Kompendium för seminarium : Prata om det Att möta den som inte ser möjligheter att kunna leva

Transkript

1 Kompendium för seminarium : Prata om det Att möta den som inte ser möjligheter att kunna leva, Leg. läk., specialist i barn- och ungdomspsykiatri och allmän psykiatri NASP, KI/SLSO och Andreen Psykiatri och Kommunikation

2 Register 3. Målsättning med samtalskompendiet 4-5. Sammanhangsförståelsen är avgörande 6-8. Mötet/samtalet sett som en dans som kräver någon som för Att samtala i svåra möten kräver övning Några förutsättningar att vara förberedd på Att vara förberedd att knuffa sig själv över tröskeln 16. Det finns bra stöd i behandlingsforskningen för vad som gör skillnad! 17. Övning 1 medveten andning 18. Övning 2 mentalisera mötet med en självmordsnära 19. Prata om det här med stöd av WHOs fem nivåer 20. Övning 3 Att tala om självmord Att samtala med stöd av metodiken Motiverande Samtal (MI) 23. Övning 4 Att samtala med en självmordsnära Reflektioner för fortsatt förberedelse och övning

3 Målsättning med samtalskompendiet Att vi ska se, att vi genom att mentalisera det svåra mötet/samtalet och genom att vi öppnar oss för att öva samtalsmetodik: Ø blir mer förberedda att kunna ställas inför ett möte med en medmänniska som tänker och tror att den inte kan leva Ø har mera med oss än innan för att kunna understödja andra, privatpersoner och professionella, att se sig kapabla att ha sådana möten och samtal Ø att vi kan bidra till att vår kultur ska: våga se, våga ta kontakt och våga fråga (alla kan hjälpa i någon mån) Ø att vi genom fokuserande av de svåraste samtalen vi kan ställas inför bidrar till synsättet att mötesdimensionen ska vara ett eget kompetensområde inom all utbildning och allt utövande av vård med övning i att ta de vård- och stödbehövandes perspektiv och att vård och hjälp står och faller med samarbete i samtal

4 Sammanhangsförståelsen (kontext) är avgörande att ha alla och rätt kunskaper är inte det som ger möjligheten att klara ett möte, ett svårt samtal, ett alliansbyggande, utan det är modet att vara närvarande och rädd det är sammanhangs-förståelsen att man faktiskt inser att suicidrisk kan föreligga, att suicid kan förebyggas och att man själv kan göra en skillnad genom handling/samtal som är avgörande för om och hur mötet/samtalet blir att man agerar dvs. vågar fråga (bry sig) och fortsätter att kommunicera och handla utifrån sin förståelse och bästa kunskap är det som överlevande rapporterar vara avgörande (inte att man säger och vet rätt saker hela tiden) t.ex. Första hjälpen till psykisk hälsa, MHFA och Ullakarin Nybergs böcker Konsten att rädd liv (inte för specialistnivån) samt Suicidprevention i praktiken för professionella, ger både sakkunskaper, bemötandekunskap och sammanhangsförståelse. Människor som inte tar del av sådana utbildningsmaterial ska med tiden ändå nås av nödvändig sammanhangsförståelse och kunskap och därmed en förändrad allmän medvetenhet

5 Exempel på skiftad sammanhangs-förståelse hos överlevare Personer som kommit igenom långvarig suicidalitet har sagt mig ungefär så här: Jag har fått en insikt så att jag har distans till de svåra tankarna och känslorna. Det ser ut så här nu för mig: varför ska jag dö i förtid för egen hand när jag ändå ska dö naturligt en dag. Smärtan, svårigheterna i livet och upplevelserna av dem, som kan fortsätta att komma så att de verkar vara övermäktiga får jag leva med i det liv som jag fortsätter skapa här och nu utifrån omständigheterna och utifrån det jag värderar och vill ha i livet. Jag kan läsa av mig själv, jag kan hjälpa mig själv och jag kan skaffa mig hjälp om jag behöver.

6 Mötet/samtalet kan liknas vid en dans som kräver av oss som för Ø öppenhet (bortom automatiska tankar/föreställningar som dyker upp, att man förstår att de inte är de samma som verkligheten där ute ) och acceptans (plats för vilka känslor/upplevelser som än kommer) inför den man möter dvs. för att verkligen ta in den andra personen, att lyssna, att vara lyhörd/uppmärksam situationen för att stanna kvar i eller återkomma till situationen om det blev oss övermäktigt i stunden oss själva för att hantera sig själv som en del i situationen

7 Mötet/samtalet kan liknas vid en dans som kräver av oss som för, forts. Ø närvaro här och nu (vårt observerande jag har kommandot) kulturen har inte tränat oss så mycket att vara här och nu i tuffa situationer det har inte talats så mycket med oss i existentiell mening om livet och döden så snarare blir vi uppmärksamma på (frånvarande i!) vad som händer i oss själva känslomässig påverkan i någon grad, och då också rädsla, är ofrånkomlig om man möter någon som är livsfarligt rädd för livet och dess smärta den egna rädslan måste in under armen den som verkligen ska dansa kan inte vara upptagen av tankar, känslor, minnen eller mekanisk fokusering på scheman/regler för dansen (vi blir då doers i det problemlösande jagets våld)

8 Mötet/samtalet kan liknas vid en dans som kräver av oss som för, forts. Ø närvaro här och nu vår självklara vilja att förhindra det onödiga och katastrofala leder oss ofta in i en beteendefälla: att möta någon med att övertyga den hur den borde/inte borde göra, tänka, känna, bete sig och lösa problem det fungerar inte för någon i någon typ av situation så att övertyga någon att den ska leva fungerar inte men jagbudskap att du är orolig för personen och själv är övertygad att hen med stöd och hjälp kan hitta en väg och riktning i livet, det är det överlevare rapporterar gör en skillnad

9 Att lära sig att samtala i svåra möten kräver som allt: övning Ø vi är otränade på svåra möten och på att samtala överhuvudtaget Ø för mötet med personen som inte ser möjlighet att leva vidare blir vi naturligt rädda; rädda för den möjliga katastrofen; rädda för att vara otillräckliga och, värst av allt, att kanske ställa till något och bidra till en katastrof Ø vår rädsla behöver vara medveten vi behöver göra plats för den får den finnas så behöver den inte uppsluka och styra oss Ø om vi inte är förberedda på rädslan och ovissheten så att vi inte hanterar den och vad som krävs för att vara närvarande i ett gott och fungerande möte och samtal så kommer vår närvaro och empati hämmas och den självmordsnära sluter sig och vågar inte delge oss något som vi inte verkar klara av att bära

10 Alltså ska vi öva! Ø idag blir därför ett tillfälle men fler behövs på hemmaplan och där behöver även andra öva (övningarna finns i materialet och är egentligen enkla)!

11 Först litet förutsättningar för svåra samtal - lämplig tidpunkt och plats samt att i görligaste mån få vara ostörda och att ingen annan hör ta den tid som krävs och ta tillfället när det ges (särskilt med unga) om du inte har tillräckligt med tid var noga med att uttrycka och avtala att du vill hitta en annan tid också att det kan behövas många samtal var inte rädd för tystnad men våga ställa frågorna sitta bredvid eller kanske göra något tillsammans som att ta en promenad, fika eller en aktivitet

12 Att prata med en självmordsnära påverkar oss (Wolk-Wasserman D 1986) Våra egna och nätverkets reaktioner kan enligt forskning och erfarenhet pendla mellan: Empati Rädsla Tystnad Hopplöshet Hjälplöshet Irritation, aggression, Johan spec.läk. Andreen psykiatri och bup, NASP: andreen.johan@gmail.com

13 Det gäller att hantera sin rädsla och knuffa sig över tröskeln till att tänka på och prata om självmordsrisk Vad säger man/hur samtalar man med någon som står i begrepp att ta livet av sig eller som man misstänker går i sådana tankar? Exakt vad man säger är ofta inte så viktigt som att och hur man gör det. Det överlevare säger är ju att det som behövs är att man: bryr sig och visar med sitt bemötande att man ser att tillståndet finns men att man ser att det är något tillfälligt (inte beständigt) då det finns möjligheter med varje liv; att man visar modet att möta den som inte uthärdar livet genom att våga fråga om det och därmed spräcker bubblan som självmordsnära uttrycker att man går ut och in i; att man håller ut tills akut risk är över eller fortsatt omhändertagande ordnats. Den akuta risken, den värsta ångesten eller smärtan går ofta över under min samtal och samtalet i sig gör skillnad.

14 Det gäller att acceptera sin rädsla och knuffa sig över tröskeln till att tänka på och prata om självmordsrisk, forts. Hur hanterar man då sin egen rädsla och sina egna föreställningar om att inte räcka till eller att inte ha eller kunna det som behövs för sådana samtal? Släpp fokus på/gör plats för/tillåt skrämmande tankar och obehagliga känslor. Stanna upp och ta ett djupt andetag om rädslan blir för stor. Säg till dig själv att nu är du rädd och det är naturligt men säger inget om vad du kan åstadkomma. Och var beredd på att din rädsla lika gärna kan visa sig i otålighet, forcering, irritation eller ilska (upplys dig då också om att du är rädd och ditt behov att bara stanna upp och kommat till dig själv). Forskning om psykologiskt helande bemötande (Jackson 1999) visar vad man behöver bemanna sig med: respektfullt och intresserat LYSSNAnde (kräver att man vågar tala och fråga!), LUGNT bemötande (under armen har man förstås en rädsla!), VÄLVILLIGheT, TROVÄRDIGheT, HOPPINGIVANDE för den desperat lidande. (Versalerna!)

15 En slutsats från behandlingsforskning Klienter som söker terapi söker emotionellt stöd och bekräftelse samt hjälp med problemlösning och när man fått det minskar motivationen att fortsätta det terapeutiska arbetet (varför man ofta avbryter behandlingen efter 6-10 gånger)! (Brown &Jones, 2005) Emotionellt stöd och hjälp med problemlösning kan alla ge i någon mån!

16 Det gäller alltså att knuffa sig över tröskeln till att tänka på och prata om självmordsrisk, forts. Man kan också tänka på Salutogenes-forskningen (Antonovsky 1987) som pekar ut vad vi behöver fokusera och göra när vi ger en medmänniska hjälp nämligen att vi stödjer personen att hitta kontroll i sig själv och KASAM (känsla av sammanhang) i: Begripligheten i den omedelbara tillvaron för personen ( hur är det, vad har hänt?, vad är det värsta ) = 1. Empati, emotionellt stöd och bekräftelse Hanterbarheten i den omedelbara tillvaron för personen ( vad skulle göra livet möjligt/lättare just nu, vad behöver du just nu och hur kan du ta tag i/få hjälp att ordna omständigheter som öppnar för det du behöver/för något av det? ) = 2. Hjälp till problemlösning Meningsfullheten i den omedelbara tillvaron för personen ( vad finns som gör att du inte har tagit livet av dig eller vad är det som du vill leva för/vilket liv/vilka värden? ) = 3, ger kraft åt 1 och 2

17 Övning 1 - Vara här och nu stanna upp och samla dig med medveten andning Ø När som helst är det egentligen möjligt att vara här och nu men när tankar och känslor blockerar oss så behöver vi stanna upp och besinna oss då kan medveten andning vara till hjälp Ø Det behövs ingen särskild tid, plats eller särskilda arrangemang för det ett andetag kan räcka om det är allt du hinner! För att underlätta lägg din hand, med helt eller lätt slutna ögon, mitt på magen där du sitter, står eller ligger och se till att du tar medvetna andetag så att handen lyfter sig vid inandning och sakta faller vid utandning. Ev. säger du för dig själv HÄR på inandning och NU på utandning. Gör detta här nu med slutna eller lätt slutna ögon i en minut.

18 Övning 2 Föreställa sig möte och samtal med en suicidal person Besinna tyst för dig själv i en minut situationen (slut ögonen eller rikta blicken på en punkt framför dig): Du har uppmärksammat att någon kan vara suicidal och att du behöver ta ett samtal med hen., Johan spec.läk. Andreen psykiatri och bup, NASP: andreen.johan@gmail.com

19 Prata om det om det svåraste Vi behöver se till att alla kan prata om och ställa frågor (öva!) om suicidrisk och fråga vidare till aktuell 5-gradig nivå med sina ord dvs. nivåerna: 1. Har du tänkt att det vore bättre att du vore död? 2. Har du övervägt att ta ditt liv eller att skada dig själv? 3. Har du funderat över hur du skulle göra för att ta livet av dig/skada dig själv? 4. Har du någon gång varit nära att ta ditt liv eller gjort självmordsförsök? Vilken metod tänkte du använda/använde du? 5. Har du gjort aktiva förberedelser för att ta ditt liv/skada dig? Nej-svar på 1-2 innebär låg risk om personen svarat sant/går att lita på i frågan. Ja-svar leder till att man frågar vidare och att personens suicidrisk behöver följas upp och vid svar ja på fråga 5 behöver akuta åtgärder vidtas. (Modifierad efter WHOs frågeschema), Johan spec.läk. Andreen psykiatri och bup, NASP: andreen.johan@gmail.com

20 Övning 3 Att tala om självmord i par, ta 3 min och ställ frågor på ditt sätt om synen på livet, om självmordstankar och metoder, tidigare försök och planer och aktuella planer till en bänkgranne som spelar mer eller mindre akuta självmordsavsikter, (ev. stöd i WHOs fem frågor på föregående bild) byt roller efter sex minuter återkoppling till varandra eller i gruppen

21 Att klara svåra möten och att ge stöd stöd för det finns i en välkänd forskningsbaserad modell Motivation i Motiverande samtal (MI, Rollnick S. 1995) uppstår i: Samarbete för livet som skapas av: -Acceptans, empati för personen -Välvilja, omsorg om den andres välmående den andre som kunde vara jag -Framkallande, genom kommunikation, av personens egna ställningstaganden för förändring/handling utifrån dess värderingar Kommunikationens innehåll: Samtal om Mål/problem ger Förändrings-prat om den Framtid personen vill se vilket ger Handling/Förändring Processen fram till handling går via: Relationsbyggande/Engagera Fokusera/söka målbild Framkalla förändring/åtagande Beslut/Planera, vad, när, vem, hur, Johan spec.läk. Andreen psykiatri och bup, NASP: andreen.johan@gmail.com

22 Träna/rollspela utifrån Liria Ortiz bok Att motivera till att vilja leva En handbok i motiverande chattsamtal. En effektiv presentation av verktygen gjord för motiverande chattsamtal men generaliserbar till alla möten. T.ex. att man är beredd på "status-quo-prat och motståndsprat och den egna rättningsreflexen Med BÖRS har man en utforskande och samarbetande stil i samtalet och använder verktyg som meny-agenda (saker att ta upp respektive turordningen), öppna frågor, ge information eller att be om lov (att fråga) innan man börjar tala om ämnet. Tre Faser i samtalet: 1. Personen får berätta om sina problem och sin smärta, orsaken till att hen har tankar om att inte leva, skälen till suicidalt beteende 2. Samtalsledaren ber personen om lov att få utforska vilka skäl för att leva som hen har 3. Personen får skapa en handlingsplan som bidrar till att säkra situationen, inklusive att avbryta och förhindra förvärrande eller självskadande beteenden, och som bidrar till att personen handlar och problemlöser utifrån och i riktning mot sina värden i livet

23 Övning 4 Att samtala med personer med suicidalt beteende I par, ha ett djupare rollspelssamtal i 5-7 minuter och byt sedan rollerna en självmordsnära och en hjälpare. Samtala utifrån: A. Man leder samtalet utifrån Tre Faser i samtalet (som stöd tänk på frågorna i bilden om Antonovskys triad): 1. Personen får berätta om sina problem och sin smärta, orsaken till att hen har tankar om att inte leva, skälen till suicidalt beteende 2. Samtalsledaren ber personen om lov att få utforska vilka skäl för att leva som hen har 3. Personen får skapa en handlingsplan som bidrar till att säkra situationen, inklusive att avbryta och förhindra förvärrande eller självskadande beteenden, och som bidrar till att personen handlar och problemlöser utifrån och i riktning mot sina värden i livet B. Med Kommunikationens tumregel som stöd (enl. Motiverande samtal) BÖRS: Bekräftelser + Öppna frågor + Reflektion + Sammanfattningar C. Man ger då emotionellt stöd och bekräftelse (begriplighet), hjälp till problemlösning (hanterbarhet) och bidrar till livslusten (meningsfullhet)

24 Avslut, reflektion och hur att fortsätta förbereda sig/andra Detta bildmaterialet om 25 bilder som mailas kan spridas Reflektioner från övningarna, vad tar ni med er? Hur går ni vidare med att på något sätt öva samtalsmetodik för svåra samtal? Jämför med HLR och L-ABC, dessa fysiska former av livräddning pratar vi om och får lära oss om (men vi övar för litet även på dem! ) Öva några gånger till och stötta andra att öva. För att vara mer förberedd och för att lära sig hitta sina egna ord och sina egna kommunikationer/budskap. Då är kroppen och knoppen förberedd! för sammanhanget och alla goda kunskaper och all klokhet samt välvilja kan komma till uttryck Fundera över en kommunikation från dig som människa till den potentiellt livsfarligt nödlidande som medmänniska om vad du tänker om hens situation

25 Min kommunikation/andemening till någon som inte omedelbart måste säkras och tas med eller mot sin vilja till vård låter ungefär så här: Jättebra att du berättar det här för mig. Det jag vet är att vi människor kan tänka så här när vi har en så stark smärta och så starka känslor och tankar som säger att vi och vårt liv är omöjligt eller att själva livet är omöjligt. Då kan det se ut för oss så att livet utan slut kommer vara smärtsamt outhärdligt och opåverkbart. Det är många fler än vi tror som går i och ur sådana tankar. Om man fastnar i att tänka så här återkommande och även börjar tänka på det på allvar som en lösning av sina problem sin smärta så ökar det problemen och smärtan långsiktigt och gör en mer avskärmad i sig själv och avskuren från att leva sitt liv och att lösa problem och forma livet i den riktning man vill att ha det. Känslorna, tankarna och upplevelsen av omöjlighet blir faktiskt värre av avskärmningen i tankar om att inte kunna eller stå ut med att leva och hade smärtan varit tecken på kroppslig sjukdom så hade vi sökt vård. Har vi kört fast så här och har vi en sådan här smärta behöver vi också söka hjälp och vård för att kunna leva vårt liv till den dag vi ska dö naturligt. Så här tycker vi ju inte att någon ska behöva ha det och då ska vi ju själva inte det heller, eller hur? Problemet är att vi i vårt samhälle inte pratar om att det kan bli så här för oss och att det till och med finns ett tabu kring att tala om det och att det därför dessutom blir en skam kring att känna och tänka så här. Det blir då lätt så att man sluter sig för sig själv och att det ser ut som att vi och situationen är ohjälplig. Men så är det inte, vi behöver då söka hjälp att hitta en väg vidare i livet. Det går, andra har berättat att de har gjort det och att de hittat hjälp som verkligen hjälper. Jag tror att du med hjälp kommer hitta din väg och ett fungerande liv för dig. Jag är mycket orolig för dig och vill vara med dig och hitta vägen och hjälpen.