ANTIBIOTIKA OCH DJUR I SVERIGE 2011 EN RAPPORT FRÅN STRAMA VL

Transkript

1 ANTIBIOTIKA OCH DJUR I SVERIGE 2011 EN RAPPORT FRÅN STRAMA VL

2 Innehåll Några begrepp 4 Försäljning av antibiotika för djur 6 Gris 11 Nötkreatur 14 Tamhöns 16 Häst 18 Hund och katt 20 Livsmedelsburna zoonoser 22 Fokus övervakning 24 Källor och vidare information 26 SVA:s rapportserie 24 ISSN Grafisk produktion: Tecknarn i Roslagen Foto omslag: Marie Sjölund Tryck: Danagårdlitho 2012 Statens Veterinärmedicinska Anstalt besök. Ulls väg 2B post. SE Uppsala, Sweden telefon fax e-post. sva@sva.se webb. 2

3 INLEDNING Inledning Detta är fjärde utgåvan av rapporten Antibiotika och djur i Sverige. Rapporten beskriver användning av antibiotika samt förekomsten av antibiotikaresistens hos bakterier från djur i Sverige. Syftet är att ge översiktlig information om hur antibiotika används och hur vanligt eller ovanligt det är med resistens hos olika typer av bakterier. För att stärka arbetet med att motverka antibiotikaresistens finns Strama VL vid SVA. Strama utläses Strategigruppen för rationell antibiotikaanvändning och minskad antibiotikaresistens och VL står för Veterinär och Livsmedel. Strama VL ska stödja samverkan, och fungerar som en kontaktpunkt och ett kunskapscentrum för alla de olika intressenter som arbetar för att motverka antibiotikaresistens. I Sverige övervakas resistens genom programmet SVARM 1. Programmet kompletteras av SVARMpat 2 där övervakning och olika undersökningar med fokus på bakterier som orsakar sjukdom hos djur genomförs. Resultaten från dessa två program redovisas årligen i rapporten SVARM som är skriven på engelska. Nytt för i år är att rapporten SVARM 2011 kommer ges ut först till hösten. Men liksom tidigare år ligger data från den till grund för informationen i denna rapport. Jämförelser görs med andra länder, och då är uppgifterna hämtade från de olika ländernas nationella övervakningsrapporter eller från Europeiska myndigheten för livsmedelssäkerhetens rapport om antibiotikaresistens. Mer utförlig information om övervakning av zoonoser och om program för övervakning och kontroll av djursjukdomar finns på SVAs webbplats. Sett i ett internationellt perspektiv är läget avseende användning av antibiotika och förekomst av antibiotikaresistens inom svensk djurhållning i stort gynnsamt. Övervakning av resistensläget och antibiotikaförbrukningen ger viktig kunskap och kan bidra till en ansvarsfull och väl avvägd användning av antibiotika. Detta, kombinerat med god hygien och smittskyddsåtgärder är viktigt för att motverka antibiotikaresistens så att antibiotika bevaras som verksamma läkemedel för människor och djur. Christina Greko, Oskar Nilsson & Marie Sjölund Strama VL 1 Svensk veterinär antibiotikaresistensmonitorering 2 Svensk veterinär antibiotikaresistensmonitorering, djurpatogener (i samarbete med Svenska Djurhälsovården) 3

4 Några begrepp Indikatorbakterier I SVARM undersöks resistens hos Escherichia coli och enterokocker från slumpmässigt valda friska djur. Resultaten anses indikera hur användningen av olika antibiotika över tid påverkar resistens hos djurpopulationens normala bakterieflora. Därför används ofta begreppet indikatorbakterier för denna typ av undersökning. Normalfloran anses utgöra en reservoar för resistensgener som på olika sätt kan spridas till andra bakterier hos djur och människor. Undersökningar görs med liknande metodik i flera EU-länder. Foto av: Bengt Ekberg ESBL Förkortningen ESBL står för extended spectrum betalactamase som är en egenskap hos bakterier som gör att de bryter ner penicilliner och cefalosporiner. Bakterier som bildar ESBL är resistenta mot alla antibiotika i dessa två klasser. Bakterier som bildar ESBL kan till exempel vara tarmbakterier som Escherichia coli och Klebsiella pneumoniae. På laboratoriet bör man misstänka ESBL till exempel om en undersökt E. coli eller Klebsiella är resistent mot tredje generationens cefalosporiner som ceftiofur, cefotaxim eller ceftazidim. Ett sådant fynd bör alltid konfirmeras genom ytterligare tester. Enzymerna de bildar ges olika namn som CTX-M-1, CTX-M-15, TEM-52, SHV-12 och CMY-2. Gram-negativa tarmbakterier som bildar olika ESBL är ett ökande problem inom vård och omsorg. Laboratorier som påvisar bakterier som bildar ESBL ska anmäla detta till Smittskyddsinstitutet. ESBL CARBA är en speciell grupp av enzymer som bryter ner flertalet cefalosporiner och karbapenemer. Resistenstypen är ännu ovanlig hos människor i Sverige. Konsekvenserna av eventuell spridning av ESBL CARBA är mycket allvarliga, och Socialstyrelsen och Smittskyddsinstitutet (SMI) anser att det har högsta prioritet att motverka spridning inom vården. Bakterier som bildar ESBL har också påvisats i prover från sjuka hästar, hundar och katter samt 4

5 några begrepp från friska grisar och kycklingar. ESBL CARBA har ännu inte påvisats hos svenska djur (till och med 2011). MRSA Förkortningen MRSA står för meticillinresistenta Staphylococcus aureus. Meticillinresistens innebär att bakterien är resistent mot alla beta-laktamantibiotika, det vill säga penicilliner och cefalosporiner. Vid resistensbestämning visar sig meticillinresistens som resistens mot oxacillin och/eller cefalotin. Misstänkta fall bör alltid konfirmeras genom att bakterien undersöks med molekylärbiologiska metoder. MRSA kan orsaka sjukhusspridda infektioner hos människor, men finns i ökande omfattning också hos människor utanför vården. Liksom vanliga stafylokocker kan MRSA bäras utan symtom. Infektion med MRSA hos människor är anmälningspliktigt enligt Smittskyddslagen. Hos sport- och sällskapsdjur (hundar, katter, hästar) påvisas MRSA oftast i samband med sjukdom hos djuret, till exempel sårinfektioner, men djuren kan också bära bakterien utan symtom. Bland lantbrukets djur (grisar, nötkreatur) är det vanligaste att djuren bär bakterien utan att visa symtom. Första gången MRSA påvisades hos djur i Sverige var Till och med 2011 har MRSA påvisats hos hund, häst, katt, gris och nötkreatur i Sverige. Infektion med MRSA hos djur ska anmälas till Länsstyrelsen och till Jordbruksverket (SJVFS 2007:90). MRSP Förkortningen MRSP står för meticillinresistenta Staphylococcus pseudintermedius. Meticillinresistens innebär att bakterien är resistent mot alla betalaktamantibiotika, det vill säga penicilliner och cefalosporiner. Vid resistensbestämning visar sig meticillinresistens som resistens mot oxacillin och/ eller cefalotin. Misstänkta fall bör konfirmeras genom att bakterien undersöks med molekylärbiologiska metoder. MRSP smittar i första hand mellan hundar, men fall har också påvisats hos häst och katt. Den vanligast förekommande typen av MRSP i Sverige är multiresistent och motstår de flesta antibiotika som finns godkända för användning till hund. Första gången MRSP påvisades hos djur i Sverige var Infektion med MRPS hos djur ska anmälas till Länsstyrelsen och till Jordbruksverket (SJVFS 2007:90). VRE Förkortningen VRE står för vankomycinresistenta enterokocker. Vankomycin är en typ av glykopeptid, och VRE är resistenta mot flera eller alla glykopeptider. Vankomycin kan vara ett av få alternativ för behandling av infektioner med enterokocker hos människor. Spridning av VRE är därför ett problem inom sjukvården. Fynd av VRE hos människa är anmälningspliktigt enligt Smittskyddslagen. I Sverige har VRE hittats hos kyckling. Resistensbestämning Resistensbestämning, eller mer korrekt antibiotikakänslighetsbestämning, är en laboratorieundersökning där man undersöker vilken koncentration av antibiotika som krävs för att hämma eller avdöda en bakterie. Vid SVA används en metod där den bakterie man vill undersöka odlas i olika koncentrationer av antibiotika. Undersökningen visar den lägsta koncentrationen som hämmar bakterien (MIC, minimum inhibitory concentration). Målsättningen med resistensundersökningen är oftast att få vägledning om vilket eller vilka antibiotika som kan ha effekt mot en bakterieinfektion hos ett sjukt djur (klinisk diagnostik). Undersökningen kan också göras i syfte att övervaka om en bakteriepopulation håller på att förändras, till exempel genom att resistensgener plockats upp av bakterien. För att översätta MIC-värdet till känslig (S, sensitiv) eller resistent (R) används i förväg fastställda tolkningskriterier. Kriterierna är olika beroende på om det handlar om klinisk diagnostik eller om övervakning. 5

6 FÖRSÄLJNING Försäljning av antibiotika för djur I Sverige är alla antibiotika för veterinärmedicinskt bruk receptbelagda. Antibiotika används som läkemedel för att behandla bakteriella infektioner. I vissa fall kan antibiotika också användas för att förebygga infektioner. Läkemedlen ges antingen till enskilda djur genom injektioner, tabletter, eller som lokalbehandling, eller till grupper av djur genom att antibiotika blandas i fodret eller dricksvattnet. I många länder i världen används antibiotika också utan veterinärmedicinska skäl i foder för att öka djurens tillväxt. Den typen av användning förbjöds i Sverige 1986 och inom EU år SVA har sedan 1980 analyserat statistik över den totala försäljningen av antibiotika för djur och Jordbruksverket rapporterar sedan 2006 läkemedelsstatistik indelat per djurslag. I båda fallen baseras rapporteringen på statistik från Apotekens Service. Vid bearbetning av statistiken för 2011 upptäcktes att all försäljning av så kallade licensläkemedel inte fanns med i underlaget. Siffrorna för 2011 är därför inte helt kompletta. Det är angeläget att de problem som ligger bakom detta åtgärdas så att statistiken framöver blir rättvisande. Bortfallet påverkar framförallt läkemedelsgrupperna aminoglykosider & polymyxiner, aminopenicillin, penicillin samt tetracyklin. Utveckling över tid i Sverige Antalet djur i landet har förändrats över tid. För att bättre kunna beskriva förändringar sedan 1980 har den sammanlagda vikten av djur olika år skattats enligt en modell som tagits fram av det Europeiska läkemedelsverket (EMA). Försäljningen av antibiotika uttryckt som mg aktiv substans per kg sammanlagd levandevikt framgår av figur 1. Figur 1. Försäljning av antibiotika för djur i Sverige uppdelat på läkemedel för behandling av enskilda djur (injektioner och tabletter), behandling av grupper av djur (foder och vatteninblandning) samt antibiotika i tillväxtökande syfte uttryckt som mg aktiv substans per kg sammanlagd levandevikt av de större djurpopulationerna. 6

7 Foto av: Marie Sjölund Sedan början av 1980-talet har försäljningen av antibiotika för användning till djur minskat med mer än 50 %. Förbudet mot antibiotika i tillväxtökande syfte 1986 förklarar en del av nedgången. Problem med avvänjningsdiarréer efter förbudet ledde i början till att antibiotika ofta skrevs ut på recept för inblandning i foder. Under 90-talet arbetade olika intressenter på bred front med forskning och kunskapsöverföring för att komma tillrätta med diarréerna. Den påtagliga minskningen av försäljningen av antibiotika för gruppbehandling är ett resultat av detta arbete. Idag utgör antibiotika för behandling via foder eller vatten mindre än 10 % av den totala försäljningen. Internationell jämförelse Det Europeiska läkemedelsverket har fått i uppgift att ta fram system för insamling av jämförbar statistik över försäljning av antibiotika för djur inom EU. Som ett första steg har en rapport sammanställts över försäljningen i de nio länder som sedan längre tid publicerat sådan statistik. En metod för att korrigera för att olika länder har olika många djur togs fram, och försäljningen uttrycks som mg aktiv substans per kg skattad sammanlagd levandevikt av de antalsmässigt större djurslagen. Som framgår av figur 2 är användningen av antibiotika för djur i Sverige lägre än i flertalet andra länder. Siffrorna ska tolkas med viss försiktighet, eftersom de påverkas av många faktorer som sammansättning av djurpopulationen, typ av djurhållning och förekomst av olika sjukdomar. Figur 2. Försäljning av antibiotika för djur 2009 i olika europeiska länder uttryckt som mg aktiv substans per sammanlagd kg levandevikt av de större djurpopulationerna. 7

8 FÖRSÄLJNING Statistiken år 2011 Under 2011 såldes totalt kilo aktiv substans av olika antibiotika för veterinärmedicinskt bruk i Sverige. Av detta var 59 % vanligt penicillin (penicillin G), i huvudsak produkter för injektion (tabell 1). Penicillin används i stor utsträckning för att behandla juverinflammationer hos kor, men användningen till grisar och hästar är också betydande. Penicillin har ett smalt spektrum och har därför en begränsad påverkan på resistensläget vilket tydligt framgår av det mycket gynnsamma resistensläget för bakterier från vuxna nötkreatur (figur 5). Användning av kombinationer av sulfa och trimetoprim är också vanligt. Under 2011 utgjorde andelen produkter avsedda för behandling av hästar via munnen 61 % av försäljningen av sulfa och trimetoprim. Tetracykliner, den tredje största gruppen, används främst för behandling av grisar via foder eller vatten och för behandling av nötkreatur genom injektioner. Tabell 1. Försäljning av antibiotika för djur (kg aktiv substans) år 2011 uppdelat på medel för individuell behandling (tabletter, injektioner), lokalbehandling av juver och för gruppbehandling (via foder eller vatten). Siffror som nämnvärt kan påverkas av ett visst bortfall av licensläkemedel visas i rött. Antibiotikaklass a Individuell behandling Lokalbehandling av juver Gruppbehandling Totalt Tetracykliner 520,5 552, ,6 Penicilliner 6 627,3 69, ,4 Aminopenicilliner 564,6 35,7 600,4 Aminopenicillin med enzymhämmare 122,7 <1,0 123,0 Cephalosporiner, 1:a generationen 484,3 484,3 Cephalosporiner, 3:e generationen 13,2 <1,0 13,3 Aminoglykosider & polymyxiner 344,1 82,6 76,6 503,2 Trimetoprim & sulfa 2 205, ,1 Makrolider och linkosamider 287,4 361,0 648,5 Fluorokinoloner 118,1 1,7 119,8 Pleuromutiliner 12,8 126,8 139,6 Totalt ,1 152, , ,1 a För ingående ATC-vet grupper se SVARM 2011, Tabell AC 1 8

9 FÖRSÄLJNING Kommentarer till trender i förhållande till djurslag Jordbruksverket rapporterar sedan 2006 statistik över försäljning av vissa djurläkemedel indelat per djurslag. I tabell 2 återges den procentuella fördelningen av den totala försäljningen per substans fördelat på sällskapsdjur och livsmedelsproducerande djur inklusive häst. Beräkningen är gjord baserat på siffror som presenteras i Jordbruksverkets rapport Användning av djurläkemedel Sällskapsdjuren står för 15 % av den totala volymen och där är läkemedel med aminopenicilliner (till exempel amoxicillin) eller cefalosporiner vanligast. Försäljningen av antibiotika för livsmedelsproducerande djur domineras av penicillin, tetracyklin och trimetoprim-sulfa. Av den senare typen av läkemedel används en stor andel för behandling av hästar. Tyvärr kan det som förskrivs till häst och nötkreatur inte fullt ut delas upp på de olika djurslagen. I följande avsnitt har olika källor använts som underlag för kommentarer till trender i försäljning av antibiotika för olika djurslag. Tabell 2. Procentuell fördelning av försäljning av antibiotika per djurslagskategori Livsmedelsproducerande djur inklusive häst Sällskapsdjur Andra djur eller okänt djurslag Tetracyklin 83% 7% 9% Penicillin G & V 97% 3% <1% Aminopenicillin 17% 76% 7% Cefalosporiner 2% 97% <1% Aminoglykosider & polymyxiner 76% 5% 19% Trimetoprim & sulfa 87% 10% 3% Makrolider & linkosamider 61% 39% <1% Fluorokinoloner 69% 30% <1% Pleuromutiliner 100% 0% 0% Alla antibiotika 83% 15% 3% Gris Antibiotika för behandling via foder eller vatten används framförallt till grisar. Försäljningen av den typen av produkter har minskat med 39 % under de senaste fem åren. Under samma period har antalet slaktade grisar bara minskat med 5 % vilket innebär att siffrorna ska tydas som en sann minskning av användningen. Försäljningen av penicillin och trimetoprim-sulfa för injektion av grisar har ökat. Detta speglar troligen delvis en övergång från behandling av grupper av grisar till behandling av enskilda sjuka individer, vilket är i linje med svenskt synsätt på ansvarsfull antibiotikaanvändning. Mjölkkor Svensk Mjölk publicerar årligen statistik över hälsan hos djur anslutna till Kokontrollen. Den vanligaste sjukdomen som leder till behandling är klinisk juverinflammation, men förekomsten har minskat under senare år och motsvarar nu 13,0 behandlingar per 100 kor och år. Detta är internationellt sett en låg siffra. Idag behandlas över 80 % av juverinflammationerna med penicillin. Svensk Mjölk uppskattar också att ungefär 30 % av korna behandlas lokalt i juvret i samband med sinläggning. 9

10 FÖRSÄLJNING Tamhöns Antibiotika används mycket sällan för behandling av kycklingar eller höns. Inom programmet Frivillig och förebyggande salmonellakontroll i fjäderfäbesättningar - smittskyddskontroll på gårdsnivå samlar Svensk Fågel in uppgifter om eventuella läkemedelsbehandlingar av slaktkycklingar. Under 2011 rapporterades behandling av fem slaktkycklingflockar av totalt producerade (0,2 %). Djuren behandlades antingen med amoxicillin eller med tylosin. Siffran är internationellt sett mycket låg. Fisk Statistik över läkemedelsanvändning till odlad fisk sammanställs och rapporteras årligen av Fiskhälsan. Behandling av odlad fisk sker nästan alltid genom att antibiotika blandas i fodret. Förekomst av sjukdomar påverkas av vattentemperaturen, och därför kommer behovet av antibiotikabehandling att variera mellan åren. Under 2011 användes knappt 50 kg antibiotika till fisk, i huvudsak för behandling av flavobakterios. Användningen motsvarar 4 g per ton odlad fisk. I mitten av 90-talet var användningen av antibiotika per ton odlad fisk cirka 10 gånger högre. Den markanta minskningen förklaras till stor del av en ökad användning av effektiva vacciner mot två viktiga sjukdomar: vibrios och furunkulos. Hund År 2006 såldes 562 läkemedelsförpackningar med antibiotika för behandling via munnen per 1000 hundar. Sedan dess har antalet sålda antibiotikaförpackningar minskat med 32 %. Störst förändringar noteras för cefalosporiner (- 62 %), amoxocillin med klavulansyra (- 44 %) och fluorokinoloner (- 40 %). Fynd av meticillinresistenta stafylokocker hos hund under 2006 fick stor uppmärksamhet, inte minst i media. Detta ledde till ett intensivt arbete på lokal och nationell nivå kring frågor om hygien och antibiotika, vilket i sin tur troligen förklarar de sjunkande trenderna. Katt År 2006 såldes 111 läkemedelsförpackningar med antibiotika för behandling via munnen per 1000 katter. Sedan dess har antalet sålda förpackningar minskat med 31 %. Grupperna aminopenicilliner (till exempel amoxicillin) och aminopenicilliner med klavulansyra stod 2011 tillsammans för 75 % av antalet förpackningar som sålts för katt. Häst Försäljningen av trimetoprim-sulfa produkter för häst ökade stadigt fram till 2006, men har sedan dess minskat med 27 %. Under samma period bedöms antalet hästar ha ökat, men antalet betäckta ston har minskat med 31 %. Det är möjligt att den minskade försäljningen speglar att färre ston behandlas i samband med betäckning eller inseminering. Försäljningen av andra antibiotika för häst är svår att skatta. 10

11 GRIS Gris Hälsoläget för svenska grisar är bättre än i många andra länder. Flera infektioner har begränsats genom kontrollprogram och allt fler av uppfödarna tillämpar olika system för att minimera att smitta sprids. Resistens mot antibiotika hos bakterier från svenska grisar förekommer framför allt hos bakterier som förknippas med diarréer, men läget är bättre än i många andra länder. Bland de sjukdomar som kan kräva antibiotikabehandling dominerar tarminfektioner, luftvägsinfektioner och ledinfektioner. Djuren behandlas antingen genom injektioner, eller genom att antibiotika blandas i dricksvattnet eller fodret. I de senare fallen behandlas en hel kull/box eller alla djur i en avdelning. Försäljning av antibiotika för inblandning i foder eller vatten har dock minskat med 39 % under de senaste fem åren vilket speglar en sann minskning eftersom antalet slaktade grisar endast minskat med 5 %. Diarréer hos unga djur Avvänjningsdiarré är en vanlig sjukdom i svinbesättningar över hela världen. Sjukdomen förknippas med bakterien Escherichia coli, men beror på flera olika faktorer. Inom SVARM följs antibiotikaresistensläget hos E. coli från grisar som provtagits i diagnostiskt syfte. Andelen resistens mot några antibiotika som kan vara aktuella för behandling ses i figur 3. Resistens mot medel som använts länge, som streptomycin, tetracyklin och trimetoprim-sulfa är vanligt. Multiresistens förekommer och 2011 var 25 % av E. coli från diagnostiska prover resistenta mot tre eller fler av undersökta Figur 3. Andel resistens mot olika antibiotika hos E. coli från friska grisar samt från diagnostiska prover i Sverige. Årtal för undersökningen anges inom parentes. 11

12 GRIS antibiotika varav ett isolat var resistent mot alla godkända antibiotika som kan förväntas vara effektiva mot E.coli. Eftersom det inte säkert går att förutsäga vad som kan vara effektivt för behandling bör man ta prover och undersöka antibiotikaresistens hos sjukdomsassocierade E. coli. I figuren visas också som jämförelse andelen resistens hos E. coli från slumpmässigt utvalda friska grisar 2010 (samma siffror finns också i figur 4). Resistens är väsentligt mindre vanligt förekommande hos friska grisar än hos de sjuka. Skillnaden är väntad, och beror bland annat på att de diagnostiska proverna oftast kommer från besättningar med sjukdomsproblem där det är troligt att antibiotika tidigare använts. Svindysenteri och spiroketal diarré Svindysenteri är en allvarlig diarrésjukdom hos lite äldre grisar. Sjukdomen orsakas av Brachyspira hyodysenteriae. För behandling används främst tiamulin. För att begränsa sjukdomens förekomst arbetar Svenska Djurhälsovården med certifieringsprogram och andra åtgärder. Ansträngningarna avspeglar sig i en kraftigt minskad försäljning av tiamulin, främst sedan 2002 och framåt. Hitintills har inte resistens mot tiamulin hos B. hyodysenteriae påvisats i Sverige. Från till exempel Spanien rapporteras däremot problem med spridning av B. hyodystenteriae som är resistenta mot tiamulin. Det är därför viktigt att läget i Sverige övervakas noga och att spridning av eventuella resistenta varianter inte tillåts. Spiroketal diarré är en mildare form av diarré orsakad av Brachyspira pilosicoli. Hösten 2001 diagnosticerades för första gången i Sverige fall av tiamulinresistenta B. pilosicoli. Under åren var 12 % av undersökta B. pilosicoli resistenta mot tiamulin, och 62 % var resistenta mot tylosin. Luftvägsinfektioner Bakteriella luftvägsinfektioner hos grisar kan orsakas av Mycoplasma hyopneumoniae, Pasteurella multocida eller Actinobacillus pleuropneumoniae. Under åren var alla undersökta A. pleuropneumoniae och P. multocida känsliga för vanligt penicillin. Nästan alla var också känsliga för alla övriga undersökta antibiotika. Ledinflammationer Bakteriellt orsakade ledinflammationer hos diande grisar är ett vanligt förekommande problem och uppskattningsvis 10 % av alla grisar behandlas på grund av ledinflammationer och vanligen används Figur 4. Andel resistens mot olika antibiotika hos E. coli från friska grisar i olika länder år

13 GRIS Foto av: Bengt Ekberg penicillin. I en nyligen avslutad studie var Streptococcus equisimilis det dominerande fyndet. Dessa var samtliga känsliga för penicillin. Även Staphylococcus hyicus är vanligt förekommande och mer än hälften av dessa isolat har varit resistenta mot penicillin. MRSA I december 2005 rapporterades från Nederländerna att oväntat många människor som arbetade med grisar bar på MRSA av en speciell typ, ST398. Man undersökte grisar på en gård och hittade också MRSA hos djuren. En undersökning av grisar i EU under 2008 visade att förekomsten i olika länder varierade mellan 0 och 51 % av provtagna besättningar. I Sverige provtogs 208 gårdar men MRSA hittades inte i något av proverna. Under 2010 undersöktes grisar från 191 svenska besättningar, och i ett av proverna påvisades MRSA av typen ST398 (spa-typ t011) genomfördes en undersökning i samtliga 53 svenska livdjursproducerande besättningar där grisar provtogs. MRSA hittade inte i något prov. MRSA hos grisar är sällan ett problem för djurhälsan. Men bakterien kan smitta till människor som är i kontakt med djuren, som till exempel uppfödare, veterinärer, och veterinärstudenter. Det är därmed ett arbetsmiljöproblem varvid det är viktigt att motverka spridning av MRSA bland grisar. Inköp av djur utgör den enskilt största risken för att MRSA skall introduceras i en besättning. Vid import av djur är det viktigt att tänka på att förekomsten av MRSA varierar mellan länder. Smittan kan även spridas genom kontakt med andra djur och genom besökare. Användning av antibiotika gynnar springningen inom en besättning. Hygien och smittskydd är därför viktigt, liksom ansvarsfull antibiotikaanvändning. ESBL Under 2011 påvisades ESBL-bildande E. coli från friska svenska grisar. Med känslig metodik kunde sådana bakterier isoleras från 3 av 184 prov men bland slumpmässigt utvalda E. coli från samma prov fanns inga som bildade ESBL. Att bakterierna endast isoleras i så få prov tyder på att förekomsten är väldigt låg. Det är angeläget att motverka att smittan sprids vidare bland svenska grisgårdar. Det är därför viktigt med gott smittskydd och klok antibiotikaanvändning på alla gårdar. Resistens hos bakterier från friska djur indikatorbakterier En jämförelse mellan andel resistens hos E. coli från friska grisar från olika medlemsländer ses i figur 4. Läget i Sverige är klart gynnsamt jämfört med andra länder. Den mycket höga andelen resistens mot tetracyklin i vissa länder kan förklaras av att det där är vanligt att grisar mer eller mindre rutinmässigt massmedicineras med detta läkemedel. 13

14 NÖTKREATUR Nötkreatur Sett i ett internationellt perspektiv är de svenska nötkreaturens hälsa god. Många sjukdomar som finns i andra länder har antingen aldrig introducerats, eller har bekämpats genom olika kontrollprogram. Resistens mot antibiotika hos bakterier från vuxna svenska nötkreatur är ovanlig. De sjukdomar som kan kräva antibiotikabehandling varierar med uppfödningstyp. Hos mjölkkor är juverinflammation det som dominerar. I kalvuppfödningar kan diarréer och luftvägsproblem förekomma. Sjuka kor eller kalvar behandlas oftast individuellt med injektioner eller lokalbehandling. Medicinering av hela grupper av djur via foder, vatten eller mjölk är mindre vanligt. Juverinflammationer Juverinflammation är vanligt hos mjölkande kor. Inflammationen orsakas av infektioner med olika bakterier, främst stafylokocker och streptokocker men också av Gram-negativa bakterier som E. coli eller Klebsiella-arter. Juverinflammation behandlas oftast i första hand med vanligt penicillin (penicillin G). Den viktigaste orsaken till juverinflammation är S. aureus. I Sverige är resistens mot penicillin genom penicillinasbildning hos S. aureus ovanligt. Streptokocker som S. agalactiae, S. dysgalactiae och S. uberis är genomgående känsliga för penicillin. Resistens mot olika antibiotika hos Gram-negativa bakterier från juverinflammation, som E. coli och Klebsiella är också ovanligt. Sammantaget är läget mycket gynnsamt. Vanligt smalspektrigt penicillin kan oftast användas. Rådgivning om hur man förebygger juverinflammationer och motverkar spridning av till exempel penicillinasbildande S. aureus inom och mellan mjölkbesättningar är en viktig bidragande orsak till det goda läget. Luftvägsinfektioner I Sverige är lunginflammation den vanligaste dödsorsaken bland kalvar. Luftvägsinfektioner hos kalvar orsakas ofta av virusinfektioner, men kan följas av bakterieorsakade lunginflammationer. I Sverige är Pasteurella multocida den bakterie som då oftast påvisas. Mannheimia haemolytica förekommer mer sällan. Under var de P. multocida från kalv som undersökts vid SVA genomgående känsliga för penicillin och andra relevanta antibiotika. I andra länder kan resistens mot penicillin vara vanligt förekommande. Där behandlas kalvar med luftvägsinfektioner med bredspektrumantibiotika, istället för med penicillin som är det rekommenderade valet i Sverige. Under 2003 påträffades penicillinasbildande P. multocida i en svensk kalvuppfödning. Penicillinresistenta P. multocida har inte påvisats sedan dess men under 2010 och 2011 påvisades penicillinresistenta M. haemolytica i en besättning med luftvägsproblem. Under 2011 ökade antalet prover som undersöktes men en ytterligare ökad provtagning är önskvärd för att kunna bedöma läget på ett bra sätt och på så sätt bevara penicillin som verksamt läkemedel för lunginflammationer hos kalv. Under hösten 2011 påvisades Mycoplasma bovis i nosprov från kalvar i tre besättningar. Mykoplasmabakterier är alltid resistenta mot penicillin, och fynden är ytterligare en anledning till ökad användning av diagnostik. Nya fall av mykoplasma eller penicillinresistenta pasteurella måste upptäckas tidigt så att spridning av resistenta bakterier kan motverkas. Diarréer hos unga djur Diarréer hos kalvar orsakas oftast av virus eller parasiter. Men laboratorieundersökning av djur med diarré omfattar också oftast odling för bakteriologi. Resistensundersökning av E. coli som påvisats i diagnostiska tarmprover från nöt visar att resistens mot de antibiotika som används ofta är mycket vanligt. Under var 33 % av 14

15 NÖTKREATUR undersökta E. coli resistenta mot ampicillin, 49 % mot streptomycin, 64 % mot tetracyklin och 17 % mot trimetoprim-sulfa. Multiresistens är mycket vanligt: 40 % av de E. coli som undersöktes var resistenta mot tre eller fler antibiotika. De diagnostiska tarmproverna kommer främst från kalvar, och kanske från besättningar med problem och där antibiotika har använts. Men också den låga åldern i sig spelar in. Flera undersökningar visar nämligen att späda kalvar ofta har mer antibiotikaresistenta bakterier än äldre djur, oavsett antibiotikatryck. Det är möjligt att det finns vissa typer av E. coli som är anpassade till det späda djurets tarm. Undersökningar pågår för att bättre klarlägga orsakerna. Det är bara vissa typer av E coli som har förmåga att orsaka diarréer genom att de har särskilda virulensfaktorer, exempelvis vidhäftningsförmågan F5+. Dessa typer är ovanliga hos svenska kalvar. I de flesta fallen tillhör alltså de E. coli som påvisas i prover från diarrékalvar djurets normala tarmflora. Det är viktigt att man har detta i åtanke, och att antibiotikabehandling inte sätts in i onödan. MRSA Under 2011 påvisades MRSA för första gången hos nötkreatur i Sverige. Fynden gjordes sedan isolat från tidigare provtagningar på nytt undersöktes och då för en nyligen beskriven variant av den gen som ger meticillinresistens. Totalt påvisades MRSA i fyra prov från 2010 och Proven har samlats in anonymt och uppföljande undersökningar kunde därför inte göras. Det är angeläget att motverka att smittan sprids vidare bland svenska nötgårdar. Det är därför viktigt med gott smittskydd på alla gårdar, och särskilt viktigt är att alla som arbetar i eller besöker djurstallar tvättar händerna både före och efter kontakt med djuren, och att handsprit används. ESBL Under 2009 undersöktes tarmprov från friska nötkreatur med känsliga metoder för att leta efter ESBL-bildande E. coli, men några sådana påvisades inte. ESBL-bildande bakterier har inte heller påvisats i kliniska prov från nötkreatur. Resistens hos bakterier från friska djur indikatorbakterier En jämförelse mellan andel resistens hos E. coli från friska kalvar (ungefär 6 månaders ålder), vuxna kor och nöt från olika medlemsländer ses i figur 5. De svenska och danska siffrorna är mycket gynnsamma, sannolikt beroende på att smalspektrigt penicillin länge varit det dominerande medlet som använts för behandling av sjukdomar hos nötkreatur i Sverige. Figur 5. Resistens mot antibiotika hos E. coli från tarmprover från friska kor (2006) och ungdjur (2009) i Sverige, samt nöt (ålderskategori ej angivet) i Danmark (2010), Nederländerna (2010) och Österrike (2010). 15

16 TAMHÖNS Foto av: Bengt Ekberg Tamhöns Hönsproduktion omfattar värphöns och slaktkyckling. Hälsan i kommersiella besättningar är bättre i Sverige än i många andra länder. Genom god hygien och smittskyddsåtgärder kan man hindra att fåglarna infekteras av många smittämnen. Behandling av slaktkyckling eller värphöns i kommersiell produktion är mycket sällan aktuellt men när det behövs ges antibiotika till hela flocken via foder eller vatten. Sjukdomar som kan behöva behandling är till exempel botulism och hjärtsäcksinflammation. I slaktkycklingproduktionen används koccidiostatika för att förebygga parasitsjukdomen koccidios, och de medel som då används har också en förebyggande effekt på sjukdomen nekrotiserande enterit som förknippas med Clostridium perfringens. 16

17 TAMHÖNS Resistens hos bakterier från friska djur indikatorbakterier Resistens hos E. coli från slumpmässigt valda friska djur undersöks i övervakningsprogram i olika länder. En jämförelse mellan resultat som rapporterats för kyckling från några olika medlemsländer ses i figur 6. Läget i Sverige är mycket gynnsamt jämfört med andra länder. I Sverige och Danmark används mycket sällan antibiotika för behandling av kyckling. Ampicillin (amoxicillin), kinoloner (enrofloxacin) och tetracykliner används mycket oftare utanför Norden vilket klart avspeglar sig i andelen resistenta bakterier. VRE Mellan 2000 och 2005 sågs en markant ökning av andelen slaktkycklingar som bar på vankomycinresistenta enterokocker (VRE). Ökningen berodde på att en variant, en klon, av Enterococcus faecium med resistensgenen vana spred sig till olika uppfödningar. Den har sedan överlevet i miljön och överförs mellan uppfödningsomgångarna. Inom humansjukvården är VRE ett problem. Det finns dock inget som talar för att VRE hos svensk slaktkyckling nämnvärt påverkat läget i svensk humansjukvård. Likväl är förekomsten oönskad eftersom spridning av genen vana kan ske mellan djurenterokocker och människoenterokocker. ESBL Under 2010 påvisades för första gången ESBLbildande E. coli i tarmprover från svensk kyckling och på svenskt kycklingkött. Sådana bakterier förekom i ungefär samma omfattning under En stor andel av djuren bär på bakterierna och under 2011 kunde med känsliga metoder ESBLbildande E. coli isoleras från 54 % av proverna. Men det är bara en liten andel av de E. coli som kycklingarna bär i tarmen som är resistenta. Exempelvis så hittades ESBL-bildande E. coli i ungefär var tredje prov under 2010 med känslig metodik men när slumpmässiga E. coli undersöktes så var bara 2 % ESBL-bildande. Cefalosporiner används inte till kyckling i Sverige, och andra antibiotika används ytterst sällan. Förekomsten beror alltså inte på att djuren fått antibiotika. Olika undersökningar har gjorts för att spåra hur smittan kommit in bland fåglarna. Resultaten talar för att ESBL-bildande bakterier förts in till Sverige med importerade avelsdjur. Epidemiologin för ESBL-bildande bakterier är komplex, och det finns många olika spridningsvägar. De typer som orsakat utbrott vid svenska sjukhus är av en annan typ än de som nu hittats hos kyckling. Problemen med ESBL-bildande bakterier måste ses i ett helhetsperspektiv, och mer kunskap behövs. Flera olika undersökningar har därför satts igång för att bättre klarlägga situationen, och för att se hur spridningen kan begränsas. MRSA MRSA har inte påvisats hos tamhöns i Sverige. Det är angeläget att motverka att smittan förs in till svenska uppfödningar. Inom kommersiell kyckling- och äggproduktion tillämpas redan smittskyddsrutiner som är striktare än för andra djurslag. Handsprit före kontakt med djuren är ett bra sätt att motverka indirekt spridning från andra djur eller från människa. Figur 6. Andel resistens hos E. coli från friska slaktkycklingar i några länder. Data är från

18 HÄST Häst Sverige är ett av Europas hästtätaste länder, och ridsporten är en av landets största idrottsgrenar räknat i antalet utövare. Till detta ska läggas travsport, galopp och uppfödning. Antalet hästar uppskattades 2010 till Tillstånd som ofta behandlas med antibiotika är till exempel olika bakteriella luftvägsinfektioner, infektioner hos föl, sårinfektioner och infektioner i livmodern. Hästar drabbas lätt av störningar i tarmfloran och vissa antibiotika går inte alls att ge till häst på grund av den höga risken för antibiotikaassocierad diarré. Det finns alltså färre antibiotika att välja mellan än för andra djurslag. Det är därför extra viktigt att bevara effekten av de som finns. Viktigt är också att motverka spridning av multiresistenta bakterier. Luftvägsinfektioner Flera olika bakterier kan orsaka luftvägsinfektioner hos häst. Streptococcus zooepidemicus är en beta- hemolyserande streptokock som kan finnas i luftvägarna hos fullt friska hästar, men den kan också orsaka sekundära luftvägsinfektioner samt variga infektioner, till exempel i sår eller i livmodern. Beta-hemolyserande streptokocker är genomgående mycket känsliga för penicillin som därför bör vara ett förstahandsval för behandling. Däremot är streptokocker naturligt okänsliga för gentamicin och andra aminoglykosider. Under 2011 var 8 % av S. zooepidemicus från luftvägsinfektioner resistenta mot trimetoprim-sulfa vilket är lägre än för ett par år sedan. Livmoderinfektioner Vanliga orsaker till livmoderinfektioner är S. zooepidemicus och E. coli. I figur 7 visas resistens mot några antibiotika hos E. coli från tarmprover från slumpmässigt valda hästar och från diagnostiska prover från genitalia hos ston. Resistens mot streptomycin och trimetoprim-sulfa är relativt vanligt hos E. coli. Trimetoprim-sulfa används ofta till häst även om användningen har minskat sedan Möjligen speglar minskningen nedgången i Figur 7. Resistens hos E. coli från tarmen hos slumpmässigt valda hästar och från genitalia hos ston,

19 HÄST antalet betäckta ston och födda föl. Sannolikt har den omfattande användningen gynnat förekomst av resistens hos E. coli mot både trimetoprim-sulfa och streptomycin (så kallad ko-selektion). I fem av de undersökta proverna (3 %) påvisades E. coli med ESBL-produktion (se nedan). och katt. Hästsporten har tagit fram särskilda regler för tävling. ESBL Utöver de ESBL-bildande E coli som nämns ovan har ytterligare 4 fall från andra infektionstyper bekräftats vid SVA. Dessutom har ESBL-bildande Enterobacter cloacae bekräftats från 5 hästar varav en samtidigt hade ESBL-bildande E. coli. I samtliga fall var bakterierna också resistenta mot trimetoprim-sulfa och gentamicin. Möjligheten till effektiv behandling vid infektion med den typen av bakterier är ytterst begränsad. Även om ESBL-bildande bakterier ännu är ovanligt i kliniska prover från häst måste läget följas noga. Avgörande för att snabbt kunna stoppa spridning vid till exempel djursjukhus eller stuterier är bra rutiner och hygien, klok antibiotikaanvändning samt att smittade djur upptäcks tidigt genom provtagning. MRSA Sedan slutet av 90-talet har meticillinresistenta Staphylococcus aureus (MRSA) hos häst rapporterats från många olika länder. Främst rör det sig om djur som vårdas på djursjukhus, men även friska hästar på stuterier kan bära bakterien. I Sverige påvisades MRSA hos en frisk häst i december 2007 och till och med 2011 har totalt 17 fall, de flesta sårinfektioner, hos häst rapporterats. Under 2011 påvisades MRSA hos häst i två fall. De flesta MRSA från häst har varit en variant som i Europa är vanlig framför allt hos lantbrukets djur men också hos häst (spa-typ t011 som associeras med ST398). Den ursprungliga smittkällan kan därför vara andra hästar eller andra djur. MRSA är ett problem för hästsjukvåden, eftersom det kan vara svårt att hitta en effektiv behandling för de fall där det verkligen behövs. Men bakterien kan också smitta till människor som är i kontakt med djuren, som till exempel uppfödare, veterinärer, och veterinärstudenter. Förekomst av MRSA hos hästar berör därför både djur- och folkhälsa och är också ett arbetsmiljöproblem. Socialstyrelsen har därför tillsammans med andra berörda myndigheter tagit fram en vägledning för handläggning av MRSA hos häst, hund Foto av:bengt Ekberg 19

20 HUND och katt Hund och katt I över en miljon, eller cirka 26 %, av svenska hushåll finns minst en hund eller katt. Totalt fanns i Sverige 2006 cirka hundar och katter. Hundar behandlas ofta med antibiotika, till exempel vid hudinfektioner och urinvägsinfektioner. Förskrivningen av antibiotika för hund har minskat kraftigt sedan Förskrivningsmönstret domineras idag av aminopenicilliner (amoxicillin) och linkosamider (klindamycin). Katt behandlas inte alls lika ofta. Aminopenicilliner med eller utan klavulansyra dominerar förskrivningen för katt helt. Urinvägsinfektioner hos hund Vid urinvägsinfektioner hos hund är E. coli den vanligast påvisade bakterien. Resistens mot ampicillin är vanligt (16 %) i det material som undersöktes vid SVA under Nedsatt känslighet för fluorokinoloner är också relativt vanligt (10 %). Resistens mot nitrofurantoin förekommer däremot sällan. Multiresistens förekom hos 5 % av undersökta E. coli. De urinprover som skickas till laboratorier för bakteriologisk undersökning kommer ofta från djur där behandlingen inte haft avsedd effekt, kanske på grund av resistens. Därför kan man anta att läget för okomplicerade urinvägsinfektioner som inte tidigare behandlats är bättre. Men resistens förekommer så pass ofta att prov bör tas innan behandling sätts in, i synnerhet om det handlar om återfall eller om det finns komplicerande faktorer. Urinvägsinfektioner hos katt Urinvägsinfektioner är mindre vanligt hos katt än hos hund. E coli är den vanligaste bakterien som påvisas i prover. Resistens mot ampicillin är vanligt (17 %), och nedsatt känslighet för kinoloner (5 %) förekommer också. Streptokocker hos katt Beta-hemolyserande streptokocker, oftast Streptococcus felis, kan finnas hos fullt friska katter men kan hittas i samband med olika infektioner, till exempel i hud, öron, livmoder eller hos nyfödda kattungar. Beta-hemolyserande streptokocker är alltid känsliga för penicillin, men resistens mot klindamycin är relativt vanligt förekommande (14 %). Resistens mot tetracyklin är också vanligt. Hudinfektioner hos hund Bakteriella hudinfektioner är mycket vanliga hos hund. Ofta är infektionen sekundär till någon annan bakomliggande orsak. Staphylococcus pseudintermedius är den i särklass vanligaste bakterien vid dessa tillstånd, men bakterien finns också som normalflora hos helt friska hundar. Kring % av S. pseudintermedius är resistenta mot penicillin genom penicillinasbildning. Resistens mot ofta använda antibiotika som linkosamider (klindamycin) och fusidin är vanligt (24 % i båda fallen) (figur 8). Cirka 7 % av undersökta S. pseudintermedius var resistenta mot fem eller fler av undersökta antibiotika. Under 2011 var 2 % av S. pseudintermedius från hud som undersöktes vid SVA resistenta mot betalaktamer genom så kallad meticillinresistens (MRSP, se nedan). I figur 8 ses en jämförelse mellan resistens hos S. pseudintermedius från diagnostiska hudprover och från friska hundar. Andelen resistens mot de flesta antibiotika som används är mindre hos bakterier från friska hundar än från hundar med hudinfektioner. Sammantaget är resistensläget för S. pseudintermedius bekymmersamt. Hudinfektioner behandlas ofta med antibiotika, men om den bakomliggande orsaken klarläggs minskar risken att samma djur behöver behandlas igen. MRSP Under hösten 2006 påvisades flera fall av infektioner med meticillinresistenta S. pseudintermedius (MRSP) hos hund. Under 2011 rapporterades 53 20

21 HUND och katt Figur 8. Resistens hos Staphylococcus pseudintermedius från diagnostiska hudprover från hund (2011) och prover från friska hundar ( ). fall av MRSP hos hund och ett hos katt till Jordbruksverket, jämfört med 100 och fem under Det är ännu oklart om det lägre antalet rapporterade fall speglar en sann minskning eller om det finns ett ökande mörkertal. Vanligast är att bakterien hittas i sår, ofta efter operation, och näst vanligast är hud- och öroninfektioner. Flertalet undersökta bakteriestammar har haft ett likartat resistensmönster och varit resistenta inte bara mot beta-laktamantibiotika utan också mot nästan alla undersökta antibiotika. Det enhetliga resistensmönstret och undersökningar med molekylärbiologiska metoder talar för att det i huvudsak är en variant, en klon av MRSP som spritt sig inom landet. Situationen avseende MRSP är oroande, och det är angeläget att så långt möjligt motverka ytterligare spridning och resistensutveckling. Många djursjukhus och kliniker har sett över sina rutiner för vårdhygien och antibiotikaförskrivning. Dessa åtgärder bidrar till att minska risken för spridning av MRSP, men också av andra multiresistenta bakterier. ESBL ESBL-bildande bakterier är ännu ovanligt i kliniska prover från hund och katt men läget måste följas noga. Bakterier som bildar ESBL har bekräftats i 10 fall hos hund och i ett fall hos katt under Vanligaste bakteriearten med ESBL var E. coli. Avgörande för att snabbt kunna stoppa spridning vid till exempel djursjukhus är god hygien, klok antibiotikaanvändning samt att smittade djur upptäcks tidigt genom provtagning. MRSA Under 2000-talet har MRSA rapporterats i ökande omfattning från hundar och katter i många länder. Främst rör det sig om hundar som vårdas på djursjukhus, eller djur som behandlas med antibiotika under lång tid. Bakterien kan också bäras av djur som är helt friska. I Sverige påvisades MRSA för första gången hos hund under hösten 2006 och fram till och med 2011 har totalt 18 fall hos hund och fem hos katt rapporterats. De typer som påvisas är oftast de som är vanligast hos människa i Sverige. För det mesta kan man anta att smittan hos hunden ursprungligen kommer från människor som haft kontakt med hunden, och är då vad man brukar kalla en omvänd zoonos. Familjen där hunden lever, och människor som har yrkesmässig kontakt med smittade djur kan sedan smittas av den infekterade hunden. Förekomst av MRSA hos hundar berör därför både djur- och folkhälsa och är också ett arbetsmiljöproblem. Socialstyrelsen har därför tillsammans med andra berörda myndigheter tagit fram en vägledning för handläggning av MRSA hos häst, hund och katt. 21

22 LIVSMEDEL Livsmedelsburna Zonooser Zoonoser är infektioner som smittar mellan djur och människor. I Svensk zoonosrapport beskrivs förekomst och kontroll av viktiga zoonoser i Sverige. Inom SVARM övervakas resistens hos Salmonella och Campylobacter från djur. Salmonella Sverige har framgångsrikt bekämpat Salmonella sedan lång tid tillbaka, och är tillammans med Norge och Finland de länder som rapporterar lägst förekomst av Salmonella hos livsmedelsproducerande djur. Eftersom Salmonella sprids via livsmedel har förekomst och resistensläge hos djur en direkt påverkan på situationen hos människor. Infektioner med Salmonella hos djur behandlas normalt inte med antibiotika. Resistensläget för Salmonella från livsmedelsproducerande djur i Sverige är mycket gynnsamt. I figur 9 jämförs resistens hos S. Typhimurium från gris i Sverige och några andra länder. S. Typhimurium är en av de vanligare typerna hos olika djurslag internationellt sett och också en av de vanligaste vid infektioner hos människa. Eftersom så få fall hos gris rapporteras varje år har svenska data för åren slagits samman för jämförelsen. Den höga förekomsten av resistens hos Salmonella i vissa länder förklaras till stor del av spridning av vissa multiresistenta varianter. Sådana förekommer av och till i Sverige men spridningen begränsas effektivt genom de kontrollåtgärder som vidtas för alla salmonellafall. Under senare år har spridning av en ny multiresistent salmonellatyp uppmärksammats i Europa. Typen har för närvarande en komplicerad beteck- Figur 9. Resistens mot antibiotika hos Salmonella Typhimurium från gris. Data för Sverige är från åren , för Danmark och Tyskland från 2010 och för Nederländerna från

23 Foto av: Bengt Ekberg ning: monofasisk Salmonella subspecies I, O 4,5, 12; i:-. Totalt har det varit nio utbrott av den typen av Salmonella hos djur i Sverige, de flesta i nötkreatursbesättningar. Den nya typen av Salmonella är ett exempel på att läget hela tiden förändras, och understryker vikten av god övervakning och samverkan nationellt och internationellt. Campylobacter Campylobacter kan orsaka mag-tarminfektioner hos människa. Det finns olika arter av Campylobacter, och den som oftast orsakar sjukdom är C. jejuni. Bakterien sprids framförallt genom förorenade livsmedel och vatten. Idag drivs ett kontrollprogram för Campylobacter av branschorganisationen Svensk Fågel. Under 2010 noterades en högre andel kinolonresistens än tidigare år hos C. jejuni från svenska kycklingar. Det är oklart vad som ligger bakom den oväntat höga siffran. Det är mycket ovanligt att svenska kycklingar behandlas med kinoloner varför den höga siffran inte kan förklaras med användning av antibiotika. Vidare utredning och fortsatt övervakning krävs för att bättre förstå denna observation. Trots det ovan nämnda är resistensläget för C. jejuni från framförallt svenska och danska kycklingar gynnsamt jämfört med läget i många andra länder (figur 10). Det goda läget speglar det faktum att antibiotika sällan behöver användas i svensk och dansk kycklingproduktion. Figur 10. Resistens mot antibiotika hos C. jejuni från kyckling. Data är från

24 FOKUS övervakning Fokus Övervakning I Sverige har vi lång erfarenhet av att arbeta mot antibiotikaresistens. Samma grundprinciper gäller för människor som för djur. Onödig användning måste minimeras, och behovet av antibiotika minskas genom minskad spridning av infektioner och resistenta bakterier. God djuromsorg är också viktigt för att djuren ska vara friska. När antibiotika ändå behövs är det viktigt att läkemedlen doseras rätt och att laboratoriediagnostik används som vägledning. Det är viktigt att effekten av arbetet mot antibiotikaresistens hela tiden följs genom övervakning av resistens och analys av statistik över försäljningen av antibiotika. Frågorna är i stor utsträckning globala, och nya problem dyker hela tiden upp. Arbetet kan då behöva anpassas och ny kunskap kan behövas. I Sverige följer SVA antibiotikaresistens hos bakterier från djur och livsmedel sedan 2000 inom programmet svensk veterinär antibiotikaresistensmonitorering, SVARM. Försäljningen av antibiotika följs av både SVA och Jordbruksverket. Inom humanmedicinen ansvarar Smittskyddsinstitutet för motsvarande övervakning. Varje år publiceras en rapport på engelska från SVARM och SWEDRES som är den humanmedicinska delen av rapporten. olika delar För att få så mycket information som möjligt kompletteras informationen från SVARM med uppgifter och resultat från olika studier. De olika bitarna illustreras schematiskt i figur 11. Figur 11. Schematisk översikt över källor till den information som publiceras i SVARM-rapporterna. 24