Toleransfönstret
Toleransfönstret är en modell som illustrerar det spann inom vilket en individ har kontroll över sina känslor, impulser och beteenden. Affektteorin och affektsmitta som förklarades i den förra artikeln vilar på omfattande forskning och med toleransfönstret ges en användbar modell med utgångspunkt bland annat i dessa teorier och kunskap om hjärnans utveckling och funktioner. Innanför toleransfönstret Innanför toleransfönstret är det möjligt att reflektera och tänka om situationer och de känslor som dessa väcker. För de flesta är toleransfönstret ganska brett, vilket innebär att de flesta impulser, reaktioner och känslor är hanterbara. Det är sällan en person med ett brett toleransfönster tappar självkontrollen. Utanför toleransfönstret Ovanför toleransfönstrets tak hamnar individen i ett hyperaktiverat (överaktiverat) tillstånd, vilket innebär starkt affektpåslag (starka känsloreaktioner övermannar en, till exempel stark ilska eller kraftig ångest) och förlust av självkontroll. Det kan resultera i till exempel svår oro, vredesutbrott, aggressivitet, ångest och stress. Nedanför toleransfönstret Nedanför toleransfönstrets golv infinner sig ett hypoaktiverat (underaktiverat) tillstånd, som präglas av känslo- och kontaktlöshet. Detta tillstånd innebär också förlust av självkontroll och kan visa sig i handlingsförlamning, att inte känna kontakt med sin kropp och känslor av att inte vara närvarande.
Känslointensitet Hyperaktiverat tillstånd som kan visa sig i stark oro, aggressivitet, kaoskänsla, impulsivitet och utåtagerande beteende. Ingen själkontroll Hypoaktiverat tillstånd som kan visa sig i handlingsförlamning, avstängdhet och starka känslor av tomhet och bedövning Självkontroll över känslor, veteenden och impulser Ingen själkontroll Tid Figur 1: Majoriteten av de känslor man upplever ryms innanför toleransfönstret och går att hantera och reglera på egen hand. Det är oftast möjligt att tänka kring och styra impulser och beteenden. Någon gång behövs stöd. Rent kroppsligt innebär det hyperaktiverade tillståndet förhöjd puls, snabbare andning och ökad muskelspänning, medan det hypoaktiverade tillståndet innebär försvagad puls, andning och muskelspänning. Var individens gräns för det hyper- respektive hypoaktiverade tillståndet går är individuellt. Det påverkas både av de regleringsoch omsorgserfarenheter som görs i det tidiga samspelet och under uppväxten med viktiga vuxna och av genetiska förutsättningar och temperament. Små barn har smalt toleransfönster Små barn har ett smalare toleransfönster. Många saker kan överväldiga och få det lilla barnet att hamna utanför toleransfönstret, till exempel starka intryck, känslor, hunger och trötthet. Barnet är beroende av att föräldrarna eller de viktiga vuxna som finns till hands samreglerar för att barnet ska kunna hålla sig innanför toleransfönstret. Den vuxne behöver hjälpa barnet att lugna sig - reglera ner - när det är hyperaktiverat, så att det kommer tillbaka in i fönstret. På samma sätt behöver den vuxne aktivera och stimulera - reglera upp - barnet in i fönstret när det kommer i ett hypoaktiverat tillstånd. Många av de barn och ungdomar som upplevt svåra påfrestningar och trauman har precis som små barn ett smalare toleransfönster. De strukturer och delar i hjärnan som har till uppgift att reagera på faror och hot (alarmsystemet) och förmågan att hantera reaktionerna och lugna sig själv (regleringssystemet), har inte utvecklats som det ska. Istället för att vara i god balans blir systemen ofta obalanserade. Det visar sig genom ett överkänsligt alarmsystem, som signalerar om hot och fara även i situationer som objektivt sett inte är farliga, och ett försvagat regleringssystem, som inte alls kan hantera de reaktioner som uppstår inom en. Obalansen i systemen och brister i utvecklingen bidrar till att individen lätt hamnar utanför toleransfönstret när en situation väcker känslor och reaktioner. Känslorna blir också ofta intensiva för den som har ett snävt toleransfönster. Rädsla kan bli till förlamande ångest, ledsenhet till extrem förtvivlan och irritation och ilska till explosiv vrede. Det är inte ovanligt att den som har ett smalt toleransfönster förlorar självkontrollen och det är då svårt att reglera impulser och känslor eller styra de beteendemässiga reaktionerna på dessa. I det läget behövs hjälp att komma innanför toleransfönstret igen, där känslorna är hanterbara och det är möjligt att tänka omkring situationen och den egna upplevelsen. Känslointensitet Hyperaktiverat tillstånd som kan visa sig i stark oro, aggressivitet, kaoskänsla, impulsivitet och utåtagerande beteende. Ingen själkontroll Hypoaktiverat tillstånd som kan visa sig i handlingsförlamning, avstängdhet och starka känslor av tomhet och bedövning Självkontroll över känslor, beteenden och impulser Ingen själkontroll Tid Figur 2: Många ungdomar med traumatiska erfarenheter har ett snävt toleransfönster. Det finns ofta behov av stöd för att lugna sig eller aktiveras för att komma tillbaka in i fönstret igen, så att det går att hantera känslor och impulser och tänka omkring det som händer och upplevs. Toleransfönstret hos viktiga vuxna I arbetet med barn och ungdomar som har svårt med känsloreglering och lätt tappar självkontrollen och hamnar utanför toleransfönstret, krävs ett reflekterat förhållningssätt. En viktig vuxen behöver själv befinna sig innanför toleransfönstret och vara medveten om vad som kan trigga de egna känsloreaktionerna. Att förmedla och möta ungdomarna med ett lugn hjälper till att minska känslointensiteten känslan smittar. Att kunna tolka situationen och sätta ord på känslor och vad som händer (samreglering)
och kan vara väldigt lugnande i sig, jag förstår inte riktigt vad som händer inom mig, men det finns någon annan som bryr sig och som hjälper mig att förstå. När en situation är på väg i en riktning där en ungdom håller på att hamna utanför toleransfönstret, är det bra att skifta fokus och försöka lugna, så att självkontrollen bibehålls. Som viktig vuxen kan det vara bra att få stöd i detta stundtals krävande arbete, till exempel i form av handledning. Att hjälpa någon i ett hyperaktiverat tillstånd I stunden när en ungdom får ett aggressivt utbrott är prio ett att minska känslointensiteten för att kunna komma innanför toleransfönstret igen. Ibland används både fula ord och andra provokationer mot personal eller andra jämnåriga under utbrottet. Just i den laddade situationen är det sällan läge att sätta hårt mot hårt och gå i konfrontation. Fokus behöver istället ligga på att dämpa känslorna. Senare, när alla befinner sig innanför toleransfönstret och har självkontroll, kan situationen och oacceptabelt beteende analyseras och diskuteras tillsammans. För att som vuxen kunna lugna en situation är några bra utgångspunkter hämtade från det som ofta benämns ett lågaffektivt bemötande: Minska känslointensiteten - behåll lugnet själv och försök få detta att smitta av sig, till exempel genom ett mjukt tonfall och kroppsspråk. Var medveten om dina egna känslor, känner du att du inte klarar av att behålla lugnet och själv stanna innanför toleransfönstret, försök att hitta en kollega som kan ta över i stunden. Undvik att gå i konfrontation och konflikt det finns oacceptabla beteenden, men i stunden behöver fokus ligga på att minska känslointensiteten. Försök avleda, på så sätt minskar affektsmittan Undvik att hålla lång ögonkontakt eller markera dig fysiskt, det ökar känslointensiteten. Ta inte hårt i någon eller försök hålla fast. Muskelspänning smittar, precis som känslor. Fysisk begränsning brukar snarare trappa upp konflikten och öka våldsamheten. Respektera ungdomens integritet vid konflikter. Tar ungdomen ett steg tillbaka är det bra om du själv också backar. Anpassa sättet att söka kontakt utifrån ungdomens behov och villkor. Det är ofta en falsk föreställning att det går att ta kontroll genom att gå i maktkamp med någon som tappat självkontrollen och hamnat utanför toleransfönstret. Det viktigaste för att stoppa ett våldsamt utbrott och minimera skador är att återfå självkontrollen och komma tillbaka innanför fönstret.
Frågor att arbeta vidare med i personalgruppen Kan vi märka när en ungdom är på väg att tappa kontrollen över sig själv och sitt beteende? Hur möter vi ungdomarna idag när vi märker att detta håller på att hända? Vad får vi för tankar utifrån kunskap om toleransfönstret? Är vi överens i personalgruppen om hur vi ska agera i dessa situationer? Är det något vi behöver utveckla eller arbeta vidare med för att på bästa sätt hjälpa ungdomarna så att de slipper hamna i dessa situationer? Hur kan vi arbeta förebyggande för att stödja och utveckla ungdomarnas egen förmåga till känsloreglering? Hur kan vi stötta varandra som kollegor i detta arbete? Finns det utrymme för reflektion kring våra egna roller som personal, eller är detta något vi skulle behöva mer av? Checklista Toleransfönstret illustrerar det spann inom vilket vi har kontroll över våra känslor och impulser och förmåga att tänka klart kring vad som händer och vad vi upplever. Utanför toleransfönstret tappar vi självkontrollen. Många barn och unga som upplevt svåra påfrestningar och utvecklingstrauman har snävare toleransfönster än de flesta andra. Då behövs ofta hjälp från viktiga vuxna att komma innanför toleransfönstret igen. Som viktig vuxen brukar det hjälpa att minska känslointensiteten och detta görs till exempel genom ett lugnt tonfall och kroppsspråk. I detta arbete krävs ständig reflektion kring det egna förhållningssättet, medvetenhet kring ens egna känslor och att själv vara innanför toleransfönstret. Referenser Bath, H. (2015). The Three Pillars of TraumaWise Care: Healing in the Other 23 hours. Reclaiming Children and Youth, 23(4), 5 11. Hejlskov Elvén, B. & Wiman, T. (2015). Barn som bråkar att hantera känslostarka barn i vardagen. Stockholm: Natur & Kultur. Hellberg, A. (2015). Psykologi i förskolans vardag. Lund: Studentlitteratur. Nordanger, D. & Braarud, H. C. (2014). Regulering som nøkkelbegrep og toleransevinduet som modell i en ny traumepsykologi. Tidsskrift for Norsk Psykologforening, 51(7), 530 536.
Tips! Lyssna på: Rädda Barnen (2015). Mellan stolarna. Avsnitt 4. Trauma: hur vuxna bemöter barn. Rädda Barnens poddradio, 2015-05-12. Tillgängligt från http://www.raddabarnen.se. Titta på: Filmad föreläsning om Traumamedveten omsorg, med Camilla Küster, kurator på Rädda Barnen: http://www.ur.se/produkter/188334-ur- Samtiden-Internationella-brottsofferdagen-2015- Traumamedveten-omsorg Fyra korta filmklipp med tips för den som möter barn och ungdomar som flytt till Sverige, med Rädda Barnens psykologer Pernilla Rempe Sjöstedt och Jannes Grudin: https://www.raddabarnen.se/ vad-vi-gor/barn-pa-flykt/ankomsten-till-nyttland/bemota-barn-pa-flykt/ Om barnhjärnan och trauma, med Dag Nordanger, specialist i klinisk psykologi: https://www.youtube. com/watch?v=xyxzskqb6ks Rädda Barnen 2016 Text. Anna Hellberg, leg. psykolog Foto: Oskar Kullander, Claes Herrlander Form: Rädda Barnen Rädda Barnen 107 88 Stockholm Landsvägen 39, Sundbyberg Tel: 08-698 90 00 kundservice@rb.se www.räddabarnen.se