hamn 2.11 arbetaren Ledaren: Jobbgaranti, facket och kollektivavtal Portside även för extringarna Sänkt a-kasseavgift redan i sommar Krönikan: Den lille hamnarbetaren Det bästa med hamnarbetarförbundet är att de förtroendevalda själva är hamnarbetare, vet vad det innebär att jobba på kajen och hur snacket går där. Johan berggren Hamnarbetaren 2.2011 1
ledaren: Ödesfrågorna handlar om jobbgaranti, facklig organisering och kollektivavtal Landets hamnarbetare står inför flera ödesfrågor som jag är övertygad om måste lösas på ett positivt sätt för att våra villkor och vår tillvaro på arbetsplatserna även i framtiden skall hålla en acceptabel nivå. Det finns några redan idag helt uppenbara hot som måste tacklas, inte bara för att villkoren skall behållas och helst förbättras, utan för att vi överhuvudtaget skall finnas kvar som den yrkesgrupp som utför hamn- och stuveriarbetet efter landets kust. Hamnarbetarnas kamp för rätten till jobben i hamnarna har funnits alltsedan de första fackföreningarna bildades i hamnarna i slutet av 1800-talet och redan i avtalet för Stockholms hamnarbetare från 1899 står: Förman eger rätt att vid intagning af folk använda icke fackföreningsmedlemmar, dock skall i främsta rummet fackföreningsmedlemmar antagas. under ett antal decennier var hamnarbetarna skyddade av den s k stuveriordningen, som i själva verket var en uppgörelse mellan Redareföreningen och Sveriges Norra respektive Södra Stuveriförbund för att få till en rationell ordning i hamnarna; Alltså en överenskommelse på arbetsgivarsidan som kom till bl a för att mota de kooperativa lag som hamnarbetarna bildat i vissa hamnar. Stuveriordningen innebar emellertid att det endast skulle finnas en stuverioperatör i varje hamn och i de större hamnarna där det fanns flera stuveribolag skulle hamnarbetarna vara anställda i och fördelade till jobb av ett Hamnarbetskontor. På den fackliga sidan lutade man sig länge mot denna Stuveriordning som ju de facto innebar ett monopol inte bara för det företag som utförde jobbet i hamnen utan också för den fackliga organisation som hamnarbetarna tillhörde. någonstans under 1980-talet ville dock arbetsgivarsidan inte längre kännas vid någon stuveriordning, och även om vi på den fackliga sidan fortsatte att hävda monopolet så var ju detta utan juridisk legitimitet. Vad gällde då? Ja, enligt praxis på svensk arbetsmarknad är kollektivavtalet styrande och för arbete i hamnarna skall Hamn- och Stuveriavtalet tillämpas. Detta är gott och väl men det säger inget om vilka det är som utför jobbet blott att rätt avtal tillämpas. Hur skall då vi som anser att det skall vara vi, de rätta hamnarbetarna (och detta gäller oavsett om man är medlem i Hamnarbetarförbundet eller Transport), kunna hävda detta? ILO konventionen 137, som är ratificerad av Sverige, skulle kunna var en stor hjälp för i den står att register över hamnarbetare skall upprättas nationellt och registrerade hamnarbetare skall ha företräde till jobben i hamnarna. Problemet för oss är att konventionen inte får någon praktisk verkan innan dess bestämmelser införs i lagstiftningen och så har inte skett. vi måste alltså jobba, helst gemensamt, från de fackliga organisationernas sida att hamnarbetarregister upprättas och ges legitimitet enligt ILO konvention 137. Detta är den första, och kanske viktigaste av våra ödesfrågor. På Hamnarbetarförbundets senaste kongress fattade vi beslut om att jobba för ett förverkligande av ett sådant register och det känns än mer nödvändigt idag tre år senare. det finns fler ödesfrågor och som intimt hänger samman med det ovan skrivna. För det första måste vi se till att den fackliga organisationsgraden i hamnarna upprätthålls och i vissa hamnar inte bara upprätthålls utan förbättras. Av tradition har i praktiken alla som jobbat som hamnarbetare, åtminstone de ordinarie, varit fackligt organiserade i Hamnarbetarförbundet alternativt Transport. Jag vet att det idag i flera hamnar finns en relativt stor grupp fripassagerare som inte tycker att de behöver fackligt medlemskap och kanske de tycker sig tjäna en slant på detta. Hur fel har de dock inte för den fackliga styrkan och framgången hänger intimt samman med organisationsgraden. I de branscher där organisationsgraden är låg ger man arbetsgivarna fritt spelrum och naturligtvis är inte hamn- och stuveribranschen något undantag. men, invänder då någon, i hamnarna är ni två fackförbund som strider om själarna och kan det vara bra för den fackliga styrkan. Svaret är nog både ja och nej. I vissa fall har det varit en styrka att ha en organisation utan fredsplikt, det skall vi inte sticka under stolen med men i det långa loppet är detta inte bra vare sig för oss hamnarbetare eller branschen. Förutom att det är en naturlig utgångspunkt för en facklig organisation att man vill sluta avtal som reglerar medlemmarnas villkor blir den fackliga styrkan större om samtliga hamnarbetare finns representerade vid själva förhandlandet. Nu finns två fackliga organisationer i vår bransch och det finns inga tecken på att någondera tänker ge upp sin existens. Och då finns det, åtminstone enligt min åsikt, endast en lösning och det är en avtalskartell. Dessvärre har Transport för närvarande (?) stängt dörren för en sådan lösning då man inte kan tolka ombudsman Marcel Carlstedts uttalanden i Transportarbetaren 5/2011 på annat sätt. Men min tro och förhoppning är att det finns krafter inom Transport som kan se vilka fördelar det finns för hamnarbetarna att förhandla om och skriva avtal gemensamt vilken kraft skulle vi inte ha då för att få fram bra villkor och ett stabilt avtal till båtnad för oss hamnarbetare och hela branschen. Arbetsgivarorganisationen Sveriges Hamnar, som säger sig vilja ha ett avtal som omfattar samtliga hamnarbetare, har också ett stort ansvar för att ett gemensamt avtal skall kunna förverkligas. vi måste finna lösningar på: hamnarbetarregister som garanterar jobben, organisationsgraden som ger den fackliga styrkan och ett kollektivavtal som tecknas gemensamt av de två fackförbunden Hamnarbetarförbundet och Transport. Björn A. Borg 2 Hamnarbetaren 2.2011
Svenska Hamnarbetarförbundet är ett fristående fackförbund för arbetare inom hamn- och stuverinäringen, samt arbetare med likartade arbetsuppgifter. Förbundet bildades i Örnsköldsvik 1972 och har idag 22 avdelningar med medlemmar i 24 hamnar samt på land- och flygterminaler. Målsättningen för Svenska Hamnarbetarförbundet är att främja medlemmarnas fackliga, ekonomiska, sociala och kulturella intressen. Detta sker bl a genom att verka för löntagarnas bestämmanderätt i företagen och krav på produktionens styrning i sådan riktning att löntagarnas och samhällets intressen tillgodoses på bästa sätt. Förbundet skall också verka för sociala reformer för välfärdssamhällets utveckling och solidaritet med arbetarklassen såväl inom som utanför landets gränser. För ytterligare upplysningar kontaktas den lokala avdelningen eller förbunds kontoret i Stockholm, tel 08-667 32 50. Hamnarbetarnas A-kassa nås på telefon 031-51 5411 gällande ersättnings ärenden och i övriga frågor på telefon 08-667 32 60. Hemsida: www.hamn.nu hamn arbetaren Redaktion: Ansvarig utgivare: Björn A. Borg innehåll2.11 Profilen Johan Berggren Johan brinner för juridik, datorer, facket och havet s.25 Chefredaktör: Mikael Ödesjö Fackredaktör: Björn A. Borg Grafisk form: Mandarin Postadress: Hamnarbetaren, Runmarö Söderby 610 130 38 Runmarö Tel: 070-527 09 19 Fax: 08-667 84 47 Prenumeration: 100 kr/år Utkommer: 4 gånger/år Upplaga: 3 000 exemplar Produktion: Mandarin Box 19019 152 25 Södertälje Tel: 08-554 246 70 Fax: 08-550 850 80 Tryck: Grafiska Punkten, Växjö Adressändring? När Du ändrar adress skall Du meddela detta till: Sv Hamnarbetarförbundet, Södra Hamnvägen 42, 115 41 Stockholm Portside även för extringar och blixtar s.14 Arbetsmiljö s.22 Krönikan s.21 Port of Brisbane Hamnreportage från Australien s.8 Karlshamn Vi behöver mer jobb, för dålig sysselsättning är demoraliserande s.16 Lossat s.4 Grattis s.7 Dunders värld s.15 Hamnarbetaren 2.2011 3
lossat Henke blev Rock Quiz-mästare Henrik Henke Henriksson, hamnarbetare i Sundsvall, vann Rockklassiker 106,7s låtintro-gissartävling Rock Quiz, under våren. Makarna Sara och Henrik Henriksson fick träffa Rush-medlemmarna Geddy Lee och Alex Lifeson efter spelningen i Globen, det och en Gibson les Paul-gitarr var första pris i Rock Quiz-tävlingen på radions Rockklassiker som Henke vann. H an slog mästertävlaren och programledaren Anton Körberg med utklassningssiffrorna 4-1, och det ska då sägas att det händer ytterst sällan att Körberg får stryk i den här musiktävlingsformen. Körberg är ju snabb, men jag var ännu snabbare att kunna rätt intro, skrattar Henke. Det var inga riktiga rocklåtar heller som vi fick gissa på, inte sådana som jag gillar, utan mest 80-tal med Soul Asylum, U2, Bruce Springsteen och sånt. Men det gick ju bra ändå, ler Henke och konstaterar att segervane Anton Körberg faktiskt lackade ur och surade till rejält efter den smädliga förlusten. Flera radiovinster Innan det stod klart att Henke vunnit hela tävlingen fick ett par andra chansen att matcha mot Körberg och då valde han att sitta tyst och inte svara alls så att Henke skulle förlora eller i vart fall bli utmanad. Det återstod två tävlande och den första lyckades bara få tre rätt medan den andra hade noll rätt, trots att han fick en massa hjälp av programledarna. Det var dålig stil tycker jag, vilket jag också framförde, avslöjar Henke, som i och med Rock Quiz-vinsten kammade hem sin totalt fjärde radiovinst faktiskt två i Rockklassiker tidigare renderade en bok och en biobiljett och på ett nattskift i hamnen vann han en keps i P3, något han fått äta upp många gånger. Jobbarkompisarna brukar säga att jag inte jobbar utan bara lyssnar på radio, haha, men där har de fel, jag klarar både ock! Kongressrock nästa år? Den senaste vinsten är dock den klart bästa dels konsertbiljetter till Rush på Globen, ett av Henkes favoritband. Han fick också träffa bandet efteråt. Tja, träffa och träffa, jag fick stå bredvid och så togs det nåt kort, ganska intetsägande faktiskt, erkänner han. Men det bästa priset en Gibson Les Paul gitarr har han ännu inte sett röken av. - Det strular tydligen mellan de arrangerande managementbolagen. Men jag hoppas ju få den till slut. Då jag kan hänga undan mina egna japanska och koreanska guror. En sån där Gibson är ju the real thing. Då kommer det sannolikt att låta ännu bättre när Little Lizzy spelar, Henkes Tributeband till Thin Lizzy. Han passar också på att slänga ut en krok till övriga musicerande hamnarbetare i Sverige. Vore det inte kul om vi kunde sätta ihop ett Kongressrockband till nästa års kongress?! Ja, vad säger ni Anders Möller, Eskil Röner, Tommy Lindskog med flera duktiga musikanter. Mejla Henke och anmäl intresse, e-post: nisseh2@hotmail.com 45 Hamnarbetaren 2.2011
lossat 700 i marsch till minnet av Ådalskravallerna Du ska veta att det kändes! >> Man fick tårar i ögona när man tänkte tillbaka på det hemska och på att det skulle kunna hända igen! Håkan Tjärnan Tjärnberg beskriver sina känslor i samband med den 80-årsmanifestation för att hedra de skjutna arbetarna i Ådalskravallerna 1931. Håkan fick hedersuppdraget att leda marschen i de gamla demonstranternas spår, bärandes på Stuveriarbetarföreningen i Lundes fana från 1886, det som sedermera kommit att bli Hamnarbetarförbundets avdelning 40. Det kändes extra ärofyllt med denna originalfana, lite sliten och sprucken av väder och vind, men otroligt att den fortfarande existerar! 700 personer deltog i manifestationen, däribland Lars Ohly, Stefan Löwén och Elsie Söderström. Marschen gick från Lunde Folkets Hus till Ådalsgraven vid Gudmunde kyrkogård där en kransnedläggning skedde. Här lästes också Erik Blombergs dikt om de stupade arbetarna: Här vilar svenska arbetare. Stupade i fredsplikt. Vapenlös. Värnlös. Arkebuserad av okända kulor. Brottet var hunger. Glöm honom aldrig. De skjutna var: Viktor Eriksson, Bäja, Evert Nygren, Brunne, Eira Söderberg, Svanö, Erik Bergström, Frånö och Sture Larsson, Västervik. Man blev liksom också påmind om dagens situation vi arbetare är ju snart inte värda något längre. Det är på tiden att vi engagerar oss för varann igen, annars går det åt helvete. Se bara hur bemanningsföretagen och storindustrin försöker köra över facken! säger Håkan. även oskar andersson, hamnarbetare i sundsvall, var fanbärare i minnesmarschen. håkan tjärnberg ledde marschen med hamnarbetarnas originalfana från lunde. Foto: Gunnar Stattin Världens största containerfartyg I maj gled Maersk Eleonora in i Göteborgs Hamn, ett av världens största containerfartyg. Fartyget är 387 meter långt, 56 meter brett och kan lasta 15 000 containrar. Maersk Eleonora är ett av nio systerfartyg som kommer att anlöpa Göteborgs Hamn varje tisdag i en slinga som startar i Gdansk och slutar i Fjärran Östern. Carla, lage och Plura gav en bejublad konsert för stockholms hamnarbetare. Plura, Carla och Lage på kulturafton i Frihamnen Foto: Jan-Erik Sjögren Eldkvarntrion Plura, Carla och Lage gjorde ett mycket uppskattat framträdande på en av Stockholm Hamnarbetares kulturaftnar i vår. Plura som för övrigt inspirerats av Marlon Brando i hans roll som hamnarbetare i filmen Storstadshamn. Hamnarbetaren 2.2011 5
lossat Sänkt avgift till a-kassan Hamnarbetarnas a-kassa sänker avgiften med 50 kronor i månaden från 1 juli. Det gäller själva arbetslöshetsförsäkringsdelen som nu hamnar på 75 kronor i månaden istället. Skälet till sänkningen är att arbetslösheten totalt sett har gått ner. Det finns god tillgång på arbete i de flesta hamnar, vilket resulterat i både nyanställningar och mycket jobb för extringarna, kommenterar Karl-Henry Andersson, Hamnarbetarnas a-kasseföreståndare. Vidriga förhållanden i Coscos grekiska terminal Kinesiska rederiet Cosco, som lyckats skaffa ett 35-årigt avtal att driva en terminal i Pireus, Grekland, anklagas av tidigare anställda för vidriga arbetsförhållanden. Det har bland annat framkommit att hamnarbetare tvingats vara tillgänglig för arbete 24 timmar om dygnet i nio månader och i tjänst fick de inte några raster överhuvudtaget. Detta bekräftar många av de farhågor som kom upp i samband med att Cosco skaffade sig det strategiska läget för att få in kinesiska varor i Europa. Kurs för nyvalda i styrelsearbete Hamnarbetarförbundet arrangerade i vår för första gången en kurs i styrelsearbete för fackligt nyvalda. Kursen hölls på Runö och leddes av läraren Robert Perfekt och Hamnarbetarförbundets Therése Norén. Det blev en bra kurs, Robert var lugn, sansad och med stor kunskap och egen bred yrkeserfarenhet gav han bra inblickar i hur styrelsearbete går till. Dessutom var det flera övningar som var både effektiva och roliga, Foto: Eskil Rönér som att vi fick pröva på att se saker från olika perspektiv som optimist, pessimist, faktabe tonad o s v, berättar Therése, som nu hoppas att den här kursen kan komma att köras åtminstone vartannat år i fortsättningen. Nu vet de hur man bland annat ar betar i en styrelse och genomför ett årsmöte. De flesta som var med var ju helt nya och jag tror att deras nästa steg blir den fackliga grundkursen, så det måste nog gå ett tag mellan tillfällena, säger hon. Nordiska Hamnmästerskapet i fotboll Tårnby Stadion på Amager, inte långt från Öresundsbrons brofäste på danska sidan av sundet, är matcharena när årets upplaga av Nordiska Hamnmästerskapet i fotboll spelas 27 augusti. Ifjol gick turneringen i Helsingborg och bjöd på, vad experter menar, det bästa spelet någonsin. Göteborg lag 2 vann, men utmanades hårt av Göteborg lag 1, som man slog i finalen, och av Karlshamn, Halmstad och hemmalaget Helsingborg. I år får vi se om hemmaplan kan hjälpa Köpenhamn och Århus att utmana om slutsegern i detta ärofyllda mästerskap. Norra Distriktet fokuserar på arbetsmiljö På norra distriktets årsmöte i >> Skellefteå beslutades om att distriktet skall arbeta hårt med att samordna arbetsmiljön. Distriktets verksamhet kommer att fokuseras på samordning av arbetsmiljöfrågor, och skapa gemensamma regler för att enklare kunna hjälpa arbetsgivare och rederier. Vi kommer att hålla tät kontakt hamnarna emellan så att vi inte ska spelas ut mot varandra utan har full kontroll på vilka regler som gäller och vad som görs. Konkurrensen mellan hamnarna resulterar i osäkra situationer och en bristande säkerhet där vi hamnarbetare ofta bokstavligt talat kommer i kläm. Vi kommer också att anordna seminarium med Arbetsmiljöverket, Kustbevakningen, Sjöfartsverket med flera myndigheter samt arbetsgivarna för at skapa förståelse och en bra dialog, berättar Oskar Andersson, ordförande i Norra Distriktet som också passar på att byta namn för att ytterligare förtydliga funktionen. Distriktet går nu under benämningen Svenska Hamnarbetarförbundets norra arbetsmiljöutskott. Distriktets styrelse kommer att bestå av 1 representant från varje avdelning i distriktet. Ett nyinrättat VU kommer att bestå av det regionala skyddsombudet samt representanterna från de två största avdelningarna i distriktet. Första projektet som ska drivas är frågan om mellansurrningar vid virkeslastning. Alla deltagare på mötet var rörande överens om att kravet på surrning måste vara enhetligt och drivas hårt. Allt för många tillbud har inträffat, både vid kaj och till sjöss. Det måste ligga i allas intresse att förebygga detta. 67 Hamnarbetaren 2.2011
lossat Majoriteten stoppas åter från inflytande över avtalet I maj träffade Hamnarbetarförbundets verkställande utskott Sveriges Hamnar för att diskutera förutsättningarna inför årets avtalsrörelse. Som vanligt beklagade sig arbetsgivaren över att det finns två fackförbund i branschen, och att vi inte tycks kunna sluta oss samman och teckna ett gemensamt kollektivavtal. Vi menar dock att de har minst lika stor möjlighet att påverka i den frågan. De måste ju kunna bestämma med vem eller vilka de tecknar avtal. Vi presenterade våra avtalskrav. En ganska kort diskussion fördes runt dessa. Arbetsgivaren påpekade på nytt att kollektivavtalet är omodernt och behöver förändras. Vi menade att avtalet ger möjligheter till lokala uppgörelser, anpassade efter varje hamns förutsättningar och behov. Vi påpekade att i många av de hamnar där vi har ett betydande inflytande görs överenskommelser som mycket väl uppfyller de behov som verksamheten har. Inte alls oväntat förklarade arbetsgivarparten att man tvingas vika för påtryckningar från Transport gällande årets avtalstecknande. De ser därmed inga förutsättningar för avtalsförhandlingar med oss. Vi tvingas således åter se på när våra intressen tolkas och används i förhandlingarna om ett nytt kollektivavtal. Det är åtminstone så man måste tolka det krav på kollektivavtalsavgift som Transport lagt fram som avtalskrav. Transport vill ta en del av löneutrymmet i anspråk för en kollektivavtalsavgift, då de menar att de tvingas hantera avtalsfrågor även för Hamnarbetarförbundets medlemmar. Helt spontant kan jag väl känna att ett avtal där även Hamnarbetarförbundet är avtalspart skulle lösa det problemet. Då skulle det löneutrymme som avgiften tar i anspråk istället hamna i medlemmarnas plånbok. Som vanligt får vi vänta och se. Förhandlingarna bjuder förmodligen inga överraskningar. Vi kommer med stor sannolikhet än en gång att stå utan kollektivavtal och fredsplikt. Detta har, som vi vet, sina för- och nackdelar. En alltför tydlig nackdel är att vi saknar direkt inflytandet över det centrala Hamn- och Stuveriavtalet men å andra sidan kan vi utöva kraftfullare påverkan på det lokala planet. Oaktat detta kvarstår förbundets målsättning att bli fullvärdig kollektivavtalspart. Eskil Rönér grattis! 95 år 18/8 Engman Tore, Stråtjära 92 år 5/8 Forsberg Arne, Nordmaling 90 år 10/7 Bodin Ivar, Nordmaling 8/8 Johansson Johan G, Örnsköldsvik 85 år 4/7 Larsson Nils Arne, Kvissleby 5/7 Olsson Helge, Karlshamn 29/7 Berglund Tore, Bjästa 19/8 Eriksson Kurt, Oskarshamn 80 år 4/7 Örsell Bengt, Stockholm 19/7 Gelada Forto Manuel, Göteborg 5/8 Mikkelsson Egon, Sundbyberg 11/8 Nilsson Lars, Kramfors 12/8 Wendelklint Rune, Särö 24/8 Eriksson Stig, Öxabäck 1/9 Jansson Rune, Forsa 75 år 18/7 Samuelsson Åke, Stråvalla 20/7 Toikka Ossi, Märsta 6/8 Svensson Sixten, Luleå 28/8 Berglund Sune, Asarum 7/9 Nilsson Martin, Thailand 70 år 8/7 Bengtsson Kjell, Göteborg 20/7 Sundström Per Olov, Docksta 22/7 Andersson Tommy, Göteborg 10/8 Olsson Arne, Västra Frölunda 15/8 Ring Lars, Söderköping 22/8 Johansson Bengt, Göteborg 27/8 Johansson Sven, Hudiksvall 20/9 Edvardsson Roland, Karlshamn 65 år 5/7 Tengelin Karl Olof, Partille 6/7 Engman Lennart, Piteå 10/7 Boström Bertil, Jävrebyn 12/7 Lindqvist Jan Krister, Västra Frölunda 24/7 Augustsson Christer, Malmö 27/7 Karlsson Dennis, Göteborg 31/7 Carlsson Ove, Skärholmen 17/8 Johansson Kent, Bullaren 24/8 Silvet Juhan, Vårby 8/9 Hedlund Lars, Nacka 12/9 Greberg Gunnar, Norrtälje 14/9 Sjölund Tommy, Sundsvall 29/9 Dagerman Rainer, Hägersten 60 år 3/7 Holgersson Karl Gustav, Sölvesborg 9/7 Lindqvist Claes-Göran, Lerum 20/7 Johansson Kjell, Kalix 24/7 Berggren Christer, Jävrebyn 30/7 Hansson Ingemar, Lerum 8/8 Garrote Ruben, Göteborg 17/8 Scotting Carl, Göteborg 17/8 Konttinen Tapio, Skogås 5/9 Fällström Kjell, Härnösand 11/9 Borgh Carl Gustav, Asarum 18/9 Starberg Bertil, Göteborg 50 år 8/7 Nilsson Lars, Helsingborg 8/7 Karlsson Lars, Ytterby 11/7 Edlund Kurt, Lögdeå 13/7 Carlbom Kenneth, Farsta 14/7 Gäfvert Mikael, Ljusne 18/7 Fischer Andreas, Asarum 20/7 Eliasson Robert, Hisings Backa 7/8 Völgyi Josef, Stockholm 19/8 Jerneklo Hans, Lindome 30/8 Gustavsson Roy, Hovås 31/8 Fagerdahl Hans Erik, Norrköping 8/9 Berg Lars, Byske 29/9 Andersson Anders, Vitå GRATTIS-bok till Sven Johansson, Hudiksvall som fyller 70 år den 27 augusti och får Akta Hatten, Karlar, skriven av Bengt Örsell som faktiskt fyller år 80 år den 4 juli och som vi också vill utbringa ett fyrfaldigt leve för. Hamnarbetaren önskar alla läsare en riktigt skön sommar! Hamnarbetaren 2.2011 7
Hamnreportage australien MUAs krav på nya privata ägarna: Först säkra arbetsplatser, vettiga löner och möjlighet till ledighet sen får ni den produktivitet ni vill ha. Port of brisbane Privatisering, översvämning, fler dödsolyckor På senare året har hamnarbetarfacket i Australien ställts inför svåra prov. Men vi är MUA och vi kommer inte att försvinna. Vi kommer att fortsätta kräva vår rätt, säger Mick Carr. Mick Carr, regional ledare för >> den sjöfackliga organisationen Maritime Union Australia, MUA, i delstaten Queensland, visar stolt upp fotografier, fanor och banér från olika fackliga strider som pryder väggarna i kontoret vid 73 Southgate Avenue i Brisbane. På hans arbetsrum finns en plakett med en del av en propeller. Den satt tidigare på en livbåt ombord på M/V Lake Illawarra när hon sjönk i Derwent River, i Hobart, Tasmanien. Jag var 21 år gammal. Vi gick på en bro och klöv den i två delar. Bron föll ner på fartyget och sänkte oss. Det var den 5 januari 1975. Jag glömmer det aldrig, säger han och ler. Det var min första ombordanställning och jag lovade mig själv att aldrig gå till sjöss igen. Jag har varit här sedan dess, konstaterar han med ett skratt. Flodvåg vid dammöppning MUA saknar inte arbetsuppgifter. Mick Carr har just återvänt från Panama där han förhandlat med ett danskt muddringsbolag, Rohde Nielsen A/S, som inom kort ska utföra uppdrag i Australien. Det är första gången de kommer hit, så vi vill vara säkra på att de ombordan- > 8 Hamnarbetaren 2.2011
mick carr Hamnarbetaren 2.2011 9
> ställda har bra villkor. Vi vill inte ha folk här som jobbar under den standard som MUA har fastställt. Många hamnarbetare drabbades dessutom av årets stora översvämning. Redan i december förra året började det intensiva regnande som i januari ledde till att ett område stort som Frankrike och Tyskland ställdes under vatten. Tre fjärde delar av Queensland förklarades som katastrofområde. Den 12 13 januari öppnades luckorna till den överfulla Wivenhoe-dammen, nordväst om Brisbane. De enorma vattenmassor som rusade fram spolade bort nästan allt i sin väg när Brisbane River steg med 4,46 meter och Bremer River med 19,5 meter. Insamling till drabbade medlemmar Totalt avled 35 människor i samband med översvämningen. Av dessa dog 21 personer som en direkt konsekvens av vattnets framfart. Åtskilliga människor saknas fortfarande. Några av dem kommer aldrig att hittas. Vi talar om hundratusentals ton av jord, lera, byggnadsmaterial, bilar och annat som har förflyttats av vattnet, säger Carr. En kropp hittades 83 kilometer från den plats där personen försvann. När en kropp har förflyttats så långt av strömmande vatten och bråte så finns det inte mycket kvar av den, konstaterar han. Inga MUA-medlemmar förlorade livet och fackets kontor klarade sig från vattnet, men fem av fackets medlemmar fick sina hem skadade. Förstörelsen var så stor att vi samlade in pengar genom nationella MUA. På så sätt fick vi ihop tillräckligt för att betala de reparationer som behövde göras, säger Mick Carr. Den medlem som hade största skador på sitt hus fick tiotusen dollar (63 000 SEK), sedan varierade det ner till tvåtusen dollar (12 600 SEK). De fick förstås pengar från myndigheter och försäkringsbolag också. Vi täckte upp för det som inte betalades av någon annan, förtydligar han. Stort reparationsarbete Hamnen påverkades desto mer. Den stängdes helt i ungefär en vecka medan röjningsarbetet pågick i flodmynningen av Brisbane River, där hamnen ligger. Hydrografiska arbetslag och muddringsverk undersökte alla farleder och kajområden under fem dagar, på uppdrag av Port of Brisbane Pty Ltd (PBPL). Arbetet krävde 600 mantimmar. På ett område och omfattande 10 kvadratkilometer hittades och flyttades 62 stora objekt från sjöbotten. Bland dem fanns stora träd, fritidsbåtar, sopcontainers, bilar, betongfundament från viadukter, gangways från fartyg 10 Hamnarbetaren 2.2011
Förstörelsen var så stor att vi samlade in pengar genom nationella MUA. På så sätt fick vi ihop tillräckligt för att betala de reparationer som behövde göras. 7,2 kilometer. Under 2009/2010 gjordes 2 437 anlöp och godshanteringen ökade med 0.6 procent, till 32.1 miljoner ton, värderat till 34.3 Mdr AUD (216,5 Mdr SEK). Det var nytt rekord efter sjutton efterföljande år av positiv tillväxt. Därmed borde allt vara frid och fröjd. Men så är det inte. Skälet är att Queenslands delstatsregering beslutat att hamnen ska privatiseras. Beslutet innebär att bolaget Port of Brisbane Pty Ltd (PBPL) har fått leasa hamnen i 99 år. PBPL ägs av konsortiet Q Port Holdings (QPH). QPH består i sin tur av fyra av världens största investerare på infrastrukturområdet: Global Infrastructure Partners; Industry Funds Management; QIC Global Infrastructure och Tawreed Investments Ltd, ett helägt dotterbolag till Abu Dhabi Investment Authority. Hamnen har successivt privatiserats under det senaste året, vilket vi varit helt emot. Vi har lagt ner mycket kraft på att försöka visa att det inte är ekonomiskt lönsamt, säger Mick Carr. Privatiseringen kommer att leda till att ägarna skapar vinster genom att man minskar antalet fast anställda och ersätter dem med daglönare, med sämre villkor. Detta oroar oss väldigt mycket. Både ideologi och ekonomi De stora terminaloperatörerna hamnarbetarnas arbetsgivare - är DP World, Patrick Stevedores, POAGS Stevedoring Group och AAT. Ett antal mindre företag bedriver olika sidoverksamheter. Nu befarar facket att fler hamnoperatörer ska komma in i verksamheten och på så sätt splittra arbetarkollektivet ytterligare. Då kommer grupper att ställs emot varandra i en konkurrens som pressar löner och förmåner nedåt. Enligt Mick Carrs är privatisering ett mycket stort hot mot Brisbanes hamnarbetare. Om hamnen inte ägs av staten så ägs den inte av folket. Vi gjorde allt vi kunde, inom lagens råmärken, för att förhindra privatiseringen, men vi lyckades inte. Men det är inte bara en ideologisk, utan även en ekonomisk fråga, fortsätter han. Hamnen såldes för runt fem miljarder dollar (31,5 mdr SEK), fullt utrustat med infrastruktur, som utvecklats under mer än 30 år. Det är ett struntpris. Hamnen är värd minst 30 50 miljarder, anser han. Vad är då fackets motdrag? En åtgärd är att koncentrera sina egna resurser. MUA Queensland har nu slagit ihop sin norra och södra avdelning till en regional enhet, The Queensland Branch, med totalt 1800 medlemmar. > Det låg allt möjligt bråte i floden, sammanfattar Mick Carr. Det var verkligen ett hårt slag mot Queensland, fortsätter Carr, och berättar att den samhällsekonomiska skadan av översvämningen uppskattas till motsvarande cirka en halv procent av Australiens BNP för första kvartalet 2011. Cyklonen Yasi, som följde strax därpå, kostade samhället sex miljarder AUD (38 Mdr SEK). Det handlar om enorma pengar, konstaterar han. Nu pågår verksamheten i hamnen som vanligt. Men det betyder inte att allt är frid och fröjd. Sämre villkor oroar Port of Brisbane växer så det knakar. Hamnen är Australiens mest snabbväxande containerhamn och Queenslands största hamn för styckegods. Den har idag 29 operativa kajer på över Hamnarbetaren 2.2011 11
> Det omfattar både hamnarbetare, och folk på bogserbåtar, pråmar, muddringsverk, ombordanställda på handelsfartyg och andra yrkesgrupper verksamma till sjöss. Som en enhet kan vi använda våra resurser mer effektivt. Queensland är väldigt stort, med flera hamnar, men med dagens teknik kan alla medlemmar få kvalificerad hjälp härifrån, säger Mick Carr. Hamnarbetaren stoppad av stuveribolaget Men han tror inte att kampen mot privatisering kommer att bli lätt. Jag tror inte att folket någonsin kommer att återfå kontroll över hamnen. Det mest oroande med det är att hamnen är centret för all ekonomisk utvecklig i delstaten. Den är Queenslands ekonomiska hjärta men vinsterna går nu till privata företag. Och privata företag investerar inte sådana belopp om de inte räknar med att göra rejäla vinster. Skattebetalarna som finansierat hamnens uppbyggnad i över 30 år har belönats med att hamnen slumpats bort, konstaterar han. Motsättningarna blir ständigt hårdare. Företagen motarbetar facket, bland annat genom att försöka förmå de anställda att inte ansluta sig till MUA. Det har hittills 12 13 Hamnarbetaren 2.2011
Jag tror inte att folket någonsin kommer att återfå kontroll över hamnen. Det mest oroande med det är att hamnen är centret för all ekonomisk utvecklig i del staten. Den är Queenslands ekonomiska hjärta men vinsterna går nu till privata företag. inte lyckats, men det har givetvis påverkat atmosfären mellan parterna. Ett annat sätt att försvåra det fackliga arbetet är att förhindra inpassering på olika arbetsplatser. Säkerhetstänkandet är stenhårt och vaktbolagens personal och kameror finns överallt. Ingen utomstående släpps in. Därför kommer det inte som någon överraskning när Patrick Stevedores hindrar tidningen Hamnarbetaren från att möta några av MUAs medlemmar på deras arbetsplats. Där ser ni! Det här är ett bra exempel på hur relationen ser ut mellan oss och arbetsgivarna ser ut, säger Mick Carr efter att ha avslutat telefonsamtalet med bolaget. Privatisering och olyckor går hand i hand Utvecklingen ska ses i ljuset av att antalet dödsfall och allvarliga olyckor ökar på Australiens arbetsplatser. I landets hamnar inträffade tre dödsfall under 2010: ett i Brisbane, ett i Melbourne och ett i Sydney. Den 20 februari 2010 dog den unge hamnarbetaren Bradley Gray i Brisbane. Brad Gray jobbade med lossningen av M/V Pacific Explorer, för POAGS Stevedoring Group, när han blev påkörd av en 16-tons gaffeltruck med en sopcontainer framtill. Vi hade en insamling bland medlemmarna den gången också, säger Mick Carr och fortsätter: Det var fruktansvärt. Jag träffade hans fru ett antal gånger. De hade ett 16 månader gammal barn. Vi kunde ge dem 102 000 dollar vilket naturligtvis är inget alls i ett sådant sammanhang. Det har varit många tillbud under årens lopp och facket ser ett samband mellan ökningen av antalet olyckor och de försämringar i arbetsmiljön som går hand i hand med privatiseringen. Jag drar den slutsatsen. Generellt sett så är arbetsgivarna mer intresserade av produktivitet än av personalvård. Till och med i halvautomatiserade terminaler så behövs det folk som hanterar maskinerna. Men de anställda tas inte tillvara som de borde. Jakten på vinster sker på de anställdas bekostnad. Det råder ingen som helst tvivel om den saken, konstaterar han. Vi ger oss inte utan kamp De säkerhetssystem som företagen introducerar bottnar, anser Mick Carr, i inställningen att allt som går fel i slutändan är personalens fel. Men hur ska en anställd kunna genomföra ett jobb på ett säkert sätt om förutsättningarna för det rationaliserats bort? Det krävs både politisk och facklig kamp för att ändra på detta. Men det är svårt att uppnå förbättringar om både arbetsgivaren och politikerna är nöjda. Just nu har vi en Laborregering, som är något mer arbetarvänlig, men den har väldigt svag majoritet och mycket begränsat handlingsutrymme. Hur ska då MUA bemöta utvecklingen? Kommer man ännu en gång att gå ut i strid? Mick Carr ser sig om på de affischer, fotografier och fanor som pryder kontorets väggar. Han funderar en stund innan han svarar: Arbetsgivarna har stora resurser, men vi har inte för vana att ge oss utan kamp. Men man måste välja sina strider noggrant. Och i slutändan måste man alltid kunna sätta sig ner vid förhandlingsbordet och samtala med varandra. Mick Carr känner, trots allt, stort förtroende inför framtiden. Vi tänker fortsätta kämpa för att våra medlemmar ska ha säkra arbetsplatser, vettiga löner och möjlighet till ledighet för att vila ut, tillsammans med sina familjer. Får vi det så ska vi ge företagen den produktivitet som de vill ha. Text: Christer Hansson Foto: Leif Hansson / World Report Hamnarbetaren 3.2010 13
portside Portside även för extringar och blixtar Hamnarbetarförbundets Håkan Tjärnberg, stridbar ordförande i avdelning 40 Lunde samt förbundets regionala förtroendeman och regionalt skyddsombud i norr, har sedan 2007 drivit en juridisk tvist om de behovsanställda hamnarbetarnas rätt till förtida pension från Portsidestiftelsen. Efter tingsrättsförhandling den 14 >> mars 2011 kan glädjande nog konstateras att även behovsanställda hamnarbetare äger rätt till pension från Portsidestiftelsen. Detta framgår av en överenskommelse mellan de tvistande parterna stadfäst genom dom. Medveten förhalning Tvisten, som alltså pågått i fyra år, har sitt ursprung i att Håkan Tjärnberg i samband med nedläggningen av Ådalens Stuveri upptäckte att det inte fanns några rättigheter i Portsidestiftelsen för behovsanställda ( extra eller blixt ) hamnarbetare. Avsättningen till stiftelsen motsvarar 1,5 procent av den totala lönesumman för samtliga hamnarbetare, alltså även de behovsanställda men inget i regelverket visade att andra än tillsvidareanställda på hel- eller deltid kunde få pension från stiftelsen. En anledning till att processen dragit ut på tiden är att motparten (Pensionsstiftelsen Portside/Sveriges Hamnar/ Transportarbetareförbundet) till synes sökt förhala genom att begära s k mellandomar och överhuvudtaget komplicera processen. Utspel inför tingsrättsförhandling Om det varit så, som nu påstås i bl a tidningen Transportarbetaren nr 5/2011, att en behovsanställd hamnarbetare hela tiden kunnat få pension från Portsidestiftelsen på samma sätt som en tillsvidareanställd, varför har man då inte helt enkelt lagt fram detta som ett faktum varpå det inte funnits någon grund för Håkans talan. Nej, istället långhalar man processen genom olika juridiska finter för att så småningom inse att ingen annan utväg finns än att medge också behovsanställda hamnarbetares rätt till Portsidepension. Kort för rättegången beviljades en behovsanställd hamnarbetare i Bottenviken pension och detta kan onekligen tyckas vara ett utspel inför stundande tingsrättsförhandling. Väl investerade pengar Rubriken i Transportarbetaren 5/2011 Hamnarbetarförbundet förlorade tvist mot Transport är alltså starkt missvisande. Vi gick med på att betala Transports ombudskostnader (Sveriges Hamnar stod för sina egna), men det berodde på att Transport med detta villkorade förlikningen. För att inte ytterligare dra ut på processen, och för att få de behovsanställda hamnarbetarnas rätt till Portsidepension inskriven, medgavs detta krav. Visst kostade detta en slant för Hamnarbetarförbundet men vi är övertygade om att alla behovsanställda runt om i landets hamnar finner detta vara väl investerade pengar. Om någon vann denna rättsliga strid så var det just dessa extringar/blixtar som nu kan ansöka om pension från Portsidestiftelsen och för det kan dom, enligt vår uppfattning, tacka Håkan Tjärnberg. Björn A. Borg fakta Portside Kollektivavtalsstiftelsen Portside kom till i den centrala uppgörelsen mellan Transportarbetareförbundet och Sveriges Hamn- och Stuveriförbund (numera Sveriges Hamnar) den 23 april 1998. Parterna avtalade då om en stiftelse med syfte att möjliggöra förtida pensionsavgångar för hamnarbetarna. Grundidén till en avtalad möjlig tidigare pensionsavgång för hamnarbetare kom första gången upp på Svenska Hamnarbetarförbundets avtalskonferens i september 1996 genom ett förslag från Avdelning 4 Göteborg som innebar att nästa avtalsperiods lönehöjningar i sin helhet skulle sättas av för tidiga pensionsavgångar. Hamnarbetarförbundet tog upp detta förslag i de kommande avtalsförhandlingarna med Sveriges Hamn- och Stuveriförbund. Arbetsgivarsidan blev så intresserade av idén att de i sin tur lade fram den för Transportarbetareförbundet vilket så småningom förde fram till ovan överenskommelse om det som kom att bli Portsidestiftelsen. 14 15 Hamnarbetaren 2.2011
dunders värld Denna krönika handlar om två malörer till sjöss på Bottenviken och sedan lite om borgerlig svensk politik. Från kursmalörer i Bottenviken till försäkringskurs i Las Vegas Kört på land vid Malören 1922. Håll kursen vid de bestämda timmar sa Kaptenen och gick och la sig, styrman fullfälde orden, fartyget har följt en djupare ränna mot land. s/s saumur denna text finns på baksidan av en av de gamla fotografier som jag har hittat i mitt rotande efter bilder och annan dokumentation om sjöfarten uppe i Bottenviken. Texten är ordagrant avskriven och är väl inte helt grammatiskt rätt eller rättstavat, men vad gör det. Huvudsaken är att vi som betraktar bilden 89 år efteråt förstår vad som har fotograferats. samma sak som hände s/s Saumur höll på att hända oss 1983 när vi gick på egen köl från Västerås till Seskarö. Vinden hade vridit till NNO och tilltagit under dagen. I stället för att ligga och stampa i motvinden lade vi oss i en lävik och solbadade resten av dagen. På kvällen avtog vinden, då beslöt vi att fortsätta norrut. Kl 24.00 avlöste äldsta grabben (då 16 år) mig vid rodret. Jag gav honom kursen mot Blackkallens fyr och talade om för honom att det är ca 8 M till fyren. Väck mig om en timme så tar jag över sade jag. Men jag vaknade av att motorvarven gick ner och svordomar från styrhytten. Jag rusade upp och fick titta upp på fyren, så nära var vi. Somnade du också, frågade jag honom vilket han förnekade och sa: Jag har suttit och styrt med fötterna, lyssnat på musik och hållit kursen, plötsligt stod fyren bara där. Nåväl jag blev pigg och tog över fram till Bjuröklubb. Ingen skada skedd så han slapp bli kölhalad men det var väldigt nära tidningsrubriken: Laxkutter med två vuxna och fyra barn ombord rände på Black-kallens fyr i natt. nu till något annat som händer i dagens samhälle. Jag brukar brevväxla över nätet med några bekanta. Vi brukar kommentera borgarnas successiva nedbrytning av välfärden, skolan, A-kassorna, sjuk- och åldringsvården m m. Samtidigt som de tillåter att miljarder försvinner i fickorna på privatkapitalister som är skrivna i något skatteparadis. jag vill återge en del av ett mail: Affe, tycker inte du att det är konstigt att borgarna som avskyr bidrag nu tycker att det kerstins norrlandsresa 1983. är okej att betala ut sådana och dessutom till folk som redan har pengar? Folk som är besuttna ska få avdrag (läs bidrag) till att köpa tjänster, såsom RUT (Rengöring, Underhåll, Tvätt). Det är våra skattepengar och det kan istället gå till att skapa riktiga arbetstillfällen, t ex på sjukhus där t o m läkare säger att det är direkt farligt att hamna på vissa avdelningar p g a indragningar. Slut på mailet. Jag kunde inte ha skrivit det bättre själv. sen har vi dessa moderna slavägare som gärna också kallar sig entreprenörer, så kallade bemanningsföretag. De skulle aldrig ha tillåtits i svenska arbetslivet. I Sverige finns 8 200 entreprenörer som sedan 2009 fått ut 315 miljoner för att anordnar Fas 3 jobb och har arbetslösheten som inkomstkälla. Våra skattepengar går till dessa entreprenörer. Totalt har Fas 3 kostat över en miljard. Det är precis så här det är tänkt. Enligt gällande förordning säger Reinfeldt. Jag går inte in på vad Fas 3 är, det räknar jag med att ni alla redan vet. Sju av Försäkringskassans personal behövde kompetensutvecklas. Det har de gjort på en konferens i Las Vegas till en kostnad av 112 000 kr. De fick lära sig konsten att jaga fuskare. Misstänkta brottslingar som ska granskas extra noggrant är de som ansöker om föräldrapenning. De bodde ståndsmässigt i alla fall, på spel och lyxhotellet Cesar Palace. Alf Dunder affes@mail.com cesar palace, las vegas Hamnarbetaren 2.2011 15
Hamnreportage karlshamn Vi behöver mer jobb, för dålig sysselsättning är demoraliserande K A R L S 16 Hamnarbetaren 2.2011
björn hugosson, lars-ove svensson och lars-göran olsson på inspektionsrunda bland kranarna i hamnen. Solen strålar och havet glittrar. En svan glider majestätiskt över hamnbassängen. Karlshamn visar sig från sin bästa sida denna majdag. När vi rullar in i hamnen syns inte många till. Bara en bulkbåt för självlastning längs den långa kajen. Rolf Axelsson, ordförande i Hamnarbetarförbundets lokalavdelning, har en bekymrad min när han noterar bristen på aktivitet längs kajerna i denna sydsvenska hamn. Nej, det är väl inte så bra med jobb här idag heller, konstaterar han bistert. >> Tio man har slutat de senaste åren, antingen med bra portsideavtal eller naturlig avgång, men det är klart att utvecklingen här är inte ser så värst ljus ut, hävdar han och undrar hur det åter ska kunna bli fart på verksamheten i denna Blekinges största hamn och en av landets tio största totalt sett. Rolf pekar på att oljehanteringen är det enda godsslag som går med vinst roron går visserligen bra, men hamnen tjänar inte särskilt mycket pengar på den och resten av godshanteringen visar vikande siffror, är hans oro befogad. Planerade investeringar Men den delas inte av hamnbolagets nye vd, Mats Olsson. Inne på hans kontor råder istället en försiktigt optimistisk ton. Nu har jag bara varit här ett kort tag, > H A M N Hamnarbetaren 2.2011 17
pappersrullar hanteras och lagras effektivt. rolf axelsson > men jag tycker ändå att Karlshamns hamn är stor och intressant. Den ligger strategiskt österut mot framför allt Baltikum men även Ryssland, Polen och Tyskland. Vi har också väldigt mycket investeringar planerade. Inte bara i hamnen heller, utan på hela området här intill. Vi ska bygga ut kajer och köpa kranar, för att öka containerhanteringen, något som får ytterligare genomslag eftersom kommunen ska bygga en kombiterminal i anslutning till hamnen, delvis med bidrag från EU i den övergripande transportsatsning som går under namnet Motorways of the Sea. Knutpunkt för logistik Medan Rolf Axelsson har nästan 30 års erfarenhet av hamnarbete i Karlshamn har Mats Olsson bara tre månader av hamnverksamhet totalt. Innan har han jobbat med logistikföretag, vilket han själv anser ger honom någorlunda god förståelse för vad som krävs av en framgångsrik hamnverksamhet. Det finns uppenbart starka argument som talar för hamnens positiva utveckling. Jag tänker först och främst på den knutpunkt för logistik som Karlshamn utgör redan nu och som vid en utbyggd järnvägsdragning, kombiterminalen och etableringen av industrier på det stora området här intill skapar långsiktigt stabila förutsättningar för hamnen, staden och hela regionen, säger han. Sedan är vi dokumenterat duktiga på godshantering Vi har en skicklig och kompetent personal, hamnarbetare som också har kunskaper om maskiner, metoder och planering som vi har glädje av. Läget har jag redan nämnt, men djupgåendet är också en stor fördel, liksom isfriheten och våra stora bergrum, där vi lagrar oljan. Mats Olsson påpekar att i takt med att timmerlastningen efter stormarna Gudrun och Per har ebbat ut har istället rorotrafiken ökat. Det är dels Klaipeda-båtarna med en 25-procentig ökning och så båten som går mellan Kiel och St Petersburg och som mellanlandar i Karlshamn en gång i veckan. Och vi gick trots allt igenom lågkonjunkturen med plussiffror, så även om träsidan borde gå bättre och kronans vär- 18 19 Hamnarbetaren 2.2011
martin wijk och christian thernström är aktiva i lokalavdelningen. självlastning kräver inte mycket jobb. rorotafiken ökar. de minska till exportens fromma ska vi kunna växa till bra här i hamnen de kommande åren, intygar Mats Olsson. För stor kostym För Rolf Axelsson och hans arbetskamrater är den allt skralare sysselsättningen i hamnen ett mörkt orosmoln. Dålig sysselsättning är demoraliserande. Här hängs det nu med huvudet och många tycker inte att det är roligt längre att gå till jobbet när det inte finns så mycket att göra, säger han och får medhåll av Hans-Göran Öhman som är ute och gör underhåll på de stillastående kranarna. Fåglarna bygger bo i dem, det säger ju en del om hur flitigt de är i drift, suckar han. Att bolaget, enligt Rolf Axelsson, dessutom haltar ekonomiskt gör inte saken bättre. Godsmängden är totalt sett för liten och hamnbolagets kostym för stor. Nu måste ledningen snabbt ta i rejält för att få hit mer gods och anpassa kostymen även på tjänstemannasidan. På kollektivsidan har vi ju redan dragit vårt strå till stacken och gjort det, säger Rolf och döljer inte sin besvikelse över situationen och då inte minst extringarnas utsatthet, då far illa med mindre jobb i sådana här lägen. Han noterar också att hamnarbetarna verkar få mindre och mindre inflytande än tidigare i verksamheten, trots nye vd:ns ord om duktig personal som ska kunna påverka. Jag begriper inte varför man inte låter oss få ett konstruktivt inflytande, det är ju snudd på kapitalförstöring, men det är väl någon slags allmän trend i samhället att arbetsgivaren försöker skaffa mer makt, vad vet jag, säger Rolf och rycker på axlarna. Kreativitet och arbetsvärde hänger ihop Han hänvisar också till en uppgörelse där man i hamnen kom överens, hamnbolagsledningen och hamnarbetarna, om en tema work-lösning, ett s k ledarlöst arbetssätt, som dock aldrig genomfördes till punkt och pricka utan istället avbröts p g a interna motsättningar hos arbetsgivaren. Bland annat sköttes roroterminalen tidigare helt av hamnarbetarna själva, medan den nu har både terminalchef och rorochef,. Det skulle räcka med en samordnare. Och där tog man väck en hel del kreativitet och de flesta som tidigare engagerat sig och tagit initiativ har slutat med det och då avtar även arbetsvärdet, säger Rolf Axelsson, som heller inte tycker att det skulle vara fel att få med en personalrepresentant i hamnbolagsstyrelsen. Även om konsulter och tjänstemän inte är överens med den av kollektivet valda grupp som tar fram förslag till investeringar av maskiner och utrustning, är Rolf ändå positiv till de work shoppar som nyligen genomförts för att diskutera hamnens kommande investeringar. Det är steg i rätt riktning. Men konsulterna och tjänstemännen förordar t ex en mobil kran istället för en spårbunden, som vår grupp föreslår, men inser då > Hamnarbetaren 2.2011 19
nye vd n mats olsson. fakta Karlshamns Hamn 2010 Gods: 6,2 miljoner ton gods hanterades, vilket var en ökning med 3 procent från 2009. Omsättning: 120 miljoner kronor. Vinst: 3,2 miljoner kronor, vilket är betydligt lägre än tidigare år. Vinstprognos: 3,5 miljoner kronor. > martin wijk kanske inte hur mycket kajerna måste förstärkas. Vi får väl avvakta resultatet, men det klart att till syvende och sist handlar det ju om ekonomi, och den behöver som sagt förbättras. Mer olja och ny järnväg Mats Olsson inne på sitt kontor sitter å sin sida och försöker förstå vad det är som driver affären mellan hamnen och godsägarna. Vad kan Karlshamn erbjuda potentiella kunder? Vi måste förstärka oss, det är klart. Vi jobbar med att få ännu mer lagringsutrymme för oljan och har ett äskande om detta inlagt. Samtidigt måste vi fingranska infrastrukturen, som förvisso är hyfsad, men vi vill gärna ha den så kallade sydöstra länken byggd järnvägen från Älmhult via Olofström hit till Karlshamn. Här pågår ett samarbete mellan Transportstyrelsen, kommuner och företag. Sedan måste vi fortsätta tänka öst-väst och även den infrastruktur som kan uppdrag åt företag såväl i Ryssland som i Ukraina. Eller så kan man göra som hamnarbetaren Anders Hugo Lindstrand föreslår: Vi sätter upp en stor skylt med en pil mot hamnen ute till havs: Lossning och lastning utföres! Text & foto: Mikael Ödesjö anders hugo lindstrand Karlshamns Hamn tillhör de största hamnarna i landet och är den största och djupaste hamnen i sydöstra Sverige. Det finns sex hamnområden med totalt 3 kilometer kaj och 750 000 m 2 yta. Inseglingen är kort och lättnavigerad. Hamnen är fri från is och tidvatten. De flesta fartyg som tillåts gå in i Östersjön, kan anlöpa Karlshamn som Handy-size och mindre PanaMax för torrlast och tankers upp till ca 100 000 dwt. Karlshamns Hamn har kapacitet för hantering av alla godstyper och fartygsstorlekar. Via hamnen och andra leverantörer kan ett utbud av logistiktjänster erbjudas lokalt, bl a lagring och distribution av torra, flytande och kylda varor. Både Tull och Sjöfartsverk har regionala huvudkontor här. Det finns god tillgång till logistikkompetens via det lokala klustret och skolor, som t ex Blekinge Tekniska Högskola med utbildning och forskning inom intelligent logistik. Exempel på tjänsteutbud Sex hamnområden med totalt 3 km kaj för tilläggning. Lastning och lossning av alla slags godsslag dygnet runt/året runt. Färjeterminal med passagerarfaciliteter. Järnväg till kaj och magasin. Hantering möjlig under tak med travers. Egna bogserbåtar. Lagring av torra varor i magasin: 43 000 m 2 Lagring av flytande varor i cisterner och bergrum: 500 000 m 3. Uppställning och deponi av trailers och containers. Stuffning, strippning och lastsäkring. 20 21 Hamnarbetaren 2.2011