Rapport från expertgruppen om humle 5 mars 2015

Transkript

1 1(5) Rapport från expertgruppen om humle 5 mars 2015 Sammanfattning En del länder vill behålla reglerna ungefär som de är, medan andra vill avskaffa hela systemet. De länder som vill behålla reglerna ser små möjligheter till förenklingar. De är oroliga för att EU-humlen ska få sämre rykte om man lättar på bestämmelserna. KOM svarade inte på önskemålen om att riktigt små producentländer bör undantas från reglerna. Från Sverige deltog Katarina Johansson på Jordbruksverket. Eftersom det var ett specialmöte så satt en av delegaterna som ordförande, inte KOM. KOM kommer inte heller att ta fram någon rapport där det framgår vem som sagt vad. Istället kommer ordföranden att ta fram allmänna slutsatser utan att ståndpunkterna hänförs till enskilda länder. A. Allmänna frågor Det här mötet inleder processen om revidering av humlereglerna Mötet är ett led i KOM:s övergripande strävan att passa på att förenkla regelverken i samband med att de anpassar dem till Lissabonfördraget. KOM påpekade att om de endast delade upp alla förordningar i en delegerad akt och en genomförandeakt så skulle vi till slut ha ett system med över 400 rättsakter. De siktade istället på 40 stycken: 20 genomförandeakter och 20 delegerade akter. I princip vill de ha en rättsakt av varje sort för de olika områdena i 1308/2013. De visste inte ännu om humle skulle få egna rättsakter eller om frågan skulle ingå i reglerna om handelsnormer. KOM:s process för arbetet inleds med en öppen diskussion med experterna. Syftet med den diskussionen är att få upp alla åsikter på bordet, inte att länderna ska deklarera sina positioner. Dagens humlemöte var ett sådant inledande möte. Efter detta inledande möte ska KOM ta fram ett arbetspapper. I det här fallet räknar de med att lägga fram ett dokument till expertgruppen i april eller i maj. Efter den diskussionen ska KOM ta fram konkreta textförslag, men det blir inte före sommaren. KOM uppmanade alla länder att skicka in skriftliga synpunkter. Dessa kommer att publiceras på Circa.

2 2(5) Synpunkter på arbetsgången Mötet hölls samtidigt som en rådsarbetsgrupp diskuterade förenklingar av den gemensamma marknadsordningen. Det upplägget gjorde det omöjligt för en enskild expert att delta i båda mötena. Ett land undrade hur de båda mötena hängde ihop, och ett annat land hoppades att KOM kunde samordna mötena bättre i framtiden. KOM menade att diskussionerna i rådet var en reaktion på ett annat initiativ, men att mycket som sades där stämde överens med KOM:s ambitioner i Lissabon-processen. De skulle försöka undvika krockar i framtiden, men lovade ingenting bestämt. Stora principiella skillnader mellan MS MS är oeniga om vad som bör göras med systemet. En grupp länder vill behålla systemet i stort sett oförändrat och menar att de inte behöver några förenklingar. Särskilt ett land betonade att sektorn är politiskt viktig för dem, och att det var mycket viktigt att bevara kvaliteten på EUproducerad humle. Flera andra länder tycker att hela systemet kan läggas ner. Detta kräver dock en ändring av rådsförordningen och kan inte göras i det förenklingsarbete som KOM håller på med nu. Ett land påpekade att de behövt införa systemet 2001 i samband med förberedelserna för EU-medlemskapet. Innan dess hade marknaden hanterat detta själva via kommersiella kontrakt, och det hade fungerat bra. Ett annat land betonade också att det här handlar om kommersiella frågor, och tillade att bryggerierna själva hade mycket striktare kvalitetskrav än vad EU-reglerna innebar. De andra länderna som uttalade sig mot systemet menade att de hade en så liten produktion att det var orimligt att de skulle behöva bygga upp ett kontrollsystem. B. Erkännande av producentorganisationer Tre länder menade att det räcker med de regler som finns i rådsförordningen, och att de kompletterande reglerna i 1299/2007 inte behövs. Ett av dem menade dock samtidigt att PO framöver skulle få ett allt större ansvar för att bevara kvaliteten, och noterade att de hade problem med att sorter blandades på fälten. Två länder höll inte med. De betonade att det var obligatoriskt för MS att erkänna PO inom humlesektorn. Ett av länderna hade några tekniska förslag, bland annat om tidpunkten för rapportering enligt artikel 5.1, och möjligheten att erkänna mindre PO enligt artikel 2.2. Ett land påpekade att kommissionsförordningen handlar om producentgrupper, inte om producentorganisationer. De undrade om detta betydde att reglerna numera faller under landsbygdsprogrammet istället för marknadsordningen. KOM menade att så inte var fallet, de menade att det bara handlade om att byta term i kommissionsförordningen.

3 3(5) KOM påpekade att en del av 1299/2007 numera var överflödig, eftersom samma aspekter reglerades av rådsförordningen. De trodde inte att de nödvändiga justeringarna av förordningen skulle leda till någon permanent ökad administration, men det kunde bli nödvändigt för MS att göra vissa ändringar i sina nationella föreskrifter till exempel om hur stor en PO måste vara för att erkännas. C. Ekvivalensintyg för import av humle Åsikterna om ekvivalensintygen återspeglade ländernas uppfattning när det gäller certifieringskraven. Om man avskaffar certifieringskravet inom EU så finns det inte längre någon anledning att ha kvar ekvivalensintyget. Det motsatta gäller också: om EU har en certifiering så behövs något system för att tillämpa samma krav på importerade produkter. Två länder ville redan nu stryka artikel 9 i 1295/2008, som säger att MS ska genomföra regelbundna stickprovskontroller av importerad humle och rapportera resultaten till KOM. De menade att den regeln var svår att tillämpa och inte bidrog till att höja kvaliteten på humleutbudet. Ett land tog upp frågan om privat certifiering. De menade att detta inte var ett alternativ, eftersom man inte kunde lita på privata företag med vinstintressen. Detta fick ett annat land att påpeka att privata certifieringsföretag var normalt inom ekologisk odling. Ett land konstaterade att de inte kände till något fall då undermålig humle importerats från länder utanför EU. De undrade om detta berodde på kontrollerna eller om det inte fanns något intresse av att importera sämre produkter. KOM konstaterade att det fanns inslag i reglerna som de ville behålla. Framför allt gällde det spårbarhet och hög kvalitet, men å andra sidan täcktes delar av detta redan av rådsförordningen. När det gällde kontroller skulle de fundera på om man kunde koppla kontrollfrekvensen till en riskbedömning istället för att kräva att minst fem procent av de importerade partierna kontrolleras. Ett land invände att det inte gick att dra ner på kontrollkraven för länder som inte importerade så mycket, eftersom alla produkterna hamnade på den inre marknaden. KOM tog också upp problemet med att de publicerar listor över godkända certifieringsorgan i länder utanför EU. Om deras listor inte var helt uppdaterade så kunde sändningar fastna vid gränsen. D. Handelsnormer och certifiering Skiljelinjerna mellan de som vill avskaffa hela systemet och de som vill ha kvar det i stort sett oförändrat upprepades även under den här punkten. Ett land betonade att undantagen i artikel 1.3 i 1850/2006 bör byggas ut så att små producentländer inte omfattas av kraven i förordningen. De menade att också artikel 20 borde ändras så att rapporteringskraven inte gäller mikrobryggerier. De undrade också varför artikel 1.3.b bara gällde humleprodukter och

4 4(5) inte själva humlen. Ett annat land stödde inlägget, och menade att eftersom det handlade om så extremt små volymer så var det inte möjligt att ett undantag för dessa kunde påverka EU-produktionens rykte. Ett land upprepade att humle var politiskt viktigt för dem och att de certifierat produkten sedan De menade att det inte räckte med enbart reglerna i rådsförordningen, och att de inte såg några möjligheter till förenkling. Landet menade att det inte kunde vara någon större administrativ belastning för någon medlemstat att göra de här kontrollerna. Tre länder stödde inlägget. Ett land kontrade med att det jobbiga var att bygga upp och underhålla kontrollsystemen, inte att genomföra själva kontrollerna. De jämförde med systemet för exportbidrag, där man avskaffade bidrag bland annat med argumentet att de användes sällan och att det gör det besvärligt att hålla igång systemen. Landet betonade också att de komplicerade reglerna kunde skrämma bort nya producenter. Ett land påpekade att deras näring hade ett eget system för spårbarhet. De menade dock att så länge som systemet finns kvar över huvud taget så behövs de detaljerade reglerna i kommissionsförordningen. Ett land hade omfattande tekniska synpunkter. Bland annat ville de ha tydligare tekniska definitioner och en officiell sortlista. De skulle återkomma skriftligt. KOM konstaterade att de flesta ville ha kvar detaljreglerna, även om de kunde tänkta sig någon förenkling här och var. De svarade inte på förslaget att små producentländer inte skulle omfattas av systemet. KOM ställde två frågor: dels om vilka andra sektorer än bryggerierna som använder humle, och dels om vilka resultat kontrollerna får fram och hur mycket de kostar att genomföra. Det framkom att humle ibland används för mediciner, te och choklad. Ingen kunde vid sittande bord säga något om kostnaderna för systemet. E. Information Ett land hade svårt att rapportera om kontrakt för den kommande säsongen, och ville ändra reglerna i det avseendet. De ville också att datan skulle publiceras på Circa. Ett land tyckte att informationen i och för sig var viktig, men de hade svårt att få in uppgifterna från sina odlare. De undrade om man kunde tidigarelägga rapporterna (från mars till september) så att den skulle kännas mer aktuell för producenterna. Ett annat land stödde det förslaget, medan två länder var mer tveksamma. Ett av de länderna menade att om man tidigarelade datumet så skulle man inte få med den importerade humlen i statistiken. Två länder ville behålla reglerna i stort sett oförändrade. Ett land betonade att det måste finnas ett klart syfte med att samla in datan, och att det finns andra källor som man kan använda.

5 5(5) KOM menade att de redan hade förenklat reglerna, i och med att de inte längre krävde att uppgifterna skulle fördelas på olika sorter. De angav inte någon konkret användning för datan, annat än att det är bra att veta hur produktionen ser ut. De höll med om att en del data, särskilt om kvantiteter och arealer, finns på andra ställen. De undrade om det var meningsfullt att samla in priser. KOM funderade också på att man skulle kunna göra rapporteringen frivillig för små producentländer. Ett land menade att datan borde redovisas på kommittémötena, åtminstone en gång om året. KOM tyckte att det var en bra idé.