Uppföljning av behandling och symtom hos äldre med diagnostiserad depression

2016:3ST Uppföljning av behandling och symtom hos äldre med diagnostiserad depression Valenthina Pavlova Forsknings- och utvecklingsenheten för närsjukvården i Östergötland ISSN 1102-3805 www.regionostergotland.se

Uppföljning av behandling och symtom hos äldre med diagnostiserad depression Valenthina Pavlova Handledare: Peter Garvin och Pia Yngman-Uhlin

Valenthina Pavlova, 2016 Byrå4, Uppsala, Sverige 2016 Rapport-FoUrnalen 2016:3ST ISSN 1102-3805

Förord Under september 2014 genomfördes läkemedelsgenomgångar vid vårdcentralen Cityhälsan Norr i Norrköping på alla patienter över 80 år med fler än fem läkemedel. Som en del av genomgångarna användes den svenska versionen av Pharmacotherapeutical Symptom Evaluation (PHASE-20), en skattningsskala som används för att identifiera symtom hos äldre som kan ha samband med läkemedelsbehandling. Sammanställningen av symtomskattningen indikerade att många äldre lider av psykisk ohälsa. Detta resultat blev startskottet till ett ST-arbete utifrån syftet att få en bättre bild över hur depressionsbehandling och eventuella kvarstående symtom ser ut hos äldre med tidigare diagnostiserad depression. Med stöd av Peter Garvin och Pia Yngman-Uhlin, handledare och forskare på FoU-enheten för närsjukvården i Östergötland, och deras utomordentliga vägledning och värdefulla kommentarer har jag haft en inspirerande och utvecklande tid under arbetets gång. Jag vill tacka mina handledare för att de har gett mig fördjupade insikter och inblick i vetenskapligt arbetssätt vilket jag hoppas att bibehålla och utveckla i framtiden. Linköping 2016-06-28 Valenthina Pavlova

Sammanfattning Bakgrund Åldrandet innebär en ökad risk för både fysiska och psykiska sjukdomar. Med stigande ålder ökar även intaget av läkemedel. Vid en nyligen genomförd läkemedelsgenomgång för äldre patienter med fem eller fler läkemedel framkom att många äldre lider av psykisk ohälsa. Det är känt sedan tidigare att depression är den vanligaste orsaken till psykisk ohälsa hos äldre. Dock är det inte väl kartlagt hur pågående behandling och symtombild ser ut bland äldre patienter som tidigare haft vårdkontakt på grund av depressionsdiagnos. Syfte Syftet med studien är att kartlägga pågående depressionsbehandling och nuvarande symtom hos äldre patienter med diagnostiserad depression. Metod Den svenska versionen av Geriatric Depression Scale (GDS-20) användes för identifiering av depression hos äldre. GDS-formuläret skickades ut tillsammans med ett frågeformulär om aktuell läkemedelsbehandling till patienter mellan 75 och 85 år med depressionsdiagnos som haft vårdkontakt med Vårdcentralen Cityhälsan Norr under år 2013 och 2014. GDSpoäng över 5 användes som indikation på att depression sannolikt föreligger. Resultat Svarsfrekvensen var 67 procent, 25 av 40 deltagare hade GDS poäng högre än 5 och 28 av 40 deltagande hade antidepressiv läkemedelsbehandling. Ingen signifikant skillnad på GDS-poäng förelåg hos behandlade med SSRI, Mirtazapin eller obehandlade grupper. Patienter som hade sömnmedicinering hade högre GDS poäng. Patienter som hade annan antidepressiv behandling hade signifikant lägre GDS poäng. Enbart 4 av 40 hade fått erbjudande om samtalsbehandling. Slutsats Läkemedel används i hög utsträckning vid behandling av depression hos de äldre. Trots behandling har majoriteten kvarstående depressionssymtom. Psykologiskt stöd och samtalsbehandling borde erbjudas oftare.

Innehållsförteckning Bakgrund... 1 Syfte... 2 Metod... 3 Studiepopulation... 3 Datainsamling... 3 Statistisk bearbetning... 4 Etiska överväganden... 4 Resultat... 5 Diskussion... 8 Resultatdiskussion... 8 Metoddiskussion... 9 Konklusion... 11 Lärdomar... 11 Referenser... 13

Depressionsbehandling och symtom hos äldre med tidigare depressionsdiagnos Bakgrund Antalet äldre människor ökar i Sverige. Detta beror på den ökade livlängden som är en följd av ökat socialt välstånd och förbättrat förebyggande hälsoarbete. Åldrandet i sig innebär en ökad risk för både fysiska och psykiska sjukdomar. I den senila fasen drabbas många av kognitiva och affektiva störningar. Demens-, depressions- och ångestsjukdomar orsakar lidande hos de drabbade och anhöriga. Depression är den vanligaste orsaken till psykisk ohälsa hos äldre. Förekomsten av depression hos personer äldre än 65 år är cirka 15 procent och är dubbelt så hög hos äldre som också lider av någon kronisk kroppslig sjukdom [1]. Andelen bedöms så omfattande att det betraktas som ett allvarligt folkhälsoproblem. Symtombilden vid depression hos äldre har stor variation. Depressionen uppkommer ofta successivt hos äldre personer och symtomen kan tolkas som tecken på det naturliga åldrandet. Vid depression betonar äldre i högre grad kroppsliga symtom än yngre. Sambandet mellan smärta och depressionssymtom har visats i studier som undersökt symtom hos äldre [2]. En annan studie som undersökte komorbiditeten av smärttillstånd och depression påvisade att 65 procent av patienterna med depressionssymtom upplevt ett eller flera smärtsymtom. Vidare var depression förekommande hos upp till 85 procent av patienter med smärttillstånd [3]. När de kroppsliga symtomen dominerar och är mer framträdande än de känslomässiga kan upptäckt och diagnos av psykisk sjukdom försvåras. Det kan leda till felbehandling och/eller att depressionen förblir obehandlad. Samsjuklighet och konsumtion av andra läkemedel kan också komplicera diagnostiken och försvåra val av behandling. Sjukdomen leder till försämrad livskvalitet, ökad risk för hjärt- och kärlsjukdomar samt ökad sjukvårdskonsumtion och dödlighet. Depression är dessutom den vanligaste orsaken till självmord bland äldre [1]. En fjärdedel av alla självmord som äger rum i landet begås av personer äldre än 65 år. Att hälften av dem använde antidepressiva läkemedel vid tiden för självmordet väcker frågor om behandlingens effektivitet [4]. Depression är en del av begreppet förstämningssyndrom som även inkluderar mani och bipolär sjukdom. Egentlig depression kännetecknas av en varaktig förskjutning i stämningsläget, ofta tillsammans med nedsatt aktivitetsnivå och energilöshet. För att kliniskt diagnostisera och klassificera depression används Diagnostic and Statistical Manual of Mental Classification of Diseases (DSM-IV, uppdaterat till DSM-V under våren 2015) samt International Classification of Diseases, (ICD 10), som är WHO s standardiserade verktyg för diagnossättning [5]. Diagnoskriterierna är gemensamma för alla åldrar. Med stigande ålder ökar antal patienter som inte uppfyller alla kriterier för egentlig depression. Symtomen är ofta vaga med långdraget förlopp och typiska skov ses sällan. Patienten söker snarare för ohälsa, olust, trötthet, irritation, nedsatt kognition och yrsel än ångest och varaktig förskjutning i stämningsläge. Vilken behandlingsform som ska väljas avgörs av depressionens svårighetsgrad. Valet av läkemedel ska också anpassas till patientens individu- 1

Depressionsbehandling och symtom hos äldre med tidigare depressionsdiagnos ella förutsättningar. Enligt Läkemedelsverket är SSRI (selektiva serotoninåterupptagshämmare) som ökar halten av serotonin förstahands val av läkemedel för behandling av depression hos äldre. Får patienten besvärliga bieffekter av SSRI eller om man vill uppnå lugnande och/eller aptitstimulerande effekt av behandlingen är Mirtazapin, som ökar frisättning av noradrenalin, ett alternativ. Venlafaxin som är ett SNRI (serotonin- och noradrenalinupptagshämmare) kan ordineras om SSRI inte ger tillfredställande effekt. Anafranil som tillhör till gruppen TCA (tricykliska antidepressiva) kan användas vid svåra och recidiverande depressioner, dock med tanke på antikolinerga effekter bör det undvikas i möjligaste mån [6]. Det är fortfarande oklart hur depression hos äldre bäst ska behandlas. SBU:s sammanställning och granskning av forskning om depressionsbehandling hos personer över 65 år visar att majoriteten av patienter som behandlas med SSRI inte verkar svara på behandlingen. Samtidigt visar sammanställningen att SSRI kan förhindra återinsjuknande hos en del av patientgruppen [1]. Trots att dokumentation av effektutvärderingar är begränsad vad gäller antidepressiv behandling av personer över 80 år, står SSRI som förstahandsval för behandling av depression hos äldre [1]. Sömnstörning är ett vanligt symptom vid depression hos äldre. Vid behandlingskrävande akuta sömnproblem kan läkemedel med medellång halveringstid som Zopiklon (bensodiazepinliknande preparat) eller Oxazepam (bensodiasepin) väljas. Atarax (antihistamin) och Propavan (fentiazinderivat) har större biverkningsprofil och ska undvikas som behandling vid insomni hos äldre. Nyttan och säkerheten för långtidsbehandling med sömnmedel är inte dokumenterad [6]. Elektrokonvulsiv behandling bör övervägas enbart vid allvarliga depressioner. Icke-farmakologisk behandling som exempelvis psykologisk terapi skulle kunna vara ett bra alternativ på grund av risker med polyfarmaci samt bieffekter av farmakologisk behandling hos denna grupp. Dock gör brist på vetenskaplig evidens för att psykologisk terapi fungerar för äldre att läkemedel blir det första och oftast det enda behandlingsalternativet. Enligt SBUs rapport verkar problemlösningsterapi, som är en enklare form av kognitiv beteendeterapi (KBT), minska symtom hos dem med lindrig depression [1]. Oavsett behandlingsform är det känt att tillfrisknandet i allmänhet sker långsammare hos äldre än hos yngre patienter och det är vanligare med recidiv. Detta kan förhindras genom profylaktisk långtidsbehandling. Låg initial dos och täta uppföljningar är viktiga. Syfte Syftet med studien är att kartlägga pågående depressionsbehandling och nuvarande symtom hos äldre patienter med diagnostiserad depression. 2

Depressionsbehandling och symtom hos äldre med tidigare depressionsdiagnos Metod Kartläggning av pågående depressionsbehandling och nuvarande symtom genomfördes på Vårdcentralen Cityhälsan Norr. Vårdcentralen ligger i den norra delen av Norrköpings tätort som främst består av stadsbebyggelse, men också av villaområden. Vårdcentralen hade vid undersökningens start 16 696 listade patienter. Arton procent av de listade patienterna var över 65 år och stod för 29 procent av läkarbesöken vid VC. Studiepopulation Samtliga patienter mellan 75 och 85 år med depressionsdiagnos som haft vårdkontakt med Vårdcentralen Cityhälsan Norr under år 2013 och 2014 (fram till och med oktober) inkluderades. Patienter med samtidig demensdiagnos, samt patienter med psykiatrisk diagnos som behandlas inom någon psykiatrisk specialistklinik exkluderades. Datainsamling Patientdata hämtades från databasen InfoView- Cosmic Intelligence. En sjuksköterska med behörighet till InfoView sorterade ut deltagare till studien utifrån inklusionskriterier ovan. Informationsbrev, skattningsinstrumentet Geriatric Depression Scale (GDS-20), frågeformulär om aktuella läkemedel och erbjuden samtalsbehandling samt ett portofritt svarskuvert skickades till studiepopulationen. Första utskicket skickades i oktober 2014 och påminnelsebrev 6 veckor efter det första utskicket. Datainsamlingen avslutades 30 december 2014. GDS-20 består av 20 frågor om hur personen känner sig för närvarande och har känt sig de senaste två veckorna. Formuläret innehåller frågor om högt och lågt stämningsläge, brist på energi, oro, social tillbakadragenhet samt frågor om fysisk hälsa. Frågorna besvaras med ja eller nej, och svar som indikerar ett problem eller symtom (ibland ja-svar, ibland nej-svar) ges ett poäng. Intervallet 0 5 poäng på skalan tolkas som att en depression inte är sannolik, medan 6 20 poäng tolkas som att en depression kan misstänkas. Instrumentet är utformat för att kunna användas av personal utan psykiatrisk specialkompetens och av de äldre patienterna själva utan hjälp av anhöriga eller annat stöd [7]. De läkemedel som hade behandlingsindikation som depression och/eller sömnstörning inkluderades och analyserades i studien. 3

Depressionsbehandling och symtom hos äldre med tidigare depressionsdiagnos Statistisk bearbetning GDS-poäng utvärderades både som kontinuerlig skala och som dikotomiserat utfall (över 5 poäng vs. 5 eller under). Konventionell statistisk metodik har använts för att jämföra medelvärden (T-test) och för att jämföra proportioner (Chi-2-test samt Fishers exakta test när det förväntade antalet har varit färre än fem). Pearson produkt-moment-korrelationskoefficient har använts för att utvärdera samband mellan variabler. Ett p- värde på 0,05 eller lägre användes för att bedöma statistisk signifikans. Insamlad data bearbetades med hjälp av statistiskprogrammet SPSS, version 22 (Statistical Package for the Social Sciences, IBM). Etiska överväganden Studien har genomförts inom ramen för verksamhetens kvalitetsarbete och har godkänts av verksamhetschefen. Arbetet har genomförts utifrån god etisk sed och praxis, i enlighet med Vetenskapsrådets riktlinjer kring forskningsetik. Dessa utgår från individskyddskravet vilket är uppdelat i fyra olika huvudkrav på forskning, nämligen informationskravet (att informera om vad deltagandet innebär), samtyckeskravet (att deltagande är frivilligt), konfidentialitetskravet (att allt material behandlas konfidentiellt) samt nyttjandekravet (att det material som samlas in endast får användas för forskningsändamål) [8]. Riktlinjerna har efterföljts genom att ett informationsbrev skickades ut till studiepopulationen, att inga analyser har genomförts på patienter som inte aktivt tackade ja, att analyser har genomförts utan möjlighet att kunna spåra data till enskilda individer samt att databasen endast används som underlag till denna rapport. Vidare erbjöds de patienter som rapporterade en GDS-poäng högre än 5 en ny läkarkontakt för klinisk bedömning. 4

Depressionsbehandling och symtom hos äldre med tidigare depressionsdiagnos Resultat Under 2013-2014 hade totalt 79 patienter (59 kvinnor och 20 män) i åldern 75-85 år med depressionsdiagnos varit i kontakt med Vårdcentralen Cityhälsan Norr. Nitton patienter exkluderades från undersökningen, varav arton patienter på grund av samtidig demensdiagnos och en patient på grund av behandling och uppföljning på psykiatrisk specialistklinik. Av de 60 patienter som inkluderades i undersökningen svarade 40, vilket motsvarar en svarsfrekvens på 67 procent. Efter första utskicket svarade 34 deltagare och ytterligare 6 deltagare svarade efter påminnelsebrev. Av de som svarade var 27 (67 procent) kvinnor och 13 (33 procent) var män. Av deltagarna hade 28 av 40 pågående farmakologisk behandling. Fördelningen på olika typer av farmakologisk behandling är sammanställt i tabell 1. Tabell 1: Fördelning av farmakologisk behandling. Farmakologisk behandling Antal (n) SSRI (Sertralin, Citalopram) 11 Mirtazapin 10 Kombination SSRI+Mirtazapin 3 Annan antidepressiv behandling (Anafranil, Velafaxin) 4 Ingen antidepressiv behandling 12 Medelvärde på GDS-20 i hela materialet var 8,0, med en spridning från 1 till 20. 24 av 40 deltagare (60 procent) hade GDS-poäng högre än 5. Det fanns ingen signifikant association mellan GDS poäng och ålder (r=0,13, p=0,423). Spridningen presenteras i figur 1. Det fanns inte heller någon signifikant skillnad mellan kvinnor (medel 8,4) och män (medel 7,2, p=0,473). 5

Depressionsbehandling och symtom hos äldre med tidigare depressionsdiagnos Figur 1: GDS-poäng i förhållande till ålder. Det fanns ingen signifikant skillnad i GDS-poäng mellan gruppen som fick farmakologisk antidepressiv behandling (7,8) och gruppen utan pågående behandling (8,3), p=0,790. Ingen signifikant skillnad på GDSpoäng förelåg vid jämförelse mellan grupper med eller utan behandling av SSRI (9,0 mot 7,4, p=0,335), ej heller vid jämförelse mellan grupper med eller utan behandling av Mirtazapin (7,3 mot 8,3, p=0,558). Dock var GDS-poängen signifikant lägre i gruppen som hade annan antidepressiv behandling (anafranil och venlafaxin) i jämförelse mot övriga (4,0 mot 8,4, p=0,013). Figur 2 visar dikotomiserad GDS-poäng i förhållande till farmakologisk behandling. 78 procent (n= 11) av patienterna med pågående SSRIbehandling rapporterade en GDS-poäng högre än 5. 54 procent (n= 7) av patienter med pågående mirtazapinbehandling rapporterade en GDSpoäng högre än 5. Motsvarande siffra för patienter med övrig antidepressiv behandling var 25 procent, samt 58 procent för patienter utan pågående antidepressiv behandling. 6

Depressionsbehandling och symtom hos äldre med tidigare depressionsdiagnos 14 G D S - p o ä n g 12 10 8 6 4 2 GDS<= 5, depression ej sannolik GDS>5, misstanke föreligger 0 Figur 2: GDS-poäng i förhållande till farmakologisk behandling. Tretton patienter hade läkemedelsbehandling för insomni. Sex patienter hade Zolpidem eller Zopiklon som tillör till gruppen bensodiazepinliknande preparat, tre patienter hade Propavan sömnmedel som tillhör gruppen fentiaziner och fyra patienter hade bensodiazepinpreparat med behandlingsindikation sömnstörning. Av dessa hade fem dessutom SSRI-preparat, tre hade Mirtazapin (ingen hade övrig antidepressiv behandling). Fem av de som stod på sömnläkemedel stod inte på någon antidepressiv behandling. Sömnmedicinering var associerat med högre GDS-poäng (10,7 vs 6,7, p=0,021). Skillnaden i GDS-poäng finns oavsett antidepressiv behandling eller inte. Ingen signifikant skillnad i GDS-poäng kunde ses vid jämförelse mellan de som står både på sömnmedicin och SSRI, i jämförelse med dem som står på sömnmedicin och Mirtazapin. Fyra av 40 angav att de hade fått erbjudande om samtalsbehandling. 7

Depressionsbehandling och symtom hos äldre med tidigare depressionsdiagnos Diskussion Resultatdiskussion Syftet med studien var att kartlägga pågående depressionsbehandling och nuvarande symtom hos äldre patienter med tidigare diagnostiserad depression. Tjugoåtta av 40 hade pågående farmakologisk behandling för depression, tjugofyra av 40 hade GDS poäng högre än 5 vilket kan tyda på depression. Resultatet visar att läkare på Cityhälsan Norr följer behandlingsrekommendationer och förskriver mest SSRI. På andra plats kommer Mirtazapin, totalt hade bara fyra patienter Venlafaxin eller Anafranil som antidepressiv behandling. Det påvisades ingen signifikant skillnad mellan obehandlade och patienter som behandlas med SSRI eller Mirtazapin. Ett intressant fynd gjordes för gruppen med Venlafaxin eller Anafranil. GDSpoäng för dessa patienter var lägre än för de övriga, och huvuddelen skattade sina symtom så lågt att de skulle kunna bedömas som friska. Det är dock oklart hur länge dessa patienter har haft sin behandling. Anafranil förskrivs ofta inom specialistvård och möjligen har denna patient haft behandlingen under många år. Vad gäller Venlafaxin är det noterbart att SBU-undersökningen rapporterade att Duloxetin (ett annat SNRIpreparat) har effekt hos äldre med återkommande depressioner [1]. Trots att antalet patienter i denna studie är litet tyder sammanställningen på att skräddarsydd behandling eller långtidsbehandling är en behandlingsform som har god effekt. Dock bör detta ses som hypotesgenererande snarare än hypotestestande eftersom antalet i den grupp som skiljde sig mest från de övriga är så litet. De patienter som hade sömnläkemedel (bensodiazepiner, propiomazin eller benzodiazepinliknande preparat) hade signifikant högre GDS poäng. Detta fynd gäller oavsett om de hade antidepressiv behandling eller inte. Inte heller val av antidepressiva preparatet var associerat med patienternas symtomskattning. Resultatet leder till funderingar om underbehandling för depressionssjukdom och/ eller feldiagnostisering. Underdiagnostiserad demenssjukdom eller annan somatisk sjukdom kan ligga bakom de definierade symtom patienten uttrycker i sin skattning. Resultatet stämmer med resultat från en studie som undersökte GDS 20 poäng i relation till bland annat hjärtsvikt, cerebrovaskulär sjukdom, antidepressiva medel och andra psykotrofa läkemedel. Det framkom att höga GDS poäng var relaterade till behandling med lugnande läkemedel samt till somatisk sjukdom som leder till stort behov av kommunal hjälp [9]. I undersökningen framkom att psykologisk terapi behandling och samtalsstöd sällan erbjöds. Bara fyra av de 40 patienterna uppgav att de har blivit erbjudna stödjande samtalsbehandling. Att så få äldre erbjuds psykologiskt stöd kan bero på att det råder brist på resurser i sjukvården i stora delar av landet. På Vårdcentralen Cityhälsan Norr fanns det vid tiden för studien ingen psykolog i tjänst men två samtalsterapeuter 8

Depressionsbehandling och symtom hos äldre med tidigare depressionsdiagnos arbetade deltid utifrån strikta prioriteringar. Ökningen av den psykiska ohälsan finns i alla grupper i samhället och leder till en brist på resurser för samtalsbehandling. Det är brist på psykologer som arbetar specifikt med psykologisk behandling för äldre med depression och andra psykiatriska diagnoser, det saknas också användbara kriterier för äldrepsykiatriska diagnoser och därför även specifika psykologiska behandlingsrekommendationer [10]. Undersökningen visar att det är sned fördelning mellan kön, det är betydligt fler kvinnor än män som har depressionsdiagnos och detta gäller i alla grupper: de som har deltagit, de som har fallit bort och de som har exkluderats. En studie utförd i Nederländerna visade att kön och civilstånd har stark relation med depressionssjukdom. Prevalensen för depression var signifikant högre hos kvinnor (3,6 procent), och för män utan partner (2 procent) jämfört med de som hade partner (1,85 procent). Enbart hälften av patienterna hade behandling trots att en fjärdedel av deltagarna hade självmordstankar [11]. Resultatet stämmer väl överens med resultatet från denna undersökning med avseende på könsskillnader, fler kvinnor än män hade depressionssjukdom i båda kartläggningarna. Det föreligger viss skillnad i behandlingsfrekvens, patienter på Vårdcentralen Cityhälsan Norr hade läkemedelsbehandling i större utsträckning dock tycks deltagare i båda undersökningarna att lida av kvarstående depressionssymtom. Det påvisades ingen association till ålder och GDS poäng vilket ger sammantaget att det går att studera GDS poäng i förhållande till medicinering utan att man behöver justera för eventuell ålderseffekt. Detsamma gällde för kön. Metoddiskussion I denna undersökning användes GDS-20 som mätinstrument. GDS-20 är ett frågeformulär som utgörs av 20 ja- eller nej frågor som äldre själva kan besvara, vilket gör testet lätt att genomföra. Den ursprungliga engelska versionen GDS- 30 med 30 frågor har validerats i flera studier. De förkortades till 15 frågor och döptes till GDS 15. En studie kom fram till slutsats att GDS-15 har god användbarhet för att påvisa depressionssymtom hos de äldre än 85 år som har MMSE (mini mental state examination) poäng över 10 [12]. GDS -15 saknar vissa symtom som är viktiga vid depression hos äldre och därför kompletterades den med fem frågor till gällande fysiska symtom: sömnstörning, ängslan, ångest, smärta och hypokondriska symtom. Dessa symtom är betydelsefulla vid äldredepression och syftet med komplettering var att höja skalans sensitivitet. Genom att inte höja brytpunkten för misstanke om depression ökade ytterligare instrumentets sensitivitet. Poängfördelningen kan användas för att på ett konsekvent sätt skilja icke deprimerade från de med misstänkt depression[13]. Till skillnad från GDS-15 och GDS-30 saknar GDS-20 vetenskapligt stöd för tillräcklig diagnostisk tillförlitlighet [14]. Kvalitetsgranskning gjord av Socialstyrelsen har kommit fram att svenska varianten av GDS- 20 hade andel som korrekt definieras som deprimerade ett relativt högt 9

Depressionsbehandling och symtom hos äldre med tidigare depressionsdiagnos värde. Skalan har inte undersökts vad gäller sensitivitet dvs. andelen deprimerade som inte fångats av GDS-20 har inte prövats för den versionen [7]. GDS-skattning utförd på två vårdcentraler visar att GDS-20 är lättanvänt screeningsinstrument som kan vara viktigt komplement till klinisk bedömning av depression. Skattningen av 1002 äldre patienter visade misstänkt depression hos 93 patienter, varav diagnosen bekräftades kliniskt i 65 fall och ytterligare 20 patienter led av en krisreaktion [15]. I den aktuella undersökningen användes GDS som mäter symtom som kan tyda på depression. Patienter som deltog i undersökningen hade tidigare konstaterad depression och testet utfördes för att bedöma kvarstående symtom trots medicinering. Resultatet ger dock inte möjlighet att dra några slutsatser om behandlingens effekt då GDS poäng innan behandlingens start saknas. 10

Depressionsbehandling och symtom hos äldre med tidigare depressionsdiagnos Konklusion Läkemedel används i hög utsträckning vid behandling av depression hos de äldre. Trots behandling har majoriteten av de studerade patienterna kvarstående depressionssymtom. Psykologiskt stöd och samtalsbehandling borde erbjudas oftare. Lärdomar Ämnesvalet för min undersökning anser jag vara relevant och högst aktuellt idag, då allt fler äldre tycks lida av ångest- och depressionssjukdomar. Lärdomar som kan dras från mitt arbete är att enbart antidepressiva läkemedel inte alltid är tillräcklig hjälp för depressionsbehandling hos äldre. Behandlingen ska anpassas till varje individs behov och det är viktigt med noggrann uppföljning av behandlingsresultat och omprövning av strategin om given behandling inte är tillräcklig. 11

Depressionsbehandling och symtom hos äldre med tidigare depressionsdiagnos 12

Depressionsbehandling och symtom hos äldre med tidigare depressionsdiagnos Referenser 1. SBU (2015) Behandling av depression hos äldre. En systematisk litteraturöversikt. Stockholm: Statens beredning för medicinsk utvärdering (SBU). SBU-rapport nr 233. ISBN 978-91-85413 76-8. 2. Parmelee, P. A., Katz, I. R., & Lawton, M. P. (1991). The relation of pain to depression among institutionalized aged. Journal of Gerontology, 46(1), 15-21. 3. Bair M. J, Robinson R. L, Katon W, & Kroenke K. (2003) Depression and pain comorbidity: a literature review. Archives of internal medicine, 163(20), 2433-2445. 4. Waern M. (2002) Depression hos äldre leder till självmord. Forskning.se. [Hämtad 2015-09-12] http://www.forskning.se/2000/12/15/depression-hos-aldreleder-till-sjalvmord 5. Herlovson, J & Landqvist, M (1998) Mini D IV diagnostiska kriterier enligt DSM IV. Danderyd, Pilgrim Press. 6. Läkemedelsboken (2015). Sömnstörningar. [Hämtad: 2016-02- 13] http://www.lakemedelsboken.se/kapitel/psykiatri/somnstorn ingar.html?search=s%c3%b6mn&id=s1_21#s1_21 7. Socialstyrelsen GDS 20 (Geriatric Depression Scale) [Hämtad 2015-09-12] http://www.socialstyrelsen.se/evidensbaseradpraktik/sokimetod guidenforsocialtarbete/gds20 8. Vetenskapsrådet (2008) Forskningsetiska principer inom humanistisk- samhällsvetenskaplig forskning. Vetenskapsrådet. Stockholm s. 7-14. 9. Modig S, Midlöv P, & Kristensson J. (2014) Depressive symptoms among frail elderly in ordinary living: who is affected and who is treated? Aging & mental health, 18(8), 1022-1028 10. Örn P. (2014). Behoven stora - men få satsningar på äldre med psykisk ohälsa. Psykologtidningen, 2014(2), 12-14. 13

Depressionsbehandling och symtom hos äldre med tidigare depressionsdiagnos 11. Chou K. L. & Cheung K. C. K. (2013) Major depressive disorder in vulnerable groups of older adults, their course and treatment, and psychiatric comorbidity. Depression and anxiety, 30(6), 528-537. 12. Conradsson M, Rosendahl E, Littbrand H, Gustafson Y, Olofsson, B, & Lövheim H. (2013) Usefulness of the Geriatric Depression Scale 15-item version among very old people with and without cognitive impairment. Aging & mental health, 17(5), 638-645. 13. Gottfries C G, Karlsson I. (2001) Depression och ångest hos äldre fortfarande underdiagnostiserade. SSRI-preparat i förening med psykoterapi effektiv behandling Läkartidningen (98)8 821-827. 14. SBU (2012) Diagnostik och uppföljning av förstämningssyndrom. En systematisk litteraturöversikt. Stockholm: SBU-rapport nr 212. ISBN 978-91-85413-52-2. 15. Gottfries C-G, Noltorp S, Nørgaard N, Holmén A, Högstedt B. (1997) Skala identifierar depression bland äldre. Läkartidningen 94(12) 1099-1102. 14

Förteckning över rapporter utgivna av FoU-enheten för Närsjukvården, Östergötland, ISSN 1102-3805 Kan beställas via e-post: FoU-enhetenNSFoU@regionostergotland.se. Rapporterna finns också som PDF-filer på vår hemsida: www.regionostergotland.se/fou Urinsticka som komplement till symtomalgoritm för kvinnor med urinvägsbesvär En studie i primärvård Författare: Åsa Gustafsson 2016:2 Psykisk ohälsa i Östergötland 2010-2014 Epidemiologisk kartläggning baserad på diagnosregistrering i Region Östergötland Författare: Peter Garvin, Johan Lyth, Agneta Andersson, Ann-Britt Wiréhn 2016:1 Vårdpersonalens erfarenheter av hemsjukvårdsreformen i Östergötland Författare: Eva Törnvall, Pia Yngman-Uhlin, Agneta Andersson, Birgitta Larsson 2015:9 Gruppbehandling för patienter med övervikt och fetma En metod med stöd av kognitiv beteendeterapi Författare: Petra Rask, Lilli-Ann Bergqvist 2015:8 Manga som specialintresse Intervjuer med ungdomar med Asperger syndrom eller högfungerande autism Författare: Alicja Grudzinska 2015:7 Vardagsrevidering En arbetsrehabiliteringsinsats för personer med komplex problematik och lång tids frånvaro från arbetsmarknaden Författare: Anna Käcker, Frida Svanholm, Karolina Tegsjö 2015:6 Antibiotikaförskrivning till patienter med svårläkta bensår som handlagts på en vårdcentral Författare: Meike Hüttermann 2015:5-ST Barn och ungas psykiska ohälsa Epidemiologisk kartläggning av diagnosregistrering i Region Östergötland och Stockholms läns landsting Författare: Ann-Britt Wiréhn, Agneta Andersson, Christina Dalman, Tomas Bokström 2015:4 Patientnära analyser i Finspång, Östergötland Författare: Srinivas Uppugunduri, Ewa Grodzinsky, Maria Edvardsson, Göran Schedvin, Siv Stigell Wiklund, Helen Styrbjörn, Agneta Andersson, Nahreen Tynngård 2015:3 Distriktssköterskors och sjuksköterskors upplevelse av arbetsmiljö i primärvård och en kartläggning av arbetstidens innehåll Författare: Eva Anskär 2015:2

D-vitaminbrist hos kvinnliga emigranter från subtropiska och tropiska områden boende i Sverige En tvärsnittsstudie vid två vårdcentraler i Motala Författare: Mustafa Douglah Georgios Korakakis 2015:1-ST Fungerar telefonbaserat beslutsstöd för att fastställa eller utesluta urinvägsinfektion hos kvinnor? Författare: Georgios Anastasopoulos, 2014:8-ST Aktiv exspektans vid bedömning av tarmsymtom enligt svenska NICEkriterierna Författare: Gabriella Karlsson, 2014:7-ST Utveckling av en svensk version av smärtbedömningsinstrumentet PACSLAC i en population av personer med demenssjukdom Författare: Pernilla Malmfors, 2014:6 Sjuksköterskors och chefers uppfattningar om RGS webb som arbetsverktyg i telefonrådgivning - en enkätstudie i primärvården Författare: Helena Skansén Nyberg, 2014:5 Interbedömarreliabilitet av triagesystemet RETTS Författare: Lise-Lotte Bergqvist, Linda Bohlin, Monika Karlsson, Jenny Pettersson, 2014:4 Integrerad diagnostisk utredning och kognitiv beteendeterapi för vuxna med ADHD Författare: Henrik Hindmarsh, 2014:3 Upplevda magtarmsymtom hos patienter med ätstörning Författare: Cecelia Eriksson, Elisabet Bergfors, Bo Göran Olsson, Ewa Grodzinsky, 2014: 2 Från evidens till praktik Utvärdering av ett nytt arbetssätt för att använda evidens i vårdens förbättringsarbete Författare: Magnus Falk, Thomas Bradley, Morgan Edström, Solveig Johansson- Fredin, Eva Tärning, Per Carlsson, 2014:1 Uppföljning av medicinsk yoga för personer med Parkinsons sjukdom Författare: Anncharlotte Åberg, Lena Admyre, Paul Enthoven, 2013:6 Primärvårdsbaserad hälsoinformation i grupp till ofrivilligt migrerade Författare: Rose-Marie Mossberg-Maghsoudi, Hanna Waldemarson, 2013:5 Psykossjukdom ökar risken för metabolt syndrom intervention för en hälsosammare livsstil Författare: Berit Gustavsson Dahlgren, Lena Emilsson, Tommy Holmberg, Anna- Carin Jonsson, Jane Wennberg, Anniqa Foldemo, 2013:4 Dessutom finns ett stort antal rapporter som utkommit i tidigare rapportserier. Hör gärna av dig till oss på FoU-enheten om du vill fråga om dessa.