Redogör för, jämför och diskutera skillnader och likheter gällande röda viner från Côte de Nuits och Côte de Beaune. För 197-137 miljoner år sedan låg Côte de d Or under vatten och var en insjö (Robinson, 2006n). Därför har Côte de d Or idag en kalkrik jordmån vars bästa vingårds platser ligger till störst del på kullar som består av olika berg och jordarter, som härstammar från havsavlagringarna, med en subjord av märgelsten (Johnson, Robinson, 2007g). I Côte de Beaune är märgelstenen bredare och går högre upp på sluttningen så vinstockarna kan växa hela vägen upp till toppen (Johnson, Robinson, 2007g). I Côte de Nuits är subjorden lite smalare och på toppen av kullarna ligger ett lager av kalksten dock blir kvaliteten på druvorna bättre på de jordar av en blandning mellan siltavlagring och sten (Johnson, Robinson, 2007g). I Norra delen av Côte d or får vingårdarna en jämn balans, från bergen som skyddar från vind och ger lagom med solexponering. Toppjord av siltavlagringar och sten går längs den nedre delen av slutningen vilket ger styrka till vinerna i Chambolle- Musigny, Morey-St- Denis och Gevrey-Chambertin (Johnson, Robinson, 2007g). Vingårdslägena varierar och är olika bra, i ordning från bäst till sämst följer: Grand cru skriver ut vingårdsnamnet i stor text samt tillåtet att skriva Grand cru på flaskan, Premier cru skriver ut vingårdsnamnet, eller Primer cru om fler vingårdar, följs efter kommunnamnet, Appelation Communale samma som Premier cru men vingårdsnamnet skrivs ut i mindre stil och den fjärde klassen med dåligare lägen får bara skriva ut Bourgogne(Johnson, Robinson, 2007g). I Côte de Nuits ligger Vosne-Romanée på sydslutningar med rödaktig jord som är djup och rik på kalkhaltig lera; vinerna har en samments liknande värme, fines och är kryddigga (Johnson, Robinson, 2007g). Här hittar vi sex grand cru vingårdar som anses vara i Bourgognes toppklass, tillexempel Romanee-conti, som är den kändaste, med en brant slutning av mager kalkhaltig lerjord (Johnson, Robinson, 2007g). Grand crusen har gemensamt en sälsyn stor finess (Robinson, 2006o). I Chambolle, Morey och Gevrey är vinerna dominerade av kraft och muskler som med långt åldrande, längst i Bourgogne, blir sammetslen (Johnson, Robinson, 2007g). Chambolle- Musigny har en hög, jämn kvalitet längs alla vingårdar men de två Grand cru vingårdarna sticker ut, Le Musigny växer på branta slutningar med en jordmån av lera och kalksten som dränerar bra, och är perfekt för viner med stor kropp; ger parfymerade viner med en unik sensuell smak. Den är inte så kraftig som en Chambertin, inte så kryddig som en Romanée och långlivade, upp mot 10-15 år (Johnson, Robinson, 2007g). Bonner Mares har mer stabilitet, styrka och är uppmärksammad för att vara långlivat (Robinson, 2006p). Morey-St-Denis har hamnat lite i skymundan av sina kändare grannar men skapar utmärkta röda viner (Robinson, 2006q). Moreys fem mest berömda Grand cru vingårdar är nästintill kändare än regionen, Clos de la Roche och Clos de St-Denis får, av den kalkrika jorden, liknade viner som Chambertin med en lång eftersmak, kraft och djup (Johnson, Robinson, 2007g). Gevrey-Chambertin har typiskt en djupare färg och är kraftfullare jämfört med Vosne-Romanée och Chambolle. De bättre vinerna har ett långt liv och blir väldigt hela och rika (Robinson, 2006r). Côte de Nuits viner har mer robusthet, djupare färg, och ett längre liv jämfört med Côte de Beaune, Volnay och Beaune (Johnson, Robinson, 2007g). I Côte de Beaune, Santenay är det stora skillnader i jordmånen och således skiljer sig vinerna tvärt från varandra. Vissa viner är djupa och typiska för Côte de Nuits men inte lika långlivade (Johnson, Robinson, 2007g). Dessa viner utgör majoriteten och växer på de mer märgelberikade platserna (Robinson, 2006s). Andra delar ger mer lättare viner i stil med de typiska
lätta dragen för Côte de Beaune (Johnson, Robinson, 2007g). Chassagne- Montrachets röda tenderar att vara hårda och jordiga när ung och når aldrig en hög komplexiteten dock är ett bra exempel vinproducenten Morgeot som ligger på södra sidans grus och kalkstens jordmån (Robinson, 2006a sid159). De bättre vinerna liknar de rustika Gevrey-Chembertins kraftiga viner (Johnson, Robinson, 2007g). I Volnay är jorden väldigt tun vilket ger lätta röda viner som ska drickas rätt ungt (Robinson, 2006o). Volnay är känt för sina röda viner som är mjuka med mycket bouquet, har en blek röd färg, stor karaktär och lång parfymerad eftersmak (Johnson, Robinson, 2007g). Pommard skiljer sig i stil jämfört med de övriga Côte de Beaune vinerna av den rödaktiga och järnhaltiga jorden, och för således röda mörka viner som är tunga och tanninrika. De bästa vinerna behöver 10år för att utvecklas fulltut. (Johnson, Robinson, 2007g). Pommard har inga Grand cru dock anses Les Rugiens Bas vara värd bemärkningen (Robinson, 2006t). I självaste Beaune finns det mycket röda viner som är acceptabla och prisvärda. Vinerna lagras väll men i kortare tid, samma som med Romanee (Johnson, Robinson, 2007g). Jorden är sandigare här vilket ger viner som är lätt fylligt, är inte lika starka som Pommard och inte heller lika eleganta som Volnay men har mer rustik än vinerna från Corton (Robinson, 2006u). Aloxe-Corton profileras framför allt för sin höga platå som täcker ett stort område av Grand cru vingårdar, det enda röda i Côte de Beaune. De röda vinerna växer på den nedre delen av platån och vinerna är stora och tanninrika (Johnson, Robinson, 2007g). Cortons viner är lika långlivade som Pommard och är svåra som ung men med ålder blir de rik och komplexa med jordiga toner (Robinson, 2006v). Subjorden är av mestadels märgel i hela Côte d Or och jordmånen har kalkinslag med lera, grus och sten. Volnay och Vosne-Romanée tenderar har ha lite magrare jordar och Pomerol mer järnhaltig, dock har stora delar av Côte de Nuits siltavlagringar och sten. Men detta varierar från vingård till vingård och vinodlarna väjer att odla på den jordmån som passar de röda druvorna bäst, oftast de nedre delarna av kullarna på passande jordar. En rödtråd mellan des vinstilar är att Beaunes viner är lättare medans Nuits är tyngre dock har vi undantag som Pommard och Chassagne- Montrachets i Beaun samt Cote Nutis, Vosne-Romanée. Kvalitetsbeteckningarna är svårförståliga och innebär att en stor kunskap krävs om samtliga vingårdar; då vissa Village-viner har samma kvalitet som Premier Cru och vissa Premier Cru är likvärdiga med lägre Grand Cru viner. Detta gör Côte dor till en region som är svår för konsumenten att ta till sig då det är lättare att vända sig till nya världens druvsort-ättiketer som är lätta att förstå. De stora namnen tjänar på systemet då lagsystemet urskiljer de bästa vingårdarna distinkt från varandra då det är få Grand Cru lägen per by, mer i Nuits jämfört med Beaune, vilket ökar efterfrågan. 3 Referenslista David Bird (2005) Understanding wine technology. Hämtad 2012/02/05: https://lms.oru.se/bbcswebdav/pid-62794-dt-content-rid-391653_1/courses/62010-20121- inst6000/bird%20om%20blending.pdf
Hugh Johnson, Jancis Robinson (2007a) Atlas över världens viner. Sjätte upplagan. Octopus Publishing group, London. 82-111 Hugh Johnson, Jancis Robinson (2007b) Atlas över världens viner. Sjätte upplagan. Octopus Publishing group, London. 225-251 Hugh Johnson, Jancis Robinson (2007c) Atlas över världens viner. Sjätte upplagan. Octopus Publishing group, London. 222-223 Hugh Johnson, Jancis Robinson (2007d) Atlas över världens viner. Sjätte upplagan. Octopus Publishing group, London. 112 Hugh Johnson, Jancis Robinson (2007e) Atlas över världens viner. Sjätte upplagan. Octopus Publishing group, London.120 Hugh Johnson, Jancis Robinson (2007f) Atlas över världens viner. Sjätte upplagan. Octopus Publishing group, London.123 Hugh Johnson, Jancis Robinson (2007g) Atlas över världens viner. Sjätte upplagan. Octopus Publishing group, London.56-67 Jancis Robinson (2006a). Oxford companion to wine. Tredje upplagan. Oxford University Press, Oxford. 88-92 Jancis Robinson (2006b). Oxford companion to wine. Tredje upplagan. Oxford University Press, Oxford. 306-309 Jancis Robinson (2006c). Oxford companion to wine. Tredje upplagan. Oxford University Press, Oxford. 728 Jancis Robinson (2006d). Oxford companion to wine. Tredje upplagan. Oxford University Press, Oxford. 26
Jancis Robinson (2006e). Oxford companion to wine. Tredje upplagan. Oxford University Press, Oxford. 380 Jancis Robinson (2006f). Oxford companion to wine. Tredje upplagan. Oxford University Press, Oxford. 660 Jancis Robinson (2006g). Oxford companion to wine. Tredje upplagan. Oxford University Press, Oxford. 42 Jancis Robinson (2006h). Oxford companion to wine. Tredje upplagan. Oxford University Press, Oxford. 75 Jancis Robinson (2006i). Oxford companion to wine. Tredje upplagan. Oxford University Press, Oxford. 713 Jancis Robinson (2006j). Oxford companion to wine. Tredje upplagan. Oxford University Press, Oxford. 417 Jancis Robinson (2006k). Oxford companion to wine. Tredje upplagan. Oxford University Press, Oxford. 122 Jancis Robinson (2006l). Oxford companion to wine. Tredje upplagan. Oxford University Press, Oxford. 24 Jancis Robinson (2006m). Oxford companion to wine. Tredje upplagan. Oxford University Press, Oxford. 754 Jancis Robinson (2006n). Oxford companion to wine. Tredje upplagan. Oxford University Press, Oxford. 206-207 Jancis Robinson (2006o). Oxford companion to wine. Tredje upplagan. Oxford University Press, Oxford. 758 Jancis Robinson (2006p). Oxford companion to wine. Tredje upplagan. Oxford University Press, Oxford. 150 Jancis Robinson (2006q). Oxford companion to wine. Tredje upplagan. Oxford University Press, Oxford. 452
Jancis Robinson (2006r). Oxford companion to wine. Tredje upplagan. Oxford University Press, Oxford. 759 Jancis Robinson (2006s). Oxford companion to wine. Tredje upplagan. Oxford University Press, Oxford. 609 Jancis Robinson (2006t). Oxford companion to wine. Tredje upplagan. Oxford University Press, Oxford. 535 Jancis Robinson (2006u). Oxford companion to wine. Tredje upplagan. Oxford University Press, Oxford. 74 Jancis Robinson (2006v). Oxford companion to wine. Tredje upplagan. Oxford University Press, Oxford. 14 Ronald S Jackson (2009) Wine tasting a professional handbook. Academic press, Burlington, USA. 410-411