SLFF.NU Nummer 1 2004 Konflikten 2003-2004 av Dan Gustafsson Stöduttalande med anledning av överföring av SJ:s verksamhet i Gävle och Borlänge till Tågkompaniet av Björn A Borg Solidaritetsförklaring och ekonomisk stöd under strejken samt tack från SLFF av Dan Gustafsson Svenska Hamnarbetarförbundets Kongress 2004 av Stig Hedlund Frantidstankar av Regeringens ministrar
REFLEKTION Konflikten 2003-2004 Eller striden om den Svenske lokförarens rätt att kräva att ingångna avtal skall hållas. Låt mig göra en resumé om SLFF:s strejk och arbetsgivarens lockout i vintras. Hela förloppet tar sin början under senare delen av 1980-talet när SF ville att de statligt anställda skulle få en högre tilläggspension efter 65 års ålder. För att detta skulle gå att genomföra krävde SAV (Statens Avtalsverk) att alla som hade pension före 65 år skulle avstå denna till förmån för en något högre ersättning för alla efter 65 år. Dåvarande ordföranden i SF framförde i ett samtal med undertecknad att om vi bara säljer 60 och 63 års pensionsålder i en uppgörelse med SAV så ordnar vi en lägre pensionsålder den politiska vägen. I augusti 1989 nåddes så kulmen i och med en vild strejk som varade i tre dagar och som föregåtts av ett antal manifestationer. Vem kommer inte ihåg bilderna från Hagalund när dåvarande 1:e ombudsmannen Rune Larsson på ST lovade att om bara lokförarna gick över till ST så skulle han fixa våra pensioner. (Rune Larson är i dag medlare på medlingsinstitutet) Med detta som bakgrund till varför SLFF tar den ena striden efter den andra, och med den senaste konflikten på näthinnan, kan man göra några reflektioner. Avtal skall hållas! Om detta råder det ingen tvekan. Lokförarna håller sin del men staten gör det inte. Är det då värt priset att ta konflikt? JA, det är värt att slås för sina rättigheter. Som medlem i Svensk Lokförarförening kan jag inte godta att staten tar en miljon kronor och tvingar mig att jobba fem år till. På SLFF:s årsstämma i mars 2003 fick styrelsen i uppdrag att påbörja arbetet för ett eget kollektivavtal med ett innehåll om pension vid 60 år för alla lokförare. Dessutom skall de pengar som redan finns inom PA 91 individsäkras, för detta är den enskildes pengar och skall så förbli. Förberedelsearbetet påbörjades inom hela organisationen och resulterade i att medlemmarna på SJAB i Stockholm och Malmö förklarade sig villiga att gå i strejk om så var nödvändigt. Med detta som utgångspunkt begärde SLFF förhandling med Almega. Denna förhandling ägde rum 21 oktober hos Almega. Almega avvisade vår framställan med argumentet att vi har redan avtal med SEKO, ST och CF inom järnvägen. Allhelgonahelgen 2003 drog det igång med fullt pådrag i media. Styrelsen var på plats i Malmö för att medverkan på strejkmötet där. Tyvärr så hade 38 fega ynkryggar beslutat sig för att för evigt skriva in sig som svartfötter i historien, ett oförglömligt svek mot sina kamrater. Nog om det negativa för snart började medlemmar på andra stationer anmäla sitt intresse att gå med i och utöka strejken, Borås, Falun, Västerås och Gävle. Inom Green Cargo ville också några stationer komma med men styrelsen hade från början beslutat att inte ta in GC i denna strejk. Efter det att vi utökat strejken så kommer Almega med det unika beslutet att man lägger ett lockoutvarsel mot en icke avtalsbärande fri facklig organisation. Vad fick Almega till detta drastiska beslut? Troligen var deras analys att vår stridsvilja var nedbruten på grund av svikarna i Malmö. Vidare så kommer det uttalande från både LO och TCO att dom fördömer vår rätt att som en fri fackförening föra våra medlemmars talan. Vad jag känner till så har de som var utsatta för Almegas övergrepp nöjda med att få vara helt lediga från början av december till efter trettonhelgen, en lång och behövlig ledighet. Fick vi då något eget avtal? Nej, men pensionsfrågan har flyttats fram ytterligare flera steg. Till exempel har ST nu gjort den till sin stora huvudfråga. Ytterligare några lokförare har dessutom kommit till insikt att kommande upphandlingar kommer att lura dom på en miljon kronor och fem extra straffår. Till sist ett STORT TACK till de medlemmar som ställde upp och till alla er som visade ert stöd i skrift, tal och med ekonomiska bidrag. Dan Gustafsson Ordförande SLFF
Svenska Hamnarbetarförbundets Kongress 2004 SLFF fick en inbjudan att närvara på Svenska Hamnarbetarförbundets kongress vid Pite Havsbad den 22-24 april 2004. SLFF representerades av Stig Hedlund. Svenska Hamnarbetarförbundets utveckling liknar i mångt och mycket vår egen historia. Svenska Hamnarbetarförbundet bildades när sju medlemmar blev uteslutna från Transport 1972. Dessa sju startade det som sen blev Svenska Hamnarbetarförbundet och som i dag har 1500 medlemmar och 22 st avdelningar från Kiruna i norr till Malmö i söder. SLFF å sin sida lade grunden för sin verksamhet genom SLIF 1995, i sin tur baserad på den vilda strejken som lokförarna genomförde 1989, på grund av missnöje med SF:s agerande i pensionsfrågan. Hamnarbetarförbundet har gjort samma misstag i sin barndom som SLFF gjort fram till i dag. Man slogs för ett eget avtal, vilket rönte samma nederlag för dem som det gjort för SLFF vid våra strejker fram till 2004. Hamnarbetarförbundets ordförande Björn A Borg, sade att Hamnarbetarnas styrelse visste om att vi skulle misslyckas i vår avsikt att få eget avtal, men att kontakten mellan våra förbund inte var sådan att dom kunde gå in och ge oss råd, i synnerhet inte när vi redan lagt varslen. Vari ligger skillnaden mellan våra arbetssätt i dag? Jag vill nog sedan jag deltagit på deras kongress påstå att vi har lång väg att vandra innan vi kommer till samma insikt och arbetssätt som Hamnarbetarförbundet. Men vi har en fördel som dom inte hade, vi kan upprätta ett samarbete med Hamnarbetarförbudet, samt stödja varandra ekonomiskt och solidariskt vid konflikter för att bättre kunna sätta press på de arbetsgivare som vi förhandlar med. Jag väckte frågan om samarbete vid mitt tal på deras kongress och fick stor respons för idén. Jag menade då vid mitt tal att vi inte skall bli ett nytt LO eller TCO, utan alla fack i samarbetet skall vara fria, men att vi kan lära av våra misstag och framgångar, samt att man kan varsla om stödåtgärder vid konflikter liknande den vi nyligen genomfört. Jag talade bland annat om pressen det skulle ha givit på vår arbetsgivare Green Cargo, om vi haft stöd från Hamnarbetarna genom att de lagt vårt gods från hamnarna i blockad. Då skulle vi tagit ut Green Cargo i strejken och fått den effekt som vi önskade utan att riskera att Green Cargo omdirigerat godset till andra tågnummer. Svenska Hamnarbetarförbundets kongress välkomnade samarbetet och önskade kontakt med SLFF om idéer hur samarbetet skall utformas. En annan fråga som slog mig vid kongressen var att Hamnarbetarna har haft sina svårigheter med Transport, liknande dom vi har med SEKO och ST. I början, berättade Björn Borg, så hade vi samma konflikter med Transport som ni har med SEKO och ST. Hamnarbetarna har därför inlett dialog i stället för monolog med motparten på alla områden, centralt såväl som lokalt för att uppnå vad man vill för sina medlemmar. Medlemmarnas tryck samt vårt effektiva arbete har gjort att vi i dag lägger förslag och även påverkar Transports förslag vid samtliga förhandlingar. Därför anser Björn Borg att man inte behöver någon avtalsrätt, man når dit man vill genom dialogen, påtryckningen och övertygelsen. Med utgångsläge från det jag upplevde under kongressdagarna och mina egna tankegångar vill jag sammanfatta följande för SLFF:s överlevnad. Hamnarbetarförbundet har visat att det går att växa från sju medlemmar till 1500 medlemmar, vilket är hälften av alla Hamnarbetare. Man visade även att man är överläg-
sen Transport i sitt arbetsmiljöarbete, vilket har lett till att Arbetsmiljöverket vänder sig till Hamnarbetarförbundet vid arbetsmiljöfrågor i stället för till Transport. Man har vid fråga efter fråga fått en betydande framtoning som berör hamnarbetarna. Man har en dialog med Transport på alla nivåer, så man kan påverka avtalskrav och tolkningar. Svenska Hamnarbetarna har en bra organisation och kan påverka hamnarbetarnas situation på ett reellt sätt. Jag vill därför sammanfatta mina tankegångar om vår egen organisation SLFF. SLFF ägnar stor energi åt att munhuggas med lägre inflytelserika SEKO-iter och ST:are som inte kan eller vill tala med oss. Jag föreslår att vi inledningsvis bildar en grupp av styrelsen som inleder diskussion med Svenska Hamnarbetarförbundet och att vi bildar en plattform tillsammans med Hamnarbetarförbundet, där vi kan suga upp nya intresserade yrken som vill bilda fackförbund utanför LO och TCO. Jag förslår vidare att vi inleder en dialog med SEKO och ST på alla plan, i likhet med Hamnarbetarförbundets dialog med Transport, för att på så vis kunna företräda våra medlemmar. Jag vill påstå att med den senaste turbulensen i anslutning till järnvägstrafikens avreglering och ilskan hos de järnvägsanställda, så har vi möjlighet att öka vårt medlemsantal, samt sätta tryck på de etablerade organisationerna, till förmån för våra medlemmar. Detta kan i förlängningen leda till en positivare medlemsutveckling liknande Svenska Hamnarbetarförbundets. Svenska Hamnarbetarförbundet arbetar även globalt med sina frågor genom IDC (Intenational Dockworkers Council). Det ger en internationell styrka gentemot den nationella arbetsgivaren och en fördel för deras medlemmar. Svensk Lokförarförening erbjuder sina medlemmar fri hjälp med pensionssparande och annan ekonomisk rådgivning via vår samarbetspartner. Mer info finns på SLFF:s hemsida under rubriken ekonomi. AB Fria Fond & Försäkringsmäklare Hamngatan 11 302 43 HALMSTAD Direktnr: 035-21 33 52 Mobil: 0734-08 33 50 Fax: 035-21 33 59 peter.ericsson@friafond.se www.friafond.se Reklammaterial finns att beställa För närvarande finns pennor, nyckelringar, pins och bildekaler (streamers för bakrutan). Klistermärken är slut. Planerad nybeställning i höst. Även kaffemuggar att placera ut på dagrum och fikarum finns. Kan med fördel beställas av undertecknad. Min e-mailadress och mitt telefonnr finns på hemsidan under styrelsen. Lars Wiberg Stig Hedlund Numera pensionär