Svensk Idrottsforskning nr 4* 2000 Idrott och motion som kulturyttringar & XC Det råder ingen tvekan om att vi i Sverige rör oss allt mindre i vårt dagliga liv. Den nya tekniken har gjort det möjligt att undvika fysisk ansträngning. Vi tar i allt högre grad hjälp av datorer, maskiner, robotar, hushållsmaskiner. Att använda bilen når man ska förflytta sig någon kilometer uppfattas av många som självklart. Centralt placerade hissar och rulltrappor framstår som det givna och bekväma alternativet för förflyttning. Åven om det är svårt att med säkerhet belägga så är det uppenbart att flertalet individer i den moderna västvärlden för ett mer stillasittande liv än tidigare generationer.(l) m m m En sådan livsföring är dock inte utan problem. Människokroppen behöver rörelse för att fungera opömalt. Att under en längre öd undvika kroppsrörelse och fysisk ansträngning får öll följd att den fysiska funköonsförmågan, kapaciteten i muskler, leder och skelett, försämras. Kroppens styrka, kondiöon och rörlighet är direkt relaterad öll omfattningen och inriktningen av den fysiska och motoriska aköviteten För den växande individen, liksom för äldre, är detta förhållande av särskild betydelse. Det råder också vetenskaplig konsensus om den fysiska akövitetens betydelse för hälsotillståndet. Man kan därför påstå att den uppkomna situaöonen blivit paradoxal. Ju säkrare kunskaper vi får om att fysisk inakövitet utgör en hälsorisk desto mindre rör vi oss i våra dagliga liv Detta gäller även barn och ungdomar som har mindre obligatorisk öd för kroppsövning än på många decennier. Skolgårdar, lekplatser och andra arenor för lek och kroppsrörelse avslöjar att vi i vårt moderna samhälle inte heller är särskilt angelägna om att öllgodose våra barns behov av fysisk akövitet. Den fysiska akövitet vi behöver måste vi således oftast skaffa oss på friöd. Hur många är det då som gör Hur många ungdomar är aktiva? Idrott är den i särklass populäraste organiserade friödsaköviteten bland barn och ungdom. Betydligt fler än hälften av alla barn i 10-12-årsåldem och ungefär hälften av alla tonåringar är aköva medlemmar i idrottsföreningar. (2) Pojkar är oftare medlemmar än flickor. Barn- och ungdomsidrotten har dock ändrat karaktär sedan slutet av 1960-talet. Fram Lars-Magnus Engström Professor öll mitten av 80-talet ökade andelen medlemmar i idrottsföreningar och då särskilt bland flickor. Då samödigt idrottsverksamhet på eget iniöaöv, utanför idrottsföreningen, minskade blev därigenom idrottsutövningen allt mer insötuöonaliserad. Därefter har under 90-talet skett en stagnaöon beträffande medlemsanslutningen eller t o m en viss tillbakagång. Den s k spontanidrotten, den vanligaste akövitetsformen under 60- och 70-talet, hade nästan försvunnit i slutet av 80-talet men under 90-talet tycks en viss ökning ägt rum. Nu i helt nya former som scate board och in-lines-åkning. Drygt hälften av alla barn och ungdomar ägnar sig regelbundet, varje vecka, åt idrottsträning under friöd. Det finns dock stora variaöoner i så väl omfattning som intensitet, så även om skolans idrottsundervisning medräknas kan vi konstatera att många barn inte får en tillräcklig fysisk träning. Häften av de vuxna är inaktiva! Hur många är regelbundet aköva i vuxengruppen? Det beror på vilken källa man går öll. Kriterierna kan vara mycket olika. I den officiella statistiken, t ex SCB' löpande undersökningar om svenska folkets levnadsförhållanden (ULF), finner man att en knapp tredjedel av den vuxna befolkningen ägnade sig åt regelbunden moöon två gånger i veckan där lägsta ansträngningskrav var raska promenader och cykling. I Idrottsutredningens intervjuundersökning från 1997 (SOU 1997:188) fann att andelen moöonsutövare ökat mellan åren 1982/83 öll 1997. Inomhusmoöonärema (d v s de som var aköva i stort sett varje vecka) ökade från 25 öll 36 procent och utomhusmoöonärema från 28 öll 37 procent. Dock gällde fortfarande att ungefär hälften inte alls ägnade sig åt sådan verksamhet. I den så kallade LIV 90-studien (3) fann man att om moöon definieras som minst två gånger i veckan med en ansträngningsgrad motsvarande minst snabb promenad så var könssskillnadema små medan åldersskillnaderna var mer uttalade. Omkring hälften av 20-29-åringama var med denna deöniöon moöonärer. Andelen utövare sjönk sedan med sögande ålder för att uppgå öll ca en femtedel i åldrarna 50 öll 65 år. Med denna ganska generösa deöniöon av moöon kan således ungefär en tredjedel av den vuxna svenska befolkningen sägas vara moöonsut- I en uppföljning av ca 2000 personer från 15 öll 41 års ålder (4) visar att andelen aköva sjönk mycket krafögt under tonåren medan andelen moöonsutövande kvinnor ökade mellan 25 och 30 års ålder för att sedan vara lika stor t o m 41 års ålder. I denna ålder var det ungefär lika många kvinnor som män som var aköva, d v s ca 40 procent, om snabb promenad minst en gång per vecka används som kriterium. Det visade sig också vara betydligt fler unga vuxna, 20 öll 25 år, som moöonerade på denna nivå i början av 90-talet än 20 år ödigare. Bland kvinnorna var det nästan dubbelt så många. I en studie där svenskars moöonsva-
Svensk Idrottsforskning nr 4D2000 - # & Dem gj JbzfWe spomtanidrottgn som MästaM rswn» wwfer 1980-takt hor /%W en eiss önmg de sernzsk dren. nor jämfördes med övriga européer visade sig den svenska befolkningen tilhöm de mest medvetna vad gäller den fysiska aktivitetens hälsomässiga betydelse. Likaså återfanns svenska kvinnor och män bland de mest motionsaktiva i hela Europa. Trots dettaägnade sig mindre än hälften av den svenska befolkningen åt regelbunden fysisk träning varje vecka där avsträngningsnivån över- Andef motionerande kmnnor ocn mzfn i ofika Ämfezt. (Gynnsam situation = nögstofewfmfdning, bor i stad ocn nar mdnga oonner motionerar. Mindre gynnsam situatzon = grwndswewfmmning, fwey i stad ef fer/orört ocn nar/% effer inga ixynnner som motionerar) i söger promenad. Ungefär 40 procent uppgav att de var fysiskt aköva. Bland de inaköva menade hälften att det inte fanns någon anledning att akövera sig mer. (5) De ovan redovisade studierna visar sammanfattningsvis att majoriteten av vuxna svenskar inte ägnar sig åt moöon om kravet är att man ska moöonera minst två gånger per indre Gynnsam gynnsam Aktuell situation o Kvinnor vecka på en ansträngningsnivå som minst motsvarar rask promenad. Varför är inte fler aktiva? \Wör är inte fler, eller alla, ungdomar intresserade av att syssla med idrott och varför är inte ada vuxna intresserade av attägnasigåtmoöon? Begripermaninte att det är hälsosamt? Mitt svar på dessa frågor är att idrott bland ungdomar liksom moöon bland vuxna måste förstås soni uttryck för en specienhvsstil, ett säiy skilt sätt att markera sin identitet och grupptillhörighet Jag ska nedan argumentera för detta ställningstagande genom att visa hur starkt dessa vanor är knutna tih omgivningsfaktorer och kulturen tolhötighel En studie på fyra särskilt utvalda orter i Sverige visade på mycket stora skillnader både vad gäller medlemskap i idrottsförening och regelbunden fysisk träning på friöd, vilket i sin tur visar att deltagandet inte endast kan förklaras av individens förutsättningar och talang. (6) I Bengtsfors, liksom i Stockholms
Svensk Idrottsforskning nr4000 imerstad,var ungefär hälften av 1årmgarna medlemmar i idrottsför aningar jämfört medtvåtredjedelar avungdomarnailuleåochendast 1 procent av flickorna i några invandrartätasöderförorteritock Beträffande andelen som ägnade sig åt regelbunden träning flera gångeri veckan så var skillnaderna änmer iögonfallande. Flickorna och poj kärna i Luleå var de mest aktiva medan ungdomarna i några av tockholmssödra förorter tillhörde deminstaktiva.procentavflickornaochaprocentav pojkarna! Luleå uppgav att de tränade regelbundet på fritid jämfört med 12 respektive 31 procent av flickorna ochpojkarnaistockholmsförorterna. Barns ochungdomars idrottsvanor är med andra ord tydligt relaterade till sociala, ekonomiskas etniska och kulturella förhållanden, killna derna mellan flickors och pojkars idrottsvanor är olika stort på olika orter, genomgående ärpojkarna mer aktiva än flickorna. Det bör dock observeras att flickorna i Luleå, i ovan nämnda studien är mer aktiva änpojkarnapå någon annan avde undersökta orterna. Flickors och poj kars intresse för idrott är således inte bara könsrelaterat utan kontextuellt. En allt tidigare debut för barniorganiserad idrottsverksamhet för många redani-7 års ålder-kräver större föräldramedverkan, med bla bilskjuts, innebärande vissa sociala ochekonomiska förutsättningar. En viss social snedrekrytering blir där med följden och särskilt tydligt blir det om barnifamiljer med olika eko nomiska förutsättningar jämförs. Detta förhållande har redovisats i såväl svenska (7) som internationell la)undersökningarochnusenasti en studie som på uppdrag avviks idrottsförbundet genomförts av statistiska entralbyrånavo ungdomariåldern L3 tillgår. ()Avdennnaundersökning framgår attbland de ungdomarna som är aktiva med lemmariidrottsföreningarca hälften av samtliga) så återfinns propor tionellt fler ungdomarifamiljer som horivilla,hartillgång till bil och där båda föräldrarna hnnsihemmet. Att ekonominkanha avgörandebety delse framgår av att av dem som bodde i hyreshus så svarade tre gånger så många att det är för dyrt att idrotta jämfört med dem som boddeivxlla. Även vuxnas motionsvanor avspeglarlevnadsvillkor ochsocialposition. Bland medelålders visade det sig att den egna utbildningsnivåns boendeorten och vänners motionsutövning vara mycket tydligt reläte rade till benägenheten att ägna sig åt motion. De med många vänner som motionerar, de med hög social position och de som boristäder är oftare motionsutövare än andra. Av de kvinnor och män som hade högsko leutbdningikombinationmedatt boistad och därtillha många vann ner som motionerade varprocent kvinnorprocent män regelbundet aktiva med motion (minstengång per veckapåen ansträngningsnivå minst motsvarande snabb prome nad). motsvarande andelar bland dem med grundskoleutbildning som högsta utbildning i kombination medattdeboddepå landsbygden och därtill hade få eller inga växmer som motionerade var 21 respektive 1 procent. (10) Idrotts och motionsvanorna är mycket tydligt kulturellt och socialt präglade. Det råder heller ingen tvekanomattmotionsutövningär ett tydligt inslagidenväxande medel klassens livsstil men att förhållande vis få ur arbetarklassen ägnar sig åt sådan verksamhet. Ekonomiska och materiella villkor ger också ger olika förutsättningar för deltagande i idrotts och motionsverksamhet. Idrottnnotion som kulturaktivitet Idrott liksom motion är inga entydigabegrepp.de kan innehålla en rad skilda praktiker ochmeningserbjudanden. Ltgångspunkteniminkortfattade beskrivning nedan är det praktiska utövandet,vilkethmefatttar sättet och villkorenatt röra sig men också sammanhanget i vilket aktiviteten ingår. Hur regleras utövandets Vadar möjligt attgöra och vad förväntas man göra respeköve vad kan man inte göra dieden sådanutgångspurktkanmansynliggöraolikaprinciper ellerlogiker inom kroppsövningskulturen eller det som vi vanligen benämner idrott och motion. (11) Den första praktiken jag vill lyfta fram har jag valt att kalla fysisk träning. Denna aspektpåkroppsövning framstår kanske som den mest själv klara, åtminstone bland vuna. Här domineras verksamheten av moment vars syfte är att utveckla kroppens fysiska funktionsförmåga och/eller utseende,dvsman söker med hjälp av systematisk träning påverka sinkondition, styrka, rörlig het och smidighet och/eller sitt kroppsliga utseende. Budskapet blir Det är viktigt att träna sin kropp och attsevältränadut. Idenorganiserade tävlingsidrotten finner vi en annan praktik som dominerar och som jag valt att kalla tävling och rangordning. Lävling somsiktar på att rangordna delta garna, vilket inte all tävlingsverk samhet gör, måste arrangeras så att en segrare ska kunna koras. Helst ska samtliga deltagare också kunna rangordnas, så att man också tydliggör variplaceringsordningen alla hamnar,vem som kommit först och vem som kommit sist.lallaorgani serade tävlingar,individuella såväl som i lag, gäller det att, med de medel som står till buds, komma så högt uppirangordningen som möjligt, helst segra och allra helst att slå ett rekord. Att slå ett ointagligt rekordår enönskedröm. damman fattningsviskanden centrala inlär ningen i denna praktik formuleras som följen Det är viktigt att vara duktig, att prestera goda resultat i jämförelse med andra av samma Om det rekreativa inslaget dominerar närmar vi oss en annan praktik, som jag har valt att benämna lek och rekreation. Leken har till uppgift att roa för stunden.lleken finns inget investeringstänkande,dvsdet finans inga tankar påvad leken har för syfte eller mening annat än attden ska vara roande. Leken är alltid frivillig och verksamhetens mening är attdetskavararoligt-härochnu. Lekens syfte är,imotsats till tävling och rangordning, att den ska fortsätta.den är inte målstyrd, som ett arbete eller som en kroppsövning med inriktning mot fysisk träning utan drivkraften är att det ska vara lustfyllt och engagerande. Det är processen som är intressant, inte resultatet. långa av de aktiviteter som utförsi naturlig miljö och där kroppsöv rangen är kopplad till friluftsliv kan också ses som lek och rekreation, men verksamhetens starka knytning till naturupplevelser gerden dock en särprägel. Den fysiska prestations förmågan,färdigheteneller resulta tet har i detta sammanhang inte
Svensk Idrottsforskning nr4d000 någoxx egentlig betydelse, kroppsrörelse, och inte sällan fysisk ansträngxnxxg, och motorisk färdighet utgör dock ofta förutsättnixgar eller vxktiga ingredienser. 1 denna upplevel seinriktade kroppsövxxing är inte fokus ixställt på kroppens prestarxda eller på själva utförandet utan verksamheten ska skeinatxxrligmiljö,i skogochmark,påsjöx,pånaturis,i fjällxniljöetc,däravsiktenärattman samtidigt ska observera ochiaktta naturens skiftningar, väder- och vindförhållanden, och att man ska sätta värde på att få vistas utomhus och att man bör uppskatta de skön hetsvärden som ärförbundnamed natur ochdjurliv. Dåligt väder ska inte utgöra något hinder för genom förandet av verksamheten utan mer ses som en utrustningsfråga. Vistelsen i naturen, att vara ute i friska luften,och samtidigt bedriva kroppsövning ges en särskild inne börd och betydelse, närheten till och känslan för naturen blir central, sammanfattningsvis blir det centrala budskapetdetärhärligt att vistas utomhus och inaturen. Fysisk utmanxxgoch äventyr är en praktik inom kroppsövningskulturen som inte återfinns inoxn de tidigare näxrmda praktikerna. Den bäraxxdeprincxpexförkroppsövnirxg medsådaxixriktningärattdetaven självoch/eller andraskauppfattas som en bedrift och/eller innebära en mycketspeciell utmaning och upple velse. Det kantex vara att bestiga en fjälltopp, att simma över Engelska kaxxalen, cykla till fibet, paddla i Amaonas etc. genomförd presta tion och utmaningens svårighets grad eller originalitet räknas som tillgångar. xer extrema varianter av aktiviteter inom denna praktik är deskäven tyrsidrotterna, som i högsta grad utgör en utmaning, ibland xned stort risktagande. Atttex under yttersta koncentration klara av att klättra upp för en näst intill ointaglig berg vägg utgör en speciell aktivitet inom kroppsövningsområdet, som inte återfixmsmoxnde tidigarediskute rade praktikerna, sammanfattnings vis Den fysiska aktivitetexx ska vara utmanande, ansträxgande och upp levelserxk Flera av de ovaxx näxnnda praktikema kan inte komma till uttryck om inte ett omfattande investerings arbete lagts ner på inlärning av xnotoriska färdigheter. Denna sjätte praktik har jag valt att kalla färdighetsträning. Detcextralainnehållet ärhär att genomövning och systematisk trärång förbättra sin moto riska (idrottsliga) förmåga, havesterxngexxiträrxingstidkanvaramycket oxrxfattande. xroppsbehärsknixxgen, den motoriska skickligheten d v s självautförandet ärifokus. prestationen är det centrala, xxte kroppens fysiska förutsättnixgar och kapacitet ävenom dessa är viktiga förutsättnxngar.ammarxfattnixgsvisdetär viktigt att lära sig olika idrotter. Den estetiska verksamheten utgör den sjunde praktiken.lall dans, som utövassomkonstform,är det este tiska innehållet, sköxxhetsvärdet, av självklar och fundamental betydelse. Averx om den fysiska träningen och färdighetsträningen kan vara enormt irxtexxsiv är det estetiska ixnxehållet, vad som uppfattas som vackert, som gerverksaxnhetendessvärdeochsärskildaixanebörd.vad som ska räknas somsärskxltförtjänstfulltinoxndexm na praktik är naturligtvis föremål för diskussion och är alltid relaterat till vad som inom fältet anses vara mest koxxstfullt och uttrycksfullt bland dem som för tillfället har tolknings namnns.la yn.a rar.
Svensk Idrottsforskning nr 4» 2000 företräde. Den estetiska praktikerx kännetecknas av att deltagarnaisin aktivitet sökerdetkonstxärligaoch persoxxlxga uttrycket. Det som räknas som tillgångar i denrxa praktik är således kreativitet och konstnärlig gestaltning samt att uppfatta och uppskatta skönhetsvärden. Densistapraktikensom jag villta upp i det här sammanhanget är rörelse- och koncentrationsträning. Denxa praktik kännetecknas avatt väl avvägda rörelser utförs urxder stor koncentration. Exempel på del kulturer med en sådarx praktik är yogaochqxgong.ogaärenformav meditation i kombination med kroppsövningar och andningsöv nirxgar med ökad självbehärskning som mål och som från början var starkt knuten till indisk religion.! goxxg är en kinesisk medicinsk behandlingsmetod, besläktad med tai-chi (taijiquan) som under 1)0 talet utvecklats till en slags folkgym nastikilina. rörelserna, bestående av töjnings- och koordinationsöv ningar,utförs mycket kontrollerat! ultrarapid och under kontrollerad andning.(igong har sedan Otalet fått spridning i västvärlden och användsisyfte att nå en fysisk och mental balans och bygger på samma medicinska och filosofiska tänkaxxde som akupunktur, sammanfattnings vis Det är harmonin i samspelet mellan mexxtala och fysiska funktio ner som ska eftersträvas. Som en del av en livsstil Idrotts- och moöonsutövning måste med andra ord förstås som skilda kulturformer och som sådana också uttryck för en speciell livssöl Synen på kroppsövning och den egna kroppen är präglat av vår uppväxtmiljö, våra aktuella livsbetingelser samt inte minst av vårt behov av att visa omgivningen vilka vi är. Att ägna sig åt tävlingsidrott under ungdomsåren är något helt annat än att ägna sig åt friskis- och svetösträning, eller friluftsverksamhet som vuxen. Skolans idrottsundervisning utgör den centrala plattformen för samöiga barn och för en stor grupp den enda fysiska träning de får. Vad sker där? Vilket föihållningssätt öll kroppen, öll fysisk träning och öll en hälsosam livsföring är det som förmedlas? Vilka praktiker ägnar man sig åt och vilka borde man ägna sig åt för att möjliggöra för fler att bli aköva? Enligt min uppfattning måste inlärningsmöjligheterna i skolan breddas och fördjupas. Det gäller framför allt sådana grundläggande kunskaper och färdigheter som utgör nödvändiga förutsättningar för ett akövt deltagande i skilda moöonsformer och friluftsaköviteter. Exempel på sådana är att kunna simma, åka skidor och skridskor, hitta rätt i okänd terräng och att på egen hand utforma ett allsidigt fysiskt träningsprogram. Dags att förnya din prenumeration! Sätt in 100 kr på postgiro 95 41 58-2. Ange på talongen Kst 818, proj 2150, konto 3601. Och glöm inte ditt namn och din adress! Inbetalningskort medföljer som bilaga i detta nummer. Lek och inlärning, dvs praktikerna lek och rekreaöon, friluftsliv samt färdighetsinlärning, bör utgöra det centrala innehållet. Ämnet idrott och hälsa har dock fått vidkännas betydande ödsmässiga nedskärningar under de senaste decennierna (en viss men mycket begränsad ökning har nyligen genomförts i grundskolan). Jag vill därför påstå att ämnet nu har sämre möjligheter än ödigare att förbereda ungdomarna för en aköv friöd. Tanken att ge alla nödvändiga och rimligt likvärdiga förutsättningar för att kunna vara fysiskt aköv under friöd är övergiven, vilket bl a manifesteras av att friluftsdagarna reducerats öll oigenkännlighet på många håll. Inlärningen av grundläggande färdigheter överlämnas åt det privata iniöaövet. Ungdomamas idrottsverksamhet på friöd är emelleröd inte särskilt omfattande och däröll tydligt socialt segregerad innebärande att på vissa orter så ägnar sig långt ifrån hälften åt regelbunden idrottsverksamhet. Medelklassens barn återfinns oftare i idrottsföreningar och bland de fysiskt aköva. Särskilt utsatta tycks flickor i invandrarfamiljer vara. (12) Jag vill därför påstå att vi står inför en utveckling av ökade skillnader mellan olika sociala grupper vad gäller idrottsoch moöonsvanomas omfattning och inriktning. För vuxengeneraöonen anser jag det vara ett omöjligt projekt att få alla, eller ens flertalet i befolkningen att ägna sig åt de moöons- och friluftsaköviteter som nu ingår i medelklassens repertoar, dvs aerobics, spinning, joggning, friluftsliv skidoch skridskoåkning etc just av det skälet att dessa aköviteter har disönköonsvärden som förknippas med denna sociala kategori och öll könsöllhörighet. En vikög poäng med dessa aköviteter är att de av vissa grupper igenkännes som värdefulla och statusgivande men inte av andra grupper. Det måste vara således vara en ganska begränsad skara som ägnar sig åt aköviteten ifråga för att den ska kunna upprätthålla ett tydligt disönköonsvärde. Skulle allt fler strömma Öll skulle värdet urholkas och attraköonskraften minska hos de "ursprungliga" utövarna. Det skulle däremot vara möjligt att få fler att ägna sig åt regelbunden
Svensk Idrottsforskning nr 4* 2000 j&r f upp/edefsez»nktad tmppsoiming &r/bkws ritat mof MatureM. V&ier oc/% rmd ger refie/jt (urgma. Foto; Artur Forsberg. fysisk akövitet om man särskilt satsade på att förbättra möjligheterna att bedriva sådan aköviteter, som prioriteras av dem som Öllhör de sociala grupper, som inte är särskilt aköva som t ex promenader, cykelåkning och simning. I detta sammmanhang ska inte vanans betydelse negligeras. Ett beteende som upprepas, t ex att varje dag ta en promenad på en halvömme, kan så småningom utvecklas öll ett mycket starkt upplevt behov av upprepning. Mänga förändringar skulle också kunna göras i vår yttre och inre miljö for att höja den fysiska aköviteten. Det gäller allt från promenadstråk, gågator och cykelvägar öll trappor och placering av gemensamma utrymmen och servicefunköoner på arbetet, som medför en viss regelbunden förflyttning. Andra angelägna åtgärder rör barnens utemiljö, t ex lekplatsen skolgårdar och inte minst deras väg Öll och från skolan. Sådana, förhoppningsvis framgångsrika, åtgärder att höja samhäll- Ismedborgamas fysiska akövitetsnivå kommer dock inte att undanskymma det faktum att formerna för kroppsövning, dvs idrott, moöon och friluftsliv; i sekelskiftets Sverige i högsta grad kommer att vara socialt och kulturellt impregnerade. Fotnoter 1 Man har i dera studier uppmärksammat att andelen övcrvikbga ökat markant i västvärlden. I en nyligen genomförd studie av svenska kvinnor och män fann man att en tredjedel hade måttlig övervikt (BMI =25-29) och att därtill 7 procent hade kraftig övervikt (BMI > 29). Engström, L.-M. Moöonsvanor i Europa. Svensk Idrottsforskning, 1,2000. 2 Nilsson, P Fritid i skilda världar. Ungdomsstyrelsen, 1998. 3 Engström, L-M., Ekblom, B., Forsberg, A., vkoch,moch SegerJ.LIV90. Livsstil-Prestation - Hälsa. Motionsvanor, fysisk prestationsförmåga och hälsotillstånd bland svenska kvinnor och män i åldrarna 20-65 åt FOLKSAM, 1993 4 Engström, L-M Idrottsvanor i förändring. HLS Förlag, 1989 samt Engström, L-M Idrott som social markör. HLS Förlag, 1999. 5 Engström, L-M. Motionsvanor i Europa. Svensk idrottsforskning, 1,2000 samt A Pan- EU Survey on Consumer Attitudes to Physical Activity, Body-weight and Health. The Institutc of Europcan Food Studies. Trinity College, Dublin 2, heland, 1998. Den svenska urvalet uppgick bil 1001 kvinnor och män som valdes slumpmässigt med kontroll av vissa sociodemografiska förhållanden. 6 Larsson, B. Idrottens former. En studie om ungdomars idrottsvanor. Licentiatuppsats, Lärarhögskolan i Stockholm, 2000. 7 BlomdahL U. Folkrörelserna och folket, Carlssons Förlag, 1990. Engström, L-M. Idrottsvanor i förändring. Stockholm: HLS Förlag, 1989. Larsson, B. och Nilsson, P. Ungdom - fritid -idrott. Svensk Idrottsforskning, 3,1997. Nilsson, P. Fritid i skilda världar. Ungdomsstyrelsen, 1998. 8 De Knop, P, Engström, L-M, Skirstad, B. and Weiss, M Worldwide Trends in Youth Sport. Human Kinebcs, 1996 9 Svensk Idrott, 1999, nr 4, s 11-13. 10 Engström, L.-M Idrott som social markör. HLS Förlag, 1999. 11 För en mer utförlig beskrivning se Engström, L-M. Idrott som social markör. LHS Förlag 1999. 12 Larsson, B. och Nilsson, P. 0997) op.cit.