SEMINARIET REFLEKTIONER INFÖR NÄSTA ESF-PERIOD

SEMINARIET REFLEKTIONER INFÖR NÄSTA ESF-PERIOD 10.6.2011 Sammanställning av grupparbetet med rubriken "Hur kan vi förbereda oss för den nya programperioden? Sammanställd av överinspektör Carola Bryggman Svenska enheten för undervisningsväsendet vid Regionförvaltningsverket i Västra och Inre Finland

2 1. INLEDNING Regionförvaltningsverkets svenska enhet för undervisningsväsendet och Närings-, trafik- och miljöcentralen i Nyland ordnade den 10 juni 2011 ett seminarium med rubriken Reflektioner inför nästa ESF-programperiod (bilaga 1). Seminariet riktade sig till projektledarna för de svenskspråkiga ESF-projekten inom undervisnings- och kulturministeriets förvaltningsområde samt till ledningen inom utbildningsenheterna på andra och tredje stadiet. Målet för seminariet var att informera om den kommande strukturfondsperioden som inleds år 2014. Europaparlamentariker Carl Haglund och konsultativa tjänstemannen Merja Niemi från UKM hade inbjudits som föreläsare. Seminariet hade 35 deltagare. Europaparlamentariker Carl Haglund redogjorde för kohesionspolitiken och finansieringsramarna inom EU. Strukturfondsmedlen kommer att vara ungefär i samma storleksordning som under innevarande period. Medlen kommer knappast att öka men omfördelningar mellan länderna enligt solidaritetsprincipen torde bli aktuella. Det är dock motiverat att alla länder ska få strukturfondsfinansiering. Europa 2020-strategin är en tillväxtstrategi som styr strukturfondsverksamheten och som de facto har en god förankring i Finland. Detta innebär troligen i praktiken att skillnaderna innehållsmässigt blir små jämfört med verksamheten idag. Däremot kan det nationella reglementet för användningen av strukturfondsmedlen påverkas. Konsultativa tjänstemannen Merja Niemi berättade om ESF och det nationella programarbetet. Den nya perioden styrs av framtidstrender, EU 2020-strategin (mål och flaggskeppsinitiativ), EU-programmen, regeringsprogrammet, landskapsutvecklingsprogrammen, makroområdena (varav Östersjöområdet är ett), staterna och regionerna. De nationella målsättningarna ingår i Finlands nationella program för Europa 2020-strategin (Finansministeriets publikation 14b/2011). Den nya regeringen ska under hösten precisera programmet. Under den kommande perioden bör alla projekt basera sig på 2020-strategierna eller regeringsprogrammet. Det är därför skäl att i projektplaneringen fundera på målsättningarna så att de stämmer överens med såväl EU:s som Finlands 2020-strategi. Vidare kommer man att gå in för större projekthelheter. Ett kriterium är att projekten ska ha en internationell dimension. Inom t.ex. Östersjöområdet borde kontakterna förbättras. Man utgår också från en sektoröverskridande policy. Dessutom ska forskningen i högre grad kopplas in i verksamheten. Under diskussionen konstaterades att det nu finns chans att påverka. Om man har kommentarer och förslag går det bra att kontakta Merja Niemi. Sett ur en finlandssvensk synvinkel ger det nya programmet bl.a. möjligheter till nordiskt samarbete. Överlag är det bra att redan under hösten och nästa år fundera på större projekthelheter och eventuella projektnätverk så att ansökan kan lämnas in då perioden börjar. Vidare togs behovet av finansiering i förskott till diskussion. Allmänna förordningen möjliggör redan nu förskottsbetalning men formuleringen är oklar. Arbets- och näringsministeriet har därför inte godkänt detta. Förordningen borde förtydligas och politikerna uppmärksammas på problemet. En organisation som idag genomför ett projekt ska ha synnerligen god likviditet för att klara sig finansiellt. Många mindre aktörer har helt enkelt inte möjligheter att söka om projekt av ekonomiska skäl. Visst kan det finnas risker med förskottsbetalning men om hälften av medlen kunde betalas ut på förhand skulle projektprocesserna försnabbas betydligt.

2. SAMMANSTÄLLNING AV GRUPPARBETET MED RUBRIKEN HUR KAN VI FÖRBEREDA OSS FÖR DEN NYA PROGRAMPERIODEN? 3 Under eftermiddagen diskuterades såväl den pågående som den kommande strukturfondsperioden i fyra grupper. Gruppernas sammansättning framgår ur bilaga 2. Nedan följer en sammanställning av gruppernas svar på de på förhand utarbetade frågorna. 1. Under denna strukturfondsperiod har nätverk och nätverksarbete betonats. Vilka erfarenheter har ni av att arbeta i nätverk? Fördelar och nackdelar? Vilka arbetsmetoder har fungerat bra, vilka mindre bra? I grupp 1 hade deltagarna både positiva och negativa erfarenheter av att jobba i nätverk. Det måste finnas ett mervärde för att ett nätverk ska fungera bra. I synnerhet mindre aktörer har sett ett mervärde i att tillsammans bygga upp projekthelheter. Nätverket har inte fungerat bra då en aktör blivit vidtalad först i slutskedet av projektplaneringen. Detta har lett till att aktören inte har känt sig tillräckligt bunden till projektarbetet. Vissa aktörer kan bli kontaktade för att det behövs en samarbetspart för projektets skull. Då har inte alltid den som planerar projektet tänkt över vad samarbetsparten kan bidra med. Grupp 2 konstaterade att Svenskfinland är bra på nätverk. Fördelar med nätverk är att där finns en naturlig samhörighet, man kan föra en kritisk diskussion och utbyta information. Samarbetet ger en kvalitetshöjning i verksamheten, misstagen minimeras och outputten blir större då en större massa står bakom målsättningen. Nackdelarna är att kommunikationen kan bli ett problem. Det kan också finnas många viljor som vill styra. Om gemensamma verktyg fattas kan det resultera i missförstånd mellan medlemmarna. Ett problem är att nätverket ska skapas innan projektet fått finansiering. Detta kostar och kostnaderna borde kompenseras. Bildandet av nätverk borde ses som en gemensam utmaning och basera sig på behovskartläggning. Erfarenheter i gruppen visar att gemensamma spelregler, rollfördelningar och verktyg för kommunikation har varit bra arbetsmetoder. Ett projekt har också utarbetat en självutvärderingsmodell som fungerat bra. Det behövs en ledare för nätverket, en aktiv person som puschar på. Grupp 3 ansåg att nätverksarbete har betonats starkt under den pågående programperioden men att definitionen av begreppet inte alltid är tydlig. Gruppen konstaterade att det finns två olika former av nätverkande och att det är viktigt att klargöra när man talar om vad: a) Man kan använda nätverk både som mål och metod, t.ex. inom projektet Produforum b) I projektet betonas nätverken vid själva ansökan och under projektets gång har man hela tiden kontakt med olika intressenter och andra projekt inom samma område. Inom projektet ULA vill man t.ex. dels sprida och lära av andra, dels nätverka utåt mot arbetslivet.

Det finns en skillnad mellan samarbetsgrupper och nätverk. Det senare bör ha ett gemensamt mål och en rörelse mot målet. Nätverken kan komma överens om spelreglerna men om man är oense är det ofta oklart vem som har rätt att fatta beslut. Då man lägger fram önskemål om att projekten ska etablera nätverk borde man också belysa hur ledning och beslutsfattande ska ske. Det är inte självklart att ett nätverk fungerar. En annan viktig aspekt är att från början fundera över vad man vill att nätverket ska leda till på sikt. Hur överför man projektverksamheten till en mer långsiktig verksamhet? I vissa fall sätter byråkratin käppar i hjulet för genuint nätverkande, som t.ex. att ett visst nätverk inte ingår i projektplanen och därför inte kan delta eller att samarbetsparten representerar fel region. Gruppens erfarenheter av nätverksarbete var delade, en del projekt hade enbart positiva erfarenheter medan andra hade stött på problem. Att skapa nätverk enligt de uttalade kraven för EU-projekt kan vara problematiskt för svenska projekt. Allt är rätt så begränsat i Svenskfinland och dessutom har många finlandssvenska organisationer naturliga nätverk som eventuellt kan förbises för att de redan är etablerade. Hur många nya nätverk kan man egentligen skapa? Det kan kännas som ett tvång att gå in i nätverk som inte alltid känns ändamålsenliga. Frågan är då varifrån initiativet till ett nätverk ska komma. Ska det vara ett tryck från myndigheterna eller ska det komma från projekten själva? Myndigheterna måste akta sig för att inte i misstag ta kål på viljan till nätverk och samarbete. Grupp 4 ansåg att ett fungerande nätverk är a och o. Samarbetet och ansvarsfördelningen bör vara en koordinerad helhet och en oavbruten process. Vidare konstaterades att det finns gemensamma behov och utmaningar oberoende av språk eller region. Då man bildar ett nätverk är det viktigt att se till att det är ändamålsenligt. Man bör enas om en gemensam målsättning och ha en klar helhetssyn från början. Det bör också finnas en tydlig ansvarsfördelning. Viktigt skulle vara att ha nätverk och samarbete över sektorgränserna, ett mångsektoriellt samarbete. 4 2. Vilka tyngdpunkter anser ni att borde ingå i programmet för den kommande strukturfondsperioden? Finns det speciella finlandssvenska behov som behöver föras vidare till UKM? Grupp 1 ansåg att gräsrötternas talan bör höras i programarbetet. Projekten borde också informera politikerna om hur projektarbetet egentligen ser ut och på så sätt påverka beslutsfattandet. Gruppen ansåg vidare att finlandssvenska behov och minoritetsdimensionen borde beaktas tydligare i strukturfondsprogrammet, varför inte ha med ett kapitel om minoriteterna (finlandssvenskar, samer) och tillåta positiv särbehandling. Finlandssvenska sakkunniga bör också vara med i beredningen och utvärderingen av ansökningarna. Projektverksamhetens fortlevnad efter projektet är ett problem. Implementeringen borde definieras genast från början dels i planeringen, dels i genomförandet. Myndigheterna bör också ta ett ansvar för att resultaten samlas, finns tillgängliga och kan tas tillvara. Vidare borde mätarna vara relevanta och säga något om den verksamhet som genomförts, dagens indikatorer är sällan relevanta för projekt inom UKM:s förvaltningsområde. I viss mån borde egna indikatorer för projektet vara möjliga.

För de finlandssvenska projekten blir finansieringsandelarna och kravet på kommunal finansiering ett problem eftersom en stor del av aktörerna är privata organisationer. T.ex. inom yrkesutbildningen har många läroanstalter privatiserats. Universiteten har också svårigheter att få kommunal finansiering. Kommunerna binder inte gärna finansiering för projekt för mera än ett år i taget och det är svårt att få en hållbar finansieringsplan till stånd. Den privata finansieringen borde därför vara lika mycket värd som den offentliga, nu är kommissionen endast intresserad av de offentliga satsningarna. Vidare borde det vara möjligt att få en del av ESF-finansieringen i förskott. Därtill borde det vara möjligt att genomföra korta för- eller planeringsprojekt under vilka projektverksamheten planeras och behoven utreds. Detta skulle höja projektkvaliteten. Aktörerna har inte möjligheter att göra en grundlig planering utan extra medel. Grupp 2 menade att sysselsättningen, alternativa studiestigar och erkännande av kunskap är tyngdpunkter som borde ingå i programmet. Den gemensamma utmaningen i Norden är ungdomen. I högre grad borde också den internationella aspekten ingå i projekten. Ett annat viktigt område är företagsamhet där definitionen av själva begreppet kunde vara bredare. Varför inte hellre tala om entreprenörskap? I Sverige finns goda exempel på projekt där mentorer använts för att lära ut företagande. Överlag kunde vi i Finland göra en benchmarking av nordiska modeller när det gäller projektverksamhet. Administrationen av ESF borde bli lättare, mindre byråkratisk. Här kunde man ta modell från nordiska finansieringskällor. Grupp 3 ansåg att tyngdpunkterna kunde vara: Att motverka utslagning Att öka arbetsmöjligheterna Nordiskt samarbete: Att försöka utveckla en gemensam linje, samarbete med nordiska ministerrådet, Nordplus och Nordens välfärdscenter. Kunde man i Norden ha gemensamma tyngdpunkter och kanske hitta en likriktning inom särskilda områden? Detta är viktigt också ur ett finlandssvenskt perspektiv eftersom den nordiska dimensionen känns helt naturlig för oss. Det är t.ex. i detta nu onödigt svårt att få ta in svenska föreläsare. 5 Det skulle också vara viktigt att få en kontinuitet i och fördjupning av nuvarande projekt. Också denna grupp ansåg att projekten borde få en del av finansieringen i förskott. När det gäller utvärderingen av projekten borde man komma ifrån den tunga byråkratiska rapporteringen och istället införa en utvärdering, där det framgår vad som har lyckats bra i projektet. Man borde sätta mera tyngd på själva utvärderingen, t.ex. genom bättre mallar. Det vore viktigt att poängtera för projekten att man faktiskt kan budgetera för en extern utvärdering redan i projektplanen. Grupp 4 konstaterade att de finlandssvenska behoven bör definieras och kartläggas. Vidare ansåg gruppen att viktiga tyngdpunkter är ökade handledningstjänster på olika nivåer och utvecklande av flexibla lärmiljöer.

Dessutom ansåg gruppen att myndigheterna bör göra det möjligt också för små organisationer att få finansiering via ESF. 6 3. Vilka nya projektidéer väckte förmiddagens anföranden? Har ni i gruppen gemensamma idéer som ni vill samarbeta kring i nya projekt? Hur går projektplaneringen vidare? Grupp 1 nämnde som en idé projekt om mentorskap utgående från goda projekt som förverkligats tidigare. Mera spridning av resultat kunde vara ett tema, det som redan har skapats används. Svenska aktörer kan också fungera som ambassadörer för det nordiska samarbetet. Gruppen konstaterade att direkta idéer inte är aktuella just nu men att de nog så småningom växer fram i samarbete mellan olika aktörer. För grupp 2 sammanföll idéerna med tyngdpunkterna ovan. Grupp 3 hade följande idéer: Livslång vägledning Sysselsättningsprojekt, såsom att kunna vägleda in i arbete, men också att vägleda dem som redan finns på arbetsplatsen, så att de orkar jobba. Detta kan ske genom att införa mera kultur och mera samtal på arbetsplatserna. De som har en sjukdom eller en annan begräsning behöver anpassade förhållanden på arbetsplatsen. Motverka utanförskap och utslagning, särskilt bland unga Kulturområdet: Viktigt att få in kultur på olika samhälleliga områden, såsom vården, företag och andra arbetsplatser. All forskning visar att man mår bra av att lyfta upp kulturen; art goes work, kultur ger välfärd, inte kultur som en ensam sektor. Tyke - verksamheten är redan självklar, nu borde man gå in för sektorövergripande kultur. Angående projektstrukturen ansåg gruppen att det behövs mera samnordiska projekt. Den nordiska dimensionen är ett finlandssvenskt behov samtidigt som finlandssvenska aktörer kan öppna dörren mellan Norden och det finska Finland. Inom projektförvaltningen borde det finnas mera flexibilitet och mindre byråkrati; man bör våga tänka brett och utanför ramen. Begreppet nätverkande bör definieras och konkretiseras. Grupp 4 hade likaså livslång handledning som en projektidé. Företagssamarbete och internationella dimensioner vara andra områden som kunde förverkligas i projekt. Det behövs ett intensivare samarbete med de nordiska länderna och med det finska Finland. Svenskfinland kunde fungera som brobyggare. Sammanfattningsvis kan konstateras att samtliga grupper betonade behovet av ett system som möjliggör förskottsfinansiering. Alla grupperna ansåg också att ett nordiskt samarbete inom ESF-verksamheten skulle ge ett mervärde. Erfarenheterna av nätverksarbete var för det mesta goda men här finns ännu utvecklingspotential.

7 Bilaga 1 REFLEKTIONER INFÖR NÄSTA ESF-PROGRAMPERIOD Nätverksträff för projektledare inom ESF-projekt och ledningen på andra och tredje stadiet Tidpunkt: Fredag 10.6.2011 Plats: Närings-, trafik- och miljöcentralen i Nyland, mötesrum AAPA Adress: Stinsgatan 14, 00520 HELSINGFORS PROGRAM 09.30 Välkomstkaffe 10.00 Dagen öppnas Marianne West-Ståhl, direktör, svenska enheten för undervisningsväsendet Taina Lommi, chef för strukturfondsgruppen, NTM-centralen i Nyland 10.15 10.45 Framtiden för nästa strukturfondsperiod Carl Haglund, europaparlamentariker 10.45 11.15 Diskussion 11.15 12.00 ESF och det nationella programarbetet Merja Niemi, konsultativ tjänsteman, Undervisnings- och kulturministeriet 12.00 13.00 Lunch 13.00 14.15 Hur kan vi förbereda oss för den nya programperioden? Grupparbete om nya projektidéer, utbyte av goda erfarenheter och nätverkande, förberedda inlägg 14.15 14.30 Sammanfattning av grupparbetet, dagen avslutas Kaffe serveras under grupparbetet Arrangör: Regionförvaltningsverkens svenska enhet för undervisningsväsendet och Närings-, trafik- och miljöcentralen i Nyland

8 Bilaga 2 GRUPPINDELNINGEN UNDER SEMINARIET 10.6.2011 Grupp 1: Annika Bussman, ordförande Axxell Sari Ahvenainen, NTM-centralen i Nyland Eva Forsman, Produforum Österbotten/Stiftelsen Juthbacka Jessica Lerche, Luckan i huvudstadsregionen/produforum Harriet Norrback, Yrkesakademin i Österbotten Carita Pettersson, Yrkeshögskolan Novia Taina Lommi, NTM-centralen i Nyland, delvis Carola Bryggman, sekreterare, RFV Svenska enheten för undervisningsväsendet Grupp 2: Anki Hellberg-Sågfors, ordförande, Produforum Thomas Fant, Yrkesakademin i Österbotten Waltteri Karhu, NTM-centralen i Tavastland Anna Sannholm, Yrkeshögskolan Novia Peter Kallio, ULA-nätverket Taina Lommi, NTM-centralen i Nyland, delvis Michael Mäkelä, sekreterare, RFV Svenska enheten för undervisningsväsendet Grupp 3: Gerd Kummel-Kunnas, ordförande, Centret för livslångt lärande/yrkeshögskolan Novia Ann-Kristin Sundqvist, Optima/projektet OptiMax Kristin Mattsson, Produforum Åboland Anders Derefalk, Produforum Nyland Staffan Storfors, ULA-nätverket Ingeborg Rask, sekreterare, Utbildningsstyrelsen Grupp 4: Peter Rolin, ordförande, Svenska Produktionsskolan (Sveps) Jouni Kytösaari, NTM-centralen i Österbotten Sonja Ollas-Airinen, Svenska kulturfonden Mona Riska, Centret för livslångt lärande/åbo Akademi Marko Winter, Turun ammatti-instituutti Nina Sveholm, sekreterare, RFV Svenska enheten för undervisningsväsendet