Peter Molin, Harri Spoof. Utveckling av entreprenadformer och alternativa samarbetsformer UTKAST GNA - Gemensam Nordisk Anläggningsmarknad

Peter Molin, Harri Spoof Utveckling av entreprenadformer och alternativa samarbetsformer UTKAST 20.6.2006 GNA - Gemensam Nordisk Anläggningsmarknad Utveckling av entreprenadformer och alternativa samarbetsformer

Peter Molin, Harri Spoof Utveckling av entreprenadformer och alternativa samarbetsformer GNA - Gemensam Nordisk Anläggningsmarknad

Peter Molin, Harri Spoof: Utveckling av entreprenadformer och alternativa samarbetsformer. GNA Gemensam Nordisk Anläggningsmarknad. Helsingfors 2006. SAMMANFATTNING I Norden finns en stark marknadskoncentration med få aktörer inom anläggningssektorn, vilket kan leda till begränsad konkurrens med höga anläggningskostnader som följd. Målsättningen med GNA delprojektet Utveckling av entreprenadformer och alternativa samarbetsformer var att utveckla, i enlighet med den samnordiska visionen, ett urval upphandlingsmetoder och samarbetsformer som främjar produktivitetens tillväxt i branschen samt utnyttjar producenternas innovationer och produktutveckling och därtill är förmånliga för beställaren. Detta skapar förutsättningar för en välfungerande gemensam nordisk marknad. Nuläget är lika i de nordiska länderna inom såväl väg- som järnvägsbranschen: den traditionella utförarentreprenaden dominerar. Gällande ibruktagandet av nya entreprenadformer (total- och funktionsentreprenader) finns det större skillnader. Finland, Norge och Sverige har prövat större livscykelprojekt och i Danmark, Sverige och Norge har utökad samverkan (partnering) utvecklats och använts i olika entreprenadformer. I Finland används totalentreprenader i allt mer ökad utsträckning. De nordiska ländernas upphandlingsstrategier är rätt lika till sina målsättningar, det finns dock skillnader i strategierna för att uppnå dem. Att välja det ekonomiskt mest fördelaktiga alternativet framom det billigaste tas upp i respektive strategi. Även risk- och nyttofördelning, förbättring av förfrågningsunderlaget och ökad användning av funktionskrav tas upp. I delprojektet Utveckling av entreprenadformer och alternativa samarbetsformer rekommenderas sammanfattningsvis följande: Vi bör övergå till entreprenadformer som ger större frihetsgrader, t.ex. flera totalentreprenader, funktionsentreprenader och livscykelentreprenader. Dessa möjliggör innovationer och ökad produktivitet i branschen i enlighet GNA:s vision. Det är även entreprenadens säregenskaper som avgör valet av entreprenadform. Alla entreprenadformer kan och bör tillämpas beroende på objekt. De entreprenadformer som har den största utvecklingspotentialen är total- och funktionsentreprenad. Utökad samverkan bör, som en samarbetsprocess oberoende av entreprenadform, få högsta prioritet ifall GNA:s vision vill uppnås. Utökad samverkan är utan tvekan en arbetsform med potential för bra resultat för både beställare och utförare oberoende av entreprenadform. Modellen är kompetensdrivande och medför aktiv design och objektet har med fördel lång garantitid. Det nära samarbetet mellan beställare och utförare stimulerar till kreativitet och kostnadseffektiva lösningar till rätt kvalitet. Utökad samverkan ökar tillit och förståelse av de olika parternas problem. Modellen är mycket lämplig i projekt med stor frihetsgrad. Enkla objekt och objekt där lösningarna är låsta kan fortsättningsvis upphandlas i utförandeentreprenad, men man bör bredda utrymmet för entreprenören att komma in med egna förslag till innovationer genom att genomföra delar av entreprenaden med incitament av något slag. Alla nya entreprenad- och samarbetsformer bör prövas och vidareutvecklas i pilotprojekt i varje nordiskt land. Resultaten från pilotprojekten bör följas upp på en nordisk nivå och ett aktivt erfarenhetsutbyte främjar hela den nordiska anläggningsmarknaden.

FÖRORD Detta GNA delprojekt (Gemensam Nordisk Anläggningsmarknad) är finansierat med medel från de nordiska väg- och järnvägsförvaltningarna. Rapporten har tagits fram av en nordisk projektgrupp med uppgiften att studera möjligheter och förutsättningar för en gemensam nordisk anläggningsmarknad inom väg- och järnvägssektorerna. Målet med delprojektet Utveckling av entreprenadformer och alternativa samarbetsformer är att beskriva och analysera hur olika upphandlings- entreprenad- och samarbetsformer används idag i de nordiska länderna och att utveckla i enlighet med den samnordiska visionen ett urval upphandlingsmetoder och samarbetsformer som främjar produktivitetens tillväxt i branschen samt utnyttjar producenternas innovationer och produktutveckling och därtill är förmånliga för beställaren. Projektet har genomförts under ledning av Vägförvaltningen i Finland i samarbete med väg- och järnvägsmyndigheterna i de nordiska länderna. Den nordiska projektgruppen har bestått av följande medlemmar: Markku Teppo, Vägförvaltningen, Finland (projektledare) Per Simonsen, Vejdirektoratet, Danmark Jussi Ala-Fossi, Vägförvaltningen, Finland Juha-Heikki Pasanen, Banförvaltningscentralen, Finland Matti Piispanen, Vägförvaltningen, Finland Seppo Toivonen, Vägförvaltningen, Finland Juha Virolainen, Banförvaltningscentralen, Finland Jan Eirik Henning, Statens Vegvesen, Norge Frode Rosenkilde, Baneverket, Norge Per Björnfot, Vägverket, Sverige Lars Redtzer, Banverket, Sverige Kontakten med medlemmarna i projektgruppen har skett vid möten i Helsingfors samt via telefon och e-post. Därtill ordnades två seminarier under projektets gång, det första i Helsingfors och det andra i Stockholm. Ett stort tack riktas till GNA:s styrgrupp, beställare, entreprenörer och konsulter som har bidragit med uppgifter och material till rapporten. Avslutningsvis riktas även ett tack till alla aktörer inom anläggningssektorn i de nordiska länderna som vid seminarietillfällena visat ett stort intresse och engagemang för projektet och dess aktiviteter. Peter Molin från Pöyry har varit projektledare för konsultens del och har tillsammans med sina kollegor Harri Spoof, Timo Hujanen och Larissa Gustafsson sammanställt rapporten utifrån arbetsmaterial inlämnat från respektive nation samt från diskussioner i den nordiska projektgruppen och på seminarierna. Helsingfors, maj 2006

6 Utveckling av entreprenadformer och alternativa samarbetsformer Innehållsförteckning SAMMANFATTNING 3 FÖRORD 5 1 BAKGRUND 8 2 SYFTE OCH MÅLSÄTTNING 9 3 DEFINITIONER OCH TERMINOLOGI 10 3.1 Definitioner vid entreprenader av väg 10 3.2 Definitioner vid entreprenader av järnväg 10 3.3 Entreprenadformer som används i de nordiska länderna 11 3.4 Projektledningsformer som används i de nordiska länderna 15 3.5 Entreprenader med utökad samverkan (Partnering) 17 4 NULÄGET FÖR UPPHANDLING AV VÄG 19 4.1 Projektering 19 4.2 Byggande 19 4.3 Underhåll 21 4.4 Drift 21 4.5 Internationella erfarenheter 21 5 NULÄGET FÖR UPPHANDLING AV JÄRNVÄG 23 5.1 Projektering 24 5.2 Byggande 24 5.3 Drift och underhåll 25 5.4 Internationella erfarenheter 25 6 UPPHANDLINGSSTRATEGIER 26 6.1 Upphandlingsstrategier för väg 26 6.2 Upphandlingsstrategier för järnväg 27 7 SWOT - ANALYS 29 7.1 Metodik 29 7.2 Utförandeentreprenad (Generalentreprenad) 30 7.3 Totalentreprenad 31 7.4 Funktionsentreprenad 32 7.5 Livscykelentreprenad 33 7.6 Projektledningsservice, At Fee 34 7.7 Projektledningsentreprenad, At Risk 35 7.8 Entreprenader med utökad samverkan 35 8 UTVECKLINGSMÖJLIGHETER OCH -BEHOV 37 8.1 Entreprenadformer 38

Utveckling av entreprenadformer och alternativa samarbetsformer 7 8.2 Projektledningsformer 40 8.3 Utökad samverkan (Partnering) 40 9 REKOMMENDATIONER OCH SLUTLEDNINGAR 43 10 LITTERATUR 45 11 BILAGOR 47 BILAGA 1: UTÖKAD SAMVERKAN, VÄGVERKET I SVERIGE 49 BILAGA 2: TIDLIG OG SEN PARTNERING DANSKE ERFARINGER 51

8 Utveckling av entreprenadformer och alternativa samarbetsformer BAKGRUND 1 BAKGRUND I Norden finns en stark marknadskoncentration med få aktörer inom anläggningssektorn, vilket leder till begränsad konkurrens med höga anläggningskostnader som följd. Rörligheten på anläggningsmarknaden i Norden är idag begränsad. För att etablering i ett nytt land skall kunna ske smidigt är det mer eller mindre en förutsättning att företaget samverkar med någon lokal aktör eller köper upp en mindre aktör på den nya marknaden. Järnvägsentreprenörerna agerar i stort sett på samma sätt som de traditionella anläggningsentreprenörerna med den skillnaden att de stora aktörerna är statligt ägda företag som rör sig i begränsad omfattning över gränserna. Ryckigheten i anslagsnivåerna medför att leverantörerna får svårigheter med att bedöma behovet av resurser och genomföra nödvändiga investeringar. Dessa snabba volymväxlingar medför högre kostnader och kan leda till kvalitetsbrister, vilket branschen och samhället får lida av. En många gånger dålig dialog och dåligt samarbete mellan aktörerna har resulterat i att egna kortsiktiga mål prioriteras framför långsiktiga samhällsekonomiska lösningar. Samarbetet mellan beställare och utförare borde istället inriktas mot ett långsiktigt perspektiv där samhällets och användarnas mål sätts mer i fokus än vad som sker idag. Sverige, Norge och Finland har dessutom konkurrensutsatt nästan all producentverksamhet inom trafikverken, vilket ställer nya krav på såväl trafikverken som beställare och egna eller externa utföraraktörer. I Danmark sker upphandlingen av anläggningsarbeten enbart från marknaden. En viktig faktor för att öka anläggningssektorns effektivitet är att en sund konkurrens råder på en marknad med tillräckligt många aktörer. En väl fungerande anläggningssektor är nödvändig för Norden för att kunna tillgodose de krav som kunderna ställer på transportsystemet. GNA har en nordisk vision om en välfungerande anläggningsmarknad utan gränser som kännetecknas av: Samhällsekonomisk effektivitet, god etik och stor tillit. Inga nationella hinder som begränsar leverantörernas rörlighet. En bred leverantörsmarknad med god erfarenhetsåterföring mellan beställare och utförare. Säkra och miljövänliga produktionsmetoder. En samsyn om inriktningen i trafikverkens beställarstrategier. Upphandlingsformer som stimulerar till innovativa utföranden, ökad produktivitet och därmed en god lönsamhet för alla. En intressant framtidsbransch som tilltalar ungdomar av båda könen vid deras yrkesval. För att bättre uppnå dessa mål har GNA startat detta delprojekt Utveckling av entreprenadformer och alternativa samarbetsformer med uppgiften att studera möjligheter och förutsättningar för en gemensam nordisk anläggningsmarknad inom väg- och järnvägssektorerna.

Utveckling av entreprenadformer och alternativa samarbetsformer 9 SYFTE OCH MÅLSÄTTNING 2 SYFTE OCH MÅLSÄTTNING Nuläget på anläggningsmarknaden i de nordiska länderna ser ganska olika ut. Vissa länder har klart mer utvecklade strategier, förfaranden och entreprenadformer än andra, vilket leder till att även utgångspunkten för en gemensam anläggningsmarknad är olik. Strategierna är ändå generellt sett nämnvärt lika. Det är även viktigt att komma ihåg att begreppen och termerna skiljer sig även innehållsmässigt från varandra i de olika länderna. Vägsektorn skiljer sig relativt mycket från järnvägssektorn, som är mer konservativ. Även strategierna och utvecklingstrenderna verkar ha en mer innovativ prägel på vägsidan. Anläggningsbranschen i de nordiska länderna bör hitta en funktionsmodell, där alla parter finner samarbetsformer som skapar förutsättningar för långsiktigare verksamhet än den nuvarande funktionsmodellen. De nordiska trafikverken borde aktivt skapa förutsättningar för en förändring i den nuvarande situationen. Detta kunde ske genom att eliminera så många hinder som möjligt och utveckla mer enhetliga anskaffningsprocedurer, entreprenad- och samarbetsformer inom branschen. Inom de nordiska länderna och även inom de olika infraämbetsverken i de nordiska länderna förekommer i dagens läge anskaffningsprocedurer som i viss mån avviker från varandra. Utvecklingsriktningen på marknaden bör vara mer samnordisk, så att även små och medelstora samt specialistföretag från andra länder kan fungera och etablera sig på marknaden. Målet med projektet Utveckling av entreprenadformer och alternativa samarbetsformer är att beskriva och analysera hur olika upphandlings- entreprenad- och samarbetsformer används idag i de nordiska länderna och även att beskriva och analysera dessa formers internationella utvecklingstrender, användningsområden och erfarenheter. Syftet är även att utveckla i enlighet med den samnordiska visionen ett urval upphandlingsmetoder och samarbetsformer som främjar produktivitetens tillväxt i branschen samt utnyttjar producenternas innovationer och produktutveckling och därtill är förmånliga för beställaren. Resultatet skall vara ett förslag på de utvecklade upphandlingsformernas och alternativa samarbetsmodellernas användningsområde samt riktlinjerna för ibruktagandet av dem i de nordiska länderna beaktande ländernas ikraftvarande regelverk och entreprenadbestämmelser.

10 Utveckling av entreprenadformer och alternativa samarbetsformer DEFINITIONER OCH TERMINOLOGI 3 DEFINITIONER OCH TERMINOLOGI Termerna för olika entreprenadformer och även för olika skeden i väg- /järnvägsprojekt skiljer från land till land. I detta kapitel har definitioner och terminologi, som används i detta delprojekt, beskrivits för att undvika missförstånd i de olika länderna. Samtidigt görs ett mera omfattande terminologiarbete i ett annat parallellt GNA-delprojekt. 3.1 Definitioner vid entreprenader av väg Under den preliminära planeringen (förstudien) undersöks behovet av vägprojekt och deras tidsbestämning i ungefärlig noggrannhet i enlighet med landskapsplanen och generalplanen. Planeringen innehåller utrymmesreservering, utvecklings-, behovs- och åtgärdsutredningar. Utredningsplaneringen (vägutredningen) motsvarar markanvändningsplanering på generalplans- eller detaljplansnivå. I utredningsplanen bestäms vägens läge, utrymmesbehovet och de tekniska och trafikmässiga grundlösningarna samt förhållandet till den omgivande markanvändningen och principerna för bekämpning av miljöolägenheter. Vägprojekteringen är detaljerad planering och motsvarar noggrannheten i detaljplanen. I vägprojekteringen bestäms vägens exakta läge, vilka områden som behövs för vägen, allmänna och enskilda vägars anslutningar samt övriga vägregleringar. Som resultat fås detaljerade lösningar samt en kostandsberäkning och kostnadsfördelning. Bygghandlingen hänför sig till genomförandet av projektet och görs först när finansieringen är klar. Konstruktionsplaneringen hör till vägens byggfas och omfattar de handlingar som behövs vid byggandet. Underhållet inriktar åtgärder till det befintliga vägnätet. Underhållsåtgärder har långvarig inverkan på vägars och broars brukbarhet och deras strukturella tillstånd. Produkten indelas i underhåll av beläggningar, vägkonstruktioner, broar och vägutrustning. Med drift försäkras vägnätets dagliga bruk och trafikens framkomlighet under årets alla dagar enligt godkänd verksamhetspolicy. Produkten indelas i vinterdrift och drift av trafikmiljö, grusvägar samt färjtrafik. 3.2 Definitioner vid entreprenader av järnväg Förstudien definierar järnvägsprojektets åtgärdsalternativ, signifikanta konsekvenser, samhällsekonomisk lönsamhet och kostnadernas storleksordning. Järnvägsutredningen definierar åtgärderna och de tekniska lösningarna samt miljöeffekterna så, att projektets konsekvenser, kostnader och andra beslutsförutsättningar samt projektets områdesbehov kan bestämmas.

Utveckling av entreprenadformer och alternativa samarbetsformer 11 DEFINITIONER OCH TERMINOLOGI Järnvägsplanen granskar järnvägsutredningen eller uppdaterar förstudien till järnvägsutredningens omfattning (används i Sverige och Norge på kommande i Finland). Bygghandlingen presenterar arbetets slutresultat och verkställandet. I Finland utarbetas järnvägsplanen och bygghandlingen idag som en helhet. Det förebyggande underhållet utförs dels för att vidmakthålla anläggningskapitalet dels för att bibehålla tillräcklig säkerhet för tågtrafiken och slutligen för att tillförsäkra driftsäkerheten hos anläggningarna. Till drift och avhjälpande underhåll ingår fortlöpande besiktningar och anläggningskontroll, felavhjälpning, snöröjning, lövhalkebekämpning och andra åtgärder för att säkerställa att anläggningarna fungerar för tågtrafik. 3.3 Entreprenadformer som används i de nordiska länderna 3.3.1 Utförandeentreprenad Vid utförandeentreprenad har beställaren ansvar för projekteringen av bygghandlingen. Beställaren sluter avtal med en entreprenör, som har ansvar för hela utförandet. Generalentreprenören kan vidare ha avtal med en eller flera underentreprenörer (se figur 3.1). Beställare Konsult Entreprenör... UE... Figur 3.1. Principschema för kontraktsförhållanden vid utförandeentreprenad. Ofta används ordet generalentreprenad istället för utförandeentreprenad. I Finland används orden toteuta-urakka (T), pääurakkamuoto och kokonaisurakka. På engelska används uttrycket Design-Bid-Build (DBB). 3.3.2 Totalentreprenad Vid totalentreprenad ansvarar beställaren för förstudien och vägplaneringen. Entreprenören ansvarar däremot för projekteringen av bygghandlingen och

12 Utveckling av entreprenadformer och alternativa samarbetsformer DEFINITIONER OCH TERMINOLOGI själva byggandet. Entreprenadformen ställer stora krav på samarbetet mellan entreprenören och projektören eftersom detaljprojekteringen utförs delvis innan kontrakt för att entreprenören själva ska kunna prissätta sitt anbud. Beställaren sluter avtal med endast en totalentreprenör, som fungerar som huvudentreprenör i projektet. Huvudentreprenören kan ha underentreprenörer (se figur 3.2). Beställare Entreprenör Konsult... UE... Figur 3.2. Principschema för kontraktsförhållanden vid totalentreprenad. Det finns inga märkbara skillnader i Norden i användandet av begreppet totalentreprenad. I Finland har totalentreprenad använts aktivt på vägsidan sedan början av 2000-talet. Entreprenadformen har ändrat på marknaden så att projektörerna och entreprenörerna har utvecklat sitt samarbete betydligt. På engelska används uttrycket Design-Build (DB) och på finska uttrycket suunnittele ja toteuta urakka (ST). 3.3.3 Delad entreprenad I delad entreprenad har beställaren ansvar för projekteringen av bygghandlingen och sluter avtal med flera olika entreprenörer, sidoentreprenörer, angående olika delar av arbetet. Sidoentreprenörerna kan ha flera underentreprenörer (se figur 3.3). En delad entreprenad kallas huvudentreprenad, ifall beställaren sluter avtal med ett begränsat antal entreprenörer och en av dem fungerar som huvudentreprenör. Denna huvudentreprenör är då även byggnadsentreprenör. Ibland ansvarar huvudentreprenören även för koordineringen av de andra sidoentreprenörerna. En delad entreprenad kallas fackentreprenad då den utgår från en uppdelning av entreprenaden i olika arbetskategorier, t.ex. mark-, bro- och beläggningsarbeten. De olika arbetskategorierna utförs var för sig även om ibland några arbetskategorier kan föras samman till en entreprenad. Detta är en mycket vanlig entreprenadform i Danmark. Det finns vissa tolkningsoklarheter i Norden angående hur uppsplittrad en delad entreprenad bör vara för att den skall kallas fackentreprenad.

Utveckling av entreprenadformer och alternativa samarbetsformer 13 DEFINITIONER OCH TERMINOLOGI Någon del av en delad entreprenad kan även utföras som totalentreprenad. I detta fall ansvarar huvudentreprenören förutom för byggandet, även för projekteringen av bygghandlingen. Beställare Konsult Denna del av entreprenaden upphandlas som totalentreprenad Konsult Entreprenör Entreprenör Entreprenör UE... UE... UE... Figur 3.3. Principschema för kontraktsförhållanden vid delad entreprenad. På finska används uttrycket jaettu urakka för delad entreprenad och orden pääurakoitsija och sivu-urakoitsija för huvud- och sidoentreprenörerna. 3.3.4 Funktionsentreprenad Vid en funktionsentreprenad ansvarar entreprenören alltid för projekteringen av bygghandlingen och själva byggandet. Entreprenören ansvarar för anläggningens funktionella egenskaper under en bestämd garantitid som normalt är längre än vid en vanlig totalentreprenad (ca 5 10 år). De funktionella egenskaperna granskas både under garantitiden med bestämda tidsintervall och vid slutet av garantitiden med hjälp av funktionskraven. Vid användning av funktionsentreprenader köper beställaren alltså en helhetsservice av entreprenören, inte bara det fysiska byggandet (se figur 3.4). I vissa fall ingår även underhållsansvar med i funktionsentreprenader. Då ansvarar entreprenören för anläggningens underhåll enligt bestämda funktionskrav. Vid funktionsentreprenader med underhåll är garantitiderna ofta 10 15 år.

14 Utveckling av entreprenadformer och alternativa samarbetsformer DEFINITIONER OCH TERMINOLOGI Beställare Entreprenör Konsult... UE... Figur 3.4. Principschema för kontraktsförhållanden vid funktionsentreprenad. I Finland används uttrycken suunnittele-toteuta-ylläpidä (STY), eller käyttöikämalli. På engelska används uttrycken Design-Build-Maintain (DBM). 3.3.5 Livscykelentreprenad I livscykelkontraktet ingår det för entreprenören förutom projektering och byggandet även underhåll och drift samt möjligen även finansiering. På projektet sätter beställaren sedan funktionella krav, som projektet skall uppfylla under en längre tid. Man köper alltså även här en helhetsservice av entreprenören och inte bara det fysiska byggandet (se figur 3.5). Beställare Privat projektbolag Möjligen som konsortium Möjligen som konsortium Entreprenör (projektering) Entreprenör (investering) Entreprenör (underhåll) Entreprenör (drift) UE... UE... UE... UE... Figur 3.5. Principschema för kontraktsförhållanden vid livscykelentreprenad. I Norden används flera olika uttryck för livscykelentreprenader. I Sverige kallas de för funktionsentreprenader, i Norge OPS offentlig-privat-samarbete och i Danmark OPP offentlig-privat-partnering. I Finland används uttrycken

Utveckling av entreprenadformer och alternativa samarbetsformer 15 DEFINITIONER OCH TERMINOLOGI elinkaariurakka eller elinkaarimalli (EK-malli). På engelska används uttrycken Design-Build-Operate-Maintain (DBOM) eller Design-Build- Finance-Operate (DBFO) då privat finansiering ingår. För livscykelentreprenader kan man skilja på privat finansiering och offentlig finansiering. Fastän modellen som sådan inte kräver privat finansiering har det hittills alltid grundats ett privatägt projektbolag som ansöker om finansiering för projektet. Bolaget handlar likaså upp utförare för de olika delarna i projektet. Den privata finansieringen har kritiserats för att vara dyrare p.g.a. räntekostnaderna. Finansieringen kan vara offentlig i sin helhet eller ha en offentlig garanti. Projektbolaget behöver inte vara privatägt utan det kan vara offentligt. 3.4 Projektledningsformer som används i de nordiska länderna 3.4.1 Projektledningsservice, At Fee Projektledningsservice är inte en egen entreprenadform, utan ett sätt för beställaren att organisera projektledningen vid entreprenader. Projektledningsservice passar bra i sådana fall då beställaren, av någon anledning, saknar resurser eller kompetens för att utföra objektets projektledning. Projektledningsservice kan användas i såväl utförande- som totalentreprenader. I projektledningsservice har beställaren ett avtalsförhållande med en utomstående konsult, som är ansvarig för styrningen av projektet. Beställaren har kontrakt med entreprenörerna och ansvarar för den ekonomiska risken (se figur 3.6).

16 Utveckling av entreprenadformer och alternativa samarbetsformer DEFINITIONER OCH TERMINOLOGI Gemensamt mål Beställare Projektledningskonsult... Entreprenör... UE... UE... UE... Figur 3.6. Principschema för kontraktsförhållanden vid projektledningsservice. I Finland används ordet projektinjohtopalvelu och på engelska uttrycket Construction Management - At Fee (CM At Fee). 3.4.2 Projektledningsentreprenad, At Risk I projektledningsentreprenad har projektledningsentreprenören totalansvar för entreprenadens utförande och bär även full ekonomisk risk för projektet. Projektledningsentreprenören upphandlar självständigt de egentliga utförarna, entreprenörerna, och styr dessa (se figur 3.7). Entreprenadformen är vanlig i husbyggnadsbranschen. Formen kräver hög kompetens hos projektledningsentreprenören.

Utveckling av entreprenadformer och alternativa samarbetsformer 17 DEFINITIONER OCH TERMINOLOGI Beställare Projektledningsentreprenör... Entreprenör... UE... UE... UE... Figur 3.7. Principschema för kontraktsförhållanden vid projektledningsentreprenad. I Finland används ordet projektinjohtourakka och på engelska används uttrycket Construction Management - At Risk (CM At Risk). 3.5 Entreprenader med utökad samverkan (Partnering) Utökad samverkan är ett arbetssätt som innebär att beställare och utförare samarbetar aktivt för att finna konstandseffektiva lösningar till rätt kvalitet. Samverkansmodellen bygger på ett vinna-vinna-förhållande där vinst och risk fördelas. Vid utökad samverkan bildas en samverkansgrupp bestående av alla deltagare i projektet; beställare, entreprenörer, underentreprenörer och projektörer. I projektet sätts gemensamma specifika målsättningar upp utgående från de allmänna målsättningarna, som beställaren ställt i kontraktet. Alla parter i samarbetsgruppen har lika status och arbetar mot gemensamma mål. I samverkansprocessen kan en processledare, en pådrivare, finnas med för att starta processen eller vid behov genom hela projektet (se figur 3.8). Utökad samverkan eller partnering kan delas in i tidig partnering och sen partnering. Den förstnämnda gäller utökad samverkan innan kontrakt och den senare då anbudstävlingen har avgjorts och kontrakt slutits mellan utförare och beställare. Utökad samverkan kan fritt kombineras med olika entreprenad-, ersättnings- och upphandlingsformer. Detta är ingen ny entreprenadform utan ett sätt att organisera och styra samarbetet och kunskapsflödet mellan de involverade.

18 Utveckling av entreprenadformer och alternativa samarbetsformer DEFINITIONER OCH TERMINOLOGI Målet är att beställare och producenter samarbetar och utvecklar metoder för att optimera bådas nytta, mål och syfte. Beställare och entreprenör utför även tillsammans erforderlig byggprojektering och genomförande, samt delar på risk och vinst. Konfliktlösningstrappa OMBUD REGION CHEF ARBETSGRUPP Samverkansgrupp Var alla har : gemensam målsättning och samma status. B E SAMVERKAN OM PROJEKTET UE K UE Processledare (konsult) Figur 3.8. Principschema för organisationen vid entreprenad med utökad samverkan. På engelska används förutom partnering även ordet alliance. Entreprenader med utökad samverkan är ett relativt nytt koncept för alla för tillfället. I Sverige har FIA (Förnyelse av anläggningsbranschen i Sverige) utvecklat en modell för utökad samverkan. En kort beskrivning av utökad samverkan ur Vägverkets i Sverige synvinkel finns i bilaga 1. I Danmark har partnering använts med framgång i vägdriftsentreprenader och en strategi har utarbetats för tillämpningen av partnering för drift av väg. En beskrivning över tidig och sen partnering i Danmark finns i bilaga 2. Ytterligare information om utökad samverkan eller partnering finns i ett flertal rapporter och material från Sverige och Danmark (se kapitel 10 Litteratur).

Utveckling av entreprenadformer och alternativa samarbetsformer 19 NULÄGET FÖR UPPHANDLING AV VÄG 4 NULÄGET FÖR UPPHANDLING AV VÄG Upphandlingen av vägprojekt kan indelas i projektering, byggande, underhåll och drift. Själva upphandlingen förutsätter en metod, som resulterats av en strategi. Olika entreprenadformer används beroende på projektets innehåll, mål och storlek. Trenden är i alla länder att konkurrensutsätta allt större delar av verksamheten. Allmänt kan konstateras att upphandlingen sker främst i konkurrens, men i viss mån fortfarande i egen regi. Länderna har även egna statliga bolag som utför de tjänster som konkurrensutsätts, men de statliga bolagen får inte favoriseras i valet av entreprenör, vilket de flesta länder även påpekat i respektive upphandlingsstrategi. I Finland utför det statligt ägda Vägaffärsverket (år 2001 delades Vägverket i Vägförvaltningen och Vägaffärsverket) allt från projekteringstjänster till entreprenad-, underhålls- och drifttjänster. I Sverige har Vägverket följande affärsenheter; Vägverket Konsult, Vägverket Produktion, Vägverket Färjerederiet och Vägverket VUC. Alla dessa är underställda Vägverkets generaldirektör. Vissa delar subventioneras av staten, medan andra delar fungerar på företagsekonomisk grund. I Norge finns ett statligt aktiebolag Mesta AS, som grundades 2003 då det skedde en stor omorganisering i Statens vegvesen. Mesta AS omfattar enbart entreprenörsverksamhet. I Danmark sker upphandlingen av anläggningsarbeten enbart från marknaden. 4.1 Projektering I Finland och Sverige är all upphandling av projektering över ett tröskelvärde konkurrensutsatt. Årsavtal, som upphandlas i konkurrens, används också. Valets görs enligt totalkostnadsprincip (d.v.s. att det billigaste alternativet inte nödvändigtvis väljs, utan det ekonomiskt mest fördelaktiga). I Norge och Danmark sker projekteringen dels i egen regi, dels genom konkurrensutsättning. Inom projektering används olika uppdragsformer i de olika länderna. I Norge och Danmark sker projekteringen dels i egen regi och dels konkurrensutsätts de. I Sverige används främst utförandekonsultuppdrag. 4.2 Byggande Inom byggande har alla länder gått in för total konkurrensutsättning. I Finland är entreprenörens ekonomiska och tekniska möjligheter och begränsningar vid vikt då den väljs. I Sverige är det främst internationella och större nationella entreprenörer som lämnar anbud, och Vägverket väljer oftast den ekonomiskt mest fördelaktiga entreprenören. I mindre projekt kan dock priset också avgöra. I Danmark används som princip vid entreprenörsval både

20 Utveckling av entreprenadformer och alternativa samarbetsformer NULÄGET FÖR UPPHANDLING AV VÄG lägsta pris och förmånligaste pris. I Norge sker valet dels enligt pris dels enligt det som ekonomiskt är mest fördelaktigt. En översikt över de entreprenadformer som används i väginvesteringsprojekt finns i figur 4.1. Figuren tolkas så, att flera plus i cellen hänvisar till större bruk av ifrågavarande entreprenadform. I tabell 4.1 presenteras fördelningen av den monetära volymen. Projektering Bygghandling Vägprojektering Underhåll Byggande Drift Finansiering Utförande Delad Total Funktions Livscykel Byggande Projektering Underhåll Drift Finansiering DAN +++ (+) FIN +++ + +++ + + NOR +++ +++ + + SVE +++ + + + (+) Figur 4.1. Använda entreprenadformer vid väginvesteringar. I Finland är utförandeentreprenad vanligast då man betraktar antal objekt (75 %), men totalentreprenad är vanligast vid monetär betraktelse (65 %). Även ett par livscykelentreprenader har genomförts. I Sverige används nästan enbart utförandeentreprenad. I mindre mån används delad entreprenad, totalentreprenad och funktionsentreprenad. I Norge används huvudsakligen delad entreprenad och huvudentreprenad vid väginvesteringar. Livscykelentreprenader har använts i 3 större projekt. I Danmark är fackentreprenad vanligast. Där kombineras fackentreprenaden ofta med partnering. Även huvud-, delad- och totalentreprenad används något.

Utveckling av entreprenadformer och alternativa samarbetsformer 21 NULÄGET FÖR UPPHANDLING AV VÄG Tabell 4.1. Fördelningen av den monetära volymen av entreprenadformer för väginvesteringar Entreprenadform (% -andel) DAN FIN NOR SVE Utförande- / Generalentreprenad 35 % 20 % 94 % Delad / Fack entreprenad 77 % 1 % Totalentreprenad 65 % 3 % 4 % Livscykel- / Funktionsentreprenad 1 % Livscykelmodell med finansiering PPP, OPS (Offentlig-Privat- Samarbete), OPP (Offentlig-Privat- Partnering), *) * *) *) 2 st. mycket stora projekt * *) 3 st. mycket stora projekt utgör ca 10% av den årliga investeringsramen 4.3 Underhåll I Finland, Norge, Sverige och Danmark är underhållet konkurrensutsatt. I Finland används totalkostnadsprincip och i Danmark både lägsta pris och totalkostnadsprincip. Inom underhåll används främst utförandeentreprenad och totalentreprenad. Några försök med områdesentreprenader har utförts och försöken utvidgas under 2006. 4.4 Drift I Danmark, Finland och Sverige är driften konkurrensutsatt. I Norge håller man på att övergå till konkurrensutsättning, med en början år 2003 fram till 2006, då hela verksamheten skall vara konkurrensutsatt. De statligt ägda bolagen har en stor marknadsandel i både Finland och Sverige; i Finland ansvarar Vägaffärsverket för 75 % av driften och i Sverige ansvarar Vägverket Produktion för 62 % av driftsuppdragen. Mesta AS i Norge har idag ca 75% av omsättningen i de områdesbaserade funktionskontrakten. Inom drift använder sig Finland och Sverige sig av områdesentreprenader, medan Norge främst använder funktionsentreprenad. I Danmark används främst fackentreprenad. 4.5 Internationella erfarenheter Nya Zeeland, Australien och England är föregångare inom innovativa upphandlingsmetoder.

22 Utveckling av entreprenadformer och alternativa samarbetsformer NULÄGET FÖR UPPHANDLING AV VÄG I Nya Zeeland används den traditionella DBB-metoden ännu flitigt, trots att många nya innovativa upphandlingsmetoder utvecklas. Dock har man utvecklat tre olika former av totalentreprenad, och de alla används. Andra speciella upphandlingsmetoder är s.k. full delivery (program management), långvariga underhållskontrakt med funktionella krav (PSMC) och långvariga kontrakt med krav för slutprodukten vid upphandling av drift. I Australien använder man flera olika upphandlingsmetoder; de traditionella DBB, DB samt även CM och DBOM (Design-Build-Operate-Maintain). I större projekt har även DBFO (Design-Build-Finance-Operate) använts. Liksom i Nya Zeeland används även här långvariga kontrakt med funktionella krav (PSMC) och långvariga kontrakt med krav för slutprodukten vid upphandling av drift. I England i motsats till de flesta andra länder används inte den traditionella DBB. Där används främst DB, DBOM och DBFO. Även olika typer av långvariga underhållskontrakt innehållande funktionella krav används och även här används långvariga kontrakt med krav på slutprodukten vid upphandling av drift. USA ligger klart efter Nya Zeeland, Australien och England angående innovativa upphandlingsmetoder. Utvecklingen är ändå på väg mot ett bättre håll. De traditionella metoderna DBB, DB, DBOM och DBFO används och även långvariga underhållskontrakt innehållande funktionella krav (PSMC). Utvecklingen är även att övergå till långvariga kontrakt med krav på slutprodukten vid upphandling av drift. I Holland utvecklas entreprenadformerna för tillfället mycket kraftigt. Målsättningen är att övergå helt till totalentreprenader och andra mer utvecklade entreprenadformer. I tabell 4.2 ses en sammanfattning av internationella upphandlingsmetoder av väg för de ovannämna länderna (förutom Holland) samt Canada. Tabell 4.2. Internationella upphandlingsmetoder. D-B-B D-B CM D-B-O-M D-B-F-O FD PSMC Design- Bid- Build Design- Build Construction Management Design- Build- Operate- Maintain Design- Build- Finance- Operate Full Delivery Performance Specified Maintenanse Contracts AUS X X X X X X CAN X X X ENG (X) X X X X NZ X X X X USA X X X X X X

Utveckling av entreprenadformer och alternativa samarbetsformer 23 NULÄGET FÖR UPPHANDLING AV JÄRNVÄG 5 NULÄGET FÖR UPPHANDLING AV JÄRNVÄG I järnvägsbranschen är användandet av innovativa avtalsformer och prövandet av nya samarbetsmetoder aningen efter jämfört med vägbranschen. Den traditionella generalentreprenaden dominerar klart inom järnvägar. I alla länder finns en stor utförare som har sitt ursprung i tidigare förvaltning och som äger dyr specialutrustning. Inom el, signal och tele förekommer ofta livscykelentreprenader. Man bör dock komma ihåg att det är fråga om system- eller produktleveranser där utföraren själv tillverkar systemen och beställaren gör ett långvarigt servicekontrakt med den enda möjliga parten dvs. leverantören av produkten. I figurerna nedan presenteras dels konkurrensutsättningen av olika järnvägsspecifika produkter (figur 5.1), dels andelen av järnvägsnätet som är konkurrensutsatt år 2005 samt när minst 90% är konkurrensutsatt (figur 5.2). I FO FV KV FV Investeringar (Nye anlegg) Store förnyelser Mindre förnyelser Planmessiga tiltak Feilrettning Beredskap -Säkerhetsinspektion -Underhållsinspektion *) *) *) JBV BV RHK Upphandlas av entreprenörer i konkurrens Egne projekt Utförs av förvaltaren eller upphandlas av konsult i konkurrens Ingår i banevis underhållskontrakt Kan ingå i underhållskontrakt FV= Förebyggande underhåll KV= Drift och avhjälpande underhåll FO= Reinvesteringar *)= Signal, tele och ev KTL ingår ej Figur 5.1. Verksamhetsform för enskilda järnvägsspecifika produkter i respektive organisation (Banverket/Lars Redtzer).

24 Utveckling av entreprenadformer och alternativa samarbetsformer NULÄGET FÖR UPPHANDLING AV JÄRNVÄG I FO JBV BV -Store - RHK Andel av bannätet som er beslutats konkurrensutsatt 2005 JBV BV RHK 100% 100% 100% 100% 100% 100% Vilket år upphandlas sannolikt minst 90% i konkurrens JBV BV RHK 2005 2002 2005 2002 FV KV - Mindre - - Planmessiga tiltak - - Feilretting - 10-15% ~15% 0% 100% 50% 100% 20% 2010 /12 ~2012 2012 2002 2009 FV - Beredskap - Säkerhetsinspektion ~10% 0% 50% 50% 20% 20% 2012-2009 2009 Underhållsinspektion 0% 50% - 2009 Upphandlas av entreprenörer i konkurrens Egna projekt Utförs av förvaltaren eller upphandlas av konsult i konkurrens Ingår i banevis underhållskontrakt Kan ingå i underhållskontrakt FV= Förebyggande underhåll KV= Drift och avhjälpande underhåll FO= Reinvesteringar *)= Signal, tele och ev KTL ingår ej Figur 5.2. Status 2005 fortsatt konkurrensutsättning (Banverket/Lars Redtzer). 5.1 Projektering Så gott som all projektering är konkurrensutsatt i Finland och Sverige. I Norge är projekteringen konkurrensutsatt till 90 %. I Finland konkurrensutsattes ett ramavtal 5/2005 för planering (8 olika företag valdes till avtalsparter). Generalkonsultuppdrag dominerar i Sverige vid projekteringsuppdrag. 5.2 Byggande I Finland och Norge är alla byggnadsprojekt totalt konkurrensutsatta och kommer vara så även i fortsättningen. I Sverige pågår övergång till konkurrensutsättning. I Finland används utförandeentreprenad (generalentreprenad) till 92 % och totalentreprenad till 8 % i järnvägsinvesteringar. I Sverige är motsvarande procenttal 95% respektive 5%. I tabell 5.1 presenteras fördelningen av entreprenadformerna som används vid järnväginvesteringar enligt monetär andel.

Utveckling av entreprenadformer och alternativa samarbetsformer 25 NULÄGET FÖR UPPHANDLING AV JÄRNVÄG Tabell 5.1 Andel av entreprenadform i järnvägsinvesteringar. Entreprenadform (% -andel) FIN NOR SVE Utförandeentreprenad (generalentreprenad) 92 % 95 % Totalentreprenad 8 % 5 % Livscykelentreprenad - - *) *) 2 st. stora projekt 5.3 Drift och underhåll I alla länder pågår övergång till konkurrensutsättning. I Finland används livscykelmodellen i någon mån (el, signal, tele) och övergång till områdesförvaltningskontrakt (disponentkontrakt) har genomförts för bana, el, signal och tele. Drift och avhjälpande underhåll har konkurrensutsatts i norra Finland och resten av områdena kommer att konkurrensutsättas inom ca 5 år beroende på resultaten från norra Finland. I Sverige är målet för 100 % konkurrensutsatt förebyggande och avhjälpande underhåll 2009. I Norge konkurrensutsätts främst större maskinella underhållsarbeten. NSB AS ansvarar för driften. I Finland används ram/årsavtal, områdesentreprenader och livscykelkontrakt. Livscykelmodellen används främst vid installation samt underhåll och drift av t.ex. el, signal och tele. 5.4 Internationella erfarenheter I Holland är trafikutövare och banförvaltning skilda organisationer. Där är alla större projekt konkurrensutsatta. Underhåll och drift är konkurrensutsatta till tre områdesentreprenader med funktionskrav. Verksamheten styrs både av kvalitativa och kvantitativa indikatorer som baseras på livscykelperspektiv. I England är järnvägen privatiserad. Det har medfört vissa inbesparingar, men även stora kvalitetsproblem. Alla projekt konkurrensutsätts inklusive underhåll. I Tyskland och Schweiz är alla stora projekt konkurrensutsatta.

26 Utveckling av entreprenadformer och alternativa samarbetsformer UPPHANDLINGSSTRATEGIER 6 UPPHANDLINGSSTRATEGIER 6.1 Upphandlingsstrategier för väg Strategierna i de nordiska länderna är generellt sett lika. Viktiga saker att ta fäste på är hur nyttan och riskerna fördelas, huruvida komplicerade tekniska krav framläggs och vilka entreprenadformer som kommer att användas i framtiden. Att se långsiktigt på kostnaderna och inte välja det investeringsmässigt billigaste alternativet finns också med i de flesta strategier. 6.1.1 Danmark Vejdirektoratet upphandlingsstrategi söker ett värdeskapande och utvecklande samarbete med den privata sektorn. Innovationsnyttan skall fördelas jämnt. Vejdirektoratet använder såväl lägsta pris som ekonomiskt mest fördelaktigt som kriterier vid val av entreprenör. Nya samarbetsmodeller skall testas, t.ex. partnering på underhåll och drift, utöver de traditionella entreprenadformerna som redan nu används. Även totalentreprenad och funktionsentreprenad (OPP) skall testas. 6.1.2 Finland Vägförvaltningen har en omfattande strategi som omfattar projektering, byggande, underhåll och drift. Det nämns speciellt att ibruktagandet av förfaranden som möjliggör projektörens och entreprenörens innovationer och produktutveckling vore viktigt. Detta skulle leda till en förbättring i verksamhetens produktivitet och lönsamhet. Nyttan man får av innovationen skall ges till dess upphovsman. Att få en vettig struktur på kontrakten, speciellt på funktionskraven är av vikt. De tekniska kraven bör bli en alltmer gemensam uppgift för aktörerna i branschen. Helhetskontrakt, där aktören är den samma i flera olika skeden av projektet (t.ex. funktions- eller livscykelentreprenader), skall bli vanligare. För underhåll och drift skall det utvecklas dels långvariga områdesentreprenader, servicekontrakt (på finska palvelusopimusmalli), och dels särentreprenader. Vägförvaltningen kommer i framtiden att använda minst sju olika entreprenadformer. Finland håller på att revidera sin strategi i skrivande stund. Den nya strategin fördjupar målsättningarna för entreprenadformerna och vidareutvecklar och reviderar de tidigare framlagda strategierna på basen av erfarenheterna hittills.

Utveckling av entreprenadformer och alternativa samarbetsformer 27 UPPHANDLINGSSTRATEGIER 6.1.3 Norge Statens vegvesen har som syfte att ge bästa möjliga kundservice för trafikanter och samhället. De skall även vara en professionell, enhetlig och förutsägbar beställare med lika praxis i hela landet. Främsta strategier är satsning på det ekonomiskt mest fördelaktiga alternativet framom lägsta priset. Statens vegvesen nämner även att små och mellanstora aktörer bör delta i konkurrensen om investeringar, underhåll och drift så att konkurrensen bibehålls och vill möjliggöra detta för dem på bästa sätt. Statens vegvesen vill i framtiden arbeta med olika entreprenadformer och nya innovativa samarbetsformer. 6.1.4 Sverige Enligt Vägverkets färska beställarstrategi är målet ökad effektivering, bättre kundorientering och skapande av förutsättningar för en större helhetssyn. Vägverket vill att utvecklingen sker i den riktning att även små och mellanstora företag kan etablera sig på marknaden. Förfrågningsunderlagen skall allt mindre styra aktörerna med detaljerade tekniska specifikationer och det alternativ som innebär lägst långsiktiga kostnad för kunden skall väljas. Risk- och kravfördelningen bör vara tydlig. Entreprenadformer som Vägverket kommer att använda är såväl generalsom totalentreprenad, men även öka användningen av totalentreprenad med funktionella krav. Det finns även i planerna att pröva funktionsentreprenader av livscykelmodell. 6.2 Upphandlingsstrategier för järnväg Upphandlingsstrategierna för järnväg i de olika nordiska länderna skiljer sig mer från varandra än vad de gör på vägsidan. Finland och Sverige har liknande strategier, medan Norges skiljer sig ganska mycket från de två övriga. 6.2.1 Finland Marknaden bör vara välutvecklad för att kunna konkurrensutsätta banhållningsarbeten beträffande planering, byggande och underhåll. Viktigt är att kunna försäkra kapaciteten av dyra specialmaskiner för sitt bruk. Livscykelmodellen för byggande undersöks. Banförvaltningscentralen vill även pröva alternativa avtalsformer och all upphandling skall ske i konkurrens. Skötsel av fastigheter har givits till utomstående, som valts via anbudstävling. Entreprenaderna skall väljas genom anbudstävling och avtalen är mestadels långa årskontrakt.

28 Utveckling av entreprenadformer och alternativa samarbetsformer UPPHANDLINGSSTRATEGIER 6.2.2 Norge Jernbaneverkets strategi är att samla att utbyggningsverksamhet under den centrala enheten. De använder interna resurser för projekteringen, och har inga syften att avskaffa det. 6.2.3 Sverige Banverket sätter fokus på totalkostnaderna istället för lägsta pris. Konkurrensutsatta banverksenheter bör alltid betraktas som externa leverantörer. Kraven bör bli tydliga för leverantörerna och det gäller alla tjänster. Banverket har även i planerna att pröva alternativa avtalsformer som incitament, partnering och totalentreprenad. All upphandling bör ske i konkurrens och förfrågningsunderlagen skall förbättras.

Utveckling av entreprenadformer och alternativa samarbetsformer 29 SWOT - ANALYS 7 SWOT - ANALYS 7.1 Metodik Som metodik vid jämförelse av olika egenskaper av entreprenadformer användes SWOT-analys (Strengths-Weaknesses-Opportunities-Threats). Analysen baserade sig på nordiska upphandlingserfarenheter med hänsyn till beställaren och producenten. Analysen utfördes för respektive entreprenadform, projektledningsform och för entreprenad med utökad samverkan. I denna SWOT-analys grupperades informationen i positiva (styrkor och möjligheter) och negativa (svagheter och hot) egenskaper. Entreprenadformerna övervägdes från flera olika synvinklar; ekonomi, samarbetsformer, avtalsärenden mm. (se tabell 7.1). Som tillägg till SWOT-analysen som utfördes av projektgruppen, gjordes en påståendetestning under det andra seminariet, där ett antal påståenden testades på seminariedeltagarna. Denna information användes som stöd vid den slutliga analyseringen av SWOT-resultaten. Resultaten är presenterade enligt entreprenadform i kapitlet nedan. De positiva (styrkor och möjligheter) och negativa (svagheter och hot) egenskaperna är grupperade separat ur både beställar- och producentsynvinkel. En sammanfattning av SWOT-resultaten och entreprenadformernas egenskaper inklusive rekommendationer finns i kapitel 8. Tabell 7.1. Teman som har behandlats vid SWOT-analysen. Ekonomi marknaden finansiering projektets volym produktivitet Samarbetsformer utökad samverkan, partnering Avtalsärenden avtalshandling förhandling ursprungsdata o från fält o dokument konkurrens frihetsgrader o fysiskt utrymme Tidtabell projektering utförande (byggande, underhåll, drift) Funktionsegenskaper tekniska krav funktionskrav tillstånd (kondition) kvalitet Kompetens innovationer utveckling

30 Utveckling av entreprenadformer och alternativa samarbetsformer SWOT - ANALYS Resultaten för utförande entreprenad (kapitel 7.2) och total entreprenad (kapitel 7.3) berör allmänt både delad och odelad entreprenadform. Ifall kommentaren har en asterisk (*) berör den endast delad entreprenad. 7.2 Utförandeentreprenad (Generalentreprenad) 7.2.1 Beställare Styrkor & Möjligheter bred marknad passar alla objekt bra konkurrens leder till lägre prisnivå jämförbara anbud möjligheter till lägre totalkostnader (*) Svagheter & Hot bär all risk både för kostnader och för tekniska lösningar (t.ex. pga. bristfällig ursprungsdata) arbetskrävande anbudsunderlag leder lätt till konfrontationer under arbetets gång utföraren söker brister i handlingen styrd och långsam process kräver specialkunnande svårt att budgetera stora projekt (*) hantering av entreprenadens gränssnitt (*) samordning av entreprenörernas tidsplaner (*) 7.2.2 Producent Styrkor & Möjligheter låga anbudskostnader riskfri gällande tekniska lösningar lätt att komma in på marknaden jämfört med andra entreprenadformer lätt att ge anbud lätt att utföra Svagheter & Hot prisdumpning dåliga innovationsmöjligheter

Utveckling av entreprenadformer och alternativa samarbetsformer 31 SWOT - ANALYS 7.3 Totalentreprenad 7.3.1 Beställare Styrkor & Möjligheter mindre kostnadsrisk efter kontraktet jämfört med generalentreprenad mindre tilläggsarbeten minimerar helhetskostnaderna främjar samarbete enklare att få fram förfrågningsunderlag tillför innovationer Svagheter & Hot för låg budget vid upphandling kan vara svårt att utvärdera alternativa anbud ändringsbeställning vanskligare fel definierad värdeminskning / bonus i förhållande till funktionskrav krävs bra funktionskrav krävs pålitliga nedbrytningsmodeller för LCC beräkningar svårt att budgetera stora projekt (*) hantering av entreprenadens gränssnitt (*) styrd och långsam process (*) samordning av entreprenörernas tidsplaner (*) går inte att använda om projekteringen går i egen regi 7.3.2 Producent Styrkor & Möjligheter bättre ekonomiskt resultat lätt att göra förändringar under arbetet mera frihetsgrader i planering och byggande fördel av god kunskap innovationsmöjligheter låga anbudskostnader (*) riskfri avseende tekniska lösningar (*) lätt att utföra (*) lätt att komma in på marknaden jämfört med andra entreprenadformer (*) Svagheter & Hot dyra anbudskostnader större risk prisdumpning (*) långa garantitider bristfälliga ursprungsdata

32 Utveckling av entreprenadformer och alternativa samarbetsformer SWOT - ANALYS tidsbrist vid projektering minskar innovationer dåliga innovationsmöjligheter (*) 7.4 Funktionsentreprenad 7.4.1 Beställare Styrkor & Möjligheter lång garantitid/avtalsperiod lite tilläggsarbeten garanti för anläggningens funktion möjliggör utveckling av branschen möjliggör innovationer ökar kunskap Svagheter & Hot svårt att genomföra förändringar under avtalsperioden risk för krav om förutsättningarna ändras under tiden fel definierade produkt- och funktionskrav leder till låg kvalitet fel definierad värdeminskning / bonus i förhållande till funktionskrav förändrar beställarens funktion och minskar dess kompetensbehov anläggningens restvärde efter avtalstidens slut. 7.4.2 Producent Styrkor & Möjligheter långa kontrakt underlättar långsiktig funktionsplanering möjliggör användning av innovationer större frihetsgrader i planering och byggande ökar kunskap möjliggör utveckling av branschen Svagheter & Hot stor riskandel hos producenten brist på pålitliga nedbrytningsmodeller fel beräknad livslängd bristfällig ursprungsdata misslyckade innovationer