara korrekt uppriktat och definierat. För att offsetlinjen skall konstrueras på ett korrekt sätt kan det vara nödvändigt att göra en Referenselement med begränsningar i instyrningsriktning Funktionen med begränsad instyrningsriktning förekommer sedan tidigare i ASME Y14.5. Den införda tillämpningen i ISO standarden skiljer sig från den beskriven ASME-standard. I ASME standarden anges vilka frihetsgrader referenselementet tillåts styra, medan ISO:s tillämpning bygger på att en modifierare anger hur referenselementet fungerar. Modifierarna som kontrollerar frihetsgraderna i ISO-standard är som nedan. Endast orientering Fungerar som punkt Fungerar som linje Fungerar som plan 16

Endast orientering I bilden intill används modifieraren Endast orientering. Innebörden blir att referens B orienterar toleransområdet, som sedan positioneras i förhållande till referens A. Fungerar som Endast orientering, ISO5459:2011 Modifierarna som styr om en referens skall fungera som punkt, linje eller plan kontrollerar på vilket sätt en enskild eller gemensam referens tillåts positionera och orientera toleransområdet. En referens låser normalt alla frihetsgrader som typen av element medger, och som inte är definierade av en föregående referens. Genom att specificera om typen av element så får den enskilda eller gemensamma referensen en annan funktion. I bilden nedan finns 4 referenselement. Planet bildar primär referens. De båda hålen B och C bildar sekundär referens. Det är önskvärt att referens D skall styra nollpunktsangivelse i riktningen som motsvarar linjen mellan hålen. Genom att lägga en restriktion på den sekundära referensen, [PL], så utgörs den sekundära referensen av ett plan genom hålens centrumlinjer. Därigenom sparas en frihetsgrad åt referens D. Om referens B och C utgjorts av sfärer hade [SL] varit en lämplig modifierare. 17

I PC-DMIS I PC-DMIS finns en funktion för att använda begränsningar i instyrningsriktning enligt ASMEstandard. Genom att markera alternativet Customized DRF så finns möjlighet att specificera instyrningsriktningarna för varje element. Instyrningsriktningarna anges med bokstäver, X, Y och Z för nollpunkter i respektive axel. U, V och W anger rotationen runt varje axel. I ASME standarden styr den primära referensen Z-riktning samt de nollpunkter den kan styra. Den sekundära referensen styr X- riktning och de nollpunkter den kan styra. En primär referens i form av ett plan styr således (z, u, v). En primär referens i form av en cylinder styr (x, y, u, v). När Customized DRF används i PC-DMIS så kan instyrningsriktningarna för de olika elementen reduceras genom att markera av den icke önskade instyrningsriktningen. I exemplet med planet, de båda hålen och det nollpunktsangivande planet så blir skrivningen enligt ASME-standard: A(z,u,v) B-C(y,w) D(x) 18

Form- & Lägetoleranser ISO1101:2012 Allmänt ISO1101 beskriver Form- & Läger toleranser. Ny utgåva av standarden publicerades av ISO 2012. Ytterligare ändringar planeras till 2013 års utgåva. Mycket av ändringarna är relaterade till att pappersritningarna succesivt tappar betydelse, och att produktkrav är dokumenterade direkt i 3D-modellen. Den praktiska innebörden har blivit att reglerna för pekning och orientering av toleransområden har kompletterats, eftersom dessa har till stor del varit beroende av ritningsvyer. Omarbetningen av ISO 1101 Omarbetningen av ISO 1101 omfattar flera områden, bland annat: Nya regler för pekning. Modifierare ersätter ritningsvy. Osymmetrisk tolerans för yt- och profilform. Några nya regler för pekning Indikationsbokstäver kan användas för att peka ut giltiga områden för krav. Bokstävernas positioner måttsätts med ramade mått. Pekning, ISO1101:2012 Pekning kan även utföras med punkt, som i bilden intill, där kravet avser mantelytan. Pekning på diametern kan utföras som i bilden nedan. Antingen mot måttlinjer som till vänster i bilden, eller mot mantelytan med diameterangivese ovanför kravet eller referensangivelsen. Pekning, ISO1101:2012 19

Modifierare Modifierarna som tillkommit gör att krav kan beskrivas oberoende av ritningsvyn. De olika modifierarna beskrivs nedan. Riktningselement Insamlingsplan Skärningsplan Orienteringsplan Riktningselement Riktningselement anger hur ett toleransområde är orienterat. I exemplet skall kastkravet utvärderas i en given riktning mot referenselement C (Vinkelriktigt relativt C). Normalfallet är att kast utvärderas i ytans normalriktning. Skärningsplan Skärningsplan kan användas för att orientera mätning eller ett urval av punkter från ett punktmoln. I exemplet till höger gäller rakhetskravet i snitt som är parallella med referens A. Modifierare, ISO1101:2012 I exemplet nedan gäller parallellitetskravet för ovanytan mot referens A i snitt som är paralella med referens B. Denna pekning ersätter den äldre metoden att ange LE, linje-element vid parallellitetskravet. Modifierare, ISO1101:2012 Modifierare, ISO1101:2012 20

Skärningsplan, insamlingsplan Insamlingsplan anger på vilket sätt data skall samlas in när ett krav gäller runtom, det vill säga utgör en sluten profil. I bilen nedan gäller kravet runtom profilen i snitt vinkelräta mot B. Vinkelrät mot B ger inte en fullständig orientering av snittet, så en komplettering med insamlingsplan parallellt med A gör orienteringen komplett. I exemplet skall snitten som utvärderas vara vinkelräta mot referens B och parallella med referens A. Om det angivna skärningsplanet ger en fullständig orientering kan insamlingsplanet utelämnas. Orienteringsplan Orienteringsplanet gör att det inte behövs någon ritningsvy för att orientera plana toleransområden för parallellitet, vinkelräthet och lägeriktighet. I den äldre standarden förutsattes alltid kravet vara vinkelrät mot eller parallellt med den sekundära referensen. Vad som var fallet framgick av ritningsvyn. I nästa utgåva av ISO 1101 planerar man att frikoppla orienteringen helt från den sekundära referensen, så att ett orienteringsplan alltid måste anges för denna typ av toleransområde. Modifierare, ISO1101:2012 I bilderna intill visas metoden med respektive utan ritningsvy. Lägg märke till att det är planets utbredningsriktning som specificeras av orienteringsplansangivelsen, inte dess normalvektor. Toleransområdet orienteras alltid av den primära referensen först, och roteras därefter med angivelsen i orienteringsplan. Modifierare, ISO1101:2012 I bilden intill ligger toleransområdet 0.05 orienterat parallellt med B (med restriktioner från C och A). Toleransområdet 0.2 ligger orienterat parallellt med A, med restriktion mot C. 21

Osymmetriskt toleransområde. I ISO1101:2012 finns möjlighet att ange osymmetriskt toleransområde. Vanligtvis används principen på profil- och ytform. ASME har haft funktionen under en längre tid, och den har också funnits i Volvo AB:s och Volvo Cars standard. ISO, osymmetriskt toleransområde Den osymmetriska toleransangivelsen anges med modifieraren UZ. Efter modifieraren anges hur mycket toleransmitten ligger förskjuten. I exemplet intill är toleransvidden 2.5 mm. Toleransmitten (punktstreckad linje) är förskjuten 0.25 mm in i materialet. Toleransområdet blir därigenom från -1.5 till +1 i ytnormalernas riktning. ASME, osymmetriskt toleransområde I ASME standarden anges osymmetriskt toleransområde med bokstaven U. Efter bostaven U anges den övre toleransgränsen. I exemplet intill är toleransvidden 0.3 mm och den övre toleransgränsen 0.3 mm. Toleransområdet sträcker sig från 0 till 0.3 mm i ytnormalens riktning. Osymmetriskt toleransområde i PC-DMIS PC-DMIS stödjer osymmetriskt toleransområde angivet enligt ASME. Ange toleransområdet, aktivera därefter symbolen U och ange den övre toleransgränsen. Tänk på att offsetvärdet anges annorlunda för en ASME tolerans. Det är den övre toleransgränsen som anges efter U. 22

Automotive deviation letters Allmänt Automotive Deviation Letters har funnits i PC-DMIS under en längre tid. Funktionen används bland annat av Volvo Cars för att indikera hur riktningen på en avvikelse är riktad i bilen. Systemet infördes bland annat för att förtydliga hur avvikelser på punkter i normalriktningen var riktad. Eftersom avvikelsen i normalriktningen är beroende av från vilken sida en punkt mäts på en plåt, uppstod ibland onödiga missförstånd. Bokstäverna F/B används för att indikera om en avvikelse är framåt och bakåt i bilen. Bokstäverna I/O (in/out) används för att indikera om en avvikelse är riktad in mot mitten av bilen eller om den är riktad ut från mitten. För ett element med position mitt i bilens bredd indikerar I en avvikelse åt höger och O en avvikelse åt vänster. Bokstäverna H/L används för att indikera om en avvikelse ligger högt eller lågt i bilen. När bokstäverna används för att indikera avvikelseriktning på punkter tilldelas F/B, I/O, H/L beroende på vilken vektorkomponent som är störst. Bokstaven som anges ger därmed en fingervisning om den huvudsakliga riktningen. Punkten som utvärderas i rapporten nedan har en avvikelse på +1 mm i ytnormalens riktning. Efter avvikelsen anges bokstaven F, som indikerar att ytan där punkten mättes ligger för långt framåt i bilen. Bokstäverna anges också för övriga koordinataxlar. Avvikelsen på -1 i X-led är riktad framåt i bilen. UTV DIM5= ELEMENTEGENSKAPER FÖR PUNKT PKT6 ENHETER=MM,$ GRAF=AV TEXT=AV MULT=10.00 UTSKRIFT=BÅDA HALV VINKEL=NEJ AX NOMINELLT +TOL -TOL MÄTT AVV UTOMTOL T 0.000 0.050-0.050 1.000 1.000 F 0.950 ---> X 1.000 0.010-0.010 0.000-1.000 F -0.990 <--- Y 11.321 0.010-0.010 11.321 0.000 0.000 -#-- Z -27.034 0.050-0.050-27.034 0.000 0.000 -#-- SLUT PÅ UTVÄRDERING DIM5 Aktivera funktionen Funktionen slås på under setup options (F5). 23

Etiketter för användning i CAD-rapporter Automotive deviation letters har rapporterats i textrapporten, inte i CAD-rapporten. Anders Isaksson på supportavdelningen har tagit fram två olika etiketter för att använda i CADrapporter. En etikett för att redovisa alla axlarna som utvärderas för ett element En etikett för att endast redovisa den första utvärderingsaxeln. Om T-värdet skall rapporteras måste den första raden i utvärderingen redovisa T-värdet. Etiketterna finns tillgängliga på skivan med PC-DMIS 2012. Var finns etikettmallarna och var placeras de på din dator? Etikettmallarna finns på skivan med PC-DMIS 2012 eller senare i katalogen med rapport och etikettmallar. Dina egna etikett- och rapportmallar kan placeras antingen i katalogen Reporting i PC-DMIS installationen, eller i en katalog som blir gemensam för alla installationer av PC-DMIS. Alternativet med att placera rapport och etikettmallarna i en gemensam katalog är att föredra eftersom risken för dubbletter minskas. I exemplet nedan används en katalog Reporting, som ligger parallellt med de olika PC-DMIS katalogerna under gemensamma dokument. 24

Använda etikettmallarna för Automotive deviation letters I Textrapporten används Automotive deviation letter automatiskt när funktionen är påslagen, utseendet blir som i bilden nedan. För CAD-rapporter finns inga standardetiketter, i CAD-rapporten redovisas avvikelserna på vanligt sätt. För att byta etikettmall i en CAD-rapport, högerklicka på en etikett och välj Select Matching Labels. Välj sedan Change Template och bläddra fram till den etikettmall du önskar använda. I bilden nedan används etikettmallen 6A_LEGACY_DIM_AUTODEV_ALL_HMN.LBL. Etiketten rapporterar ut alla axlar som ingår i utvärderingen i programmet. Det finns en annan etikettmall, 6A_LEGACY_DIM_AUTODEV_FIRST_HMN.LBL. Den kan vara praktisk att använda i de fall man utvärderar T, X, Y och Z för punkter i textrapporten, men bara vill rapportera en axel i CAD-rapporten. Etiketten rapporterar ut den första axeln i utvärderingen, tänk på att utvärderingen av T måste ligga först i utvärderingen. 25

Använda toleransrektangel vid utvärdering i bilkoordinater Allmänt I PC-DMIS fungerar toleransrektanglar på så sätt att kraven antingen utvärderar utan referenser (som formkrav) eller mot en eller flera referenser (riktnings- eller lägekrav). Vid användning av bilkoordinatsystem definieras det eller de element som skall lokalisera detaljen i sitt koordinatsystem inte som primärt, sekundärt och tertiärt, utan som samverkande referenselement. I PC-DMIS riktas detaljen upp med hjälp av kommandona för 3d bästanpassad uppriktning eller med hjälp av iterativ uppriktning. Volvos standard 101-0003 beskriver hur detaljer kan lokaliseras med referenspunkter som placerar detaljen i rymden enligt 3-2-1 principen. När metoden används så anges XYZ som referens i toleransrektangeln. Den kravsatta egenskapen skall då utvärderas med detaljen lokaliserad på sina referenspunkter. Det finns ingen möjlighet att låta en toleransrektangel referera till denna uppriktning då element utvärderas. Däremot går det att skapa koordinatplanen för x, y och z och låta dessa bilda referenselement. Referenselementen benämns X, Y och Z. Toleransrektangeln kommer att se något annorlunda ut, eftersom som referenserna är separerade med vertikala linjer. 26

Metodbeskrivning Gör först den uppriktning som motsvarar det koordinatsystem som bildas av XYZ. Använd den uppriktningsfunktion som passar bäst i situationen, 3d bästanpassad uppriktning, iterativ uppriktning eller en vanlig geometrisk uppriktning. Konstruera sedan tre plan med normalriktning i X, Y och Z. Använd alternativet Uppriktning i dialogen konstruera plan. Planet som konstrueras hämtar normalriktningen från respektive arbetsplan. Växla arbetsplan eller justera ARBETSPLAN i kommandot så att det matchar din önskade normalriktning, XPLUS, YPLUS eller ZPLUS. Namnge planen så att du inte blandar ihop dem. Om du växlar arbetsplan mellan konstruktionerna, glöm inte att återställa arbetsplanet till det ursprungliga. Till vänster nedan visas konstruktion med plan med vektor från arbetsplanet, till höger visas konstruktion av plan med koordinatriktning. Planen definieras sedan som referenselement X, Y och Z. Genomför sedan lägesutvärderingar mot referenserna X, Y och Z. Justera inställningen för rapportering från Datum Reference Frame till Current Alignment. Denna inställning medför att positioner rapporteras i koordinatsystemet i rapporten. I normala fall bildar den primära referensen Z-riktning, den sekundära X-riktning och den tertiära Y-riktning när TED-måtten beräknas till redovisningen. 27

Kontaktinformation 28