Den frågan brukar leda till en nyttig eftertanke: Vad är det egentligen som är grunden för min kärlek?

Transkript

1 Predikotext: Rom 13:8-10 När jag blir ombedd att viga människor som vill gifta sig, har vi alltid några samtal innan själva vigseln. En av de frågor som jag då alltid ställer är: Varför älskar du din blivande äkta hälft? Den frågan brukar leda till en nyttig eftertanke: Vad är det egentligen som är grunden för min kärlek? Ingen har hittills, vad jag minns, sagt att det var de där klarblå ögonen eller det vackra håret eller någon annan enskild detalj eller egenskap hos personen ifråga. Förälskelsen kan fästa sig vid sådana småsaker men kärlek handlar om något helt annat. Kärlek är en djup övertygelse som intar hela min varelse. Som gör att jag både kan och vill ta emot en annan människa helt och fullt in i mitt liv vilket i sig är en mycket stor utmaning! Ulla och jag har varit gifta i 35 år nu och jag kan fortfarande inte säga varför jag älskar henne. Jag bara vet att det är så och det ger mig också mod och kraft att försöka vara kärleksfull mot henne även de dagar när inte min känsla riktigt hänger med. Men särskilt i de tveksamma lägena blir våra gemensamma löften att älska i nöd och lust särskilt viktiga. Jag vill hålla det löfte jag avgett både inför Gud och människor. Det blir en hjälp att stå emot andra impulser. En frivilligt påtagen lag i mitt liv som ger kärleken stöd. Ja, kärlek är något förunderligt. Den är stark och svag samtidigt. Den är vidöppen och mottaglig för andra och på samma gång rakryggad och sann. Kärleken är i djupet barmhärtig och förlåtande. Den söker inte sitt eget bästa och, som Paulus uttrycker det: vållar inte din nästa något ont. 1 / 5

2 Jag är övertygad om att alla människor vill bli älskade och vill älska andra. Det är vad vi är skapade för. Men brustenheten i världen gör att det ofta misslyckas för oss. Vi vågar inte på fullt allvar tro att någon älskar oss. Kanske om vi gör riktigt bra saker och är väldigt snälla då kanske... Vi blandar dessutom så lätt ihop sak och person. Jag kan med all rätt tycka illa om en handling som någon gjort, men vad ger mig rätt att likställa personen med handlingen och fördöma personen? Eller prata illa om den inför andra. Om Gud, som så tydligt visar att han hatar synden och ondskan, ändå alltid älskar syndaren, så vill han att vi som är hans barn ska göra likadant. Jesus utmanar oss i Bergspredikan och säger : älska era fiender och be för dem som förföljer er; då blir ni er himmelske faders söner. Matt 5:44-45a Vågar jag inte tro att jag är värd att älskas kan jag inte heller älska andra. Då blir budet att älska din nästa som dig själv en börda ett tvång som gör att vi knyter oss och i sämsta fall stannar i oss själva. Gömmer oss för omgivningen i tron att det är det bästa för alla. Då gör jag i alla fall inget illa mot någon kan vi resonera. Men, vi är skapade för att ha och leva i gemenskap. Det är Guds mening att vi ska vara tillsammans som människor. I olika konstellationer: i familjer, som vänner, i församlingar, osv. Det är bara i relation till andra vi kan blomma ut och bli de älskande och levande medmänniskor vi kan vara. Bara när vi lägger våra liv intill varandra och bidrar med våra olika gåvor, blir våra liv helade och riktigt meningsfulla. 2 / 5

3 Det finns en barnsång som lyder: Jag kan inte vad du kan, Du kan inte vad jag kan, men Gud har en uppgift som passar för dej och en annan som passar för mej. När vi inser det sköna och befriande i detta och tar emot varandra med tacksamhet, växer också kärleken. För nog är väl detta kärlek: att överlämna sig åt någon annan utan förbehåll och att på samma sätt ta emot den andre? Våga lita på att man får komma som man är och med det man har och också bli älskad som den man är inte för vad man kan, har eller presterar. Jag tror att det är med ungefär den definitionen av kärlek i åtanke som Paulus kan skriva att kär leken inte vållar sin nästa något ont och att den som älskar sin medmänniska har uppfyllt lagen dvs alla Guds bud som sammanfattas i Du skall älska din nästa som dig själv. Men, kanske någon mer än jag tänker och känner jag har verkligen försökt att älska alla runt mig, men jag orkar inte. Det går inte att vara så kärleksfull som jag skulle vilja. Detta tror jag är de flestas erfarenhet att det inte är så enkelt. Att älska är framförallt ingen känslosak. Kärlek är oftare ett målmedvetet och ganska hårt arbete. Främst med sig själv och mina mer eller mindre goda attityder och känslor. Ett arbete som jag bara kan ta på mig om jag verkligen vill det och förstår att det är någon som också oreserverat älskar mig. Som älskar mig fast jag inte kan leva upp till alla mina egna eller andras idealbilder av hur det borde vara. 3 / 5

4 Jesus har genom sitt liv visat hur mycket vi är älskade. Han gav sitt liv för oss långt innan vi kunde gensvara på hans kärlek. Johannes skriver i 1 Joh 4:10 Detta är kärleken: inte att vi har älskat Gud utan att han har älskat oss och sänt sin son som försoningsoffer för våra synder. Det är den kärleken vi får ta emot idag och ge vårt gensvar till. Frågan är: Vill jag älska Gud som älskat mig så mycket? Hur vi svarar påverkar inte Guds kärlek till oss men när vi tar emot och besvarar hans kärlek förvandlar det våra liv. När vi ger Jesus vårt liv ger han oss sin Ande. Anden som skänker oss det eviga livet och både vilja och kraft till att älska, både oss själva och våra medmänniskor. Ja, när Anden bor i oss blir vi fullt ut mänskliga och befriade till att med glädje uppfylla den heliga lag som Anden lagt ner i vårt hjärta Lagen som säger att vi ska älska Gud av hela vårt hjärta och vår nästa som oss själva. 4 / 5

5 Jag vet, som jag sa förut, efter 35 år som gift med samma kvinna, fortfarande inte riktigt varför jag älskar henne. Jag vet bara att jag gör det ännu mer idag än när vårt förhållande började. Jag vet också att jag vill fortsätta att bygga vidare på den relationen. På samma sätt ber jag om vilja och kraft att älska Gud och mina andra medmänniskor som Herren sänder i min väg. Jag vill göra det för deras skull, för Guds kärleks skull och för min egen skull. Vad vill du göra med den kärlek som möter dig? Stå inte i skuld till någon, utom i er kärlek till varandra. Ty den som älskar sin medmänniska har uppfyllt lagen. Rom 13:8 5 / 5