Missförstånd KAPITEL 1

Storlek: px

Starta visningen från sidan:

Download "Missförstånd KAPITEL 1"

Anna Isaksson
för 5 år sedan
Visningar:

1 KAPITEL 1 Missförstånd J ag vill berätta historien om hur världen började, hur den slutar och allt det viktiga som händer däremellan. Det är en berättelse som många redan känner till men som inte många förstår det gäller även dem som betecknar historien som sin egen. Den här historien är ingen saga; den är snarare Historien med stort H som alla sagor egentligen handlar om. 1 Ja, nästan alla sagor som någonsin har skrivits är i själva verket ett eko av denna historia som finns djupt inpräntad i oss. Ändå är den här historien inte alls någon saga, eftersom Historien är sann. Det här är Historien om verkligheten en historia som handlar om sådant som verkligen har hänt eller som i vissa avseenden kommer att hända. Den började för länge sedan och kommer (antagligen) att sluta långt efter att du och jag är borta. Det är en historia som på sina håll är så underbar somliga skulle rent av säga magisk och på andra håll så skrämmande att det är svårt att tänka sig att den skulle vara sann. Men när vi tänker efter noga, inser vi djupt inom oss att den är fullkomligt logisk. Det finns emellertid ett problem med att försöka berätta Historien. Risken är ganska stor att man blir missförstådd. Jag satt en gång bredvid en börsmäklare på ett flygplan. Han frågade mig vad jag jobbade med, och jag berättade att jag var författare. När han frågade vad jag skrev om, hamnade jag omedelbart i ett dilemma. Jag ville berätta att jag skrev och talade om tro, närmare bestämt kristen tro, men jag ville inte att han skulle begå samma misstag som många gör när de tänker på dessa två saker.

2 16 Historien om verkligheten De flesta nuförtiden vill inte säga att de religiösa historier som kristna tror på egentligen är falska. (Det vore ohövligt att uttrycka sig så och skulle rent av kunna anses intolerant.) Samtidigt tycker de inte att de är alldeles sanna heller i ordets djupaste bemärkelse. Folk är i stället frestade att tänka på religion som ett slags andlig fantasyförening säkert sann för dig men inte nödvändigtvis för mig. Leta reda på en förening du gillar en som möter dina personliga behov, en som ger dig regler att leva efter som är aktningsvärda men inte alltför krävande, en som värmer hjärtat med en känsla av andlighet. Det är vad religion går ut på. Men blanda inte samman religiösa historier med verkligheten. De ger dig inte den sortens upplysningar om världen som till exempel vetenskapen gör. Visst är gudstron i viss mån användbar, men att ta religion på för stort allvar är nästan som att tro på tomten charmigt naivt om man är barn men inte särskilt klädsamt om man är vuxen. Jag är övertygad om att det här är en helt felaktig syn på religion, och jag ville inte att börsmäklaren (eller någon annan heller för den delen) skulle tro att det var detta som jag hade i åtanke att min tro är en övning i andligt önsketänkande, den sortens vanföreställning som Karl Marx en gång kallade ett opium för folket. Mina svar till börsmäklaren präglades därför av en viss syn på kristen tro, en syn som inte ens många kristna till fullo har förstått. Här måste jag ställa en retorisk fråga. Det är inte en fråga jag vill att du ska besvara (jag besvarar den åt dig) utan en fråga jag vill att du ska fundera över som om du vore tvungen att besvara den. Det är följande fråga: Vad är egentligen kristen tro? Somliga säger att kristen tro är ett religiöst system som människor följer. Andra säger att det är en vägledning till ett fullgott liv eller kanske ett sätt att få frid med Gud eller kanske ett system med etiska grundregler att leva efter. Vissa kanske säger att kristen tro egentligen inte alls är någon religion utan snarare en relation till Gud eller en relation till Jesus. Det här sättet att uttrycka det låter kanske märkligt i vissa öron, men jag tror att jag förstår vad de som säger så menar.

3 Missförstånd 17 Alla dessa svar rymmer antagligen ett visst mått av sanning. Kruxet är att de enligt min mening inte tränger tillräckligt djupt. Svaren är i visst avseende alldeles för ytliga. Vart och ett av dem betraktar den kristna tron så att säga inifrån, ur ett perspektiv där man som kristen lever ut sina egna övertygelser eller sin personliga tro. Detta ingår säkert, och jag tror att de här svaren hade varit fullt begripliga för börsmäklaren. Men det saknas någonting. Svaret på frågan Vad är egentligen kristen tro? visar sig vara mycket större än någon av dessa saker, därför att svaret inbegriper något väsentligt både utifrån och inifrån. Jesus uppfattade inte tron bara som ett privat, andligt synsätt eller som en subjektiv källa till etik och moral eller ens som en personlig relation till Gud. Jesus uppfattade tron först och främst utifrån, inte inifrån. Jag menar så här. Det rätta svaret på frågan Vad är egentligen kristen tro? är följande: Kristen tro är en bild av verkligheten. 2 Den är en redogörelse, en beskrivning, en skildring av hur saker och ting faktiskt förhåller sig. Den är inte bara ett perspektiv inifrån (en kristens personliga känslor, religiösa övertygelser, andliga lidelser, etiska uppfattningar eller relation till Gud). Den är också ett perspektiv utifrån. Den är ett perspektiv på världen utanför, på hur världen egentligen är i sig själv. Kristen tro är med andra ord en världsåskådning. Den kristna åskådningen är givetvis inte det enda sättet att se på världen. Den har medtävlare. Varje religion och varje sekulär filosofi säger sig skildra verkligheten på ett rätt och riktigt sätt. Faktum är att varenda människa har någon sorts åskådning. Alla bär vi inom oss en berättelse om hur världen egentligen är beskaffad, även om vi inte har funderat särskilt mycket på den eller utvecklat alla detaljer. Det är den här berättelsen inom oss som människor har i åtanke när de säger att de har vissa övertygelser om saker och ting som mening, betydelse, värde och syfte. Eller så säger de: Det är så jag ser på saken eller: Det är vad jag tycker är det riktiga synsättet eller: Det borde finnas en lag om det där eller: Jag tycker inte att regeringen driver det här i rätt riktning eller: Det var det

4 18 Historien om verkligheten enda rätta att göra i det läget. Alla sådana här uttalanden präglas av en kännedom om hur människor tror att världen egentligen är beskaffad. Det är deras trossystem. Om de inte hade en grundläggande berättelse inom sig, skulle de ha svårt att fatta alla de viktiga beslut som människor ställs inför i livet. I den bemärkelsen är det ingen skillnad mellan en ateist och en troende person. Ingen alls. Båda tror att vissa saker är sanna om världen. Jag använder inte ordet tror här på samma sätt som vissa använder ordet tro, det vill säga blott och bart som en tro utan tanke, logisk grund eller berättigande bakom. Nog tror jag att sådant kan förekomma bland troende, och jag tror också att det kan förekomma bland ateister, men det är inte det jag talar om här. En människas tro, så som jag uppfattar ordet, är helt enkelt hennes syn på någon företeelse i världen som hon anser vara rätt och riktig. Varken mer eller mindre. Både naturvetare och troende kristna har den här sortens övertygelser. Det är inget märkvärdigt med det. Men bara därför att någon tror saker och ting om världen betyder ju inte att de vet att deras övertygelser är sanna. Det är en helt annan sak. Men de tror ändå att deras övertygelser är sanna, annars skulle de ju inte tro på dem. Då skulle de tro på andra saker i stället och anse dem vara sanna. Eftersom alla troende kristna, ateister, naturvetare, skeptiker tror att just deras övertygelser är sanna, har jag alltid slagits av hur märkligt det är att bara vissa bör klandras när de anser att deras uppfattningar är riktiga. De stämplas till och med som intoleranta och trångsynta när de gör det. Men vad har de för alternativ? Personerna som opponerar sig menar ju också att deras uppfattningar är riktiga, vilket är själva anledningen till att de opponerar sig. Båda parter i meningsutbytet anser att de har rätt och den andre fel. Varför är det då (i regel) bara troende kristna som stämplas som trångsynta när de gör det? Alla har vi alltså uppfattningar om världen som vi anser vara riktiga. Alla har vi en världsåskådningsbild i alla fall en primitiv

5 Pussel 19 sådan som formas inom oss, även om vi inte är aktivt medvetna om den. Alla religioner berättar en historia om verkligheten. Alla filosofier och enskilda perspektiv på livet är en tolkning av hur någon tror att världen är beskaffad. Ingen kommer undan. Tanken är att dessa berättelser ska bringa ordning bland våra uppfattningar och förklara de pusselbitar av verkligheten som vi möter i livet, vare sig det handlar om stora eller små, viktiga eller oviktiga saker. Men alla världsåskådningar är inte jämbördiga. Vissa har pusselbitar som (internt) tycks passa bättre ihop än andra, och vissa har pusselbitar som (externt) tycks stämma bättre med verkligheten än andra. Om de är goda berättelser det vill säga om de förklarar mycket, särskilt det allra viktigaste, på ett sätt som rimmar med vårt vanliga sätt att bemöta världen då hyser vi större förtroende för att berättelserna är riktiga, vilket ju egentligen bara är ett annat sätt att säga att världsåskådningen är sann, åtminstone de delar som stämmer bra.

Relevanta dokument

Vad Gud säger om Sig Själv

Lektion 3 Vad Gud säger om Sig Själv Treenighetens mysterium uppenbaras endast i Bibeln Guds stora plan är att frälsa genom tron allena på vår Frälsare. Denna plan kan förstås och trodd av det minsta barn