3. Varför behövs läkemedelsgenomgångar? Läkemedelsanvändningen hos äldre har ökat kontinuerligt under de senaste 20 åren. Detta är mest påtagligt för äldre i särskilda boendeformer, men också multisjuka äldre i ordinärt boende, som idag är ordinerade i medeltal 8-10 olika läkemedel. Vid så hög användning av läkemedel ökar risken tiofaldigt för biverkningar och att personen kan drabbas av förvirring, fallolyckor, lågt blodtryck och mental påverkan (sänkt vakenhet och försämrade intellektuella funktioner, demensliknande tillstånd). Ofta feltolkas biverkningarna och patienterna får nya läkemedel för att dämpa biverkningsbesvären. Resultatet blir då ökad risk för nya biverkningar och att läkemedlen påverkar varandras effekter (interaktioner). Hög läkemedelsanvändning Risker Förutom den höga mängden läkemedel ser man även bland vårdtagare som är multisjuka och sköra att de får behandling med olämpliga läkemedel som ger obehagliga bieffekter. De läkemedel som det framför allt rör sig om är vissa lugnande medel och sömnmediciner, antikolinerga läkemedel (se avsnittet om åldrandet), läkemedel som används för att minska svåra psykiska symtom samt mediciner som kan utlösa förvirringstillstånd. För att förbättra läkemedelsanvändningen hos de sköra, mycket sjuka och övermedicinerade pensionärerna på äldreboenden infördes en arbetsmetod, som kallas läkemedelsgenomgång. Det övergripande syftet med att genomföra läkemedelsgenomgångar är att öka kvaliteten och säkerheten i läkemedelsbehandlingen. Då olika patienter har olika behov, föreslås att läkemedelsgenomgångar genomförs på två nivåer; basal läkemedelsgenomgång respektive tvärprofessionell läkemedelsgenomgång. Majoriteten av patienterna kommer att erhålla en basal läkemedelsgenomgång, medan komplexa och multisjuka patientgrupper har behov av en tvärprofessionell läkemedelsgenomgång. Basal läkemedelsgenomgång genomförs för samtliga patienter 65 år och äldre som behandlas med läkemedel, med undantag för de patientgrupper som beskrivs under tvärprofessionell läkemedelsgenomgång, som en naturlig del av rutinsjukvården. Den basala läkemedelsgenomgången genomförs av ansvarig läkare i öppenvård i samband med kontroll och vid utskrivning från sjukhus. på två nivåer Basal läkemedelsgenomgång 12
Tvärprofessionella läkemedelsgenomgångar införs gradvis. Intentionen på sikt är att samtliga patienter på vård- och omsorgsboende för äldre, patienter 65 år och äldre i eget boende med insatser från kommunal hemsjukvård och patienter med fem eller fler läkemedel ska erhålla tvärprofessionell läkemedelsgenomgång. Vid den tvärprofessionella läkemedelsgenomgången deltar apotekare med stor erfarenhet av läkemedel som äldre tar som specialister. Förutom apotekare deltar andra yrkesgrupper som patientens kontaktperson, sjuksköterska och läkare i diskussioner kring både aktuella besvär för patienterna och deras läkemedelsbehandling. Tvärprofessionell läkemedelsgenomgång Före mötet mellan dessa personer behövs insamling av viss information (steg 1) vilket beskrivs i figuren på nästa sida. Under själva genomgången (steg 2) tas efter diskussion beslut om vilka åtgärder som behöver göras och en plan för detta görs upp. Ett viktigt moment är också att följa upp de åtgärder som genomförts genom att bedöma hur vårdtagaren mår (steg 3). 13
Arbetsmetod Beskrivning av arbetsmomenten vid tvärprofessionell läkemedelsgenomgång Arbetsmetod 14
Steg 1 Basfaktainsamling inför läkemedelsgenomgång För att skaffa sig en översikt över vilka problem som patienten besväras av gör man en utfrågning av vårdtagaren enligt ett särskilt formulär som kallas för symtomskattning. Frågorna täcker in både vanliga åldersrelaterade problem och vanliga biverkningar som drabbar äldre. Som exempel kan personen tillfrågas om aktuella besvär med trötthet, yrsel, oro, smärta, bensvullnad. De får också bedöma (skatta) om besvären är små, måttliga eller stora. Det är aktuella symtom som förekommit de senaste två veckorna som efterfrågas. Symtomskattningen kan sedan också användas för att följa upp hur personen mår efter olika åtgärder för att lindra besvären. Förutom symtomen behövs aktuell vikt, blodtryck i liggande och stående samt ett aktuellt värde för njurfunktionen genom mätning av plasmakreatinin. Kreatininvärdet och kroppsvikten behövs för att bedöma njurfunktionen och avgöra hur läkemedel utsöndras ur kroppen på personen. Det är även viktigt att veta om personen faller ofta och när det sker. Fallen kan orsakas av läkemedel men även annat såsom dålig balans, nedsatt syn, olämpliga skor och dålig belysning ökar risken. En sammanställning av vilka sjukdomar som patienten har eller har haft är också viktigt för att avgöra om läkemedelsbehandlingen är lämplig för vårdtagaren. En samlad lista över aktuell läkemedelsbehandling, samt om möjligt vilka preparat som vårdtagaren haft förut, är en grundförutsättning för att bedöma det framtida behovet av läkemedel. Eventuella tidigare reaktioner på läkemedel är också av vikt. Symtomskattning Länk: PHASE-20 Skattningsskala Basfakta Kända diagnoser Aktuella läkemedel Steg 2, diskussion och planering Vid ett möte mellan kontaktperson eller anhörig, sjuksköterska, läkare och apotekare diskuteras vårdtagarens behandling framöver. Samtliga personers kunskap tas tillvara i mötet för att det bästa resultatet skall uppnås. De åtgärder som diskuteras kan vara läkemedelförändringar som sänkta doser, utsättning av läkemedel, byte av preparat och ibland tillägg med läkemedel. Även alternativ till läkemedelsbehandling är viktiga att överväga. Exempelvis att vid bensvullnad använda stödstrumpor istället för vätskedrivande, vid ledsmärtor ge sjukgymnastik och rörelseträning, vid hörselproblem justera hörapparaten så oron kanske minskar och vid muntorrhet lindra med olika drycker, is, frukt m.m. En plan för dessa förändringar skrivs ner med beslut om vilka och när åtgärderna skall göras samt hur effekterna skall följas upp. Deltagare Åtgärder/plan 15
Steg 3 Utvärdering För att avgöra om patienten haft någon nytta av läkemedelsgenomgången är det bra att göra en ny symtomskattning. Dessutom är det viktigt att personalen bedömer om vårdtagarens hälsotillstånd och välmående har förändrats, till det bättre eller sämre. Man kan dessutom jämföra om kvaliteten i läkemedelsbehandlingen ändrats till det bättre med färre läkemedel, biverkningar, interaktioner och olämpliga preparat. Nytta? Fortsättningen efter läkemedelsgenomgången Ibland är en läkemedelsgenomgång bara starten på ett ständigt förbättringsarbete där de kunskaper som man får vid en läkemedelsgenomgång tas tillvara. Bland annat genom att ifrågasätta om läkemedel är den bästa lösningen för de besvär som hör till åldrandet eller om vi kan hjälpa de äldre på andra sätt. 16