Slutrapport. Navigator och CoM-center utvärdering ur ett deltagarperspektiv. Mars 2011 Johanna Andersson

Slutrapport Navigator och CoM-center utvärdering ur ett deltagarperspektiv Mars 2011 Johanna Andersson 1

Sammanfattning Projekt Navigator och CoM-center ägs av Lundby stadsdeldsförvaltning och finansieras av Europeiska socialfonden tillsammans med Göteborgss stad, Försäkringskassan och samordningsförbundet Göteborg Hisingen DELTA. Syftet med projektet var att genom coachning testa ett nytt sätt att arbeta för att stödja individer på vägen mot arbete eller studier. Utvärderingen är gjord med ett deltagarperspektiv, vilket innebär att fokus har varit vad deltagarna tycker om Navigator och CoMcenter. Mer specifikt har frågeställningarna handlat om i fall verksamheten motsvarat deltagarnas behov, om de ansett insatserna vara relevanta och meningsfulla, om projektet förbättrat möjligheterna på arbetsmarknaden, om projektet inneburit andra insatser än tidigare, om något kunde gjorts annorlunda samt om projektet haft en positiv inverkan på deltagarnas livssituation. Deltagare har intervjuats löpande från våren 2009 till december 2010 för att söka svar på dessa frågor. Resultatet visar att: Deltagarna ser projektet som något annorlunda jämfört med vad de mött tidigare och det är annorlunda på ett positivt sätt. Det är annorlunda genom ett mer personligt bemötande, genom ett extra stöd för en hållbar lösning samt genom att gruppen deltagare fungerar som en resurs i sig. Projektets upplägg med temaveckor uppfattas positivt. Temana ger kunskaper och verktyg för att söka utbildning, praktik eller arbete och uppfattas som relevanta av deltagarna. Veckornas struktur med daglig verksamhet ger också struktur på dagen för deltagarna. Gruppverksamheten ger också möjlighet att träna svenska, att tala inför andra etc. Gruppen innebär också att deltagarna blir en del av ett socialt sammanhang, något som ofta saknas som arbetslös. Det finns olika förväntningar på coachningen. En del ser arbetssökandet som ett helt eget ansvar medan andra ser det som ett samarbete där coachen också skall ta ett praktiskt ansvar. När så inte sker leder det till besvikelse hos deltagaren. Hur samarbetet skall se ut mellan deltagare och coach bör tydliggöras för att undvika missförstånd och besvikelse. Många deltagare berättar om försämrad hälsa som en följd av arbetslösheten. Att få struktur på dagen och att vara en del av ett socialt sammanhang innebär en positiv förändring på både livssituationen och hälsan. Likaså är det positivt med ett personligt, stödjande och stärkande bemötande av coachen. Förslag på vad som kunde gjorts annorlunda handlar ofta om mer kontakter med arbetsgivare; både genom studiebesök och att arbetsgivare kommer till projektets lokaler. Ett annat förslag handlar om att dela gruppen för att träffa rätt då deltagarna har olika erfarenheter. Flertalet ser dock den breda gruppen som en tillgång där deltagarna kan lära av och stötta varandra. Att skriva CV, träna på arbetsintervju eller träffa en coach är inget som är unikt för Navigator och CoM-center. Det som är annorlunda jämfört med andra insatser är att man i projektet lyckats med att kombinera olika delar till en fungerande helhet där praktisk och social träning kombineras med ett socialt sammanhang som förstärker arbetet med verktyg och kunskaper för att söka arbete eller studier. Till detta finns det senare möjlighet att koppla på yrkesutbildning när det bedöms vara relevant. Projektet har fyllt ett behov hos deltagarna men också hos myndigheterna. Nu när projektet avslutas behövs därför en annan insats för att fylla dessa behov. I det arbetet finns mycket att lära av Navigator och CoM-center. 2

Inledning Våren 2009 fick jag i uppdrag av Samordningsförbundet Göteborg Hisingen DELTA att utvärdera projektet Navigator och CoM-center ur ett deltagarperspektiv. Utvärderingens deltagarperspektiv har inneburit fokus på deltagarna och vad de tycker om verksamheten. Förhoppningen är att utvärderingen skall användas och vara till nytta samt vara underlag för lärande och framtida beslut. Under tiden arbetet med utvärderingen har kontinuerlig kontakt hållits med den följeforskare som kopplades till projektet tidigt under 2010, Bengt Lofter. Denna rapport innebär slutredovisning av utvärderingsuppdraget. Projekt Navigator och CoM-center ägs av Lundby SDF och finansieras av Europeiska socialfonden tillsammans med Göteborgs stad, Försäkringskassan och Samordningsförbundet Göteborg Hisingen DELTA. Projektet har varit förlagt till egna lokaler på Kvilletorget och har under perioden haft ca 400 deltagare. Målgruppen har varit personer mellan 16-24 år för Navigatorcenter och 25-64 år för CoMcenter. I praktiken har ingen skillnad gjorts mellan de båda grupperna och det görs heller ingen skillnad i denna utvärdering då resultatet inte skilt sig åt. En vidare beskrivning av målgruppen är: arbetslösa som Arbetsförmedlingen inte arbetar med, individer med psykisk ohälsa och individer som avbrutit grundskole- eller gymnasiestudier. Målgruppen har beskrivits som individer som behöver mer stöd för att komma i arbete eller studier än vad Arbetsförmedlingen kan erbjuda. Syftet med projektet var enligt ansökan till Europeiska socialfonden att individerna genom nya innovativa grepp skall få den vägledning och det stöd som krävs för en hållbar etablering på arbetsmarknaden och i samhället. I projektansökan skriver man att ett stort antal individer som idag har försörjningsstöd har det av arbetsmarknadsmässiga skäl och att en lång period utanför arbetsmarknaden medfört att de inte är redo för de krav som arbetsmarknaden ställer. För att de skall klara det krävs fördjupade coachnings- och matchningsinsatser. Man vill därför pröva verksamhet med denna typ av kompetens för den aktuella målgruppen. Syfte och frågeställningar Det övergripande syftet med utvärderingen har varit att belysa verksamheten ur ett deltagarperspektiv; Vad tycker deltagarna om Navigator och CoM-center? Detta har gjorts med vägledning förljande frågeställningar: Har verksamheten motsvarat deltagarnas behov? Har deltagarna upplevt insatserna som relevanta och meningsfulla? Upplever deltagarna att projektet har förbättrat deras möjligheter på arbetsmarknaden? Upplever deltagarna att projektet inverkat positivt på deras livssituation? Har deltagarna genom projektet upplevt andra insatser än tidigare? Upplever deltagarna att något saknats i insatserna alt. att det kunde gjorts annorlunda? Frågeställningarna rör deltagarnas upplevelser av verksamheten varför utvärderingen berör projektet som det utvecklades till att bli. Det innebär också att den inte berör de delar av projektet som planerades och lyftes fram i ansökan men som av olika anledningar inte har genomförts. Detta eftersom deltagarna enbart kan ha åsikter om den verksamhet som faktiskt genomfördes. 3

Genomförande Ett flertal olika metoder har använts för att samla material till denna utvärdering, främst djupintervjuer. Syftet med utvärderingen har inte varit att svara på frågor om hur många?. Istället har syftet varit att visa på kvalitativt olika sätt att uppfatta verksamheten och att på ett djupgående sätt beskriva uppfattningar om verksamheten och sätta dem i ett sammanhang. De enda tydliga antal som redovisas handlar om fördelningen av ålder och kön i deltagargruppen som intervjuats, detta för att visa på spridningen i gruppen. Intervjuer deltagare Den huvudsakliga metoden för datainsamling var djupintervjuer med deltagare i projektet. Trettiotre deltagare har intervjuats och 34 intervjuer har genomförts. En person har intervjuats två gånger under tiden för deltagande. En person hade avslutat sin tid i projektet vid tiden för intervjun och resterande var aktuella deltagare. Elva deltagare är under 25 år och resterande 22 är äldre. Tolv av de intervjuade deltagarna var kvinnor och resten män. Intervjuerna har genomförts i projektets lokaler och varade mellan 25-50 minuter. Tabell 1. Fördelning av deltagare med avseende på ålder och kön Navigator Com Antal Man 8 13 21 Kvinna 3 9 12 Antal 11 22 33 De intervjuade deltagarna är mellan 19 och 63 år och de har deltagit i verksamheten i allt mellan några veckor till ett år. Bland de intervjuade deltagarna finns personer med högskoleutbildning och de som inte avslutat grundskolan. Deltagarintervjuerna genomfördes under perioden maj 2009 till december 2010. Sett över hela perioden har det varit en övervikt på män och främst män över 25 år. Detta har emellertid speglat de deltagare som varit på plats i lokalerna vid tidpunkterna för intervjuer; majoriteten har varit män. Projektet har haft en övervikt på män i stort sett hela perioden, med undantag för de allra sista månaderna av projekttiden. Män har också i större utsträckning tackat ja till intervju. När övervikten av män i intervjumaterialet presenterades för personalen hade de ytterligare en tänkbar förklaring: att kvinnor kan ha annan planering än män som innebär att de i större utsträckning är på t ex praktik. Övrigt datamaterial Under samma period som intervjuerna har genomförts har jag även deltagit i gruppverksamheter som deltagande observatör. Observationerna har gjort bilden av projektet både bredare och djupare och har underlättat i kontakten med deltagare. I januari 2010 intervjuades de fyra coacherna som då fanns i projektet. Även deltagande i personalmöten och möjligheten att ställa frågor i anslutning till dem har gett värdefull information. Slutligen har jag under perioden deltagit i flera möten med styrgruppen för projektet, samt möten med följeforskaren Bengt Lofter samt hans PM och andra dokument producerade av projektet. Etiska överväganden De flesta av deltagarna har rekryterats till intervju via coacherna. Vid start av varje intervju har jag därför noga påpekat att det är frivilligt och att de kan avbryta när som helst. Jag har även noga redogjort för förhållandet mellan mig och coacherna och att inget specifikt förs vidare endast aggregerad information samt på vems uppdrag jag arbetar. Ingen deltagare har avbrutit intervju, flertalet har dock avböjt att medverka från första början. En annan etisk aspekt handlar om att de som berörs av en verksamhet får komma till tals när verksamheten skall utvärderas. Flera deltagare har sagt att det aktivt sökt att få prata med mig för att få förmedla sin uppfattning om Navigator och CoMcenter. 4

Projektets förändring över tid Utvecklingen av verksamheten på Navigator och CoM-center kan beskrivas, och ganska grovt delas in i, olika faser. Den första fasen omfattar perioden från starten av projektet fram till hösten 2009, när den andra fasen inleddes. Den tredje och sista fasen inleddes i början av 2010. Förändringarna i projektet har handlat om innehållet i och upplägget på verksamheten samt om personalomsättningar. Det har funnits ett flertal samordnare under perioden och under hösten 2010 skiftades nästan hela personalgruppen. Den fortsatta beskrivningen av projektprocessen fokuserar emellertid verksamhetens innehåll och upplägg. Under projektperioden finns två grundläggande element med hela tiden, nämligen individcoachning kombinerat med gruppverksamhet. Hur gruppverksamheten ser ut och vilka ytterligare delar som verksamheten innehåller, t ex företagsträffar eller möjlighet till yrkesutbildning varierar under projekttiden. Vid en jämförelse med projektets sista år så var verksamheten under den första fasen inte lika planerad och strukturerad som den kom att bli senare. Det saknades en tydlig struktur för gruppaktiviteterna även om en del i innehållet kom att bli innehåll även i de temaveckor som infördes under fas två. Under denna period sträckte sig planeringen ca 4 veckor framåt. Att verksamheten var mindre strukturerad i början har också speglats i deltagarintervjuerna. Under perioden pågick dock ett arbete med att hitta en struktur för verksamheten. Det arbetet skedde i sin tur på flera nivåer. Dels administrativt med hur det skall gå till när deltagare skrivs in och ut från verksamheten, men också i det konkreta arbetet med t ex gruppcoachningen. I mars 2009 beskrevs verksamheten, av dåvarande samordnare, som ett rehabiliteringsprojekt och inte ett arbetsmarknadsprojekt. Därför ansågs det viktigt att skapa struktur för deltagarna, men också att fylla denna struktur med meningsfullt innehåll med fokus på arbete. Stabilitet och struktur betonades även för personalen. En av coacherna hade också uppdrag som metodutvecklare och menade att det fanns mycket energi och kreativitet inom verksamheten, både hos personal och hos deltagare, men att man hittills pga instabilitet inte kunnat använda denna till fullo. Inför den andra fasen hösten 2009 genomfördes flera förändringar varav den tydligaste var strukturen med rullande temaveckor. Temaveckorna är åtta till antalet och kallas också introduktionsutbildning och har med följande innehåll: - Individuella mål - Vägledning - Hälsa - Praktik/Entreprenörskap - CV/Meritförteckning, personligt brev - Anställningsintervju - Arbetsmarknadskunskap - Studier Planeringen med temaveckor syftade till att skapa mer helhet i verksamheten och ge struktur åt deltagarna inte minst genom daglig verksamhet, oftast mellan 9-12. Men syftet var också att underlätta för coacherna som med detta upplägg kunde planera sin tid och få en gemensam övergripande plan för verksamheten. I intervjuerna framkom att förändring mestadels uppfattades positiv av deltagarna. Vid årsskiftet 2009/2010 försvann rekryteraren från projektet. Under den tredje fasen, projektets drygt sista år, sätter sig verksamheten och förändringen jämfört med tidigare märktes bara av att vistas i lokalerna. Det var en annan aktivitet och energi. Det har också blivit tydligare för deltagarna hur upplägget är och tidigare osäkerhet är borta. Det har blivit allt tydligare vilken målgrupp projektet skall ha och kan arbeta med och projektet har blivit tydligare och mer fokuserat. Från att projektets personal tidigare hade ansvar för samtliga temaveckor så har 5

man blivit avlastade genom att flera av dem köps in av ett företag. Syftet med detta var bland annat att frigöra tid till coachning av deltagare. Enligt coacherna blev det också så, men det blev inte mer tid med varje deltagare då den frigjorda tiden användes till fler deltagare och i viss mån också dokumentation. Under våren 2010 saknades företagsinslag i verksamheten genom det som kallats nätverksträffar eller företagsinformation. Detta eftersom rekryteraren lämnat projektet. Under hösten återkommer detta dock igen. Inslaget av och möten med företag uppskattas av deltagarna och flera påtalar avsaknaden under intervjuer våren 2010. Under denna sista period börjar man också använda medel för att köpa yrkesutbildningar. Denna möjlighet har funnits under hela projekttiden men användes inte förrän under det sista året. Resultat Navigator och CoM-center ses som något annorlunda Gruppen deltagare på Navigator och CoM-center är bred med avseende på både ålder och erfarenheter. Detta innebär också att de inte tycker likadant om projektet. Det finns de som är väldigt nöjda med insatsen på alla sätt och så finns det dem som är mycket kritiska, samt alla därimellan. Det går dock att se en del tydliga mönster och skiljelinjer i materialet. Trots alla sina olikheter finns det också en sak som deltagarna är överens om, oavsett om man är kritisk eller positiv i övrigt; och det är att navigator och CoMcenter är något nytt och annorlunda jämfört vad man tidigare mött. Många deltagare har erfarenheter från Arbetsförmedlingen eller Arbetsmarknadstorget, men också från ViCan eller andra typer av insatser eller projekt. Deltagarna ser projektet som något annorlunda och detta annorlunda uppfattas också som något bättre och mer passande. Även de som är uttalat negativa till projektet menar att det trots allt är bättre än andra verksamheter som de deltagit i. Det som gör att verksamheten upplevs som annorlunda är dess inriktning; varje deltagare har en coach som man jobbar med, gruppaktiviteter i teman och lokaler med datorer som underlättar arbetet och möjlighet att få hjälp vid/med dessa datorer. Lokalerna ger också möjlighet till samvaro mellan deltagarna och bidrar till en social miljö som uppfattas mycket positivt. Detta utvecklas närmare nedan under rubrikerna: coachen, temaveckorna och den sociala miljön. Coachen Deltagarna beskriver bemötandet på Navigator och CoM-center som personligt. Dels är det personligt i betydelsen av motsatsen till rutinmässigt. Deltagarna har ofta berättelser om hur de tidigare känt sig som en i mängden med ett nummer, men på Navigator och CoM-center är man en person med ett namn. En annan del av det personliga är att det går att berätta om personliga saker för coachen som då kan fungera som en slags ventil. Det tredje är att arbetet med coachen kan anpassas efter individen och dennes önskemål och erfarenheter. Något som gör att projektet uppfattas som annorlunda är stödet för en hållbar lösning. Många berättar att de för första gången fått frågan Vad vill du göra? och man upplever att coacher och övrig personal inte bara vill bli av med dem för att bättra på sin statistik utan är måna om att det skall bli en bra och hållbar lösning för deltagarna. Deltagarna uppskattar också den goda tillgången till coacherna. Även om man inte sitter ner och pratar så ofta så ses man ofta i lokalerna och hejar och flertalet säger att de vet att det bara är att säga till om de skulle behöva en tid med coachen. Vetskapen om möjligheten till möte gör alltså att tillgängligheten upplevs som god. Coacherna blir ett extra stöd och peppar deltagarna att ta steg framåt mot arbete eller studier. De följer även upp hur processen går framåt vilket upplevs positivt. Det går emellertid en del skiljelinjer i intervjumaterialet gällande hur man ser på arbetet med coachen. Ett exempel är i vilken utsträckning man vill ha, och förväntar sig stöd, samt vilken typ av 6

stöd. Skiljelinjen går mellan dem som ser arbetssökandet som ett eget ansvar och dem som ser det som ett delat ansvar mellan individ och coach. Denna skillnad har också vistas av Rantakeisu (2009) i en studie av unga arbetssökande på Arbetsförmedlingen. Den gruppen som ser arbetssökande eller ansökan till studier som ett delat ansvar förväntar sig handfast hjälp av coachen samt att denne delar ansvaret för att kolla upp olika saker, samt mycket konkret stöd i vad som behöver göras och hur. Personerna i denna grupp beskriver det som att deltagaren och coachen skall vara som ett team där man kommer med idéer som man gemensamt går vidare med. Den andra gruppen ser arbetssökandet som ett självklart eget ansvar som blir vad man gör det till. Utvärderingen visar att det finns olika syn och en otydlighet hur arbetet mellan coach och deltagare skal se ut. För att undvika detta är det viktigt att tydliggöra ansvarsfördelningen mellan coach och deltagare så att båda parter är överens om hur den skall se ut. Temaveckorna Temana är åtta till antalet och innebär att deltagaren får kunskaper och kompetenser för den fortsatta processen mot arbete eller studier. Innehåll och upplägg på temaveckorna ger både praktiska och sociala färdigheter. Sociala färdigheter tränas genom att vara en del av en grupp eller att tala inför andra människor. För dem som inte har svenska som första språk innebär deltagandet också en möjlighet att träna svenska. Deltagargruppen är bred och gruppen delar sig i två med avseende på huruvida man ser bredden som en tillgång eller ett hinder i verksamheten. De som ser bredden i gruppen som ett hinder menar att spretigheten i erfarenheter gör att det är svårt att lägga gruppaktiviteterna på rätt nivå och att det riskerar att bli på för hög eller låg nivå för delar av gruppen. Bredden i gruppen kan också ses som en tillgång där de olika erfarenheterna används och man lär av varandra och kan stötta varandra. Olikheterna ses då som berikande. Exempel på praktiska färdigheter är att skriva CV, personligt brev, information om studier och det nuvarande svenska systemet kring studier. Andra praktiska saker som nämnts positiva ordalag är möjligheten att träna på arbetsintervju. En person preciserade genom att säga att alla moment där jag får feedback så att jag lär mig är bra. Även gällande temaveckorna och dess innehåll och funktion går de intervjuade att dela i två grupper. Den ena kallar verksamheten för vuxendagis. Den andra menar att det finns alltid något nytt och användbart i alla teman även om en del kan vara repetition. Denna grupp väljer att använda temana för att förbättra sin kompetens och sina redskap (t ex CV) för att komma framåt. En ytterligare skiljelinje i materialet är synen på aktiviteter som inte är direkt och konkret knutet till Arbetssökande, t ex utflykter och studiebesök samt temaveckan hälsa. En stor del av de intervjuade tycker att temaveckan om hälsa är mycket viktig eftersom arbetslösheten påverkat dem negativt genom exempelvis nedstämdhet, isolering och dåliga sömnvanor. Man ser också den egna hälsan som grunden till allt annat. Några menar också att det är viktigt att prata om, och göra, andra saker än enbart arbetssökande eftersom det är nedslående att älta sin arbetslöshet hela dagarna varje dag. Andra tycker att man enbart skall syssla med konkreta jobbsökaraktiviteter på Navigator och CoM-center. Den sociala miljön Berättelserna om Navigator och CoM-center handlar mycket om innehållet i verksamheten men också mycket om den sociala miljön. På frågan om hur de skulle beskriva verksamheten för någon som aldrig varit där så kommer ofta gruppen upp som något mycket positivt; att få vara en del av en grupp, en del av ett sammanhang. Alla deltagare har det gemensamt att de är arbetssökande och att träffa andra människor i samma situation upplevs som positivt. Kanske har man inga vänner eller anhöriga som är arbetssökande som vet hur det känns. På Navigator och CoM-center är alla i samma båt och förstår därmed varandra och varandras situation. Många pratar om känslor som 7

nedstämdhet, ensamhet och känslan att inte duga till. Att då bli en del av en gemenskap där man saknas om man inte kommer är en positiv förändring. Vid besök i lokalerna är det också tydligt att det är en familjär och hjärtlig stämning; både mellan deltagarna och mellan deltagare och personal. En del av den sociala miljön är också de av deltagarna som inte trivs. Flera berättar om stökiga deltagare och menar att de inte borde få vara kvar. Andra berättar att stökiga deltagare också har försvunnit. Detta upplevs som positivt; att det är de som vill och försöker som får uppmärksamhet och energi i första hand. Deltagarnas syn på projektet i förhållande till behov Deltagarna lyfter fram de praktiska färdigheter och verktyg som temaveckorna gett dem, t ex bättre CV eller träning på arbetsintervju. Att få kunskaper om utbildningssystemet kan upplevas också som något bra som underlättar vidare steg. Även temat om hälsa fyller för många deltagare ett behov. De flesta deltagare är överens om temana fyller behov men att alla kanske inte har behov av allt. Projektet och dess innehåll bedöms i förhållande till utfallet för en del av deltagarna att ha förbättrade möjligheter men ännu inte fått ett arbete blir med det synsättet ett misslyckande eftersom allt annat än jobb per definition är ett misslyckande. Vad socialsekreterare eller andra handläggare kan uppleva som en positiv utveckling kan således ses som ett misslyckande. Att ha ett bättre CV och vara bättre förberedd på en anställningsintervju betyder inget om det inte också leder till ett jobb. Att bedöma projektet på förhand och diskutera hur det möter behov blir då svårt för många deltagare. Ett av projektets mål är att 20 % av deltagarna skall komma närmare arbetsmarknaden. Detta mål kan vara relevant för deltagarna men kanske är det främst intressant för de offentliga myndigheter som har intresse i verksamheten. Trots svårigheten att fundera över sina egna behov på ett ganska abstrakt sätt så ger deltagarna många exempel i intervjuerna på hur de lärt sig saker och utvecklats under tiden i projektet. De säger också att temana fyller behov som kan finnas hos andra även om de inte alltid ser behovet hos sig själva. Bedömningen är därför att innehållet i projektet har fyllt behov och varit relevanta för deltagarna. Vad kunde gjorts annorlunda? De tips och förslag på förändringar som kommit fram under intervjuerna är i de flesta fall relaterade till praktik eller arbetsgivare. En praktikbank efterfrågas och fler kontakter med arbetsgivare; antingen genom studiebesök hos dem eller att de kommer till lokalerna och berättar. Även historier från personer som tidigare varit arbetslösa och hur det gick när de fick arbete var önskemål. Som nämndes tidigare så efterfrågar också en del deltagare mer handfast hjälp; att man tillsammans med coachen söker jobb eller praktik och är mer av ett team. Hur detta skall se ut bör tydliggöras mellan deltagare och coach vid start. I början av 2010 slutade rekryteraren sin medverkan i projektet. Denna funktion hade till uppgift att hålla i kontakter med arbetsgivare; att bjuda in till informationsträffar på NCC samt jobba med praktikplatser. När denna person slutade minskade arbetsgivarkontakerna för att ta fart igen under hösten 2010. Detta märktes i intervjuerna under våren då arbetsgivarekontakter efterfrågades ännu tydligare än annars. Under projektets senare del har en praktikgrupp skapats som kan vara ett svar på en del av de förslag som kommit tidigare. Andra förslag har varit att dela gruppen för att bättre träffa i temaveckorna. Deltagare som är mer självgående har också önskat större projekt att arbeta med under temaveckorna. När en deltagare tycker att en temavecka inte är bra så beror det oftast på att personen redan kan mycket, att den inte tycker att ämnet är relevant för jobbsökande eller för att individen ser temat som en svaghet. T ex kan det upplevas som negativt att skriva CV om man inte har så mycket att skriva i det. Det är således inte dåligt i bemärkelsen olämpligt upplägg eller innehåll rent generellt utan allt som oftast är det relaterat till den egna personen och de egna erfarenheterna. Många 8

gånger kan man också påpeka att ett eller flera teman kan vara bra för andra men inte för mig. Flertalet nämner t ex veckan med tema studier som en sådan. Motivation En fråga som lyfts i styrgruppen är om deltagarna är motiverade inför starten i projektet och också om de behöver vara det; eller om motivationen istället kan väckas. Rimligtvis är det lättare att lyckas och ta till sig innehållet i en verksamhet om man är motiverad. Det är emellertid flera av deltagarna som beskriver att de inte varit motiverade från start men att det blivit mer motiverade under tiden. En person säger att det var bra att hon var tvingen att delta eftersom det varit bra för henne och att hon utvecklats. Hade hon haft möjlighet att låta bli hade hon aldrig gått dit. Så här i efterhand är hon glad för att hon deltagit. Deltagare beskriver också hur de under tiden i verksamheten fått tydigare mål och riktning gällande arbete och studier. Mot denna bakgrund är slutsatsen att motivation inte är nödvändigt vid start och att det går att jobba med motivationen under tiden. Motivation är kopplat till förväntningar. Deltagarna har tillfrågats om sina förväntningar inför starten i projektet och vanligt är att de säger sig ha saknat förväntningar. Att inte skapa förväntningar är, enligt deltagarna, ett sätt att skydda sig själv från att bli besviken. Det är viktigt att vara medveten om de ibland mycket låga förväntningarna. Att tydliggöra projektets syfte och vad som gör det annorlunda kan vara ett sätt att skapa förväntningar och genom det öka motivationen. Projektets inverkan på deltagarnas livssituation och hälsa Hälsa har inte bara en fysisk, utan även en psykisk och social dimension, och en rad olika faktorer inverkar på både en individs hälsa och hälsan i en befolkning (folkhälsan). Dessa faktorer brukar kallas för bestämningsfaktorer. Faktorerna finns både i samhället och i människors levnadsvanor och kan påverka hälsan både positivt och negativt. På samhällsnivån finns faktorer som arbetslöshet, socialtjänst, hälso- och sjukvård, utbildning, boende och socialförsäkringar. Levnadsvanor handlar om bland annat matvanor, motion, alkohol, tobak samt sömnvanor. Ytterligare faktorer är socialt stöd och sociala nätverk. För individerna som deltar i projektets verksamhet är ett flertal av dessa bestämningsfaktorer relevanta i förhållande till deltagandet. I projektets organisation och syfte finns socialtjänst, utbildning och arbetslöshet. Deltagarnas egna beskrivningar av deltagandet handlar bland annat om positiva förändringar på sömnvanor, socialt stöd och sociala nätverk samt kunskaper om utbildning och arbetsmarknad. En av frågeställningarna för denna utvärdering var om deltagarna upplevt att projektet inverkat positivt på den egna livssituationen. En av projektets målsättningar var att minska den upplevda ohälsan. Denna senare målsättning har inte närmare studerats varken av projektet eller av annan utvärderare då information om upplevd psykisk hälsa inte har samlats in. Det går emellertid att diskutera om projektet inverkat på ett sätt som kan ha minskat den upplevda psykiska ohälsan. Mycket av det som deltagarna beskrivit i intervjuerna gällande miljön och verksamheten, både i gruppen och i relationen till coachen kan ses som positivt inverkande på både livssituation och även hälsa. Många deltagare beskriver vikten av en struktur på tillvaron; att ha något att gå upp till. Att ha något att gå till gör också att sömnen vänds rätt då många av deltagarna beskriver att de vänder på dygnet under arbetslösheten. Strukturen i vardagen genom deltagande i projektet gör också att dagen och veckan får ordning och en deltagare menar att det är skönt att få helg som alla andra som arbetar får. Den sociala samvaron på Navigator och CoM-center beskrivs mycket positivt av många. Till exempel så upplevs det som positivt att vara en del av ett sammanhang där man saknas om man inte kommer. Det upplevs av många mycket positivt att träffa andra människor i samma situation. En person berättar om hur självkänslan och tron på framtiden kommit tillbaka efter åtta veckor på Navigator och CoM-center. Tidigare saknades detta helt men med hjälp av stödet från både coach men också resten av gruppen upplevs nu framtiden som ljus. 9

Intervjustudier har visat att aspekter i bemötandet hos personal som arbetar med rehabilitering för att komma i arbete både kan främja och hindra processen. Distanserad behandling, vilket innebär att inte bli tagen på allvad eller att bli rutinmässigt behandlad och inte som individ skapar negativa känslor. Likaså diskvalificerande behandling, vilket innebär att bli förminskad, eller att få höra att det är ingen idé (Svensson med flera, 2003). Att däremot få ett respektfullt bemötande där man blir trodd på och tagen på allvar samt lyssnad till främjar en process mot att komma åter i arbete. Positiva känslor skapas också av stödjande behandling där individen blir stöttad och uppmuntrad samt att personalen tror på individens förmåga. Att lätt få tillgång till personalen upplevs också mycket positivt (Klanghed med flera, 2004). Deltagarnas beskrivningar av verksamheten i projektet stämmer väl överens med de positiva aspekter och är motsatsen till de negativa. Samma aspekter lyfts ofta i beskrivningar av en positiv förändring av hälsa och livssituation. Vad skiljer projekt Navigator och CoM-center från andra verksamheter? Många delar av projektet är inte alls unika. Att få stöd i att t ex skriva CV eller träna på arbetsintervjuer är moment som också finns i andra verksamheter. Att ha en coach är heller inget som är unikt för projektet utan är en möjlighet som finns att tillgå även på Arbetsförmedlingen. De coacherna är emellertid upphandlade och fristående från varandra vilket inte tillåter den typ av gruppverksamhet som på Navigator och CoM-center finns vid sidan av coachningen. I projektet har coachningen varit en del av ett större paket där alla delar häger samman. Projektet har haft tillgång till egna, ändamålsenliga lokaler på Kvilletorget. Lokalerna har varit ett medel för att använda gruppen som resurs men också för det personliga bemötandet som deltagarna beskriver mycket positivt. Ett exempel på det är att både deltagare och personal tar sitt kaffe i samma kaffeautomat. En skillnad jämfört med andra insatser är antal deltagare per handläggare/coach. På Navigator och CoM-center har antalet legat på ungefär 20 deltagare per coach vilket medger god och kontinuerlig kontakt och stöd. Projekt Navigator och CoM-center utgår från ett helhetstänk där både praktiska och sociala färdigheter tränas i kombination med att gruppen används som en resurs. Utöver det så finns det möjlighet att koppla på praktik och yrkesutbildning med verksamheten som sker i lokalerna. Delarna i projektet är inte unika var för sig. Det är kombinationen som gjort att verksamheten uppfattas som annorlunda på ett positivt sätt! Navigator och CoM-center ur ett DELTA-perspektiv DELTA är ett annat namn på Samordningsförbundet Göteborg Hisingen och består av sina fyra ägare; Försäkringskassan, Arbetsförmedlingen, Västra Götalandsregionen och Göteborgs stad. Genom samordningsförbundet kan de fyra myndigheterna skapa en gemensam bild av individens behov och ta ett samlat ansvar för insatserna på ett sätt som inte är möjligt i de enskilda myndigheterna. Ett DELTA-perspektiv innebär en helhetssyn som kan betyda att rehabiliteringsaktiviteten fyller ett hål i förhållande till andra verksamheter, att man håller ihop rehabiliteringen kring en individ och gör rätt saker i rehabiliteringen. Detta medför också ett annat synsätt på individen och dennes behov vid sidan av annorlunda eller kompletterande lösningar. Sett ur detta perspektiv har projektet varit en ny, annorlunda, typ av verksamhet för målgruppen som de själva upplevt som mer rätt. Det har också varit en verksamhet som försökt hålla ihop processen runt individen genom flertalet kompetenser i verksamheten och avstämning med inremittent, vanligen socialtjänsten. Om man sätter projektet i en tänkt kedja med andra tillgängliga 10

insatser så har Navigator och CoM-center inneburit länken innan Arbetsförmedlingen/Arbetsmarknadstorget. Projektet har vidare varit ett steg ut från socialtjänsten och ibland också ett alternativ efter ViCan för att nämna några exempel. Samordningsförbundet har varit med och finansierat verksamheten, vilket har varit mycket betydelsefullt under perioder av projekttiden. Förbundschefen har också varit en del av projektets styrgrupp som träffats löpande under projekttiden. Styrgruppen har främst fungerat som en arena för informationsutbyte mellan projektet och dess samverkansparter men också dessa parter emellan. För deltagarna i projektet har DELTA främst varit en logga på dörren. Det spelar emellertid ingen större roll. Det är inte viktigt att deltagarna vet precis vilka som är inblandade eller finansierar. Det viktigaste är att verksamheten fungerar på önskat vis. Sett i relation till ordinarie myndigheter och andra verksamheter under DELTAs paraply har Navigator och CoM-center fyllt en lucka genom att man fångat upp personer som inte riktigt passat in i andra verksamheter. De fyra myndigheternas gemensamma arbete i DELTA syftar till att individer skall hitta rätt i systemet och inte vandra runt mellan myndigheter och insatser, dvs. det som ofta kallas för rundgång. Med rundgång avses ett negativt vandrande mellan myndigheter. Att en individ avslutar en aktivitet och istället påbörjar en annan som bedöms passa bättre är inte nödvändigtvis tecken på den typ av negativ rundgång som åsyftas, utan handlar om att medvetet byta insatser för att hamna rätt i systemet. Deltagarnas berättelser om tidigare erfarenheter och den väg de tagit till projektet tyder på att det finns en otydlighet kring målgruppen och vilka målgrupper olika verksamheter arbetar med. Det är svårt att hitta rätt och därför är det viktigt att försöka hjälpa dem som skall remittera individer till olika verksamheter genom att tydliggöra vad verksamheten innehåller och därmed vilken målgrupp som passar bäst. I ordinarie myndigheter kan man inte plocka ut sin målgrupp men i ett avgränsat projekt är det viktigt att vara tydlig. Projektet fyllde en lucka och ur ett myndighetsperspektiv är det viktigt att projektet ersätts med en annan insats som kan fylla samma behov som Navigator och CoM-center gjorde hos både myndigheter och deltagande individer. 11

Avslutande slutsatser Syftet med utvärderingen var att undersöka hur projektet Navigator och CoM-center uppfattas av de individer som deltar i verksamheten. Utvärderingens resultat visar tydigt att deltagarna genom projektet upplevt andra insatser än tidigare. Det som gör Navigator och CoM-center annorlunda är det mer personliga bemötandet, det extra stödet för en hållbar lösning och att gruppen av deltagare används som en resurs som kan stötta och lära av varandra. Deltagarna upplever insatserna som relevanta och meningsfulla. Allt är inte relevant för alla men det finns behov i gruppen för samtliga teman i de gruppbaserade aktiviteterna. De upplever sig vara bättre rustade för nästa steg vare sig det handlar om att söka utbildning, praktik eller arbete genom information eller konkret hjälp med CV eller träning på arbetsintervju. Det finns också en mindre grupp som inte ser något behov av insatsen och inte alls upplever den som relevant. För denna grupp kanske ett motivationsarbete, som tydliggjorde projektets syfte och möjligheter, inför starten skulle gjort att de tillgodogjort sig insatsen på ett annat sätt. Flertalet deltagare säger emellertid att deras motivation har ökat genom deltagande i projektet och att de lärt och utvecklats genom det. Projektet har således också ökat motivationen hos deltagare. De förslag på hur saker kunnat göras annorlunda handlar mycket om kontakten med företag genom t ex studiebesök samt tydligare stöd i praktik- eller arbetssökande. Ett annat förslag är också att dela gruppen för att få verksamheten på en lämplig nivå. Flertalet tycker dock att spridningen i gruppen har en positiv inverkan på de gemensamma aktiviteterna. Projektet har haft en positiv inverkan på livssituationen för de allra flesta deltagare. Många vittnar om försämrad hälsa under arbetslösheten och projektet har gett dem ett sammanhang och en struktur på dagen som inverkat positivt. Inte minst upplevs det positivt att vara en del av en grupp. Projektet bygger på coachning kombinerat med gruppaktiviteter där deltagarnas kunskaper och verktyg för att söka arbete eller studier utvecklas. På detta finns det möjlighet att koppla på yrkesutbildning. Denna utvärdering har fokuserat på coachningen och gruppverksamheten och ingen av de delarna är egentligen ny eller särskilt annorlunda. Däremot har projektet lyckats att kombinera saker i en enda insats som vi vet är bra; ökade kunskaper och förbättrade verktyg tillsammans med stöd av coach och gruppen, där individen blir synliggjord och stöttad. Det låter enkelt men deltagarna är överens om att detta är en annorlunda insats än vad de mött tidigare. På Navigator och CoMcenter har man lyckats med kombinationen av flera delar till en sammanhängande insats. Man har också använt gruppen av deltagare som en resurs i sig, vilket är en viktig lärdom för andra insatser. Projektet har fyllt ett behov hos både deltagare och myndigheter. När projektet nu avslutas kommer det återigen att bli en lucka om inte behovet möts på annat sätt. För att ta till vara erfarenheter på ett bra sätt är det en fördel om det finns en långsiktighet och framförhållning i planeringen för implementering av erfarenheter. En strategi för tillvaratagande av erfarenheter gör att myndigheterna kan planera insatser så att luckor undviks för både myndigheter och medborgare. Referenser Rantakeisu U. Klass, kön och platsanvisning. Om ungdomars och arbetsförmedlares möte på arbetsförmedlingen. Institutet för arbetsmarknadspolitisk utvärdering (IFAU). Rapport 2009:3 Klanghed U, Svensson T, Alexanderson K. Positive encounters with rehabilitation professionals reported by persons with experience of sickness absence. Work. 2004;22(3):247-54 Svensson T, Karlsson A, Alexanderson K, Nordqvist C. Shame-inducing encounters. Negative emotional aspects of sickness-absentees' interactions with rehabilitation professionals. J Occup Rehabil. 2003 Sep;13(3):183-95. 12