Att utveckla en infrastruktur för vuxnas lärande lokalt utvecklingsarbete med statligt stöd

Avdelningen för kvalitetsarbete Anita Berger Martin Westin 2004-03-09 dnr 2003:797 Att utveckla en infrastruktur för vuxnas lärande lokalt utvecklingsarbete med statligt stöd

2 Att utveckla en infrastruktur för vuxnas lärande - lokalt utvecklingsarbete med statligt stöd 1. Sammanfattning och slutsatser... 3 2. Uppdraget... 5 2.1 Bakgrund... 5 2.2 Myndigheten för skolutvecklings och Skolverkets arbete... 6 3. Hur har medlen använts?... 9 3.1 Fördelning... 9 3.2 Genomförda insatser... 10 3.2.1 Samverkan... 10 3.2.2 Lärmiljöer... 15 3.3 Infrastruktur för vuxnas lärande som en tillväxtfaktor... 18 4. Vilka effekter har satsningen fått?... 19 4.1 Hur har kommunerna utvärderat satsningen?... 19 4.2 Kommunernas bedömning av resultat och effekter... 19 4.3 Kommunernas bedömning av måluppfyllelsen... 22 5. Fortsatt utveckling?... 23 5.1 Nuläge... 23 5.2 Hur planerar kommunerna för fortsatt utveckling?... 24 5.3 Myndighetens bedömning... 25 5.3.1 Några iakttagelser och reflexioner utifrån kommunernas redovisningar... 25 5.3.2 Myndighetens samlade bedömning... 28 5.4 Myndigheten för skolutvecklings fortsatta stöd... 29 6. Bilagor 1-8

3 1. Sammanfattning och slutsatser Riksdagen fastställde i maj 2001, i enlighet med regeringens proposition Vuxnas lärande och utvecklingen av vuxenutbildningen 1, riktlinjer i form av mål och strategi för den fortsatta reformeringen av vuxenutbildningen. Mål för stödet till vuxnas lärande är att alla vuxna skall ges möjlighet att utvidga sina kunskaper och utveckla sin kompetens i syfte att främja personlig utveckling, demokrati, jämställdhet, ekonomisk tillväxt och sysselsättning samt en rättvis fördelning. En viktig del i den fortsatta reformeringen var ett statligt stöd till kommunerna om 350 miljoner kronor för utveckling av en infrastruktur för vuxnas lärande. Skolverket fick i uppdrag att fördela stödet mellan landets kommuner samt att följa och stödja det lokala arbetet. Syftet med satsningen var dels att skapa förutsättningar för ökad och utvecklad samverkan mellan lokala och regionala myndigheter, organisationer och andra aktörer inom vuxenutbildningen, dels att utveckla lärmiljöer som främjar ett flexibelt och livslångt lärande. När Skolverket delades i två myndigheter den 1 mars 2003 övergick ansvaret för att följa infrastruktursatsningen till Myndigheten för skolutveckling. Myndigheten har av regeringen fått i uppdrag att redovisa hur bidraget har använts och att bedöma effekter av bidraget. Genom föreliggande redovisning fullföljer myndigheten uppdraget. Myndighetens redovisning bygger på skriftliga redovisningar från landets kommuner, men också på iakttagelser under den tid som Skolverket och myndigheten har följt det lokala arbetet. Kommunerna har ombetts att inkomma med redovisningar av hur medlen för infrastruktursatsningen använts och en värdering av vilka effekter som uppnåtts. Ett trettiotal kommuner, dvs ca tio procent, har uppmanats att inkomma med kompletterande uppgifter alternativt en ny tidplan för att det ska vara möjligt för myndigheten att bedöma huruvida bidraget använts på avsett sätt. Ingen kommun har i sin slutredovisning så stora avvikelser från planerade insatser enligt ansökan att hela bidraget bör återkrävas. Hur har medlen använts? Skolverket fördelade under våren 2002 sammanlagt 350 miljoner kronor till kommunerna för utveckling av en infrastruktur för vuxnas lärande. Statens stöd har enligt kommunernas bedömning fördelats relativt jämnt mellan insatser för ökad samverkan och investeringar i förbättrad lärmiljö. Infrastruktursatsningen har sett olika ut i olika kommuner beroende på faktorer som kommunens storlek, socioekonomiska sammansättning, organisatoriska förutsättningar etcetera. Insatserna som kommunerna genomfört kan beskrivas inom områdena samverkan och lärmiljöer. 1 Vuxnas lärande och utvecklingen av vuxenutbildningen (prop. 2000/01:72).

4 Kommunerna har samverkat med en rad myndigheter och organisationer. Det framgår av kommunernas redovisningar att samverkan med bibliotek verkar ha ökat markant. Samverkan med andra kommuner har varit vanlig. Lokal samverkan med aktörer som arbetsförmedling, andra kommunala förvaltningar, näringsliv, fackföreningar med flera har varit betydligt vanligare än regional samverkan med aktörer som länsarbetsnämnd, ESFråd och landsting. Myndigheten konstaterar att kommunerna samverkat med olika syften. Samverkan har skett för att underlätta rekrytering, underlätta individens inträde på arbetsmarknaden, utveckla utbildningen, skapa goda lärmiljöer samt för att kunna erbjuda ett bredare utbildningsutbud. Formerna för kommunernas samverkan har varierat från informella nätverk till formaliserade samverkansorgan. Kommunerna har i vissa fall samverkat med andra utifrån kommunens egen agenda. I andra fall har samverkan mer haft karaktären av ett utbyte mellan jämbördiga aktörer. När det gäller lärmiljöer uppvisar redovisningarna från kommunerna en stor variation. Beroende på lokala förutsättningar har olika lösningar valts. En stor andel av kommunerna uppger att de har utvecklat lärcentra. Begreppet har dock definierats olika. Stödet som ges på dessa lärcentra varierar från mötesplatser för distansstudier på mindre orter till flexibla miljöer där studier kan anpassas till individens behov i tätorter. Kommunerna redovisar även satsningar på informations- och kommunikationsteknologiska lösningar för att stödja lärande. Webbportaler har varit ett vanligt utvecklingsområde. Syftet har varit att underlätta för den studerande att kommunicera med utbildningsanordnaren och andra studerande. Många kommuner beskriver även satsningar på videokonferensanläggningar. Detta har varit viktigt framförallt i glesbygden. Myndighetens samlade bedömning är att kommunerna väl har använt bidraget för att utveckla en infrastruktur för vuxnas lärande inom de insatsområden som anges i förordningen, det vill säga att utveckla samverkan och förbättra lärmiljöer. Vilka effekter har satsningen fått? Viktiga effekter kan konstateras både på individnivå och på organisationsnivå. Det handlar främst om ökad tillgänglighet till utbildning både i tid och rum, dvs att kunna påbörja studier när man vill, läsa i den omfattning man kan och på den plats som passar bäst. För kommunerna handlar det främst om att stödet till vuxnas lärande alltmer ses som en investering och en tillväxtfaktor och i allt fler kommuner kopplas till frågor om sysselsättning och kompetensförsörjning. Var står kommunerna idag och hur kan utvecklingen fortsätta? Myndigheten bedömer att de flesta kommuner idag är bättre rustade för att möta vuxna individers skilda behov av stöd för lärande, jämfört med

5 när den stora "förnyelsevågen" i vuxenutbildningen tog fart i och med kunskapslyftet. En hel del kommuner anger att de genom beslut om ekonomi och/eller organisationsförändringar säkerställt att stödet för vuxnas lärande kan bestå och utvecklas. Samtidigt uttrycker också en hel del kommuner oro inför hur vuxenutbildningen ska kunna hävdas i kommunens ekonomiska prioriteringar, när det statliga stödet från år 2006 ingår i det generella bidraget till kommunerna och inte längre är lika synligt och kraven på kommunens motfinansiering inte heller kvarstår. Hur ska Myndigheten fortsätta stödja kommunerna? Myndigheten avser att utarbeta en strategi för myndighetens roll i stödet till vuxnas lärande. Strategin ska bland annat beskriva myndighetens fortsatta stöd till kommunernas arbete för att vidareutveckla infrastrukturen för vuxnas lärande. Viktiga inslag i strategin kommer att vara att öka kunskapen om sambandet mellan tillväxt och vuxnas lärande, att stödja kompetensutveckling genom webbaserat studiematerial för lärare i vuxenutbildningen, att stödja kompetensutveckling för lärare i sfi, att fortsätta stödja utveckling av särvux samt att inspirera till rekrytering och motivation för att minska trösklarna för vuxna med kort och bristfällig utbildning. 2. Uppdraget 2.1 Bakgrund Riksdagen fastställde i maj 2001, i enlighet med regeringens proposition Vuxnas lärande och utvecklingen av vuxenutbildningen 2, riktlinjer i form av mål och strategi för den fortsatta reformeringen av vuxenutbildningen. Mål för stödet till vuxnas lärande är att alla vuxna skall ges möjlighet att utvidga sina kunskaper och utveckla sin kompetens i syfte att främja personlig utveckling, demokrati, jämställdhet, ekonomisk tillväxt och sysselsättning samt en rättvis fördelning. En viktig del i den fortsatta reformeringen var ett statligt stöd om 350 miljoner kronor för utveckling av en infrastruktur för vuxnas lärande, som regeringen föreslog i propositionen Vuxnas lärande och i budgetpropositionen för år 2002 och som riksdagen beslutade i december 2001. Stödet lämnades till kommunerna för att förbereda och underlätta övergången från kunskapslyftet till en fortsatt reformering av hela vuxenutbildningen från år 2003. Utveckling av en infrastruktur för vuxnas lärande är en del i en långsiktig process snarare än en tydligt avgränsad insats, vilket har påverkat utformningen av ansökan, bedömning och redovisning. En betydande del av statens stöd till kunskapslyftet har också använts för utveckling av en 2 Vuxnas lärande och utvecklingen av vuxenutbildningen (prop. 2000/01:72)

6 infrastruktur för vuxnas lärande, liksom andra samhällsstöd, t ex medel från Europeiska socialfonderna. I de intentioner för kunskapslyftet som våren 1996 formulerades i den s k sysselsättningspropositionen 3 uppmanades kommunerna att i sin planering och sitt genomförande av utbildningen utgå från individernas önskemål, behov och förutsättningar och ta hänsyn till lokala förhållanden. Vuxna arbetslösa med kort utbildning var den främsta målgruppen. I propositionen Vuxnas lärande är det alla vuxna, som anges som målgrupp. Samtidigt finns sedan tidigare i styrdokument som skollag och läroplan formuleringar om att vuxna med kort tidigare utbildning skall prioriteras. Det är en stor utmaning för kommunerna att tillgodose vitt skilda behov av utbildning från vuxna med helt olika studieförutsättningar. Statens skolverk fick regeringens uppdrag att fördela stödet till kommunerna och att följa upp och utvärdera hur stödet använts (bilaga 1). 4 Vid delningen av Skolverket övergick uppgiften, att följa upp och redovisa hur stödet använts, till Myndigheten för skolutveckling, enligt regleringsbrev för år 2003 för myndigheten. 2.2 Myndigheten för skolutvecklings och Skolverkets arbete I propositionen Vuxnas lärande och i budgetpropositionen för år 2002 har regeringen formulerat sina intentioner om utvecklingen av en infrastruktur för vuxnas lärande. I förordningen anges villkoren för stödet. Intentionerna om en infrastruktur för vuxnas lärande utgår liksom riktlinjerna för kunskapslyftet i hög grad från att det är de lokala förutsättningarna och individernas behov, som ska styra det fortsatta utvecklingsarbetet i kommunerna. Enligt förordningens 2 får bidrag lämnas till insatser som innebär en ökad samverkan mellan lokala och regionala myndigheter, organisationer, företag och andra aktörer inom vuxenutbildningen samt till investeringar i teknik, läromedel och miljöer som främjar ett flexibelt och livslångt lärande. Förordningen anger alltså två huvudspår av insatser och inga närmare detaljer om vad som skall eller får genomföras eller vilka slag av kostnader som stödet får användas till. Ansökan Skolverket uppmanade i sin information (bilaga 2) till kommunerna i september 2001 till lokal samverkan kring både planering och genomförande av insatser och formulering av ansökan. I inbjudan till kommunsty 3 Vissa åtgärder för att halvera arbetslösheten till år 2000, ändrade anslag för budgetåret 1995/96, finansiering m.m. (prop. 1995/96:222) 4 Förordning (2001:681) om statligt stöd för utveckling av vuxnas lärande

7 relsen nämndes bl a att stödet syftar till att förbättra förutsättningarna för alla vuxnas lärande, att ansökan berör hela vuxenutbildningen men även andra sektorer som folkbildning, högskolekontakter, lokal och regional samverkan och folkbibliotekens roll i en infrastrukturuppbyggnad. Kommunerna fick samtidigt uppgift om en preliminär medelsram för sina insatser. Det totala anslaget fördelades mellan kommunerna enligt förordningens kriterier, dvs ett grundbelopp om 250 000 kronor till alla kommuner samt ett belopp som var beroende av kommunens andel av antalet invånare i åldern 25-64 år. Bidraget beviljades för år 2002, men kommunerna fick använda stödet under en längre period än år 2002. Redovisning skulle dock kunna ske senast den 1 december 2003. Som inspiration till lokala diskussioner om utvecklingsarbetet fick också kommunerna ett kort diskussionsunderlag med rubriken Att utveckla en infrastruktur för vuxnas lärande (bilaga 3). Ansökan om stöd skulle göras till Skolverket enligt en särskild mall (bilaga 4), för att kommunernas planer skulle vara möjliga att systematiskt jämföra med förordningens inriktning. Redan i informationen till kommunerna i september 2001 angavs att "en kommun som erhållit statsbidrag skall senast den 1 december 2003 till Skolverket redovisa vilka insatser enligt 2 som genomförts, hur bidraget använts och en bedömning av vilka effekter som uppnåtts". I informationen påmindes också om förordningens 7, som innebar att "om en kommun inte genomför de åtgärder för vilka bidrag har lämnats får Skolverket besluta att bidrag helt eller delvis skall återbetalas". Information lämnades vidare på Skolverkets hemsida och i Vux-Nytt (ett informationsblad från Skolverket till kontaktpersoner för vuxenutbildningen i kommunerna). Frågan om utveckling av en infrastruktur för vuxnas lärande ingick i Skolverkets dialog med kommunerna om utveckling av vuxenutbildningen. Särskilda informationsmöten anordnades runt om i landet inför ansökan. Seminarier har under 2002/2003 också genomförts lokalt och regionalt för aktörer inom infrastrukturen. Exempel på samverkan och lärmiljöer har presenterats på vuxwebben (www.skolutveckling.se/vux) Kommunerna skulle lämna ansökan i januari 2002. Varje ansökan granskades av två personer i Skolverket och kontakt togs med kommuner vars ansökan avvek från den typ av insatser som angavs i förordningen och/ eller väsentligt avvek från medelsramen. Kommuner som ansökt om väsentligt större bidrag än vad som kunde lämnas, har uppmanats att antingen revidera sin ansökan så att planerade insatser någorlunda överensstämmer med medelsramen eller styrka att de med kommunala eller andra medel kommer att fullfölja hela ansökan. Beslut Skolverket lämnade beslut successivt under mars juni 2002, allt eftersom ansökningarna godkändes och bidraget betalades då ut i sin helhet. Fördelningen av stödet till kommunerna framgår av bilaga 5. I besluts

8 meddelandet betonades vikten av att det statliga stödet användes för utvecklingsinsatser som kan utgöra ett varaktigt stöd för vuxnas lärande. Mot bakgrund av en del iakttagelser i ansökningarna angavs i beslutet också vissa förtydliganden ifråga om användning av medlen, t ex att bidraget inte var avsett för att bekosta löpande driftskostnader, befintlig verksamhet, reinvesteringar i administrativa stödsystem, ämnesfortbildning eller utökning av utbildningsplatser. Delredovisning Kommunerna lämnade en delredovisning av sitt arbete med att utveckla en infrastruktur till den 1 december 2002. Delredovisningen skulle ge svar på följande frågor: - Har arbetet kommit igång och fortskrider det enligt angiven aktivitetsoch tidplan i kommunens ansökan? Kort beskrivning. - Vilka lokala aktörer samverkar och hur fungerar samverkan? - Finns behov av att i någon del ändra de planer som redovisats i ansökan? Om så är fallet, beskriv och motivera! Delredovisningen skulle dessutom innehålla en mer preciserad plan för hur kommunen avser att följa upp arbetet och utvärdera effekterna. Slutredovisning Kommunerna skulle till den 1 december 2003 lämna en slutredovisning av sina insatser, enligt en särskild mall (bilaga 6). Som tidigare nämnts angav förordningen vida ramar för vilka insatser, som bidraget fick användas till. Utgångspunkten var att kommunen skulle fortsätta sin utveckling av stödet för vuxnas lärande utifrån var kommunen befann sig vid denna tidpunkt och utifrån lokala behov. Enskilda kommuners bedömning av individernas samlade behov och av vad som var möjligt att genomföra kan i någon mån ha förändrats över tiden. I information (bilaga 7) till kommunerna september 2003 om slutredovisningen betonades att myndigheten avser att lägga fokus på i vilken grad kommunerna uppnått sina mål, vilka insatser som genomförts och en bedömning av vilka resultat och effekter som uppnåtts i förhållande till kommunens egen planering enligt ansökan. I informationen om slutredovisning påmindes om att bidrag helt eller delvis kan återkrävas om en kommun inte har genomfört de insatser för vilka bidrag har lämnats. Vidare poängterades att om Myndigheten för skolutveckling i något/några fall finner att slutredovisningen väsentligt avviker från kommunens ansökan, kan kompletterande uppgifter även om kommunens kostnader för genomförda åtgärder komma att begäras in. Flertalet kommuner lämnade sin slutredovisning till den 1 december 2003. Samtliga redovisningar från kommunerna har granskats med avseende på måluppfyllelse och uppgifter om utvärdering. Exempel ifråga om genomförda insatser samt resultat och effekter har i huvudsak hämtats

9 från ett urval av kommuner, även om myndigheten givetvis tagit del av innehållet i samtliga redovisningar. 3. Hur har medlen använts? 3.1 Fördelning Skolverket fördelade, som nämnts, medel till kommunerna i enlighet med de kriterier som anges i förordningen 5. Varje kommun har fått ett grundbidrag om 250 000 kr samt ett bidrag som motsvarar kommunens andel av befolkningen i åldern 25-64. I bilaga 5 återfinns fördelningen mellan kommuner. Enligt förordningen får bidrag användas för att öka samverkan mellan lokala och regionala myndigheter, organisationer, företag och andra aktörer inom vuxenutbildningen och för investeringar i teknik, läromedel och miljöer som främjar ett flexibelt och livslångt lärande. I den fortsatta framställningen benämns insatsområdena samverkan och lärmiljöer. Vissa vanliga insatser som t ex förstärkt vägledning och kompetensutveckling, kan av kommunerna ha redovisats antingen som utveckling av samverkan eller utveckling av lärmiljöer. Kommunerna har tillfrågats om hur de fördelat medel mellan samverkan och lärmiljöer. De har genom fasta svarsalternativ fått ange hur stor procentandel av respektive kommuns bidrag som använts för samverkan respektive lärmiljöer (se mall för redovisning i bilaga 6). Hur kommunerna svarat redovisas i diagrammet nedan. De två insatsområdena är inte tydligt avgränsade och kan också överlappa varandra. Kommunerna kan således ha tolkat frågan olika. Diagram 1. Fördelning av medel mellan samverkan och lärmiljöer 20 Procent 15 10 5 0 0-100 10-90 20-80 30-70 40-60 50-50 60-40 70-30 80-20 90-10 100-0 5 Förordning (2001:681) om statligt stöd för utveckling av vuxnas lärande

10 Den vägräta axeln i diagrammet visar den fördelning i procent mellan samverkan och lärmiljöer som kommunerna angivit i sina svar. En kommun som använt 40 procent av medlen till samverkan och 60 procent till lärmiljöer har markerat 40-60. Den lodräta axeln anger andelen kommuner som angivit respektive kombination av medelsfördelning. Det framgår att kommunerna uppger att fördelningen varit relativt jämn mellan de två insatsområdena. Få kommuner har angivit att de satsat avsevärt mer resurser på något av insatsområdena. Samverkan tycks dock ha varit något högre prioriterat i fördelningen än lärmiljöer. Myndigheten har räknat samman kommunernas uppgifter om hur de fördelat beviljat bidrag och det visar sig då att kommunerna uppger att de använt 52 procent av medlen till samverkan och 48 procent till lärmiljöer. 3.2 Genomförda insatser Satsningen har i många kommuner genomförts i projektform. Mål har satts upp för utvecklingen under 2002 och 2003. Flertalet kommuner lyfter dock fram att satsningen setts som ett steg i en längre process att reformera stödet till vuxnas lärande. En bild av denna utvecklingsprocess finns beskriven i en dikt som tre samverkande kommuner bifogat sina slutredovisningar (bilaga 8). Infrastruktursatsningen har sett olika ut beroende på faktorer som kommunens storlek, socioekonomiska sammansättning, organisatoriska förutsättningar etcetera. I detta avsnitt ges en redovisning av kommunernas uppgifter om vilka insatser som har genomförts. Redovisningen har delats upp i samverkan och lärmiljöer. I den avslutande delen av avsnittet ägnas infrastruktursatsningens betydelse för tillväxt uppmärksamhet. 3.2.1 Samverkan Kommunerna insatser för att öka och utveckla samverkan kring stödet för vuxnas lärande kan beskrivas utifrån följande frågor. Vilka har kommunerna samverkat med? Varför har kommunerna samverkat? Hur har kommunerna samverkat? Genom dessa frågor framkommer vilka parter som samverkat, med vilket syfte och i vilka former. Vilka har kommunerna samverkat med? I slutredovisningen har kommunerna i ett antal fasta svarsalternativ fått ange vilka de samverkat med. I redovisningsmallen har särskilt påpekats att med samverkan avses reell delaktighet, inte enbart information. I diagram 2 redovisas hur kommunerna svarat. Vid tolkning av resultaten är det viktigt att ha i åtanke att samverkan kan ha definierats på olika sätt av kommunerna. Intensiteten i samverkan framgår heller inte av svaren.

11 Procent Diagram 2. 100 90 80 70 60 50 40 30 20 10 0 Vilka aktörer har ni samverkat med i infrastruktursatsningen? Arbetsmarknadsförvaltning Socialförvaltning Invandrarförvaltning Kultur- och fritidsförvaltning Bibliotek Arbetsförmedling Försäkringskassa Näringsliv Fackföreningar Handikapporganisationer Övrigt föreningsliv Folkbildning Utbildningsföretag Högskola Kompetensråd Länsarbetsnämnden ESF-råd Landsting Andra kommuner Diagrammet visar att de vanligaste samverkansparterna varit arbetsförmedling, andra kommuner och bibliotek. Intressant är att biblioteken i så stor utsträckning uppges ha ingått i samverkan. Tidigare har samverkan mellan vuxenutbildning och bibliotek inte varit så vanligt. Noterbart är att regionala aktörer som ESF-råd, landsting, länsarbetsnämnd och kompetensråd i mindre utsträckning ingått i samverkan. Det tycks således som att samverkan mestadels ägt rum på den lokala nivån. Samverkan inom kommunens egen organisation har varit vanlig. Socialförvaltningar och arbetsmarknadsförvaltningar har varit vanligare samverkansparter än invandrarförvaltningar och kultur- och fritidsförvaltningar. Alla dessa funktioner finns dock inte som förvaltningar i alla kommuner och frågan kan därför ha uppfattats olika. Varför samverkan? Med vilka syften har kommunerna samverkat? En rad olika beskrivningar finns i redovisningarna från kommunerna. Samverkan har ofta skett med flera syften. I det följande görs ett försök att urskilja olika syften som kommunerna haft. För att underlätta rekrytering och anpassa utbildningen Ett syfte med samverkan har varit att underlätta rekrytering och anpassa utbildningen efter individens behov. När samverkat skett med detta syfte har det ofta förekommit inslag som uppsökande verksamhet, pröva på kurser och vägledning. Avsikten med att involvera andra aktörer har ofta varit att få bättre kunskap om de individuella behoven genom att organisationer med god kännedom om och relation till målgruppen har utgjort samverkansparter.

12 Ett exempel finns från en kommun där samverkan genomfördes kring SFI-studerande med hörselnedsättning och synnedsättning. En samordnare tillsattes för att initiera samverkan, informera och utbilda personal. Arbetet innebar att rekrytera studerande till utbildningar genom att etablera kontakter med myndigheter och organisationer. Kring rekryteringen och utformningen av utbildningen samverkade flyktingmottagningen, socialtjänsten, vuxenutbildningsförvaltningen, arbetsförmedlingen och arbetsförmedling Rehab, hörselvården, syncentralen, Hörselskadades Riksförbund, Synskadades Riksförbund, Tinnitusföreningen och Teckenforum. Många kommuner har samverkat med invandrarföreningar. Ett exempel är att en kommun anställt en uppsökare och informatör för att arbeta med invandrarföreningar. Uppgiften var att söka upp, informera om vuxenutbildning, vägleda och motivera invandrare. Samverkan för att nå socialt utsatta personer har varit vanligt förekommande. Ett exempel är ett projekt som riktade sig till bostadslösa kvinnor. Enligt kommunens redogörelse var majoriteten av kvinnorna kortutbildade, en stor del av dem hade haft eller hade drogproblem och psykiska funktionshinder. Kvinnorna erbjöds en introduktionskurs för vidare studier. Insatserna skedde i första hand genom gruppvägledning. Individuella introduktionssamtal med presumtiva deltagare genomfördes innan kursstart och uppföljning efter kurs gjordes individuellt. Arbetet bedrevs i samarbete med personalen på olika kvinnoboenden samt kvinnogrupper. Kommunen berättar att personalen på kvinnoboendena medverkade inför kursstart i rekrytering/urval till kurserna, samt i det löpande motivationsarbetet. Studieplan/handlingsplan upprättades i samråd med boendets personal. En studie- och yrkesvägledare kopplades in då det fanns behov av fördjupad vägledning. I de fall deltagarna efter kursen kom fram till att studier inte var aktuellt togs kontakt med arbetsförmedlingen med en önskan om ett trepartssamtal. Där gjorde man, enligt kommunen, tillsammans med den sökande en handlingsplan. Vad gäller de kvinnor som varit sjukskrivna, var kursen en del i rehabiliteringsplanen och då skedde samverkan med socialtjänsten, försäkringskassan och arbetsförmedlingen. Ett annat exempel är en kommun som använt stadsdelsförvaltningarnas kuratorer för att stötta individer att undanröja hinder och skapa möjligheter att påbörja utbildning. Stöttningen var vanligast vid kontakter med socialtjänst, arbetsförmedling och CSN. Kommunen konstaterar att individens livssituation är ibland så komplicerad att kravet på att höja utbildningsnivån inte känns genomförbart. Enligt kommunen har kuratorernas insatser varit avgörande för att möjliggöra för dessa individer att påbörja studier. Ytterligare ett exempel är en nätverksgrupp som skapats i en kommun bestående av arbetsförmedling, vuxenutbildning, socialförvaltning och försäkringskassa. Målet med denna grupp var att skapa ett sammanhang för de individer som idag flyttas fram och tillbaka mellan de olika verk-

13 samheterna, utan att ha en klar röd tråd. Gruppen ser även över bidragssystem för att se var individer kommer i kläm mellan olika regelverk. En kommun berättar om metoder de använt för att rekrytera studerande under infrastruktursatsningen: - Information i stormöten och smågrupper hos fackföreningar, invandrarföreningar, andra kommunala intressenter och försäkringskassan med flera. - Spridning av trycksaker - Enskilda samtal (på Infoteket, dess filialer och ute på fältet ) - Etablering av nätverk (näringslivskontoret, vuxenutbildningsenheter, fackföreningar, invandrarföreningar) - I syfte att få individer som fastnat i utbildningssystemet att våga gå vidare har ett antal interna studiebesök genomförts. De studerande har också uppmanats att ta med intresserade vänner och bekanta. De har därigenom fått möjlighet att träffa individer som är på god väg att nå sina utbildningsmål och som kan berätta om sina erfarenheter. För att underlätta inträde på arbetsmarknaden Ett annat syfte tonar fram då samverkan i första hand haft som mål att möjliggöra för individen att få ett arbete. Här har samverkan med länsarbetsnämnder och arbetsförmedlingar varit vanligt. Ett exempel är där kommuner tillsammans med länsarbetsnämnder har kombinerat särvuxutbildning med arbetsmarknadsutbildning. En kommun har sett till att länsarbetsnämnden fått rätt att utnyttja kommunens särvuxavtal för arbetsmarknadsutbildningar. Det finns även exempel på att kommunen och arbetsförmedlingen har tagit fram en gemensam webbportal där studerande och arbetssökande kan lägga upp sina studieplaner/ handlingsplaner. I ett samarbetsprojekt utredde arbetsförmedlingen, försäkringskassan, socialtjänsten, primärvården och vuxenutbildningen tillsammans de arbetslösa personer som kommit i kontakt med någon av de samverkande myndigheterna och där man i ordinarie verksamhet hade haft svårt att hitta individuella lösningar. Tillsammans med personen gjorde de fem samverkansmyndigheterna en handlingsplan som i första hand syftade till att personen skulle få arbete. Kommuner har även samverkat med näringslivet i syfte att kartlägga arbetsmarknadens behov och anpassa utbildningen därefter. En kommun genomförde ett antal informationsinsatser mot arbetsplatser för att visa på de möjligheter till flexibel vuxenutbildning som kan erbjudas de anställda. Arbetsmarknadsdagar har varit ett annat sätt att samverka med näringslivet. Dessa har arrangerats i samarbete mellan kommunen och företag i syfte att rekrytera studerande. En annan kommun har skapat ett lokalt kompetensråd där parter från arbetsförmedlingen, kommunens näringslivsavdelning, näringslivsrådet, lärcentrum, barn- och utbildningsnämnden och komvux ingår.

14 För att utveckla utbildningen Ytterligare ett syfte för kommunernas samverkan har varit att på olika sätt utveckla utbildningen. Vanligt har varit att samverka kring former för validering. Ett exempel är en kommun som tillsammans med länsarbetsnämnden, fackliga organisationer och näringsliv samverkade kring arbetet med uppsökande verksamhet i syfte att validera yrkeserfarenhet hos personer med svag koppling till arbetsmarknaden. Många kommuner uppger att de tagit steg mot flexibelt lärande genom samverkan. En kommun uppger till exempel att de studerande kan påbörja en B-kurs och samtidigt validera kunskaper som motsvarar A- kursen. Samverkan med näraliggande kommuner har här varit viktigt både för att ge den studerande goda möjligheter att få den utbildning som efterfrågas och för att utbyta erfarenheter. För att skapa goda lärmiljöer Ett fjärde syfte har varit att samverka för att skapa goda lärmiljöer. Det har då handlat om att ge överblick, samla pedagogisk kompetens och vägledningskompetens etcetera. När syftet varit att bygga upp lärmiljöer har det varit vanligt att samverkan skett kring bibliotek. Ett exempel är en kommun som inrättat studiebibliotekarietjänster. Dessa hade till uppdrag att medverka i att utveckla former för att möta vuxenstuderandes och lärares behov av studiematerial och handledning på biblioteken. I detta arbete har studiebibliotekarierna utvecklat metoder för användarutbildning för vuxenstuderande på biblioteken. Studiebibliotekarierna har vidare köpt in böcker utifrån de vuxenstuderandes behov. Ett något ovanligare exempel är en kommun som samverkat med ett museum för att skapa goda lärmiljöer. Sfi-lärare har erbjudits möjlighet att bedriva en del av utbildningen på Stadsmuséet och använda musets utställningar i undervisningen. Vuxenutbildningen såg en möjlighet att använda museéet och dess utställningar för att lära ut det svenska språket genom att skapa en förståelse och ett igenkännande hos den studerande och därmed ett engagemang. En Sfi-samordnare ansvarade tillsammans med museipedagogerna på Stadsmuséet för projektet. Samverkan med högskolor och universitet för att bygga goda lärmiljöer har också förekommit. I en kommun byggdes till exempel en distansstudio upp. Denna studio användes, i samarbetet med den lokala högskolan, för högskolekurser på distans. Högskolan medverkade även i kompetensutveckling av lärare. Andra kommuner har genom samverkan med högskolor kunnat erbjuda collegeutbildningar. För att kunna erbjuda ett bredare utbildningsutbud Ett femte syfte har varit att skapa ett bredare utbildningsutbud genom samverkan med andra kommuner och utbildningsföretag. I en region har till exempel en utredare anställts för att ta fram förslag till ett samverkansavtal gällande vuxenutbildning för regionen. Insatsen från varje kommun inom regionen har varit en procent av infrastruktursatsningen i respektive kommun. Syftet med samverkansavtalet är att kunna säker

15 ställa den kompetensutveckling som näringslivet och den enskilde efterfrågar. Andra kommuner arbetar redan i kommunalförbund kring vuxenutbildning för att kunna erbjuda ett brett utbildningsutbud. I en region har till exempel ett nätverk mellan regionens lärcentra byggts upp. De 16 medverkande kommunerna har enats om en avsiktsförklaring för vad man vill uppnå. Hur har kommunerna samverkat? En intressant distinktion, när formerna för samverkan ska beskrivas, är den mellan samverkan med och samverkan mellan. Det kan renodlat ses som att kommunen samverkat med andra aktörer när utgångspunkten varit kommunens uppdrag och resurser. I dessa fall har kommunens agenda givit ramarna för samverkan. De andra aktörerna har fungerat som hjälpmedel för att lösa kommunens uppdrag. Den andra formen är när kommunen deltagit i samverkan mellan jämbördiga aktörer. Då har den gemensamma nyttan i att, utifrån olika uppdrag, verka mot samma mål kommit i förgrunden. Ett vinna - vinna perspektiv har varit grunden för samverkan. Det kan förenklat sägas att redovisningen från kommunerna antyder att fokus i samverkan skiftat från samverkan med till samverkan mellan. När satsningen från statens sida var som störst var samverkan i stor utsträckning inriktad på rekrytering till utbildning. Med tiden har formerna för samverkan ändrats och blivit mer jämbördiga och kommunerna kan nu sägas i större utsträckning delta på samma villkor som andra aktörer. Kommunernas samverkan kan även beskrivas i termer av informell eller formell samverkan. När samverkan varit informell är det personliga kontakter som utgjort grunden. Det har då till exempel rört sig om nätverk av vägledare som bytt erfarenheter utan att det formaliserats genom beslut av chefer eller politiska nämnder. Samverkan har i många fall varit mer formaliserad. Ett antal kommuner redovisar att de inrättat lokala kompetensråd, utbildningsråd, vuxenutbildningsråd etcetera med uppgift att samverka kring vuxnas lärande Det finns även kommuner som gått ihop för att samverka kring utbildningsutbud. Djupet i samverkan varierar från enklare erfarenhetsutbyten till gemensamma utbildningsförbund. 3.2.2 Lärmiljöer Kommunerna har satsat på att bygga upp tekniska hjälpmedel, skapa ändamålsenliga lokaler, ge relevant pedagogiskt stöd, möjliggöra möten med andra studerande med mera. Begreppet lärcentra är centralt i detta sammanhang. Glesbygdsverket redovisade år 2002 en kartläggning av lärcentra. Begreppet definierades då

16 utifrån funktionerna mötesplats, mäklare och motor. 6 Det framgår av kommunernas redovisningar sin infrastruktur att de lärmiljöer som skapats/utvecklats under infrastruktursatsningen ser olika ut och i varierande grad ryms inom den definition som gavs i Glesbygdsverkets rapport. Fokus i satsningen har varit på att skapa lärmiljöer, vilket i viss mån inneburit att de funktioner som beskrivs i Glesbygdsverkets definition inte återfinns i kommunernas redovisningar. Kommunerna har i slutrapporten besvarat en fråga om de har ett/flera lärcentra. Av 287 kommuner som lämnat fullständiga slutrapporter har 241 kommuner svarat att de har lärcentra. 46 kommuner svarar nej på frågan om de har lärcentra. Några av dessa kommuner håller på att etablera lärcentra. Begreppet lärcentra har inte definierats i frågan, vilket innebär att kommunerna kan ha lagt olika mening i begreppet. Det är viktigt att notera att kommuner som anger att de inte har lärcentra ändå kan ha lärmiljöer som stödjer vuxnas lärande. Flera kommuner som inte har lärcentra beskriver ändå varierande grader av flexibilitet med möjlighet till distansstudier på gymnasial nivå och högskolestudier, studielokaler eller studiearbetsplatser med IT-stöd och tillgång till telebildutrustning. Myndigheten för skolutveckling har i sina iakttagelser av kommunernas verksamhet i lärcentra i första hand fokuserat på den lärmiljö som erbjuds, vad avser lokaler och utrustning och framför allt pedagogisk handledning och teknisk support. Lärmiljöerna som beskrivs av kommunerna i redovisningarna ser olika ut. Genom exempel försöker vi i det följande beskriva några typer av lärmiljöer som utvecklats under satsningen. En vanlig form av lärmiljö kan exemplifieras av en kommun som inrättat ett lärcentrum där handledning finns tillgänglig under ett antal timmar varje vecka. Individen ska själv ges möjlighet att utforma studieinnehåll och studieform. Datorer finns tillgängliga för distans- och halvdistansalternativ. Kommunen beskriver att individen ska få tillgång till handledning i ett öppet lärande under flexibla former. Det finns även, enligt kommunen, möjlighet till vägledning och utarbetande av individuell studieplan, diagnostisering av förkunskapsnivå, studieekonomisk rådgivning, extrastöd vid dyslexi samt kartläggning inför validering. En annan kommun har byggt upp ett Vuxenutbildningscentrum med central intagning till vuxenutbildningen, studie- och yrkesvägledning, yrkesvalidering och utveckling av modeller/metoder för nivåbedömning. Kommunen beskriver att det även finns studieekonomisk rådgivning i samverkan med CSN, uppsökande verksamhet i samverkan med olika aktörer. En helt annan typ av lärmiljö beskrivs av tre kommuner, som samverkat i infrastruktursatsningen. De har inrättat en form av mobilt lärcentrum i en trailer, som utrustats med 15 datorer och en teorisal och använts för grundläggande datakurser runt i landsbygden. Drygt 1 900 personer har 6 Kartläggning av lärcentra 2002, Glesbygdsverket.

17 deltagit, enligt kommunens redovisning. Vägledare som kunde informera om ytterligare möjligheter till studier fanns på plats. I många fall har kommunerna skapat eller utvecklat lärmiljöer i form av filialer i de områden där målgrupperna finns. En kommun har till exempel valt att inrätta minilärcentra tillsammans med bygdeföreningar i kommunens ytterområden. Satsningen på bredband har utnyttjats för att nå ut med information och möjligheter till kommunikation. Kommunen har använt befintliga lokaler i kommunens gymnasieskola och bibliotek. Det har varit vanligt att utgå från bibliotekets lokaler när lärmiljöer har utvecklats. En kommun har till exempel utrustat biblioteket med datorer avsedda för studier där man kan söka information genom uppkoppling till Internet, i bibliotekets katalog samt i andra databaser. Lokaliseringen, menar kommunen, ger tillgång till bibliotekspersonal som kan vara behjälplig i sökstrategier och värdering av information. Kommunen har sett fördelar i att bibliotek finns på flera orter. Därigenom har antalet studieplatser utökats. Ett stort utvecklingsområde under satsningen har varit att bygga upp olika former av informations- och kommunikationsteknologiskt stöd för vuxnas lärande. Webbportaler för att underlätta för studerande att få information har varit ett vanligt utvecklingsområde. Syftet har i många fall varit att underlätta för den studerande att kommunicera med utbildningsanordnare och få information. Portalerna kan till exempel innehålla lokal och regional information på områdena utbildning, yrke och arbetsmarknad, webbaserade kurskataloger, webbaserade ansökningssystem, karriärplaneringsverktyg, aktuellt studie- och yrkesorienterande material, länkar om yrken, utbildningar och arbetsmarknad, frågelåda till vägledare, aktuella händelser inom utbildningssektorn med mera. Vissa kommuner har även byggt upp portaler som underlättar distansutbildningar. Digitalisering av den individuella studieplanen har förekommit. Kommunerna har sett fördelar med en digitalisering av studieplanen genom att den studerande kan behöva diskutera sin studieplanering med en rad olika personer (handläggare inom socialtjänst, studie-/yrkesvägledare samt personal hos utbildningsanordnarna). Placeringen av studieplanen i en lättillgänglig databas kan underlätta detta. Kommuner har även investerat i videokonferensutrustning för att nå invånare som bor utanför centralorterna. En kommun redogör till exempel för att uppsökande verksamhet och vägledning har bedrivits bland annat genom telebild i glesbygd. En del av satsningen på lärmiljöer har varit att utveckla personalens kompetens. Distansutbildningsmetodik har varit ett prioriterat område för kompetensutveckling i många kommuner. Ett näraliggande prioriterat område har varit kompetensutveckling i att handha den tekniska utrustning som införskaffats. Former för validering har varit ytterligare ett vanligt område för kompetensutveckling.

18 3.3 Infrastruktur för vuxnas lärande som en tillväxtfaktor Att främja ekonomisk tillväxt är en del av målet för vuxenutbildningen enligt de riktlinjer som riksdagen i maj 2001 lade fast i form av mål för vuxnas lärande och strategi för utvecklingen av vuxenutbildningen. Kommunerna uppmanades i sina ansökningar om stöd för utveckling av en infrastruktur därför att bl a beskriva hur insatserna kopplas till tillväxtarbete i kommunen och regionalt. Åttiotvå procent av kommunerna anger i sin slutredovisning om utveckling av infrastruktur att det finns en sådan koppling och beskriver närmare vari den består. Myndigheten har i en särskild rapport Vuxenutbildning och tillväxt 7 (dnr 2003:1035), redovisat hur kommunerna ser på vuxenutbildningens roll för tillväxten i kommunen. Rapporten bygger på ett par frågor i kommunernas slutredovisning av infrastrukturen för vuxnas lärande och i kommunernas rapporter Kunskapslyftet och utveckling av vuxenutbildningen, som lämnades till myndigheten under våren 2003. För en mer utförlig bild av vuxenutbildningens roll för tillväxt hänvisas till nämnda rapport Vuxenutbildning och tillväxt. Sammantaget visar rapporten att en stor andel av kommunerna beskriver någon koppling mellan vuxenutbildning och tillväxt, även om kopplingen tycks vara av olika innehåll och beskrivningarnas detaljeringsgrad varierar. Många kommuner konstaterar i sina rapporter att det är svårt att ge några entydiga svar på vilka resultat som kan hänföra sig till satsningen på kunskapslyftet respektive utveckling av en infrastruktur för vuxnas lärande. Lokala tillväxtmål saknas oftast och i den mån de finns är det ovanligt att tillväxtmålen också innefattar vuxenutbildningen. Nära hälften av kommunerna har tagit upp frågor kring högskolan kopplat till betydelsen av vuxenutbildning. Vuxenutbildningen har blivit en viktig rekryteringsbas för vidare studier. De vidgade möjligheterna till vuxenstudier på gymnasial nivå har också lett till ett ökat intresse för och en attitydförändring till högskolestudier. Tillgången till högskoleutbildning i kommunerna har ökat parallellt med att fler personer blivit behöriga. Lärcentra, där vuxna studerande på grundläggande, gymnasial och högskolenivå möts, kan positivt ha bidragit till attitydförändringar. Många kommuner anger "att höja utbildningsnivån" som ett av målen för sina satsningar. Det är ett strävansmål som är svårt att mäta i ett kort perspektiv. Ca 120 kommuner tar upp frågan om tillväxtavtal/program och av dessa inriktas ca 2/3 mot regionala tillväxtavtal/program, medan resterande tar upp program för den egna kommunen eller i samverkan mellan flera kommuner. Enligt kommunerna behandlas utbildning/kompetensförsörjning i hög utsträckning i de regionala tillväxtavtalen/programmen. 7 Vuxenutbildning och tillväxt, Myndigheten för skolutveckling, dnr 2003:1035. Rapporten är en bilaga till myndighetens redovisning av insatser och åtgärder inom ramen för regionala tillväxtavtal och regionala tillväxtprogram (regleringsbrev 2003 nya uppdrag, punkt 6)

19 Ett 40-tal kommuner behandlar frågan om vuxenutbildningen i lokala tillväxtavtal/program. De flesta lokala näringslivsprogram tar upp kompetensförsörjning/utbildning, men även de lokala programmen är oftast inriktade på högre utbildning. 4. Vilka effekter har satsningen fått? 4.1 Hur har kommunerna utvärderat satsningen? Kommunerna har uppmanats att i fast svarsalternativ ange hur de har utvärderat infrastruktursatsningen. Alternativen för de som genomfört utvärdering var "extern" respektive "intern utvärdering", "i samverkan med andra kommuner" respektive "i samverkan med andra aktörer". En del kommuner har då haft anledning att ange flera alternativ. De som ännu inte utvärderat satsningen kunde ange "ingen utvärdering har genomförts" eller "utvärdering planeras" och i så fall när? Ca 60 procent av kommunerna har utvärderat sina insatser. Flertalet har utvärderat internt i kommunen och endast ett trettiotal kommuner har anlitat någon extern utvärderare. Ett antal kommuner har utvärderat i samverkan med andra kommuner eller andra aktörer. Ca 40 procent av kommunerna anger att de ännu inte gjort någon utvärdering. Flertalet av dessa kommuner anger att utvärdering planeras, oftast under år 2004. Många kommuner har medvetet avvaktat med utvärderingen eftersom de anser att det är för tidigt att utvärdera resultat och effekter av insatser som är en del i en långsiktig utvecklingsprocess. Myndigheten avser att följa upp dels de kommuner som anger att utvärdering planeras och när den ska göras, dels de kommuner som inte alls angett att och när någon utvärdering ska göras. 4.2 Kommunernas bedömning av resultat och effekter I slutrapporten har kommunerna uppmanats att redovisa resultat och effekter på individnivå respektive organisationsnivå. Ett antal kommuner kommenterar att det gått för kort tid och att resultat och effekter, särskilt på individnivå är svåra att utvärdera. Deras uppfattning kan sammanfattas i följande citat från en kommun: "Flertalet insatser är av långsiktig karaktär. Effekterna på kort sikt är i många fall knappast uppenbara för individen. Det handlar om att etablera och vidareutveckla rutiner, processer, organisation, nätverk, samverkan, kompetens, förhållningssätt och tänkesätt, dvs sådant som har långsiktig inverkan och betydelse. I andra fall har satsningen handlat om fysiska investeringar, vilka naturligtvis fortlever. Att inrikta satsningen längs dessa linjer har varit en medveten strategi i projektstyrningen". Andra kommuner menar att insatserna är en del i en större utvecklingsprocess och att det kan vara svårt att utvärdera effekterna av just de insatser som bekostats av infrastrukturbidraget.

20 Individnivå På individnivå beskrivs en rad resultat och effekter. Vanliga svar är - det har blivit naturligt att behandla studerande olika beroende på behov och kapacitet, vi tar stor hänsyn till studerandes individuella behov och önskemål, studerande har fått ett mer personligt bemötande genom individuella studieplaner och mentorssystem vilket har lett till färre studieavbrott/misslyckanden, - större flexibilitet vad gäller kursstarter och arbetsformer, möjlighet att påbörja studierna när som helst och i sin egen takt på ett helt annat sätt än tidigare, möjlighet att välja flera sätt att studera en och samma kurs, traditionellt, distans eller på egen hand under handledning av lärare, kan börja och sluta sina studier när det passar, - distansutbildning för bosatta på landsbygden ger de studerande förutsättningar till bl a eget företagande, Det har blivit lättare att vara arbetande och studerande samtidigt när vi kan erbjuda olika former av distansstudier i de flesta kurser, - vuxenutbildningens tillgänglighet har ökat och en ökad andel studerande kombinerar studier på olika nivåer, - studerande har fått ett betydligt större urval av kurser när de med hjälp av videokonferensteknik kan delta i utbildningar anordnade av annan kommun, - lärcentrastudion har inneburit att vi har många studerande som läser distanskurser med webbstöd och telebild, på lärcentrum erbjuds den studerande möjlighet till lokalt stöd av handledare, individuellt stöd och vägledning i planering och genomförande av studierna - studerande kan erbjudas en arbetsplats med dator under en stor del av dygnet, lärcentrum är en plats att i lugn och ro sitta och studera och kontakt och samverkan med andra studerande för ömsesidigt stöd, - kommuninvånarna har erhållit en bättre överblick över samtliga studiealternativ som vuxna, - antalet personer som i vägledningssituationen diagnosticerar och validerar sina kunskaper har ökat, validering av tidigare kunskaper gör att de studerande snabbare kan nå uppställda mål, ämnesvalidering och flexibel utbildning kortar vägen i utbildning och till arbete, möjligheter till validering har utökats till fler yrkesområden, möjligheten att få upprätta en meritportfölj har förverkligats i betydande omfattning. Organisationsnivå På organisationsnivå beskrivs bl a - sammanslagning av enheter som komvux, sfi och särvux i syfte att ytterligare tydliggöra vuxnas lärande i kommunen, kommunfullmäktige har beslutat inrätta en styrgrupp för vuxnas lärande,

21 - olika nätverk har skapats kring vuxenutbildningen, samverkan med övriga utbildningsanordnare har lett till ökade insikter om varandras verksamheter, olika organisationer och myndigheter har aktivt deltagit i att bygga upp en infrastruktur, samarbetet mellan olika aktörer inom vuxenutbildningen har fördjupats, ett vuxenutbildningsråd har inrättats som rådgivande till utbildningsnämnden, det regionala samarbetet har accelererat, genom kompetensrådet har en klarare bild av utbildningsbehovet kommit fram, - samarbetet med Handikappföreningarnas samarbetsorgan (HSO) fungerar bra och har bl a resulterat i att handikappförbunden börjat använda videokonferensutrustningen på lärcentrum i sina utbildningar, vi har nått flera nya parter och startat ett nätverk för samarbete med HSO, kommunens handikapporganisation och aktörer med funktionshindrade som målgrupp, - samverkan med försäkringskassan, kommunen, landstinget och några större företag har stärkts i samband med den orienteringskurs som startats för långtidssjukskrivna, - närmare samarbete mellan kommunens bibliotek och utbildningsanordnare, bibliotek och lärcentrum har närmat sig varandra trots att de ligger på olika platser, biblioteken kan idag ge en bättre service till studerande både när det gäller fjärrlån av litteratur och genom det referensbibliotek som byggts upp, biblioteken har blivit ytterligare en resurs att räkna med, tillgången på personlig guidning i stadsbibliotekets utbud samt utbildning i informationssökning har stärkts, - utvecklingen av vuxenutbildningen mot ett flexibelt lärande medför att lärarrollen och därmed lärarnas arbetsförhållanden efter hand förändras för att möta de studerandes individuella utbildningsbehov och flertalet pedagoger/handledare arbetar nu utifrån semestertjänst (40/40), - tillgängligheten till vägledning har ökat, vi har en etablerad väg in i studier via vårt infotek som ansvarar för studievägledningen och rekryteringsbidragen, - metodik och systematik i informations- och rekryteringsarbetet har synliggjorts, - vuxenutbildningen har arbetat aktivt med flera högskolor för att få högskolekurser till kommunen. Följande citat kan representera många kommuners inställning: På organisationsnivå har satsningen medfört att samverkan inte längre är bara vackra ord, utan idag inser de olika utbildningsanordnarna att alla vinner på att samverka, och ett bevis på det är den gemensamma utvecklingsplan för all vuxenutbildning som är under framtagande." Kommunerna påtalar under avsnittet om resultat och effekter också vissa svårigheter som de stött på. Vanligast är att valideringsfunktionen inte kunnat utvecklas enligt kommunens intentioner i ansökan. Flera kommu