inspirerande vinkunskap och människor bakom drycken I N T E R N A T I O N A L Juni 2008 Stilla flyter Rhone sid 5 INNEHÅLL > 5 Stilla flyter Rhone 14 Dags att upptäcka Loire 18 Paul Dolan på besök i Köpenhamn 19 Kreativt möte mellan vinmakare och journalister 22 Diamant-processen - revolution i korkbranschen? 26 En man och hans drömmar 28 Trendigast i vinvärlden just nu 31 Några frågor till Anna Rosenberg 32 Upplevelser i Argentina 33 Att skapa det fulländade 34 Vinresor med Britt Karlsson 36 Lokal särprägel ger stort vin 37 Succé för nyöppnad vinbar 39 Peter Thustrup inför Dryckesauktionen Invigning hos Torres sid 26 Diamant processen sid 22
notiser Svag årgång i Bordeaux ger lysande botrytisviner Det har varit ett bekymmersamt år för Bordeauxproducenterna. Årgången har inte varit en av de bättre för de röda vinerna. Men nere i Sauternes är det klackarna i taket. För redan nu talar många vinexperter runt om i världen om en av de allra bästa årgångarna. Någonsin. Bra balans mellan syra och frukt, toner av citrushonung, torkade aprikoser och massor av komplexitet är det vi kan vänta oss av dessa ädelrötade viner i framtiden. Dessutom verkar lägstanivån på vinerna vara högre än någonsin. Alltså, manar vinkännarna på, ska man köpa Bordeaux av årgång 2007, ja då ska man köpa ädelrötat. JFC Vega Sicilia experimenterar med vitt Spaniens i särklass mest kända bodega, Vega Sicilia i Ribera del Duero, kan komma att lansera ett vitt vin i framtiden. Om så sker, vilket är troligt, kommer vinet att väcka sensation. För denna rödvinsbodega per excellence, är känd för sitt höga kvalitetstänk och bara tanken att de lanserar ett vitt vin får många vinaficionados att rulla med ögonen. Det är över 15 år sedan man planterade över 20 hektar mark med gröna druvor. Att ägaren Pablo Alvarez tidigare deklarerat att han är mycket förtjust i vita viner både från Rhône och Bourgogne, märks inte minst när vi tjuvkikar på druvbeståndet i vingården. Det är Rhônedruvorna Roussanne, Marsanne och Viognier som dominerar tillsammans med Chardonnay. För den historiskt bevandrade kanske detta inte kommer som en överraskning. Det har nämligen gjorts vita viner på Vega Sicilia, viner som rönt internationell renommé och som man faktiskt fortfarande kan hitta på auktioner runt om i världen. Sista årgången var 1948. Men som den kvalitetsivrare Pablo Alvarez är, kommer det att dröja innan vi ser ett vitt vin från bodegan. Först måste det vara av absolut högsta JFC Välkommen till ett nytt nummer av Fine Wine. din vintidning på nätet Sommaren är här och med den en ny Dryckesauktion i Stockholm 10 juni. Intresset och omsättningen har ökat stadigt och den är nu störst i Norden. Intresset för Fine Wine är på topp. Vi vaknar sakta upp ur vinterdvalan och ökar vår närvaro utomhus på barer och restauranger, åtminstone här upp i norden. Vi tillbringar fler timmar ute i vårt vackra ljus med god mat och goda drycker. En fantastisk tid med Midsommar som den absoulta höjdpunkten. I det här numret har vi också många höjdpunkter eller vad sägs om en resa utmed Rohne, att träffa Loire flodens intressanta vinproducenter, höra om trendiga vinproducenter i New York och få Peter Thustrups kommentarer inför Dryckesauktionen samt mycket, mycket mer. Trevlig sommar. Vi ses igen i september. Ove Canemyr Chefredaktör Fine Wine Det är tillåtet att skicka Fine Wine vidare till vänner och bekanta som är över 20 år och intresserade av Fine Wines. Gör gärna det. Tips oss också gärna om intressanta händelser, möten mm på ove.canemyr@trendsetter.se. För ej beställt material ansvaras ej. Citera gärna Fine Wine men ange alltid källan. Redaktion: Ove Canemyr, Chefredaktör, Fine Wine/tTendsetter Box 24013, 104 50 Stockholm. Layout: Sophie L. Slettengren, bydesign AB, sophie@bydesign.se English translations; Roger Brett, Broadarts, broadarts@tele2.com Omslagsbild: Per Karlsson BKWine 2
notiser Allt detta? och himlen därtill är namnet på den nya restaurangen högst upp i Skatteskrapan i Stockholm. Tidigare i vår gästade Tania Joubert, vinmakare från KWV, från Western Cape i Sydafrika och ansvarig för Roodeberg restaurangen. Med sig hade hon en nyhet, nämligen en vit Roodeberg som började tillverkas 2005 och som nu nått hyllarna i ett Systembolag nära dig. Fräsch och fruktig med lång smak är en bra beskrivning. I Sverige dricker vi upp hela 46 % av deras export av Roodeberg varje år. En imponerande siffra och ännu ett bevis för hur intresset för bättre viner hela tiden ökar i Sverige. Vinturismen genererar miljontals kronor Vinturism är tidens ny tand. Intresset har fulkomligt exploderat, och sent tycks syndaren vakna. För denna industri genererar miljontals kronor och har därför blivit en angelägenhet för vinländerna. I Kalifornien, där man har en mer avslappnad attityd till sin industri, har antalet besök på vingårdarna skjutit i höjden. Och värst är Napa Valley. Förra året hade vinproducenterna över 8 miljoner (sic) besökare vilket i runda slängar genererade mer än 300 miljoner sköna dollar. I Europa är statistiken inte lika imponerande, men det satsas friskt. Frankrike har omkring 3 miljoner besök årligen, och då talar vi hela landet. Men här finns tillväxtpotential. Men då vill det till att vingårdsägarna skärper sig och hälsar den tillfälliga turisten välkommen. I Spanien ligger man en bra bit efter, bara 1,8 miljoner besökare förra året, vilket i och för sig är all time high. Men här hoppas man inom en snar framtid vara ikapp Frankrike. Det skapas vinrutter, läsbart informationsmaterial på engelska och bodegorna öppnar så sakteligen upp. En utav de mest besökta bodegorna i landet är, föga förvånande, Torres i Katalonien, som hade 130 000 besökare 2007. Men mer är att vänta. För industrin är i sin linda, åtminstone i Gamla världen. JFC Alsace kom till Stockholm I april gästade Alsace Stockholm. Eller rättare sagt det var Benedicte Claudel från Chateau de Riquewihr som kom och berättade om deras långa historia. Allt började redan på 500 talet när en rik Fransk landägare som hette Richo grundade en stor vingård på just den här platsen. Namnet Roquewihr härstammar från Richovilla som betyder just Richos område. Under medeltiden blomstrade staden tack vare sitt goda vinrykte och Roquewihrs viner såldes över hela Nordeuropa. Mycket tack vare närheten till floden Rhen som var en viktig transportlänk vid den tiden. Idag exporterar man 35 % av sin produktion av 2 miljoner flaskor om året. Den större delen går även nu till Skandinavien, därefter Kanada, sen USA och även till Ryssland där man har fått upp gommarna för Dopfh & Irion och Alsaceviner av hög kvalitet. Det var för övrigt på 15 00 talet som familjerna Dopff och Irion tog över egendomen och slottet, som tillhört Prinsen av Wurtemberg som var borgmästare på den tiden. Idag innehåller slottet både Dopff & Irion och ett museum väl värt ett besök för den som har vägarna förbi i sommar. Nu är den här den intelligenta vinflaskan. För att garantera kvalitet och äkthet på de nya Fine Wines som säljs från Bordeaux, har ett helt nytt system baserat på RFID taggar inne i buteljen skapats. Det kallas eprovenance. För att leverera denna unika information om varje buteljs väg från producenten genom transportkedjan till kunden har varje butelj försetts med en tagg med unik kod i buteljens botten samt en annan på insidan av förslutningen. Dessa kan inte manipuleras utan är kodade. Dessutom finns det taggar i lådorna under transporten. På så sätt vet man om vinet utsatts för temperaturer högre eller lägre än tillåtet bara genom att sätta en läsare till flaskan/lådan och kolla. Slut med förfalskningar av Fine Wines mm i framtiden. Äntligen en bra nyhet för alla oss vinälskare. 3
notiser Starar stör friden i österrikes vingårdar På våren invaderas Österrike av miljoner starar som tillbringar sommaren med att mumsa på goda vindruvor. Trötta på att äta andra djurs foder, insekter och annat skräp man kommer över, övergår man till en delikatare meny vartefter sommaren går mognande vindruvor. Stare heter Star på österrikiska och därför har man kallat lösningen på problemet för, just det, Starfighters. Det är mindre flygplan som, observera detta, inte sprider ut gifter eller skjuter på fåglarna utan genom sin blotta närvaro sätter skräck i dessa gigantiska mängder med starar som slagit sig ner i vingårdarna. Genom djupdykningar över druvstockarna skrämmer man iväg stararna. Som kommer naturligtvis tillbaka igen men det gör planen också. Så håller man på hela sommaren för att rädda skörden från dessa vintörstande fåglar. Men det finns andra trick att tillämpa nämligen alarm, fyrverkerier, ljus på natten, slå på tomfat mm. Den som söker festupplevelser i Österrike under sommarhalvåret skall alltså bege sig ut på vingårdarna och delta i festligheterna. Allt för att rädda skörden. De nya Champagne-distrikten: The communes named in the Marne are: Baslieux-les-Fismes, Blacy, Boissy-le-Repos, Bouvancourt, Breuil-sur-Vesle, Bussy-le-Repos, Champfleury, Courlandon, Courcy, Courdemanges, Fismes, Huiron, La- Ville-sous-Orbais, Le-Thoult-Trosnay, Loivre, Montmirail, Mont-sur-Courville, Peas, Romain, Saint-Loup, Soulanges, Ventelay. The communes named in the Aube department, which also includes part of the historic province of Champagne are: Arrelles, Balnot-la-Grange, Bossancourt, Bouilly, Etourvy, Fontvannes, Javernant, Laines-au-Bois, Macey, Messon, Prugny, Saint-Germain-l Epine, Souligny, Torvilliers, Villery. In the Aisne area the commune of Marchais-en-Brie, and in the Haute- Marne there is Champcourt and Harricourt. Vinordic har blivit en nordeuropeisk mötesplats När Vinordic 2008 slog upp dörrarna på Stockholmsmässan i slutet av april hade pressmötet inte mindre än journalister från 26 olika nationer på plats. Under de dagar som mässan pågick konstaterades att fler och fler besökare både från branschen och bland konsumenter från norra Europa hittar till Stockholm och Vinordic. En spännande utveckling och helt i linje med det internationella rykte som Sverige och svenskarna fått som trendsättare när det gäller nya viner. - Fullständigt otrogna och hela tiden nyfikna på vinnyheter från hela världen, som Bengt-Göran Kronstam uttryckte sig i sitt inledningsanförande. Uttryck dina åsikter om Fine Wines och läs andras på www.finewine.nu 4
Stilla flyter Rhône... Text & bild Britt Karlsson Rhône-dalen börjar vid den romerska staden Vienne och slutar strax söder om påvarnas Châteauneuf-du-Pape. Vi befinner oss alltså i ett distrikt rikt på historia. Och med en mångfald av viner som inte ens den kräsnaste konsument kan klaga på. Vi står på gränsen mellan Côte Rôtie och Condrieu och tittar upp på vinsluttningar med till synes extrem lutning. Att allt arbete i vingården måste ske för hand, det förstår vi, och också att det är en fördel om man inte lider av svindel. Tycker man att vinerna från norra Rhône är dyra ska man betänka att arbetskraften här är mycket dyrare än i andra distrikt, säger vår guide, Yves Cuilleron, en 5 av toppodlarna i Condrieu, och han fortsätter: Det behövs 1-2 personer per hektar här, medan en enda person i andra distrikt kan klara 10 hektar. Condrieu är ett unikt vitt vin gjort på den blommiga och aromatiska Viognier. Ett fylligt vin med karaktär som passar utmärkt som aperitif men också till smakrika fisk- och skaldjursrätter, gåslever >>>
och inte minst vit sparris. När Yves Cuilleron gjorde sin första årgång 1987 var det inte många som hade hört talas om vare sig Condrieu eller Viognier. Jag tillhörde de unga som var med om att återskapa norra Rhône-dalen som vindistrikt, berättar han. Yves är idag en av de stora stjärnorna i Condrieu. Men det kan dock inte ha varit ett självklart val att bli vinbonde här när man ser de halsbrytande sluttningarna, branta som den svartaste skidbacke. Men många har uppenbarligen sett sig kallade. 1971 var arealen i Condrieu nere i ynkliga 12 hektar. De flesta hade övergett vinodlingen till förmån för den mer lukrativa aprikosen. Nu är arealen uppe i 125 hektar, som hela 65 odlare delar på. Det har alltså skett en explosion vad gäller kvantitet. Och kvaliteten? Jodå, Condrieu räknas idag till de stora franska vita vinerna, som nämns i samma andetag som Meursault och Montrachet. Den svårodlade Viognier, den enda druvan tillåten i en Condrieu, presterar när den är som bäst viner med fyllighet och elegans, blommiga och med dofter av citrus, päron och torkade aprikoser. Ett vin med stark personlighet. 6 Condrieu gränsar till Côte Rôtie och i detta kraftiga röda vin får man lova att blanda in en liten mängd Viognier. Om man vill. Guigial, den mesta kända producenten här, har mellan 7 och 12 % Viognier i sina Côte Rôtie. Annars är det, som överallt i norra Rhône-dalen, Syrah som sätter sin prägel på vinerna. Och få druvor har en sådan förmåga att prägla ett vin som just Syrah. En druva som det är lätt att tycka om även om vissa konsumenter till en början är lite tveksamma till doften. Åtminstone när druvkaraktären är riktigt framträdande och det riktigt skriker asfalt, tjära, violer, charkuterier, brändhet och nymalen peppar om vinet. Det tjocka skalet ger inte bara mycket aromer till vinet utan också en mörk färg och rikligt med tanniner. Syrah odlas idag på många ställen runt om i världen och den är ganska tacksam att odla, förutsatt att det är hyfsat varmt. Men ska man göra ett riktigt bra Syrah-vin krävs lite mer specifika förhållanden, till exempel de som vi hittar här i norra delen av Rhône, i distrikt som Côte Rôtie, Hermitage, Crozes-Hermitage, Cornas och Saint-Joseph. Här är det varmt, men inte hett, kanske till och med svalare än vad man normalt tror tack vare mistralen som både kan vara en välsignelse (fukt torkar snabbt upp och röta får inte fäste) och en plåga (kan förstöra späda knoppar). Den magra jordmånen som ofta har inslag av granit och skiffer, håller nere avkastningen, en förutsättning för att få riktig intensitet i karaktären. Guigal gör mer än en tredjedel av allt Côte Rôtie-vin och gamle Etienne Guigal, som dog 1988, är >>>
något av en legend i trakten. Han gjorde sin första årgång Côte Rôtie vid 14 års ålder hos firman Vidal Fleury i Ampuis där han började jobba 1927. 1946 tyckte han att han hade lärt sig så mycket att han kunde börja göra vin under sitt eget namn och flyttade in i en egen källare bara några hundra meter från Vidal-Fleury. Han lyckades bra men riktigt omtalade blev inte hans viner förrän sonen Marcel började arbeta hos honom. I början av 1980-talet började världen få upp ögonen för Côte Rôtie och sedan dess har det inte funnits någon hejd på Guigals framgångar. Och nu handlar det inte längre bara om Côte Rôtie utan Guigal gör idag viner från hela Rhônedalen, norr som söder. Deras egna 7 vingårdar täcker inte behovet av druvor utan varje år köper man in druvor från vinbönder i respektive appellation. Men man har inga kontrakt med bönderna, utan väljer varje år enbart de druvor som klarar kvalitetskraven. Marcel Guigal står själv och inspekterar de nyss skördade druvorna som bönderna kommer och levererar till Guigals anläggning i Ampuis. Och de druvor som han ratar? Ja, de köper säkert någon annan En bit bort från floden, uppför på slingriga vägar och med en hänförande utsikt ligger Domaine Pierre Gaillard. Pierre startade sin karriär hos Vidal-Fleury i Ampuis. Det var faktiskt Pierre som 1982 planterade vinrankorna på La Turquesluttningen, idag en av Guigals prestigeviner som Guigal fick på köpet när de köpte Vidal Fleury 1986. Under tiden hos Vidal Fleury planerade Pierre sin egen verksamhet och köpte upp och planterade en del mark. 1987 gjorde han sin första årgång Saint-Joseph och egendomen omfattar nu 20 hektar av Saint-Joseph, Condrieu, Côte Rôtie och Vin de Pays des Collines Rhodaniennes. En av de bästa egendomarna i trakten vad gäller både röda och vita viner. Vidare söderut Vi åker vidare söderut och passerar appellationen Saint-Joseph. Här hittar vi många trevliga viner, framför allt röda, från t ex Eric och Joël Durand, Pierre Coursodon, Pierre Gaillard och André Perret. Efter ett par mil kommer vi till den gamla staden Tournon, med sin fina borg. Här kör vi över floden mot Tain l Hermitage och passar samtidigt på att beundra den dramatiska bergssluttning som vi har rakt framför oss. Här växer Syrahdruvorna till Hermitage och vilka de största producenterna är går det inte att ta miste på. Jättelika skyltar på sluttningarna talar om att de heter Jaboulet och Chapoutier. Chapoutier, idag ett av Frankrikes mest intressanta vinhus, drivs sedan några år biodynamiskt av Michel Chapoutier. Hermitages lillebror Crozes-Hermitage har inte riktigt lika branta sluttningar som Hermitage men här får vi å andra sidan mycket vin för pengarna. På 1980-talet dök det upp flera nya och innovativa odlare som gav distriktet något av en renässans och idag får man mycket vin för pengarna i Crozes- Hermitage. Olika typer av jordmån, som småsten, lera och skiffer, inom appellationen betyder att >>>
här finns olika stilar: bärig fruktighet för den otålige och kraftigare, robustare och strävare för den som är beredd att vänta. De bästa dricks med behag efter två till tre år men håller i minst 10. Crozes Hermitage fick, liksom de andra distrikten i norra Rhône, en pånyttfödelse för 20-25 år sedan då det dök det upp flera nya och innovativa odlare, berättar Gilles Robin från egendomen med samma namn. En av de första var Alain Graillot som blivit något av en förebild för mig och andra nya vinodlare i Crozes. Alain Graillots viner tillhör de kraftfulla i Crozes och man kan känna igen hans stil i Gilles viner. Det finns många bra odlare i Crozes-Hermitage idag men vad som är lite speciellt med denna appellation, berättar Gilles, är att 70 % av vinerna görs av kooperativet, Cave du Tain. Gilles viner har, liksom Graillots, en mycket bra Syrah-karaktär. Men han är mån om att även le terroir ska lysa igenom i vinerna. Det uppnår man lättast, menar han, genom ekologisk odling, alltså inga kemiska bekämpningsmedel och naturlig kompost som gödning i vingården. Den starka mistralen hjälper till eftersom den torkar upp och på det viset skyddar mot olika sorters mjöldagg. Alla druvor skördas manuellt. Jag har inte uppfunnit något, jag bara följer sunt förnuft, säger han om sitt sätt att arbeta. Kraftfull Cornas och fruktig Saint Péray Cornas är det sydligaste av de norra Rhône-appellationerna och har alltid ansetts vara det kraftigaste., Det är en liten appellationen och länge var den ganska okänd, men nu finns flera kända namn och priserna på de bästa vinerna börjar likna dem i Hermitage och Côte Rôtie. Domaine Alain Voge är en av dessa kända namn, en utmärkt producent med 12 hektar i Cornas och grannen Saint Peray. Alain Voge är nu på väg att pensionera sig och eftersom han inte hade några barn som ville ta över, så såg han sig om efter en annan lösning. Och lösningen blev Albéric Mazoyer, som för ett par år sedan lämnade Chapoutier, där han var teknisk direktör och vinmakare, för att tillsammans med Alain driva Domaine Alain Voge. Och med tanke på Alberics arbete >>> 8
på Chapoutier kan vi nog förvänta oss ännu intressantare Voge-viner framöver. Men det är tuffa tider, säger Albéric: Vi har ingen plats i vinvärlden om vi inte kan producera hög kvalitet varje år. Vi måste hela tiden förklara våra viner, berätta om vår passion. Vi har en mycket bra potential för högklassiga viner, det gäller bara att göra vinerna mer kända. Cornas breder ut sig på drygt 90 hektar, på ganska branta sluttningar som är formade som en amfiteater. Det är lätt att få överblick över nästan alla de 100 hektaren som appellationen omfattar. Jordmånen är rik på granit och sluttningarna ligger skyddade mot kalla vindar. Det är oftast inget problem att skörda ordentligt mogna druvor. Cornas är en appellationen för enbart röda viner av Syrah, men många Cornas-odlare gör vitt vin i grannappellationen Saint Peray. Provensalsk stämning i Södra Rhône-dalen Cornas och Saint-Péray är de sista vindistrikten i norra Rhône. Därefter kommer Valence och Montélimar, känd för sin goda nougat, och så är vi nere i södra Rhônedalen. Landskapet och klimatet ändrar karaktär, det börjar kännas att vi kommit till Provence. Vi är inte långt från Nyons, olivens huvudstad. Även vinerna ändrar karaktär. Vad som skiljer norra och södra Rhône åt är bland annat druvsammansättningen. Medan norra delen enbart tillåter en blå druva, den karaktärsfulla Syrah, har vinodlarna i södra Rhône en mångfald av druvor att välja mellan. En druva dominerar dock och det är Grenache. Denna druva ger värme och alkohol till vinerna men för balansens och kroppens skull ska den gärna blandas med andra druvor, helst Syrah och/eller Mourvèdre. Ibland talar man lite nedsättande om Grenache, men rätt behandlad presterar den mycket bra resultat och det är en druva som är klippt och skuren för Provence. Den klarar att stå emot den provensalska mistralen som kan blåsa mycket kraftigt i södra Rhône och den har inget emot brännande sol och torka. På mager jord, som i Gigondas och Châteauneuf-du-Pape, trivs Grenache extra bra. Den magra jorden koncentrerar färgen och ger ett kraftigt, tanninrikt vin som står emot den tendens som druvan har att oxidera. När den är som bäst ger Grenache ett vin med sydliga dofter av härligt solmogna bär, en generös frukt, fyllighet och mjukhet. Det är viktigt att hålla nere avkastningen för att få fram aromerna, likaså att vara sparsam med gödning och att välja rätt kloner. Strålande Grenache-viner saknas ej. I Châteauneuf-du-Pape är visserligen 13 druvor tillåtna men Grenache dominerar i stort sett alltid och ingår till 60-70% i blandningen. I granndistriktet Gigondas är man mån om Grenache och anser den vara viktig för vinets typiska karaktär. Så mån att vinodlarna övertalade myndigheterna 1986 att få höja den maximala gränsen för Grenache från 65 till 80 %. De stora appellationerna i södra Rhône är Côtes-du-Rhône och Côtes-du-Rhône-Villages. Dessa breder ut sina 42 000 hektar på båda sidor om floden Rhône från och med Montélimar ner till Avignon. Självklart varierar kvaliteten enormt i ett så stort område och det finns också stora prisskillnader. Många ambitiösa vinbönder dyker nu upp lite varstans och dessa tar verkligen vara på den potential som området har. På östra sidan om floden, bort mot de mäktiga Dentelles de Montmirail-bergen med sina taggiga toppar hittar vi flera av de pittoreska byar som >>> Uttryck dina åsikter om Fine Wines och läs andras på www.finewine.nu 9
Côtes-du-Rhône är känd för: Vinsorbres, Séguret, Sablet, Rasteau, Cairanne, Gigondas, Beaumes-de- Venise osv. Gigondas var den första Côtes-du- Rhône-Villages-byn som 1971 fick sin egen appellation contrôlée. Nu konkurrerar de bästa Gigondas-vinerna med Châteauneuf-du-Pape men till mycket lägre priser. En stor och relativt ny stjärna i Gigondas är Louis Barroul på Domaine Saint-Cosme. Han tog över familjens egendom 1992 och är en stor anhängare av terroir - det viktigaste med ett vin, tycker han, är dess ursprung. Château Raspail Aÿ har länge tillhört klassikerna i Gigondas. Den 18 hektar stora egendomen sköts om av Dominique Aÿ, nogrann och mån om alla små detaljer. Grenache används till 70 % och vinerna är aningen rustika, lite peppriga med bra frukt och mjuka tanniner. Byn Cairanne är visserligen bara en Côtes-du-Rhône-Villages men här finns en mängd utmärkta egendomar. De bästa vinrankorna är planterade på de branta sluttningarna kring byn. Bland mina favoriter märks Domaine Marcel Richaud. Marcel visar verkligen hur bra en så här enkel appellation kan bli med gamla vinstockar, låg avkastning och bra druvsorter. Marcel startade sin karriär som vinmakare med mycket små medel 1974. Han var då 20 år och var på det klara med att han inte ville inordna sig i kooperativet. Trots den blygsamma starten har hans vingård idag växt till 40 hektar och han har fått ett rykte som en förstklassig vinmakare. Marcel är också mycket medveten om jordmånen och hur den förändras mellan olika delar av hans 40 hektar. Han anser att lera och kalksten står för strukturen till vinet, sand/ grus för elegans och sand/lera för harmoni och finess. Châteauneuf-du-Pape vinhistoria och kryddiga viner Vi börjar närma oss Avignon men innan dess stannar vi till i Châteauneuf-du-Pape. De stora, runda stenarna, s k galets roulés, som är karaktäristiska för området, har förmågan att magasinera värme och hålla vinrankorna varma långt in på natten. Vinerna får en varm och kryddig karaktär. Men Châteauneuf-du-Pape är inte bara goda viner utan också på flera sätt ett vinhistoriskt intressant distrikt.. Baron Pierre le Roy de Boiseaumarie, vanligen kallad Baron le Roy, var ägare till Château Fortia, fortfarande en av de främsta egendomarna i Châteauneufdu-Pape, i början av 1900-talet. Baron le Roy och han har gått till vinhistorien som initiativtagare och grundare av det franska appellation contrôlée-systemet. I början av 1920-talet sålde påvarnas vin så bra att ett antal seriösa odlare, med just Baron le Roy i spetsen, började dra upp riktlinjer för ett regelverk som skulle skydda vinerna från förfalskningar. Detta regelverk stod färdigt 1923 och specificerade området inom vilket Châteauneuf-du-Pape-viner fick produceras och med vilka druvsorter, lägsta tillåtna alkoholhalt och >>> 10
hur vinrankorna skulle beskäras. Detta låg sedan till grund för den appellation contrôlée-lag för hela Frankrike som antogs 1936 och som har fått leva kvar sedan dess. Man har gått långt i sin iver att skydda sina viner i Châteauneufdu-Pape. 1954 införde man till exempel förbud för flygande tefat att flyga över området! Ett effektivt förbud kan man väl gissa. Kör vi ut från den lilla staden Châteauneuf-du-Pape i riktning Avignon ser vi snart den karaktäristiska siluetten av Château des Fines Roches, detta Châteauneuf-du-Papes mest spektakulära slott. Att man sedan blir lurad spelar mindre roll. Det imponerande slottet ser nämligen ut som en riddarborg från medeltiden men faktum är att det byggdes så sent som på 1800-talet, och då för att maskera vinkällaren! 11 Inte bara slottet imponerar, utan även läget. Utsikten över vinrankorna är magnifik. Åt ena hållet syns ruinen av påvarnas sommarslott och åt andra ser man i fjärran det pampiga påvepalatset i Avignon, två och en halv mil bort. Ägarfamiljen bor inte längre i slottet. Det var lite opraktiskt tyckte man så numera hyr dom ut det till en hotell- och restaurangrörelse Hostellerie des Fines Roches. Där bor man och äter gott i lyxig och tjusig miljö. Kvaliteten på slottets vin har förbättrats avsevärt sedan den nya generationen i form de trevliga systrarna Gaëlle och Amélie Barrot tog över. Deras röda Châteauneufdu-Pape ger den varma känsla som man förväntar sig, med kryddiga och bäriga aromer. Deras vita Châteauneuf har en fin doft av aprikos, mandel och honung och lite fetma i smaken. Systrarna gjorde år 2000 för första gången en prestigecuvée, kallad Fines Roches de Châteauneuf-du-Pape, som blivit mycket lyckad. Druvsammansättningen är lite ovanlig för regionen, en tredjedel vardera av väl utvalda Grenache, Syrah och Mourvèdre. Vinet har lagrats på 2 år gamla barriquer (små ekfat på 225 liter), vilket är det mest uppseendeväckande i sammanhanget eftersom deras pappa alltid varit fanatisk motståndare till barriquer. Han har dock medgivit att han tycker om vinet i alla fall, eftersom eken inte dominerar över vinets ursprungskaraktär. Han känner fortfarande att det är en Châteauneufdu-Pape och då är han nöjd. En annan av mina favoriter i Châteauneuf-du-Pape är Château du Beaucastel, tillika en av de bästa. Egendomen köptes för snart 100 år sedan av olivproducenten Gabriel Tramier och snart togs vinrankorna om hand av hans svärson, Pierre Perrin. Han insåg tidigt att receptet för kvalitetsvin var låga avkastningar och mogna, fina druvor. Sonen Jacques fortsatte på den inslagna vägen och han var på många sätt före sin tid i sitt
tänkande. Till exempel så introducerade han redan på 1950-talet ekologisk odling och planterade vad som då var omoderna druvor, som Mourvèdre och Roussanne. Han blev en mycket respekterad vinproducent och hans efterträdare, sönerna François och Jean- Pierre, som tog över när François dog 1978, har visat sig mer än väl kunna förvalta sitt arv. Att odla ekologiskt är fortfarande naturligt för familjen Perrin. Det är viktigt att jorden är välbalanserad och kemisk besprutning och konstgödsel destabiliserar jorden och ger ingen terroir-smak till vinerna, anser de båda bröderna. Pappa Jacques planteringar av Mourvèdre har ytterligare utökats och nu utgör denna druva runt 30% av blandningen, vilket är mycket i denna Grenache-dominerade appellation. Mourvèdre, som här odlas nära sin nordliga gräns, har blivit något av en symbol för Beaucastel, och den bidrar kanske till den animaliska ton som man ofta hittar i en Beaucastel. Av påvarnas slott i Châteauneufdu-Pape finns det inte mycket kvar. Enbart ett torn står intakt. Tiden, religionskrigen och till slut en tysk sprängladdning under andra världskriget gjorde slut på resten. Mäktigare är det enorma påvepalatset inne i Avignon. Ett måste att besöka liksom Pont d Avignon (Pont St Bénézet), den berömda halva bron som byggdes (hel, dock) på 1100-talet. Den skadades regelbundet av översvämningar och på mitten av 1600-talet gav man definitivt upp och lät bli att reparera den. Föga anade man då att bron skulle bli en av Frankrikes stora sevärdheter! 12
Det här är Stockholms motsvarighet till Osteria Verona på Piazza Erbe fast listan på Primewinebar är bättre. www.amaroneguiden.se Primewinebar Östermalmstorg 5, Stockholm wwww.primewinebar.se 13
Dags att upptäcka Loire Av Johan Franco Cereceda Vindistriktet Loire överraskar. Inte bara för sin mångfald av vita viner, sina vackra omgivningar med majestätiska slott i varje vrå och några smått galna producenter. Loire överraskar också med sitt röda vin. Men det är dags att upptäcka dem nu snart kan det vara för sent. Ok, en krispig, mineralig Sauvignon Blanc är väl det Loire är mest känt för. Säg Sancerre och vinentusiasten får något vått i blicken samtidigt som saliven lösgör sig. Samtidigt har Nya världen med sina överdrivna endruvsviner förskjutit våra referenser (och möjligen preferenser) för vad olika druvor egentligen har för grundegenskaper. Inte nyligen träffade jag på en vinälskare som tyckte att Loirevinerna, i synnerhet de på Sauvignon Blanc, var tråkiga, lite bleka, närmast intetsägande. De är ju inte alls lika fruktiga och intagande som de från Nya Zeeland, sa han. En sådan kommentar står sig, vi kommer förmodligen att få höra den oftare i takt med att Nya världens viner, visioner och vinifieringsmetoder tar allt större plats i världen. Men det kan samtidigt vara spännande att kika lite på en av de absolut starkaste trenderna för närvarande, lite för att pusta ut, för den trenden skvallrar om att vi åter kommer att söka oss till rötterna, till ursprungsviner, de klassiska vinländerna och de klassiska druvorna. Och detta ger ju hopp för Loire, för här har det producerats nästan galet bra vin i åtminstone 1500 år. Oavsett vad Nya världen-upptäckarna hävdar. Didier Dagenau är en i, nja, kanske inte mängden, men en av >>> Marcel Gitton framför vingården till belles dames 14
Tre generationer många kvalitetsproducenter. Nu är han mycket säregen producent, kanske mer känd som vinfrankrikes enfant terrible, en man som bland annat tillåter sig att döpa om gatan på vilken han bor till Rue Ernesto Che Guevara. Men samtidigt, av alla hans upptåg är kanske detta hans mest oskyldiga. Många vittnar om hans häftiga humör, intolerans och enorma fokus. Han tar knappt emot besök, men när man väl fått in fötterna bakom grindarna till hans vingård i Poilly Fumé i östra Loiredalen, blir man imponerad av hans passion, han skeptiska hållning till journalister och hans närmast maniska arbete i vingården. Bara hans arbete att få den internationella vinkonsumenten att höja på ögonbrynen och öppna plånboken har betytt enormt för områdets renommé och det är precis vad Loire behöver. En del traditionalister menar kanske att Loire ska lämnas ifred, att där ska de göra vad de är bäst på, vin, men utan inblandning, göra det vin de alltid har gjort. Men en dylik idé är galet förlegad, inte ens Loireproducenterna lyssnar längre på 15 Skörd det örat. Snarare borde det vara allas angelägenhet att komma ut på den internationella banan, inte bara till de redan entusiastiska, utan till den nya generationen vinkonsumenter. För Loire är diffust, stort, mångfalden förvirrar. Men det är också dess styrka. Och just därför kan området husera excentriker som Monsieur Dagenau. Samtidigt finns det fler kvalitetsproducenter att nämna. Sverigebekantingen Domaine Laporte i Sancerre, Loires mest emblematiska distrikt alla kategorier, är beläget i dalkanten La Cassure de Sancerre. Här är jordmånen unik, å ena sidan kalksten, å andra sidan flinta och tillsammans, efter att druvorna vinifierats separat, ger detta närmast unika viner, svårslagna i sin krispighet och mineralitet. Glöm allt vad distriktet Marlborough på Nya Zealand åstadkommer, Laportes viner är närmast frivola, lättsinniga i sin karaktär, eleganta med skarp syra. Inte sällan struntar men här i, liksom andra producenter i området, den malolaktiska jäsningen, alltså då skarpa äppelsyror övergår i mjuka mjölksyror. Nej, här är syran ett fundament för vinerna och som ger oss, dessutom, möjligheten att lagra vinerna något år. Prismässigt behöver vi inte heller oroa oss. Många viner ligger kring 100-lappen och även här har Sauvignon Blanc-viner från Nya världen gått om i pris. Laportes Le Grand Argentier 2004, för 99 kronor, är ett bra exempel på ursprungstypiskhet, klassisk druva på klassisk vinmark. Bara en kvarts bilkörning söderut hittar vi en annan stor producent av Sancerre, familjen Gitton, eller Vignobles Gitton Pére & Fils som vinfirman egentligen heter. Säg den som inte druckit ett glas av deras fenomenalt prisvärda Les Belles Dames i Sverige, en veritabel trotjänare som funnits på Systembolaget i över 30 år. Men Loire, detta gigantiska område, också kallad Frankrikes trädgård för den vackra växtligheten, den bördiga jorden, är mycket mer än krispig Sancerre. Här odlas flera druvor, mångfalden är imponerande och bara på vitvinssidan hittar vi druvor som Muscadet kallad Melon de Bourgogne i väs- >>>
tra delen, Nantais, Chenin Blanc som också kallas Pineau de la Loire, Chardonnay som ger mjuka, relativt fylliga viner och till sist den relativt stora druvan Gros Plant som är samma druva som Cognacdruvan Folle Blanche. Varieteten viner är med andra ord mycket stor, stilarna relativt lättigenkännliga då de flesta vinerna är endruvsviner och förknippat med vissa områden. I väster, Nantais, hittar vi alltså Muscadet som görs enligt sur lie-metoden, ett vin som ligger i jästfällning, utan omdragning, och buteljeras innan 1 juli året efter skörd. Vinet blir friskt, lite spritsigt med en liten, uppfriskande jästton. Av Chenin Blanc, ofta i mellersta Loire, görs alltifrån lagringspotenta, skarpt syrliga viner som öppnar sig först efter kanske två, tre år, till söta rariteter, också dessa långlivade. Och då den tredje stora gröna druvan, Sauvignon Blanc som odlas med kanske bäst resultat i östra delen, Central på franska, där de mest emblematiska distrikten stavas Sancerre och Pouilly Fumé. Men hur var det då med röda viner från detta välrenommerade vitvinsdistrikt? Jo tack, bra, egentligen alldeles utmärkt. Här ser vi en spännande utveckling, och vi är kanske bara i början. Visst har det historiskt alltid odlats blå druvor i regionen, men det är först det senaste decenniet som alltfler lyckats producera riktigt, riktigt bra rödviner. De ovan nämnda Domaine Laporte kommer inom kort att lansera flera årgångar av sitt röda vin Sancerre Les Royaux, på 100 procent Pinot Noir, på den svenska marknaden. Annars ser det ganska tunt ut på Systembolaget, en handfull viner varav flera är tillfälliga lanseringar. I skuggan av Pinot Noir-vurmen borde Loire vara en öppen marknad. Men nu är inte Pinot Noir den stora rödvinsdruvan i Loire, utan det är Cabernet Franc, som här ger allra bäst resultat med sin gräsiga ton, lite kärva karaktär med örter, vinbär och en rejäl fräschör. Och egentligen, just vår faiblesse för Pinot Noir, borde få oss att snegla mot Cabernet Franc, likheterna är förvisso inte direkt slående, men ett litet släktskap kan finnas i den eleganta karaktären vi hittar i båda vintyperna, inte minst de från mellersta Loire, eller Touraine som delregionen också kallas. Producenterna av (också) rött vin är legio i Loire, Domaine Laporte är en, Couly-Dutheil, som har sitt vin Clos de l Echo på Systembolagets tillfälliga sortiment, en annan, Charles Joguet i Chinon (som tillsammans med Bourgeuil är de främsta distrikten för rödvinsproduktion) med sitt vin Les Varennes Du Grand Clos 2001 på Systembolaget en annan. Men detta räcker inte. Det borde finnas utrymme för fler röda viner från Loire. Innan det är för sent, innan Nya världen sätter agendan för hur ett endruvsvin på Cabernet Franc ska smaka. Och då lär de inte smaka som vinerna från Loire. 16
Champagne De Saint Gall Premier Cru Blanc de Blanc Art.nr: 7520 268 kr janake wine group AB Lindetorpsvägen 17 121 63 Johanneshov www.janake.se 17
Paul Dolan på besök i Köpenhamn Gurun bakom och en av författarna till den över 500 sidor tjocka instruktionsmanualen för Varaktig Organisk - och Biologisk vinproduktion i Kalifornien, var i Köpenhamn och delade med sig av sina kunskaper och erfarenheter av morgondagens viktigaste ämne - Vi måste se på vinrankan som vårt eget barn. - Återanvänd gärna och gödsla med kompost. - Vi måste sträva mot en samverkan med naturen, är några av ledorden i hans produktionsprocess. Under frågestunden som följde påstod en av deltagarna att goda vänner i Europa inte tycker att de små mängder av bekämpningsmedel och andra kemikalier som användes på vingårdarna idag egentligen spelar så stor roll i det stora hela. Då berättade Paul om sitt barnbarn som alltsedan födseln fått en liten fingerspets av hans vin Biodynamic Agricultural Individuality på tungan varje dag av honom själv och hur hon med åren utvecklats till en kärnfrisk och framgångsrik 27 person som dessutom blivit en verklig expert på vindruvor och vinodling. - Nå, frågade Paul sen är det någon i det här rummet som skulle vilja ge ett sitt eget barn en fingerspets bekämpningsmedel på tungan varje dag.. Det behöver väl knappast tilläggas att tystnaden var kompakt. Bland de viner som testades under seminariet var Clay Station Viogner 2006 (Sustainable), Merryvale Starmont Chardonnay 2006 (sustainable), Parducci Pinot Noir 2006 (sustainable), Paul Dolan Vineyards, Cabernet Sauvignon 2005 (organically grown grapes), Rubicon Cask Cabernet Sauvignon 2004 (organically grown grapes), Bonterra McNab 2003 (biodynamic), Deep Red, Paul Dolan Vineyards 2005 (biodynamic). Organically grown grapes vad betyder egentligen det? Jo på Pauls vingård är vinodlingarna på ca 60 ha och resten av de 120 ha han innehar, innehåller skog, vatten fåglar samt alla vanliga insekter och lösgående boskap. Dessutom frigående höns som har till uppgift att plocka bort skadeinsekter mm. Med andra ord här finns hela den biologiska mångfalden på plats samtidigt, vilket stärker upp hela kedjan och ökar kvaliteten utan onödiga tillsatser. 18
Kreativt möte mellan vinmakare och journalister Text & bild: Johan Franco Cereceda Några av världens främsta vinmakare möter några av världens främsta vinskribenter. Så var det i den sydspanska staden Ronda i mitten av april för två dagars intensiva diskussioner kring trender, terroir och global uppvärmning. Fine Wine var på plats. Låt oss slippa plattityder och går rakt på sak, sa Jancis Robinson, en av världens kanske främsta vinskribenter, i talet som var startskottet för två dagars intensiva och ibland högljudda diskussioner mellan vinjournalister och dryga dussinet välrenommerade vinproducenter från hela världen. Wine Creators första möte var ett faktum. Fokus låg på de stora vinerna och vad som krävdes för att kunna göra dessa. Och hur vinskribenterna sedan ska förhålla sig till dem. Det blev spännande möten, ofta möttes två skribenter mot två vinproducenter under speciella teman och inte sällan var de helt oense. Vi påverkas inte av vad vinskribenterna tycker. Det är förolämpande att tro något annat. Vårt arbete är troget jorden, sa Peter Sisseck, dansken bakom det kultförklarade vinet Pingus, i ett närmast passionerat försvarstal för vinmakarens integritet. Detta rev ner applåder, även bland konferensens deltagande journalister, som enligt Jancis Robinson, inte skulle glömma bort den parasitära roll yrkesgruppen har, inte minst gentemot vinmakarna. Vinmakare från jordens alla hörn pratade terroir, detta svårbemästrade begrepp, och, visade det sig, mycket laddade. Jag ogillar ordet terroir för det är för intimt förknippat med la terre jorden. Och så har det historiskt varit i Frankrike. Vi pratar heller om cru växtplats, förkla- >>> Wine Crearor i Convento Santo Domingo i Rondo Plaza de Sorocco i Rondo 19 Vinmakaren Denis Dubourdieu
Den slovenske Ales Kristanicic bjöd på uppskattade viner rade Michael Bettane, redaktionschef för franska vinmagasinet La Revue du Vins de France. Och han fick delvis medhåll, även om många menade att just växtplatsen, hur vi än väljer att benämna den, med dess förutsättningar alltid är en grundförutsättning för att det överhuvudtaget ska gå att producera stora viner. Den mycket karismatiske vinproducenten Ales Kristancic, vars familj gjort vin sedan 1820, menade också att kvaliteten i jorden är av största vikt. Men att man måste göra ett vin utifrån vad jorden och druvan ger i samspel. Det har tagit oss flera generationer att förstå vad terroir verkligen innebär, förklarade han. Men vad är då ett stort vin? Ja, här gick meningarna isär, även om de flesta vid en blindprovning skulle Utsikt från den spektakulära bron i Rondo plocka samma viner. Kanske kom Chiantiproducenten Carlo Ferrinis avslutande ord närmast: Ett riktigt stort vin ska skapa ett slags begär att ha mer. Som en fantastisk natt i gott sällskap när ja, ni förstår vad jag menar, något som är närmast oförglömligt. Fotnot. Bland vinjournalisterna fanns också bland annat Joshua Green från Wine & Spirits, David Schildknecht från The Wine Advocate. Bland vinmakarna fanns utöver de ovan nämnda också bland många Bordeauxgurun Denis Dubourdieu, portvinstrollaren Dirk Van Der Niepoort och Paul Draper från Kalifornien. Efter seminarierna erbjöds vinprovningar då viner från samtliga producenter kunde avsmakas. 20 Fine Wines egen hemsida www.finewine.nu Här hittar du de senaste 4 nr av Fine Wine på svenska och engelska. Bara att ladda ner eller läsa på skärmen och undersöka alla spännande länkar. Välkommen till Fine Wine your online wine magazine.