Hur arbetsterapeuter arbetar i daglig sysselsättning med klienter med Aspergers syndrom

Institutionen NVS Sektionen för arbetsterapi Examensarbete i arbetsterapi, 15 hp Kandidatnivå Höstterminen 2008 Hur arbetsterapeuter arbetar i daglig sysselsättning med klienter med Aspergers syndrom How occupational therapists work in daily occupation with persons with Asperger s syndrome Författare: Karolina Mosesson & Stefan Lundgren Handledare: Hélène Fitinghoff

Sammanfattning Syftet med studien var att beskriva arbetsterapeuters erfarenheter av att arbeta i daglig sysselsättning med klienter med Aspergers syndrom. Resultatet av studien visade att arbete var en sysselsättning som var målet för många klienter med Aspergers syndrom. Studiedesignen som valdes var kvalitativ deskriptiv och urvalskriteriet var ett typiskt urval. Åtta arbetsterapeuter med olika erfarenheter deltog i studien. Resultatet av studien visade att arbetsterapeuten arbetade arbetsinriktat och präglades av ett systemteoretiskt synsätt. Arbetsterapeuterna fokuserade på att vara klient- och miljöinriktat samt såg klienten som en del i en större helhet. De utgick från människan de hade framför sig och stirrade sig inte blind på diagnosen. Keywords: Occupational therapy, Human occupation, Asperger s syndrome

Abstract The aim of the study was to describe occupational therapists experiences of working in daily occupation with clients with Asperger s syndrome. The result of the study showed that work was an occupation that was the goal for many clients. The design of the study was of qualitative and descriptive kind and the selection criteria was typical selection. Eight occupational therapists with different amount of experience, participated in the study. The result of the study showed that the occupational therapists focus was towards work and her approach was of a system theoretical kind. The occupational therapist focused on being clientand environment centered and saw the client as a part of a bigger whole. The occupational therapists looked at the client in front of them and didn t stare themselves blind on the diagnosis. Keywords: Occupational therapist, Human occupation, Asperger s syndrome

Inledning... 1 Bakgrund... 2 Arbetsterapi... 2 Sysselsättning... 2 Modeller... 3 Systemteori... 3 Model Of Human Occupation... 3 Canadian Model of Occupational Performance... 3 Supported Employment... 4 Treatment and Education of Autistic and relatead Communication handicapped CHildren... 4 Bedömningsinstrument... 5 Worker Role Interview... 5 Assesment of Communication and Interaction Skills... 5 The Perceive, Recall, Plan and Perform... 5 Min mening... 6 Dialog Om Arbete... 6 Samtalsmetodik... 6 Motiverande samtal... 6 Sociala berättelser... 7 Aspergers syndrom... 7 Aspergers syndrom och sysselsättning... 8 Syfte... 9 Metod... 9 Studiedesign... 9 Urval... 9 Datainsamling... 10 Databearbetning... 11 Etiska aspekter... 12

Resultat... 12 Ett yrke olika roller... 12 Det personliga mötet... 13 Lära känna klienten... 15 Modeller... 15 Metoder... 16 Målformulering... 17 Möjliggöra aktivitet... 18 Motivation... 19 Stöd med tid och planering... 19 Kommunikation orsak till missförstånd... 20 Tydlighet ökar förståelsen... 21 Miljön ett hinder... 22 Konklusion... 22 Diskussion... 23 Metoddiskussion... 23 Resultatdiskussion... 25 Referenslista... 29 Bilaga 1 Diagnoskriterier för Aspergers syndrom Bilaga 2 Informationsbrev Bilaga 3 Intervjuguide

1 Inledning Idén till den här studien väcktes då författarna diskuterade vilka områden de skulle vilja arbeta inom. Det visade sig att båda hade ett stort intresse av neuropsykiatriska funktionsnedsättningar och att arbeta arbetsinriktat. Författarna såg sig själva i framtiden arbeta med personer med Aspergers syndrom och tog studien som ett tillfälle att fördjupa sig i området. Under de litteratursökningar författarna gjorde fann de ingen litteratur som behandlade hur just arbetsterapeuten arbetade med klienter med Aspergers syndrom och detta visade på att det fanns ett behov att ta del av arbetsterapeuters erfarenheter. De kunskaper som hämtades in genom studien kommer att vara till stor betydelse för författarna personligen och även en källa till information för verksamma arbetsterapeuter.

2 Bakgrund Arbetsterapi Målet med arbetsterapi är att främja patientens/kundens möjligheter att leva ett värdefullt liv i enlighet med sina egna önskemål och behov och i förhållande till omgivningens krav. (Föreningen Sveriges Arbetsterapeuter [FSA], 2004, s.9) Arbetsterapi och aktivitetsvetenskap omfattar kunskap om människans handlande i dagliga aktiviteter och delaktighet i sin miljö i relation till hälsa och utveckling (KI, 2008). I Etisk kod för arbetsterapeuter (2004) står det att arbetsterapeuten når dessa mål genom att utveckla personens aktivitetsförmåga, förhindra nedsatt aktivitetsförmåga eller genom att kompensera. Detta för att personen skall uppleva tillfredställelse i sitt dagliga liv. För att nå personens individuella mål så grundar sig arbetsterapins syn om människans natur, hälsa och aktivitet i följande antaganden: människan är aktiv och utvecklingsbar, människans utveckling är beroende av aktivitet och handling, människans hälsa kräver en balans mellan aktivitet och hälsa, människan kan påverka sin hälsa genom aktivitet och handling. Vidare beskrivs det i Etisk kod för arbetsterapeuter att arbetsterapi ska vara till för de personer som kan få eller redan har nedsatt aktivitetsförmåga och är i behov av stöd för att själva kunna skapa förutsättningar för ett för individen värdefullt och meningsfullt liv. Sysselsättning Kielhofner (2008) delar in sysselsättning i tre kategorier. Dessa är fritid, aktiviteter i det dagliga livet och arbete. Med fritid menas det man utövar på sin fria tid exempelvis titta på tv eller träna. Med dagliga göromål menas det man utför i sitt vardagliga liv såsom laga mat, duscha och städa. I aktivitetsområdet arbete räknas att arbeta eller studera. Townsend (2002) beskriver sysselsättning som de aktiviteter som människor gör för att engagera sig med sig själva. Detta innefattar att ta hand om sig själv, fritid och bidra till samhället. Arbete/sysselsättning innefattar de aktiviteter som utförs dagligen eller under olika perioder i livet och som är individuellt värderade och kulturellt definierade (KI, 2008). När författarna av studien diskuterar sysselsättning, menas i första hand engagemang i praktik och arbete.

3 Modeller Arbetsterapeuter arbetar med åtgärder som är inriktade på individen och miljön i relation till aktiviteter i personens dagliga liv (FSA, 2004). Inom arbetsterapin finns en rad förklaringsmodeller som försöker tydligöra förhållandet mellan individ, miljö och aktivitet och dessa förklaras mer ingående nedan. Samtliga deltagare i vår studie använde sig av olika modeller i sitt arbete personer med AS. Systemteori Systemteorin handlar om att förstå världen som en helhet i relationer, funktioner, mönster och sammanhang. Det systemteoretiska tänkandet är cirkulärt snarare än linjärt, alla delar är beroende av varandra (Öquist, 2003). Model Of Human Occupation Model Of Human Occupation (MOHO), var den första moderna modell som uttryckte fokus på aktivitet i praktiken och gav riktlinjer åt aktivitetsfokuseringen i praktiken (Kielhofner, 2008). Teorin fokuserar särskilt på hur sysselsättning/aktivitet är motiverat och organiserat i vardagliga mönster och hur de utförs i ett miljöperspektiv. Det fokuseras också på vad som kan hända vid sjukdom och försämring och andra faktorer som kan påverka problem i personens aktivitetsutförande. Slutligen tar teorin upp hur arbetsterapi möjliggör för personer att engagera sig i aktivitet som ger meningsfullhet och tillfredställelse, vilket ökar det psykiska och emotionella välbefinnandet. Enligt modellen så påverkas vårt aktivitetsutförande också av miljön. Med miljön menas de fysiska, sociala, kulturella, ekonomiska och politiska aspekter som påverkar personens motivation och aktivitetsutförande. Canadian Model of Occupational Performance Canadian Model of Occupational Performance (CMOP) förklarar sambandet mellan individen, dess miljö och sysselsättning (Townsend, 2002). CMOP beskriver individen som

4 en spirituell varelse som har potentialen att aktivt identifiera, välja och vara delaktig i sysselsättning i sin miljö. Vidare är individen kapabel att aktivt delta som partner med arbetsterapeuten i det klientcentrerade arbetet. CMOP beskrev miljön som det sammanhang där sysselsättningen äger rum. Miljön består av kulturella (exempelvis etnisk bakgrund), institutionella (exempelvis politiskt styre), fysiska (exempelvis natur och byggnader) och sociala (exempelvis relationer) faktorer. Modellen menar att miljön är dynamisk och kan antingen möjliggöra eller försvåra aktivitetsutförandet. Sysselsättning är en process där individen får sina behov och mål uppfyllda i och med interaktion med sin miljö. Supported Employment Supported Employment är ett stödjande förhållningssätt som möjliggör anställning för personer som, på grund av olika funktionsnedsättningar, har svårigheter kring detta (García- Villamisar & Hughes, 2007). En jobbcoach finns som stöd och ger individuell vägledning för klienten. Supported Employment är anpassningsbar för klienten och den aktuella verksamhetens behov och ger en stabil och trygg arbetsmiljö. Målet är att klienten ska bli så självständig som möjligt och vara en bidragande medlem i arbetslaget. Supported Employment fokuserar på klientens förmågor och ger stöd för att klienten ska känna sig framgångsrik under en längre period. Treatment and Education of Autistic and relatead Communication handicapped CHildren Treatment and Education of Autistic and related Communication handicapped CHildren (TEACCH) syftar till habilitering och undervisning av barn, ungdomar och vuxna med autism och autismliknande tillstånd (Mesibov, 1993). Det är en pedagogik som tydliggör, var-hurnär-och-hur länge, för att göra klienterna mer självständiga i sitt vardagliga liv (Ferrante, Panerai, & Zingale, 2002).

5 Bedömningsinstrument I arbetet med klienterna använde sig deltagarna i studien av olika bedömningsinstrument. Dessa användes för att ta reda på klienternas psykosociala förmågor, styrkor och svagheter i sociala sammanhang, analysera klientens aktivitetsutförande, uppfattningen av klientens egen aktivitetskompetens samt målsättningar för denne. Worker Role Interview Worker Role Interview (WRI) är ett semistrukturerat intervju- och skattninginstrument som är baserat på MOHO (Braveman, Ekbladh, Fengerd, Forsytha, Haglund, Kellera & Kielhofner, 2006). WRI togs ursprungligen fram för att fastställa psykosociala faktorer som kan påverka återgången till arbete för arbetsskadade. En skala med 17 punkter kompletteras med resultaten från intervjuerna och annan information om klientens fysiska och funktionella status. Assesment of Communication and Interaction Skills Assesment of Communication and Interaction Skills (ACIS) är ett bedömningsinstrument för att se klienters utförande av en aktivitet i ett socialt sammanhang (Kielhofner, 2008). Instrumentet gör att arbetsterapeuten kan fastställa klientens styrkor och svagheter i interaktion och kommunikation med andra personer i dagliga aktiviteter. Instrumentet används i sammanhang som är meningsfulla och relevanta för klienten i dennes liv. The Perceive, Recall, Plan and Perform The Perceive, Recall, Plan and Perform (PRPP) är ett standardiserat bedömningsinstrument som fokuserar på att analysera uppgifter i aktivitet (Fry & O Brien, 2002). Den fokuserar på att samtidigt öva på uppgifter och strategier samt tillämpa dessa färdigheter i dagliga aktivitetsutförandet (Chapparo, Heard & Nott, 2008).

6 Min mening Min mening är den svenska versionen av Occupational Self Assesment (OSA) som är utformade för att få en bild av klientens egen uppfattning om hans aktivitetskompetens och vilken påverkan miljön har på hans aktivitetsutförande (Kielhofner, 2008). Instrumentet ger också en bild av klientens värderingar och ger honom möjlighet att prioritera. OSA ger klienten möjlighet att delta i framtagandet av mål och hur dessa skall nås. Dialog Om Arbete Dialog Om Arbete (DOA) är ett instrument som fokuserar på klientens förmåga att utföra arbetsrelaterade aktiviteter (Linddahl & Norrby, 2006). Individen ska aktivt delta i uppsättningen av mål och i rehabiliteringsprocessen. DOA är indelat i två delar, en subjektiv självskattningsdel och en objektiv bedömningsdel. Dessa skattas parallellt med varandra och utgör grunden för en dialog om rehabiliteringen av klienten. Samtalsmetodik För att motivera klienten till aktivitet och för att tydliggöra oförutsägbara situationer använde deltagarna olika typer av samtalsmetoder. Dessa två var Motiverande samtal och Sociala berättelser och presenteras närmare nedan. Motiverande samtal Motiverande samtal (MI) är en professionell samtalsmetod som är klientcentrerad och inriktad på förändring av beteenden och upplevelser av problemområden (Barth & Näsholm, 2006). Det är en styrande samtalsmetodik som i första hand inte handlar om hur förändring ska ske, utan istället om förändring ska ske. MI kan hjälpa klienten att hitta motiverande faktorer som formar syftet och meningen med den arbetsterapeutiska processen (Orchard, 2003).

7 Sociala berättelser Sociala berättelser tydliggör vad som händer och varför det händer samt förmedlar strategier till klienten (King & Toth, 2008). King & Toth menar vidare att sociala berättelser är användbara i nya situationer som för klienterna är oförutsägbara. Klienten vet vad som ska hända samt vad som förväntas och detta kan därmed minska oro och risk för känsla av misslyckande. Aspergers syndrom Diagnosen Aspergers syndrom (AS) beskrevs i veteskaplig litteratur för första gången på 1920-talet (Attwood, 2007). Hans Asperger beskrev därefter diagnosen mer ingående på 40- talet. Han såg att en del av barnen på hans klinik hade likadana personlighetsdrag och beteenden men han kunde inte hitta en beskrivning eller förklaring för den här lilla gruppen annorlunda barn. Han skrev dock utförliga beskrivningar om barnens förmågor och svårigheter och observerade bland annat att barnens sociala färdigheter var försenade för deras ålder. Inte förrän 1981 beskrev forskaren Lorna Wing begreppet Aspergers syndrom utifrån Hans Aspergers tankegångar och det var då begreppet uppmärksammades och etablerades. Hon observerade bland annat att barn med tidigt sociala svårigheter kunde uppnå stora framsteg om dem tidigt blev diagnostiserade och fick adekvat åtgärdsprogram. Det var utifrån detta som Wing ansåg att en ny diagnoskategori inom autismspektrumet behövdes. För att förstå vad AS är så måste man först förstå att det är ett neuropsykiatriskt funktionshinder vilket innebär att tillståndet har någon grund i biologisk sårbarhet (Norrö, 2007). Få studier har gjorts kring orsakerna för AS. En av de studier som gjorts visar att 50 % av studiens deltagare har ärftliga faktorer och cirka 25 % har pre- och perinatala faktorer såsom alkoholkonsumtion under graviditet, syrebrist vid födseln eller för tidigt födda (King, & Toth, 2008). Den, enligt DSM-IV-TR, första av två huvudkriterier (Bilaga 1) för att diagnostisera AS är att individerna ska ha en allvarlig begränsning i förmågan till ömsesidigt socialt samspel. Begränsningen leder till problem i relationer till andra individer, exempelvis att skaffa kamratrelationer som är passande för individens utvecklingsnivå (Bejerot, 2002). Detta tar sig

8 uttryck i att individerna inte har viljan att dela intressen, aktiviteter och glädje med andra. Svårigheter som, till skillnad mot tidigare nämnda problem, kan synas är att individer med AS har en bristande förmåga att använda ögonkontakt, kroppshållning, ansiktsuttryck och gester i social interaktion. Det andra huvudkriteriet är begränsade, repetitiva och stereotypa beteendemönster, intressen och aktiviteter (Attwood, 2007). Detta tar sig i uttryck i form av att individen fixerar vid enformiga och begränsade intressen med stor intensitet. Individerna fastnar ofta i ett specifikt intresse och lägger all sin tid och energi på detta. Aspergers syndrom och sysselsättning Att vara passiv och inte behövas när man faktiskt har arbetsförmågan är nedbrytande både kroppsligt och själsligt. Det heter ju funktionshinder, Aspergers syndrom förhindrar personen att göra det den egentligen kan göra. Vid ett fysiskt funktionshinder så kompenserar man det aktuella området så att hindret minimeras och då kan personen göra sådant som den annars inte skulle kunna. Kompenserande åtgärder används också med kognitiva funktionshinder som AS. För att minimera hindren behöver introduktionen till arbetslivet och arbetsplatsens bemötande vara anpassad efter AS (Norrö, 2007). Attwood (2007) menar att det inte finns någon typ av yrke som en person med Aspergers Syndrom inte klarar av. Enligt hans erfarenhet så kan personerna i denna målgrupp arbeta i alla branscher med allt från brevbärare till ägare och VD för företag. Enligt Attwood så har personer med AS speciella styrkor och svårigheter som är kopplade till diagnosen. I och med detta tycks han se varför personer med AS kan ha svårt att få en anställning som passar dennes färdigheter och kvalifikationer. Några exempel på färdigheter som är specifika för diagnosen AS är bland andra pålitlighet, perfektionism, känsla för logik, ihärdighet, se till detaljer och noggrannhet (Norrö, 2007). Hon menar att svårigheter som kan förekomma är att arbeta i grupp, hålla tid och arbetsrutiner, orealistiska målsättningar, handskas med förändring, fråga om hjälp, organisera och planera. Andra svårigheter med att få ett arbete kan vara att personen inte vet hur han ska bete sig vid en anställningsintervju, eller har svårigheter med de sociala relationerna.

9 Tidigare forskning på området arbetsterapi och Aspergers syndrom är mycket begränsad. Det finns en hel del forskning gällande AS men de har fokus på jämförelser mellan AS och autism eller AS hos barn och ungdomar. Många artiklar och böcker fokuserar på diagnosen och tilläggsdiagnoser. En artikel vars innehåll kunde relateras till vårt syfte handlar om arbetsterapeutens roll i habiliteringsarbete med personer med autsimspektrumstörning (LaVesser, Tomchek, & Watling, 2005). En annan artikel behandlar diagnosen och åtgärder ur ett psykiatriperspektiv (King, & Toth, 2008). Forskning med vår inriktning, sysselsättning i form av arbete, har inte hittats och detta styrker valet att utföra studien. Syfte Syftet med studien är att beskriva arbetsterapeuter erfarenheter av att arbeta i daglig sysselsättning med klienter med Aspergers syndrom. Metod Studiedesign En kvalitativ deskriptiv design användes då ett fenomen beskrevs detaljerat och grundligt (Patel, 2003). För kontinuitet i hela studiens text valdes det att i första hand att benämna personerna med AS som klienter och i andra hand som han. Valet av att skriva han styrktes av att män är överrepresenterade med upp till sex gånger, jämfört med kvinnor (Gillberg, 2005). Intervjupersonerna benämns i texten som deltagare eller hon eftersom alla intervjuade var kvinnor. Urval Som urvalskriterier valdes ett Typiskt urval där individerna valdes subjektivt för att de var typiska för den population författarna ville uttala sig om. Deltagarna skulle vara legitimerade

10 arbetsterapeuter och arbeta inom verksamhet med daglig sysselsättning för personer med AS inom Stockholmsområdet. Då detta är en variant av det icke-slumpmässiga urvalet gäller resultatet bara för de arbetsterapeuter som undersöktes (Gunnarson, 2002). Genom autismforums verksamhetsdatabas kontaktades ungefär 50 olika verksamheter som arbetade med Aspergers syndrom i daglig sysselsättning och personer i Stockholmsområdet. Nio personer svarade att de ville delta i studien. Informationsbrev (bilaga 2) med utförlig information om studien och dess syfte samt intervjuguide (bilaga 3) skickades via brev eller mejl. När intervjupersonerna tackat ja till att ge en intervju gav denne samtidigt sitt medgivande att medverka i studien. Intervjupersonerna uppmanades att i förväg ta del av intervjuguiden (Bilaga 3) för att i kunna tänka igenom sina erfarenheter. Detta för att författarna skulle få så uttömmande svar som möjligt samt konkreta exempel för att belysa studiens syfte (Kvale 1997). Den slutgiltiga deltagargruppen bestod av 8 arbetsterapeuter, samtliga kvinnor arbetande inom olika typer av verksamheter som arbetade med personer med Aspergers syndrom. Deltagarnas erfarenhet som arbetsterapeut och av att arbeta med personer i denna målgrupp varierade. Samtliga arbetsterapeuter utom en verkade inom landsting, kommun och privata sektorn i Stockholmsområdet. En arbetsterapeut verkade i Linköpingsområdet och kontaktades via en verksamhet i Stockholm. Det blev ett bortfall beroende på ett missförstånd mellan en deltagare och författarna. Missförståndet handlade om att det under intervjun framkom att deltagaren inte var arbetsterapeut. Denna intervju användes som ett träningstillfälle då det var första intervjun. Denna intervju borttogs senare från resultatet. Datainsamling En semistrukturerad intervju med en intervjuguide användes, innehållande arton huvudfrågor samt följdfrågor (Kvale, 1997). Ett exempel på hur huvudfrågorna var utformade är Hur går du tillväga när du kartlägger en ny klient?. För att utveckla intervjuguiden användes diagnoskriterierna enligt DSM-IV-TR och annan refererad litteratur och intervjuguiden var behjälplig i att styra intervjun mot studiens syfte (Olsen, & Sörensen, 2007). Vid flertalet

11 intervjuer ställdes samma arton huvudfrågor och de gånger som vissa frågor inte ställdes var det för att deltagaren redan täckt in det efterfrågade svaret. Förslag på följdfrågor fanns nedskrivna under varje huvudfråga. Intervjutillfällena spelades in för att registrera intervjupersonernas svar. Detta för att författarna skulle koncentrera sig på intervjupersonen istället för att anteckna (Patel, & Davidsson, 2003). Intervjuerna skedde på platser bestämda av intervjupersonen för att denne ska känna sig så trygg som möjligt och så att störande moment elimineras (Olsen, & Sörensen, 2007). Samtliga intervjuer skedde på deltagarnas arbetsplatser. Båda författarna deltog vid samtliga intervjutillfällen och hade lika stor roll. Under varje intervju turades författarna om att ställa huvudfrågor och när den ene ställde huvudfrågor så ansvarade den andre för följdfrågor. Tidsramen för intervjuerna var 60 minuter vilket hölls i samtliga fall. Det var upp till båda författarna att upprätta en god relation till intervjupersonen och balansera intervjun mellan att avgränsa och utveckla deltagarens svar (Lantz, 2007). Databearbetning I metoden för databearbetning användes analysprocessen enligt Lantz (2007). Det första steget i databearbetningen var att reducera mängden data. Svar från deltagarna som inte svarade mot syftet togs bort samt hummanden och skratt som inte var relevant för syftet. Efter att båda författarna läst genom intervjumaterialet noggrant, sorterades intervjusvaren från respektive intervju, och samlades tillsammans under respektive huvudfråga. Utifrån de samlade svaren söktes gemensamma mönster under varje huvudfråga, som kopplat till syftet, lyfte sig från mängden. All text som var kopplade till mönstren färgkodades i texten för att hållas separat från övrig text. Exempelvis så färgkodades allt som hade att göra med någon form av kommunikation med blått. Allt intervjumaterial lästes igenom en gång till för att se till att ingen, för syftet, väsentlig information gick förlorad. Den färgkodade texten klistrades in i ett nytt dokument, exempelvis allt skrivet i blått samlades tillsammans. Det som lyftes upp och samlades under en färg sammanfattades med en kort beskrivning som var den högsta tolkningen av intervjumaterialet, exempelvis vanligt med missförstånd i verbal- och kroppslig kommunikation. De högsta tolkningarna fungerade som arbetsteman och under dessa sammanställdes det slutgiltiga resultatet. När resultatet var färdigställt formulerades

12 arbetsteman om till sex olika huvudteman som väl speglade innehållet. Dessa sex teman presenteras i resultatet nedan. Etiska aspekter Intervjupersonernas konfidentialitet bibehölls genom att inga namn på personer eller verksamheter namngavs under arbetet med studien. Den inspelade intervjun raderades när den var transkriberad och transkriberingen kommer att raderas efter att uppsatsen godkänns. När det inte längre fanns anledning att kontakta intervjupersonerna för eventuell komplettering, raderades personliga uppgifter. Intervjupersonerna informerades om att de när som helst kunde dra sig ur studien utan negativa följder (Olsen, & Sörensen, 2007). En del citat och exempel skrevs om för att klinterna inte skulle kännas igen. Informationsbladet innehöll grundlig information om studiens syfte och om dess upplägg, samt att studien kan komma att användas i utbildningssammanhang (Patel, & Davidsson, 2003; Kvale, 1997). Resultat Resultatet presenteras utifrån de teman som växt fram under bearbetningen av intervjumaterialet. Dessa teman är Ett yrke olika roller, Det personliga mötet, Lära känna klienten med underrubrikerna Modeller, Metoder och Målformulering, Möjliggöra aktivitet med underrubriker; Motivation och Stöd med tid och planering, Kommunikation orsak till missförstånd med underrubriken; Tydlighet ökar förståelsen och Miljön - ett hinder. Ett yrke olika roller Deltagarna i studien beskrev sin roll i arbetet med klienterna som arbetskonsulent, personligt stöd, coach samt som konsulent, ödmjuk arbetsledare och informatör gentemot arbetskollegor, företag och andra yrkeskategorier. Samtliga uttryckte att de, i sina olika roller, arbetade tillsammans med klienterna i aktiviteten arbete. En deltagare beskrev att hon var anställd som

13 jobbcoach och inte arbetsterapeut, men fått anställning för de kunskaper hon hade från sin arbetsterapeutiska utbildning. Alla är anställda som jobbcoacher, men hade jag inte haft min arbetsterapeutiska utbildning så hade jag inte fått det här jobbet. Jag är anställd för att jag är Arbetsterapeut. En annan deltagare uttryckte hur hon hade olika roller i stödet till varje klient. [ ] stöttar och som personligt stöd både som mentor eller coach när det gäller arbetsuppgifter, men även en hand att hålla i[ ] Deltagarna menade att det som gör arbetsterapeuter speciellt lämpade att arbeta med denna målgrupp är den helhetssyn och fokus på aktivitet som arbetsterapeuter har. Som en av deltagarna beskrev, är förmågan att se till hela människan och dess delar viktigt, då klienterna kan ha svårigheter att utföra aktiviteter i alla olika delar av sitt dagliga liv. Många personer med Aspergers Syndrom kan ha svårigheter inom olika områden, till exempel arbete, fritid, familj och personlig hygien. Det framkom också att arbetsterapeutens roll var att se till det som fungerade hos klienten och att fokusera på förmågor och styrkor. Bedömning av klienterna skedde i aktivitet i olika miljöer och kunde därmed härleda orsaken till hans svårigheter och utifrån det finna lämpliga lösningar. En av deltagarna beskrev att arbetsterapeuters roll är att arbetar för att kompensera klienternas funktionsnedsättningar och aktivitetsmiljö. Framförallt har vi arbetsterapeuter den här att vi tänker kompensatoriskt, istället för att grotta ner sig och försöka ändra på den här människan. Det här är ju ändå funktionsnedsättningar som inte går att träna bort. Det personliga mötet Något som framkom samtliga deltagare var vikten att vid varje möte med klienterna, se dessa som individer med olika förutsättningar. Diagnosen beskrevs som mycket bred och därför var

14 det viktigt att se till varje enskild klient och inte stirra sig blind på diagnoskriterierna. Därför möter vi alla precis som jag möter er. Öppet och skapa en egen bild, för att den bilden som redan finns är så många gånger fel. Flertalet deltagare uttryckte att de hade i åtanke att se klienten här och nu, men också vad de hade gjort tidigare vilka vanor, roller och rutiner som klienten hade. Det vi jobbar med är ju att vi ser ju vilja, vanor, ni vet, MOHO, hela den biten. Genom deltagarna framkom det att det var viktigt med struktur och att vara tydlig vid mötet med klienterna. De flesta deltagare antecknade vad som diskuterats och uppkommit under ett möte och efter mötets slut sammanfattade de för att försäkra sig om att klienten förstått vad de talat om. En av deltagarna berättade att hon tänkte på att inte gestikulera så mycket för att det kunde distrahera klienten. Många uttryckte att det var viktigt att vara väl förberedd och ha en tydlig planering inför mötet. En av de företeelser som flertalet av deltagarna beskrev som svårt i mötet med klienterna var att de inte vet vad de är intresserade av. Det framkom under intervjuerna att många av klienterna inte hade några specialintressen. Det beskrevs snarare som att de inte hade några intressen alls, vilket gjorde det till en utmaning att finna en för klienten meningsfull sysselsättning. - Vad är du sugen på? Vet inte. Har du någonting du är bra på? Vet inte. Vad brukar du göra annars? Vet inte. Flertalet deltagare beskrev att klienterna inte visste sina förmågor och ofta gav uttryck för låg självkänsla och självförtroende. Det var viktigt att arbeta med dessa problem till exempel genom att klienterna fick utföra aktiviteter som de var duktiga på och motta mycket positiv feedback på att de gjorde ett bra jobb. En deltagare uttryckte att hon arbetade tätt tillsammans med klienterna och ofta gjorde trevliga saker tillsammans i syfte att lära känna varandra. Detta ansåg hon kunde leda till

15 missförstånd då klienterna ofta var ensamma och feltolkade den terapeutiska relationen. Hon beskrev att det då var viktigt att tydliggör syftet för att undvika ett sådant missförstånd. [ ] blir det väldigt lätt att man får en kompisrelation [ ]. Lära känna klienten Syftet med karläggningen ansåg samtliga deltagare var att lära känna klienten. Det innebar att ta reda på intressen, förmågor och svagheter hos klienten samt vad som motiverade till aktivitet. För att uppnå ett så bra samarbete som möjligt var det viktigt att klienten kände förtroende till arbetsterapeuten. Deltagarna beskrev att tidsperioden för kartläggning varierade mellan två veckor upp till tre månader, beroende på klientens behov och typ av verksamhet. Efter kartläggningen formulerades en genomförandeplan vilken reviderades fortlöpande. En deltagare beskrev kartläggningen så här: Kartläggningen går egentligen ut på att hitta det dom vill. Självklart lära känna dom, se vad det är för personer. Och se hur vi kan jobba för målen dem vill nå. Modeller Användandet av modeller för att lära känna klienterna varierade mellan arbetsterapeuterna. En del använde sig inte av någon uttalad modell, men samtliga uttryckte att de hade olika modeller som grund för sitt tankesätt. Den modell som flertalet av deltagarna ansåg var bra, eftersom den ser till hela klienten, var MOHO. En av deltagarna beskrev att modellen var bra just för att den innefattar klientens viljor, vanor och roller i den miljö som aktiviteten utförs i. Jag använder jättemycket MOHO, den är ju verkligen passande för det här att få in de här olika delarna att tänka roller och värderingar, vanor och miljö och hälsa alla de här delarna kommer in där. Andra modeller deltagarna beskrev som värdefulla som grund i arbetsterapeuternas tankesätt var ett systemteoretiskt tänkande och Teacch-programmet.

16 Den vanligast förekommande arbetsmodellen var Supported Employment. Deltagarna uttryckte att den var mycket passande för att stor del av arbetet med denna målgrupp har som syfte att möjliggöra för klienterna att få praktik och arbete. Flertalet arbetade efter en trestegsmodell som grundar sig i Supported Employment och ansågs vara särskilt lämpad då den omfattar kartläggning, arbetspraktik och arbetsverksamhet. Metoder Det beskrevs att det finns olika metoder för att få svar på vad klienten kan och vill. Samtliga deltagare tyckte att det var viktigt med struktur under kartläggningens intervjuskede. Inom somliga verksamheter använde arbetsterapeuterna färdiga kartläggningsmallar medan andra använde egenkonstruerade bedömningsinstrument eller redan befintliga bedömningsinstrument. Instrument som nämns är Dialog Om Arbete (DOA), Worker Role Intervju (WRI), Assessment of Communication and Interaction Skill (ACIS), Percive Recall Plan Performe (PPPR) och Min mening. Det sistnämnda var det bedömningsinstrument som de flesta arbetsterapeuter uttryckte ha särskilt bra erfarenheter av. Flertalet av deltagarna beskrev att när de tagit reda på vad klienten ville, gällde det att se om aktiviteten var möjlig och varför han ville utföra den. En del klienter beskrevs som att de hade dålig självinsikt och inte visste sina begränsningar. För att se om klienterna kunde utföra sina önskade aktiviteter så behövde arbetsterapeuterna se till deras förutsättningar. För att se klientens förutsättningar och hitta en passande aktivitet kunde han behöva prova flera olika aktiviteter. I detta skede beskrev flertalet av deltagarna att de tillsammans med klienten provade aktiviteterna. Det kunde handla om att arbetsterapeuten lärde sig praktikplatsens arbetsuppgifter för att sedan lära vidare till klienten. En av deltagarna uttryckte sig så här: [ ] försöka se personen i så många olika miljöer som möjligt och med så många olika aktiviteter som möjligt. En deltagare beskrev processen, att finna en aktivitet, kunde upplevas känslomässigt ansträngande för klienten men trots det så var det viktigt att inte utesluta någonting. Hon menar att klienten kunde gå miste om en bra arbetsplats som vid en första anblick verkade

17 vara opassande. Hon beskrev detta så här: Han hoppar och studsar därifrån och tycker livet är underbart. Tänk om man gått miste om den arbetsplatsen bara för att man tänkt att hon inte tycker om stora bullriga miljöer. Flertalet nämnde att en så enkel aktvitet som att gå och fika gav värdefull information om exempelvis hur klienten kunde hantera pengar, hur han tog sig till platsen och hur klienten agerade i den sociala miljön. Många ansåg att se klienten i aktivitet gav en sanningsenlig bild av vilka förmågor och svårigheter han hade. En deltagare beskrev att många klienter uttryckte att de trodde sig kunna utföra en aktivitet då de egentligen inte förstod dess fulla innebörd. Exempelvis uttrycker en klient att han kunde laga mat, men i själva verket kunde han bara koka makaroner. Detta beskrev deltagaren så här: Det är ett oerhört glapp mellan att göra och veta. Det är där många gånger den här funktionsnedsättningen finns. Man vet men det här att länka över det till att göra finns inte. Målformulering I processen att lära känna klienten ingick det enligt deltagarna att tillsammans med klienten få fram och formulerade dennes mål. Målen sattes upp utifrån klienternas vilja men samtidigt det som arbetsterapeuterna såg som realistiskt. Många deltagare beskrev att de i detta skede många gånger var tvungna att leda in klienterna från ett orealistiskt mål till ett mer realistiskt. De vanligaste målen var att få komma ut i praktik eller få anställning. Andra mål som beskrevs var alltifrån att få sociala kontakter till att bara komma hemifrån. Flertalet deltagare nämnde att uppföljning var en viktig del i arbetet. Detta för att tillsammans med klienten se till att målen uppfylldes och att han kände sig trygg och trivdes i den verksamhet han var i. Det framkom att det var viktigt att klienten och arbetsterapeuten hade en kontinuerlig kommunikation ifall problem uppstod på arbetsplatsen och för att klienten inte skulle känna sig ensam. En deltagare uttryckte detta som att: Det är ju inte så att: Nu är han ute på jobb, fan vad bra. Hej Då!.

18 Möjliggöra aktivitet I arbetet med att möjliggöra aktivitet för klienterna uttryckte deltagarna att det fanns flera olika utmaningar. En deltagare menade att hennes uppgift var att realitetsanpassa. Det handlade om att komma runt de problem klienterna hade gällande orealistiska önskemål, om vilka aktiviteter de ville sysselsätta sig med och att de bara kunde tänka sig en slags aktivitet. För att lösa detta problem beskrev flera deltagare upp att de kunde vinkla klientens intressen. Ett exempel på detta var en klient som var mycket intresserad av klassisk musik. Detta innebar att det enda han kunde tänka sig göra var att lära sig spela klassisk musik på piano och bli konsertpianist. Arbetsterapeuten ordnade pianolektioner åt klienten, men ambitionen var att det senare skulle leda klienten till andra intressen och mer realistiska mål. Arbetsterapeuten ansåg att det skulle varit lättare att möjliggöra aktivitet för klienten om hans intresse var klassisk musik för att han tyckte det var mysigt i konserthuset. Intresset skulle då kunna vinklas och på så sätt motivera klienten att arbeta i konserthuset som exempel garderobiär eller städare. En deltagare berättade att en av hennes klienter enbart kunde tänka sig att kopiera papper på ett företag. En arbetsuppgift som skulle innebära två timmars arbete per dag. Samtidigt ville han ha en heltidstjänst men kunde inte utföra de övriga arbetsuppgifterna en anställning skulle innebära. En deltagare beskrev att: Det är också att man får realitetsanpassa, vad är möjligt att bli? De erfarenheter och den utbildningsgrad som du har. Vissa deltagare beskrev att de benade ut klienternas intresse för att det enligt dem kunde finnas flera orsaker till ett intresse. Det kunde handla om en önskan om att bli fotbollsproffs, som i själva verket låg i att han tyckte bollen luktade gott eller ville uppleva gemenskapen på läktaren. En deltagare beskrev det så här: [ ] någon här som ville bli pilot. Det visade sig att han ville bara vara på flyplatsen. Och dem har hittat ett caféjobb på en flygplats [ ].

19 Motivation Flertalet deltagare beskrev att om de skulle möjliggöra aktiviteter måste klienterna vara motiverade. Det beskrevs under intervjuerna att flertalet av arbetsterapeuterna tyckte det var svårt att ta reda på vad som motiverade klienterna. Många gånger handlade det om att klienterna inte visste vad de vill eller vad de var bra på. En deltagare menade att alla människor vill göra någonting de är bra på och intresserade av. Somliga använde sig av motiverande samtal då klienterna var i en förändringsprocess och den uttrycktes som mycket effektiv och värdefull. Det visade sig att det ibland kan vara svårt att få klienten till aktiviteten och detta beskrev en deltagare som att: [ ] ta reda på vad de vill för att de själva inte kan sätta ord på det och kanske inte vet. En deltagare berättade att en av hennes klienter uteblev från aktivitetstillfällena. Hon visste att han var intresserad av tv-spel vilket nyttjades för att motivera honom till att börja komma till verksamheten. Det köptes in ett tv-spel och arbetsterapeuten lockade klienten att komma till verksamheten och börja dagen med att spela. Detta fungerade som ett steg i att komma vidare till att arbeta efter de uppsatta målen. Samma deltagare beskrev detta som att: Du måste ge dem någonting tillbaka för att dom ska ge någonting av dom själva Du måste motivera med någonting konkret. Enligt några deltagare kunde svårigheterna i att motivera, ligga i att klienterna inte förstod själva aktiviteten och dess syfte. Om arbetsterapeuterna kunde tydliggöra aktiviteten och syftet så klienten förstod kunde det medföra att han blev motiverad. En deltagare beskrev det så här: [ ] motivationen kan ligga i att förstå, förstår jag inte blir jag inte motiverad förstår jag så kan jag bli motiverad. Stöd med tid och planering Flertalet deltagare beskrev att många klienter hade svårigheter med tidsuppfattning under sitt aktivitetsutförande. För att komma runt dessa svårigheter och möjliggöra aktiviteter uttryckte

20 samtliga att det var av yttersta vikt att tydliggöra aktivitetens uppbyggnad. Detta innefattade att med olika strategier tydligt visa klienten aktivitetens början och slut och hur långa tid aktiviteten skulle pågå. En deltagare beskrev att hon så långt som möjligt använde vardagsnaturliga hjälpmedel så som scheman, mobiltelefon, äggklocka och skriftliga instruktioner. Det beskrevs att det sista hjälpmedel som användes var förskrivningsbara tekniska hjälpmedel så som Handi och tidsstock. En svårighet som flertalet av deltagarna stötte på var att hjälpa klienterna med att planera sina aktiviteter. De lärde klienterna strategier om vad de skulle göra i situationer som inte gick som de tänkt sig. Det kunde röra sig om kom-ihåg-lappar med information om vem de skulle ringa om de inte visste vad de skulle göra i en given situation. Det kunde också vara att vänta på nästa tåg om de missade det första, istället för att gå hem och missa aktiviteten. Kommunikation orsak till missförstånd Samtliga deltagare beskrev att i kommunikationen mellan klient och arbetsterapeut så kunde det uppkomma svårigheter som påverkade den dagliga sysselsättningen. Det kunde röra sig om missförstånd i samtal och svårigheter att förstå metaforer och ironier. Svårigheterna varierade från individ till individ men det var ofta en grund till missförstånd. En deltagare uttryckte att det var viktigt att hela tiden instruera till hundra procent. Om instruktionerna inte var tydliga nog kunde det vara svårt för klienten att komplettera resterande information och detta medför svårigheter att utföra en aktivitet. Hon beskrev svårigheter med kommunikation så här: Språk är något väldigt abstrakt. En del uppfattar det bara som något som kommer ur munnen på mig. Jag ser att din mun rör sig men jag förstår inte vad du säger. Flertalet arbetsterapeuter beskrev att det var viktigt att vara ärlig och rak i samtal med klienterna. Detta för att vara ett stöd och tydliggöra missuppfattningar som kan uppstå i den sociala interaktionen under aktivitetsutförandet. En strategi som användes för att tydliggöra en specifik situation var sociala berättelser.

21 De flesta deltagare uttryckte att klienterna många gånger hade svårt att tyda kroppsspråk och mimik. Därför var det viktigt att tänka på att inte kommunicera på sådana sätt då detta tar uppmärksamhet och energi. Tydlighet ökar förståelsen Flertalet deltagare beskrev att det var viktigt att vara tydlig i kommunikationen, då många av deras klienter blev stressade av att försöka förstå vad arbetsterapeuterna menade. Om inte förhållningssättet var tydligt mot klienterna kunde det resultera i att de inte vill kommunicera och till slut drog sig undan från aktiviteten. En deltagare beskrev det så här: Det kan bli en stress för många att dem måste va lyssnande, vad kan dom mena med det? [ ] just det här med ironi, när man ska skoja lite sådär[ ]? En annan faktor som beskrevs som stressande för klienten var oförmågan att förstå ironier och metaforer. Vidare beskrevs att vissa klienter upplevde stor påfrestning i att försöka förstå skämt i en social situation. Några deltagare uttryckte i motsats till andra att deras klienter inte hade några svårigheter att förstå metaforer och ironier. Det visade sig också att många klienter hittade strategier och lärde in olika uttrycks betydelse. Det kunde vara att de lärde sig att hoppa över kaffet inte bokstavligen betydde, nu hoppar vi över kaffet, utan att nu ska vi arbeta och fikar när vi är klara. Ytterligare en utmaning som beskrevs var att arbetsterapeuterna upplevde att flertalet klienter var ja-sägare. Om klienten gick med på att utföra en aktivitet som denne egentligen inte ville utföra, undvek de åtminstone en diskussion. Flertalet av deltagarna uttryckte att det var en stor utmaning att inte veta vad klienten verkligen vill. En av arbetsterapeuterna uttryckte att det var beroende av hur man frågar som man får svar. [ ] att vi får ett ärligt svar, att nej betyder nej och ja betyder ja. Det beskrevs att en annan svårighet var att försöka se vems vilja som kom fram. Vissa av jasägarna svarade på ett visst sätt för att de trodde att det var vad som förväntades av dem, medan andra svarar ja utifrån någon annans vilja.

22 Miljön ett hinder Det framkom att de aktiviteter klienterna ville utföra sällan var hindret, utan svårigheterna för klinterna låg istället i den fysiska och social miljön. Olika faktorer försvårade klienternas aktivitetsutförande. Den vanligaste förekommande faktorn var brist på struktur i aktivitetsmiljön. Samtliga arbetsterapeuter tryckte på att den fysiska miljön behövde vara strukturerad för att möjliggöra aktivitetsutförandet. Det beskrevs att om det fanns brister i miljön gick arbetsterapeuten in och anpassade, samt arbetade fram strategier för att strukturera miljön. Det handlar ju mer om att anpassa miljön kring personen så det funkar. Deltagarna beskrev att somliga klienter hade svårt att hantera oförutsedda situationer i den sociala miljön. För att motverka detta lärde arbetsterapeuterna ut strategier för olika situationer som krävde att de skulle vara flexibla. Ett exempel var en klient som arbetade på en bensinmack med att placera varor i hyllor. Kunder kom fram till honom med olika frågor vilket han hade svårt att hantera. Klienten bemötte kunderna på ett till synes otrevligt sätt eftersom han inte var rustad för dessa sociala interaktioner. Enligt klienten var arbetsuppgiften att plocka i hyllorna inte att svara på frågor från kunder. Arbetsterapeuten gick där in och lärde ut en så enkel strategi som att hänvisa kunderna till kassan och därmed kunde klienten fortsätta att arbeta. Det poängterades dock av flertalet deltagare att det ofta var svårt att lära ut strategier gällande socialt samspel då den ena situationen inte är den andra lik. [ ] det märker man i sociala sammanhang också så fort det kommer nått oväntat eller att man ska göra någonting annat som man inte är van vid, det är ju då det ställer till problem absolut. Konklusion Resultatet av vår studie visade att samtliga arbetsterapeuter arbetade klientcentrerat för att lära känna klienten. Deltagarna hade som utgångspunkt att klienterna var unika individer eftersom de, trots samma diagnos, hade olika förutsättningar gällande styrkor och svagheter. Samtliga deltagare arbetade tillsammans med klienten för att sätta upp mål och hur dessa skulle uppnås. Alla deltagare arbetade aktivitetsinriktat mot aktiviteten arbete, då målet för de flesta av deras

23 klienter var att få någon form av anställning eller praktik. Studiens resultat visade att ett av hindren för att nå målen kunde vara svårigheter i att motivera klienten. Kommunikation i form av samtal och kroppsspråk var andra faktorer som kunde försvåra arbetet. För att arbeta mot detta uttryckte deltagarna att de försökte vara raka och ärliga och inte använda sig av kroppsspråk. Resultatet av vår studie visade att stor del av deltagarnas arbete låg i att strukturera och lära ut strategier. Samtliga deltagare uttryckte sig ha användning av de praktiska och teoretiska grunder som en arbetsterapeut har. Användandet av modeller och metoder varierade mellan deltagarna. De vanligast förekommande modellerna som användes var MOHO och Supported Employment och den vanligaste metoden var Min mening. Resultatet av vår studie visade att en viktig uppgift för arbetsterapeuterna var att möjliggöra klienternas aktivitetsutförande genom att strukturera och kompensera aktivitetsmiljön. Metoddiskussion Diskussion Vi anser att studiedesignen var ett lämpligt val då svaren från intervjuerna var grundliga och detaljerade. Deltagarna fick tid och utrymme att utförligt svara på intervjuguidens frågor. Eftersom valet hade gjorts att arbetsterapeuterna skulle ta del av intervjuguiden i förhand fick de mer tid att fundera igenom sina erfarenheter och på så sätt komma med mer uttömmande svar. Frågorna i guiden var även formulerade efter en ordning som skulle vara mest begriplig ur intervjupersonens synvinkel (Lantz, 2007; Patel 2003). Vi anser att intervjuguiden hade för många frågor, vilket kan uppfattas tröttsamt för deltagarna (Patel & Davidsson, 2003). Vi märkte inte av detta då intervjuerna flöt på bra och deltagarna inte hade några problem att prata på under de utsatta sextio minuterna. Vi menar dock att intervjuguiden kunde ha komprimerats och vissa frågor kunde ha varit tydligare utformade. Att det blev för många frågor kan bero på horror vacui, rädsla för tomrummet och viljan att ta med allt, vilket är vanligt förekommande nybörjarfel (Trost, 2005). Vi anser att intervjuguiden utöver detta var välkonstruerad och gav uttömmande svar. Detta beror på att den i stor utsträckning byggdes på diagnoskriterierna för Aspergers syndrom vilka vi också var inlästa på (Patel & Davidsson; Trost).

24 Urvalet föll naturligt då tidsramarna för studien är begränsad. Vi tror att resultatet skulle ha blivit mer heltäckande om mer tid och resurser att intervjua personer från exempelvis hela landet. Vi menar att det var mest effektivt att söka verksamheterna på det sätt som gjordes och gav störst chans att få en tillräcklig undersökningsgrupp. Det framkom under verksamhetssökningarna att stor del av verksamheterna som hade sysselsättning för AS många gånger inte hade några klienter med diagnosen. Detta ser författarna som en bidragande orsak till att kvoten av bestämda tio intervjupersoner inte fylldes. En annan anledning kan vara att få arbetsterapeuter arbetar inom verksamheter för AS. Att kvoten av intervjupersoner inte fylldes påverkade inte resultatet då vi anser att intervjuerna är mycket väl genomförda. Detta styrks av att ett fåtal väl utförda intervjuer är mer värda än många som är sämre utförda (Trost, 2005). Det missförstånd som uppstod i och med bortfallet tror vi berodde på det stora antalet mejl som skickades fram och tillbaka. Hade vi varit mer strukturerade i hanteringen av mejlkontakter skulle problemet kring bortfallet, troligen inte uppstått. Vi diskuterade att de skulle underlättat det stora flödet av mejl om vi upprättat ett separat mejlkonto för denna studie. Vi skulle då lättare kunnat ha översikt och hållit reda på exempelvis vilka mejl vi svarat på. Den första intervjun som genomfördes blev bortfallet och vi såg den som ett träningstillfälle. Lantz (2007) anser att det underlättar att göra en eller flera provintervjuer och i enighet med författaren så bads intervjupersonen att komma med kritik både gällande innehåll samt upplägg av intervjun. Vi har så långt som möjligt försökt uppnå en hög grad av strukturering i den kvalitativa deskriptiva ansatsen, i likhet med tidigare beskrivning (Patel, 2003). Eftersom huvudfrågorna inte ställdes konsekvent arbetade detta emot målet att hålla en hög grad av strukturering. Anledningen till att huvudfrågorna inte ställdes konsekvent berodde på att vissa deltagares var uttömmande nog att de täckte in fler huvudfrågor i samma svar. Det var då viktig att vi båda kom ihåg vilka svar vi fått och att de frågorna inte behövde ställas. Svaren från deltagarna kom i och med detta inte i ordningsföljd enligt intervjuguiden, men alla frågor besvarades. Detta förändrade inte vårt resultat, men det påverkade analysarbetet i form av att det blev mer ostrukturerat och svårarbetat. Eftersom frågorna inte alltid besvarades i samma ordningsföljd tog det längre tid och krävde att vi var mer noggranna då vi sökte igenom intervjumaterialen.