25 JANUARI, 2016: MAKRO & MARKNAD IRAN SKÄRPT MAKTKAMP INFÖR AVGÖRANDE VAL Valen till Irans parlament och till det så kallade Expertrådet i februari blir en fingervisning om möjligheterna att realisera den öppning mot omvärlden som landets regering eftersträvar. Det blir också en indikation på styrkeförhållandena inför det iranska presidentvalet 2017. Den fortsatta processen kommer att påverkas av konservativa krafter i Iran, utvecklingen i regionen, den amerikanska presidentkampanjen och den amerikanska administration som tillträder nästa år. En viktig punkt utgörs av bank- och finansvärldens osäkerhet inför kvardröjande amerikanska sanktioner. Utan ett fungerande finanssystem blir det inga nya investeringar, utan investeringar blir det ingen tillväxt och utan tillväxt inga infriade förhoppningar hos Irans befolkning. Dessutom kommer stödet för den reformsinnade regeringen i sådana fall att undergrävas. Frågan kan även framkalla förnyade motsättningar mellan Iran, EU och USA och mellan EU och USA. Anders Person, Senior Analyst at Councelor
IRAN I BLICKFÅNGET Iran står för närvarande i blickfånget i högre grad än på många år. Skälen är flera. En rad internationella sanktioner mot landet har alltså hävts, sedan dess ledning skrivit under ett avtal som begränsar möjligheterna att utveckla militär kärnteknologi. Landets ekonomi kan därigenom i bästa fall åter vara på väg att öppnas mot omvärlden. Många hinder av politisk, finansiell, legal och teknisk art måste emellertid övervinnas innan nödvändiga utländska investeringar kan göras, den ekonomiska tillväxten öka och befolkningens förväntningar på välståndsutveckling infrias. TILLVÄXT OCH INFLATION KÄLLA: VÄRLDSBANKEN OCH IMF Irans tillväxt var 2012-2013 negativ, huvudsakligen till följd av internationella sanktioner mot landet. Målet för regeringens politik är en tillväxt på 8 procent, något som fordrar omfattande utländska investeringar. Uppgifterna för 2015-2016 är uppskattade av IMF. Under senare tid har de historiska motsättningarna skärpts mellan det shiitiska och huvudsakligen persiska Iran och de sunnidominerade arabiska grannländerna, särskilt Saudiarabien. Tillsammans med Turkiet utgör dessa regionens stormakter. Samtliga spelar även avgörande roller för möjligheterna att få ett slut på det syriska inbördeskriget. Motsättningarna är betydande och något snart slut på vare sig inbördeskriget eller på Islamiska Statens lokala terrorvälde är i sikte. Den konferens som inleds i Wien den 27 januari för att söka lösningar på kriget i Syrien ändrar inte denna bedömning. Iransk politik är resultatet av en ständigt pågående maktkamp mellan olika maktsfärer, knutna till varandra i ett komplicerat mönster. Förenklat men träffande kan maktkampen sägas pågå mellan starkt konservativa och milt reformsinnade krafter. De förra utgörs av till exempel Revolutionsgardet, krigsmakten och rättsapparaten och de senare av regeringen och vissa köpmannaintressen. Den 26 februari skall val hållas till Irans parlament. Samma dag skall även ledamöter utses till den konservativa Expertkommittén. Kommittén utser den andlige ledaren och utgör även den enda konstitutionella motvikten mot dennes auktoritet som skiljedomare över landets konkurrerande eliter. Mandattiden är åtta år. Den kommitté som väljs kommer därför med all sannolikhet att vara densamma som utser den nuvarande ledarens efterträdare. Dess sammansättning kommer alltså att bestämma det långsiktiga utrymmet för de reformsinnade strömningarna i landet. Utsikterna för en förändring av Expertkommitténs sammansättning bedöms dock vara små, sedan Väktarrådet, som ansvarar för granskningen av kandidater till Expertkommittén, förbjudit ett antal reformsinnade kandidater att ställa upp i valet. Skiljelinjerna mellan den religiöst ideologiskt färgade maktapparaten under den andlige ledaren och den reformsinnade regeringen kunde inte bli tydligare. De närmaste veckorna kommer att för avsevärd tid framöver vara avgörande för hur det iranska samhället kommer att utvecklas. Dragkampen hårdnar.
STOR POTENTIAL MEN BETYDANDE HINDER Åratal av sanktioner har hämmat utvecklingen på samhällslivets alla områden. Bara under de senaste tre åren beräknas Iran ha förlorat motsvarande cirka 1,3 biljoner kronor i uteblivna exportinkomster från försäljning av olja. Europa var Irans största handelspartner innan sanktionerna skärptes år 2012. Handeln föll från 28 miljarder euro 2011 till 11,7 miljarder 2014. En strategisk fråga för EU gäller energiförsörjningen och det starka beroendet av Ryssland. De nu hävda sanktionerna på energiområdet bör kunna på sikt minska Rysslands geopolitiska handlingsmöjligheter gentemot EU. År 2030 skulle EU kunna importera mellan 25 och 35 miljarder kubikmeter naturgas från Iran. En EU-delegation kommer att resa till Teheran i februari för att granska förutsättningarna för ett återupptagande av relationerna på energiområdet. Iran har cirka 80 miljoner invånare, rika naturfyndigheter och en väl utbildad arbetskraft. Andelen högskoleutbildade inom den urbana medelklassen är betydande. Befolkningen är ung, 64 procent är under 35 år. Iran är den sista stora marknad, världens 18:e i storleksordningen, som kan komma att återintegreras i den globala ekonomin. Utländska investeringar om motsvarande drygt åtta biljoner kronor kommer sannolikt att behövas under det närmaste decenniet för att Iran ska kunna realisera sin potential. Bara olje- och gasnäringen bedöms behöva motsvarande omkring två biljoner kronor under de närmaste fem åren. Genom de hävda sanktionerna kommer enligt varierande uppgifter motsvarande 200 800 miljarder kronor av tidigare frusna medel att återbördas till Iran, vilket kan ge inledande lättnader och möjligheter till inköp, investeringar och tillskott till valutareserven. Utsikterna för en ökning av den iranska oljeproduktionen bedöms vara goda. Under året bör 500 000 1 000 000 fat per dag kunna tillföras en redan överproducerande marknad. I 24 fartyg på redden utanför Irans kust har upp till 50 miljoner fat olja legat lagrade, färdiga att pytsas ut på marknaden. Detta hade redan före hävandet av sanktionerna utövat en prispressande inverkan, som inte påverkats ens av de kraftigt ökade spänningarna mellan Iran och Saudiarabien. Bara några dagar sedan de diplomatiska relationerna mellan de båda länderna brutits, hade världsmarknadspriset på råolja sjunkit till 30 dollar per fat, dess lägsta nivå på tolv år. Det globala överskottet på olja, den kinesiska ekonomins tillstånd och utveckling samt tendensen i världsekonomin, utövar större påverkan på oljepriset än motsättningarna mellan Iran och Saudiarabien. Ökad risk för en övergång från politiska motsättningar till en militär kraftmätning mellan dessa båda länder skulle få omedelbara följder, men bedöms inte vara nära förestående. REFORMER NÖDVÄNDIGA Kina var tillsammans med flera andra asiatiska länder undantaget från sanktionsregimen och är sedan länge på plats i Iran. Kina är Irans i särklass största handelspartner och utgör målet för 35 procent av den iranska exporten. Gemensamt med Kina har landet minnen från västerländsk inblandning och exploatering av sina naturresurser och av ojämlika handelsförbindelser, vilket alltjämt bestämmer attityderna i konservativa skikt hos befolkning och elit.
En rad europeiska och asiatiska handelsintressen och presumtiva investerare har under senare tid besökt Teheran. Omkring 50 projekt värda motsvarande drygt 800 miljarder kronor kan vara uppe till förhandling. Byggindustrin, den kemiska industrin, bilindustrin, kärnkraftsanläggningar och olje- och gasindustrin måste förnyas. Därtill måste bank- och finanssystemet reformeras. Med Ryssland förs samtal om byggandet av nya kärnkraftverk. En förnyelse av Irans flygplansflotta har också aviserats, med köp av över 100 nya flygplan av typen Airbus, och Iran för samtal om uppförandet av ett raffinaderi i Spanien särskilt avsett för iransk olja. Kampen om marknadsandelarna hårdnar, och Irans möjligheter att locka de stora oljegiganterna tillbaka hänger på om landet lyckas erbjuda tillräckligt attraktiva kontraktsformer. Nya sådana kommer att presenteras vid en konferens i London i februari. Trots närvaro vid möten och konferenser under föregående år, tyder dock inget på att de stora energibolagen omedelbart kommer att inlåta sig i affärer med den iranska staten och dess oljebolag. I tider av kraftigt sjunkande oljepriser är det inte i första hand investeringar som föresvävar oljejättarna. I själva verket har tidigare planerade investeringar om i storleksordningen 400 miljarder dollar i den globala oljeindustrin senarelagts eller avskrivits. Börsen i Teheran är den näst största i Mellanöstern och omsätter motsvarande cirka 1,2 biljoner kronor. I slutet av 2014 ägde utländska intressen endast 0,1 procent av aktierna i noterade bolag. Om landets fulla potential ska förverkligas måste reformer genomdrivas. Lagen från 2005 om att tidigare statliga bolag får lov att privatiseras betyder föga om bolagens styrelser alltjämt består av individer som på något sätt är knutna till staten, och denna därför utövar ett styrande inflytande över verksamheten. UTDRAG UR DOING BUSINESS INDEX KÄLLA: VÄRLDSBANKEN Världsbanken placerar 2015 Iran mellan Ecuador (117) och Barbados (119) på plats 118 av 189 bedömda länder när det gäller att göra affärer. Indexeringen bygger på upplysningar och bedömningar om hur det går att grunda ett företag, hur man handskas med byggnadstillstånd, hur man anställer personal, registrerar egendom, får kredit, skyddar sina investeringar, betalar skatter, bedriver gränshandel, fullföljer kontrakt och hur man avvecklar affärsverksamhet. (http://www.doingbusiness.org /rankings)
INTERNATIONAL PROPERTY RIGHTS KÄLLA: INTERNATIONAL PROPERTY RIGHTS Iran uppvisar brister vad avser äganderättsliga frågor och skyddet av immaterialrättsliga villkor.( http:// internationalpropertyrightsindex.org /) Äganderätt och immaterialrätt måste få starkare skydd i lagen. Vidare måste institutionella reformer genomföras, inklusive skapandet av en självständig riksbank. Staten måste förändra sin roll från ägare till garant för ett öppet lagstyrt system som inger den presumtive investeraren förtroende. Sådana förhållanden råder för närvarande inte, vilket gör inträdet på den iranska marknaden mera riskfyllt än som annars vore nödvändigt. Andra omständigheter rör den omfattande statliga byråkratins ineffektivitet och korruption. UTDRAG UR TRANSPARENCY INTERNATIONALS CORRUPTION INDEX KÄLLA: TRANSPARENCY INTERNATIONAL Iran placeras 2014 av Transparency International tillsammans med fem andra länder, däribland Ryssland, på plats 136 i ett index över korruptionen på politisk nivå och i den statliga och kommunala förvaltningen i 174 av världens länder. (http://www. transparency.org /cpi2014)
Målet för regeringens politik är en tillväxt på 8 procent, något som alltså fordrar omfattande utländska investeringar. En opinionsundersökning genomförd av IranPoll.com och universitetet i Maryland förra året, visade att 62 procent av de tillfrågade förväntade sig påtagliga förbättringar i levnadsstandarden inom ett år efter det att sanktionerna hävts. Avtalet om de hävda sanktionerna har just sådana främst psykologiska effekter. I realiteten är det inte otänkbart, att många potentiella investerare kommer att avvakta till efter installationen av näste amerikanske president innan de fattar beslut om investeringar. REVOLUTIONSGARDET BETYDANDE EKONOMISK AKTÖR Det paramilitära Revolutionsgardet har vid sidan av sitt ursprungliga uppdrag från 1979, att skydda den islamiska revolutionens karaktär och integritet mot yttre och inre fiender, blivit en betydande ekonomisk aktör, med materiella egenintressen, som kan utmanas av en ekonomisk öppning mot omvärlden, något som även kan skärpa redan befintliga inre motsättningar. En utländsk aktör som inleder affärer med ett bolag, som kontrolleras av eller kan associeras till denna gruppering, riskerar också att utsättas för repressalier genom andra amerikanska sanktioner än dem som nu försvinner. Det kan röra sig om sanktioner som varit i kraft i flera årtionden, och som har sin grund i den islamiska revolutionen 1979. Särskilt internationella storbanker och amerikanska oljebolag iakttar alltjämt stor försiktighet för att inte krävas på skadestånd för att ha överträtt amerikanska regler. I själva verket är de sanktioner som Iran successivt utsatts för under de senaste 37 åren de mest omfattande och komplexa som något land någonsin drabbats av. Dagen efter tillkännagivandet av överenskommelsen mellan Iran, USA och EU, införde USA dessutom nya sanktioner mot landet på grund av två tester med ballistiska missiler som uppfattas stå i strid med ett beslut i FN:s säkerhetsråd; president Obama har inte råd att riskera klander för att agera vekt mot Iran; även i USA finns det krafter som alltjämt vill punktera avtalet; och för en president vars mandattid snart går ut gäller det att bereda marken för, i detta fall, en demokratisk efterträdare snarare än en republikansk. En rad omständigheter måste särskilt övervägas inför inträdet på den iranska marknaden. Det amerikanska finansdepartementet publicerade samma helg som hävandet av sanktionerna tillkännagavs, en förenklad manual för att minska riskerna att företag som vill verka i eller med Iran överträder amerikanska sanktionsbestämmelser. De citat som återgivits ur manualen i internationella medier gör emellertid inte läsaren mycket klokare. För svenska liksom för andra aktörer vore det klokt att inhämta kunskaper från erfarna affärsintressen ur den stora iranska diasporan, om man inte redan har egna upparbetade kanaler i Iran. Om europeiska storbanker, av rädsla för att överträda kvarvarande amerikanska sanktioner, inte vågar ikläda sig något finansieringsansvar för investeringar, kanske investerare vänder sig till andra aktörer. Det finns ett antal europeiska banker, särskilt mindre, tyska, som redan är verksamma i Iran. Dessutom finns det en rad stora indiska och kinesiska aktörer samtliga med ringa eller obefintlig exponering mot det amerikanskdominerade finanssystemet. Anders Person, Senior Analyst at Councelor
KÄLLOR: American Institute for Peace (The) Atlantic (The) BBC Belfer Center for Science and International Affairs (Harvard) Brookings Institution Carnegie Endowment for International Peace Chatham House Council on Foreign Relations Dagens Nyheter (The) Diplomat (The) Economist Eurasia Group (The) Financial Times Foreign Affairs Foreign Policy (The) Guardian Weekly (The) Harvard International Review International Labour Organisation International Crisis Group International Monetary Fund (The) Jamestown Foundation Keddie, Nikki R.; Modern Iran, Roots and Results of Revolution (The) London Review of Books (The) New Yorker (The) New York Review of Books (The) New York Times Prospect Reuters Strategic Survey, The Annual Review of World Affairs Stratfor Svenska Dagbladet United States Institute for Peace (The) Wall Street Journal (The) Washington Post (The) World Bank Zarate, Juan C.; Treasury s War, The Unleashing of a New Era of Financial Warfare
Makro & Marknadsbrevet ska endast betraktas som allmän information och utgör inte en rekommendation om att köpa, sälja eller behålla finansiella instrument eller andra investeringar. I de fall Makro & Marknadsbrevet innehåller hänvisningar till investeringsanalyser bör du även ta del av dessa. Investeringar i fonder och strukturerade produkter samt andra finansiella instrument är förkippat med risker. Fondandelar (investeringsfonder): Investeringsfonder kan delas in i två typer, värdepappersfonder samt specialfonder. Reglerna för hur värdepappersfonder får placera är gemensamma för alla länder i EU och de följer ett EU-direktiv som kallas UCIT:s. Reglerna för hur en Specialfond får placera bestäms av varje medlemsstat för sig. Specialfonder har normalt sett vidare placeringsinriktning än värdepappersfonder. En specialfond kan exempelvis, i större omfattning än värdepappersfonder, koncentrera sitt innehav till ett enskilt bolag. Specialfondernas vidare placeringsinriktning kan medföra högre risk i fonden. Att investera i fonder innebär alltid ett risktagande. Fondandelarnas värde och avkastning kan såväl öka som minska och investerare kan förlora hela det investerade kapitalet. Historisk avkastning är inte någon garanti för framtida resultat. Strukturerade Produkter/Garantiprodukter: Emittentrisk: Såväl det eventuella kapitalskyddet som avkastningsmöjligheten är beroende av emittentens finansiella förmåga att fullgöra sina förpliktelser på förfallodagen. Om emittenten skulle hamna på obestånd riskerar investeraren att förlora hela sin investering oavsett hur den underliggande exponeringen har utvecklats. Emittentens kreditvärdighet kan förändras i såväl positiv som negativ riktning. Förtida avveckling: Kapitalskyddet i obligationerna gäller endast på den ordinarie förfallodagen. Emittenten kan i vissa begränsade situationer lösa in obligationerna i förtid och det förtida inlösenbeloppet kan då vara såväl högre som lägre än det ursprungligen investerade beloppet. Om investeraren väljer att sälja obligationerna före förfallodagen sker detta till rådande marknadspris vilket kan vara såväl lägre som högre än det ursprungligen investerade beloppet. Under onormala marknadsförhållanden kan andrahandsmarknaden vara mycket illikvid, vilket kan leda till att investeraren inte kan sälja sin obligationen alls. Exponeringsrisk: Utvecklingen för den underliggande exponeringen är avgörande för beräkningen av avkastningen på placeringen. Hur den underliggande exponeringen kommer att utvecklas är beroende av en mängd faktorer och innefattar risker såsom aktiekursrisker, kreditrisker, ränterisker, råvaruprisrisker och/eller politiska risker. En investering i strukturerade produkter kan ge en annan avkastning än en direktinvestering i den underliggande exponeringen. För mer information om risker med olika finansiella instrument hänvisas till Bolagets hemsida, www.exceed.se Du är själv ansvarig för dina investeringsbeslut och det är därför viktigt att du noga tar del av den information som framgår av förköpsinformation/broschyr/fondfaktablad eller motsvarande handling samt information om de avgifter, skattekonsekvenser och risker som en viss transaktion medför. Din rådgivare hos Exceed kan erbjuda dig individuellt anpassad rådgivning inför dina investeringsbeslut.