Intervju med den andre

Malmö högskola Lärarutbildningen Kultur Språk Medier Självständigt arbete på grundnivå del II 15 högskolepoäng Intervju med den andre Marcus Andersson Lärarexamen 210hp Kultur, Medier, Estetik Datum för inlämning: 05-10-2011 Examinator Els-Mari Törnquist Handledare: Ange handledare

Inledning Efter att ha diskuterat med min partner om vilket barn vi ville intervjua kom vi fram till att vi ville intervjua någon ifrån hans VFT plats. Vi resonerade att det var till fördel att intervjua någon som åtminstone en av oss redan hade en bra relation till. Vi ansåg att detta gjorde det enklare att få igång ett samtal med vår intervjuperson och vi ville föra en intervju där det öppna samtalet blev det viktiga. Vi insåg riskerna med att föra en intervju med för många frågor då samtalen riskerade att bli för mekaniska vilket hade gjort det svårare för oss att komma åt intervjupersonens tankar och upplevelser (Säljö 1996 s 140). Min partner har sin VFT plats på en skola i Malmö där det finns cirka 270 elever från förskoleklasser till och med årskurs sex. Vår intervjuperson är en tioårig tjej som går i femteklass och jag väljer att kalla henne för Stina i denna text. Metod När vi hade bokat in en träff med vår intervjuperson började vi fundera över vilka tillvägagångssätt vi skulle använda i våra intervjuer. Vi kom fram till att vi ville sträva efter att ställa öppna frågor och att försöka lyssna på vår intervjuperson så mycket som möjligt (Kullberg 2004 s 113). Vi hade i förväg frågat vår intervjuperson i fall det gick bra att spela in intervjuerna på en diktafon det gjorde. Vi insåg att detta skulle vara till vår fördel då vi inte behövde koncentrera oss på att anteckna utan att vi kunde fokusera på att genomföra intervjuerna utifrån ett positivt och nyfiket förhållningssätt (Kullberg 2004 s 123). Jag frågade min partner innan intervjuerna hur han upplevde personen. Jag ansåg inte att det skulle vara några problem att få reda på lite information om Stina innan vi träffade henne. Jag hade redan fått en bild av henne eftersom jag visste att det var en tioårig tjej. Vi människor förväntar oss olika saker av andra människor baserat på de erfarenheter vi har om vår omvärld. Därför skadade det inte att höra min partners tolkning så länge jag förhöll mig kritisk till mina förväntningar (Holmberg 2004 s 45). När vi genomförde vår första intervju med Stina var vi noggranna med att engagera oss i de svar vi fick i från henne. Intervjuerna blev som ett öppet samtal där vi gav respons på det vår intervjuperson sa och inte formulerade nya frågor som gick utanför det område som

intervjupersonen berättade om (Kullberg 2004 s 114). Vi tog även tillvara på tystnaden då den kan behövas för att intervjupersonen ska kunna tänka till. När det blev tyst en längre stund ställde vi några nya öppna frågor som tillexempel "vad gjorde du på sommarlovet"? För att sedan följa upp med följdfrågor som vad? hur? och varför? (Kullberg 2004 s 124 & 125). Vi försökte samtala etnografiskt och föra sociala samtal som inte verkade formella och sätta in samtalen i sammanhang. Ibland följde vi upp intervjupersonens svar med att berätta lite om våra egna erfarenheter på ett humoristiskt sätt kring det intervjupersonen pratade om. Med hjälp av humorn öppnade vi upp för ett mer tillåtande klimat (Kullberg 2004 s 115). Många gånger använde vi oss av olika berättartekniker där vi uppmanade Stina att ta ställning i olika frågor som exempelvis "kan du berätta för oss vad du tycker om Malmö"? Vi märkte att det var enkelt för Stina att formulera sig när vi använde denna teknik samtidigt som vi kunde styra in intervjuerna på det vi ville veta mer om (Kullberg 2004 s 223). Vi lärde oss snabbt av våra misstag när vi ställde frågor på ett sätt som inte ledde någon vart som tillexempel när vi inledde en fråga med "kan du? eller vill du"? svaret var då ofta nä. Vi var då snabba med att ställa nya frågor som öppnade upp för längre svar tillexempel hur gör du då? (Kullberg 2004 s 125). Vårt mål med intervjuerna var att försöka fånga helheten av barnet där processen var det viktiga och inte målet (Stier 2003 s 8). Identitet är så pass komplicerat och alla människor har sin egna unika personlighet därför var det processen som var det viktiga (Stier 2003 s 32). Människan är dessutom kontextberoende och vi beter oss olika beroende på vilka situationer vi är i. Vår strävan var därför att försöka få fram så många sidor av intervjupersonen som möjligt (Föreläsning Palm 2011-04-10). Av den anledningen återkom vi en del gånger till Stina men de sista gångerna styrde vi in intervjuerna mer på det vi ville veta. Vi hade då redan presenterat vissa delar av porträttet och utifrån den respons vi fått av våra andra kurskamrater ville vi förtydliga vissa bitar som var oklara för oss och för kurskamraterna. Analys Efter intervjuerna transkriberade vi innehållet ifrån diktafonen. Detta för att vi skulle kunna sortera ut vad som var det viktiga i innehållet och att skapa en mening i våra analyser. Vi lyssnade på intervjun, tittade på transkriberingstexten och jämförde våra loggböcker med

varandra och vi märkte att vi inte längre kunde vara lika öppna i vår framställning av porträttet som vi var i början. Vi var tvungna att få vårt innehåll att passa i ett sammanhang som vi sedan kunde presentera (Kullberg 2004 s 183). Problemet med detta är att när vi arbetade med porträttet så kom våra egna tolkningar och slutsatser in kring vad vi ansåg var det viktiga i intervjupersonens identitet. Porträttet kanske hade sett annorlunda ut om någon annan hade jobbat kring vårt material eller om intervjupersonen själv skapat sitt eget porträtt (Holmberg 2004 s 210). Men eftersom vi var medvetna om detta problem var det enklare att distantisera sig ifrån sina tankar och vårt material. Vi diskuterade ofta i pargruppen vad vi skrivit i loggböckerna och våra tankar kring våra intervjuer (Kullberg 2004 s 178). Genom att använda oss av loggböcker var det enklare för oss att få syn på våra egna tankar och på så vis kunna distantisera sig ifrån dem. I och med att människor är komplicerade och vi skulle göra ett porträtt av en individ så var det inte enkelt att göra en så bra analys som möjligt av vårt material. Loggböckerna var därför viktiga inslag eftersom de underlättade för oss att distantisera oss ifrån våra egna tankar och på så vis få fram nya vinklar och perspektiv i våra analyser kring vårt material (Kullberg 2004 s 139). Vi var noggranna när vi analyserade vårt material och vi lyssnade på varandras tolkningar i pargruppen men även på våra andra kurskamraters tolkningar när vi presenterade vårt porträtt. Samtalen kom att bli väldigt viktiga i en fortlöpande analyseringsprocess för vår kunskapsbildning när vi jobbade med porträttet ( Säljö 1996 s 129). Vi förde in teorier ifrån lektionerna i våra analyser vi ställde oss frågor som vad ska analyseras? varför ska det analyseras? och hur ska det analyseras? Vi tog tillvara på innehållet ifrån intervjuerna när vi transkriberade dem så att vi enklare kunde hantera och bearbeta våra intervjuer. Om vi fastnade på något som verkade oklart i vår transkriberingstext så återgick vi till att lyssna på intervjuerna igen. Var det fortfarande oklart så återkom vi med nya intervjuer med Stina (Föreläsning Törnquist 2011-02-09). Denna noggrannhet hjälpte oss att skapa en trovärdig mening i våra analyser. Presentation Eftersom vi har många timmar inspelade ifrån våra intervjuer ska jag försöka redogöra vad jag tyckte var det viktiga i intervjuerna i denna sammanställning.

En av de första frågorna vi ställde till Stina var hur hennes sommarlov hade varit. Då berättade Stina att hon hade varit och besökt sina släktingar i Bosninen. Hon berättade lite om resan och att hon åkte dit med sin mamma, pappa och lillasyster. Eftersom vi gjorde våra intervjuer inne på Stinas skola var det naturligt för oss att prata om hur hon upplevde sin skolgång. Vår tolkning av hur hon upplevde skolan var till största delen positiv. Hon berättade ivrigt om framförallt matematikämnet. Hon berättade för oss att hon hade lätt för att räkna och att hon brukade få bäst resultat i klassen. Jag frågade hur hon gjorde när hon räknar och hon förklarade entusiastiskt: "Om jag har 550 plus 100 så gör vi ett streck och sen ställer vi upp och räknar ut". Jag frågade henne vad det var som hon tyckte var så roligt med mattematik och hon svarade: "Allt är matte, man kan säga att allt här omkring är matte, man måste mäta träbitarna, mäta vad man ska ha i, man måste räkna hur mycket grejor man behöver, alltså allt omkring är matte". Vi fick reda på att Stina har dyslexi och vi frågade i fall hon fick göra på något annat sätt i skolan än de andra. Hon svarade "ibland istället skriver jag i datorn men jag skriver ibland för hand också". Men hon sa att hon gillar att skriva förhand men att det är svårare eftersom hon måste rätta sina stavfel efteråt. Hon berättade även att hon fick hjälp med att datorn läser upp det hon skriver auditivt och att det då är enklare att upptäcka om hon skriver fel. Efter detta säger Stina: "jag tycker att det är roligt att skriva i skrivstil" Jag frågar varför? och hon svarade "att det är roligt att skriva på ett annat sätt än vad de andra gör". Stina kommer även in på att hon tycker att det är roligt när de får jobba med olika estetiska framträdanden i skolan. Stina berättar om att de delas in i olika grupper och får spela upp olika pjäser. Hon berättar om att läraren sa "nu ska ni spela upp något som har med pengar att göra" Stina beskriver då att de spelade upp en pjäs om en affär och att hon skötte frukosten på ett fik. Efter att vi pratats vid om skolan en stund sa Stina: "Vet ni vad jag tycker om allra mest"? Att sy" Vi kom då in på vad Stina tycker om att göra på fritiden. Stina berättade att hon gillar att designa och att göra om gamla kläder till nya. Hon beskriver det såhär: "Om vi säger att jag har något hemma så kan jag ta paketsnöre så klipper jag ut gammalt tyg i små bitar och sen limmar jag det på en skål". Stina säger även "hemma typ om byxor går sönder säger syrran så

du ska sy". När vi pratade vidare om Stinas fritid fick vi även reda på lite om hur hennes levnadsmiljö ser ut. Hon berättade att hennes kompisar bor nära henne och att hon ofta brukar leka med sina kompisar. Stina berättar att hon spelar fotboll som målvakt nära där hon bor. Stina kommer då in på att hon inte vågar gå hem själv ifrån träningen. Vi frågade varför och hon berättade då att Malmö är farligt och att någon tjej i hennes ålder blivit våldtagen för några dagar sen. Vi kunde märka att Stinas intressen vävdes in i skolan och hon berättade med glädje att de fick designa olika föremål på tekniklektionerna. Hon berättade om när de hade designat en mobiltelefon på tekniklektionerna för att sedan göra en modell av denna design på träslöjden. Diskussion Eftersom vi skulle skapa ett porträtt kring en person var det naturligt för oss att sträva efter ett kvalitativt förhållningssätt. Där upptäckterna kring processen var det viktiga och att vi gick in med en öppenhet i intervjuerna, kring sorteringen av materialet, våra presentationer och reflektionerna med de andra deltagarna (Kullberg 2004 s 175 & 176). Vi var noggranna med att inte ha några förutfattade meningar kring intervjupersonen och vi försökte att lyfta det som var av värde (Kullberg 2004 s 53 & 54). Denna öppenhet låg till grund för hela vårt arbete med porträttet. Jag tycker att detta har fått oss att uppnå ett bra resultat utifrån vårt syfte som var att försöka fånga helheten av individen. Våra öppna samtal med Stina i intervjuerna tyckte jag blev en bra grund till våra presentationer där vi valde att ibland presentera vissa delar ifrån intervjuerna. Det var naturligtvis svårt att göra porträttet trovärdigt eftersom vi hade för lite tid till det. Vi hade även behövt följa intervjupersonen i flera olika situationer kring olika händelser i hennes liv för att kunna lära känna henne bättre. Jag tycker att det är synd att vi inte fick någon tid till att göra deltagande observationer i åtminstone någon av de miljöerna som Stina brukar vara i. Vad vi däremot lyckades bra med var våra intervjuer eftersom vi verkligen tog Stina på allvar och var öppna i våra samtal och formuleringar av frågor (Kullberg 2004 s 91). Vi såg på processen med porträttet på ett etnografiskt synsätt där individen är unik med egen vilja och kraft men där även miljön och kulturen kring individen är viktiga faktorer som sätter ramar för möjligheter och begränsningar kring individens liv (Kullberg 2004 s 61 & 62).

Mötena med Stina har varit väldigt givande och har öppnat upp mitt egna tankesätt kring mina tidigare erfarenheter på ett nytt sätt. Jag menar då mina egna erfarenheter av ämnet matematik som har varit väldigt negativa. Min syn på detta ämne ändrades när jag fick höra Stinas bild av detta ämne och hur hon använder sig av matematik på ett kreativt sätt med att designa olika kläder och föremål med hjälp av att mäta och att räkna. I detta arbete med intervjuerna har vi fått träna oss i att bemöta en individ och att bekräfta henne. Vi har tränat oss i att försöka förstå en annan människas situation och detta är viktigt ifall man som pedagog ska kunna utveckla elever på ett bra sätt. Vi har även fått en insyn i hur komplicerade individer är och att man måste träna sig i att kunna ta hänsyn till varje enskild individs behov och förutsättningar genom att ta deras erfarenheter och tänkande på allvar (Skolverket 2011). Jag tycker även att jag fått en inblick i hur det är att jobba med etnografiska studier som handlar om att försöka förstå andra människors sätt att leva och lära genom att försöka fånga människornas olika uttryckssätt (Kullberg 2004 s 12). Som lärare måste man träna sig i att försöka se bakom det som sägs och det som händer eftersom elever ibland inte uttrycker sig på ett tydligt sätt vad de egentligen känner och tänker och därför kan etnografiska studier vara av stor betydelse (Föreläsning Dahlbeck 2011-05-09). Vad vi mer har lärt oss är att människor är kontextberoende och att vi många gånger förenklar en persons identitet genom att kategorisera dem utifrån olika egenskaper. Detta är viktigt att känna till eftersom man har ett ansvar som pedagog att bemöta eleverna på ett klokt sätt som får dem att se sig själva på nya sätt. Det gäller att försöka öppna upp elevernas tankesätt så att de vågar uppleva och utforska nya erfarenheter (Trondman 2003 s 26 & 27).

Källor Publicerat material Holmbergs, Claes-Göran 2004: Dracula och intemedialiteten ifrån itslearning Kullberg, Birgitta 2009 Etnografi i klassrummet Holbergs i Malmö AB Skolverket 2011. Läroplan för grundskolan, förskoleklassen och fritidshemmet 2011. Stockholm: Skolverket Stier, Jonas 2003, Identitet-Människans gåtfulla porträtt. Lund: Studentlitteratur Säljö, Roger i Strömqvist, Göran & Brusling, Christer 1996 Reflektion och praktik i läraryrket Studentlitteratur:: Lund Trondman, Mats 2003 Kloka möten om den praktiska konsten att bemöta barn och ungdomar Studentlitteratur: Lund Opublicerat material Föreläsning Dahlbeck, Per 05-09-2011 Malmö: lärarutbildning i Malmö Föreläsning Palm, Tina 04-10-2011 Malmö: lärarutbildning i Malmö Föreläsning Törnquist, Els-Mari 02-09-2011 Malmö: lärarutbildning i Malmö