Minnesanteckningar från referensgruppsmöte 5 november 2014

Minnesanteckningar från referensgruppsmöte 5 november 2014 Deltagare: Jordbruksverket: Göran Ekbladh, Sara Gabrielsson, Jackis Lannek KRAV: Paula Quintana Fernandez LRF/NR: Magdalena Presto (anteckningar) Ekologiska Lantburkarna: Marianne Schönning SMAK: Anna Hultgren, Christina Klingberg HS Certifiering: Anna Grundberg Föreningen för ekologisk fjäderfäproduktion: Åsa Odelros Hushållningssällskapet: Per Ståhl 1. Kommande möten: Referensgruppsmöte 10.00-11.30 RCOP preliminärt/kalibreringsmöte 18 november 24-25 november 25 februari 2015 Efter kalibreringsmöte 4 februari 2015 Att göra-lista som ska återkopplas på mötet den 18 november: Att göra Tydliggöra i riktlinjerna NR punkt 5.10.1 (som är under granskning) att samarbeten t.ex. kan ske med närliggande gårdar som man har spridningsavtal för gödsel med, och genom att odla ekologiskt spannmål eller vall som säljs till en ekologisk foderfabrik och som man sedan köper foder från. Kolla upp med jurist på Jordbruksverket om det skulle gå att hänvisa till grisningsbox som oreglerad i förordningen. Föra en diskussion med kommissionen om man kan dela upp utrymmeskraven i två kategorier, dels grisningsbox (där sugga och smågrisar går i ca 2-3 veckor) och dels för digivande sugga med upp till 40 dagar gamla smågrisar. Justera tillämpningen i den uppdaterade versionen av NR punkt 3.5.6 och 3.5.7 (som är under granskning), föreslaget i punkt 6 nedan, så att även ABP kommer med. Tillsätta en arbetsgrupp som tittar närmre på om det kan bedömas rimligt att förökningsmaterial och plantor med lång tid i konventionell odling kan ingå i ekologisk produktion. Undersöka om ordförandeskapets kompromissförslag kan skickas ut till referensgruppen Ansvarig person Magdalena Presto Jackis Lannek Jordbruksverket Magdalena Presto Göran Ekbladh Jackis Lannek 2. Fastställande av föregående minnesanteckningar, 2014-09-16 Minnesanteckningarna fastställdes. Referensgruppen bestämde att minnesanteckningarna fortsättningsvis ska kompletteras med en att göra lista, för de punkter som kräver viss

insats. Dessutom ska anteckningarna inte bara fastställas på kommande möten, utan även återkopplas och följas upp. 3. Är gödsel från djur som ätit GM-foder tillåtet att använda i ekologisk odling? (fråga och underlag från kalibreringsmötet 15 oktober) Jackis Lannek: Frågan har varit uppe till diskussion tidigare i kommissionens rådsarbetsgrupp. Rådets rättstjänst tog fram underlaget och man gjorde, utifrån det underlaget, bedömningen att det enligt en juridisk tillämpning är tillåtet att använda gödsel från djur som ätit GM-foder. Marianne Schönning: GM-material är inte tillåtet att använda i ekologisk produktion. Eftersom vi vet att överlevande GM-material kan överföras till gödseln, ska detta inte anses OK att använda. Mejerierna säger nej till detta till följd av den starka konsumentreaktion som uppkommit i frågan. Detta är en stor förtroendefråga. Om vi skulle vi acceptera detta kommer konsumentförtroendet att påverkas. Paula Quintana Fernandez: I KRAV har detta diskuterats. KRAV har beslutat att inte godkänna gödsel från djur som ätit GM-foder med grobart material. Tillägg: Sojakoncentrat anses ok eftersom det inte räknas som grobart material. Ett kontrollorgan har haft uppfattningen att det inte är OK att använda denna gödsel i ekologisk produktion. Man inser att det är en fråga som troligen kommer upp framöver. Åsa Odelros: Vi kan framöver komma att ställas inför en situation där det blir konkurrens mellan den här typen av gödsel (från djur som ätit GM-foder) och ekologisk gödsel. Slutsats: Inom referensgruppen finns oförenliga viljor. Vi har kommissionen som tillåter det, Ekologiska lantbrukarna som inte anser det vara tillåtet utan tycker Sverige bör ha ett helhetsperspektiv och tänka längre och KRAV som har gjort en kompromiss och drar gränsen vid grobart material. Gruppen kommer överens om att vi tillsvidare får låta hållas i frågan och att Sverige får ligga på och agera pro-aktivt med frågan i arbetet med den nya förordningen. 4. Hur ska självförsörjningsgraden beräknas i EU-ekologisk produktion? (fråga och underlag från kalibreringsmötet 15 oktober) Frågan handlar om huruvida andelen egenproducerat foder/samarbeten med andra foderleverantörer ska kopplas till spridningsavtal för gödsel, och om vad som ska krävas för samarbete. Det är viktigt att koppla ihop foderproduktionen med gödsel när man har avtal med någon för att uppnå nivåerna som krävs för självförsörjning. Detta ska i sin tur inte betyda att djurproducenten måste köpa från ett specifikt foderföretag. Det klargjordes att produktion av ekologisk brödsäd är OK att ingå i samarbeten med (t.ex. foderoperatörer som du sedan köper ekologiskt foder från) och är tydliggjort i de nationella riktlinjerna. Frågan har varit uppe till diskussion tidigare.

Vi konstaterar att frågan rör flera punkter: - Behöver man ha avtal för spridning av gödseln eller kan samarbeten ske ändå (t.ex. vid inköp av viss mängd foder)? - Vad är innebörden av självförsörjningsgrad? - Hur ska region definieras? Anna Grundberg: Samarbetsavtal har idag inte krävts från kontrollorganen. Anna lyfter fram att det här är problematiskt. Man måste tänka på att referensgruppens minnesanteckningar och NR inte är dokument som kontrollorganen kan använda för avvikelseskrivning. I ett sådant här fall där man väljer att specificera något som inte framgår av texten i förordningen (koppling mellan foderinköp och gödselspridning i samarbetsavtalet) uppstår en otydlighet för den anslutne mellan texten i NR och vad som är en avvikelse mot de ekologiska förordningarna. Det kanske är så att NR ska besluta på ett generellt sätt vilket förhållningssätt man ska ha? Ska man tolka förordningstexter eller kan man också specificera ytterligare (exempel ko-rastningsfrågan och detta exempel)? Bör det framgå tydligare i texten vad som är vad? Som ett rådgivningsmaterial fungerar ju specificeringarna och exemplen, men det bör då även fortsättningsvis framgå vad som är exempel (det som nu i NR i detta fall är kursiv text). Man bör också fundera över konsekvenserna som kan uppstå om man, genom avtal, blir låst att samarbeta med en foderleverantör. Paula Quintana Fernandez: Kan man säkra kvantiteten genom att köpa in foder motsvarande den mängd gödsel som levereras? Åsa Odelros: För nya producenter som snabbt ska igång är det här en viktig fråga att få klarhet i. Rådgivningen behöver hjälpa producenter att hitta lösningar för att få produktionen att fungera. Marianne Schönning: För producenter i Norrland är detta en knepig fråga. Det fungerar idag, men om förslagen till den nya förordningen går igenom, blir det svårare. Slutsats: Referensgruppen anser att det ska gå att samarbeta mellan växtodling och djurhållning, och att samarbetet ska kopplas med ett spridningsavtal för gödseln. Det ska också vara samma procentsatser som för självförsörjningsgraden (d.v.s. 60 % för nöt och 20 % för gris och fjäderfä) som ska gälla. D.v.s. om man inte har tillräckligt med mark att sprida sin egen produktions gödsel på, kan man ha avtal med närliggande gårdar (t.ex. växtodlingsgårdar) att sprida sin gödsel där och istället få köpa motsvarande mängd gröda (som kan användas som foder eller till brödsäd och utsädesodling) tillbaka, eller så redovisar växtodlingsgården till djurhållaren de mängder av dessa varor som han/hon sålt ut på marknaden. Djurhållaren kan då även få tillbaka köpa in motsvarande mängd färdigt foder (om växtodlaren där man sprider gödseln, säljer sin gröda till en foderfabrik). I de fall man inte kan odla tillräcklig mängd (för självförsörjningsgraden) foder till sin egen produktion ska man kunna odla grödor som ens egna djur inte själva konsumerar. T.ex. ska man kunna producera egen ekologisk odlad vall på fjäderfägårdar (även om inte fjäderfäna äter särskilt mycket grovfoder), och att denna vall kan säljas till en annan ekologisk

närliggande gård (t.ex. djurhållare) som i sin tur kan sprida motsvarande mängd av sin överskottsgödsel på fjäderfä-gårdens mark. I riktlinjerna (NR) beskrivs redan ovanstående, men det bör tydliggöras att samarbeten t.ex. kan ske med närliggande gårdar som man har spridningsavtal för gödsel med och genom att odla ekologiskt spannmål eller vall som säljs till en ekologisk foderfabrik och som man sedan köper foder från. Fortfarande oklart är dock hur vi hanterar frågan om det uppstår en otydlighet för den anslutne mellan texten i NR och vad som är en avvikelse mot de ekologiska förordningarna? Ska denna typ av förhållningssätt vara en nationell tolkning av förordningarna eller ska det hanteras som rådgivningsmaterial/specificerade exempel? KRAV anser dock att denna fråga ÄR reglerad i förordningen. I och med att kravet på självförsörjning lades till i förordningen så kopplade detta ihop gödselspridning och foderproduktion. I annat fall hade vi kunnat ha kvar som tidigare bara kraven om gödselspridning på ekologisk mark respektive 95-100% ekologisk foder. Magdalena stämmer av frågan med styrgruppen för nationella riktlinjer och hur det bör formuleras i NR. 5. Grisningsbox (fråga och underlag från KRAV) Bilaga III i förordning 889/2008 anger att digivande sugga med upp till 40 dagar gamla smågrisar ska ha 7,5 kvm inomhus. Problemet är att suggor i Sverige grisar i grisningsbox som följer de svenska djurskyddsbestämmelserna på 6 kvm. I denna grisningsbox är suggan och kultingarna i ekologisk produktion i Sverige i ca 3 veckor, alltså hälften så kort tid som måttkravet i EU-förordningen sträcker sig till. Kan vi i svensk tillämpning göra en skillnad mellan box för digivande sugga med upp till 40 dagar gamla smågrisar och grisningsbox och få stöd i att grisningsbox inte är reglerat i förordningen? Jackis Lannek: Eftersom definitionen digivande sugga med upp till 40 dagar gamla smågrisar är reglerat och även innefattar perioden direkt efter grisning, är det troligen svårt att hänvisa till att grisningsbox inte är reglerat. Det är i så fall alltså 7,5 kvm som gäller. Det är inte bra att svenska producenter inte uppfyller reglerna, inte heller att varken kontrollorgan eller myndighet har uppmärksammat att reglerna inte följs. Slutsats: Jordbruksverket dubbelkollar med jurist om det skulle gå att hänvisa till grisningsbox som oreglerad i förordningen. Tillsvidare bör vi upplysa om vad som står i lagstiftningen och får hantera problemet genom avvikelser. Rådgivningssidan bör ta med detta i kommunikationen och arbetet med att hitta praktiska lösningar för berörda producenter. Jordbruksverket kan försöka driva frågan och föra en diskussion med kommissionen om man kan dela upp utrymmeskraven i två kategorier, dels grisningsbox (där sugga och smågrisar går i ca 2-3 veckor) och dels för digivande sugga med upp till 40 dagar gamla smågrisar. 6. Tillämpning av factory farm-begreppet för rötrester från biogasanläggning som innehåller animaliska biprodukter (fråga och underlag från Kiwa)

Fråga om tillämpning för att det nu är tillåtet att använda rötrest från biogasanläggningar där slakteriavfall har tillförts, men med villkoret att slakteriavfallet inte får komma från industrijordbruk. Det behövs ett officiellt förtydligande av hur villkoret att slakteriavfallet inte får komma från industrijordbruk ska tillämpas. Om det inte kan styrkas att slakteriavfallet till 100 % kommer från EJ industrijordbruk så ska/kan slakteriavfallet (dvs. den andel som kommer från industrijordbruk och ej är godkänt) räknas in i den andel rötrest som ska spridas på konventionell mark. Andelen ska kunna särskiljas beräkningsmässigt, inte fysiskt. Slutsats: Ovanstående behöver förtydligas i NR. Tillämpningen i den uppdaterad version av NR punkt 3.5.6 och 3.5.7 (är under granskning) behöver också förtydligas så att även ABP kommer med enligt följande: 3.5.6 Dessa produkter och biprodukter av animaliskt ursprung får användas i ekologisk produktion Blodmjöl, benmjöl, andra typer av mjöl, ull, päls- och hårprodukter, mjölkprodukter och hydrolyserade proteiner Rötrester från biogasanläggning som innehåller animaliska biprodukter Matavfall med animaliskt ursprung från hushåll får användas efter kompostering eller anaerob fermentering för biogasproduktion i anläggningar godkända av Jordbruksverket. Det finns bestämda villkor för användning av dessa gödselmedel, se bilaga 1. 3.5.7 (andra stycket) Rötrester från gödsel och från ABP-produkter producerade på industrijordbruk1 (enligt 3.5.3) är dock tillåten under förutsättning att: Rötresten kommer från egen anläggning eller gemensamhetsanläggning för biogasproduktion, där också gödsel, vall eller annat organiskt material från ekologisk produktion ingår. Minimiandelen organiskt material från ekologisk produktion ska vara 5 procent på torrsubstansbasis. Maximiuttaget begränsas till andelen, på torrsubstansbasis, tillåten gödsel som totalt levererats till anläggningen. Undantaget gäller även kategorin i bilaga 1 som benämns "Rötrester från biogasanläggning som innehåller animaliska biprodukter som samrötats med material av vegetabiliskt eller animaliskt ursprung... ". Det finns bestämda villkor för användning av dessa gödselmedel, se bilaga 1. 7. Vegetativt förökningsmaterial (fråga och underlag från Göran Ekbladh, Jordbruksverket) Det kommer frågor om olika typer av vegetativt förökningsmaterial som kännetecknas av att de odlas en relativt lång tid i konventionell odling. Sedan köps de in som förökningsmaterial, plantor eller ställs om och slutodlas som en ekologisk produkt. Detta kan vara tveksamt för konsumentförtroendet för ekologiska produkter.

Jordbruksverket reglerar användning av konventionellt obehandlat utan begränsningar. Begränsningar i NR blir inte trovärdiga om Jordbruksverket samtidigt har reglering utan begränsningar. Ett förslag är att Jordbruksverkets beslut om användning av konventionellt obehandlat formuleras i linje med NR. Referensgruppen bör ta ställning till hur frågan ska hanteras. Vill referensgruppen gå vidare med frågan huruvida detta förökningsmaterial och plantor kan anses OK att säljas som ekologiska, bör det göras i en speciell arbetsgrupp eftersom det är komplext och tar för mycket tid vid ordinarie möte. Slutsats: Referensgruppen anser att man bör tillsätta en grupp som tittar närmre på om det kan bedömas rimligt att detta material kan ingå i ekologisk produktion. 8. Information om läget för nya förordningsförslaget Jackis Lannek redogjorde för läget: Det italienska ordförandeskapet har ordnat med ett flertal möten i en så kallad rådsarbetsgrupp. Hela förordningsförslaget är nu genomdiskuterat en gång. Ordförandeskapet har nu ställt samman ett kompromissförslag utifrån diskussionerna. Förslaget omfattar de första 20 artiklarna. Generellt är det så att en majoritet av medlemsländerna inte anser det rimligt att avskaffa undantagen i den utsträckning som kommissionen har föreslagit. Man vill hellre att man granskar undantagen ett och ett för att se vad som är rimligt att eventuellt ändra. Särskilt lyfts behovet av att köpa in icke ekologiska avelsdjur eller icke ekologisk utsäde samt möjligheten att ha både ekologisk och konventionell produktion på samma gård fram som viktiga frågor att inte ändra för mycket. Även stympning av djur och då ffa avhorning finns det också en majoritet för att man kan behöva ha kvar. Några få länder vill också ha kvar möjligheten att näbbtrimma. Man föreslår också att ta bort mycket av bilagorna där alla detaljregler finns och istället ta fram dessa regler i så kallade genomförandeakter. Det betyder att detaljerna arbetas fram ungefär som nu, tillsammans med medlemsstaterna. Om detaljreglerna ligger kvar i bilagan till rådsförordnigen, som i kommissionens förslag, så kan de bara ändras av rådet eller i vissa fall genom att kommissionen får ta fram så kallade delegerade akter. Delegerade akter innebär att kommissionen kan besluta om regler fast inte en majoritet av medlemsstaterna stöder förslaget. Att rådet ändrar i bilagorna innebär att man skjuter över tekniska detaljer till ett forum som huvudsakligen ska arbeta med politiska ställningstaganden. En effekt av det är att det blir en mycket trög process och att man sannolikt inte gör några ändringar. Fördelen med det är att beslutade regler ligger fast. Nackdelen är att om man upptäcker att en regel inte fungerar i praktiken så kan det ta lång tid innan eventuella fel kan rättas till. Under måndagen den 3 november diskuterades ordförandeskapets kompromissförslag i särskilda jordbrukskommittén. Vi har inte sett rapport från mötet, men förväntar oss någon form av politiskt inriktningsbeslut för det fortsatta arbetet nu. Europaparlamentet kommer sannolikt inte med något yttrande förrän i vår. Jordbruksverket försöker dela med sig av uppdateringar kring processen när det finns något att rapportera genom information i det digitala ekobrevet.

Marianne Schönning önskar att Jordbruksverket skickar ut ordförandeskapets kompromissförslag. Jackis sa att hon ska fråga jurist om det är möjligt och om det är möjligt så sekretessgranskas underlaget innan det skickat ut. 9. Information om Jordbruksverkets godkännande av insamlingssystem för hushållsavfall Kort om tid. Göran skickar ut informationen separat (i efterhand). Bifogat sist i minnesanteckningarna. Informationen är avidentifierad. 10. Övriga frågor a) Information om insatsvaror främst gödsel: Flera företag önskar att kunna märka sina produkter som att de kan användas i ekologisk produktion, motsvarande KRAV:s tillåtetbedömning och certifiering. Behovet gäller framför allt gödselmedel. Det behövs också möjlighet att kontrollera att innehållet i gödselmedelsprodukter som säljs verkligen motsvarar information på förpackning eller annan marknadsföring av produkten. Sverige har nu som enda medlemsstat drivit detta i förhandlingarna i rådsarbetsgruppen, med ett visst stöd av tre andra MS. Vi har skrivit ett förslag till hur kontroll av insatsvaror skulle kunna föras in i förordningen, som vi hoppades kunna skicka in tillsammans med en andra MS, men de backade ur. Eftersom stödet varit ljumt får vi försöka lösa det på eget sätt på hemmaplan. Det är dock intressant i samtal med enskilda delegater från olika MS så håller de mer eller mindre med om problemen eller verkar omedvetna om problem och behov. b) Återkoppling/information om nationella riktlinjers insats att gå igenom, förfina och tydliggöra underlag till referensgruppens agenda På referensgruppsmötet den 16 september diskuterades utvärderingen av referensgruppens arbetssätt. Då föreslogs att projektet nationella riktlinjer kunde gå igenom de underlag som skickas in till punkter på agendan. Detta för att förbättra och tydliggöra underlagen (t.ex. stämma av mot förordningar, kolla status för frågan och kolla upp om vad som ev. sagts eller beslutats tidigare). Magdalena Presto har stämt av det med LRF (som driver projektet nationella riktlinjer) och informerade om att så länge nationella riktlinjer är i projektform och det finns projektmedel kvar, kan man ta sig an den uppgiften. I praktiken innebär det att NR under 2015 (åtminstone en bit in på året) kan ta sig an uppgifter för underlag och minnesanteckningar i referensgruppen. Som läget är nu är frågan om vem som ska förvalta NR efter projekttidens slut inte klar, men det är tydligt att efter projekttidens slut får Jordbruksverket ta ansvar för det arbete som NR utfört i referensgruppen.

Punkt 9. Information i efterhand om hushållsavfallsfrågan (av Göran Ekbladh, Jordbruksverket): X beslut är i det närmaste klart. De är ett kommunalförbund som har skickat ansökan och beslutet ska ställas till dem. Beslut till XX har stött på svårigheter. Det är många kommuner som levererar sitt matavfall till anläggningen XX. Eftersom beslutet gäller insamlingssystemet och kommunerna ansvarar för insamlingssystem så har vi varit inställda på att rikta beslutet till kommunerna. Anläggningen ser svårigheter med det och vill hellre att ansökan går genom dem. Det skulle vara enklare med att en part står som sökande och att alla kommunernas insamlingssystem ses som ett insamlingssystem som levererar till anläggningen. Så vi har kommit fram till att tillmötesgå deras önskemål även om det är att tänja på gränser. När vi skulle ha klart vilka kommuner det gällde visade det sig att det även finns kommuner i Norge. En svensk myndighet kan inte godkänna sådant som rör förhållanden i Norge. Så här sattes vi på prov att lösa även den knuten och där är vi inte framme ännu. Det har varit en lång väg att gå: Vi började en diskussion i referensgruppen. Det var viktigt att komma fram till en samsyn i referensgruppen, vilket tog sin tid. Diskussionen i sak blev sedan för detaljerad för referensgruppen och vi gjorde en arbetsgrupp. Arbetsgruppen kom med synpunkter och förslag till den checklista som Jordbruksverket redan hade. Arbetsgruppen hade inte resurser att driva frågan så Göran Ekbladh fortsatte med arbetet genom att stämma av och komplettera det arbetsgruppen hade kommit fram till med annan information om hur praxis och krav ser ut i dag, t ex certifieringen SPCR 120. Denna större lista skickades till referensgruppen för kommentarer. Därav följde kontakter med Avfall Sverige för att genom dem få deras syn på kraven i EU: förordning för ekologisk produktion och vad som kunde vara möjligt och vilka hinder som kunde finnas. Därefter skrevs ett förslag till beslutstext som också den referensgruppen men även Avfall Sverige kunde kommentera. Viktiga krav från referensgruppen var t ex frivillighet och spårbarhet samt möjlighet till tillsyn. Avfall Sverige deltog också på ett referensgruppsmöte. Nu hade vi ett förslag till beslutstext som en enig referensgrupp kunde ställa sig bakom. Den lämnades för juridisk granskning. Förslaget skiljde sig ganska mycket från traditionella beslut som Jordbruksverket fattar. Besluten ska normalt vara mycket tydliga och konkreta i vilka krav och villkor som ställs. Beslutet om insamlingssystem kunde dock omöjligt detaljreglera sophanteringen i olika kommuner. Men vi kom fram till förslag som vi lät Avfall Sverige läsa var det tillräcklig tydligt för att kommunerna skulle förstå villkor? Vi filade ytterligare på texten. Frågan om frivillighet diskuterades med Avfall Sverige ur juridisk synvinkel kunde kravet på frivillighet undergräva insamlingen i de kommuner som har ska-krav på källsortering i sin renhållningsordning (föreskrift). Vi diskuterade detta både med de sökande och Avfall Sverige. Till slut kom vi ändå fram till att ha kvar en formulering om frivillighet. Det visade sig också att vårt bemyndigande inte täckte insatsvaror, endast jordbruksprodukter. Det innebar

en diskussion med Landsbygdsdepartementet om ändring av den nationella förordningen. Här hade vi diskussioner om bemyndigande för att fatta beslut och bemyndigande om att göra tillsyn. Vi fick endast bemyndigande för beslut men inte för tillsyn. Som tur var blev nationella förordningen ändrad just innan regeringen avgick efter valet. Jordbruksverket menar att det, trots att vi inte fick bemyndigande för tillsyn, finns möjligheter till uppföljning av beslut men att vi inte har lagstöd för att tvinga fram att följa beslutet. Vi kan dock ta tillbaka beslutet om inte villkoren i beslutet följs. De andra villkoren i beslutet har också stötts och blötts i den juridiska granskningen. Sedan dök problematiken om matavfall från flera kommuner till en anläggning och till sist att det tas in matavfall från Norge. Dessutom har anläggningarna velat tillämpa ett andelssystem för kommuner med och utan godkänt insamlingssystem, motsvarande det för factory farming. Det frihetsutrymmet finns ju endast för gödsel och ABP där begreppet factory farming nämns i bilaga I, men det har varit svårt att få förståelse för det. Anläggningarna och slutprodukten berörs också av kraven i bilaga I i förordningen. Vi hanterar det med ett brev till anläggningen med kopia på beslutet till kommunen och information att anläggningen ska kunna visa upp intyg till köparen om vilka substrat som tillförts anläggningen samt analysresultat på tungmetallinnehåll som är representativt för den aktuella leveransen. Kontrollorganen ska sedan kontrollera att dessa intyg finns. När vi till slut hamnar i Norge känns det som vi hamnar längre och längre ut i periferin av hur det var tänkt med slutet och övervakat insamlingssystem? Orden slutet och övervakat andas avgränsning och begränsning.