1. En oreglerad marknad involverar frihet. 2. Frihet är ett fundamentalt värde. 3. Därav att en fri marknad är moraliskt nödvändigt 1

Transkript

1 Linköpings Universitet Gabriella Degerfält Hygrell Politisk Teori G36 Frihet är ett stort och komplext begrepp. Vad är frihet? Hur förenligt är libertarianismens frihetsdefinition med kommunitarismens? Skiljer de sig verkligen mycket ifrån varandra trots att det är två motsatta filosofier? Jag anser att det inte är en sådan stark skiljelinje mellan libertarianismens och kommunitarismens synsätt på frihet. Frihet definieras olika för olika människor i och med att det är en individuell känsla som är helt subjektiv. Det är även en helt subjektiv bild som olika politiska filosofier försöker att definiera som har gett oss människor en struktur och form på hur vi ser det. Frihet är något som förknippas starkt med libertarianismen och en faktor som libertarianismen lägger stor vikt vid. Många libertarianer menar på att denna politiska filosofi är grundat på frihetens principer. Det finns tre principer som agerar som lite av grundpelare för denna syn: 1. En oreglerad marknad involverar frihet 2. Frihet är ett fundamentalt värde 3. Därav att en fri marknad är moraliskt nödvändigt 1 Libertarianer anser att statens uppgifter är att fördela friheterna och resurserna mellan folk så de kan leva sina fritt valda liv, detta är alltså en komponent som ger människan frihet enligt libertarianer. Helt fritt ska man få välja vad man vill och fördela sina resurser hur man vill, staten ska inte tvinga en eller bestämma vad eller hur man ska leva sitt liv. Att få vara en självbestämmande människa är något som libertarianismer förutsätter för att man ska kunna tillgodoräkna sig som en värdig människa överhuvudtaget. Självbestämmandet gäller i alla avseenden men framför allt är det en individuell ekonomiskt frihet som är prioritet. Det finns ingenting sådant som gemensamt ägande för man har bara privat ägande, en person kan endast äga fysiska ting. Så länge staten har makt och äganderätt, är inte människan fri för de blir på ett eller annat vis reglerade och kontrollerade av en hierarki som enligt libertarianer inte har rätt att inskränka en annan människas rätt eller frihet till val. I och med att varje människa har fullständig äganderätt till sin egen kropp och ingen annan kan gå 1 Contemporary political philosophy, an introduction. Kymlicka, Will. (2002) Sida 138

2 in på den rättigheten vilket libertarianer anser att staten gör. De kontrollerar några av de mest nödvändiga resurserna, d.v.s. marknaden. Robert Nozick som är en framstående libertarian anser att begränsningar av olika slag är ett övergrepp på sin självbestämmelse och värdighet om man anser att dessa begränsningar är moraliskt fel. Om man dock anser att vissa begränsningar är en nödvändig del för att behandla folk som fria jämlikar så är det istället en fördel och öppnar dörrar för en ökad individuell frihet 2. Nozick menar på att frihet kommer inte först av alla förutsättningar eller att självbestämmande inte härstammar från frihetsprinciper. Snarare är hans åsikt att utrymmet och naturen av friheten vi skulle åtnjuta är en funktion av vår självbestämmelse 3. I bestämmandet vilka friheter som ska vara skyddade och givna så är det mycket diskussion om dessa specifika friheter för en gemensam oro kring folket intresse. Ifall en specifik frihet står för folkets intresse och om så skulle vara fallet ska just den friheten bara belysas just för att folkets intressen bör belysas, inte för att det ska gynna någon specifik människa eller inskränka andra. För att försvara en viss frihet bör man besvara två frågor: a) Vilka friheter är viktiga, givet för människornas intressen? b) vilken fördelning av viktiga friheter ger en jämlik inställning till varje människas personintresse? 4 Att erkänna enskilda friheter syftar libertarianer på att det ökar folks generella frihet. När som bekant libertarianismen sätter individen och dess friheter i centrum så har kommunitarianismen ett fokus på samhället och det gemensamma. Att vi som människor från början är fasta i sociala roller och relationer. Att vi i dessa ramar har vår frihet. Individer är en produkt och ett resultat av det kollektiva utövandet. Vår frihet är alltså inget som vi bestämmer själva, utan vi får vår frihet genom samhället samt genom arv som redan från grunden som människa visar oss vad vi har för frihet att samspela med. De friheter vi har är något givet som vi har, alltså inget som vi kan föreslå eller skapa själva. Mår samhället bra mår individerna bra, i och med det faktum att människorna är ett resultat av samhället. Gemenskapen är hela grunden för allt och alla principer som vi människor förlitar sig på menar kommunitarister 5. De syftar på att individuell frihet kan man endast uppnå genom samhällets goda, som man formar och skapar gemensamt. Det är först när vi låter oss erkänna vårt beroende av samhället och staten samt det allmänna goda som vi kan nå målet att få en 2 Contemporary political philosophy, an introduction. Kymlicka, Will. (2002) Sida Contemporary political philosophy, an introduction. Kymlicka, Will. (2002) Sida Contemporary political philosophy, an introduction. Kymlicka, Will. (2002) Sida Contemporary political philosophy, an introduction. Kymlicka, Will. (2002) Sida 336

3 individuell frihet. Den kan man inte nå om man inte har denna insikt 6. Libertarianer menar att genom att tillåta människor vara självbestämmande och fria så kan man bara då respektera och acceptera dem som fullständigt moraliska. De säger att ifall man förnekar en människas frihet så anses man inte som en värdig människa eller deltagare av samhället och hamnar då utanför. Det är något som varken gynnar eller utvecklar samhället. Ett problem som kommunitarianismen anser att libertarianismen har, är deras fokus på individualismen och hur man som individ får frihet. Kommunitarianismen tycker att samhället ersätter det individuella välmående, att libertarianer försummar att en människa bara kan uppnå den frihetskänslan och välmående inom samhället och gemensamt 7. Frihet är något som ska respekteras ömsesidigt och inte inskränkas oavsett vad. Kommunitarister anser även att frihet ska vara av någonting gott, det ska föra med sig nyttiga resultat för det kollektiva. Den givna friheten man har ska alltså inte vara bara en fördel för en själv utan vara av hela samhällets intresse. Som första reaktion verkar dessa synsätt helt åtskilda och inte särskilt mycket som sammankopplar dem. Trots det så är det en sak som är genomgående och särtypsikt hos båda perspektiven vilket är att man som människa ska leva ett gott liv och man ska sträva efter att uppnå det allmännas goda. De båda politiska filosofierna lägger stor vikt vid att frihet har ett starkt kausalt samband med just det goda livet och samhällets goda. En människa kan inte vara fullständigt fri om man inte har ett moraliskt tänk kring sig själv och sin omgivning. Även fast libertarianismen sätter individen i det främsta rummet och kommunitarianismen sätter gemenskapen så undgår inte själva principen att man inte kan uppnå frihet och inre frid om man inte strävar efter det allmänna goda och har en ödmjukhet gentemot människor. Det är individerna tillsammans som bygger och stöttar samhället, hur man än vänder och vrider på det. Å andra sidan finns det en enorm skillnad mellan dessa ideologier och det är ju såklart att den största och mest uppenbara skillnaden och det finns en tydlig distinktion på deras respektive utgångspunkter. Den ena utgår från individen och den andra från kollektivet. Det kan även diskuteras att dessa ideologier faktiskt tycker att frihet är olika saker. Att libertarianer anser att det är när individen har helt fritt utrymme att använda sina resurser hur dem vill på en fri marknad exempelvis. Medan kommunitarister anser att människan är fri när samhället mår bra och är fritt. Att individens frihet inte spelar någon roll om samhället är förkastligt. Libertarianer lägger även stor vikt vid den individuella ekonomiska friheten, marknaden och 6 Contemporary political philosophy, an introduction. Kymlicka, Will.(2002) Sida Contemporary political philosophy, an introduction. Kymlicka, Will.(2002) Sida 212

4 ens eget handlingsutrymme som man har på marknaden. Det ska alltså inte finnas någon stat som reglerar och säger vad man får använda och hur man får handla, då har friheten tagits ifrån människan. Man är inte längre autonom och fullständigt självbestämmande. Att vara under någon annans tyglar är det mest inskränkande en individ kan få utstå. I detta argument ser man direkt att det krockar med kommunitarianismens utopi om frihet. Som nämnt tidigare så är åsikten från denna filosofi att individen kan inte veta själv vad sin frihet är eller vad den bör vara. Utan det visas ur sociala mönster och konstruktioner som vi ärver och växer in i. Det är inget man kan ifrågasätta eller ställer sig utanför, för det är ett givet sätt att leva. Man får alltså sina friheter av sig själv genom samhället och dess uppbyggnad. Tillsammans skapar man varandras friheter. Staten har även en stor betydelse, de menar på att det är omöjligt för en människa att känna sig fri om man inte har en stark och fungerande stat. De syftar på att det är staten som är uppbyggt av människor och därmed vet kollektivets bästa. Dessa är väldiga skillnader kan man tycka, hur de kan anses förenliga utifrån denna klyfta i tillvägagångssättet. På ytan så ser det ut på detta sätt men det är då man måste gå in mer djupgående och bortse från det översta lagret. Det är under ytan man hittar svaren. En av de mest avgörande likheterna enligt mig som gör dessa ideologier lika i synsättet på frihet är att begreppet frihet får inte bli missvisande i den bemärkelsen att det ska vara något gynnande för endast sig själv och att man själv är huvudmålet. I slutändan mynnar båda filosofierna ut i att det ska på ett eller annat sätt vara en fördel för samhället och det ska man respektera. Man måste respektera varandras friheter och inte på något sätt försöka erövra någon annans rättighet för det tillhör inte denne. Enligt kommunitarister så har vi som sagt givna friheter och kan då inte invadera på någon annans respektive friheter, för det är inget som den sociala ramen har givit oss. Samma slutsats står libertarianer också för. De friheter man har skapat som en individ är en privat egendom och man har ingen rätt att ta ifrån det eller kritisera det. Detta leder då till betydelsen att inom båda filosofierna så ska det vara en rättvis fördelning mellan möjligheter, resurser samt friheter. Det får inte bli en fördelning där någon annan människa gynnas som leder till att det blir sämre ställt för någon annan människa. Dock så får enligt libertarianer en människa gynnas av sina friheter bara det inte går ut över en annan i samhället. Detta är även det en knytpunkt mellan dessa synsätt. Det kan vara svårt att se likheterna men de finns där, för i grund och botten vill de samma sak. De vill ha respekt för människor och att varje människa ska ha rättigheter, rättighet att få ha frihet. Man ska inte vara fången, kommunitarister anser att man som en individualist som är helt självständig från staten är att vara fången och bidrar med hinder framför en mänsklig

5 frihet. Libertarianer pekar på att man känner sig fången under en reglerande stat som ger riktlinjer för hur man bör leva och agera. Vad som är gott och rätt i livet och vad man bör sträva efter. Det är två helt skilda definitioner på hur man ser på hur samt när man anses vara fången men ändå är det en sådan stark likhet som binder ihop dem. Skiljelinjerna mellan dessa ideologier och deras perspektiv på frihet är alltså inte så stark som man rent instinktivt kan tro. De strävar efter samma sak, sättet de attackerar sitt mål är en aning åtskilda men deras syn på frihet består i grund och botten av samma princip. Uppenbara distinktioner finns, ja, men man ska inte blunda för de likheter som existerar och de hittar man inte på ytan.