Durkheimtraditionen samt två bilder om postmodernismen

Durkheimtraditionen samt två bilder om postmodernismen Utbildningssociologi A, HT2010 delkursen Klassiska och moderna traditioner Mikael Palme mikael.palme@edu.uu.se

Denna föreläsning tar upp: Några av grunderna i Durkheims sociologi Basil Bernstein som sen-durkheimian Durkheimska inslag i Pierre Bourdieus utbildningssociologi Dessutom: postmodernism och Lyotard Textunderlag: 1. Durkheim, Education: Its Nature and Role 2. Bernstein, Basil, Social class, language and socialization 3. Bernstein, Basil, Class and Pedagogies: visible and invisible OBS Bernsteintexterna kan bytas ut mot utdraget ur Elisabeth Hukltqvist avhandling samt den korta originaltexten av Bernstein i Braoy, Läsestycken för samhällsvetare enl. Instruktioner I Studentpootalen 4. Bourdieu, Pierre, L illusion biographique 5. Bourdieu, Pierre, Le nouveau capital 6. Lyotard, La condition postmoderne.

I. Durkheims (1858-1917 ) sociologiska program Skapandet av sociologin som vetenskap, avgränsning mot bland annat filosofin och psykologin Année sociologique 1898-1912 Studera socialt liv som sociala fakta, inklusive kollektiva representationer (kollektiva föreställningar) Religiösa, juridiska, moraliska och ekonomiska fenomen måste alltid förstås som del av en specifik social miljö och deras orsaker måste sökas i de konstitutiva (grundläggande) dragen i det samhälle som denna miljö är en del av Komparativ metod som utifrån en analys av särskiljande egenskaper av sociala fenomen tillåter en klassifikation Historisk sociologi, sociala fenomens och institutioners genealogi (ursprung och utveckling Durkheimianismen dominerar fransk sociologi en bit in på 1920-talet

Några betydande verk Le suicide (Självmordet, 1887) Jämförelse av olika typer av självmord i olika samhällen. D. visar att självmord är olika saker i olika samhällen, hänger samman med arten av sammanhållning i samhället och inte ska förstås utifrån psykologiska faktorer De la division de travail (Om arbetsdelningen, 1893) Moderna samhället med arbetsdelning (olika grupper känner inte varandra) binds samman av en organisk solidaritet som utgörs av en gemensam sekulariserad moral. Detta slags sammanhållning skiljer sig från den mekaniska solidaritet som kännetecknar agrara samhällen.

Les règles de la méthode sociologique (Sociologin metodregler, 1894) En sammanfattning av sociologins metod och underliggande kunskapsteori (se nedan) L évolution pédagogique en France (The evolution of educational thought in France, 1904-1905) En analyserande beskrivning av utvecklingen av pedagogiskt tänkandet inom sekundärundervisningens i Frankrike från medeltiden och framåt i vilken olika undervisningsformer och idéer om undervisning hela tiden ses som del av en institutionell och social värld; idéerna uttrycker denna världs historia Les formes élémentaires de la vie réligieuse (Det religiösa livets elementära former, 1912) En jämförande analts av religion i olika samhällen, mestadels vad som kallades primitiva, genom vilken Durkheim försöker bestämma vad som kännetecknar religion allmänt

Har den sociala världen en egen, yttre existens i förhållande till människan? Man kan karaktärisera samhällsvetenskapliga traditioner med utgångspunkt från i vilken grad de betraktar samhället som något som har en i förhållande till människans tänkande och handlande (subjektivismens fokus) yttre, egen, oberoende existens (objektivismens fokus) som den sociologiska kunskapen är en kunskap om. Subjektivism ex. fenomenologi psykoanalys interaktionism konstruktivism objektivism ex. marxism Durkheimskolan strukturalism För Durkheim har sociala fenomen, dit han räknar också människors föreställningar, en existens utanför det individuella medvetandet. De varierar historiskt och måste studeras komparativt för att allmänna och specifika drag ska kunna identifieras. De kan inte förstås med hänvisning till allmänmänskliga kategorier som delvis sker hos Kant (ex. specifikt mänskliga kategorier för den moraliska eller den estetiska erfarenheten)

Objektivism men inte empirism Att Durkheim utgår från att samhället har en existens utanför individens medvetande betyder inte att han är empirist i kunskapsteoretisk mening. Den sociologiska vetenskapen skapar kategorier som inte bara bygger på iakttagelser (sinnliga åskådningar) utan är resultatet av ett analytiskt arbete som överskrider det som är omedelbart givet : Trots den betydelse som vanligen förknippas med etiketten apriorister [de som inte är empirister, dvs. inte utgår bara från det som direkt kan observeras utan ger förnuftet en viktig roll som väg till kunskap; MP] är dessa mer respektfulla inför fakta. De godtager inte som någon självklar sanning att kategorierna är fabricerade av samma element som våra sinnliga åskådningar, och därför är de inte förpliktade att systematiskt utarma kategorierna, att tömma dem på deras reella innehåll, att reducera dem till blotta verbala artefakter. Tvärtom, aprioristerna låter kategorierna behålla alla sina specifika karaktäristika. Aprioristerna är rationalister; de tror att det hos världen finns en logisk aspekt som bäst uttrycks av förnuftet. Därför tillskriver de anden en viss förmåga att överskrida erfarenheten, att komplettera det som är omedelbart givet för anden. Övers. D. Broady. D. Broady, Läsestycken för samhällsvetare, s. 28; http://www.skeptron.uu.se/broady/sec/sec-6.pdf

Sociala fakta [Sociala fakta] består av sätt att handla, tänka och känna som är utvärtes i förhållande till individen och som med tvångsmakt tvingar sig på individen. / / Första regeln: Den första regeln, och den mest grundläggande, är att behandla sociala fakta som ting. Émile Durkheim: Les règles de la méthode sociologique [1895]. Paris: P.U.F., 20 uppl., 1981, p. 5 resp. p. 15. Övers. D. Broady. D. Broady, Läsesstycken för samhällsvetare, s. 23

Kollektiva representationer (kollektivt medvetande) De flesta föreställningar är inte individuella utan kollektiva till sin natur och delas av medlemmarna i en social grupp eller samhälle. De har sitt ursprung i och återspeglar gruppen gemensamma historia. Språket uttrycker i sig självt och är bärare av dessa kollektiva föreställningar. Kollektiva representationer kan uttryckas i symboler, exempelvis religiösa eller kulturella sådana som kors eller midsommarstänger, men omfattar framför allt de grundläggande övertygelser (trosföreställningar) som ligger till grund för individens orientering i den sociala världen. Ett modernt exempel kunde vara övertygelsen att människan är en autonom individ som väljer och utformar sitt eget liv. Om vi förnekar denna kollektiva övertygelse, regerar de flesta negativt, just därför att den är en kollektiv trosföreställning. De kollektiva representationerna uttrycker gruppens enhet och fyller funktionen att hålla den samman. Kollektiva representationer är exempel på sociala fakta i Durkheims mening.

Bryta mot vardagslivets föreställningar Men om det existerar en vetenskap om samhällen, så måste man noga uppmärksamma att denna vetenskap inte består i en enkel parafras av traditionella fördomar, utan får oss att betrakta ting på annat sätt än så som de uppträder i vardagslag; ty målet för varje vetenskap är att göra upptäckter och varje upptäckt rubbar mer eller mindre vedertagna uppfattningar. Åtminstone om man inte inom sociologin tillskriver vardagstänkandet en auktoritet som det sedan länge förlorat inom andra vetenskaper och jag ser inte varför sociologin skulle återge vardagstänkandet denna auktoritet måste vetenskapsmannen vara fast besluten att, så länge hans forskning genomförs metodiskt, inte låta sig skrämmas av de resultat till vilka den leder fram. Émile Durkheim: Les règles de la méthode sociologique [1895]. Paris: P.U.F., 20 uppl. 1981, p. vii. Övers. D. Broady D. Broady, Läsesstycken för samhällsvetare, s. 24

Metodologisk kollektivism Man brukar inom sociologin skilja mellan metodologisk individualism och metodologisk kollektivism. Det förra betyder att den sociologiska förklaringen måste utgå från antagandet att det är individer som handlar och att handlingar har individuella motiv och drivkrafter. Den sociologiska metoden måste komma åt dessa. Motsatsen, den metodologiska kollektivismen antar att handlandet, liksom tänkandet, kan återföras till gruppen, inte nödvändigtvis till varje individs motiv. Tankar, minnen och motiv är först och främst kollektiva och yttre i förhållande till den enskilda individen och de utövar en tvingande kraft på individen. För att förstå vad kollektivt handlande är, kan man ta exemplet med självmordet som var föremål för en av Durkheims mest kända arbeten. Självmord utförs visserligen av enskilda människor men för Durkheim är det självmordet som kollektivt fenomen som är intressant under vilka omständigheter det begås, vilka sociala typer det finns, osv. Detta är exempel på en metodologisk kollektivism. Det individuella är uttryck för det kollektiva.

Det sociala ska förklaras genom det sociala Den determinerande orsaken till ett socialt faktum bör sökas bland de föregående sociala fakta, och icke hos det individuella medvetandets tillstånd. Émile Durkheim: Les règles de la méthode sociologique [1895]. Paris: P.U.F., 20 uppl. 1981, p. vii. Övers. D. Broady D. Broady, Läsesstycken för samhällsvetare, s. 24

Durkheims funktionalism Durkheim är känd för att använda funktionsförklaringar i sina sociologiska analyser. När han exempelvis analyserar skillnaderna mellan arbetsdelningen i olika samhällen, analyserar han de specifika former av band som han identifierar i ett äldre, agrart samhälle utan utvecklad arbetsdelning och i ett modernt samhälle med en utvecklad arbetsdelning mekanisk respektive organisk solidaritet (se ovan) - i ljuset av att dessa band har funktionen att hålla samhällena samman. Det är som om han förklarar de skilda formerna av sammanhållning (solidaritet) med den funktion de har. Durkheims uppmaning: skilj på orsaksförklaringar och funktionsförklaringar, men båda har sin plats! När man sålunda tar itu med att förklara ett socialt fenomen, måste man hålla isär undersökningar av å ena sidan den verkande orsak som producerar detta sociala faktum och å andra sidan den funktion som det fyller. Émile Durkheim: Les règles de la méthode sociologique [1895]. Paris: P.U.F., 20 uppl. 1981, p. vii. Övers. D. Broady i D. Broady, Läsesstycken för samhällsvetare, s. 24

II. Basil Bernstein 1924-2000 Socialarbetare, sen akademisk karriär, professur i utbildningssociologi, London Institute of Education Bernsteins utbildningssociologi fokuserar i hög grad på språket som uttryck för maktrelationer, för relationer mellan sociala grupper och för relationer mellan individen och utbildningssystemet (skolan). Forms of spoken language in the process of their learning initiate, generalize and reinforce special types of relationship with the environment and thus create for the individual particular forms of significance Class, Codes and Control, 1971, s.76

Begränsad (restricted) och utvecklad (elaborated) kod Code = ung: en uppsättning organiserande principer som ligger bakom det språk som medlemmar i en social grupp använder Restricted el. Particularistic code = begränsad till sin omedelbara kontext Elaborated el. Universalistic code = giltig i de flesta användningskontexter Universalistic meaning are those in which principles and operations are made linguistically explicit whereas particularistic orders of meaning are meanings in which principles and operations are relatively linguistically implicit ( Social Class, Language and Socialisation, 1973)

Bernsteins tidiga teori om begränsad och utvecklad kod gick sammanfattningsvis ut på att arbetarklassens språk dominerades av en begränsad kod och därmed begränsades till specifika användningskontexter, under det att medelklassens språk präglades av en utvecklad språkkod, vilket gjorde att det blev mer oberoende av den konkreta kontexten. Detta förklarade varför medelklassbarn lyckades bättre i utbildningssystemet som värdesätter en utvecklad språkkod (exempelvis förmåga att använda abstrakta begrepp och att tala mer generellt om olika saker). Eftersom Bernstein gärna skriver så abstrakt som möjligt, är det svårt att avgöra hur hans begreppsdistinktion mellan begränsad och utvecklad kod egentligen ska förstås. På vilket sätt existerar dessa koder? Den kritiserades stark av sociolingvister och sociologer för att förvandla ett maktförhållande mellan språkvarianter (exempelvis arbetarspråk och medelklasspråk) dvs. maktförhållanden i samhället gör att det ena erkänns och det andra inte till inneboende egenskaper hos språket och hos dem som talar det. Det är maktförhållanden som gör att ett visst språk erkänns och inte ett annat, inte språkets egna egenskaper. Kritiker menade också att Bernsteins perspektiv innebar att det var de undertrycktas språk som var orsak till att de var undertryckta, nämligen att de saknade en utvecklad språkkod. Bernsteins distinktion ledde till många s.k. kompensatoriska språkprogram som syftade till att utveckla arbetarklassens outvecklade kod till en utvecklad sådan. Sådana kompensatoriska program har inte fungerat därför att de behandlar språkkoder som något i sig och som kunde utvecklas i sig, och bortsåg från att de verkliga sociala skillnaderna inte ligger i språket och inte kan förklaras av språkliga skillnader.

Klassifikation/inramning, osynliga koder och social kontroll Det andra begreppspar Bernstein förknippas med är klassifikation och inramning. Detta begreppspar är kopplade till ytterligare begrepp osynlig kod, synlig/osynlig pedagogik och, slutligen, social kontroll. Stark klassifikation = gränserna mellan innehåll är tydliga, utsagda, synliga Svag klassifikation = gränserna mellan innehåll är otydliga, outsagda och osynliga Stark inramning = gränserna för vem som har auktoritet att göra vad i undervisningen är starka, klara, synliga Svag inramning = gränserna för vem som har auktoritet att göra vad i undervisningen är svaga, oklara, osynliga

Bernstein s concept of classification Strong classification School and textbook concepts and knowledge Weak classification School and textbook concepts and knowledge Strong border weak border Students out-ofschool concepts and knowledge Students out-ofschool concepts and knowledge Strong border Water cycle Vaporisation Condensation Clouds Rainfall In and out of different conceptual systems Water cycle Rivers dry out Water dispappears into the ground Soft rainfall Water disappears from boiling kettles Condensation Hard rainfall Water dispappears into the ground Hard rainfall Water disappears from boiling kettles Fog over a lake Domestic language expressions for water disappear Clouds Vaporisation Rivers dry out Clouds Fog over a lake Domestic language expressions for water disappear Soft rainfall

Osynlig kod = när klassifikation och/eller inramningen är svag uppstår osynliga koder som styr vad som räknas som rättmätigt innehåll och inte. Dessa koder är just osynliga, icke utsagda, men likafullt verksamma Osynlig pedagogik = en pedagogik som kännetecknas av svag klassifikation och svag inramning. Social kontroll: I en synlig pedagogik med stark klassifikation och stark inramning utövas en tydlig makt som det går att förhålla sig till, smita ifrån, dölja sig för. Något bestämt är giltigt innehåll och detta är klart hur auktoriteten att bestämma detta innehåll och att bestämma arbetsformer ser ut. Makten framträder I en osynlig pedagogik med svag klassifikation och svag inramning utövas makten genom att elever anpassar sig till osynliga koder. Eftersom denna anpassning är indirekt, outtalad, utövas en mer osynlig makt. Den som makten utövas över blir själv medverkande i detta. Detta är en annan, enligt Bernstein mer modern, form av maktutövning.

Inspirationen från Durkheim: Bernstein ser det slags koder han talar om både i den tidigare distinktionen mellan begränsad och utvecklad kod och i samband med distinktionen mellan synlig och osynlig pedagogik (dvs. osynliga koder) som uttryck för kollektiva tankeformer i Durkheims mening. Dessa tankeformer tvingar sig på eleven (och läraren) och utövar en tvingande makt. Genom dem utövas en social kontroll, just genom att alla blir delaktiga i samma tankeformer.

III. Durkheimianismen hos Bourdieu Bourdieu behandlas här kortfattat eftersom hans sociologi tagits upp tidigare. Man kan säga att en durkheimiansk utgångspunkt för Bourdieus sociologi är just det sociologiska programmet att förklara det sociala genom det sociala, dvs. inte föra in andra slags förklaringar, exempelvis psykologiska. Tankar, idéer, föreställningar, och liknande förstås alltid som ingående i historiskt framvuxna sociala sammanhang där de får sin mening och förklaring. Vidare återkommer hos Bourdieu samma intresse för kollektiva representationer och dessas tvingande makt. Hos Bourdieu knyts detta synsätt till begreppet symboliskt kapital. Symboliskt kapital är det som är erkänt av en grupp eller av samhället i stort.

Några former av symboliskt kapital: religiöst symboliskt kapital = det som erkänns inom religionens värld och som ligger till grund för prästers ställning politiskt symboliskt kapital = det som erkänns inom politikens värld och ligger till grund för politikers ställning kulturellt kapital = det som erkänns som en dominerande kultur i samhället (allmänbildning, språkförmåga, god smak, osv.) Fältspecifikt symboliskt kapital inom ex. teaterns värld = sådana kunskaper om och förmågor att spela teater som teatervärlden erkänner Grunden för olika former av symboliskt kapital är kollektiva föreställningar som ligger till grund för erkännandet

Bourdieu: habitus formas av den sociala banan och formar sedan livsstilar och föreställningar Struktur Struktur Existensvillkor 1 Kultur, utbildning, inkomster, geografiskt läge, erfarenheter, etc. Habitus 1 Förkroppsligade scheman för handling, tankar, erfarenheter, varseblivning, värden, smak Särskiljande praktiker 1 Val av utbildning, intressen, språk, fritidsaktiviteter, estetiska val, etc Livsstil 1 Enhetligheten i dessa praktiker formar en objektivt existerande livsstil Existens- Särskiljande villkor 2 Habitus 2 praktiker 2 Livsstil 2

(Nästa bild) Bourdieu, det sociala rummet: Fördelningen av kapitalformer (kulturella och ekonomiska tillgångar) i det sociala rummet bygger upp en struktur som existerar utanför den enskilda individen

Volym kapital (kulturellt plus ekonomiskt) + universitetslärare konstproducenter läkare journalister Den dominerande klassen Högre tjänstemän offentlig sektor advokater företagsledare Högre tjänstemän privat sektor gymnasielärare Kulturförmedlande yrken Tjänstemän mellannivå offentlig sektor Kulturellt kapital + Ekonomiskt kapital - ämneslärare Lärare yngre åren Sjukvårdande yrken Medelklasserna Tjänstemän mellannivå privat sektor Kulturellt kapital - Ekonomiskt kapital + småföretagare handelsmän hantverkare Kvalificerade arbetare Den dominerade klassen Okvalificerade arbetare Volym kapital (kulturellt plus ekonomiskt) -

(kommande bilder) Bourdieu, livsstilar och förställningar: Den levnadsbana som individer genomgått för att nå fram till de positioner i det sociala rummet som de intar (och som bestäms av de kapitaltillgångar de innehar) formar habitus som är ett slags kroppsligt minne av de miljöer och sammanhang individen passerat genom. Habitus är präglat av denna bana och habitus är relativt likartat för individer med likartad historia. Habitus formar smak, intressen, föreställningar på olika områden (klädsel, kroppsspråk, fritidsaktiviteter, möblering, osv). Dessa uttryck för smak är kollektiva till sin natur.

universitetslärare konstproducenter läkare journalister Volym kapital + Den dominerande klassen Högre tjänstemän offentlig sektor advokater företagsledare Högre tjänstemän privat sektor gymnasielärare Kulturförmedlande yrken Tjänstemän mellannivå offentlig sektor Kulturellt kapital + Ekonomiskt kapital - ämneslärare Lärare yngre åren Sjukvårdande yrken Medelklasserna Tjänstemän mellannivå privat sektor Kulturellt kapital - Ekonomiskt kapital + småföretagare handelsmän hantverkare Kvalifcerade arbetare Den dominerade klassen Okvalificerade arbetare Volym kapital -

IV. Studie av gymnasieskolors hemsidor som exempel på hur Durkheim kan användas i analysen av den svenska skolan

Volym kapital (kulturellt plus ekonomiskt) + universitets läkare Viktor Rydberg lärare arkitekter advokater Södra Latin Norra konstproducenter Real högre tjänstemän offentlig sektor journalister företagsledare högre tjänstemän privat sektor Enskilda gymnasiet gymnasielärare Kristofferkulturförmedlande yrken skolan Kulturellt kapital + Ekonomiskt kapital - ämneslärare lärare yngre åren tjänstemän mellannivå offentlig sektor sjukvårdande yrken tjänstemän mellannivå privat sektor Kunskapsskolan Kulturellt kapital - Ekonomiskt kapital + småföretagare handelsmän hantverkare kvalificerade arbetare Yrkesplugget okvalificerade arbetare S:t Botvid Volym kapital (kulturellt plus ekonomiskt) -

Några exempel från gymnasiet Atleticagymnasiets förstasida Enskilda gymnasiets förstasida Logotyper med referens till modernitet Logotyper med referens till tradition

VI. Postmodernism A. Som social förändring Modernitet individens frigörelse från sociala ordningar, idén om en autonom individ Postmodernitet individens reflexivitet, erosion av traditioner och retraditionalisering, alternativa identiteter

B. Som samhällsvetenskaplig strömning 1. Rörelsen inom arkitektur och konst: överskridandet av den moderna konstens formspråk 2. Uppgörelsen med upplysningstänkandets rationella förnuft (Kant m fl) - Lyotard Kritik av de stora berättelserna Den språkliga vändningens reflexivitet 3. Marxistisk syn på senmodernitet upplösning av sociala sammanhang, individualisering i livet och på arbetsmarknaden, varufetischism, globalisering 4. Teoretisk syn på den postmoderna människan: reflexivitet, fri konstruktion av identitet