Pedagogik i forskarutbildningen

Miniprojekt, pedagogisk kurs för universitetslärare III, ht 2001. Linda Wedlin, Företagsekonomiska institutionen Pedagogik i forskarutbildningen Presentation och formativ utvärdering av ett pedagogiskt program för doktorander på företagsekonomiska institutionen Bakgrund "Forskarutbildningen har ett ansvar att utbilda såväl goda forskare som pedagogiskt tränade och meriterade lärare" Så här står det i det förslag till pedagogisk utbildning för doktorander vid företagsekonomiska institutionen som antogs av institutionens styrelse i maj i år. Inte så kontroversiellt kan tänkas, men ändå, skulle jag vilja påstå, något ganska ovanligt inom universitetet. Jag har förstått under mitt senaste år som doktorandföreningens ordförande, att det inte är helt ovanligt att betrakta doktorandutbildningen som enkom en forskningsuppgift, och att institutionerna inte vanligen tar något större ansvar för att träna och utbilda sina framtida lärare till, just det, lärare. Lärare "är" vi bara på något underligt sätt när vi väl har antagits som doktorander. Det här har vi försökt att ändra på. För två år sedan genomförde en kollega till mig, Anna Reuithe (numera Bengtson), en undersökning för sitt pedagogiska miniprojekt om hur introduktionen av nya lärare (doktorander) i undervisningen skett, och hur denna introduktion uppfattades av de som deltog. Hennes studie visade tydligt att introduktionen till undervisningen i stor utsträckning var obefintlig eller bristfällig, och att doktoranderna uppfattade detta som en mycket påfrestande situation. Ett år senare genomförde Lars Silver en uppföljning, där han pekade på doktorandernas osäkerhet inför första undervisningstillfället, och lämnade konkreta förslag på hur institutionen skulle kunna underlätta för doktoranderna att förbereda sig inför starten som lärare. De tre förslag som diskuteras i hans projekt är att gå som lärling med en mer erfaren lärare, att ha ett undervisningsseminarium för nya doktorander innan sitt första undervisningstillfälle, samt att ge doktorander en "mentor" att diskutera pedagogiska frågor med under sin första undervisningsperiod. Lars avslutar sitt arbete med reflektionen: "Det rådande klimatet tycks kräva att nya doktorander genast ska ha samma krav på sig som mer erfarna lärare. Institutionen måste tydligare formulera ett synsätt som går ut på att en ny doktorand under sin första kurs ses som en anställd under utbildning, inte som en färdigutbildad lärare. Först genom att anta detta synsätt kommer doktorandernas, studenternas och institutionens förutsättningar för en bra utbildning att förbättras" (Miniprojekt Lars Silver, kurs II ht 2000). Undersökningens syfte Just de här problemen med höga krav och förväntningar på de nya lärarna, som hänger samman med problemen med dåliga introduktioner, har lett till konkreta diskussioner om hur vi kan förändra och förbättra läget. Jag har som doktorandordförande under föregående läsår varit med och diskuterat med studierektorer och institutionsledning om hur de här problemen skall hanteras och försöka åtgärdas. Resultatet har blivit ett "pedagogiskt paket" för doktoranderna här på

institutionen. Syftet med den här rapporten är att beskriva det "pedagogiska paket" som är resultatet av vårt arbete, samt göra en preliminär utvärdering av två av de moment som ingår. Eftersom programmet ännu inte har varit igång mer än en respektive två terminer är det inte möjligt att göra en fullständig utvärdering av dess möjliga "effekter", utan det blir här en mer formativ utvärdering av doktorandernas syn på hur momenten har fungerat och vad de eventuellt har bidragit med för att förbättra enskilda doktoranders situation. Studiens upplägg Studien består av tre delar. Den första är en kort beskrivning av det pedagogiska program som vi utarbetat, och lite om gruppens mål och syften med programmet. Den andra delen är en utvärdering av ett av de moment som ingår i programmet, nämligen auskultationen. Den här delen består av intervjuer med tre av de fyra doktorander som genomförde auskultation under vårterminen 2001, vilket är första gången som detta genomförts på ett systematiserat sätt för nya doktorander. Den fjärde doktoranden som genomförde auskultation har ej varit möjlig att intervjua p.g.a. att hon befinner sig på en längre utlandsvistelse. Den tredje delen av den här rapporten behandlar ytterligare ett momentet som ingår i programmet, nämligen den pedagogiska seminarieserien. Här har en kort, skriftlig utvärdering skett bland deltagarna vid det seminarium som hölls måndagen den 19 november. Här deltog 16 doktorander i enkätundersökningen. Ett pedagogiskt paket Utgångspunkten för den arbetsgrupp som arbetade med förslaget var att doktorandernas hela arbetssituation skulle diskuteras, det vill säga att undervisningen skall ses som en del i forskarutbildningen tillsammans med forskning och annan verksamhet. Ytterligare en utgångspunkt som doktorandföreningen drev var att öka doktorandernas möjligheter att långsiktigt planera och förbereda sin undervisning, och även skapa transparents i systemet genom tydligare riktlinjer över förväntningar och krav från de undervisningsansvariga. Vi ansåg det alltså viktigt att doktoranders undervisning och utbildning till lärare blir en integrerad del i doktorandutbildningen, där denna del också kommer att betraktas som en utbildning. Gruppens förslag innebär en vidareutveckling av de förslag som ges i Lars Silvers rapport, där lärlingssystem och introduktion innan undervisning diskuteras. Förslaget är också att integrera den pedagogiska grundkurs som ges av universitetet i en pågående, mer omfattande pedagogisk träning och diskussion för doktoranderna. Det pedagogiska paket som antogs innehåller således flera delar: För det första beslutades att nya doktorander inte skall undervisa under sitt första år som doktorand, utan istället erbjudas möjlighet att gå som "lärling", auskultera, hos en mer erfaren lärare. Företrädesvis skall denna auskultation ske på den kurs som doktoranden ifråga kommer att undervisa på senare. Detta innebär att planeringen för kommande undervisning för doktoranden skall göras redan i samband med lärlingsperioden, så att doktoranden vet vad som förväntas av honom/henne i form av kommande undervisning. Den andra delen av gruppens förslag är en pedagogisk seminarieserie för doktorander. Seminarieserien skall vara löpande med två tillfällen per termin. Seminariet skall behandla frågor som ligger nära doktorandernas egen undervisningssituation och ge möjlighet för erfarna såväl som mindre erfarna doktorander att utbyta erfarenheter och upplevelser kring undervisning. Seminariet skall behandla konkreta frågor tex. rörande genomförande och planering av lektioner, seminarier och föreläsningar, eller problem med betygsättning och feedback på student-pm. Seminariet leds av en erfaren, pedagogiskt intresserad lektor vid institutionen.

Lärlingstiden innan den första undervisningen och den därefter löpande pedagogiska seminarieserien tror vi kan uppmuntra till kontinuerlig diskussion kring pedagogiska frågor, och ge konkret stöd och hjälp till doktoranderna i sin undervisning. Detta ska sedan kompletteras, vid lämplig tidpunkt, med universitetets pedagogiska kurs. Det är lämpligt att ha viss undervisningsvana innan denna kurs, och det är studierektors uppgift att se till att kursen kan passas in i doktorandens undervisningssituation. Hela det pedagogiska paketet skall ge doktoranderna en ersättning i timmar, som kan räknas in i den 20%-iga tjänstgöringskvoten. På detta sätt ges tid och utrymme för pedagogisk utveckling utan att inkräkta på forskningstiden, och förhoppningsvis leder det till att undervisningskraven känns något lättare. Intervjuer med "lärlingar" Samtliga tre "lärlingar" som jag intervjuat har följt vår A-kurs Företag och Företagande, 10 poäng, under våren 2001. Detta är den kurs som många av våra doktorander börjar att undervisa på. En av lärlingarna har sedan undervisat just den kursen under hösten, en kommer att undervisa samma kurs under våren 2002, och den tredje har undervisat på en B-kurs. Samtliga har följt hela seminarieserien under 10 veckor, och därutöver haft kontakt med läraren både före och efter undervisningstillfällena för att stämma av och diskutera undervisningen. Alla tre har också läst och kommenterat PM under kursens gång. Samtliga intervjuade fick svara på samma frågor, och jag redovisar nedan i punktform vad de har lyft fram under respektive fråga. Under din tid som "lärling", vad tyckte du var mest givande? Alla tre tyckte att det mest givande hade varit att få se hur läraren uppträder i klassrummet, att sätta sig in i rollen som lärare och få se hur man kan genomföra en lektion. En sa: "Man vet ju att man själv kommer att stå där en gång. Det var bra att få inspiration till hur man hanterar vissa situationer". En annan kommenterade att det var viktigt att få se hur det går till för att byta perspektiv från det studentperspektiv som man varit van att se undervisningen ifrån, till ett lärarperspektiv/ en lärarroll. Någon kommenterade att det nog inte spelar så stor roll vilken kurs man går med på, det viktiga är att sätta sig in i rollen och situationen som lärare. Samtliga tre kommenterade också nyttan av att se hur man förbereder sig, planerar och strukturerar undervisningspassen. En tillade att det var nyttigt med "administrativa tips", tex. hur långt innan man ska gå till salen, vad man ska ha med sig, förbereda sig med OH-bilder och påminna om saker. Det är viktigt att inse att detta är viktiga saker att tänka på för läraren, att det handlar om att skapa stabilitet i undervisningssituationen och att det är viktigt att man som lärare tidigt lär sig att ha kontroll över det. Den tredje punkten som två lärlingar tog upp var nyttan av att diskutera kring läsning och bedömningen av studenternas PM. Det upplevs som svårt att veta vad man ska titta på och hur man ska värdera studenternas insatser, och diskussioner med en erfaren lärare kring detta ansågs mycket värdefullt. Var du missnöjd med något under din lärlingstid?

Här svarade samtliga nej. Alla ansåg att det var ett system som byggde mycket på eget initiativ, och det fanns utrymme att fråga i den mån man ville. Eftersom systemet inte använts i någon större utsträckning tidigare hade de inte så stora förväntningar, ansåg de. Vad hade du mest nytta av inför ditt första undervisningstillfälle? Här ansåg en av respondenterna att det absolut viktigaste varit att få bearbeta sin egen rädsla och oro inför att undervisa. Den doktorand som ännu inte undervisat efter lärlingstiden svarade hypotetiskt, och ansåg då att det hade skapat en större säkerhet och trygghet inför rollen som lärare. Det ansågs lättare att överblicka ungefär vad som förväntas av en som lärare. Här ansåg de två som haft undervisning sedan lärlingstiden att bland det viktigaste också hade varit att få inblick i och överblick över de administrativa sakerna, att det skapat en trygghet inför situationen och en känsla av kontroll. En respondent uttryckte det såhär: "Har man kontroll på det praktiska kan man fokusera mer på studenternas lärande". Vad hade du velat ha mer hjälp med? Här svarade de två som undervisat att de inte kände något konkret som de hade velat ha mer hjälp med. En svarade: "Jag har känt mig trygg". Det påpekades att det visst finns saker som fortfarande känns svårt, tex. betygssättning, men att man också måste låta en del saker komma efterhand som man skaffar sig mer rutin och kunskap. Hur känner du inför undervisningen idag? Här svarade de två som undervisat att det kändes "roligt", "otroligt bra" och "ganska tryggt". Den respondent som ännu inte undervisat svarade "förväntansfull". Hur viktig anser du att lärlingstiden varit för att förbereda dig för rollen som lärare? Här svarade alla tre jätteviktigt. En respondent svarade: "Jag tror inte man kan förbereda sig på annat sätt än att vara med och föreställa sig att själv stå där inför gruppen." En annan respondent svarade att: "jag hade inte känt mig lika säker om jag inte hade gått som lärling". Jag bad också respondenterna att bedöma denna fråga på en skala från 1 10, där 10 är mycket viktig. Här svarade en 8, en 9 och en 9 10. Övriga kommentarer Jag lät också mina respondenter kommentera fritt i slutet av intervjun. Här tyckte en repondent att systemet med att gå bredvid en erfaren lärare mycket väl kan fortsätta även fast man undervisat

en gång eller två. Framförallt är det bra att göra igen om man byter kurs, och gå med även på den nya kursen eftersom undervisningen i början är väldigt rums- och tidsbunden. Är man orutinerad har man svårare att omsätta kunskaperna i andra sammanhang. Här kommenterades också att det är viktigt att man följer pedagogiskt duktiga lärare. Det är viktigt att få en positiv förebild, och inte bara exempel på hur man inte ska göra. Det var dock ingen som ansåg att det nödvändigtvis måste vara mycket erfarna lektorer som man följer med, utan alla trodde det skulle vara möjligt att gå bredvid även äldre doktorander. Det handlar mer om att följa någon som har ett pedagogiskt intresse och som kan relatera till de problem som lärlingarna kan uppfatta. Enkät om den pedagogiska seminarieserien Enkäten bestod av 8 frågor, där fyra är flervalsfrågor och 4 är öppna frågor. Flervalsfrågorna redovisas i siffror (jag har använt medeltal och median), medan ett urval av kommentarer från de öppna svarsalternativen redovisas. Seminariet som bevistades var det andra i serien, och behandlade i huvudsak två teman. Det ena var en diskussion och en kartläggning av vilka krav som ställs på doktoranden inom institutionen, från vem kraven kommer och hur man kan hantera konflikterande krav från olika intressenter. Det andra handlande om historieberättande som en pedagogisk teknik, om hur man kan använda historieberättande i sin undervisning och varför man kan göra det. Den första frågan var kartläggande, och handlade om hur stor undervisningserfarenhet seminariedeltagarna hade. Svaren fördelade sig såhär: 1 hade ingen undervisningserfarenhet (a) 5 hade undervisat 1 2 terminer (b) 4 hade undervisat 3 4 terminer (c) 6 hade undervisat 5 terminer eller mer (d) I vilken utsträckning känner du ett behov/intresse av att vidareutveckla dig som lärare inför framtida undervisningsuppgifter? (skala 1 5) Här var medelvärdet 4,3 (median 4,5). Medelvärdena för de olika grupperna är a= 5; b= 4; c= 4,5; d= 4,33. De höga medelvärdena tyder på att det finns en stor vilja och ett intresse av att vidareutveckla sig som lärare och att diskutera pedagogiska problem och tips även om man har relativt omfattande undervisningserfarenhet. Det finns inga tendenser till att bli mindre benägen att vidareutveckla sin pedagogiska förmåga. I vilken utsträckning tror du att den pedagogiska seminarieserien kan bidra till din utveckling som lärare? Här var medelvärdet för samtliga 3,8 (median 4). Medelvärdena för de olika grupperna är a= 5; b= 4; c= 3,75; d= 3,5. Tilltron till den pedagogiska seminarieserien som en del i den fortsatta utvecklingen som lärling är relativt stor. Med alla reservationer för att materialet är mycket begränsat i omfattning och egentligen inte står upp för några statistisk beräkningar, vill jag ändå påpeka att det tycks finnas

en viss tendens till att tron till den pedagogiska seminarieserien minskar något med tilltagande erfarenhet. De med minst undervisningserfarenhet tycks ha något större tilltro till och förhoppningar på seminarieserien än de med mer erfarenhet, vilket är ett ganska rimligt antagande. Vad är ditt omdöme om dagens seminarium? Här var medelvärdet för samtliga 3,6 (median 4). Medelvärdena för de olika grupperna är a= 4; b= 3,4; c= 3,25; d= 3,8. Omdömet om seminarietillfället var mer blandat, men är ändå mer positivt än negativt. Det går inte att se några tendenser till att seminariet värderas högre eller lägre av doktorander med mer erfarenhet. Vad har varit mest givande för dig vid dagens seminarium? Här svarade de flesta att de tyckte det varit bra att få en diskussion och ett förtydligande av de krav som ställs på doktoranden på institutionen. Det sågs som ett bra sätt att belysa vardagliga problem, och få tydliggöra vilka roller man spelar och vem som ställer krav. Flera av respondenterna svarade även att historieberättandet som en pedagogisk teknik varit något nytt och intressant. Det sågs som ett bra praktiskt tips för att underlätta studenternas lärande. Två respondenter svarade att det bästa varit att få utbyta erfarenheter med de andra doktoranderna i gruppen. Är det något som kunnat göras bättre eller diskuterats mer? Flera påpekade att de hade velat ha mer diskussioner och fler konkreta tips om hur man använder historieberättandet i sin undervisning. Någon kände att det var splittrat att diskutera två så olika frågor på den korta tiden. Någon kommenterade att han/hon ville haft fler exempel på undervisningssätt och tekniker under seminariet. Flera respondenter uttryckte önskemål om att få mer tid till att utbyta erfarenheter, och någon eftersökte lite mer struktur och sammanhang. Två respondenter ville ha mer diskussion kring hur vi konkret möter och hanterar krav från tex. studenterna, och en pekade även på att vi också måste tydliggöra vilka krav vi kan ställa på tex. administrationen. Vad tycker du är mest utmanande i din roll som lärare? Här tyckte sex respondenter att det mest utmanande var att inspirera, entusiasmera och väcka intresse hos studenterna. Tre tyckte att det kändes som en utmaning att hela tiden försöka utvecklas som lärare och i sin undervisning. Tre tyckte också att det var en utmaning att vara säker i sin roll som lärare, att ge ett säkert intryck till studenterna och att själv inhämta tillräcklig kunskap för att utveckla studenternas lärande. Tre tyckte att betygsättning var det svåraste.

Andra kommentarer som framfördes här var att det var svårt att få tiden att räcka till, att hantera konflikterande krav från omgivning och studenter, samt att hålla bra föreläsningar. Det ansågs även svårt att få studentgrupper att fungera på bästa sätt, samt att skapa förändring hos enskilda studenter i deras lärande. Vad skulle du helst vilja att kommande seminarier behandlar för att bidra så mycket som möjligt till din utveckling som lärare? Ge gärna flera exempel. Betygsättning (*5) Pedagogiska knep och tips (*3) Hur man som lärare stimulerar diskussion (*3) Gruppdynamik (*2) Hur man hanterar problemstudenter och studenter med problem (*2) Hur man hanterar konflikter (*2) Föreläsningar (*2) Caseundervisning Kursutvecklingsarbete Hur hantera rollen som lärare och observatör, dvs. betygssättare/bedömare? Kursvärderingar Hur man planerar sin tid Hur man hanterar konflikterande krav, rollstress Hur vi kan lära varandra, framförallt över sektorsgränserna inom företagsekonomin Hur vi kan inspirera Hur vi hanterar närhet och distans i undervisningen Slutkommentarer Trots att mina utvärderingar av de två momenten är något begränsade i omfattning och spänner över en kort tidsperiod, finns det några saker som jag tycker är värda att kommentera lite ytterligare. För det första tycker jag att det står klart att lärlingssystemet, eller auskultationsmomentet, är väldigt uppskattat och verkar ha fungerat mycket bra. Det viktigaste som kom ut av det momentet var att doktoranderna kände en större trygghet och säkerhet inför undervisningen, och hade fått en bättre förståelse för vilka krav som ställs på oss som lärare. Att få bearbeta den oro som föregår det första undervisningspassen är kanske också det allra viktigaste bidraget. Det som mina respondenter berättade om vad de lärt sig om undervisningen är, enligt min mening, mycket viktiga insikter, och det verkar som om de också tycker att de lyckats omsätta den kunskapen i sin egen undervisning. Resultaten av enkäten är också i huvudsak positiva. Det finns en stor vilja till fortsatt pedagogisk utveckling och diskussion, och seminarieserien verkar vara ett steg i rätt riktning. Det är dock viktigt att det blir det forum som doktoranderna eftersöker, med kanske något mer praktiska diskussioner om undervisningssituationer och tips & råd. Här kan den lista över önskemål som framkom i enkäten vara ett viktigt underlag för att utforma de kommande seminarierna, så att seminariet reflekterar doktorandernas behov och önskemål. Överlag är omdömet om seminariet dock positiva.

Slutsummeringen blir alltså att jag tror att institutionen tagit ett steg i rätt riktning, mot en förbättrad undervisningssituation för framförallt nya doktorander men även en satsning på en fortsatt pedagogisk utveckling för samtliga doktorander. Jag tror dock att det är viktigt att fortsätta arbeta aktivt för att visa att doktorandutbildningen också är en utbildning till lärare, bland annat genom att kontinuerligt utvärdera och utveckla det pedagogiska paket som här beskrivits.