Attityder, fördomar, provokationer, övervåld?

Kriminologiska institutionen Attityder, fördomar, provokationer, övervåld? En undersökning om ungdomarnas attityder samt deras utsatthet för övervåld från polis och väktare. Examensarbete 15 hp Kriminologi Kriminologi III (30 hp) Höstterminen 2009

Sammanfattning Syftet med studien är att försöka ta reda på om poliser och väktare har en aktiv del i att problemsituationer mellan dem och ungdomar uppstår, exempelvis genom provokationer och övervåld. Studien ska också försöka ge ett svar på om denna typ av provokationer och övervåld leder till att ungdomarna utvecklar olika attityder och fördomar mot poliser och väktare. Denna studie är uppbyggd på halv-strukturerade (semi-strukturerade) intervjuer med unga killar i 15-18 års ålder från Tungelsta och Jordbro. Som teoretisk utgångspunkt valde jag att använda mig av symbolisk interaktionism, som jag anser är mycket användbart för att studera mänskliga relationer och mänskligt beteende. Resultaten visar sammantaget att de intervjuade ungdomarna från både Jordbro och Tungelsta har liknande attityder till polis och väktare i allmänhet. Merparten av samtliga respondenter från Jordbro respektive Tungelsta uttrycker stor skepticism och misstro mot polis och väktare. Utifrån resultatet framkommer det dock att skillnader finns mellan ungdomarna från Jordbro och ungdomarna från Tungelsta när det gäller några specifika frågor. Det visade sig att merparten av respondenterna i Jordbro tycker att många poliser och väktare är rasister och känner sig därmed diskriminerade av dem. Detta resultat förekom av naturliga skäl inte i Tungelsta där alla intervjudeltagare hade svensk bakgrund. Av de tillfrågade ungdomarna från Jordbro hade ingen upplevt något övervåld varken från väktare eller från polisen. Däremot visar resultatet att några av respondenterna i Jordbro har utsatts för provokation i form av olika hot eller taskigt beteende ifrån polisens eller väktares sida. Resultatet från Tungelsta visar, till skillnad från Jordbro, att några respondenter berättar att de har utsatts för någon form av våld från polis eller väktare. Resultatet visar vidare att hälften av respondenterna från Tungelsta har känt sig provocerade av polis eller väktare, oftast genom att polis eller väktare har haft en dålig attityd gentemot dem. 2

Innehållsförteckning Sammanfattning 1 Inledning 5 1.1 Bakgrund, problemformulering och syfte 5 1.2 Frågeställningar 5 1.3 Avgränsningar 6 1.4 Attityder, fördomar och provokationer 6 1.5 Förförståelse och disposition 7 2 Tidigare forskning 9 3 Teori 11 3.1 Symbolisk interaktionism 11 3.2 Kritik mot symbolisk interaktionism 14 4 Metodredovisning 14 4.1 Vetenskapsteoretisk utgångspunkt 14 4.2 Val av metod 15 4.3 För- och nackdelar med intervjuer 15 4.4 Urval och tillvägagångssätt 16 4.5 Bearbetning av material 16 4.6 Validitet, reliabilitet och generaliserbarhet 17 4.7 Etiska aspekter och problem 18 5 Resultatredovisning och analys 19 5.1 Jordbro 19 5.1.1 Ungdomarna om polisen 19 5.1.2 Ungdomarna om väktare 21 3

5.1.3 Ungdomarnas allmänna uppfattning om polis och väktare 22 5.2 Tungelsta 23 5.2.1 Ungdomarna om polisen 23 5.2.2 Ungdomarna om väktare 24 5.2.3 Ungdomarnas allmänna uppfattning om polis och väktare 25 6 Sammanfattning 26 6.1 Attityder och fördomar mot polis och väktare 26 6.2 Upplever ungdomar att de utsätts för provokation och övervåld 27 7 Slutsatser och diskussion 27 7.1 Åtgärder 29 7.2 Framtida forskning 30 Referenser 31 Bilaga 1 33 4

1. Inledning 1.1 Bakgrund, problemformulering och syfte Våldet uppfattas som ett av de största samhällsproblem vi har idag. I media skrivs det ofta artiklar om våld, men även i de dagliga samtalen människor emellan har frågan om våldet tagit allt större plats (Sarnecki, 2003, s. 88). Ofta får vi i media ta del av information som berättar om våld som poliser och väktare utsätter ungdomar för. Det finns en gammal sanning som säger: det är aldrig ens fel att två träter. I denna undersökning ska den tesen testas. Syftet med studien är att försöka ta reda på om poliser och väktare, tvärt emot vad de själva påstår, har en aktiv del i att problemsituationer uppstår och eskalerar, exempelvis genom att de använder sig av provokation eller övervåld mot ungdomarna. Samtidigt ska jag genom studien försöka få en bild av ifall denna typ av provokationer och övervåld leder till att ungdomarna utvecklar olika attityder och fördomar mot poliser och väktare. Det är mycket intressant att få ett svar på eftersom förutsättningen för att minska våldet mot ungdomar är att ungdomarna får ett större förtroende för poliser och väktare. Fördomar är ofta en grogrund för våld och hat. Jag ska också genom undersökningen försöka få svar på om det finns någon skillnad i ungdomarnas attityder mot polis och väktare i två olika områden. Eftersom det finns få forskningsprojekt om ungdomarnas attityder mot polis och väktare samt om ungdomarnas utsatthet för polis- och väktarvåld i Sverige, kan det vara av intresse att undersöka detta. Det här är ett mycket angeläget ämne med många problem som behöver lösas. Kriminologiskt är det intressant att ta reda på ifall poliser och väktare våldför sig mot ungdomar. 1.2 Frågeställningar Jag har valt att intervjua ungdomar i Tungelsta som anses vara ett medelklassområde och Jordbro som anses vara ett arbetarklassområde. Genom intervjuerna ska jag försöka få en bild av följande frågeställningar: - Hur ser unga killars attityder och fördomar ut mot polis och väktare? Vilka skillnader finns det mellan ungdomarnas attityder i Jordbro och ungdomarnas attityder i Tungelsta? 5

- Upplever ungdomar att de utsätts för provokation och övervåld av polis och väktare? 1.3 Avgränsningar Jag har gjort en tydligt avgränsning i min studie, jag har bestämt att endast intervjua killar. Den begränsade tiden för studien har gjort att detta beslut kändes nödvändigt. Jag är medveten om att vissa problem uppstår genom denna avgränsning, exempelvis får jag ingen fakta om tjejernas upplevelser och utsatthet för polis- och väktarvåld och inte heller deras uppfattningar om polis och väktare. Ifall tillfälle ges i framtiden vill jag följa upp min studie och använda mig av samma frågeställningar, men med endast tjejer som intervjumaterial. 1.4 Attityder, fördomar och provokationer Nedan följer definitioner av några viktiga begrepp som ingår i mitt arbete. Attityd är en persons medvetna eller omedvetna inställning till en viss person eller företeelse (Allén, 1999, s. 47). Attityder antas i stor utsträckning vara produkter av inlärning, eller bygga på tidigare erfarenheter vilket också gör personen mer öppna för förändring. Fördomar är en sakligt ogrundad, men populär uppfattning om en viss sak, företeelse, person eller folkgrupp (Allén, 1999, s. 346). Fördomar antas skapas av en subjektiv (dryg) syn på saker och ting, exempelvis att allt som händer i ens hemstad (Stockholm) är rätt, och allt som inte är som i Stockholm är fel. Okunnighet är ofta början till fördomar I attitydforskning uppfattas attityder som något som styr människans handlingar genom fortlöpande mentala bedömningar av världen. Ett viktigt syfte med forskning kring attityder är att förbättra de sätt varpå man kan förändra attityder och handlingar genom planerad kommunikation. Detta syfte kompliceras av attityd-handling-problemet, det vill säga att en bestämd attityd inte nödvändigtvis framkallar den lämpliga handlingen. Inom attitydforskning har det gjorts studier som visar att det inte råder särskilt stor överensstämmelse mellan människors uttryckta attityder och deras handlingar (Winther Jørgensen & Phillips, 2000, s. 100-101). Ordet provokation kan användas i många olika sammanhang. Ordet provokation innebär att genom en utmanande handling framkalla en viss motreaktion (Allén, 1999, s. 940). I min studie definierar jag ordet provokation som när en part gör något för att omedvetet eller medvetet framkalla handlingar eller stämningar hos en annan part. 6

1.5 Förförståelse och disposition För att få en förförståelse av problemet kring ungdomars attityder mot polis och väktare samt ungdomars utsatthet för polis- och väktarvåld har jag studerat tidningsartiklar, uppsatser, boklitteratur och tidigare forskning. Förförståelse betyder att man har olika föreställningar om något/någon, men som naturligtvis inte behöver stämma efter att analysen är gjord (Karlsson & Pettersson 2006, s. 74). Tidningsartiklar om polisens övervåld mot ungdomar skrivs det ofta om. Debatter kring detta ämne kan också ses på tv. En tidningsartikel har extra hårt svetsat sig fast i mitt minne. Den handlar om en ung kille som utsattes för kraftigt övervåld av en polis (Nilsson, 2008). Han skulle ha en rolig kväll ute på krogen, men efter några fel valda ord till en polisman blev det istället ambulans till akuten efter flera kraftiga batongslag och tre utslagna tänder. Varför måste det gå till såhär? Varför använder vissa poliser och väktare sig av övervåld? Inte ska vi väl behöva få tänderna utslagna ifall vi råkar säga något ogenomtänkt till en polis? En polisman om någon måste klara av att behärska sådana situationer utan att det ska spåra ur. Jag har studerat några uppsatser om tidigare forskning kring polisens upplevelser av yrkesrelaterad utsatthet, bland annat har studentuppsatsen, Upplevelser av yrkesrelaterad utsatthet bland poliser, studerats (Elvin & Sundahl Carlsson, 2008). Då undersökningen handlar om ungdomars attityder mot polis och väktare samt ungdomars utsatthet för polisoch väktarvåld, är det också viktigt att ta del av polisens och väktarens situation under exempelvis ett ingripande. Allmänheten tycker ofta att poliser och väktare ska tåla allt. Men så är det inte, det finns en gräns som inte får överskridas. Poliser och väktare får ofta stå ut med allt från kränkningar, bespottningar i ansiktet, spydigheter, våldsamt motstånd med mera (Elvin & Sundahl Carlsson, 2008). Att poliser och väktare ska klara av och tåla att få stryk bara för att de upprätthåller lag och ordning är inte rätt, poliser och väktare är trots allt bara vanliga människor. Tillhör det verkligen deras arbetsuppgift att behöva ta emot smutskastning och stryk utan att reagera? Jag anser inte det. Men jag hävdar att poliser och väktare aldrig själva får provocera och genom övervåld eller hot själva skapa situationer som urartar till råhet och misshandel från båda sidor. Min förförståelse är att vissa poliser och väktare tyvärr provocerar ungdomarna och på så sätt gör sig skyldiga till att våldsspiralen växer. Jag tror även att våldet mot ungdomar många gånger blir större än nöden egentligen hade krävt, vilket i sin tur leder att ungdomarna utvecklar negativa attityder mot polis och väktare. 7

Samtidigt måste man tänka på att polis och väktare är en mycket utsatt yrkesgrupp och ofta hamnar i svåra situationer. Jag vill söka svaren på orsaker samt ta reda på vad som kan göras för att undvika att onödigt våld uppstår. Eftersom jag själv jobbar som väktare har jag egna erfarenheter som kan vara till nytta när jag gör undersökningen. Jag har också egna idéer om hur man kan minimera ungdomarnas negativa attityder mot polis och väktare samt minska våldet mellan poliser/väktare och ungdomar. Jag anser att det är viktigt att den som har makten förstår att man är i ett psykologiskt överläge och att om detta utnyttjas på ett negativt sätt så startar provokationerna redan i och med det. Poliser och väktare bör förstå psykologin och hur ungdomar fungerar. De måste vara skolade att försöka kommunicera i stället för att visa musklerna. Jag anser att en polis eller väktare ska kunna stå ut med och hantera ett ordkrig genom att förstå att ungdomar i gäng ofta vill visa sig stora och stöddiga inför sina kamrater. Innerst inne är just dessa ungdomar kanske rädda och små med många hämningar och mindervärdeskomplex. Jag kommer att utveckla mina tankar mer i studien. Angående attityder och fördomar har jag under mina år som väktare stött på ungdomar med både negativa och positiva attityder till väktare. Många ungdomar i de tidiga tonåren visar ofta stor respekt för väktare. Många kommer fram och pratar och är intresserade, de vill ofta veta hur man blir väktare. Medan de tonåringar som är mellan 16-19 år ofta är lite mer stöddiga och vill verka tuffa inför sina kompisar genom att skrika något glåpord till väktare. Vad påverkar ungdomarnas bild av poliser och väktare? Min egen erfarenhet som väktare säger mig att mycket av de fördomar och attityder ungdomar har till polis och väktare oftast beror på vad de har för umgängeskrets. Deras egna upplevelser och erfarenheter spelar också en stor roll i hur ungdomar uppfattar polis och väktare. Ovan presenterades bland annat studiens problemformulering, syfte, frågeställningar, definitioner av viktiga begrepp och förförståelse. Nedan följer en överblick av tidigare forskning på området. Därefter följer en genomgång av undersökningens teoretiska förankring samt en metodredovisning. Efter detta redovisas och analyseras resultaten varpå studiens slutsatser presenteras. Studien avslutas med en diskussion och några förslag på framtida undersökningar som kan genomföras på området. 8

2. Tidigare forskning Det finns mig veterligen relativt lite forskning i Sverige kring ungdomars attityder och fördomar mot polis och väktare samt ungdomars utsatthet för polis- och väktarvåld. Detta har motiverat mig och gett mig inspiration att göra detta arbete. Det är ett angeläget ämne med många problem som behöver lösas. Vad gäller svensk forskning om ungdomars attityder mot poliser har jag tagit del av några akademiska uppsatser på grundnivå (se exempelvis Kadriu, 2007 samt Andersson, 2008). Jag har också läst utredningsmaterialet Sverige inifrån - Röster om etnisk diskriminering (SOU 2005:69), där utredningens uppdrag var att identifiera och kartlägga mekanismer bakom strukturell/institutionell diskriminering på grund av etnisk och religiös tillhörighet. Utredningsmaterialet anser jag är mycket viktigt att ta med i min studie, då den tidigare forskning jag har tagit del av har visat tydliga signaler på att ungdomar med utländsk bakgrund känner sig diskriminerade av polisen och rättsväsendet. I Anderssons uppsats, Ungdomars attityder till polisen (Andersson, 2008), har ungdomars attityder till polis och rättsväsendet studerats. Studien är kvalitativ och bygger på fokusgruppintervjuer som gjorts med ungdomar i arbetsklassförorten Hammarkullen i Göteborg. Resultatet visar att det finns stora variationer i hur ungdomarna i Hammarkullen tycker och tänker om polisen. Ungdomarna har mycket blandade attityder till polis och rättsväsendet, både positiva och negativa sådana. Framförallt uttryckte ungdomarna negativa upplevelser och sitt missnöje till polisen. Tjejernas och killarnas attityder till polisen har många likheter med varandra. De skiljer sig dock i det avseendet att killarnas fördomar och attityder har en grund i konkreta erfarenheter medan tjejerna i större grad bygger sina attityder till polisen på abstrakta erfarenheter. I undersökningen framkom det att många ungdomar med negativa attityder till polisen känner sig diskriminerade av polisen utifrån sin etnicitet. Andersson resonerar och tror att de ungdomar som känner sig diskriminerade av polisen intar en maktlös position. Deras sätt att visa makt blir då att snacka skit om polisen. I studien framkom det också att ungdomarna i stor utsträckning uttrycker bristande tilltro till poliser. Många av de intervjuade ungdomarna anser att det inte är någon idé att anmäla ett brott, de tror att poliserna inte gör någonting för att lösa brottet ändå. Det är viktigt att påpeka att intervjumaterialet i Anderssons studie var begränsat (endast 2 fokusgruppintervjuer), samt att intervjumaterialet endast innehöll ungdomar från förorten Hammarkullen. Därför kan inte alltför stora slutsatser dras kring Anderssons undersökning. 9

Kadrius uppsats, Ungdomar, attityder och poliser?( Kadriu, 2007), har också studerats. Det är en kvantitativ studie om ungdomars attityder och uppfattningar om polisen. Uppsatsen bygger på en enkätstudie i ett storstadsområde, där 49 ungdomar i gymnasieskolor har svarat på enkäten. Resultatet visar att ungdomarna har mycket blandade uppfattningar om polisen, dock främst negativa attityder. Bland annat visar studien likt Anderssons undersökning, att många ungdomar med utländskt ursprung känner sig diskriminerade av polisen på grund av sin etnicitet och det leder till att dessa ungdomar får en rasistisk uppfattning om polisen. Annars visar studien ingen tydlig skillnad på attityder till polisen mellan ungdomar med svensk bakgrund och ungdomar med utländsk bakgrund. Viktigt att tillägga är att även Kadrius studie har ett begränsat material och kanske inte är helt tillförlitligt på en större population. Anderssons och Kadrius uppsatser om ungdomars attityder till polisen ger trots allt en ganska bra bild av hur många ungdomar tycker och tänker om polisen och rättsväsendet. Jag har också läst, Sverige inifrån - Röster om etnisk diskriminering (SOU 2005:69), ett utredningsmaterial baserat på hearingar och fokusgruppintervjuer i tre stora städer, Stockholm, Göteborg och Malmö. Undersökningsdeltagare var bland annat representanter från invandrarorganisationer och boende i nedvärderade områden i dessa städer. Sammanlagt medverkade cirka 160 män och kvinnor i olika åldrar. De berättade om sina kunskaper och egna upplevelser av diskriminering. Resultatet visar att merparten av deltagarna uttrycker stor rädsla och misstro mot polisen och rättsväsendet i Sverige. Vidare visar studien att den allmänna uppfattningen är att polis och rättsväsendet diskriminerar personer med utländsk bakgrund, personer med annorlunda hudfärg eller brytning anses behandlas hårdare och mer orättvist än de som inte har utländsk bakgrund. Några deltagare kan till och med berätta om hur de själva eller bekanta till dem har utsatts för oprovocerat våld av polisen, alltifrån tortyrliknande misshandel till kränkningar med rasistiska uttryck. Det finns en uppfattning om att invandrade personernas vittnesuppgifter inte tas på allvar av polisen. Många av deltagarna i rapporten känner maktlöshet och uppgivenhet, de anser att polisanmälningar gjorda av invandrare nonchaleras av poliskåren. Många personer upplever att polisen inte bryr sig om brott som begås i förorten. Många av deltagarna menar att det finns en rasistisk inställning hos polisen. Något som liknar racial profiling av kriminella. Deltagarna menar att om anmälningarna inte motsvarar polisens förförståelse om den typiska brottslingen, nonchaleras polisanmälningen eller omdefinieras till någonting annat. Studien visar att det finns en bestämd, förutfattad mening om en person med utländsk bakgrund som polisen och rättsväsendet agerar utifrån. Flera 10

deltagare känner sig trakasserade av polisen. Polisen stoppar dem utan anledning sammanfattar en deltagare i studien. Det fanns några deltagare i undersökningen som inte uttrycker samma djupa misstro mot polisen. De tycker att polisen verkligen är hjälpsamma och lätta att samarbeta med. Jag hittade inte någon tidigare forskning om ungdomars fördomar och attityder mot väktare. Men där hoppas jag att min erfarenhet som väktare hjälper mig att göra bra analyser och slutsatser då jag redovisar mitt intervjumaterial. 3. Teori Nedan presenteras den teori jag anser mest relevant för min undersökning, symbolisk interaktionism. Jag anser att denna teori är mycket användbar för att studera mänskliga relationer och mänskligt beteende. 3.1 Symbolisk interaktionism Jag kommer att utgå ifrån Trosts och Levins version av symbolisk interaktionism. Symbolisk interaktionism är ett synsätt, ett perspektiv, en utgångspunkt för en analys av den sociala verkligheten (Trost & Levin, 2004, s.12). Enligt Trost och Levin finns det fem viktiga element som är grundläggande för att kunna förstå symbolisk interaktionism. Nedan kommer dessa element att presenteras och förklaras. Definitionen av situationen: Om en person definierar en situation som verklig, då är den också verklig i sina konsekvenser. Det innebär att vi agerar beroende på hur vi definierar situationen (Trost & Levin, 2004, s. 12). Av den tidigare forskning (se exempelvis Kadriu, 2007) som presenterades i föregående kapitel kan vi se att vissa ungdomar definierar polis som rasister. Denna definition styr därmed ungdomarnas beteende mot polisen. Vi kan anta att de ungdomar som definierar polisen som rasister kommer att bete sig illa mot polisen. Kortfattat menar Trost och Levin att vår definition av situationen också styr hur vi kommer att bete oss. Situationen utgörs inte bara av de människor vi interagerar med utan av hela den situation vi befinner oss i. Vår egen sinnesstämning, vårt eget hälsotillstånd är exempelvis en del av situationen (Trost & Levin, 2004, s. 15). Det som är centralt i detta element är att vi människor handlar i ett slags om... så... - sätt. Med det menas att om vi gör något på ett givet sätt, så förväntar vi oss att andra människor 11

gör något på samma givna sätt (Trost & Levin, 2004, s. 17). Det vill säga att om poliserna har en otrevlig attityd till ungdomarna, så kommer troligtvis ungdomarna ha en otrevlig inställning till polisen, eller omvänt, om ungdomarna har en otrevlig attityd till polisen, så kommer polisen troligtvis ha en otrevlig attityd till ungdomarna. Genom att ändra uppfattning om situationen kan beteendet förändrats. All interaktion är social: Sociala interaktioner är kanske det allra viktigaste elementet inom symbolisk interaktionism (Trost & Levin, 2004, s. 17). Många av oss har varit med om att diskutera på ett främmande språk. Genom det begränsade ordförrådet vi normalt har på ett främmande språk, kan vi inte uttrycka oss så bra som vi vill och som vi kan på vårt eget språk. Det resulterar i att vi upplevs som mindre intelligenta. Det ska mycket till för att en invandrare med brytning och med begränsat ordförråd ska uppfattas som intelligent. Dåligt uttal och bristfälligt ordförråd utgör ett allvarligt handikapp i många dagliga situationer (Trost & Levi, 2004, s. 18). Som skrivits ovan interagerar vi genom att samtala, men att det är mer än att bara tala. Vi kan också interagera med kroppens andra olika rörelser, exempelvis genom ansiktsuttryck och andra kroppsrörelser. Även klädstil, uppförande och utseende är en del i den sociala interaktionen (Trost & Levin, 2004, s. 97-99). Poliserna och väktarna kan alltså interagera med ungdomarna utan att ens föra en konversation med dem. De kan genom kroppsspråk ge signaler om vad de tycker om den uppkomna situationen. Vi interagerar med hjälp av symboler: Våra ord är nog de mest uppenbara symboler vi handskas med. Orden är inte bara ljud utan också ljud med mening. Härigenom blir de symboler. Men det räcker inte att de har en mening för oss själva. De måste ha samma mening för oss som för dem vi samtalar med. Först då blir de symboler, det vill säga då alla menar detsamma med orden så har de blivit symboler (Trost & Levin, 2004, s. 19) Allt som vi observerar runt omkring oss, såväl medvetet som omedvetet, kallas inom symbolisk interaktionism för sociala objekt eller företeelser. Vi använder dessa sociala objekt och företeelser i vår sociala verklighet. Vi namnger dem genom att använda symboler, såsom ord, kroppsspråk och färger (Trost & Levin, 2004, s. 147). Symboler är beroende av situationen, utan en definition av situationen är ordet eller termen ingen symbol (Trost & Levin, 2004, s. 19). Exempelvis om en ungdom springer iväg mitt under ett samtal med polisen är innebörden i 12

den handlingen, symbolen, kanske att visa polisen att han inte bryr sig om vad polisen säger. Människan är aktiv: Vi handlar, vi är aktiva. Att vara aktiv innebär att vara med i en pågående process. Alla människor kan förändras (Trost &Levin, 2004, s. 19). Vi människor är aktiva och vi definierar situationer på olika sätt, en konsekvens av det är att det kan vara svårt att förutsäga vad vi kommer att göra i nästa ögonblick. För att kunna förstå en persons handlande måste vi först kunna förstå denna persons definition av situationen, förstå hur personen uppfattar symbolerna. Det kan vi inte göra så lätt i förväg (Trost & Levin, 2004, s. 22). I detta element är det på sin plats att berätta hur symbolsikt interaktionism ser på jaget. Inspirerad av James (James, 1890/1952) delade Mead (Mead, 1934/1967) in jaget (the self) i två delar, jag ( I ) och mig ( me ). Jag är enligt honom den handlande individen som har relationer till andra människor. Mig reflekterar över dessa relationer och gör rollövertaganden. Mig är alltså den delen av jaget som har samlat på sig allt som individen varit med om under hela sin livstid. Medan jag är den aktive, det är med det vi handlar och mot bakgrund av mig, som styr och bromsar vårt jag, vilket i sin tur är mera spontant. Så snart jag gjort något så är den aktiviteten borta och lagras då symbolsikt i mig. Mig är alltså ganska förutsägbart medan jag inte är det. Ur samspelet mellan det handlande jag och det reflekterande mig växer ett själv fram, vilket alltså i individens självbild integrerar element av hur individen uppfattas av andra. Denna socialisationsprocess pågår hela livet (Trost & Levin, 2004, s. 22-23, Sarnecki, 2003, s. 180). Det bör betonas att mig och jag inte finns i verkligheten utan de är teoretiska konstruktioner (Trost & Levin, 2004, s. 22-23). Det finns alltså alltid rörelser, små som stora, hos oss alla som inte är förutsägbara. Däremot kan vi ganska väl förutsäga att exempelvis en polis i tjänst hjälper till ifall han/hon ser någon bli misshandlad. Vi kan också ganska väl förutsäga att ifall ungdomar gör inbrott och sedan ser polisen så springer de iväg. Vi handlar, beter oss samt befinner oss i nuet: Vi är aktiva och beter oss i en pågående process. Vi definierar situationen i nuet, vi interagerar med våra symboler i nuet, vi finns i nuet. Då vi befinner oss i nuet, befinner vi oss också i en ständig process, vilket leder till att vi ständigt förändras (Trost & Levin, 2004, s. 24-25). Men trots att vi ständigt förändras finns alltid de gamla värderingarna integrerade i de nya värderingarna. De tidigare och även de glömda värderingarna en person haft finns alltid kvar och är med i den pågående 13

förändringsprocessen som människan genomgår. Det vill säga att en persons beteende är en produkt av hela människans liv och historia, all erfarenhet har betydelse för hur en människa beter sig (Trost & Levin, 2004, s. 24-25). Detta då människans gamla och glömda värderingar är integrerade i människans pågående förändringsprocess hela livet. Fokusering på nuet innebär att vårt nuvarande beteende inte endast är beroende på hur vi blev uppfostrade som barn. Vår socialisering och våra erfarenheter är därmed inte orsaken till att vi handlar så som vi gör. Däremot använder vi oss av det vi har erfarit tidigare i livet och vi gör det i nuet (Trost & Levin, 2004, s. 25). Exempelvis ifall en ung kille har tidigare erfarenheter av otrevliga uniformerade poliser kan han tro att alla uniformerade poliser har samma otrevliga beteende. 3.2 Kritik mot symbolisk interaktionism Symbolisk interaktionism har också kritiserats genom åren. Kritik som är relevant för min undersökning är att symbolisk interaktionism försummar makten och dess påverkan på de handlingsmöjligheter en person har. Kritikerna menar att makten kan variera beroende på vilken situation en individ befinner sig i (se exempelvis Giddens, 2003). Trots kritiken har jag valt att använda mig av symbolisk interaktionism, då jag tror att teorin är mycket användbar för att studera mänskliga relationer och mänskligt beteende. 4. Metodredovisning I detta kapitel presenteras forskningsmetoden. Jag har valt att använda mig av kvalitativa intervjuer. 4.1 Vetenskapsteoretisk utgångspunkt Kvalitativa intervjuer hör hemma inom det som brukar kallas för ett förståelseperspektiv. Forskaren har som syfte att förstå hur en person tänker, resonerar och handlar. Synen på hur kunskap nås genom kvalitativa intervjuer är kopplad till vissa vetenskapsteoretiska utgångspunkter. En av dessa är att kunskap aldrig kan vara oberoende av medvetandet. Vad vi frågar om, hur vi frågar, hur vi tolkar det vi hör och hur vi förhåller oss till det beroende av vårt medvetande och vår förförståelse (Karlsson & Pettersson 2006, s. 60). Epistemologiskt har jag utgått ifrån att kunskap uppstår mellan mig som intervjuare och intervjudeltagarna i den givna situationen. Det innebär att jag har arbetat reflexivt och utifrån en medvetenhet om att informationsgivande är beroende av vem som ber om informationen, 14

vem som ombeds att ge den, på vilket sätt detta görs, i vilken situation det görs och vilken typ av information det är frågan om (Skrinjar, 2003, s. 109). 4.2 Val av metod Denna uppsats är uppbyggd på halv-strukturerade (semi-strukturerade) intervjuer med unga killar i 15-18 års ålder från Tungelsta och Jordbro. Alla intervjudeltagare i Jordbro hade utländsk bakgrund medan alla deltagare i Tungelsta hade svensk bakgrund. Målet med undersökningen är att söka svar på frågorna som redogjorts i problemformuleringen. Sex intervjuer med ungdomar genomfördes i respektive område, sammanlagt gjordes därmed tolv intervjuer. För intervjuerna, som genomfördes muntligt, förbereddes ett speciellt frågeformulär med några enkla frågor med snabba svar samt några avancerade frågor med djupare svarsmöjlighet, se (bilaga 1). Intervjuerna genomfördes med en intervjudeltagare åt gången. Intervjuerna i både Tungelsta och Jordbro ägde rum i ett ostört rum på ungdomsgårdar. Under intervjuerna ställdes inte alltför många avancerade frågor till ungdomarna, detta för att minimera risken att ungdomarna tröttnar och lämnar intervjun i förtid. I början av intervjuerna försökte jag bygga upp en atmosfär där min intervjudeltagare skulle känna sig trygg nog för att tala och berätta fritt om sina upplevelser och attityder till polis och väktare. 4.3 För- och nackdelar med intervjuer Fördelar med att använda sig av intervjuer är att de medför djup information, dessutom är det lätt att komplettera med tilläggsfrågor. Däremot är metoden tidskrävande och behäftad med en inbyggd risk för intervjuareffekt, det vill säga att jag som intervjuare kan påverka de svar som intervjudeltagarna lämnar på frågorna (Bryman 2002, s. 146). Problem som kan uppstå är också att de som intervjuas inte har tillräckligt god bild av problemet eller att vissa individer som intervjuas överdriver sina svar. Studien är också i högsta grad beroende av att de som intervjuas har erfarenheter och upplevelser av poliser eller väktare. En alternativ metod som också hade kunnat användas för att genomföra denna undersökning var en survey-undersökning, exempelvis i form av enkäter i högstadieskolor i Tungelsta respektive Jordbro. Intervjumetoden kändes dock som den mest lämpliga metoden för min undersökning. Bland annat för att enkäter medför problem för personer med exempelvis läsoch skrivsvårigheter. Dessa personer skulle därför haft svårt att besvara en enkät, vilket i mitt 15

fall kunde ha påverkat undersökningens resultat då hälften av materialet samlades in på ungdomsgården i Jordbro, där de flesta av ungdomarna hade utländsk bakgrund.. Med intervju som metod fås en personlig kontakt och dessutom finns det möjlighet att studera ansiktsuttryck och kroppsspråk på den intervjuade vilket är mycket viktigt då materialet ska sammanställas och analyseras (Bryman, 2002, s. 128-129). Utifrån allt detta framstod intervjuer som den mest lämpliga metoden utifrån undersökningens syfte och att utifrån ungdomarnas utsagor tolka vilken information som lämnas kring mina frågeställningar om ungdomars attityder och fördomar mot polis och väktare samt om ungdomars utsatthet för polis- och väktarvåld. 4.4 Urval och tillvägagångssätt Intervjudeltagarna har valts ut enligt ett systematiskt urval. Det är en kvalitativ studie som bygger på intervjuundersökningar med frivilliga ungdomar från Tungelsta- respektive Jordbros ungdomsgård. Viktigt att understryka är att undersökningen är tidsbegränsad, vilket även innebär att materialet är begränsat. Det är därför skäl att vara kritisk då man analyserar materialet. Först studerades olika artiklar, uppsatser och tidigare forskning som ansågs relevanta. Därefter konstruerades en intervjuguide (intervjuschema) utifrån ramen för en halvstrukturerad intervju, vilket innebär att ett antal frågor ställdes utifrån en generellt hållen intervjuguide, där det också var möjligt att variera frågornas form och ordningsföljd om så krävdes för att följa upp svaren och berättelserna från de intervjuade. Det fanns även möjlighet att ställa ytterligare frågor utifrån det som uppfattades vara viktiga svar från intervjudeltagarens sida (Kvale, 1997, s. 117). Sedan kontaktades ungdomsgårdarna i Tungelsta respektive Jordbro. De tyckte att undersökningen verkade spännande och de ville gärna hjälpa till och få fram frivilliga intervjudeltagare. 4.5 Bearbetning av material Först samlades allt intervjumaterial in för att säkerställa att få det insamlat inom undersökningens begränsade tidsram. Alla intervjuer bandades samt viktiga detaljer såsom kroppsspråk dokumenterades under intervjun. Sedan lyssnade jag noggrant många gånger på det bandade materialet. Jag valde att inte transkribera intervjuerna ordagrant. Då jag skrev ner intervjuerna i textform valde jag att i viss mån ändra ordningsföljden på orden i deras 16

meningar, detta främst för att kunna förstå och redovisa ungdomarnas resonemang bättre. Transkriberas intervjun ordagrant blir vissa meningar obegripliga. En fråga som ställdes inför insamlingen av materialet var hur många ungdomar som skulle intervjuas i respektive område. Tolv intervjuer var med beaktande av tidsramen lämpligt för att hinna genomföra och analysera dem. Skulle jag ha intervjuat fler ungdomar hade det varit stor risk att den utsatta tiden för studien inte räckt till och då hade inte allt material hunnit bearbetas och analyseras. 4.6 Validitet, reliabilitet och generaliserbarhet Begreppen validitet och reliabilitet har ibland kritiserats, bland annat om dessa är väsentliga i kvalitativa undersökningar. Trotts detta har jag valt att använda mig av dessa begrepp. Validiteten i kvalitativa intervjuer kan bedömas efter i vilken utsträckning en metod undersöker vad den är avsedd att undersöka (Kvale, 1997, s. 215). De frågor som ställs i intervjuerna har stor betydelse för validiteten eftersom de är mätinstrument för det som ska undersökas. Det är möjligt att andra frågor hade kunnat bidra till annan eller ytterligare information. En annan aspekt som kan påverka validiteten är huruvida intervjudeltagarna i sammanhanget har lämnat uppriktiga svar på frågorna. Viktigt att tänka på då intervjuer genomförs, är att intervjudeltagaren helst inte ska veta vad studien förväntas få för resultat. Detta endast för att personen i fråga inte ska kunna påverka sina svar på frågorna. Självklart måste undersökningens syfte och ämne presenteras men som nämnts tidigare så bör man vara försiktig med att uttala sig om undersökningens förväntade resultat. Reliabilitet innebär hur tillförlitliga mätinstrumenten är, i detta fall tillvägagångssätt och intervjufrågor. Någon annan ska kunna genomföra studien på samma sätt och ställa samma frågor. Det bör emellertid här påpekas att det kan vara svårt att ställa samma frågor då intervjuerna är semi-strukturerade och intervjuschemat inte alltid följts helt och hållet. Sammanställning och tolkning av resultatet kan också påverka reliabiliteten eftersom min tolkning av undersökningens resultat är subjektiv (Kvale, 1997, s.213). Det är ibland svårt att i en kvalitativ undersökning slå fast konkret vad som gjorts eller hur man kommit fram till sina slutsatser. För att öka studiens tillförlitlighet har transparens därför eftersträvats för att belysa hur studien har planerats och genomförts (Bryman, 2001, s. 271). För att öka reliabiliteten i min undersökning har jag försökt skapa ett tydligt syfte och tydliga frågeställningar. En sak som kan påverka intervjusvarens trovärdighet är om frågorna varit 17

alltför ledande. Studiens frågeguide utformades därför noggrant i syfte att undvika ledande frågor. Exempelvis ställdes frågor som denna; berätta om de positiva och negativa upplevelser du haft med poliser?. Istället för en enskild fråga om enbart negativa upplevelser, användes både positiva och negativa upplevelser i en och samma fråga. Vilket gör att intervjudeltagaren inte behöver känna någon press att berätta om exempelvis negativa händelser. Vissa ungdomar har kanske bara positivt att säga om polis och väktare, eller tvärtom, bara negativt att berätta, vilket självklart också är mycket intressant att få fram i undersökningen. Jag utgår ifrån att svaren är uppriktiga och tillförlitliga med tanke på den personliga kontakten som skapades under intervjutillfällena. Självklart måste resultaten analyseras kritiskt, viktigt att tänka på är att vissa ungdomar förstås kan överdriva sina svar. En ständig fråga gällande intervjustudier, är i vilken mån resultaten går att generalisera till en större grupp än den undersökta. För att kunna generalisera utifrån ett material måste alltså urvalet vara representativt för en större population. Eftersom denna studie endast bygger på tolv intervjudeltagares utsagor kan kraven på generaliserbarhet inte uppfyllas. Resultaten kan inte generaliseras för alla ungdomar, utan gäller endast för intervjudeltagare i denna studie (Kvale, 1997, s. 260-261). 4.7 Etiska aspekter och problem Under intervjuer kan det uppstå etiska problem. Därför försökte jag undvika att ställa frågor som ungdomarna kan uppleva som känsliga och kan skadas av. Jag har i mina intervjuer utgått ifrån vetenskapsrådets forskningsetiska principer. Intervjudeltagarna har informerats enligt fyra grundläggande individskyddskrav: informationskravet, samtyckeskravet, konfidentialiteskravet och nyttjandekravet (Vetenskapsrådet, s. 6). Enligt informationskravets grundkrav har samtliga intervjudeltagare informerats om deras uppgift i undersökningen och vilka villkor som gäller för deras deltagande. Sedan har samtyckeskravet inhämtas, alla har samtyckt till att intervjuas. Vidare har de informerats angående konfidentialitetskravet, det vill säga att det råder full anonymitet, deras identiteter kommer att förbli okända. Det sista etiska kravet att förhålla sig till är nyttjandekravet, alla intervjudeltagare har informerats om att intervjumaterialet endast kommer att användas till min undersökning och kommer därefter att förstöras. Ytterligare en etisk aspekt är vikten av att jag som forskare gör en avvägning av det 18

förväntade kunskapstillskottet kontra möjliga risker och negativa konsekvenser som de berörda intervjudeltagarna kan utsättas för (Vetenskapsrådet, s. 5). Man kan tycka att jag inkräktar på de intervjuades privatliv i viss mån, då frågorna är personliga i stor utsträckning. Men intervjudeltagarna har samtyckt till att medverka i intervjuerna och de skulle naturligtvis ha fått avbryta och lämna mitt under intervjun ifall de hade känt sig obekväma. Som tidigare nämnts är det mycket viktigt att försöka undvika frågor som ungdomarna kan uppleva som känsliga. Slutsatsen är att intervjudeltagarnas risk att utsättas för negativa konsekvenser är mycket begränsade. Det förväntade kunskapstillskottet väger tyngre än risken att utsättas för negativa konsekvenser. 5. Resultatredovisning och analys I detta kapitel presenteras intervjumaterialet. Först redovisas och analyseras materialet från Jordbro, därefter presenteras och analyseras materialet från Tungelsta. Jag kommer emellanåt att koppla resultatet som presenteras till tidigare forskning som redovisats tidigare i uppsatsen. Resultaten sätts i relation till uppsatsens teoretiska utgångspunkt, symbolisk interaktionism. 5.1 Jordbro Intervjumaterialet från Jordbro visar att intervjudeltagarna har blandade uppfattningar om polis och väktare, både positiva och negativa sådana. Dock uttrycker merparten av deltagarna stor skepticism och misstro mot både polis och väktare. Alla intervjudeltagare från Jordbro hade utländsk bakgrund, se (bilaga 1, intervjufråga: Har du ursprung från ett annat land än Sverige? I sådana fall vilket?). Nedan presenteras först intervjudeltagarnas berättelser om poliser och därefter redovisas deltagarnas berättelser om väktare. 5.1.1 Ungdomarna om polisen Som tidigare skrivits så uttrycker merparten av ungdomarna stor misstro mot poliser. En person uttrycker att poliser är lata och inte gör det jobb de har betalt för. De gör inte så mycket tycker jag. Ibland är de sena ifall det händer något, det kan ta flera timmar från att något inträffar tills de är på plats. Av den tidigare forskning jag tagit del av har det visat sig vara ett vanligt förekommande 19

fenomen att ungdomar med utländsk bakgrund från förorter känner sig diskriminerade av polisen (se exempelvis Andersson, 2008). Det har visat sig stämma även i min undersökning att några av intervjudeltagarna anser att poliser är rasister och känner sig därför diskriminerade av polisen. En deltagare berättar: För några år sedan var jag vittne till en händelse och då var de bossiga och stora på sig tyckte jag. De var otrevliga. De bemötte mig på ett sådant sätt som gjorde att jag inte kände mig värd någonting. Egentligen borde de ha varit trevliga mot mig då jag var vittne, men de var de inte. Trost och Levin skriver i sin bok att det ska mycket till för att en invandrare med brytning och med begränsat ordförråd ska uppfattas som intelligent. Dåligt uttal och bristfälligt ordförråd utgör ett allvarligt handikapp i många situationer (Trost & Levin, 2004, s. 18). Här kan vi anta att respondenten som lämnade vittnesuppgifter till polisen, inte behandlades likvärdigt på grund av sin etnicitet. Alla ungdomar har dock inte bara negativt att säga om polisen, några av deltagarna uttrycker att de ställer sig positiva till polisen och deras arbete, åtminstone då det gäller poliserna i Jordbro. För några år sedan (2006) öppnades det ett lokalt poliskontor i Jordbro för att försöka få invånarna att känna sig mer trygga. Polisens målsättning med det nyöppnade poliskontoret i Jordbro är att förebygga och minska ungdomsbrottsligheten. Polisen vill genom närkontakt med medborgarna i allmänhet och ungdomarna i synnerhet skapa trygghet (Kristenson, 2006, s. 7). En av ungdomarna berättar att hans tidigare negativa attityd till polisen har förändrats efter att det lokala poliskontoret öppnades i Jordbro. Innan poliskontoret i Jordbro öppnade för ca 2-3 år tillbaka, då gillade jag inte alls polisen. Då var de i mina ögon rasister. Men nu när man pratar med och ser poliser oftare så tänker man efter, att poliser vill ju hjälpa till, de vill lösa problemet. Det är ju det rätta liksom. De har sagt att vi får komma till poliskontoret när vi vill. Så fort ni ser oss, säg sanningen till oss ifall det är något problem eller något liknande. En annan intervjudeltagare antyder också att hans negativa attityd har förändrats efter att poliskontoret öppnades i Jordbro. Men attitydförändringen gäller då endast till poliserna som jobbar i Jordbro. Hans allmänna uppfattning om poliser verkar inte ha förändrats. Jordbro poliserna är jäkligt schysta. Men de poliser som kommer hit från Haninge då Jordbro poliserna behöver förstärkning, de är riktigt dåliga och lite av rasister. Men de 6-10 poliser som jobbar på kontoret här i Jordbro tycker jag är bra poliser. 20

Trost och Levin menar att vi ständigt befinner oss i en pågående process, vilket leder till att vi ständigt förändras (Trost & Levin, 2004, s. 24-25). Intervjudeltagarnas förändring av sin negativa attityd är en del av denna ständigt pågående förändringsprocess som vi människor lever i. 5.1.2 Ungdomarna om väktare Den allmänna uppfattningen bland intervjudeltagarna är att väktare ofta försöker visa sig störst, bäst och vackrast. Merparten av ungdomarna tycker att väktare i allmänhet försöker visa sig stora, tuffa och vill visa sin makt. En deltagare berättar: Det finns ju sådana väktare som vill visa sig stora, tuffa och vill visa att de har mycket makt. Vissa väktare gör sitt jobb bra, men sen finns det alltför många väktare som tror de är tuffa och stora och beter sig fel. En annan deltagare uttrycker även att väktare tror sig ha mera makt än vad de egentligen har. En dag spelade vi fotboll och var högljudda, du vet hur ungdomar är. Sen senare på kvällen när ljudnivån förmodligen hade blivit för hög så kom en väktare fram till oss. Han sade att han skulle bussa hunden på oss ifall vi inte skulle vara lugna. Men det får han ju inte, så han hotade oss med något han inte fick göra. Väktaren fick inte jobba kvar i Jordbro efter den incidenten. Bra att han inte fick jobba kvar! Än hur bråkiga och högljudda vi ungdomar är tycker jag inte att en väktare ska hota oss med att bussa hunden på oss med tanke på att han enligt lagen inte får det. Men inte alla ungdomar uttrycker samma negativa bild av väktarna. En deltagare berättar: Jag har aldrig haft några problem med väktare, jag tycker de flesta av väktarna är jäkligt bra. Jag tycker att man ska bemöta dem som man själv vill bli bemött. Då får man en bra dialog med dem ifall det uppstår något problem. Det har alltid funkat bra för mig. Trost och Levin skriver i sin bok att vi människor handlar i ett slags om... så... -sätt. Det vill säga att om vi gör något på ett givet sätt, så förväntar vi oss att andra människor gör något på samma givna sätt (Trost & Levin, 2004, s. 17) Det är centralt när det gäller intervjudeltagarens erfarenheter här ovan. Deltagaren menar att om han är trevlig mot väktaren, så kommer troligtvis väktaren vara trevlig mot honom. 5.1.3 Ungdomarnas allmänna uppfattning om polis och väktare På frågan om hur det pratas i allmänhet om polis och väktare bland intervjudeltagarnas 21

kompisar var svaret ganska entydigt från samtliga ungdomar. Alla berättar att det nästan aldrig förekommer positiva konversationer om polis och väktare. Merparten uttrycker att hälften av deras kompisar hatar polis och väktare. De använder ordval som svin och rasister när de ska beskriva hur snacket går bland ungdomarna och deras uppfattningar om polis och väktare. En deltagare berättar att ungdomar som är uppvuxna i en förort oftast automatiskt hatar polisen: Hälften som jag känner hatar polisen. Det blir så när man är uppväxt i en förort, man hatar liksom polisen oavsett vad de gör. Merparten av intervjudeltagarna tror att ungdomarnas negativa uppfattningar om polis och väktare oftare beror på rykten som går bland kompisar än av att självupplevda negativa händelser inträffat. En deltagare berättar: De flesta har inte ens pratat med polisen. De flesta har fått ett intryck av polis och väktare av sina kompisar som kanske har varit med om något negativt eller så. På frågan om hur intervjudeltagarna tror att problemsituationer uppstår mellan polis/väktare och ungdomar är svaren förstås mycket varierande. Generellt tror de tillfrågade att det är ungdomarna som oftast startar problemsituationer, men även att polis/väktare kan ha del i det. En deltagare säger: Jag tror att mycket uppstår på grund av att poliser och väktare kommer och frågar ungdomar att vad händer här? ifall det skriks lite eller så. Ibland lägger de sig i för mycket. Då blir ungdomarna arga och aggressiva och då agerar polis och väktare, ibland på ett bra sätt och ibland på ett dåligt sätt. Sen kan även problemsituationer uppstå ifall ungdomarna skriker något fult till en polis eller väktare. Men många situationer kan också uppstå om väktaren/polisen exempelvis försöker visa att de har mycket makt genom att hota eller liknande, då tror jag många ungdomar kan bli arga och kaxiga tillbaka. 5.2 Tungelsta Resultaten från Tungelsta visar på mycket blandade uppfattningar om polis och väktare bland ungdomarna. Precis som i Jordbro uttrycker merparten av intervjudeltagarna i Tungelsta stor skepticism och misstro mot poliser och väktare. 22

5.2.1 Ungdomarna om polisen Som tidigare skrivits så uttrycker merparten av intervjudeltagarna stor misstro mot poliser. En av ungdomarna berättar: Jag har blivit anklagad för misshandel på min skola, då jag inte hade gjort någonting, men det blev jag frisläpp ifrån sen. Polisen sade bara att de visste att det var jag, men senare kom det fram att den misshandlade visste vem det var som misshandlade honom. Då sa han namnet på killen, och då var de inte jag. Under förhöret försökte poliserna verkligen pressa mig, de satte och pressa mig för allting i ca 1 timme och 40 minuter. Men senare så kom det ju som sagt slutligen fram att det inte var jag. Det sista de sa var att du kan få böter för det här, de sade det antagligen för att jag varit lite uppkäftig, men vad ska man göra ifall man blir oskyldigt anklagad. Samtidigt får jag intrycket att trots att merparten av deltagarna känner skepticism till polisen anser de flesta att det finns bra poliser också. Samma deltagare som ovan berättar: Vissa är ju riktigt jävla griniga, och vissa är ju jäkligt schysta. När jag åkte fast för att ha kört cross och vurpat på vägen, då var ena polisen hur schyst som helst och frågade hur allt hade gått till och så. Det var inga problem så. Men han andra var skitgrinig. Den schysta var en tjej och ganska ung, kanske runt en 28 år. Men den andra som var grinig var en kille typ 45 år eller så. Några ungdomar säger att de själva har blivit, eller känner till någon som blivit utsatt för våldsam eller förnedrande behandling från polisen. En deltagare berättar att han på grund av sin tidigare hip-hop klädstil, ofta blev visiterad av polisen utan orsak eller anledning: Jag vet inte hur många gånger jag har blivit visiterad på grund av den klädstil jag har haft. Jag har inte gjort ett skit och ändå har jag blivit visiterad mitt bland folk vid centralen eller tunnelbanan. Det är inte roligt, man skäms! Polisen säger bara att du ser ut som en som klottrare och sånt där skit. Sedan när de inte hittar något så går de därifrån. Trost och Levin skriver att om en person definierar en situation som verklig, då är den också verklig i sina konsekvenser. Det vill säga att vi agerar beroende på hur vi definierar situationen (Trost & Levin, 2004, s. 12). Här kan vi anta att polisen definierade killen med hip-hop klädstil som kriminell och polisen agerade utifrån den definitionen. Genom att ändra uppfattning om situationen kan alltså beteendet förändras. 5.2.2 Ungdomarna om väktare 23