BARNS DELAKTIGHET I BIBLIOTEKETS LÄSSTIMULERANDE ARBETE Ett aktionsforskningsinspirerat projekt Christina Pettersson Lena Folkesson kursledare Dokumentation av aktionsforskningsinspirerat utvecklingsarbete inom uppdragsutbildning för barn- och ungdomsbibliotekarier. MAJ 2011
Innehåll 1. Att arbeta aktionsforskningsinspirerat...2 2. Förutsättningar...3 3. Mitt biblioteks utvecklingshistoria...3 4.Process...4 4.1 Problemområde...4 4.2 Frågeställning...4 4.3 Verktyg...4 4.4 Aktion...5 5. Resultat...8 6. Reflektion...9 7. Referenser...12 1. Att arbeta aktionsforskningsinspirerat Traditionellt kommer ofta förändring uppifrån. Ledning, forskare, politiker tar beslut för förändringar av en verksamhet de inte är direkt delaktiga i. För dem som arbetar på golvet kan 2
dessa förändringar verka både felaktiga och obegripliga. Praktik och teori krockar på ett sätt som missgynnar en positiv förändring. Aktionsforskningen syftar till en förändring där praktiker och teoretiker samarbetar. Båda bidrar med sin specifika kunskap. Aktionsforskning kopplar samman praktik och teori för att åstadkomma en positiv förändring av praktiken samtidigt som man teoretiskt reflekterar och analyserar praktiken. Aktionsforskningen börjar i en konkret praktik t ex bibliotekariens praktiska arbete. I samarbete med en forskare startar sedan arbetet med att man studerar praktiken utifrån ett teoretiskt perspektiv och ställer sig frågor utifrån den. Sedan är det dags för handling. Denna följs och dokumenteras t ex genom dagboksanteckningar eller observation. Dessa båda verktyg, dagbok och observation, ger sedan grund för en analys av praktiken. Utifrån detta kan sedan praktiker och forskare tillsammans söka vägar till förbättring av den aktuella praktiken. Rönnerman (2004) menar att samarbetet mellan praktiker och forskare är fruktbart. Mötet mellan teori och praktik, allmänna och specifika kunskaper kan leda till nya upptäckter som för arbetet framåt. Ofta skapar aktionsforskningen en positiv spiral - när man reflekterar över sin praktik föds nya idéer som leder till förändring av praktiken, reflektion över den nya praktiken leder till nya idéer och så vidare. Intressant är också det demokratiska och emancipatoriska perspektivet av aktionsforskning. Praktikern får möjlighet att själv se på sitt arbete och förändra det. Aktionsforskningens arbetssätt där man aktivt får delta i och bidra till positiva förändringar av den egna praktiken ger möjlighet till en reell delaktighet som skapar kompetenta medarbetare. Hansson (2003) hänvisar till Edmund Dahlström som efterfrågade en utveckling av ett demokratiskt samarbete mellan forskare och praktiker, där bådas erfarenhet och kunskap tas till vara. 2. Förutsättningar Lilla Edets bibliotek ligger mitt i samhället. Bussen stannar precis utanför. Två skolor och flera förskolor har gångavstånd hit. De skolor och förskolor som inte har gångavstånd har möjlighet att få nya böcker en gång i månaden genom en tjänst biblioteket erbjuder Biblioteket kommer. Lärarna kan ringa eller maila oss och beställa böcker till klassen/grupperna. Denna tjänst har vi erbjudit sedan hösten 2003, den har skapat ett fungerande samarbete och goda kontakter med pedagoger i kommunen. 3. Mitt biblioteks utvecklingshistoria Lilla Edet har vuxit fram som en bruksort men räknas numer till förortskommunerna. Här finns ingen stark tradition att gå till biblioteket eller att läsa böcker. 3
Det första publika biblioteket i Lilla Edet öppnades 1855. Det var ett sockenbibliotek speciellt startat för att skolbarnen skulle kunna låna och läsa böcker. Initiativet kom från en av prästerna i socknen. När han slutade blev det en svacka i verksamheten. Men i början av 1900-talet tog biblioteksverksamheten ny fart, fortfarande med samma inriktning böcker till skolbarn. 1976 öppnades nybyggt bibliotek vid skolan, ett integrerat skol/folkbibliotek. 1993 delades dessa upp i ett skol- och ett folkbibliotek. Sedan dess har här funnits en barnbibliotekarietjänst. Barns och ungdomars läsning som ett centralt arbetsfält för biblioteket löper som en röd tråd genom Lilla Edets biblioteks historia från det första sockenbiblioteket fram till idag. Förutsättningarna har skiftat men målet är fortfarande detsamma biblioteket stimulerar och främjar barn och ungdomars läsning genom god tillgång på böcker. 4.Process 4.1 Problemområde Efter första kurstillfället var det dags att börja fundera på vad i vårt bibliotek som kunde förbättras. Naturligtvis finns hur mycket som helst som vi kan göra bättre men jag började med att titta på kommunens och bibliotekets hemsida. Här fanns ingenting, förutom några länkar, som var direkt riktade till barn. Jag hade hört att flera bibliotek använde bloggar som redskap för boktips. Att skapa, skaffa material och underhålla en sådan blogg verkade vara en genomförbar och lagom avgränsad uppgift för kursen och förarbetet kunde starta. Inriktningen på aktionen fastställdes till att skapa en blogg med boktips, skrivna av barn, för barn. Ett viktigt syfte i detta är öka barnens delaktighet i det lässtimulerande arbetet för att öka deras läslust. 4.2 Frågeställning Vad händer när barn görs delaktiga i bibliotekets lässtimulerande arbete? 4.3 Verktyg De verktyg man brukar använda inom aktionsforskning är: eget skrivande, observation och handledning. Det egna skrivandet kan ske med hjälp av en dagbok där man skriver ner vad man gör men också reflekterar kring det. Rönnerman (2004) talar om praktisk reflektion, diskuterande reflektion och teoretisk reflektion inom aktionsforskningen. Dagboksskrivande kan verka överflödigt till en början men snart ser man att det verkligen händer något när det man gjort och tänkt kommer på pränt. Skrivandet skapar en positiv och kreativ distans till praktiken. 4
Observation av praktiken kan ske på olika sätt, bland annat genom samtal/intervjuer. Man kan också be en kollega observera när man själv utför ett arbete. Handledning sker ofta så att en forskare eller annan person som är knuten till högskola/universitet handleder gruppen av praktiker. Man har regelbundna träffar med denna handledare som med hjälp av sin kunskap genom samtal och föreläsningar leder utvecklingsarbetet vidare. Det är intressant att se hur logg kombinerat med aktion och handledning ger upphov till nya tankar och idéer. Det som till en början verkade svårt och oklart tydliggörs under processen med hjälp av de tre verktygen. Rönnerman (2004) menar att dagboksskrivande kan leda till självinsikt kring den egna praktiken. Dialogen med forskare och kollegor i handledningen skapar en kollektiv kunskap. Dokumentationen hjälper till att anknyta till teorier och andra studier. Dagboken har varit mitt primära verktyg under processen och den har kompletterats med handledning. När det gäller observation var det svårt att hitta en naturlig situation att observera under arbetets början. Längre fram när boktipsbloggen varit igång en tid blir det intressant att observera hur barnen tänker och skriver kring böcker. Vad är det som gör att man vill läsa en bok? Vad är viktigt att ha med när man boktipsar? 4.4 Aktion I en av de andra kommunerna som deltar i kursen har man en blogg, Bokdraken, som fungerar som boktips för barn i kommunens skolor. Jag tittade på den och en rad andra liknande boktipsbloggar för att få idéer och inspiration för vår egen. Jag skapade också en egen blogg för att kunna testa mig fram och på så sätt vara redo när bibliotekets blogg skulle sjösättas. I förberedelserna var det också viktigt att skapa utrymme så att barnen skulle kunna vara delaktiga i bloggens uppbyggnad och innehåll. De ska själva välja vilken bok de vill läsa och skriva om. De bestämmer vad bloggen ska heta. Min förhoppning är att barnen ska uppleva att det är deras blogg även om jag lägger in boktipsen på bloggen. Det är viktigt att de ska känna igen sig och vara delaktiga i arbetet. Bloggen ska ge tips på böcker som de är intresserade av. När man som vuxen vill göra något bra för barn är det lätt, trots alla goda intentioner, att det blir på den vuxnes villkor med ett uppfostrande ovanifrånperspektiv. Bloggens innehåll är beroende av vad barnen läser men barnbokskatalogen och bokjuryn fungerar som inspiration ute i klasserna. Efter några inledande samtal med webbansvarig i kommunen om bland annat kommunens policy kring publicering i sociala medier tog jag kontakt via mail med några lärare i år 1-3 som jag sedan tidigare samarbetar med. I mailet ställde jag följande frågor: Hur brukar ni göra när barnen läst böcker? Skriver de recensioner? Har ni någon mall för det? (annars gör jag gärna en i samråd med er o barnen) Jag gissar att det är bra om det inte är för avancerat utan att alla känner att de kan skriva om en bok de läst. 5
Lärarnas svar var positiva, de ville gärna samarbeta med biblioteket kring detta. I svaren beskriver de arbetet med böcker i klassen bland annat så här: Våra elever har fått en läslogg att skriva i där de får tycka till om böckerna. Vi kan ju titta på den tillsammans när du kommer. År 3 har en månadsbok i läxa och med den får de i uppgift att skriva en recension efter en given mall. När du kommer hit vill vi gärna ha med år 2 för de gör oftast arbeten ihop med år 3. Vi har ju bara en klass här F-3 och det blir lite speciella upplägg med små grupper hit och dit. Vi känner att år 2 är redo för att hänga med år 3 i läsupplevelser och prat därom. Efter klartecken från lärarna bokade vi in besök i de tre klasserna. Gemensamt för besöken i klasserna var att både lärare och elever var förberedda på att jag skulle komma. Lärarna hade varit noga med att informera barnen om besöket. I någon av klasserna hade den hunnit fundera på namnförslag till bloggen, de andra klasserna började fundera på namn efter att jag varit i klassen. Besöken i klasserna gick till så här: Jag presenterade Bokjuryn i alla tre klasserna och lämnade katalog, bokmärken och affisch till klassen. De har redan tittat lite på bokjuryn så detta blev mer som en påminnelse och uppdatering. Jag berättade om hur jag tänkt kring bloggen att de skulle skriva om böcker de läst och att det skulle publiceras på en blogg. Jag avslutade med att bokprata om några böcker utkomna 2010 så att de skulle kunna rösta i bokjuryn och skriva i bloggen. Skola 1 Vad hände: De här barnen känner jag ganska väl. Vi är inne på 3:e terminen med regelbundna bokprat. Jag började med att berätta om hur jag tänkt mig boktipsbloggen. De berättade att de redan skriver om böcker de läst och att det vore kul med boktips på internet. Jag bad dem att fundera på vad bloggen ska heta. De föreslog att de skulle skriva och rita och sedan skicka över förslagen till mig, men de lade fram förslag redan i klassrummet. De var inne på att ha ett namn som beskriver hur man kan resa i tid o rum när man läser. Barnen i klassen är aktiva. De kompletterar gärna det jag säger med egna funderingar och associationer. De är vana att tala om upplevelser och känslor och delar gärna dem med mig också. Skola 2 Vad hände Skolan är en mindre byskola. År 0-3 jobbar mycket tillsammans men den här morgonen fick jag träffa 2-3:orna. Den här klassen har jag inte träffat förut men lärarna arbetar mycket med skönlitteratur. De beställer böcker varje månad genom vår tjänst Biblioteket kommer. Barnen är vana läsare och har många egna önskemål på nya böcker de vill läsa. 6
De har inte börjat fundera på namnförslag men kör igång med det nu. De använder en Läsdagbok från Studentlitteratur där man skriver in titel, författare, datum och hur många sidor det är i boken. Det finns även utrymme för att kommentera vad som var bra med boken och vad som skulle kunna vara bättre. Längst ner på sidan sätter man betyg på boken med hjälp av stjärnor att fylla i. Barnen gillar Läsdagboken och framför allt möjligheten till betygsättning med stjärnor. Skola 3 Vad hände Den här klassen är vana läsare. Under bokpratet blev det en intressant diskussion. Vi kom in på hur mycket i barns liv som är på vuxnas villkor. Att barn har det bra när de vuxna är schyssta och bryr sig, och att det blir jobbigt med vuxna som är orättvisa eller väljer att blunda när barn råkar illa ut. Här gavs många exempel bland annat ur böckerna/filmerna om Harry Potter. De blev väldigt sugna på de nya böcker jag hade med mig och ville köra igång att läsa direkt. De hade funderat på namnförslag till bloggen och skrivit ner det på lappar som jag fick med mig. De har skrivit om böcker de läst tidigare så att skriva boktips är inget nytt. De hade ingen särskild mall för detta. Vad kände/tänkte jag Här följer en sammanfattning av dagboksanteckningar kring mina tankar efter de tre besöken ute i klasserna. Fantastiskt att få ta del av barnens tankar. I en av klasserna är de vana att tala om sina tankar och känslor och inte rädda för att gå på djupet inför klassen. Det blev ett stimulerande möte med positiv respons. Att köra igång en ny uppgift blir lättare efter ett sådant möte. Det är ett privilegium att få arbeta tillsammans med barn. De är raka utan att vara värderande. De tänker ofta mer fritt än vad jag som vuxen gör. Under de snart 9 år jag arbetat som barnbibliotekarie har mina uppgifter utvecklats eller förändrats kontinuerligt. Barnens sätt att vara och möta mig i mitt arbete är en starkt bidragande faktor till den utvecklingen. Funderade kring om vi ska ha en gemensam mall för boktipsen eller inte. Det där med att ge en bok stjärnor utifrån vad man tycker om den ska i alla fall vara med. Slogs återigen av hur kloka barn är. Diskussionen om hur orättvist barn ibland blir behandlade var jätteintressant. De är klarsynta och sätter ofta fingret på det som är centralt. I alla tre klasserna har eleverna varit väldigt öppna trots att inte alla känner mig så väl. Jag gissar att det delvis handlar om att de känner sig hemma i sitt eget klassrum tillsammans med sin lärare som de känner väl. 7
5. Resultat Vi fick in många bra namnförslag till bloggen och fastnade till slut för Boktankarna. Bloggen är klar och uppdateras kontinuerligt med nya boktips. Det blev inte jag utan en vikarie som jobbat mycket med bloggar förut som gjorde grundarbetet till bloggen. När det var gjort har vi båda delat på att skriva in boktipsen. Vi har använt oss av etiketter för att det ska bli lätt att hitta böcker inom olika genrer och svårighetsgrader. Vi lägger också till tips på liknande böcker. Alla boktips är länkade till bibliotekets katalog. De tre klasser som var med från början fortsätter att lämna in bokrecensioner både i skrift och bild. Fler klasser har kommit till, så nu skrivs boktipsen av barn i år 1-6. Både lärare och elever är intresserade av att medverka till fler boktips. Jag har vid flera tillfällen informerat om bloggen för barn som kommit till biblioteket och frågat dem om de vill bidra med boktips. De har blivit lite överraskade men glada över att bli tillfrågade, så förhoppningsvis kommer det att komma in boktips inte bara via skolan utan också från barnens fritidsläsning. Kursen har stimulerat tänket kring hur man arbetar för att biblioteket ska bli så bra som möjligt ur barnens perspektiv. Vi har funderat lite mer systematiskt kring vilka referensfrågor vi får av barn och skapat nya hyllplaceringar utifrån det sport, klassiker. Resultatet har gynnat både lånande barn och bibliotekspersonal genom att det blivit lättare att hitta flera böcker inom en särskild genre. Tidigare blev det mycket tidsödande letande ute i hyllorna. Nu kan vi visa barnen hyllan och de kan själva välja bland flera böcker. Arbetet med bloggen har också lett till att vi sett ett behov av en liknande boktipsblogg för tonåringar. Under hösten kommer vi att ha ett book-crossingprojekt där vi gör en blogg med de böcker som ingår i projektet. Under besöken ute i klasserna har vi haft samtal om hur man kan tänka, prata och skriva om det man läst. Känner man igen sig i boken? Kan man hitta sig själv eller människor man känner i boken? Först förstod de inte riktigt vad jag menade men när jag exemplifierade med Nalle Puh och hans vänner och deras olika karaktärer så visade det sig att de ofta känner igen sig själva eller andra i böcker de läser. Jag vill följa upp arbetet och se vad som händer på längre sikt när barnen får möjlighet att arbeta med böcker. Vad sker i deras utveckling när det gäller att läsa, skriva om och samtala om böcker? Jag kan se många vinster arbetet med bokbloggen. Genom att ge barnen möjlighet att samtala och/eller skriva om böcker de läst kan de förutom att utveckla sitt språk, sin läs- och skrivförmåga också utvecklas som personer. 8
6. Reflektion En av drivkrafterna i mitt arbete är vikten av att barn ges möjlighet att tillägna sig språket. Harry Martinson beskriver allvaret i att äga eller att inte äga ett språk i Paradisdikter: Allting får namn av sitt hem, tinget får hem i sitt namn. Paret i paradis paras. Famn söker alltid en famn. Språket är hav, det är skepp. Ord äger vidd och når hamn. Ordet om tinget får grepp. Språket är lyckligt av namn. Språket är lustgård och grav, glömskan kan grönska som gräs. Stavaren stavar till stav, nästan din bor på ett näs. Språket är lyckligt i sig språket i paradis parar sig lyckligt med dig. Språket är paradisgräs betat av salig hjord. Tinget är invigt med ord. Språket är saligas spis. Därför har denna kurs med möjligheten att förbättra och utveckla mitt arbete kring barns läsande varit mycket angelägen. Arbetet med bloggen hjälper till att stötta barns språkutveckling genom att stimulera deras läslust och att ge dem möjlighet att skriva och samtala kring det de läst. Här kan man se det aktionsforskningsinspirerade arbetets möjligheter både vad gäller demokrati och emancipation. Alla inblandade kan delta aktivt utifrån sina egna förutsättningar. De som deltar erövrar ny kunskap, något som är grundläggande ur emancipatoriskt perspektiv. För någon månad sedan lyssnade jag på en intressant föreläsning av en forskare från bibliotekshögskolan i Borås, Anna Lundh. Hon forskar kring barn som informationssökare. Hon sade mycket intressant men jag fastnade för hennes resonemang kring vår syn på barndomen. Ofta har vi en idealbild om hur barndomen ska se ut och det gör lätt att vi undviker sådant som inte passar in i den idealbilden. Vuxna varnar ofta för att det inte är bra att barn sitter för mycket vid datorn. Anna Lundh visade på att detta ibland får konsekvenser för hur skolarbetet läggs upp. Eftersom barnen sitter så mycket vid datorn hemma så ska de inte göra det i skolan, menar man. Även om detta är en god intention så kanske konsekvenserna inte blir lika goda. Man tar ifrån barnen möjligheten att arbeta med det de är bra på nämligen datorn. Om man vågar bortse från alla varningssignaler och låta datorn bli ett arbetsredskap i skolan så kan det istället få goda konsekvenser. Jag talade med en högstadielärare på en skola där man gjort datorn till elevernas arbetsredskap. Hon kunde berätta om hur framför allt killarna i klassen börjat skriva på ett helt annat sätt jämfört med tidigare. De känner sig hemma med datorn och uppsatsskrivande var inte 9
längre ett problem. I ljuset av det hoppas jag att vår blogg ligger rätt i tiden och att tröskeln till att börja skriva kan sänkas. I Lundgren (2010) menar man att bloggar där barn är delaktiga är något som bör lyftas fram och utvecklas. En sak som jag funderat kring är om det hämmar barnens läslust att jag gjort det här arbetet via skolan. I Barn berättar visar intervjuer med barn att de gillar att läsa och samtala om böcker men att de tappar lusten när det kopplas samman med prestationer som skoluppgifter. Men när jag ser på hur de aktuella lärarna arbetar så tror jag ändå att lusten att läsa väger tyngre än olusten en koppling till skolan kan skapa. Lärarna tycker själva om att läsa och deras läslust spiller över på barnen. De har lyckats göra läsningen till något roligt och lustbetonat. Jag är ofta ute och bokpratar i klasser så det är inget nytt jag börjat med genom den här kursen, men jag har blivit medveten om vad jag gör och varför på ett annat sätt än tidigare. Barns delaktighet har blivit mer och mer viktigt, i arbetet med bloggen, men också i andra delar av mitt arbete t ex. hur vi placerar och skyltar med böcker på biblioteket. Jag har tyvärr glömt namnet, men jag läste om en amerikansk forskare som kallade barn - nonauthentic human beings. Även om inte alla vuxna omfattar en sådan syn på barn så sker ändå ofta vårt arbete på de vuxnas villkor. Visst är det så att vi som vuxna har det övergripande ansvaret. Vi har längre erfarenhet och kanske mer kunskap, men det betyder inte att barn saknar detta helt och hållet utan snarare att de uttrycker sina tankar och erfarenheter på ett annat sätt än vuxna. Att få arbeta tillsammans med barn ser jag som ett privilegium. Det utvecklar och för mitt arbete framåt på ett sätt som jag aldrig skulle kunna åstadkomma själv. Den här kursen har erbjudit en positiv utveckling av det praktiska i mitt arbete som barnbibliotekarie. De regelbundna träffarna med handledning har hjälpt till att hålla fokus på förbättringsområdet. De har givit ny kunskap genom korta men innehållsrika föreläsningar. Samtalen med forskare och kollegor har förutom att ge ny kunskap också satt igång tankarna på vad man kan fortsätta att förbättra på hemmaplan. Möjligheten att ta sig tid att läsa litteratur som berör aktionsforskning men också litteratur inom biblioteksområdet har varit fantastiskt roligt och, hoppas jag, utvecklande. En sak som jag gillar med den här typen av fortbildning är att den fokuserar på kunskap som är direkt knuten till praktiken. En kurs som löper över längre tid har större chans att ge avtryck i det vardagliga arbetet. Här har vi fått möjlighet att förutom att utveckla vår praktik även fått en teoretisk grund att stå på i det fortsatta utvecklingsarbetet som tar vid när vi återvänder hem igen. Den positiva spiral som uppstår under en sådan här kurs ger hopp om att utveckling och positiv förändring av arbetet inte slutar idag. Dagboksskrivandet har gjort att saker som man bara gör får en annan tyngd. Ibland glömmer man bort sin egen professionalitet och tänker inte på att det krävs kunskap och erfarenhet för att utföra sitt arbete. Detta är inte ovanligt att just bibliotekarier tänker om sitt eget arbete. Ibland när man går i hyllorna och plockar ut böcker till skolklasser eller förskolegrupper kan man få en känsla av att vara en slags hjälpgumma till pedagogerna. 10
Det är ibland svårt att sätt fingret på vad som är specifikt för vår profession. Och även om man lyckas med det så verkar ibland vårt arbete ganska oprofessionellt - plocka fram böcker, söka information det kan väl vem som helst!? Faktum är ju att det kan inte vem som helst, i alla fall inte utan den kunskap som utbildning och erfarenhet ger. Vi har en specifik kunskap, teoretisk och praktisk, som gör oss till professionella bibliotekarier. 11
7. Referenser Hansson, Agneta (2003) kapitel 3 i Praktiskt taget : aktionsforskning som teori och praktik - i spåren efter LOM Hedemark, Åse (2011) Barn berättar : en studie av 10-åringars syn på läsning och bibliotek http://www.biblioteksforeningen.org/organisation/dokument/pdf/barnrapport.pdf Lundgren, Lena red. (2010) Hur ska virtuella barnbibliotekstjänster se ut? http://www.lansbiblioteken.se/wp-content/uploads/barn-bibliotek-it-2010-21juni10.pdf Rönnerman, Karin red. (2004) Aktionsforskning i praktiken Det har jag läst och inspirerats av: Biblioteksstyrelsen Danmark (2008) Fremtidens biblioteksbetjening af børn. http://www.bs.dk/publikationer/andre/fremtidens/index.htm Björndahl, Cato R. P. (2005) Det värderande ögat Pennac, Daniel (1995) Som en roman : om lusten att läsa 12