UPPSALA UNIVERSITET Sociologiska institutionen Masteruppsats i sociologi VT-2012 Jämställdhet, maskulinitet och (o)privilegierade subjektspositioner En intervjustudie om diskurser kring jämställdhet, den nye mannen och andra män Författare: Josefin Kjellberg Handledare: Anne-Sofie Nyström Examinator: Bo Lewin 1
Sammanfattning Föreliggande uppsats utgår från tidigare forskning som hävdar att jämställdhetsdiskursen i Sverige bygger på ett vitt, heterosexuellt, medelklassideal som underordnar andra maskuliniteter. Uppsatsen syftar till att undersöka huruvida jämställdhetsdiskursens ovan nämnda exkluderingar samt maskulinitetsdiskurser som till exempel den nye mannen kan spåras i mäns artikuleringar av diskurser kring maskulinitet och jämställdhet och hur olika subjektspositioner samt hierarkier begripliggörs och (re)produceras i denna process. Det teoretiska ramverket utgörs av poststrukturalistisk teori kring diskurser, subjektspositioner och görandet av genus och andra sociala kategorier. Dessa kategorier ses ur ett intersektionellt perspektiv som sammanvävda. Uppsatsen försöker vidare förena denna poststrukturalistiska ansats med Connells teori om hegemonisk maskulinitet. Det empiriska materialet består av enskilda intervjuer samt fokusgruppintervjuer utförda i tre olika empiriska kontexter där individer i olika sexuella, etniska och klassmässiga subjektspositioner med olika grader av privilegiering i relation till jämställdhetsdiskursen befinner sig. Resultatet visar att den maskulinitetsdiskurs som artikulerades i samtliga kontexter låg nära diskursen kring den nye mannen ; ett mer jämställt, eller i alla fall barnorienterat, maskulinitetsideal. Jämställdhet artikulerades även någorlunda lika över kontexterna som en konsensusbaserad särartsdiskurs. Det som däremot skilde kontexterna och intervjupersonerna åt var deras etniska, klassmässiga och sexuella subjektspositioner som relaterade till de hegemoniska diskurserna kring jämställdhet och maskulinitet på o(jäm)lika sätt. Personerna i de muslimska och homosexuella subjektspositionerna gjorde på olika sätt motstånd mot den underordning som de placerades i genom dessa subjektspositioners underordade relation till den nye mannen. De förhöll sig därmed något mer distanserat till denna diskurs samt jämställdhetsdiskursen. I kontexten där intervjupersonernas subjektspositioner i större utsträckning sammanföll med den nye mannen artikulerades denna diskurs tydligare. Exempelvis artikulerade man barnorientering, snarare än ett intresse för jämställdhet i sig. I samtliga kontexter uppmärksammade eller problematiserade man sällan sina egna privilegier, men det skedde på olika sätt ett skillnadsskapande gentemot andra män och kvinnor. Nyckelord: Jämställdhetsdiskursen, den nye mannen, hegemonisk maskulinitet, privilegierade subjektspositioner, underordnade subjektspositioner, intersektionalitet, sexualitet, etnicitet. 2
INNEHÅLLSFÖRTECKNING INLEDNING... 5 Bakgrund... 5 Syfte och frågeställningar... 6 Disposition... 7 FORSKNINGSFÄLTET KRING MÄN OCH JÄMSTÄLLDHET... 8 Jämställdhetsdiskursens betydelse i en svensk kontext... 8 Den nye mannen - jämställdhetsdiskursens maskulinitetsdiskurs... 9 Forskningen om den nye, jämställde mannen... 10 Studiernas relevans för uppsatsen och uppsatsens bidrag till fältet... 12 TEORETISKT RAMVERK... 14 Ett poststrukturalistiskt perspektiv och begreppsapparat... 14 Att göra genus... 15 Hegemonisk maskulinitet i en poststrukturalistisk studie?... 16 Ett intersektionellt perspektiv... 18 METOD... 19 Datagenerering... 19 Urval av empiriska kontexter... 20 Analysverktyg... 21 Materialets tillkomst... 22 Intervjuguide... 24 Transkribering... 25 Tillvägagångssätt vid analysen... 25 Reflektioner över forskar- och gruppeffekt... 26 Etiska överväganden... 28 ANALYS OCH RESULTAT... 30 Olika kontexter olika maskulinitetsdiskurser... 30 3
Eller samma diskurs sett utifrån olika subjektspositioner?... 33 Manlighetens (o)synlighet... 39 Etnicitetens (vithetens) och homosexualitetens (o)synlighet... 41 Jämställdhet som konsensusbaserad särart... 42 Jämställdhet och (o)problematiska subjektspositioner... 46 (Mot)identifikationer och reproducerandet av hierarkier... 48 Att ta avstånd från fjollan... 48 Invandrare som de ojämställda andra att (mot)identifiera sig som invandrare 52 Att positionera sig som jämställd man - att motidentifiera sig med arbetarklassen. 55 För jämställdhet men mot feminism?... 57 TOLKNING OCH AVSLUTANDE DISKUSSION... 60 Jämställdhet, maskulinitet och motidentifikationer med andra män... 60 Den nye mannen - barnorienterad men inte nödvändigtvis jämställd?... 61 Jämställdhet ett användbart eller exkluderande begrepp?... 63 Att göra maskulinitet bara en mansfråga?... 64 Att dekonstruera (god) maskulinitet att göra jämlikhet... 64 REFERENSER... 66 4
INLEDNING Sverige har en lång historia av progressiv jämställdhetspolitik och placeras ofta högt i internationella mätningar av jämställdhet mellan män och kvinnor. 1 Sverige har också en jämställdhetspolitisk maskulinitetsdiskurs med rötter i 1960-talet; den nye mannen, ett ideal som kännetecknas av en jämställd, omsorgsinriktad och fredsälskande maskulinitet som inte distanserades från femininitet. Många genusforskare menar att denna lever kvar än idag. 2 Men vem är det man beskriver då man talar om den nye mannen? Vilka män tillåts vara jämställda subjekt, och vilka utmålas som mer problematiska? Bakgrund Jämställdhetsdiskursen och diskursen den nye mannen i de nordiska länderna, särskilt i Sverige, bygger på ett vitt, heterosexuellt, medelklassideal som exkluderar andra maskuliniteter. Detta skriver Lucas Gottzén, forskare i socialt arbete, i Nordisk tidsskrift för maskulinitetsstudier. Gottzén argumenterar med utgångspunkt från Roland Barthes mytbegrepp att den jämställde, nordiske mannen fungerar som en myt genom en rad olika mekanismer. En sådan är selektiv kulturalisering, vilket innebär att vita, svenska män i försök att själva framstå som jämställda utmålar invandrare som den förtryckande Andre. En annan mekanism involverar att enskilda individer, snarare än övergripande strukturer, ses som avvikande och patriarkala. 3 Jämställdhetsdiskursen, 4 som utmanar ojämlika relationer mellan män och kvinnor, har således kritiserats för att (re)producera andra maktrelationer. Enligt Paulina de los Reyes, forskare i ekonomisk historia, ingår bilden som jag inledningsvis gav av Sverige som ett jämställdhetsparadis i den svenska nationalidentiteten och tanken om folkhemmet. 5 Hon menar vidare att jämställdhet har blivit en arena där svenskhet och invandrare reproduceras som två separata kategorier. Invandrare, särskilt muslimer, görs här till bärare eller offer för patriarkala mönster medan jämställdhet förknippas med svenskhet. 6 Jämställdhetsdiskursen har också anklagats för att reproducera ett heteronormativt ideal. Genusforskaren och antropologen Ulrika Dahl menar till exempel att det svenska jämställdhetsprojektet bygger på en heterosexuell norm, med den heterosexuella kärnfamiljen som huvudmottagare. De jämställdhetspolitiska diskussionerna och propositionerna verkar nämligen kretsa kring arbetsfördelningen mellan en man och en kvinna i ett heterosexuellt par. 7 1 Hausmann et al. 2010. 2 Nordberg, 2005, s.74-76 och Johansson & Klinth, 2007, s.146. 3 Gottzén, 2011, s.107-108. 4 Jämställdhetsdiskurs används i uppsatsen synonymt med begreppet jämställdhetsprojekt och inkluderar både statlig politik/ideologi, forskning och debatter i media kring jämställdhet. 5 De los Reyes, Molina & Mulinari, 2006, s.303-305. 6 ibid., s.36-40. 7 Dahl, 2005, s.49-51. 5
Maskulinitetspolitikens fokus på att få män att ta ut fler föräldradagar har vidare främst riktats mot arbetarklassens män, vilka antas vara problemet som således behöver förändras. 8 Maskulinitetsforskare påpekar vidare att man inte bör tala om en maskulinitet i samhället, utan snarare om olika maskuliniteter med olika status. Den australienska sociologen Raewyn Connell menar till exempel att det finns en hierarki mellan olika maskuliniteter, där det dominerade idealet benämns som hegemonisk maskulinitet. Detta ideal menar Connell i det västerländska samhället är ett vitt, heterosexuellt, medelklassideal som överordnas andra former av maskuliniteter såsom färgade, arbetarklass eller homosexuella samt även femininitet. Hon menar även att hegemonisk maskulinitet legitimerar och upprätthåller genusordningen i samhället. 9 Diskursen om den nye mannen verkar således sammanfalla med det hegemoniska maskulinitetsideal som Connell identifierar; ett vitt, heterosexuellt, medelklassideal. Syfte och frågeställningar Kan jämställdhetsdiskursen därmed i sin strävan att främja jämlikhet mellan könen genom att anropa ett visst jämställdhetspolitiskt maskulint subjekt reproducera den hegemoniska maskulinitetsdiskursen, och därmed hierarkier mellan män (och mellan män och kvinnor)? Syftet med uppsatsen är således att studera hur jämställdhets- och maskulinitetsdiskurser artikuleras hos män 10 i olika kontexter samt vilka subjektspositioner och eventuella hierarkier som begripliggörs och återskapas i dessa. Följande frågeställningar blir intressanta i relation till syftet: - Hur artikuleras maskulinitetsdiskurser och vilka subjektspositioner aktualiseras i relation till dessa? - Hur artikuleras jämställdhetsdiskurser och vilka subjektspositioner aktualiseras i relation till dessa? - Kan aspekterna av jämställdhetsdiskursen som ovanstående forskare nämner spåras i dessa artikulationer, det vill säga sker det i dessa artikulationer och subjektspositioner(ingar) en reproduktion av hierarkier mellan män och/eller hierarkier mellan män/maskulinitet och kvinnor/femininitet? Med dessa frågor undersöks huruvida jämställdhetsdiskursens inkluderingar och exkluderingar samt maskulinitetsdiskurser som till exempel den nye mannen och Connells hegemoniska maskulinitet kan spåras i mäns förhandlingar av maskulinitet och jämställdhet och hur olika hierarkier eventuellt reproduceras i denna process. På detta vis är min förhoppning att föreliggande studie kan bidra till att skapa ett mer inkluderande jämställdhetsprojekt. 11 8 Gottzén & Jonsson, 2012, s.13. 9 Connell, 1995, s.115-119. 10 Begreppet man/män kommer att användas för att beskriva de personer som vi i samhället i dag i folkbokföringen baserat på (föreställningar om) anatomi kategoriserar som män. 11 Jag ansluter mig här till ett feministiskt perspektiv och betraktar därmed jämställdhet som ett viktigt politiskt ideal, men för att kampen för jämställdhet ska kunna fortskrida torde dock alla kunna inkluderas i projektet för att det inte ska reproducera och befästa andra maktrelationer baserat på etnicitet, sexualitet, klass och så vidare. 6
Disposition Uppsatsen är indelad i sex kapitel. I det första kapitlet Inledning ovan har jag introducerat bakgrunden för uppsatsen samt dess syfte och frågeställningar. I det följande kapitlet Forskningsfältet kring män och jämställdhet kommer jag att placera uppsatsen i samt kontrastera och avgränsa den mot det svenska forskningsfältet kring män och jämställdhet. Därefter presenteras i kapitel Teoretiskt ramverk uppsatsens teoretiska perspektiv och begrepp och sedan följer det i det fjärde kapitlet Metod en genomgång av valda kontexter, datagenererings- och analysmetoder samt fältarbetets genomförande och reflektioner kring detta. Därefter analyseras i det femte kapitlet Analys och resultat det empiriska materialet och slutligen för jag i det sista kapitlet Tolkning och avslutande diskussion en sammanfattande diskussion kring slutsatserna av studien. 7
FORSKNINGSFÄLTET KRING MÄN OCH JÄMSTÄLLDHET I detta kapitel presenteras studier om jämställdhet, män och maskuliniteter. Översikten har begränsats till den svenska kontexten vilket motiveras av att det ger en viktig bakgrund för att kunna belysa frågan om relationen mellan inhemska jämställdhets- och maskulinitetsdiskurser samt då uppsatsen också är begränsad till att studera diskurser i en svensk kontext. Kapitlet syftar till att rama in jämställdhetsdiskursen och den maskulinitetsdiskurs som inbegrips i denna, samt att avgränsa och placera uppsatsen i relation till forskningen som gjorts på fältet. Jämställdhetsdiskursens betydelse i en svensk kontext Den svenska jämställdhetsdiskursen har kritiserats för att reproducera hierarkier där vithet, heterosexualitet och medelklass överordnas. Nedanstående studier belyser andra aspekter av jämställdhetsdiskursen dess institutionalisering och betydelse i en svensk kontext samt om det rör sig om en diskurs eller flera. Etnologen och genusvetaren Marie Nordberg menar till exempel att jämställdhetsdiskursens institutionalisering genom den statliga jämställdhetspolitiken lett till att jämställdhetsdiskursen är något som alla måste relatera till, även om den är öppen för motstånd och omtolkningar: Jämställdhetsdiskursen blir genom att ständigt repeteras performativ, förkroppsligas i människors praktiker och formar våra upplevelser av oss själva och tillvaron, men är också genom motståndsdiskurser öppen för motstånd och förskjutningar. Ofta finns jämställdhetsdiskursen med som en tredje närvarande som individer mäter sig emot och framställer sig igenom och är måna om att politiskt korrekt artikulera i sina självrepresentationer. 12 Nordberg påpekar vidare att det traditionella och det moderna blivit retoriska motbilder i jämställdhetsdiskursen. Både individer, sysslor, kläder och yrken kategoriseras som antingen moderna eller traditionella, där det moderna överordnas. Jämställdhet knyts till modernitet och män som tar hand om barn och hem ses som nytänkande och moderna, liksom kvinnor som sysslar med så kallade manliga uppgifter. Ojämställdhet och traditionella könsmönster tillskrivs arbetarklass, kyrka, militär, invandrare, landsbygdsbor och äldre. Detta döljer hur förändring respektive återskapande sker inom varje individ, enligt Nordberg. 13 Vidare menar hon att jämställdhetsdiskursen har gått från att betona könens likhet och de maktskillnader som finns mellan dem till att framhålla könen som kompletterande genom sin (positiva) särart. 14 Sociologen Linn Egeberg Holmgren menar vidare i sin avhandling IngenMansLand att statsfeminismen i Sverige växt fram genom ett institutionaliserande av kvinnorörelsens krav, 12 Nordberg, 2005, s.80. 13 ibid., s.68-69 och s.80. 14 ibid., s.82-88. 8
men att denna statsfeminism även innebär en slags feminism utan feminister. Egeberg Holmgren argumenterar även för att det inte finns en jämställdhetsdiskurs, utan flera samverkande eller konkurrerande. Hon urskiljer tre jämställdhetsdiskurser; diskurser om samart/likhet, diskurser om särart samt diskurser om mångfald och menar liksom Nordberg att vi historiskt gått från en likhets till en särarts- och mångfaldsdiskurs. I särarts- och mångfaldsdiskursen betonas könens kompletterande olikhet och behovet av manliga respektive kvinnliga perspektiv inom olika sfärer. 15 Jämställdhetsdiskursen kan således antas utgöra en viktig diskurs att förhålla sig till om man vill framställa sig som en jämställd man i Sverige. Men vad innebär det då att vara eller framstå som en god, det vill säga jämställd, man? Den nye mannen - jämställdhetsdiskursens maskulinitetsdiskurs Den nye mannen kan som nämndes i inledningen ses som en maskulinitetsdiskurs skapad av den statliga maskulinitets- och jämställdhetspolitiken, eller det som idéhistorikern Niclas Järvklo sammanfattar i begreppet maskulinitetspolitik. Järvklo menar vidare att diskursen baseras på ett heteronormativt synsätt med en svensk/nordisk heterosexuell fader som bör uppmuntras att vara mer närvarande i sina barns liv samt en bra (manlig) förebild, trygg i sin manlighet. Hans utgångspunkt är att den nye mannen avser en maskulinitetsdiskurs formad av jämställdhetsdiskursen, där mannen förväntas vara jämställd, familjeorienterad och emotionell. Den nye mannen förväntas således anamma traditionellt feminint kodade sysslor eller egenskaper samtidigt som han behåller sin manlighet. Därmed lånar diskursen även betydelser från samhällets hegemoniska maskulinitetsdiskurs och gör att män, så länge de tar ut halva föräldraförsäkringen, inte behöver reflektera över andra privilegier som kommer med deras position som (vita, heterosexuella) män. 16 1970-talets mer feminina mjukisman verkar således ha ersatts av ett mer manligt ideal. Nordberg menar att just 1970-talets pacifistiska, femininitetsbejakande, könsöverskridande velourman eller mjukisman idag hånas och i jämställdhetsdiskursen ersatts av ett kompletteringstänkande där män (och kvinnor) förväntas bidra med särskilda erfarenheter och perspektiv. 17 Redan under 1980-talet började mjukismannen ses som alltför feminin och som ett omodernt ideal. Den nye mannen var en mer manlig men fortfarande jämställd man som under 1990-talet blir ett allt grabbigare (macho)ideal. Nordberg menar att mjukismannen kopplades till fjollighet och manlig homosexualitet då heteronormativiteten hotades av utmaningen av könsskillnaderna som mjukismannen innebar. 18 Egeberg Holmgren har också noterat glidningen mot en mer grabbig ny man i sin forskning om mäns begripliggörande av en position som feministiska eller profeministiska män. Hennes slutsats är att den nye mannen förväntas vara både stark, manlig och jämställd. 15 Egeberg Holmgren, 2011, s.50-51 och Nordberg, 2005, s.81-88. 16 Järvklo, 2008, s.19-21. 17 Nordberg, 2005, s.63. 18 ibid., s.88-90. 9
En ny god manlighet måste således (åter)skapas även i jämställdhetsdiskursen, manligheten får inte utplånas. Vidare ska män helst vara strejta, tvåsamma pappor, då tanken är att män som är hemma med sina barn blir mer känslosamma och därmed automatiskt mer jämställda. 19 Även Dahl menar att män uppmuntras att vara närvarande, omsorgsgivande fäder och erbjuda positiva manliga förebilder i jämställdhetsdiskursen. Den gode, jämställde mannen konstrueras således som en heterosexuell far, som dock också ska vara manlig. 20 Goda pappor blir därmed både utgångspunkten, medlet och målet för maskulinitetspolitiken. 21 Egeberg Holmgren menar vidare att denna syn på jämställdhet som dubbel emancipation och en ny, god manlighet är hegemonisk då den dominerar horisonten för social orientering och handling. 22 Det kan således inte bara antas att jämställdhetsdiskursen påverkar horisonten för social orientering och handling för personer i Sverige och då även personerna som studeras i denna uppsats, utan även i relation till detta en diskurs om en ny, vit/svensk, heterosexuell, manlig medelklassmaskulinitet. Forskningen om den nye, jämställde mannen Den nye mannen återkommer även i forskningen kring manlighet och jämställdhet, inte sällan i relation till faderskap. Lars Plantin, forskare i socialt arbete, menar också att faderskap har kommit att bli det största området inom nordisk mansforskning. 23 I artikeln De nya fäderna diskuterar vidare socialpsykologen Thomas Johansson och historikern Roger Klinth hur olika män förhåller sig till statliga kampanjer för ökad föräldraledighet från 1970-talet och framåt. I studien lät de fyra grupper av män med olika bakgrunder diskutera dessa politiska kampanjer i fokusgruppintervjuer. 24 I samtliga grupper sågs faderskapet som viktigt i sig för männen och barnen, inte som ett medel för att nå ökad jämställdhet (utom i nätverksorganisationen för mansfrågor där man hade ett mer kritiskt perspektiv kring mäns makt i samhället). Detta antyder att de nya fäderna inte alls är en jämställdhetens spjutspets, som Nordberg uttrycker det. Johansson och Klinth menar dock att då alla i studien är positiva till närvarande faderskap, så är alla att betrakta som nya män. De hävdar vidare att studiens viktigaste resultat är just detta, att det finns flera nya män. 25 Ytterligare en forskare som riktat fokus mot fäder och jämställdhet är historikern Claes Ekenstam som i sin artikel i nordiska forskningsprojektet Välfärd, maskulinitet och social innovation diskuterar hur många män i norden blivit mer familjeorienterade. Utifrån detta studeras de mer jämställda, familjeorienterade männen. Syftet med artikeln är att studera manlighets- och omanlighetsbegreppet i en nordisk kontext och dess eventuella konsekvens för mäns identiteter och attityder till familjeliv och arbete utifrån omanlighetsbegreppet och rädslan att falla. 26 Männen som intervjuas beskrivs som yrkesarbetande, medelåders fäder 19 Egeberg Holmgren, 2011, s.56. 20 Dahl, 2005, s.52-54. 21 Egeberg Holmgren, 2011, s.48 och s.54-56. 22 ibid., s.62. 23 Plantin i Johansson & Kuosmanen (red), 2003, s.150. 24 Johansson & Klinth, 2007, s.143-149. 25 ibid., s.163-164. 26 Ekenstam, 2007, s.174-177. 10
som strävade efter att leva jämställt. Ekenstam har dock en tendens att beskriva dessa föräldralediga män som föredömliga gällande jämställdhet. Titeln på artikeln, Klämda män, åsyftar exempelvis svårigheterna för män att kombinera manlighetens krav att vara familjeförsörjare med rollen som närvarande, jämställd familjefader. 27 Det finns samtidigt forskare som värjer sig från tendensen att koppla samman ett närvarande faderskap med jämställdhet. Lisbeth Bekkengen, forskare i socialt arbete, påpekar till exempel att barnperspektivet fått allt större betydelse i det svenska samhället och att det inte ifrågasätts på samma sätt som jämställdhet. Män kan således mycket väl vara barnorienterade utan att vara eller bry sig så mycket om jämställdhet. Män förutsätts ha goda relationer till sina barn för barnens (och mannens egen) skull, inte jämställdhetens. Den nye mannen är således inte nödvändigtvis jämställdhets- utan barn/familjeorienterad, menar Bekkengen. Med detta vill hon varna för att sätta likhetstecken mellan bra pappor och jämställda män och att den barnorienterade maskuliniteten, liksom den nye mannen, är på väg att få en hegemonisk ställning vilket inte nödvändigtvis leder till ökad jämställdhet. 28 Men det finns även forskare som bryter helt mot trenden att studera fäder i relation till jämställdhet. Egeberg Holmgren, som tidigare nämnts, motiverar detta med att det finns anledning att bryta mot det ensidiga fokuset då fäder ofta framställs som jämställdhetspolitiska subjekt. Istället riktar hon i sin avhandling blicken mot unga, barnlösa, feministiska män och hur de skapar och begripliggör olika könspolitiska positioner i intervjuer. 29 Även Caroline Lindquist utmanar det ensidiga fokuset på fäder och intar ett mer kritiskt perspektiv. I artikeln Velourmannen, bögen och Järn-Hans. Manskurser och maskulinitet studeras vilka idéer om maskulinitet som förmedlas av män som leder manskurser. Hon visar bland annat hur konstruktionen av maskulinitet förutsätter uteslutandet av andra maskulinitetspositioner, särskilt homosexuella. Samtliga intervjupersoner i studien överartikulerade heterosexualitet för att inte förknippas med velour/mjukismannen. Lindquist menar vidare att männen i studien sade sig vara för homosexuellas rättigheter och jämställdhet, men att de samtidigt reproducerade patriarkatet genom att naturalisera könsskillnader och hegemonisk maskulinitet genom att förkasta bögen. 30 Sociologen Cathrin Wasshede undersöker i sin intervjustudie Passionerad politik hur män inom den utomparlamentariska vänstern gör motstånd mot normer kring kön och heterosexualitet. Hon beskriver hur de unga männen då de gjorde femininitet till exempel genom att bära kjol samtidigt rörde sig maskulint eller kombinerade överskridandet med maskulina attribut som skägg. Wasshede menar att männen på detta sätt, genom att undvika att bete sig för feminint eller fjolligt skaffade sig ett slags heteroskydd, det vill säga undvek att förknippas med homosexualitet. 31 27 Ekenstam, 2007, s.215-218. 28 Bekkengen, 2003, s.189-199. 29 Egeberg Holmgren, 2011, s.13 och s.23. 30 Lindquist, 2008, s.54-55. 31 Wasshede, 2010, s.210-211. 11
Studiernas relevans för uppsatsen och uppsatsens bidrag till fältet Tidigare studier antyder således att jämställdhetsdiskursen i mångt och mycket reproducerar hierarkier baserade på sexualitet, klass och etnicitet. Möjligen reproduceras också föreställningar om könsskillnader eller komplementtankar kring könen då den nye mannen förväntas vara jämställd, men fortfarande på något sätt manlig. Vidare utskiljs den nye mannen som en diskurs som privilegierar vithet/ svenskhet, heterosexualitet, faderskap och medelklass. Jag menar till exempel att jämställdhet i Ekenstams studie kopplas samman med arbetsdelning i heterosexuell familj, snarare än hur män själva artikulerar eller gör genus och jämställdhet. I sitt urval utgår således Ekenstam tämligen okritisk från diskursen den nye mannen, även om han motsätter sig detta ensidiga ideal. 32 Johansson och Klinths studie är dock intressant för denna uppsats då den har samma fokus i och med att man vill studera hur män förhåller sig till den normbild av maskulinitet som skapas i jämställdhetspolitiken. Däremot menar jag att forskarna saknar det kritiska perspektiv på den nye mannen som är utgångspunkten för denna uppsats samt att man inte gör en diskursanalys vilket jag ämnar göra, utan snarare studerar attityder och förhållningssätt hos olika avgränsade grupper av män. De hävdar som sagt också att då alla i studien är positiva till närvarande faderskap, så är alla nya män samt att studiens viktigaste resultat är just detta, att det finns flera nya män. 33 Jag förstår och sympatiserar med deras försök att skapa ett mer mångfacetterat, positivt maskulinitetsideal. Men då man utgår från heterosexuellt faderskap i sin definition av nya män snarare än använder begreppet som en diskurs skapat av samt kopplat till jämställdhetsdiskursen riskerar man att reproducera heteronormen, då man i artikeln också okritiskt utgår från den nye mannen som en närvarande fader och visionen om (den heterosexuella) tvåförsörjarfamiljen som målet för jämställdhetspolitiken. Man påpekar dock själva att det kan finnas en diskrepans mellan barnorienterad maskulinitet och män som är positiva till jämställdhet. 34 Då mycket svensk forskning om män och jämställdhet hittills riktat sig mot att studera fäder som den nye mannen, så kommer min uppsats att bidra med ett mer kritiskt perspektiv och val av intervjupersoner och är således att betraktas som kompletterande. Jag menar också att det i dessa studier saknas ett intersektionellt perspektiv, och att man snarare vill skapa en ny manlighet än att dekonstruera kategorin manlighet/män. Då det senare är utgångspunkten för denna uppsats hoppas jag kunna komplettera ovanstående studier. Egeberg Holmgrens studie är intressant för denna uppsats då den också utgår från en kritik av den nye mannen samt visar hur (svårt) det kan vara för män, även de som positionerar sig som feministiska, att göra jämställdhet och passera som feminister samt att begripliggöra maskulinitet i denna process. Wasshedes och Lindquists studie belyser liksom Nordbergs vidare gränserna som finns för genusöverskridanden hos män, nämligen bögen/fjollan. En möjlig kritik av Egeberg Holmgrens studie är dock avsaknaden av en analys av klass och etnicitet. Egeberg Holmgren argumenterar att en analys av vithet, som kunde varit aktuell 32 Ekenstam, 2007, s.178-179. 33 Johansson & Klinth, 2007, s.164. 34 ibid., s.147. 12
då majoriteten av intervjupersonerna i hennes studie var vita, inte var fruktbar på grund av hennes egen vithet då detta förutsattes innebära att blind leder blind. 35 Men det är inte oproblematiskt att begränsa forskning till studier av strukturer eller individer som sammanfaller med den egna positionen, menar jag. Drar man argumentet till sin spets finns risken att man endast kan forska om sig själv. Min studie kompletterar därmed Egeberg Holmgrens då jag ämnar göra en intersektionell analys där till exempel etnicitet och vithet kommer att vara viktigt. Den kompletterar vidare både Wasshedes och Egeberg Holmgrens då mitt urval inte endast består av feministiska män. Nordbergs avhandling har slutligen inspirerat forskningsdesignen för denna studie, både vad det gäller perspektiv och metodologiska angreppssätt. Jag inspireras särskilt av Nordbergs strävanden efter att belysa både mönster och nyanser, både förtryck och motstånd, bland annat genom att studera hur jämställdhets- och maskulinitetsdiskurser i olika kontexter kan sammanflätas med andra diskurser och att det därmed inte alltid är lika viktigt att till exempel framstå som en riktig man. 36 35 Egeberg Holmgren, 2011, s.24. 36 Nordberg, 2005, s.22, använder här Britt-Marie Thuréns tankar om att genusrelationer kan ha olika styrka, räckvidd och hierarki i olika kontexter, en idé jag finner inspirerande även för denna uppsats. 13
TEORETISKT RAMVERK I föreliggande kapitel presenteras de perspektiv och begrepp som uppsatsen utgår från och anknyter till gällande genusgöranden och maskulinitetsrelationer samt ett intersektionellt perspektiv på detta. Studiens teoretiska hemvist är kritiska studier av män och maskuliniteter. Jag ansluter mig således till ett feministiskt perspektiv på mäns och maskuliniteters betydelse i genusordningen och undersöker även andra sociala ordningar utifrån ett maktkritiskt perspektiv. 37 Ett poststrukturalistiskt perspektiv och begreppsapparat Ett poststrukturalistiskt perspektiv är centralt för uppsatsen, varför jag här ämnar introducera och definiera detta. Begreppsapparaten är hämtad från Ernesto Laclau och Chantal Mouffes diskursteori, som jag menar blir lämplig då mitt syfte och mina frågeställningar handlar om att studera just diskursartikuleringar och subjektspositioner. 38 En diskurs kan enligt en vanlig definition sägas vara ett särskilt sätt att förstå och tala om världen eller en del av världen på. 39 Laclau och Mouffe fyller på denna definition genom att understryka att diskurser innebär en tillfällig fixering av kunskap eller mening om ett visst fenomen, vilket exkluderar andra möjliga världsbilder. 40 Språk och diskurser är således centrala inom poststrukturalismen då de anses vara det medium varigenom vi förstår oss själva och vår omvärld. Detta innebär dock inte att Laclau och Mouffe (eller jag själv) förnekar förekomsten av en materiell verklighet, eller att diskurser både kan ha materiella element och konsekvenser. 41 Den process där språkliga tecken sätts i relation till varandra på ett särskilt sätt och därigenom får sin mening benämns artikulation. Varje talhandling ses som en artikulation, och utgör den process i vilken formeringen, förändringen och kampen om diskurser sker och i vilken mening, makt och subjekt därmed skapas och fixeras. 42 Laclau och Mouffes begrepp subjektspositioner innebär vidare ett slags ramverk för tolkning (interpretative framework) genom vilket individen relateras till samt förstår sina positioner i olika maktrelationer. 43 Samma individ kan inta flera och ibland motsägande subjektspositioner, men alla subjektspositioner är inte möjliga för alla. Individer interpelleras eller anropas nämligen till vissa subjektspositioner av diskurserna, och förväntas bete sig i enlighet med dessa. I detta anropande skapas således subjektet. 44 Ett vanligt exempel på detta 37 Hearn, 2004, s.50-51. 38 Jag vill dock påpeka att Laclau och Mouffes egna texter, exempelvis Hegemony and socialist strategy, enligt min läsning främst behandlar politisk/demokratisk teori, varför jag hämtar många referenser till deras diskursteori från sekundärkällor som i större utsträckning utvecklat deras begrepp som analytiska verktyg. 39 Winther-Jørgensen & Phillips, 2000, s.7. 40 ibid., s.33-34. 41 Laclau & Mouffe, 1985, s.107 och Smith, 1998, s.85. 42 Winther-Jørgensen & Phillips, 2000, s.35-37. 43 Smith, 1998, s.58-63. 44 Laclau & Mouffe, 1985, s.115. 14
anropande är då man redan på BB utropar det blev en flicka/pojke, vilket skapar den nyfödda människan som ett könat subjekt. Subjektspositionerna erbjuder vidare vissa flytande signifikanter, det vill säga tecken som kan definieras på många olika sätt, som sätts i ekvivalenskedjor där tecken får sin mening i relation till sin motsats. Den flytande signifikanten man sätts/ekvivaleras till exempel i positiv relation till fysisk styrka och i negativ relation till kvinna. 45 Identitet ses således hos Laclau och Mouffe som en identifikation med en subjektsposition i en viss diskursiv struktur. Identitet konstitueras således genom likhetsskapanden med vissa positioner och skillnadsskapanden mot andra, den kan tilldelas men också förhandlas. Då man identifierar sig med en subjektsposition (svarar på anropandet ) till exempel som man, skapas därmed också en tillhörighet till gruppen män. I skapandet av denna kollektiva identitet skapas också de andra, till exempel kvinnor, och skillnader inom gruppen osynliggörs. 46 Det är dock viktigt att påpeka att identifikationerna inte är godtyckliga och lättföränderliga, då meningsskapande är en kollektiv och trög process. Man kan till exempel inte identifiera sig som man på förmiddagen och sedan kvinna på eftermiddagen. 47 Laclau och Mouffes diskursteori används ofta som analytiska verktyg, och de har även inspirerat analysen i denna uppsats. Ovanstående begrepp är således inte bara en viktig teoretisk utan också metodologisk utgångspunkt i uppsatsen. 48 Mer om detta står att läsa nedan i det följande kapitlet. Att göra genus En central aspekt i uppsatsen givet syftet är förstås genusrelationer. Genus betraktas här i linje med poststrukturalismen som något man gör, snarare än något man är. Sociologerna Candace West och Don H. Zimmerman presenterade idén om görandet av genus i deras artikel Doing gender i slutet av 1980-talet. Författarna menar att genus är en prestation (accomplishment) som utförs i våra vardagliga aktiviteter. 49 Görandet av genus ska dock enligt författarna inte förstås som ett fritt val, utan en process som involverar ansvarighet inför andra (accountability). När vi agerar har vi andras reaktioner i åtanke, och då vårt samhälle är indelat i två fasta könskategorier så blir görandet av genus i det närmaste oundvikligt. 50 Vidare menar författarna att då könskategorierna också är inrättade i en hierarki, så tenderar vi att reproducera mönster av dominans och underordning i vårt görande av genus. 51 Queerteoretikern Judith Butlers uttrycker tankar liknande West och Zimmermans i sin teori om genus som performativitet, det vill säga den process där det könade subjektet skapas 45 Winther-Jørgensen & Phillips, 2000, s.49-51. 46 ibid., s.48-52. 47 ibid., s.150-151. 48 Jag kommer dock att utelämna begreppen flytande signifikanter och ekvivalenskedjor i mitt användande av Laclau och Mouffes teori (liksom begrepp som nodalpunkter, moment och element) då jag bedömer att dessa skulle göra min resultatdel svårare att läsa och talar där istället om (mot)identifikationer och likhets- och skillnadsskapanden med olika subjektspositioner. 49 West & Zimmerman, 1987, s.125. 50 ibid., s.135-137. 51 ibid., s.146. 15
genom just akterna där vi anropas som och gör kön. 52 Butler har vidare presenterat en modell, den heterosexuella matrisen, för att beskriva hur biologiskt kön, genus och (hetero)sexualitet är sammanflätade i vårt tänkande. 53 Detta innebär att vi kategoriserar alla människor i ett av två möjliga biologiska kön, och förväntar oss sedan att detta ska sammanfalla med korrekt genusuttryck och begär. 54 Om du klassificeras som biologisk man förväntas du till exempel vara manlig och begära kvinnor för att betraktas som normal. Genus kan således sägas förstås utifrån (hetero)sexualitet. Ett närliggande begrepp är heteronormativitet, som åsyftar det normsystem som gör att heterosexualiteten skapas som det normala och mest åtråvärda sättet att leva som upprätthålls genom allt från lagar och institutioner till handlingar. 55 Genus betraktas således i uppsatsen inte som något som individer är fria att göra oberoende av andra, utan i relation till och i samverkan med diskurser som genusordningen och den heterosexuella matrisen (och andra maktordningar) som finns i samhället. Genus förstås varken som en fixerad eller essentiell identitet utan något som ständigt (åter)skapas. Hegemonisk maskulinitet i en poststrukturalistisk studie? Jag har ovan beskrivit ett poststrukturalistiskt perspektiv kring hur det könade subjektet blir till genom ett anropande från diskurserna samt hur individen gör genus. Nedanstående avsnitt är tänkt att illustrera hur maskulint könsgörande influeras av de hierarkiska relationer mellan maskuliniteter som Connells teori om hegemonisk maskulinitet innebär. Hegemonibegreppet i Connells teori om hegemonisk maskulinitet är hämtat från Antonio Gramsci som använde begreppet för att belysa hur härskande grupper i samhället skapade en dominerande ideologi eller normsystem som kom att framstå som naturligt och legitimt för hela samhället, även de underordnade grupperna. Connell menar att det vid varje historisk tidpunkt finns ett sådant normaliserat maskulinitetsideal, som både döljer och legitimerar genusordningen. 56 Detta är vanligen associerat med vit, heterosexuell medelklassmaskulinitet. Hegemonisk maskulinitet ämnar som sagt vidare beskriva relationerna mellan män och kvinnor (maskulinitet och femininitet) samt mellan män/maskuliniteter, och hur detta involverar andra maktrelationer baserat på klass, etnicitet och sexualitet. Hegemonisk maskulinitet är således ett föränderligt ideal som underordnar både kvinnor/femininitet och de maskuliniteter som förknippas med icke-vithet och arbetarklass (marginaliserade maskuliniteter) samt homosexualitet (underordnad maskulinitet). Connell understryker dock att hegemoniska, underordnade och marginaliserade maskuliniteter inte är karaktärstyper som ska användas för att klassificera enskilda individer eller grupper. Snarare syftar begreppet till att undersöka relationen mellan genuskonfigurationer. Connell påpekar vidare att den hegemoniska maskuliniteten är just ett ideal (ett machoideal kring tävlan/konkurrens, fysisk styrka, makt och våld) som få män således i verkligheten lever upp till. Men även om många 52 Butler, 1990, s.77-78. 53 Ambjörnsson, 2006, s.112-114. 54 Butler, 1990, s.55-57 och s.74-75. 55 Ambjörnsson, 2006, s.52. 56 Connell, 1995, s.115. 16
män inte själva når upp till idealet så gynnas de dock av att maskulinitet till exempel överordnas femininitet, vilket Connell benämner som en slags passiv delaktighet i genusordningen eller patriarkal utdelning. 57 Inom den poststrukturalistiska feminismen har man rest frågan om maskulinitet är något som bara män kan göra, något som är knutet till en biologisk manlig kropp? Utifrån Judith Halberstam skulle jag vilja hävda att maskulinitet bör ses som en maktaspekt och som inte nödvändigtvis endast utövas av män. 58 Sociologen C.J. Pascoe menar också att om vi endast betraktar maskulinitet som något som biologiska män kan göra så riskerar vi att reproducera föreställningen om binära, biologiska könskategorier. Därför menar Pascoe att vi bör studera maskuliniseringsprocesser, det vill säga de praktiker och diskurser som upprätthåller maskulinitet, snarare än kategorisera nya typer av maskuliniteter. 59 Men kan Connells begrepp appliceras i en poststrukturalistisk studie? Jag vill understryka att jag inte betraktar hegemonisk maskulinitet (eller underordnade och marginaliserade maskuliniteter) som särskilda maskulinitetstyper som vissa män förkroppsligar, utan snarare som verktyg för att beskriva relationen mellan män/maskuliniteter och femininitet/maskulinitet. Vidare menar jag i enlighet med det poststrukturalistiska perspektivet att samme man (beroende på kontext och relation) kan artikulera hegemoniska maskulinitetsdiskurser och subjektspositioner i vissa avseenden, och underordnade eller marginaliserade i andra. Vad jag ämnar studera är således relationen mellan maskuliniteter i samverkan med andra sociala kategorier. Även om jag betraktar maskulinitet som något som görs, så vill jag försöka undvika ett alltför individfokuserat perspektiv och snarare studera genusprocessen som relationell, det vill säga hur maskulinitet i vissa kontexter skapas i relation till andra (och i relation till femininitet) samt hur detta möjliggörs och begränsas av olika diskurser. På så vis hoppas jag kunna kombinera Connells mer strukturalistiska teori med ett poststrukturalistiskt perspektiv. En annan problematik som uppstår då man vill använda hegemonisk maskulinitet som analysverktyg är huruvida det är applicerbart i en annan nationell kontext än det som det var genererat i. Marie Nordberg är exempelvis kritisk till att hegemonisk maskulinitet okritiskt används i andra empiriska kontexter än den australienska i vilken det myntades. 60 Nordberg påpekar dock att Hondagneu-Sotelo och Messner har påstått att det hegemoniska maskulinitetsidealet idag innebär ett mer emotionellt ideal ( den nye mannen ) där män kan bete sig på detta sätt utan att egentligen ifrågasätta sina privilegier, och samtidigt projicera traditionell, förtryckande maskulinitet på arbetarklass- eller invandrarmän. 61 Jag kommer i denna uppsats även att argumentera att den maskulinitetsdiskurs som Connell benämner som hegemonisk i viss utsträckning sammanfaller med den maskulinitetsdiskurs som privilegieras i den svenska jämställdhetsdiskursen. 57 Connell, 1995, s.113-119. 58 Halberstam, 2007. 59 Pascoe, 2007, s.12. 60 Folkesson, Nordberg, & Smirthwaite, 1999, s.42-49. 61 ibid., s.46. 17
Ett intersektionellt perspektiv Utgångspunkten för mitt forskningsintresse är en intersektionell kritik av jämställdhetsdiskursen då den belyser vissa maktförhållanden och döljer andra. Detta perspektiv utvecklades utifrån en liknande grund, en kritik från svarta feminister riktad mot västerländsk feminisms användande av vita medelklasskvinnor som norm för sina analyser och i den politiska kampen, vilket exkluderat färgade och arbetarklasskvinnors erfarenheter av förtryck. 62 Det kan noteras att Connells (reviderade) teori om hegemonisk maskulinitet visserligen inte förhåller sig explicit till intersektionalitet som begrepp, men på ett snarlikt sätt tar hänsyn till andra maktrelationer; inte alla maskuliniteter och män åtnjuter samma makt. Intersektionalitet kan kortfattat sägas vara ett angreppssätt där man fokuserar på sammanvävningen av olika sociala kategorier och hur dessa är kopplade till makt både i fråga om erkännande och omfördelning av resurser. 63 McCall som i artikeln The complexity of intersectionality diskuterar intersektionell metodologi i feministisk forskning, definierar intersektionalitet som: perspectives that completely reject the separability of analytical and identity categories.. 64 Jag placerar vidare uppsatsen i det som hon benämner som ett intrakategoriskt angreppssätt, där man strategiskt använder sociala kategoriseringar men ändå bibehåller ett kritiskt förhållningssätt till de exkluderingar och förenklingar som alltid följer med dessa. Fokus ligger på att studera hur kategorierna upprätthålls, reproduceras och görs motstånd mot i det vardagliga livet. 65 West och Fenstermaker presenterade vidare i sin artikel Doing difference en syn på hur kategorier som etnicitet/ras och klass precis som genus kan ses som kategorier som skapar (materiella) orättvisor, men hävdade samtidigt att dessa precis som genus görs i relation till föreställda biologiska eller kulturella skillnader. Detta betyder dock inte att de strukturella aspekterna och materiella effekterna av både kön, klass, sexualitet och etnicitet förnekas. Snarare väljer man att lägga analytiskt fokus på hur dessa kategorier ständigt återskapas i interaktionen med andra. 66 Genus betraktas således inte som den enda eller viktigaste hierarkin eller kategorin i denna uppsats, utan maskulinitet undersöks som sammanvävd med klass, sexualitet, etnicitet och andra maktordningar. 62 Jmf. Crenshaw, 1991och De los Reyes & Mulinari, 2005, s.15-16. 63 Jag menar att exempelvis homosexualitet inte bara handlar om ett kulturellt förtryck i behov av erkännande, utan även om materiellt förtryck t ex i form av våld/trakasserier, diskriminering på arbetsmarknaden och i relation till familjen. Se t ex Butlers artikel Merely cultural (1997) där hon svarar på Nancy Frasers tankar om att man bör skilja på förtryck baserat på sexualitet (recognition) och det baserat på klass (redistribution). 64 McCall, 2005, s.1771. 65 ibid., s.1783. 66 Se exempelvis Staunæs (2003) kritik av bristen på intersektionell forskning kring subjektiveringsprocesser samt hennes egen intersektionella studie med fokus på skapandet av subjektspositioner samt Betties (2000) studie av hur klass görs sammanvävt med genus och etnicitet. 18
METOD I detta kapitel presenteras först de metoder för datagenering jag kom att använda och urvalet av de empiriska kontexter jag ämnar studera. Därefter presenteras de empiriska kontexter och personer som kom att intervjuas, liksom de analytiska verktyg med vars hjälp jag analyserade det empiriska materialet samt tillvägagångssättet vid analysen. Reflektioner görs också kring det som brukar kallas forskareffekt samt etiska överväganden. Datagenerering Utifrån ett poststrukturalistiskt perspektiv är språk och diskurs viktigt att studera, och då detta perspektiv har influerat designen av denna studie guidar det också mitt val av metodologiska verktyg. Då jag anser att kunskap alltid genereras i och är specifikt för det forskningssammanhang där den produceras, har jag valt att kalla denna rubrik för datagenerering snarare än datainsamling. Detta eftersom det senare begreppet antyder att data skulle existera som sanningar där ute, i väntan på att vi ska upptäcka dem. 67 Intervjuer, både enskilda och fokusgrupper, möjliggör att studera diskursartikuleringar. Fokusgrupper användes för att komplettera enskilda intervjuer då detta möjliggjorde ett studium av hur artikulationen av diskurserna eventuellt omförhandlades från enskilda samtal till gruppsamtal, samt en möjlighet att utröna vilka ämnen som lyftes som viktiga av intervjupersonerna själva och därmed en möjlighet att anpassa intervjuguiden till de enskilda intervjuerna. I designen av studien inspirerades jag av Jenny Mundays artikel Identity in focus där hon argumenterar för att fokusgruppintervjuer är ett lämpligt verktyg för att studera kollektivt skapande av mening och identitet. 68 Samtidigt är det viktigt att påpeka att det inte nödvändigtvis sker ett kollektivt identitetsskapande som män bara för att personer som definieras som män samtalar. Detta kan lika gärna ske (eller inte ske) i en enskild intervju där personen självklart också vill försöka framställa sig på ett visst sätt. En enkät skulle inte ha givit mig det rika material en analys av diskurser kräver. Dessutom baseras tanken om statistiska korrelationer mellan kategorier och åsikter på en tanke om just fasta kategorier, något jag utifrån min poststrukturalistiska ansats försöker undvika att reproducera. Observationer skulle däremot ha varit ett lämpligt komplement till intervjuer. Dessa tillåter en jämförelse av informanternas artikulation av diskurser och görande av genus i intervjuer respektive i naturliga situationer. Jag hade dock ingen möjlighet att använda denna datagenereringsmetod på grund av projektets begränsade tidsramar. Intervjukontexten kan dock ses som ett sammanhang där meningsskapande och görande av maskulinitet sker precis som i en naturlig kontext utan forskaren. Skillnaden är att (begriplig)görandet sker i relation till forskaren och eventuellt andra intervjudeltagare, och i relation till andra i observationen. Intervjun betraktar jag således som en plats där subjektet 67 Alvesson & Sköldberg, 2008, s.543-547. 68 Munday, 2006, s.95. 19
presenterar och positionerar sig, där genus görs i relation till mig som forskare. 69 Samtidigt bör det påpekas att intervjuer i diskursanalytisk forskning inte ses som en metod att generera en sanning bortom utsagorna eller som ett sätt att komma åt intervjupersonens sanna åsikter, identitet och så vidare. Istället ses kunskapen som producerad av och giltig för intervjukontexten. Man betraktar vidare utsagans funktion i det sociala samspelet i den givna kontexten. 70 Ovanstående är viktiga synpunkter för poststrukturalistisk intervjuforskning varför jag kommer att ta med mig dessa in i genereringen och analysen av mitt material. Urval av empiriska kontexter Givet det jag diskuterat ovan kring luckorna i forskningsfältet kring män och jämställdhet samt mitt syfte har jag lokaliserat tre relevanta empiriska kontexter där subjektspositioner med olika (mer eller mindre privilegierade) relationer till jämställdhetsdiskursen kan antas aktualiseras, och har haft ett komparativt förhållningssätt till dessa kontexter. Urvalet var strategiskt på så vis att jag eftersträvade att studera sammanhang där männens förutsättningar att identifiera sig med privilegierade subjektspositioner inom jämställdhetsdiskursen kunde förväntas se olika ut. Den första kontexten som studerats är ledare i pappagrupper, PGL-kontexten. Mot bakgrund av den betydelse som fäder i heterosexuella relationer har inom jämställdhetsdiskursen kunde identifiering med privilegierade subjektspositioner förmodas aktualiseras i sammanhang där män möts i deras roller av närvarande fäder, En kritik som riktats mot diskursen den nye mannen och de exkluderingar som sker i jämställdhetsdiskursen är även heteronormen som förutsätts då jämställdhetspolitiska debatter och förslag (samt även mången akademisk forskning om män och jämställdhet) kommit att inriktas mot heterosexuella män som är fäder. Jag inser att jag med ovanstående urval av pappagruppsledarna riskerar att hamna i samma problematik. Den andra kontexten som studerades, HBTQ-kontexten, var därför män som identifierar sig som eller är engagerade i hbtq-personers rättigheter och som inte lever i ett heterosexuellt förhållande med barn. Slutligen valdes en arbetsplats med personer som identifierar sig som praktiserande muslimer, M-kontexten. Detta motiverades utifrån den forskning som visar på att de som exkluderas ur jämställdhetsdiskursen ofta är personer som identifieras som invandrare. de los Reyes menar att särskilt muslimer framställs som den etniska Andra. De fungerar så att säga som en motbild, den traditionella och patriarkala Andra, när den svenska nationalidentiteten knyts till jämställdhet. 71 Jag hoppas att jag inte genom urvalet av dessa kontexter kommer att reproducera exkluderingar och hierarkier baserat på genus, etnicitet, klass, sexualitet och så vidare. Man skulle dock kunna invända att jag valt att fokusera mer på kategorin (hetero)sexualitet/faderskap och etnicitet än kontexter där klass skulle aktualiseras på ett tydligare sätt (på en viss arbetsplats till exempel). Jag menar dock att både klass, ålder, 69 Egeberg Holmgren, 2011, s.63-68. 70 Potter & Wetherell, 1987, s.163-168. 71 de los Reyes, Molina & Mulinari, 2006, s.36-40 och s.303-304. 20