Predikotext: Luk 9: 46-48

Transkript

1 Predikotext: Luk 9: Att mäta sig och jämföra sig med andra är väl något vi ständigt ägnar oss åt. De senaste veckorna har de idrottsintresserade kunnat följa EM i både friidrott och simning. Vältränade ungdomar som utmanade varandra för att se vem som var snabbast, starkast och uthålligast. Paulus skriver i 1 Kor 9:24-25 Ni vet ju att alla löparna i en tävling springer men att bara en får priset. Löp då för att vinna det. Var och en som tävlar måste försaka allt - löparen gör det för en krans som vissnar, vi för en som aldrig vissnar. Och till Timoteos skriver han: Ingen idrottsman kan få segerkransen om han inte följer reglerna. (2 Tim 2:5) Just nu pågår en annan tävling i Sverige. Valrörelsen är i full gång och alla försöker övertyga oss väljare om sin politiks förträfflighet. Tyvärr blir det väl inte alltid riktigt rent spel, utan man delar gärna ut tjuvnyp och försöker svartmåla sina konkurrenter så mycket man kan. I alla möjliga och omöjliga sammanhang lockas eller tvingas vi att jämföra oss med varandra. Ofta med syftet att någon ska framstå som vinnare och därmed bättre än den som automatiskt betraktas som förlorare och i mångas ögon värderas lägre. Visst görs det skillnad på en guldmedaljör och en aldrig så duktig fyra! 1 / 6

2 Så här ser det ut i drottens värld, i politiken, i skolan och ofta i arbetslivet. Någon betraktas storögt som beundransvärd. En som alla vill likna eller vara tillsammans med och många andra ställs utanför, vid sidan om och blir sällan eller aldrig sedda som den fantastiska person som hon/han är. Men så här är det väl ändå inte i kyrkan? Åtminstone inte i vår församling? Här är väl alla sedda och jämlika? Vi gör nog ofta värderingslistor, tror jag, utan att vi tänker på det. Vissa uppgifter och gåvor värderar vi högre och annat nedvärderar vi. Kanske för att det kan vara sådant jag själv inte kan eller får göra eftersom andra faktiskt är bättre på det. Det är alltför lätt att det smyger sig in en tagg av avundsjuka eller bitterhet mot någon. Eller att vi helt enkelt inte tror att det vi är och kan duger eller ens betyder något. Att bära den känslan är inte positiv för hur vi värderar vårt liv! Det kanske inte var så konstigt att t.o.m. apostlarna försökte jämföra sig med varandra. De var rätt vanliga, judiska pojkar med samma styrkor och svagheter som du och jag. Om vi bara läser det kapitel som texten jag läste är hämtad ur, förstår vi att de hade ett och annat att jämföra varandra mot: 2 / 6

3 Alla hade de varit utsända av Jesus för att predika om Guds rike och bota sjuka. Det hade Jesus gett dem möjlighet till. Alla hade de i olika omfattning fått se underverk ske i Jesu namn och människor hade tagit tag i sina liv som Guds barn. Den gemensamma glädjen var stor men säkert var deras upplevelser också olika och därmed dök frestelsen upp att jämföra framgången och fundera på varför. De hade också varit med när Jesus mättade 5000 män med fem bröd och två fiskar. Petrus har uttalat bekännelsen på de andras vägnar att Jesus är den väntade Messias och han, tillsammans med Johannes och Jakob har sett Jesus förhärligad på ett berg tillsammans med Mose och Elia. De andra nio som inte fick vara med på berget har misslyckats med att driva ut en ond ande ur en liten pojke. Ja, nog har de mycket att jämföra varandra med! Det går t.o.m. så långt att Jakob och Johannes dristar sig till att vilja boka några av hedersplatserna i himlen! De sa: "Låt oss få sitta bredvid dig i din härlighet, den ene till höger och den andre till vänster." Vilken reaktion tror ni att de fick på detta? Jo, När de andra tio hörde detta blev de förargade på Jakob och Johannes. ( Mark 10:37,41) Här i Lukas 9 ger Jesus dem en chockerande lektion i hur man bör tänka. Han tar ett barn och ställer det bredvid sig och säger: "Den som tar emot detta barn i mitt namn, han tar emot mig, och den som tar emot mig, han tar emot honom som har sänt mig. 3 / 6

4 Att ta emot ett barn i Jesu namn är att ta emot Gud själv! Vi kanske inte tycker att det låter så märkvärdigt med den syn på barn som vi har idag. Vissa barn är ju förgudligade av familj och släkt! Annat var det på den tiden. Barnen hade inget eget värde. Självklart var de viktiga för sina föräldrar men mycket som ett tecken på fruktsamhet och som en pensionsförsäkring. De var föräldrarnas, och främst moderns, egendom och räknades inte som en egen person som hade något inflytande över sin egen livssituation förrän de var tolv tretton år och giftasvuxna. Därför blir det en hårresande jämförelse som Jesus gör. Skulle han, som de tror är Messias och Guds son, sakna inflytande och makt över sin situation!? Jesus har också två gånger i Luk 9 talat om sin död, men lärjungarna har inget förstått av detta. Att Messias skulle kunna dö är en omöjlighet i deras föreställningsvärld. För Jesus är ju den som har makt all makt i himlen och på jorden men han avstår frivilligt från den för att kunna besegra ondskan och ge evigt liv till alla som tror på honom. Paulus skiriver: Han ägde Guds gestalt men vakade inte över sin jämlikhet med Gud utan avstod från allt och antog en tjänares gestalt då han blev som en av oss. När han till det yttre hade blivit människa gjorde han sig ödmjuk och var lydig ända till döden, döden på ett kors. (Fil 2:6-8) Själv uttrycker Jesus det så här i Joh 12:24:Sannerligen, jag säger er: om vetekornet inte faller i jorden och dör förblir det ett ensamt korn. Men om det dör ger det rik skörd. Och enligt Joh 10:17-18: 4 / 6

5 Fadern älskar mig därför att jag ger mitt liv för att sedan få det tillbaka. Ingen har tagit det ifrån mig, jag ger det av fri vilja. Jag har rätt att ge det, och jag har rätt att få det tillbaka. Detta har min fader bestämt för mig." Vad är det Jesus vill säga utöver att jämförelsesjukan bara leder till avundsjuka och misstänksamhet? Sådant som bryter ner relationer. Barnet som Jesus ställer bredvid sig har inget att komma med som värderas av vuxenvärlden. Det har inte hunnit skaffa sig någon skrytplattform vare sig av handlingar eller pengar. Barnet är helt utlämnat åt omgivningens sätt och vilja att bemöta det och det kan inte försvara sig. Att vara som barn är villkoret för att komma in i Guds rike. Guds rike som ett barn, han kommer aldrig dit in."( Luk 18:17 ) Sannerligen, den som inte tar emot Det är att inte försöka hävda sig på andras bekostnad utan ta emot och ta vara på de gåvor och möjligheter man har fått i livet. I andras ögon stort eller smått spelar ingen roll så länge man gör det man kan med vad man själv har fått. I den bästa av världar och det är Jesu längtan att den ska kunna uppstå finns varken jämförelsesjukan eller avundsjukan. Där kan vi glädjas över andras gåvor och tacksamt ta emot varandra som gudomliga gåvor givna till gemenskapens bästa. 5 / 6

6 Om vi vågar ställa oss vid sidan av varandra som Jesus gör med barnet, istället för att placera andra över eller under oss, kommer mycket att bli annorlunda mot hur våra liv ser ut idag. Då kan vi ge varann utrymme att växa och blomma ut i våra liv och tjänster utan att vi känner oss trampade på tårna av någon annan. För om vi ser och förstår att allt vi har och kan är gåvor från Gud, så kan vi förhoppningsvis också fullt ut glädja oss med andra i deras framgångar och utveckling. Störst är den som tjänar andra för Jesus skull så som han också gjorde och sa: Detta har jag sagt er för att min glädje skall vara i er och er glädje bli fullkomlig. Mitt bud är detta: att ni skall älska varandra så som jag har älskat er. Ingen har större kärlek än den som ger sitt liv för sina vänner. ( Joh 15:11-13) 6 / 6