Att teckna är stort ATT TECKNA ÄR STORT. - om tecknandets möjligheter och kraft -

ATT TECKNA ÄR STORT

Att teckna är stort - om tecknandets möjligheter och kraft - Projektledning: Pia Wretlind, Lena Eriksson, Anna Berglund, Jesper Norda, Kristian Berglund ATT TECKNA ÄR STORT 1

2

INNEHÅLL 5 7 11 17 19 21 32 105 111 121 INLEDNING Bera Nordal ATT TECKNA ÄR STORT Lena Eriksson & Pia Wretlind ELEVRÖSTER Anna Berglund & Pia Wretlind VIKTIGA FRAMSTEGSFAKTORER Pia Wretlind NYCKELTAL KONSTNÄRERNA Jesper Norda & Anna Berglund KONSTNÄRERNAS DOKUMENTATIONER Maria Quarfordt Brising, Nils Kristoferson, Marie Bondeson, Johan Hallberg, Anneli Pihlgren, Johan Bloom, Jenny Ekman, Frida Eriksson, Benny Cruz, Anna Gärberg DRAWING IS GREAT Eileen Adams TECKNING SOM VISUELLT LÄRANDE OCH VARDAGSKULTUR Tarja Karlsson Häikiö Bilaga 3

4

av dess uttryck. Teckningen ger också ovärderliga insikter till konstnärens arbetsprocess och få medier är mer lämpade att komma nära konstens kärna. INLEDNING Bera Nordal Att teckna är en universell mänsklig strävan, ett gemensamt visuellt språk för att uttrycka sig. Teckningen kan gå över alla kultur- och språkbarriärer och är därför ett av de mest demokratiska uttrycksmedel som vi kan använda. Vanligtvis ser man teckningen som en del av vardagen där den ofta existerar nästan obemärkt, trots att den är starkt knuten till barnets värld och uppväxt. Vi använder teckningen för att planera, dagdrömma eller uttrycka oss, alltifrån ett litet streck eller klotter på papper till större skisser. Den har också visat sig vara ett viktigt redskap för pedagoger och läkare i arbetet med att hjälpa människor att bearbeta traumatiska upplevelser. Teckningen kan därför vara en större del av vardagen än vi tror, men den är ofta svår att bedöma som konstverk. Den trotsar ofta stilar och trender och har en inbyggd tidlöshet. Trots det är tecknandet ofta den vanligaste sysselsättningen hos konstnärer, varav nästan alla någon gång har använt sig av metoden som redskap i sitt arbete. Många använder den konsekvent och som huvudmedium. Ändå finns det få teckningar som entydigt accepteras som mästerverk i modern konst. Vi tenderar att se teckningen som mindre värd, som förberedande skiss eller arbetsmodell, och den hamnar vanligen vid sidan av konstmarknaden. Men vi värdesätter den dock för dess omedelbarhet och för det fragmentariska och ofullständiga som är en stor del Att teckna är stort är därför ett oerhört viktigt och angeläget projekt som Nordiska Akvarellmuseet med stolthet drivit. Målet är att teckningen ska bli en integrerad del av skolans vardag och på så vis utgöra ett redskap och inspiration för lärande och skapande. Om vi förmår att släppa rädslan och hämningarna framträder det spontana och kreativa och till slut infinner sig också magin - magin i själva kreativiteten. Och det är just kreativiteten som är avgörande för hur vi vill se oss själva i framtiden. Att teckna är stort har varit möjligt tack vare PostkodLotteriets kulturstiftelses generösa stöd och tro på projektets innehåll och inriktning. Detta stöd har varit ovärderligt. Vi vill varmt tacka projektledare, konsultkonstnärer och skolor som har drivit projektet tillsammans med oss på museet. Speciellt vill vi tacka alla de elever som har deltagit. De har visat hur handen och skapandet går hand i hand och med varje streck har de generöst bidragit till det stora och fantastiska äventyret Att teckna är stort. Bera Nordal Museichef 5

6

ATT TECKNA ÄR STORT Lena Eriksson & Pia Wretlind Allt hänger ihop en idé föder en annan idé, en människas kunskap väcker en ny tanke och erfarenheterna från ett projekt lever vidare i ett annat. Idén till projektet Att teckna är stort föddes under en resa till Barcelona. Målet var att lära mer om filosofisamtal men en eftermiddag fick vi tips om den stora teckningsfesten som Picassomuseet arrangerade. Vi gick runt, deltog i workshops, pratade och tanken föddes att göra en egen teckningsfest, hemma kring Nordiska Akvarellmuseet på Tjörn. Den tanken var konkret, men under resan hem växer våra idéer vi vill inte bara göra en fest vi vill lära oss mer om teckningens möjligheter och kraft. En idé till ett nytt skolutvecklingsprojekt tog form. Med Nordiska Akvarellmuseet som bas har vi under mer än tio år drivit skolutvecklingsprojekt. Vi som arbetat tillsammans är Lena Eriksson, pedagogisk ledare vid museet 2000-2013 (nu chef för pedagogik på Nationalmuseum) och Pia Wretlind, f.d. rektor och nuvarande projektledare för KLIV3.0 (Kultur och lärande i vardagen, Västra Götalandsregionen). En av våra framgångsfaktorer har varit att vi har erfarenheter från både skol- och konstvärlden. Utifrån dessa perspektiv har vi sökt förankrade arbetssätt för att finna former för lärande där konsten, det kreativa, det estetiska och kulturarvet har en självklar plats i skolans vardag. För bakgrunden till våra projekt, se bilaga 1. I våra tidigare projekt har utgångspunkten varit att hitta möten mellan skolan, det fria konstlivet och konstinstitutionernas värld. Allt med syfte att hitta bra arbetsformer där eleverna i skolan får arbeta med konst som kommunikation och kunskapsväg. I den processen har möten mellan människor tagit stor plats, vi tror att olika perspektiv berikar varandra. När vi i detta projekt tog utgångspunkt i en konkret teknik teckning var det på ett sätt något nytt för oss. Själva aktiviteten att teckna innebär ett unikt möte mellan öga, hand och hjärna. I det finns många av lärandets dimensioner med seende, reflektion och gestaltning. Detta väckte vår egen nyfikenhet på hur teckning, konkret, skulle kunna användas i skolans vardag som ett pedagogiskt verktyg, som ständigt omprövas för att inte stagnera. Teckningen skulle också vara en väg till konsten. Själva komplexiteten i mötet med konst och konstnärer är en kraft i sökandet efter kreativa lärprocesser. När projektet Att teckna är stort formulerades tog vi fasta på fyra olika spår som skulle samverka och stödja varandra. Spåren går i varandra men har också olika funktion: Skapa lärande genom teckning - Skolprojektet Skapa synlighet och festivitas - Teckningsfestivaler Skapa fördjupning och kompetenshöjning - Forskning Skapa en vidgad värld - Internationellt samarbete Skolprojektet När vi formade arbetsmodellen för Att teckna är stort tog vi utgångspunkt i våra tidigare erfarenheter. Vi ville skapa arbetslag med både lärare och konstnärer som tillsammans med eleverna utvecklade metoder att prova i skolans vardag. Att en av de viktigaste framgångsfaktorerna är skolledningens kunskap och stöd vet vi, därför började vi vårt sökande efter samarbetspartners genom att bjuda in rektorer till information och uppstartsmöte. Vi sökte engagerade rektorer som verkligen ville arbeta med skapande arbetssätt. Att 7

arbeta med både yngre och äldre elever (6-19 år) var också viktigt och utifrån det landade vi i åtta skolor, som senare kom att bli tio stycken, på olika platser i Västra Götalandsregionen. Konstnärerna skulle ha en egen relation till teckning som konstnärligt uttryck och ett starkt intresse för konst och lärande. Utifrån den kravprofilen rekryterade vi konsulttecknare. Varje deltagande skola skapade sedan ett arbetslag på mellan tre till fem lärare och en konsulttecknare. Målet var att hitta arbetsformer som gav kunskaper på djupet. Konstnärernas, lärarnas och elevernas erfarenheter skulle få möjlighet att samverka och vi ville att de tillsammans skulle arbeta med metodutveckling och ett prövande arbetssätt. Vi uppmuntrade arbetslagen att skapa, teckna och genomföra workshops men också att arbeta medvetet med dokumentation och reflektion som lika viktiga delar av processen. Den nuvarande läroplanen, Lgr 11, ger ett stort stöd för arbetet med lärprocesser och FN:s konvention om barnets rättigheter slår fast att alla barn har rätt att få ta del av och utöva kultur. Att projektets arbetsformer har stöd i styrdokument, aktuell forskning och riktlinjer lyftes fram så att alla deltagare både hade med det som stöd i sitt arbete och som argument för att våga pröva nya arbetsformer. Arbetslagen fick i uppgift att formulera ett undersökningsområde/tema som de tillsammans med eleverna skulle utveckla. Dessa teman skulle relateras till skolans läroplan och stärka elevernas måluppfyllelse i ett eller flera skolämnen. Projektet Att teckna är stort startade med nyfikenhet och frågor. Varför tecknar vi? Betyder klotter något? Lär jag mig något av att rita? Lyssnar du bättre om du tecknar? Ett viktigt mål var att stärka lusten och modet för att få alla att våga teckna. Det lekfulla momentet skulle samsas med metoder för att skapa motivation till att rita, rita, rita Att få handen att göra det hjärnan vill är en färdighetsträning som kräver övning. Tecknandet är tidlöst, historien sträcker sig bakåt från ursprungliga tekniker och in i framtiden - från grottmålningar till Ipad. I vårt projekt ville vi värna det sensoriska och sinnliga, ha pennan som grund men också använda moderna tekniker. Inte utesluta utan innesluta. Att förankra nya processer i skolvardagen sker inte utan motstånd. Att hitta lusten till teckning har varit en viktig del av projektet, men en annan lika viktig process handlar om att börja se teckning inte bara som något roligt och kravlöst utan som ett viktigt verktyg för att lösa en uppgift eller förstå ett problem. Teckningsfestivaler synlighet och festivitas En dag fylld av öppna, publika workshops en teckningsfest var en av utgångspunkterna för vårt projekt. Inspirationen hämtade vi från Barcelona men bakgrunden finns i England där projektet The Campaign for Drawing nu arbetat med att arrangera Big Draws i mer än fjorton år. I vårt arbete blev teckningsfesten en del av ett större projekt. I augusti 2012 genomförde Nordiska Akvarellmuseet Sveriges första Big Draw i och runt museet i Skärhamn. Genom att marknadsföra projektet och locka en stor publik att delta i konstnärsledda teckningsworkshops gav vi både vårt projekt och teckning som konstnärlig metod en synlighet under festliga former. Barns och ungas skapande lyftes fram samtidigt som museet blev en kreativ mötesplats för alla åldrar. Växelverkan mellan det långsiktiga arbetet ute på skolorna och de synliga endagarsfestivalerna har varit viktig. Nu har vi arrangerat två större festivaler runt Nordiska Akvarellmuseet och under oktober 2013 genomfördes lokala Big Draws i fem av de deltagande skolornas kommuner - Borås, Mölndal, Stenungsund, Tjörn och Vänersborg. Ytterligare en koppling mellan skolprojektet och teckningsfestivalerna har de deltagande 8

konsulttecknarna stått för. De planerade och genomförde de workshops som skapade de stora teckningsfesterna. Mötet mellan konstnärerna och festivalbesökare i olika åldrar gav nya perspektiv på metoder och övningar. kontakter internationellt och sökt kunskap om vilka nätverk och vilken forskning som relaterar till vårt projekt. Som en stark idé inom projektet finns tanken om att försöka skapa en internationell konferens där dessa erfarenheter kan presenteras. Forskning fördjupning och kompetenshöjning Att teckna är stort är ett utvecklingsprojekt i vardagen där lärare, konstnärer och elever arbetat för att finna nya metoder för lärande med teckning som pedagogiskt verktyg. För att stärka det arbetet har vi sökt kontakter med högskolor, universitet och forskare både för att ge arbetslagen kunskap och inspiration men också för att se hur de erfarenheter som arbetslagen kom fram till skulle kunna beforskas. Vid varje terminsstart har projektdeltagarna samlats på Nordiska Akvarellmuseet för att planera arbetet, själva arbeta i teckningsworkshops och delta i föreläsningar från det akademiska fältet. Vi har mött: Eileen Adams, lärarutbildare och projektledare från Storbritannien med mångårig erfarenhet av att arbeta med teckningsprojekt inom skolans värld Tina-Marie Whitman från Malmö högskola och ledare för kursen Teckning och kognition Ingrid Falk, konstnär, kursledare och initiativtagare till kursen Pedagogik och ämnesdidaktik för konstnärer på Konstfack i Stockholm Joanna Rubin Dranger, professor i Grafisk Design på Konstfack i Stockholm som talade om visuell makt och bildtolkning Catherine Kitty Crowther, barnboksillustratör från Belgien och ALMA-pristagare 2010. Internationellt samarbete en vidgad värld Allt sedan starten av arbetet har en grundidé i Att teckna är stort varit att söka kontakter och vidga samarbetet, inom Sverige men främst internationellt. I första skedet besökte vi London för att lära mer om The Campaign for Drawing och deras grundläggande arbete. Ett stort tack till projektledaren Sue Grayson Ford som tog emot oss och introducerade oss till kontakter i Storbritannien. Under projektets gång har vi lagt grunden till ett internationellt samarbete med fyra konstinstitutioner i tre länder. Kontakter och möten har genomförts med Anna Guarro Navorro på Picassomuseet i Barcelona (Spanien), Vicky Sturrs på Baltic Centre for Contemporary Art i Newcastle (Storbritannien) och Nordiska Akvarellmuseet och Nationalmuseum (Sverige). Idéer till gemensamt arbete med konstnärsutbyte, lärarworkshops och en internationell konferens har formulerats. Det som saknas för att genomföra planerna är ekonomisk finansiering. Tankar finns på att ansöka om stöd från Europeiska Unionen. Allt hänger ihop en idé föder en annan idé, en människas kunskap väcker en ny tanke och erfarenheterna från ett projekt lever vidare i ett annat... Vid sidan av dessa arrangerade möten har ett löpande samtal förts med HDK, Högskolan för design och konsthantverk vid Göteborgs universitet. Både i relation till deras bildlärarutbildning, ämnesdidaktik och som ett reflekterande öga utifrån på några av våra delprojekt inom utvecklingsarbetet i skolorna. I den mån tiden har räckt till har vi också sökt 9

10

ELEVRÖSTER Anna Berglund & Pia Wretlind Elevernas inflytande och förståelse för sitt eget lärande är centralt i Att teckna är stort. Deras röster, tankar och idéer har präglat och format projektet. Här beskriver eleverma hur de lärt sig se genom teckning och att använda teckning med olika syften via olika tekniker. I djupintervjuer och spontana reflektioner, har de uttryckt sina upplevelser och vad Att teckna är stort har betytt för dem och deras tänkande. DÅ HAR MAN BLIVIT BÄTTRE PÅ ATT TÄNKA På Emmaskolan i Angered har Att teckna är stort-projektet vävts ihop med skolans tema Groddammen och blivit ett naturligt arbetssätt. Röster från skolans elever i årskurs 3: Aisha: Jag har lärt mig att skissa. När jag ritar lär jag mig att tänka, använda huvudet. När man inte vet hur man ska klara att rita hur något ser ut, men sen kommer man på det. Då har man blivit bättre på att tänka. Katarina: Man märker att man lärt sig för man blir bättre och bättre på att rita. Då märker man att man utvecklas. Det är typ som matte. Man lär sig när man ser t. ex. några brädor och hur långa dom är och sedan ska rita av dom. Då ska man göra dom mindre och lära sig se hur långa dom är jämfört med annat. En planka som är lång blir kanske 5 cm på papperet. När man ritar märker man att man har utvecklats jämfört med när man var liten. Det gäller allting egentligen och det känns bra. Danial: Man lär sig när man får rita på olika sätt. Jag lärde mig t. ex. olika sätt att göra mönster, som när vi gnuggade mot en vägg. När man ritar mycket blir man lite bättre hela tiden. Om man håller på att öva sig att rita av saker lär man sig mycket om hur de är gjorda. 11

Sema: Man kan rita idéer man har och sedan göra dem i verkligheten. Om man t. ex. ritar några hus som inte finns så kan man bygga dem sen. Jag har gjort det med lego. Selena: När man ritar lär man sig om det man ser. Det blir som ett minne också, att komma ihåg. När vi ritade klossar med Nils lärde jag mig mycket. Det var som ett slags matte. Jag lärde mig om hur man gör ritningar av något som liksom är på varandra och bredvid och liksom konstigt. Samine: När man ritar lär man sig att kunna lita på sig själv, att tänka att man ska kunna klara att rita något svårt. Man kan ha det som ett mål för sig själv att lära sig att rita bra. Jag har det. Jag blir glad av att rita. MAN TÄNKER LIKSOM I BILDER På Katrinebergsskolan i Mölndal har årskurs 5 främst arbetat i ämnet historia. I en djupintervju får vi här följa tankegångarna hos en av eleverna. Är det viktigt att teckna fint? Det beror på, om man skissar eller gör det på riktigt. Det viktiga är att man gör sitt bästa. Om det är komplicerade saker måste man koncentrera sig. Det är inte viktigt att teckna fint - men det är viktigt att man förstår vad man menar. Jag tycker om att visa mina teckningar. Man får veta mera med en bild än genom ett ord. Om man ser en bild på en kung förstår man skillnaden från vanliga människor. Jag tecknar vad jag kommer ihåg på historien. På bildlektionen får jag en uppgift och det är svårare. Jag tänker mera på hur det ska bli då. Jag skulle gärna teckna mer i skolan. Men det bästa i skolan är att träffa kompisar... När jag ritar historia behöver det inte vara jättefint men bara så att jag förstår det själv. Jag minns jättemycket. Jag ser det jag minns som bilder i huvudet. Jag minns det jag sen ritade bäst. Kanske det skulle vara bra att rita NO också för jag brukar inte komma ihåg så bra när jag läser men när jag skriver och ritar kommer jag ihåg det har jag kommit på nu. Vad är skillnaden mellan att tänka på ordet, läsa ordet eller att se en bild? Det är bättre att se en bild, jag förstår mycket mer. Man tänker liksom i bilder. När jag tänker på Gustav Vasa ser jag en bild vi såg. Man lär sig bäst genom att titta på saker, tycker jag. Jag tycker om att lära mig saker, speciellt historia. Jag tänker bättre när jag ser en bild. Jag är bra på att läsa men jag orkar inte så länge, då gör jag något annat i stället. Brukar du rita hemma? Jag tecknar ibland hemma. Det är roligare att teckna i skolan. För att då slipper 12

man lektionerna. Man kan använda teckning för att lära sig saker. Man lär sig bättre för då ser man hur det är och då tänker man efter. Hur lär du dig bäst? Jag lär mig bättre om någon berättar än om jag läser. Jag kommer ihåg det du ritade på tavlan. Husen och människorna och skärselden. Och så kommer jag ihåg det jag tecknade själv. Det tror jag att jag kommer bäst ihåg. -Det bästa är att både skriva och teckna själv. 24 ELEVER - 24 RÖSTER 1. Det är roligare om man får göra något själv och inte bara läsa. Det blir lättare för jag fantiserar bilder i huvudet och då minns jag bättre. Jag lär mig mera och kommer ihåg bättre när jag ritar eller målar. 2. Det blir lättare, bättre och roligare, man kommer ihåg lättare när man tänker på bilderna. Det blir lättare att lära sig om man ser en bild eller ritar själv när någon annan läser. 3. Man förstår texten mera om det finns bilder. Det blir lättare att förstå den. Man kommer ihåg händelserna bättre. Att arbeta med historia på det här sättet var roligt, spännande och lärorikt. 4. Det är roligare för man förstår bättre vad det handlar om. Men det kan bli krångligt om man inte förstår helt rätt. Jag förstår bättre om jag ser en bild först. 5. Jag tycker det är roligare att rita än att skriva. Jag förstår bra med bilder. Om jag ritar själv kan det bli krångligare det beror ju på hur jag ritar. Det är bra att rita och skriva till. 6. Det är lättare att visa hur man tänker om man ritar. Jag tycker det är roligare att rita men enklare att skriva. Jag lär mig mera om jag får måla 1500-talet. 7. Det blev roligare och intressantare med bilder och teckningar. Det blev så kul att jag sökte mera information hemma genom att fråga min släkt. Att lyssna och se bilder eller film gör att man lär sig mera. Att rita själv betyder nog att man lär sig lite mera än annars. Om jag läser bara minns jag knappast någonting. Jag har nog aldrig lärt mig så här mycket! 8. Det är bättre att rita själv istället för att bara se på bilder när läraren pratar. Då har man ett papper att kolla på när man inte vet. När jag tänker på hur det var var det kul. 9. Jag minns bättre om jag ser bilder för man förstår bättre vad man pratar om när man visar vad man menar. 13

10. Det är bra och lättare för mig att förstå om jag får se på bilder till det jag läser. 11. Om jag målar själv tänker jag mera. Om jag sen skriver text under bilden så vet jag vad det handlar om. Jag kommer ihåg mera om jag ser på bilder. 12. Det blir roligare när man kollar på bilder för man minns bättre. 13. Det blir lite roligare och lättare att förstå. 14. Det blir roligare för man lär sig mera när det är bilder. 15. Det blir roligare med bilder för man kan se vad som hänt. Sen kan det vara svårare att rita själv. T. ex. en häst. Jag kommer ihåg mycket. 16. Det blir roligare. När man skriver får man ont i handen och när man målar använder man handen lika mycket. 17. Jag tycker det var roligt och lätt att förstå när man såg på bilderna men svårt och krångligt att måla själv. 18. Jag tycker om att teckna och jag tycker det är lika lätt att förstå en sak när man skriver som när man ser det på bilder. Det är roligt att rita saker från medeltiden. 19. Det blir lättare att minnas med bilder och teckningar. Man minns bilder bättre än text. Om jag tecknar själv är det också roligare för jag minns bättre det som jag gjort själv. 20. Det blir mycket lättare att förstå om läraren visar bilder och pratar om bilderna. När jag ser en bild sen igen så minns jag vad det vi jobbade med handlar om. 21. Det blir roligare och jag minns bättre om ni berättar och visar bilder medan vi tecknar. Mycket bättre än om jag bara läser en text själv, då glömmer jag lättare. 22. Ja, bara jag får titta på bilder så har jag lättare att förstå och komma ihåg. Det är lite roligare också än att bara läsa. 23. Det blir lättare att förstå om man ser bilder. Bilder visar mycket mera av vad man menar. 24. Det var ganska tråkigt med kristendomen men sedan blev det ok. Historia är mitt favoritämne nu. Det finns en massa roliga grejer. Jag bara älskar historia, det äger! Hoppas vi ska ha mera historia och mera fantasi! 14

15

16

VIKTIGA FRAMSTEGSFAKTORER Pia Wretlind Åtta kommuner och tio skolor/verksamheter har varit involverade i projektet Att teckna är stort för att undersöka teckningens kraft som metod för lärande. Initialt kontaktades rektorer inom Västra Götalandsregionen för önskat samarbete. Samtliga rektorer ville delta med sina verksamheter och våra idéer möttes med entusiasm. Förväntningar, ansvarsfördelning och mål tydliggjordes. Genom hela projektet har rektorerna, tillsammans med sin arbetsgrupp, varit inbjudna att medverka under samtliga arrangemang. Skolledningen med rektorn i spetsen har varit avgörande som framgångsfaktor. För att ett projekt av detta slag ska lyckas krävs engagemang, bekräftelse, stöd i organisationen samt tid för planering och reflektion. Tanken har varit att lärarna och rektorerna skulle finna nya samverkansformer sinsemellan. Förhoppningen var också att projektets grundtankar skulle sippra ner i organisationen och ge ringar på vattnet. Hinder och möjligheter har blivit synliga under processen och i utvärderingen. Dessa reflektioner har utgjort grunden för följande framgångsfaktorer: FÖRBEREDELSER. Att planera väl i början av projektet underlättar för fortsättningen. Alla nivåer är lika viktiga, hos elever, lärare, konsulttecknare och skolledning. TID FÖRE, UNDER OCH EFTER. Tid för planering, tid avsatt i undervisningen för genomförandet och tid för att utvärdera och reflektera. INVOLVERA LÄRARE. Det är en god idé att forma en grupp lärare som vill driva projektet framåt tillsammans med konsulttecknaren. Skapa tid för att berätta om/visa upp projektet för övriga verksamheter på skolan. INVOLVERA SKOLLEDNINGEN. Bara med stöd från rektor och skolledning kan det skapas den tid och de resurser som krävs. INVOLVERA ELEVER. Se till att eleverna är med tidigt i processen. Låt dem bli en viktig länk i hela arbetet från planering till genomförande och i reflektionen. Vad vill de göra? Vilka önskemål har de? Hur blev det och varför? Med motiverade elever blir arbetet mer givande för alla parter. SAMARBETSPARTNERS. Arrangera mötesarenor för erfarenhetsutbyte och inspiration för alla inblandade. Viktigt i samarbetet är också att alla involverade förstår och är medvetna om vilket ansvar de själva har. 17

SKRIV NER MÅLSÄTTNINGARNA. Sammanställ en projektplan och en tidplan så att alla som deltar har gemensamma mål och vet vilka de är. Långsiktiga mål som visar på en fortsättning är också viktiga. Integrera målsättningen i ordinarie undervisning och i skolans alla ämnen. VÄLJ RÄTT TEMA. Välj ett tema som känns viktigt så att det blir på riktigt. Alla blir engagerade och det går att återknyta på ett konkret sätt. HA EN KICK-OFF. Synliggör projektet inför alla elever, föräldrar och kollegor. Offentliggör i kommunens informationsmaterial. DOKUMENTERA PROJEKTET. Samla in material, filma eller fotografera. Samtala med eleverna och övriga deltagare för synpunkter och lärande. REFLEKTERA OCH UTVÄRDERA. Gör detta återkommande. Låt reflektionen vara en självklar del under processen. Utvecklingsmönster blir synliga. Ha det som rutin med eleverna. Reflektera också gärna med någon som har ett helhetsperspektiv. VISA UPP ERT PROJEKT. Att visa upp arbetet talar om att det är viktigt och att ni har gjort något som är värt att visas. Det är ett viktigt signalsystem. Ställ till med vernissage eller utställning. Bjud in familjer och andra intresserade. TRO PÅ FRAMGÅNG. Att ha mod är bland det viktigaste. Våga tala för och om projektet i alla sammanhang. 18

NYCKELTAL FÖR DELTAGANDE OCH SPRIDNING AV PROJEKTET ATT TECKNA ÄR STORT Antal kommuner Antal skolor/verksamheter Antal konsulttecknare Antal elever som deltagit i hela processen Antal elever som involverats på temadagar mm Antal lärare som involverats i helheten Antal lärare som deltagit i hela processen Projektledningsgrupp Administration 8 st 10 st 10 st 661 st 1521 st 154 st 46 st 4 st 1 st 19

20

KONSTNÄRERNA Jesper Norda & Anna Berglund Under en workshop på Akvarellmuseet hösten 2013 frågade vi konsultkonstnärerna om de ville göra varsin dokumentation av sin upplevelse av projektet. Vi bad dem ha med sig tre frågor i detta arbete: Vad gjorde ni? Hur blev det? Vad lärde ni er? och sedan sa vi: men ni gör som ni vill. Och hur ni vill. Vi gav konsultkonstnärerna uppdraget att utan given mall skildra sina erfarenheter, övertygade om att deras fantasi, konstnärlighet och kunskap skulle förmedla det projektet stod för. Ett tillfälle för oss i projektet att leva som vi lär, då vi hela tiden arbetat utifrån en stark tro på tecknandet och bildskapandet som pedagogiskt verktyg, kommunikation och uttrycksform. Så instruktionerna till konstnärerna löd: fokusera på det som har varit absolut viktigast för er, det spelar ingen roll om materialet spretar eller känns för smalt. Vi är intresserade av era röster, er lust och er nyfikenhet som konstnärer i detta projekt. Vi tar ansvar för att dokumentationen redigeras ihop till en helhet. Det är konstnärernas egen berättelse, i bild och text, om projektet som presenteras här. Ett redigerat urval ur konsultkonstnärernas material som visar på vidden av projektet och de många olika slingriga stigar och raka höghastighetsleder som projektet har färdats efter. Ytterligare material av dokumentationen finns på projektets hemsida. Kapitlet inleds med intervjuer med de deltagande konstnärerna. Intervjuerna gjordes mitt i projekttiden, mitt i det pågående arbetet. 21

FRIDA ERIKSSON Serietecknaren och filmaren Frida Eriksson har uteslutande arbetat med serier tillsammans med sina elever på Fridas Hage på Tjörn. Eleverna, som går i årskurs tre, fick till en början utgå från Fridas egna seriefigurer, beskriva känslolägen och karaktärer. Därefter började de teckna egna serier. Frida tycker det har fungerat fint, och är fascinerad över de bildvärldar och berättelser som vuxit fram under terminen. Det har blivit många diskussioner med Frida, samtal som handlat om större frågor än själva teckningarna, om våra roller, förväntningar och stereotyper. I slutet av terminen fick klassen rösta fram vilken av serierna som ska bli film, nästa steg i arbetet. Alla engagerade sig i berättelsen, kom med idéer och ritade bildmanus. Filmen ger eleverna övning i demokrati och samarbete, säger Frida som poängterar att hennes serieverkstad och filmande löper över olika ämnen, och hon tycker att klassen har utvecklats under terminen. Eleverna har blivit stärkta av serietecknandet. Många fler vågar läsa högt och de har använt bildspråket som kommunikation. Frida är särskild glad över vad en tjej sa i utvärderingen kring projektet: Hon sa att hon hade lärt sig att man inte måste teckna bra, det räcker att göra sitt bästa och vara noggrann. Det gillar jag. 22

Jenny ekman Jenny Ekman har under vårterminen mestadels arbetat med en klass i årskurs 7. Hon utgår ifrån ämnet svenska och använder olika metoder. Men gemensamt för alla mina projekt är att de syftar till att eleven ska få en relation till det man läser eller skriver. Jenny tycker att en stor del av utmaningen har varit att få eleverna att bryta mönster, att inte vara rädda för att göra fel, och att våga testa sig fram Jag använder mig av teckning för att komma över de där gränserna, att göra eleverna fria i handen och av metoder för att få dem att flytta fokus från prestation till utforskande. Det handlar mycket om att komma förbi sin egen idé om hur det ska se ut. Det har varit en process, men nu ser Jenny en märkbar skillnad. De har fattat att tecknandet är ett verktyg och de värderar inte längre sina bilder som fula eller snygga. Det är jätteroligt att se elever som först är nervösa och sedan så glada över vad de kan. Jag upplever att det har gett alla en ödmjukare ingång, till varandra men även till sina egna försök till inlärning. Jenny tycker projektet Att teckna är stort är viktigt för varje elev, men också i ett större perspektiv. Det är så mycket resurser som bara försvinner för att det inte fångas upp med papper och penna. Lär man sig bara göra enkla streckgubbar och symboler eller helt abstrakta nedslag så kan de fungera som minnesförstärkare för mycket och snabb information. När Jenny inte arbetar med Att teckna är stort är hon kultursekreterare i Tibro kommun, vid sidan av sitt eget konstnärskap. 23