Martin Heidegger. 2. Jaget kan inte existera isolerat från sin omvärld. Jag kan endast existera genom att "vara-riktad-mot" föremål i min omvärld.

Storlek: px

Starta visningen från sidan:

Download "Martin Heidegger. 2. Jaget kan inte existera isolerat från sin omvärld. Jag kan endast existera genom att "vara-riktad-mot" föremål i min omvärld."

Marie Inga Andersson
för 9 år sedan
Visningar:

1 Martin Heidegger Martin Heidegger ( ) var elev till Husserl och har tagit starka intryck av dennes fenomenologiska filosofi. På viktiga punkter avvek dock Heidegger från sin lärare. För Husserl var det ett huvudintresse att utforska människans sätt att uppfatta sin omvärld. Heidegger däremot inriktar sig främst på att betrakta människan som en varelse i världen och försöker förklara vad det innebär för henne att finnas till i och förstå denna värld. Heidegger söker förklara vad det innebär att finnas till, att existera, både i allmänhet och i den speciella mening som människan existerar. Människans speciella sätt att existera kallar Heidegger för Dasein (tillvaro). Heidegger använder i själva verket ordet "tillvaro" i stället för ordet "människa". Utmärkande för tillvaron är följande: 1. Det är omöjligt för jaget (tillvaron) att uppfatta vad det är utan att samtidigt ha en direkt erfarenhet av att det existerar. Man kan inte skilja mellan jagets väsen och dess existens. 2. Jaget kan inte existera isolerat från sin omvärld. Jag kan endast existera genom att "vara-riktad-mot" föremål i min omvärld. 3. "Tillvaron är det varande som kan ställa sig frågan om varandets vara." Om det varande är de olika företeelser, konkreta, eller abstrakta som utgör verkligheten, kan "varat" beskrivas genom de sätt att vara på, "varaarter", som dessa företeelser representerar. Jaget uppfattar att det är skillnad mellan ett fysiskt föremåls, t ex en bils varaart och en geometrisk figurs, t ex en triangels varaart. Jaget uppfattar också en skillnad mellan bilar och trianglar å ena sidan och sig självt å den andra. Tillvarons varande kan inte erfaras utan att tillvarons förhållande till sin egen existens (punkt 1) finns med i denna erfarenhet av varandet, vilket inte gäller för de andra varaarterna. "Tillvaron är riktad mot varandet genom att avtäcka varandet." "Varje avtäckning av varandet rör sig inom en varaförståelse av varandet."

Heidegger däremot inriktar sig främst på att betrakta människan som en varelse i världen och försöker förklara vad det innebär för henne att finnas till i och förstå denna värld.

2 Att tillvaron är riktad mot varat innebär att den söker förstå verkligheten, det varande. Detta kan ske bara om tillvaron har en förståelse av de olika sätt som det varande kan vara på, det varandes olika varaarter. 4. Tillvaron är det varande som är-i-världen. Tillvaron befinner sig i världen genom att den förstår sig på världen. Världen som helhet utgör ett bruks- eller betydelsesammanhang, som består av andra, mindre omfattande, bruks- eller betydelsesammanhang. Låt oss se närmare på vad detta kan innebära. Tingen kommer till synes för oss då vi använder dem för ett eller annat syfte. Jag förstår vad en hammare är genom att jag använder den för att slå i spik i en bräda. Syftet är alltså att få en spik islagen i en bräda. Detta överordnade syfte styr de enskilda handlingarna och ger också mening åt de verktyg som används. En hammare är inte primärt en svarvad pinne instucken i en stålklump av ett visst utseende, utan ett verktyg som är avsett för att slå i spik. Hammaren får således sin mening genom att den ingår i ett visst brukssammanhang: ett hamrande med syftet att få en spik islagen. Även företeelser i naturen får sin mening på samma sätt. Solen t ex får sin mening för oss genom att vi använder den för astronomiska beräkningar o dyl. Det viktiga är nu att också vi själva ingår i dessa bruks- och betydelsesammanhang. Att tillvaron är-i-världen betyder alltså att den ingår i och förstår sådana sammanhang och även ingår i och förstår det allomfattande betydelsesammanhang som utgör världen. Existentialer - befintlighet - förståelse Vi skall spinna vidare på temat om tillvarons vara i världen. Heidegger menar att det finns vissa nödvändiga egenskaper hos den mänskliga varaformen, ett slags grundläggande strukturer, som är gemensamma för varje "människoliknande vara". Heidegger kallar dessa för existentialer. En sådan existential är befintlighet. Tillvaron befinner sig alltid i världen; den är, som Heidegger säger, "inkastad" i världen; den befinner sig alltid i en viss situation, som den upplever på ett visst sätt, både vad det gäller faktiska omständigheter och dess egna känslor och stämningar. Befintligheten kan ses som ett passivt sätt att förhålla sig till världen. Det aktiva sättet representeras av en annan existential, förståelsen. Förståelse är för Heidegger ett vidsträckt begrepp som innefattar våra kunskaper,

Tillvaron befinner sig i världen genom att den förstår sig på världen.

3 värderingar, praktiska handlande, känslor m m. Vi kan belysa detta med ett av Heideggers egna exempel. Jag kan befinna mig i en situation där jag känner fruktan t ex för en hund som rusar emot mig. Denna fruktan kan beskrivas på följande sätt: a) Vi kan först urskilja fruktan själv som ett affektivt tillstånd som jag befinner mig i. b) Då det gäller fruktan finns det alltid något som jag känner fruktan för, I detta fall är det hunden. c) Till sist finns det alltid något för vars skull jag fruktar. I detta fall mig själv. Fruktan med dessa tre aspekter är alltså exempel på vad jag kan erfara i en viss situation. Det är en erfarenhet som tillhör befintligheten, såtillvida som jag passivt upplever situationen. Denna passiva sida av min erfarenhet kan dock inte finnas utan en aktiv komponent. För att jag alls skall kunna uppleva min situation som fruktansvärd måste jag också aktivt utlägga (tolka) föremålet för min fruktan som något fruktansvärt. Denna utläggning eller tolkning är en del av min förståelse av situationen. Att jag fruktar något innebär också nödvändigtvis att jag reagerar på situationen och beslutar mig för att stanna kvar, fly, kämpa, reda ut situationen på bästa sätt osv. Denna reaktion är också en del i min förståelse. Ångest och förståelse Ångest är en stämning som tillvaron kan befinna sig i och som till skillnad från fruktan inte har något konkret föremål. I ångesten ängslas jag inför själva i-världen-varon. Ångesten har en speciell betydelse för Heidegger, eftersom den får oss att ifrågasätta vår tidigare tolkning av världen. Världen utgör ju ett betydelsesammanhang, som vi befinner oss i, och ångesten avslöjar för oss att detta sammanhang inte är självklart. Vår tidigare tolkning av världen uppfattas som en av flera möjliga tolkningar. Vi tycker att vi förlorar fotfästet i livet. Ångesten är dock inte något negativt utan ger oss möjlighet att göra en ny tolkning av världen. Denna nytolkning kan så läggas till grund för en ny inriktning av vårt liv. Med Heideggers ord kan man säga att vi genom ångesten får en möjlighet till en ny förståelse av varandets vara.

b) Då det gäller fruktan finns det alltid något som jag känner fruktan för, I detta fall är det hunden. c) Till sist finns det alltid något för vars skull jag fruktar. I detta fall mig själv.

4 Ångest och egentlighet I vår dagliga tillvaro är vi beroende av andra. Vi är inte endast beroende av enskilda människor eller grupper av människor i vår omgivning utan även av något som Heidegger kallar "mannet" (Das Man). Att vara beroende av mannet är att underkasta sig det som man uppfattar som det genomsnittliga och allmänt accepterade sättet att leva och tänka. Att leva enligt mannets föreskrifter är bekvämt. Vi behöver inte själva stå till svars för vad vi har gjort; vi kan alltid hänvisa till att vi har gjort som "man" gör. Att leva efter mannets krav och att "vara hemfallen åt världen" dvs gå upp i det som händer runt omkring en, vardagens jäkt och bestyr, utan att själv ta ställning till sitt liv kallar Heidegger för ett oegentligt sätt att vara på. Det egentliga sättet att leva innebär att man gör sig öppen för nya tolkningar av världen och accepterar att den tolkning man tidigare gjort inte är den enda möjliga. Omtolkningen av världen ger oss även en ny frihet att välja hur vi skall leva vårt liv. Som vi sagt är det ångesten som öppnar denna möjlighet till omorientering i livet. Det är dock inte givet att ångesten resulterar i att vi griper tag i de nya möjligheter som visar sig. Vi kan också reagera genom att fly undan ångesten och återfalla i ett oegentligt förhållande till livet och åter acceptera mannets herravälde. Ångesten och döden Det finns en erfarenhet som visar vad jag innerst inne är och som ger mig en djupare förståelse av min existens som helhet. Denna erfarenhet är den ångest som är förknippad med vissheten om den egna döden. I ångesten upplever jag det ständiga hot som den vissa, men till tidpunkten obestämda, döden innebär. Denna ångest inför döden har dock, för Heidegger, en positiv betydelse. Det är denna erfarenhet som får mig att uppleva mig själv som en enskild individ. Genom denna upplevelse avslöjas att jag har låtit mig gå upp i mannet och lever ett oegentligt liv. Jag inser att det är jag själv som är ansvarig för mitt liv och jag ser också de egentliga möjligheter som öppnas för mig och som jag själv har att välja emellan. Jag förlorar mig inte längre i de möjligheter som tillfälligt tränger sig på.

Att vara beroende av mannet är att underkasta sig det som man uppfattar som det genomsnittliga och allmänt accepterade sättet att leva och tänka. Att leva enligt mannets föreskrifter är bekvämt.

5 Som en liten "heideggersk läsövning" skall vi återge hans egen karakteristik av "tilldödenvaron": "Förelöpandet avslöjar för tillvaron att den har förlorat sig i man-självet, och bringar den fram inför möjligheten att... vara sig själv, men vara sig själv inom den lidelsefulla, från mannets illusioner lösgjorda, faktiska, om sig själv vissa, sig-ängslande friheten till döden."

och bringar den fram inför möjligheten att.

Relevanta dokument

Börje Lindberg Lindberg Utveckling AB

Börje Lindberg Lindberg Utveckling AB Vad är jag rädd för? Ensamheten vid restaurangbordet!!! Kan inte sova!!! Vad är jag rädd för? Ensamheten vid restaurangbordet!!! Kan inte sova!!! Ångesten är en allierad