Hur hanterar universitetslärare besserwissern och andra problemstudenter?

Transkript

1 Miniprojekt, pedagogisk grundkurs I, ht Magnus Gustavsson, Nationalekonomiska institutionen Hur hanterar universitetslärare besserwissern och andra problemstudenter? Inledning Vissa av lärarna på Nationalekonomiska institutionen har en stor rutin, medan andra saknar både erfarenhet och pedagogisk utbildning. Det är därför intressant att studera hur de olika lärarna agerar i problemsituationer som kan uppkomma i klassrummet. Syftet med detta miniprojekt är att ställa lärare med olika mycket erfarenhet inför tre hypotetiska problemsituationer: "den tysta studentskan", "besserwissern" samt "den aggressive studenten". Utifrån deras svar undersöks om det är möjligt att finna några mönster dels i hur de har/skulle agera, dels i vad effekten av handlandet blev. Sammanställningen inleds med en diskussion av undersökningsmetoden. Därefter följer en kort genomgång av de lärare som ingår i undersökningen. Efter detta följer en redovisningen av svaren. Uppsatsen avslutas med en sammanfattning. Metod Lärarnas svar har inhämtats genom personliga intervjuer. Urvalet kan till viss del sägas vara slumpmässig; de som ingår är dem som befann sig på institutionen, och hade tid, den dag som intervjuerna genomfördes. Totalt intervjuades sex personer och varje intervju tog i genomsnitt ca 25 minuter. Som alltid i dessa typer av undersökningar finns det risk för en så kallad intervjuareffekt; respondenten kan känna att det finns prestige i hur han/hon svarar, och därför ljuga. Vidare är urvalet väldigt litet, varför det inte finns några möjligheter att dra statistisk inferens för hela lärarkåren på Nationalekonomiska institutionen. Svaren skall istället ses som nedslag i lärarnas verklighet. Ett ytterligare problem med undersökningen gäller de situationer som läraren inte har upplevt i verkligheten. Det är väldigt stor skillnad mellan att praktiskt lösa en situation i klassrummet jämfört med att lösa det teoretiskt. För att till viss del komma åt detta har respondenterna fått den aktuella problemsituationen förklarad för sig, och sedan ombetts att svara direkt utan någon direkt betänketid. Lärarna

2 De sex lärarna som ingår i undersökningen åskådliggörs i tabell 1 nedan, där de sorterats efter erfarenhet. Den skeva könsfördelningen med endast en kvinna beror dels på att få kvinnor var närvarande den dagen som intervjuerna utfördes, dels att färre kvinnor än män arbetar som lärare på institutionen. Tabell I: Personer ingående i undersökningen Person Kön Position Pedagogisk utbildning Tid som lärare Nivå som undervisn skett på* Form av undervisning* Q Man Lektor Nej 40 år A,B,C,D,F G,S,F,H R Kvinna Lektor Ja 34 år A,B,C,D G,S,F,H S Man Forskare Nej 5 år A,B,F G,S,F T Man Doktorand Nej 3 terminer A G V Man Doktorand Ja 2 terminer A G,S X Man Doktorand Nej 1 termin A G * F betyder att läraren har undervisat på forskarutbildningen ** F= Föreläsning, S = Seminarium, G=Gruppövning, H=Handledning av uppsats Två personer har genomgått någon form av pedagogisk utbildning. Person R deltog i två kurser riktade till universitetslärare i början på 70-talet (samtliga lärare betecknas med bokstäver för att anonymiteten skall bevaras). Kurserna var på en vecka vardera. V har genomgått en veckolång kurs i att tala inför grupp. Det var inte en kurs direkt riktad mot lärare, men V uppger att han har haft stor användning av den i lärarrollen. För att en person skall betecknas inneha en termins erfarenhet skall denne ha haft undervisning motsvarande minst fem poäng under terminen. Med denna definition uppvisar personerna en stor spridning i erfarenhet. Q och R har mycket lång erfarenhet och har undervisat på alla nivåer på grundutbildningen. Q har dessutom undervisat på forskarutbildningen. Även S har med sina 5 år en omfattande erfarenhet av undervisning. De tre intervjuade doktoranderna har mellan en till tre terminers erfarenhet. De har endast undervisat på A-nivån och på gruppövningar, utom V som även har undervisat på seminarier. Skillnaden mellan seminarier och gruppövningar är att den första är mer inriktad mot diskussion, medan den senare är mer inriktad mot att läraren löser en uppgift på tavlan; båda momenten förekommer dock på både seminarier och gruppövningar. Den tysta studentskan Lärarna ställdes inför följande problem: Under de fyra senaste veckorna har det funnits en studentska/student som aldrig har yttrat sig i din tutorgrupp. När du har ställt enkla, direkta frågor har du mötts av enstaviga svar, grymtanden, eller tystnad. Idag försökte du igen. Du ställde en fråga. Han/hon svarade den här gången utförligt på frågan. Tyvärr var svaret fel. Vad gör du nu?

3 I tabell 2 åskådliggörs att fyra av de sex personerna har varit med om en liknande situation. Samtliga fyra betonade dock att de inte hade ställt direkta frågor till någon enskild person, utan istället vänt sig mot hela klassen. Person Q och R, som har längst erfarenhet, har flera gånger varit med om liknande situationer. Q brukar försöka förklara varför det är lätt att komma till ett felaktigt svar, och då försöka väva in det rätta svaret i detta resonemang. Om han märker att detta inte hjälper, pratar han med studenten/studentskan efter lektionen. R betonar istället att ingen någonsin har svarat helt fel, då nationalekonomi liksom övriga samhällsvetenskapliga ämnen inte är någon exakt vetenskap. Hon försöker därför peka på och "lyfta upp" den del av svaret som är rätt, för att därefter fylla i de luckor där svaret var fel. Av doktoranderna har två, T och V, varit med om en liknande situation. T försökte leta upp det i svaret som var rätt. T säger att han i första hand försökte belöna den som svarade, och i andra hand ge ett korrekt svar. Vidare är T den enda av lärarna som fortsatte att diskutera med den som svarat, och lyckades på så sätt leda in denne på det rätta svaret. V uppgav däremot att han försökte "släta över" (V:s ord) svaret genom att tala om att det är lätt att missförstå. Samtliga fyra som har varit med om situationen, upplevde att de lyckades lösa den på ett bra sätt, och de skulle därför inte ändra sitt handlande om situationen uppstod igen. De två som inte har varit med om situationen skulle agera på olika sätt. S med fem års erfarenhet skulle först kommentera den del av svaret som var rätt, för att sedan fylla i det som var fel. X skulle däremot tydligt klargöra vad som var rätt och fel i svaret, eftersom han tror att de övriga studenterna skulle reagera negativt om de får oklara besked. X tror att resultatet av detta blir att studenten/studentskan inte säger något mer vilket är olyckligt men svårt att komma ifrån. Det är här frestande att gissa att skillnaden i S och X:s svar beror på olika mycket erfarenhet. Tabell 2: Svaren på "den tysta studentskan". Har varit med om en/eller flera Person lik- nande Huvudsaklig åtgärd situationer Försökte förklara varför det Q Ja är lätt att komma till ett felaktigt svar. Gav sedan själv det korrekta svaret Effekt av åtgärden Han/hon brukar våga svara fler gånger Teoretisk åtgärd Lyfte fram den del av svaret R Ja Positiv som var rätt. Gav sedan själv det korrekta svaret. Först kommentera S Nej den del av svaret som är rätt. Sedan själv ge det korrekta svaret Letade upp det som var rätt, Han/hon svarade T Ja ledde sedan in studenten på fler gånger. det rätta svaret. Förklarade att det är lätt att V Ja Positiv missförstå det aktuella problemet. Gav sedan själv det korrekta svaret. Tala om vad som X Nej

4 är rätt och fel i svaret. Ger därefter det korrekta svaret. Besserwissern Lärarna ställdes inför följande problem: På ditt seminarium finns det en person som svarar på varje fråga du ställer och som tycker om att dominera diskussionen. En eller ett par studenter börjar bli irriterade, men de flesta stänger helt enkel av och slutar att delta i diskussionen så fort han börjat prata. Vad kan du göra för att komma tillrätta med situationen? I tabell 3 återfinns huvuddragen i svaren. Det är intressant att se att samtliga har varit med om en liknande situation. Det tyder på att detta är en mycket vanlig företeelse. Vidare är det utifrån svaren möjligt att skönja ett mönster, eftersom de två som bäst har löst situationen är Q och R, som också har längst erfarenhet. Enligt Q kommer besserwissern oftast med vaga allutsagor. Det gör det möjligt att hitta fall där dennes svar inte stämmer, och därigenom visa att det är viktigt att underbygga sin argumentation. Enligt Q är det viktigt att göra detta med "glimten i ögat", och gärna försöka använda sig av humor i form av någon rolig kommentar. På så sätt undviker man dels att besserwissern blir sårad, dels att det blir en tryckt stämning i klassrummet. Resultatet av detta förfarande är enligt Q att besserwissern lugnar ned sig och säger ungefär lika mycket som övriga studenter. R har ett förfarande som skiljer sig från Q:s, men som också ger bra resultat. R brukar korta ned besserwisserns inlägg, och sedan vända sig mot övriga studenter och fråga om de håller med om dennes argumentation. Hon ber dem sedan motivera varför de håller med, alternativt inte håller med. På så sätt startar en diskussion där besserwissern inte är inblandad. Om detta inte får tyst på besserwissern pratar hon enskilt med personen i fråga, och förklarar då på ett vänligt sätt att han/hon måste lugna ned sig lite. S, som har en ganska lång erfarenhet i form av 5 år, har varit med om situationen en gång; det var den första kursen som han undervisade på. S uppger att inte visste vad han skulle göra; med resultatet att han lät besserwissern hållas. Om han råkade ut för en liknande situation idag skulle han be de andra studenterna att kommentera besserwisserns inlägg. Han skulle även rikta frågor direkt till andra personer, för att på så sätt minska besserwisserns medverkan i diskussionerna. Vidare tror S att han utan problem skulle kunna reda upp situationen idag. Av doktoranderna lyckades T och V till viss del reda upp situationen. T argumenterade emot besserwissern och markerade att dennes åsikter inte var intressanta. Han försökte dock använda en mild ton för att inte såra personen alltför mycket. Resultatet blev att besserwissern lugnade ned sig, men återgick då och då till sitt tidigare beteende. Om situationen uppstod idag skulle T göra ungefär likadant. T betonar vidare att man som lärare har en mycket stor makt, vilken man kan använda sig av i dessa situationer. Det gäller bara att vara medveten om att man besitter denna makt. När det gäller V så råkade han ut för en person som vägrade att lyssna på de argument som han framförde. V förlorade då till viss del humöret och överbevisade personen genom att använda sig av mer avancerad ekonomisk teori i kombination med svårare matematik. Besserwissern förstod då ingenting och tystnade permanent. V skulle handla likadant idag om

5 samma situation uppstår. Om han råkar ut för en annan typ av besserwisser är han osäker på hur han skulle handla och säger att det beror på situationen och stämningen i klassrummet. När det gäller X så försökte han att rikta frågor mot någon annan. Detta hjälpte dock inte. Idag skulle han försöka korta ner besserwisserns inlägg och undvika att börja diskutera med denne. Tabell 3: Svaren på "besserwissern". Har varit med om en/eller flera Effekt av Person lik- nande Huvudsaklig åtgärd åtgärden situationer Slog med "glimten i ögat" hål på Han(hon lugnade Q Ja ned sig dennes argumentation Han/hon pratade R Ja Kortade ned dennen inlägg mindre S Ja Visste inte hur han skulle agera och var därför passiv T Ja Argumenterade emot denne, dock med mild ton V Ja Slog hål på dennes argumentation X Ja Försökte rikta frågor mot någon annan. Besserwissern fortsatte som förut Han/hon lugnade ned sig, men återgick då och då till sitt tidigare beteende. Han/hon sa inte något mer Besserwissern fortsatte som förut Teoretisk åtgärd Be de andra kommentera besserwisserns svar, speciellt om dennes svar är vagt eller fel Försöka korta ner besser wisserns svar och undvika att börja diskutera med denne. Den aggressive studenten Respondenten ställdes inför följande problem: Du har just börjat en viktig genomgång med en relativt ny grupp av studenter. Plötsligt lutar en av dem sig framåt och säger argt: "Jag är urless på dom här förbaskade genomgångarna. Faktum är att jag skiter i hela den här kursen. När kommer vi fram till nåt som man har nytta av?" Vad gör du? I tabell 4 åskådliggörs att endast de två med mycket lång erfarenhet, Q och R, har varit med om liknande situationer, och endast Q har (tack och lov) varit med om att studenter har haft ett så aggressivt tonfall. Enligt Q så var den här typen av utfall inte helt ovanliga i början på 70-talet då "68-generationen" läste på universitetet. Dessa hade oftast en väldigt negativ inställning till nationalekonomi (men

6 läste av någon anledning ändå ämnet). Q säger att han blev väldigt handfallen när något sådant hände. Han ignorerade därför studenten under lektionen och pratade sedan med honom/henne efter föreläsningen. R har varit med om att en student högljutt börjat ifrågasätta en genomgång, det har dock aldrig varit lika aggressivt som i exemplet. R har då försökt sätta in genomgången i ett större sammanhang och försökt koppla den till verkligheten. Det har även hänt att R har vänt på frågan genom att fråga: "har man inte alltid användning av kunskap?". Om hon skulle råka ut för att en student var mer aggressiv skulle hon förklara att studierna är frivilliga. Både Q och R säger att de övriga studenterna brukar tycka att situationen är pinsam och att de alltid har tagit deras parti gentemot den aggressive studenten. De övriga fyra har inte varit med om någon liknande situation. Givet att utfallet inte är fullt så aggressivt som i exemplet skulle samtliga försöka motivera varför genomgången är viktig. S skulle dock även fundera över varför studenten börjar ifrågasätta just vid det tillfället, då det eventuellt kan finnas något av sanning i det som sägs. Om utfallet var lika aggressivt som i exemplet skulle S ändå försöka förklara nyttan av genomgången, T skulle be studenten lämna lokalen, V skulle förklara att det är frivilligt att läsa på universitetet medan X skulle ignorera studenten. Samtliga fyra tror inte att det är någon risk att de får hela klassen emot sig, då dessa antagligen tycker att hela situationen är pinsam. Tabell 4: Svaren på "den aggressive studenten". Har varit med om en/eller flera Person lik- nande Huvudsaklig åtgärd situationer Gav exempel på varför Q Ja genomgången behövdes och/eller pratade med studenten efteråt. Satte in genomgången i ett R Ja större sammanhang. Effekt av åtgärden Inga fler utbrott Han/hon lugnade ned sig Teoretisk åtgärd Om studenten var mest aggressiv skulle hon förklara att studierna är frivilliga Försök motivera S Nej varför genomgången behövs Be studenten T Nej lämna lokalen, alt förklara varför genomgången är viktig Meddela att det V Nej är frivilligt att närvara vid universi tetet, alt.

7 förklara varför genomgången behövs Ignorera X Nej personen alt. motivera genomgången Sammanfattning Problemet med "den tysta studentskan" förefaller vara relativt vanligt då fyra av de sex personerna har varit med om det. De har alla fyra, mer eller mindre, försökt förklara att det är lätt att komma fram till ett felaktigt svar samt pekat på det i svaret som faktiskt var rätt. Endast en av dessa undvek dock att själv ge det korrekta svaret, utan hjälpte istället den som svarade att själv komma fram till detta. Det bör finnas både för- och nackdelar med denna metod. Om studenten själv, med lärarens hjälp, kommer fram till svaret är det naturligtvis bra för dennes självförtroende. Risken är dock att han/hon inte lyckas, och därför upplever sig själv som mer misslyckad. I fallet med den "tysta studentskan" är det inte möjligt att se något mönster utifrån erfarenhet bland dem som har varit med om situationen. När det gäller de två som inte har upplevt situationen kan deras olika svar eventuellt bero på att den ene har ca fyra års mer erfarenhet. Om situationen uppkommer skulle läraren med längst erfarenhet agera ungefär som dem som upplevt situationen. Den andre uppgav dock att han tyckte att det i första hand var viktigast att tydligt tala om vad i svaret som var rätt eller fel, en uppfattning som skiljer sig från de övriga i urvalet. Detta kan naturligtvis även bero på en annan inställning till ämnet som inte har något med lärarerfarenhet att göra. Den vanligast förekommande av de tre situationerna var "besserwissern", då alla hade upplevt den. Det är även den som lärarna uppger att de har haft störst problem att klara av. Endast de två lärare som har längst erfarenhet uppger att de helt brukar lyckas lösa liknande situationer. De övriga löste den delvis eller inte alls, trots att de uppger att deras agerande inte skiljer sig allt för mycket från de erfarna lärarnas agerande. En möjlig slutsats är därför att erfarenhet, och den pondus som följer av detta, är avgörande. Tyvärr finns det kanske inte någon formel för att lösa situationen, utan man måste ha upplevt den minst en gång för att sedan klara av den. Av intervjuerna att döma tycks "den aggressive studenten" inte vara någon vanlig situation. Det bör även vara den situation som det är svårast att sätta sig in i om man inte har upplevt den. Den av lärarna som hade varit med om en autentisk händelse uppgav att han blev ställd och därför ignorerade utbrottet, för att sedan prata med studenten på rasten. Intressant att notera i samband med "den aggressive studenten" är att endast en av lärarna uppgav att han skulle fundera på varför genomgången upplevdes som ointressant. Att inte fler uppgav detta kan dock bero på den aggressiva tonen som studenten uppges ha, och att det då är lätt att inta försvarsställning även om situationen är hypotetisk. Sammanfattningsvis tycks lärarerfarenhet vara en viktig förklaring till hur personerna har klarat av situationerna. Detta då de två med längst erfarenhet har upplevt och klarat av alla tre situationerna på ett bra sätt. Bland dem med kortare erfarenhet är resultaten blandade. Det är här intressant att fundera på huruvida en pedagogisk utbildning skulle hjälpa dem med kort erfarenhet. Det vore därför intressant att endast intervjua lärare med kort erfarenhet, där hälften har gått en pedagogisk utbildning, för att se om det går att skönja något mönster.

8 1. Huruvida detta hjälpte är dock tveksamt. Många av personerna skrattade förtjust åt situationerna, något som de med all säkerhet inte skulle göra i verkligheten. Vidare intervjuades även en person utan lärarerfarenhet eller pedagogisk utbildning, men som kommer att undervisa inom en snar framtid. Hon hade dock mycket svårt att sätta sig in i situationerna, varför hon ströks från urvalet. 2. För den som är insatt i ekonomisk teori så handlade situationen om den s.k. multiplikatoreffekten som gås igenom på A-nivån. Då studenten inte godtog V:s resonemang, ställde V upp en algebraisk version av en enkel ekonomi, som han sedan totaldifferentierade, varvid svaret infann sig. Då detta är något som man lär sig först på B- alt C-nivån var det få som kunde hänga med.