Den svenska barnträdgårdslärarutbildningen i Helsingfors Klasslärarutbildningen vid Helsingfors universitet Skriftligt prov 2.5.2016 Läs dessa anvisningar omsorgsfullt innan du börjar besvara frågorna och uppgifterna. Kontrollera att detta kompendium har sammanlagt sju sidor. Därtill bör du ha tio konceptark. Den första sidan med provinstruktioner får du ta med dig. Alla övriga papper bör returneras. INSTRUKTIONER Sökande till barnträdgårdslärarutbildningen svarar på frågorna 1, 2, 5 och 6. Sökande till klasslärarutbildningen svarar på frågorna 3, 4, 5 och 6 Det är möjligt att samtidigt söka till både barnträdgårdslärarutbildningen i Helsingfors (HU + ÅA) och klasslärarutbildningen vid Helsingfors universitet med detta skriftliga prov. Den som vill söka till båda utbildningarna svarar på alla 6 frågor. Frågorna 1 5 baserar sig på de artiklar som publicerats för att läsas inför urvalsprovet. Frågan 6 baserar sig på de texter som ingår i uppgiften. Besvara frågorna på separata konceptark. Förse varje konceptark med marginal. Fler konceptark fås vid behov av provövervakarna. Det maximala antalet poäng för urvalsprovet är 100 poäng. Frågekompendiet och alla papper (även tomma papper och anteckningspapper) förses med namn och personbeteckning. Alla papper måste lämnas in. Då provpappren lämnas in bör du uppvisa identitetsbevis (t.ex. id-kort, pass eller körkort). Provtiden är exakt fyra timmar. Du får avlägsna dig från salen tidigast en timme efter att provet börjat. Avlägsna dig lugnt från salen, så att de andra sökandena inte blir störda. LYCKA TILL! 1
Namn: Personnummer: BARNTRÄDGÅRDSLÄRARUTBILDNINGEN Svara på frågorna 1 2. Alla frågor ska besvaras. Besvara frågorna på konceptpapper och använd högst ett ark (4 sidor) per svar. Sträva efter att skriva tydliga och välstrukturerade svar. TEXT 1 Furu, A-C. & Ahlskog-Björkman, E. (2015). Meningsskapande i förskolan om kommunikationen mellan pedagog och barn vid en skapande aktivitet. I E. Ahlskog-Björkman & A-C. Furu (red.). Forskningsperspektiv på barnträdgårdslärares professionalism. Vasa: Rapport 37/2015, Fakulteten för Pedagogik och välfärdsstudier, Åbo Akademi. FRÅGA 1 Forskarna Furu och Ahlskog-Björkman (2015) skriver om kommunikationen mellan en pedagog och ett barn under en skapande aktivitet i förskolan. I den videofilmade episoden som forskarna har analyserat använder pedagogen olika typer av kommunikativa strategier. Diskutera varför det enligt forskarna är viktigt att vara medveten om dessa kommunikativa strategier. Ge också exempel på minst tre kommunikativa strategier som den videofilmade pedagogen använder sig av och förklara vilket eller vilka syften respektive strategi fyller. (25 p) TEXT 2 Still, J. (2015). Musik behöver inte vara så komplicerat lärarstuderandes uppfattningar av sin egen musikaliska förmåga och uppdraget att undervisa i musik. I E. Ahlskog-Björkman & A-C. Furu (red.). Forskningsperspektiv på barnträdgårdslärares professionalism. Vasa: Rapport 37 /2015, Fakulteten för Pedagogik och välfärdsstudier, Åbo Akademi. FRÅGA 2 Forskare Still (2015) skriver om uppdraget att undervisa i musik och om studerandes uppfattningar av sin egen musikaliska förmåga. Redogör för den praxiella synen på musik samt för respondenternas förändrade syn på musikalitet. (25 p) 2
Namn: Personnummer: KLASSLÄRARUTBILDNINGEN Svara på frågorna 3 4. Alla frågor ska besvaras. Besvara frågorna på konceptpapper och använd högst ett ark (4 sidor) per svar (a- och b -svar kan alltså vid behov skrivas på skilda ark). Sträva efter att skriva tydliga och välstrukturerade svar. TEXT 3 Norberg Brorsson, B. & Lainio, J. (2015). Flerspråkiga elever och deras tillgång till utbildning och språk i skolan Implikationer för lärarutbildningen. Uppföljningsrapport till EUCIM-TEprojektet. Litteratur och språk, 10. Mälardalens högskola. Red. Ingemar Haag, s. 26 51. FRÅGA 3 Vad utmärker det språkprogram som kallas tvåvägsprogram eller tvåvägsutbildning, och vilka kriterier behöver programmet fylla för att vara framgångsrikt? (totalt 25 p) TEXT 4 Sundqvist, C. & Lönnqvist, E. (2016). Samundervisning som inkluderande arbetssätt i skolan. Fördelar och nackdelar för elever. Nordic Studies in Education Vol. 36, 1-2016, s. 38 56. FRÅGA 4 a) Vad förstås i Finland med begreppet samundervisning (5 p) b) Vilken är målsättningen med arbetsformen? (5p) c) På vilka sätt visar studien att samundervisning stöder respektive motverkar denna målsättning? (15 p) 3
Namn: Personnummer: KLASSLÄRARUTBILDNINGEN och BARNTRÄDGÅRDSLÄRARUTBILDNINGEN Svara på frågorna 5 6. Alla frågorna ska besvaras. Besvara frågorna på konceptpapper och använd högst ett ark (4 sidor) per svar (a- och b -svar kan alltså vid behov skrivas på skilda ark). Sträva efter att skriva tydliga och välstrukturerade svar. TEXT 5 Lunneblad, Johannes (2013). Tid till att bli svensk: En studie av mottagandet av nyanlända barn och familjer i den svenska förskolan. Nordic Early Childhood Education 2013 vol 6, nr 8. s. 1 14. FRÅGA 5 Lunneblad skriver i sin artikel om att narrativer "ofta bygger på större kollektiva berättelser som cirkulerar i samhället och utgör en referenspunkt för hur vi organiserar erfarenheter och upprätthåller konventionella normer och regler. a) Hur positionerar förskollärarna nyanlända barn och familjer i tal och aktiviteter på förskolan, enligt Lunneblad (20 p)? b) Vilka konventionella normer och regler kan du iaktta i din egen omgivning, med relevans för skola och/eller daghem (5 poäng)? MATERIALBASERAD UPPGIFT FRÅGA 6 I följande textavsnitt finns citat om bildning som är hämtade från följande artiklar: Behövs det bildning? Skolvärlden. En tidning från lärarnas riksförbund. Publicerad 26 augusti 2014 (Sofia Stridsman) Vårt ändliga behov av bildning. Skola & samhälle [S.O.S]. Publicerad 12 februari 2015 (Anders Burman) Läs igenom textavsnitten där tre olika personerna beskriver begreppet bildning och besvara följande frågor. a) Hur skiljer sig de tre olika beskrivningarna (A-C) från varandra? b) Vilka likheter har beskrivningarna? Besvara frågorna i en enhetlig text och strukturera ditt svar väl. 4
A. Sharon Rider, professor i filosofi vid Uppsala universitet: Vi borde ta ett steg tillbaka och tänka på våra barn som ska ta över när vi dör. Vilka möjligheter vill vi att de ska ha? Vad tycker vi att de måste ha med sig, utifrån våra egna erfarenheter? Vi vet inte hur samhället ser ut om 30 år. För 20 år sedan visste ingen att app-utveckling var en framtidsbransch. Vi vet inte vad framtiden bär i sitt sköte, och då måste vi tänka vad vi tror att våra barn behöver för att hantera vad än framtiden bär i sitt sköte. Det är en upplysningsidé som jag tycker att vi har förlorat. Det finns en idé i näringslivet och även hos fackföreningarna om att det för varje jobb ska finnas en utbildning som motsvarar den. Man förstår inte idén med generella färdigheter: att det finns kompetenser som man erhåller genom en bra och gedigen utbildning som gör att man är i stånd att lära sig mycket nytt och kanske hantera det på ett bättre sätt än den som bara gått en smal utbildning. Det är helt befängt och djupt olyckligt att barn tvingas till val av inriktning baserat på betyg de fick som små, och att detta val avgör vad de kan läsa vidare på universitetet speciellt som universitetsutbildningarna blir mer och mer nischade. Det innebär att barnens framtid i hög grad är utstakad vid 14 års ålder. Bara för 40 år sedan kunde man göra i stort sett vad som helst om man hade en fil.kand. i filosofi eller litteraturvetenskap, för att inte tala om en doktorsgrad. Då hade man visat att man hade förmågan att under en viss begränsad tid utföra komplicerade uppgifter inom givna tidsramar. Det räckte. Den övriga träningen fick man på jobbet. Nu har man i princip outsourcat alla internutbildningar till universiteten. Och det utan att på något sätt ha utvidgat sin förmåga att lära sig något annat. Forskning har visat att klassiska utbildningar ökar förmågan till att lära sig nytt i mycket högre grad än yrkesinriktade utbildningar ( ) En bildad person är inte synonymt med någon som har fått en yrkesutbildning på högskolenivå, eller sjunger i Orphei Drängar inte för att det är något fel med det, tvärtom utan enligt upplysningstanken är det folk som är kapabla, tänkande och förstår att det finns bättre och sämre svar på olika frågeställningar och problem. Vill vi ha folk på Trafikverket som kan resonera på flera plan och fatta rimliga beslut, vill vi ha duktiga domare, politiker, poliser och lärare då måste vi betona vikten av sakargument och sakkunskap, goda skäl, evidens och principer. Det är kärnan i det jag menar med bildning. Bildning är också viktigt för att vi ska kunna avgöra vad det är vi tycker att alla i Sverige ska kunna för att delta i det demokratiska samtalet, för att vara yrkesutövare och utveckla sin tankeförmåga optimalt. Vi måste veta vad det är vi vill ha om vi ska kunna få till det. ( ) De styrnings- och ledningsmetoder som sammanfattas i begreppet New Public Management, NPM, har förändrat utbildningsväsendet och andra delar av den offentliga sektorn, som vården. Näringslivet har stått som förebild, men när kvaliteten i skolan ska utvärderas, kostnaderna hållas nere och produktiviteten maximeras riskerar lärarrollen att avprofessionaliseras ( ) Läraren blir en del av ett enda stort mål- och resultatstyrningssystem där det väsentligaste i yrkesutövningen är testande och betygsättande. Lärarrollen fylls med så mycket administrativt innehåll att läraren reduceras till en slags byråkrat * 5
B. Kamran Namdar, lektor i pedagogik vid Mälardalens högskola 1930-talets Tyskland hade ett av världens bästa utbildningssystem och hade säkert gjort bra ifrån sig i Pisa-liknande mätningar. Det var ett avancerat land, där folk i genomsnitt hade goda kunskaper. Men det som saknades var etik grundad på ett perspektiv av global samhörighet. Utan en etiskt-rationellt motiverad världsbild som utgångspunkt, kan kunskap vändas mot mänsklighetens sanna välstånd, säger han. Bildning har med människans allsidiga utveckling att göra. Det som vi skulle behöva göra i dag är att utveckla det traditionella bildningsbegreppet och -tänkandet till att bli något djupare och bredare. I stället har vi gett upp det och gått till ett paradigm där utbildning i stort sett är ett massproduktionstänkande. Vi har tagit bort bildning från utbildning det är bara ut kvar. Hur mycket man får ut av färdigheter och kunskaper? Tidigare var det råvaror och produktionsmedel, nu är kunskaper det viktiga. Det är därför man vill ha elever som når kunskapsmål och är anställningsbara och kan bidra till att utveckla vår ekonomi. Det är också därför man talar om elever och studenter som kunder. Skolan har blivit som ett företag. Det värsta med det är att det förvandlar det mänskliga till ekonomiska tankar och mått. Det är konsekvensen av det västerländska materialistiska värdesystemet som råder globalt. Det gör också att vi missar de stora frågorna, som vad skolan är till för och vad det är för typ av samhälle vi vill ha. Skolor behövs för att förändra världen. Den tjeckiske tänkaren Comenius talade om skolor som fabriker av ljus. Skolan ska vara en arena där man skapar möjligheter för förändring av världen. Hela mänskligheten och människans utveckling och förverkligandet av den potential som vi har som människor, den är beroende av att vi kan utveckla en bildning och utbildning som är i linje med, och relevant för, den verklighet vi befinner oss i. Politiker vill ha en bra skola, där elever får goda kunskaper och färdigheter och bidrar till nationalekonomin. Sedan har vi i Sverige också en uttalad värdegrund i skolan, men i verkligheten har kunskapsmålen dominans. Skulle en lärare i årskurs fyra under en termin inte alls undervisa i matematik skulle alla föräldrar ringa till honom eller henne och rektorn och undra vad det var för fel. Men om en elev under hela sin skolgång inte får någon konsekvent och systematisk och medveten uppfostran kring demokrati då skulle ingen förälder märka det. När man talar med lärare säger de att de inte har tid med annat än kunskapsmålen. Det är de som mäts och anses avgörande. Det är farligt när de viktigaste sakerna inte får det utrymme och den uppmärksamhet som de borde ha. * 6
C. Anders Burman, docent i idéhistoria vid Södertörns högskola En central utgångspunkt i det traditionella, nyhumanistiska bildningstänkandet det vill säga den konception av bildning som först fördes fram av Wilhelm von Humboldt och andra tyska tänkare decennierna kring sekelskiftet 1800 ( ) är att vi lär oss genom hela livet och att man på förhand inte kan avgöra var bildningsprocesserna kommer att sluta. Bildning är med andra ord något som fortgår även efter att eleverna slutat skolan, liksom efter att studenterna tagit sin examen på högskola eller universitet, i var och ens ständigt pågående lärprocess. Bara i kraft av att inte ha något tydligt slutmål kan bildningen sägas överskrida vår tids mål- och resultatfetischism. Om man åter vill radikalisera bildningsbegreppet idag är det nog klokt att understryka detta dynamiskt processuella drag, snarare än förvaltandet och traderandet av det gamla och befintliga. Att ( ) tala om kunskapens egenvärde framstår inte heller som särskilt produktivt. Det avgörande är snarare att någon gör kunskapen till sin egen genom att aktivt tillägna sig den och relatera den till sina tidigare kunskaper. En aspekt av detta skulle man kunna beskriva som ett inre associationsrum; vi bär alla med oss ett slags imaginärt kronologiskt och spatialt rum där vi mer eller mindre medvetet placerar in sådant vi försöker förstå. Så som de klassiska bildningstänkarna förstod detta rum var det i allt väsentligt historiskt förankrat och handlade om den västerländska historien från de gamla grekerna och framåt. Idag är det nödvändigt att komplettera den diakrona dimensionen med ett samtida, synkront perspektiv, om hur världen ser ut idag. Det är av största vikt att utveckla och ha tillgång till ett sådant inre meningsskapande rum. Med dess hjälp kan vi orientera oss och handla i vår samtida svåröverblickbara värld. Även på andra sätt skulle bildningstänkandet idag kunna fylla en viktig funktion när vi söker komma bort från den ekonomiska, nyliberala diskurs som under de senaste decennierna på ett förödande sätt blivit förhärskande inom skolområdet. Först som sist kan bildningsbegreppets bidra till tydliggörandet av att utbildning handlar om mycket annat än ekonomisk tillväxt. Minst lika viktigt som att skolorna producerar användbar arbetskraft till marknaden är att människor får bilda sig och bli aktiva, politiska samhällsmedborgare som inte bara har förmågan att ta vara på sig själva, varandra och naturen utan som också kan förstå världen och kanske rentav strävar efter att förändra den till det bättre. Och detta borde gälla alla barn och ungdomar oavsett var de bor och vilka övriga sociala förutsättningar de råkar ha. Där har vi en riktig utmaning för en demokratisk och radikal skolpolitik. 7