Stress. Arbetsterapi program

Transkript

1 Stress Arbetsterapi program

2 Arbetsterapiprogram Stress Primärvården Region Skåne Författare: Ingrid Amri, Vårdcentralen Måsen, Lund Karin Hermansson, Vårdcentralen, Broby Carita Håkansson, Vårdcentralen Södertull, Lund Eva Håkansson, Vårdcentralen Kirseberg, Malmö Karin Ottmer, Vårdcentralen, Löddeköpinge Birgitta Wästberg, FoUU Primärvården Skåne Beställning av arbetsterapiprogrammet: Birgitta Wästberg, FoUU Primärvården Skåne 2

3 Arbetsterapiprogram för patienter med stressrelaterade tillstånd INLEDNING Formulering av arbetsterapiprogram är ett led i att utveckla, strukturera och teoretiskt förankra arbetsterapi. Arbetsterapiprogram kan användas för att förtydliga när arbetsterapeutiska interventioner bör äga rum, hur de går till och vad de syftar till. Programmen bör också förtydliga patientens nytta med interventionen och hur interventionen utvärderas. Syfte Syftet är att beskriva arbetsterapeutisk intervention för patienter med stressrelaterade tillstånd och hur den kan utvärderas. Inriktning Programmet vänder sig till arbetsterapeuter i primärvården och inom andra områden där de kommer i kontakt med målgruppen. FÖRUTSÄTTNINGAR - Klassifikation av funktionstillstånd, funktionshinder och hälsa (Socialstyrelsen, 2003). - Hälso- och sjukvårdslagen, tilläggsparagraf 3a (SOSFS 1982:763, SOSFS 1996:786). - Patientjournallagen (SFS 1985:562). - Lag om yrkesverksamhet på hälso- och sjukvårdens område (SFS 1998:531). - Kvalitetssystem i hälso- och sjukvården (SOSFS 1996:24). - Kompetensbeskrivningar för arbetsterapeuter (Socialstyrelsen, 2001). - Etiska koden för arbetsterapeuter (FSA, 2004). RESURSER Arbetsterapeuter som arbetar med målgruppen, tar emot patienterna på vårdcentralen eller annan mottagning. I många fall är arbetsterapeuten ensam i sin profession men samarbetar ofta med läkare, sjukgymnast, kurator, psykolog och sjuksköterska. Teamet 3

4 är viktigt olika professioner ser patientens problem och resurser ur olika perspektiv. Professionerna kan också stödja varandra i patientarbetet. Sjukvården ansvarar för den medicinska rehabiliteringen, försäkringskassan har en samordnade roll för arbetsrehabiliteringen och arbetsgivaren ansvarar för att underlätta och hjälpa sina anställda tillbaka till arbetet. Olika studier visar att stöd från arbetsgivare och arbetsledare är viktigt för att bibehålla hälsa (Oxenstierna, Ferrie, Hyde, Westerlund & Theorell, 2005), för att undvika sjukskrivning och för att återgå i arbete efter sjukskrivning (till exempel Hansen Falkdal, Edlund & Dahlgren, 2006; Holmgren & Dahlin Ivanoff, 2004). Bristande relationer med överordnade och arbetskamrater kan leda till en ökad stress (MacDermid, Geldart, Williams, Westmorland, Lin & Shannon, 2008). Positivt stöd från rehabiliteringspersonal kan också underlätta vid återgång i arbete efter en tids sjukskrivning (Klanghed, Svensson & Alexanderson, 2004). Arbetsterapeuten arbetar med patienter individuellt eller i grupp. För att kunna genomföra gruppaktiviteter behövs tillgång till lämplig lokal. Kontinuerlig fortbildning och tid för utveckling är viktigt. BESKRIVNING AV MÅLGRUPP Stress är ett ökande problem i Sverige. Antalet sjukskrivningar på grund av stress och psykisk ohälsa har ökat (Perski, 2003; Riksförsäkringsverket [RFV], 2004). Av de långtidssjukskrivna 2003 hade 30 % psykiska sjukdomar/besvär, framför allt depressioner, ångest och stress, som sjukskrivningsorsak. Sjukskrivningarna på grund av stress blir ofta långvariga (RFV, 2004). Att tidigt identifiera sjukskrivningar som hotar att bli långvariga är viktigt, liksom att sätta in åtgärder, så att man undviker att normala livsprocesser medikaliseras (Socialstyrelsen, 2007). Isaksson-Mettävainio och Ahlgren (2004) menar att insatserna ska ske i rätt tid, det vill säga patienten ska vara i för honom/henne rätt fas i rehabiliteringen. Vikten av att patienterna kommer i rätt tid, vilket ofta innebär att de kommer tidigt i förloppet, stämmer väl med arbetsterapeuternas erfarenheter. En orsak till de ökade sjukskrivningarna tros vara de stora förändringar som skett inom arbetslivet: omorganisationer och neddragningar med ökad arbetsbörda som följd. Förändrade attityder till arbetet och andra prioriteringar mellan arbete och fritid anses också vara orsaker, liksom ändrade livsvillkor och ökad informationstäthet (Socialstyrelsen, 2003). Fler kvinnor än tidigare arbetar heltid. Kraven har ökat, till exempel förväntas föräldrar vara mera aktiva i barnens skolgång och fritidsaktiviteter oavsett om föräldrarna arbetar heltid eller ej. Äldreomsorg och sjukvård har nedrustats vilket i många fall lägger ett större ansvar på anhöriga att hjälpa sina föräldrar. Att ha en fulltecknad almanacka kan upplevas som ett tecken på att man är viktig och efterfrågad. Människor utsätts också för mycket mera information via datorer, mobiltelefoner, tv och tidningar än tidigare. Genom dagens teknik är vi nåbara nästan överallt och oavsett tidpunkt, vilket ställer större krav på oss att välja, prioritera och säga nej. Kroppsfunktion Stressrelaterade tillstånd börjar ofta med trötthet, sömnstörningar, irritabilitet och oro. Om inget görs åt situationen ökar besvären och muskelvärk, huvudvärk, tryck över bröstet och hjärtklappning, och/eller mag-tarmbesvär kan förekomma (Socialstyrelsen, 4

5 2003). De kognitiva funktionerna, bland annat minne och koncentrationsförmåga påverkas (Doctare, 2000). Aktivitet och delaktighet Arbetsterapeutens ansvarsområde är människors dagliga aktiviteter och de kan delas in i egenvård, att sköta hem och familj, arbete/studier, rekreation och vila. De dagliga aktiviteterna ger dagen en struktur: att stiga upp, klä på sig, äta frukost, åka till arbetet, utföra arbete och så vidare (Kielhofner, 2007). Vilka aktiviteter som utförs, det vill säga vad som ingår i aktivitetsrepertoaren, varierar genom livet. Barn och ungdomar utvecklas och utbildas, och pensionärer har oftast avslutat sitt lönearbete. I arbetsför ålder förväntas vi arbeta och bidra till samhällsförsörjningen, samt sköta hem och familj. Tiden för rekreation och vila blir mindre i denna livsperiod än tidigare och senare i livet (Persson, Erlandsson, Eklund och Iwarsson, 2001), trots att det är känt att rekreation och delaktighet i fritidsaktiviteter bidrar till en ökad livskvalitet och ett ökat välbefinnande (Law, 2002). Våra olika roller (exempelvis arbetstagare, förälder, make/maka, vän) förutsätter olika aktiviteter och rollerna ger social status (Kielhofner, 2007). Genom att vara aktiv får individen fysisk, social och mental stimulans. De aktiviteter individen utför idag är också annorlunda än de aktiviteter som förr var en del av vardagen. Då odlade man till exempel sina grönsaker och tillagade maten själv. Dagens aktiviteter är långt ifrån naturen och våra naturliga behov (Wilcock, 1998), nu köper vi ofta färdigmat från frysdisken och värmer den i mikrovågsugnen. Aktivitetsutförandet består av både själva görandet och upplevelsen av eller meningen med görandet. Att inte uppleva det man gör som meningsfullt kan innebära att allt man gör känns som plikt och måsten i stället, vilket var fallet för en grupp kvinnor med stressrelaterade besvär i en studie som genomfördes av Håkansson, Dahlin Ivanoff och Sonn (2006). Kvinnorna i studien kände att de var tvungna att ställa upp på alla krav, uttalade och outtalade, både på arbetet och utanför och till slut kändes inget av det meningsfullt. Upplevelsen av eller meningen med aktiviteten avgörs av det värde aktiviteten har för individen. Aktiviteters värde kan delas in i konkreta, symboliska och/eller självbelönande värden. Exempel på konkreta värden kan vara att få lön för utfört arbete eller att tillverka en produkt. Symboliska värden kan vara att utföra aktiviteter som upplevs viktiga och ger status, medan aktiviteter där utförandet upplevs stimulerande ger ett självbelönande värde. De aktiviteter som har ett självbelönande värde kan också upplevas återhämtande, men återhämtning kan också vara att göra ingenting, att vila eller att sova. Samma aktivitet kan ha olika värden för olika människor, men också variera över tid (Persson et al, 2001). En studie av kvinnor i en normalpopulation (Håkansson, Lissner, Björkelund & Sonn, 2008) visade att det fanns ett samband mellan meningsfulla aktiviteter och självskattad god hälsa samt tillfredsställelse med livet som helhet. Aktivitetsbalans innebär att individen upplever att han/hon har en tillfredsställande balans mellan de dagliga aktiviteterna samt mellan aktivitet och återhämtning. Resultatet av en studie bland kvinnor i arbetsför ålder visade ett samband mellan upplevd aktivitetsbalans och tillfredsställelse med livet som helhet (Håkansson et al, 2008). Att uppleva aktivitetsbalans innebar för dessa kvinnor att det fanns en variation av aktiviteter i aktivitetsrepertoaren och att både betalt och icke-betalt arbete samt lustfyllda aktiviteter och vila ingick. Det finns ofta ett samband mellan stress och aktivitetsobalans. Individen upplever att han/hon har för många aktiviteter i sitt dagliga 5

6 liv, alternativt har för lite aktiviteter; vilket kan bli fallet vid till exempel sjukdom, arbetslöshet och pensionering. Karasek och Theorell (1990) poängterar vikten av att kraven varken är för höga eller för låga för att vi ska må bra. De menar vidare att vi behöver känna att vi har kontroll över våra liv. Perski (2002) resonerar kring tempoökningen i samhället, vi försöker göra många saker samtidigt och han ifrågasätter det hälsosamma i detta. Han menar att tempoökningen leder till ett behov av att öka aktivitetsnivån ännu mera även om det inte finns tid. Erlandsson & Eklund (2003a) visade i en undersökning av kvinnor i en normalpopulation att tidsbrist, liksom att bli avbruten vid aktivitetsutförande upplevdes frustrerande och störande. Att ha tid och möjlighet att reflektera över och värdera sina dagliga aktiviteter upplevdes positivt, liksom att kunna utföra stimulerande aktiviteter. De skriver i en annan artikel att det ger bättre livskvalitet att ha kontroll över störningarna (Erlandsson & Eklund, 2003b). Håkansson och medarbetares (2008) studie visade ett samband mellan kontroll över aktivitetsvalen och självskattad god hälsa. Vidare visade resultaten av denna studie på ett samband mellan kvinnors upplevelse av att ha tillräckligt med resurser för att kunna hantera alla vardagslivets aktiviteter och självskattad god hälsa samt tillfredsställelse med livet som helhet. De patienter arbetsterapeuten möter i sitt arbete upplever ofta en obalans mellan olika aktiviteter och en brist på återhämtning. De orkar inte leva upp till alla krav (egna och andras) och har förlorat kontrollen över sina dagliga aktiviteter och roller. Många av dem klarar inte av att återta kontrollen eller att prioritera/välja bort något på egen hand. De har varken orkat med fritidsaktiviteterna eller annan återhämtning på länge och de har sömnproblem. Arbetet är oftast det de försöker vidmakthålla i det längsta, men till sist går inte detta heller och de blir sjukskrivna. Erfarenheter och lokala utvärderingar efter arbetsterapeutisk intervention i Primärvården Skåne visar att det patienterna kände som viktigast var att de lärt sig att välja och prioritera bland sina aktiviteter. De prioriterade i större utsträckning sig själva och sin egen tid jämfört med tidigare. Omgivning Omgivningen kan ses både som en resurs och som en belastning (Law, Polatajko, Baptiste, & Townsend, 1997; Erlandsson & Eklund, 2003a). Dagens tekniska utveckling leder till ett ökat informationsflöde och det blir svårare att ta pauser och stänga av, vilket kan öka stressen. Arbetskraven ökar ständigt, till exempel att göra flera arbetsuppgifter utan att få mera tid. Arbetet blir gränslöst, arbetstagarna tar inte pauser och raster och jobbar över på arbetet eller hemma för att hinna med. Tankarna på arbetet följer med hem. Att vara ständigt tillgänglig per telefon och e-post bidrar till gränslösheten. Arbetskraven kan också karakteriseras som gränslösa då det saknas riktlinjer på vad som är bra och det blir upp till arbetstagaren att själv sätta gränser för vad som är tillräckligt bra (Astvik, Mellner & Aronsson, 2006). Theorell visar också att stöd från omgivningen är en viktig faktor som buffert mot stress. Samvaro med familj och vänner kan ge positiv stimulans, samtidigt som den sociala omgivningen kan vara en källa till stress genom att innebära krav (Erlandsson & Eklund, 2003a). Myndigheterna ökar kraven på medborgarna, vi kan till exempel dagligen läsa om försäkringskassans ökade krav på kortare sjukskrivningar eller inga sjukskrivningar 6

7 alls. Detta sätter en ökad press på dem som är sjukskrivna eller är i riskzonen för sjukskrivning. Vi ställs inför ständiga val och förväntas ta ställning till vilken elleverantör och vilket telebolag vi ska anlita vilket innebär krav på att inhämta information och ta del av nya förutsättningar. Kvinnorna i Sverige arbetar i stor utsträckning, samtidigt som det oftast är kvinnorna som tar det största ansvar för hemarbetet. Skola och förskola bygger på föräldrarnas medverkan genom utvecklingssamtal, skolråd etc. Det är givetvis positivt att få insyn och kunna vara med och påverka, men det innebär också ökade krav på föräldrarna och eventuellt ökad stress. Ungdomarna ska välja gymnasieskola och inriktning redan i grundskolan och de har stora krav på sig att prestera och att se ut som idealen, vilket ökar kraven på dem samtidigt som de inte har kontrollen. Theorell (2003) menar att begränsade möjligheter till kontroll i kombination med höga krav kan leda till upplevelse av stress. TEORIER OCH PRAXISMODELLER MOHO (A Model of Human Occupation) tar upp patientens vilja, värderingar, intressen, vanor och roller och att alla aktiviteter utförs i samspel med omgivningen (Kielhofner, 2007). ValMO (VALue, Meaning, and Occupation) visar aktivitetsrepertoaren i ett livsperspektiv och lyfter fram olika värdedimensioner för att utföra aktiviteter (Persson et al, 2001). CMOP respektive CMOP-E (Canadian Model of Occupational Performance/ and Engagement) fokuserar på aktivitetsutförandet och faktorer på personnivå och aktivitetsnivå samt miljöfaktor som påverkar detta. Patientens delaktighet i behandlingen betonas i modellen (Townsend, 1997; Townsend & Polatajko, 2007). CMCE (Canadian Model of Client-Centered Enablement) betonar förutsättningar för att möjliggöra aktivitetsutförande. Patientens aktiva medverkan är grunden i den arbetsterapeutiska interventionen (Townsend & Polatajko, 2007). Krav-kontroll modellen (Karasek & Theorell, 1990), respektive krav-kontroll-stöd modellen beskriver hur upplevelse av krav, kontroll och stöd i den psykosocial miljön påverkar hälsa (Theorell, 2003). Motiverande samtal (Miller & Rollnick, 2002) är en klientcentrerad samtalsteknik med syfte att åstadkomma en förändring till bättre hälsa hos individen. Motiverande samtal innefattar även Prochaska och DiClementes förändringsmodell Stages of Change (Barth & Näsholm, 2006). Återfallspreventionsmodellen enligt Marlatt & Gordon beskriver problemet att vidmakthålla nya vanor (Burell & Lindahl, 1999). Grundläggande stresskunskaper, t ex Währborg (2003) och Perski (2002). Kognitivt förhållningssätt (d Elia, 2000) handlar om att förstå och arbeta med patientens automatiska tankar, samt att arbeta här och nu i konkreta aktiviteter och uppgifter. KASAM (Känsla av sammanhang) tar upp vikten av att förstå, känna att man kan hantera samt se det meningsfulla i situationer man hamnar i (Antonovsky, 1991). 7

8 BEHANDLINGSMÅL Patienten formulerar mål tillsammans med arbetsterapeuten. Målen ska utgå från patientens behov och önskemål och vara på aktivitetsnivå, realistiska och möjliga att utvärdera. När målen formulerats görs en behandlingsplan med strategier och åtgärder som syftar till att nå målen (Townsend, 1997). Målen följs upp och revideras under behandlingens gång. De arbetsterapeutiska åtgärderna vid stress syftar till att patienten ska uppnå en tillfredsställande balans mellan de dagliga aktiviteterna och mellan aktivitet vila. Interventionerna syftar också till att stödja patienten i att utveckla strategier för att kunna hantera vardagslivets aktiviteter. Strategier kan vara att prioritera och välja bort aktiviteter, att vara mentalt närvarande i det man utför och att undvika störningar. ARBETSTERAPEUTISKA ÅTGÄRDER Bedömning I arbetsterapeutisk kartläggning och bedömning identifieras resurser och hinder för patientens aktivitetsutförande. Stor vikt läggs vid patientens upplevelse och synpunkter. Insamlad data analyseras och en problemidentifikation görs. Patienten formulerar därefter individuella mål i samråd med arbetsterapeuten. För kartläggning, bedömning och målformulering kan följande instrument användas: OCAIRS S (Occupational Case Analysis Interview and Rating Scale Svensk version) (FSA, 2004) Semistrukturerad intervju som behandlar en patients upplevelse av sin aktivitetssituation och grad av anpassning i dagliga livet inom 11 områden. WRI (Worker Role Interview) (FSA, 2007): Semistrukturerad intervju med en fyrgradig skattningsskala i syfte att identifiera hur psykosociala och miljömässiga faktorer påverkar möjligheten att återgå i arbete. Det ger en uppfattning om patientens inställning och förväntning på sin arbetsroll och andra roller som påverkar arbetsrollen. WEIS (Work Environment Impact Scale) (FSA, 2004): WEIS kan användas till de patienter som har arbete och ger information om hur patienten uppfattar sina arbetsuppgifter och sin arbetsmiljö. Instrumentet är liksom WRI ett intervjuinstrument och skattningen sker på samma sätt. WRI och WEIS kompletterar varandra och kan användas var för sig eller tillsammans. DOA (Dialog om aktivitetsförmåga riktad mot arbete): DOA fokuserar på delaktighet genom patientens egen skattning av sin arbetsförmåga samt dialog med arbetsterapeut om resultatet av skattningen. Rollchecklista (FSA, 2004): är inriktad på vilka roller som patienten har för närvarande, har haft tidigare eller tror sig ha i framtiden. Individen skattar också hur värdefulla de olika rollerna är för honom/henne. Kartläggning av aktivitet (FSA, 2004): dagbok i form av en självrapport över ett dygn. Patienten skriver fritt ned vad hon/han gör samt inom vilket aktivitets- 8

9 område detta är. Patienten skattar också nöje, betydelse och kompetens i sina aktiviteter. Intressechecklista (FSA, 2004): består av ett 70-tal aktiviteter som delats in i olika kategorier. Patienten får skatta hur utvecklade intressena varit, om han/hon utöver aktiviteten för närvarande samt om han/hon skulle vilja utöva den i framtiden. NPS-intressechecklista (Pettersson & Selander, 1996): självskattningsinstrument som kompletteras med intervju och kartlägger motivation, utövande och intresse för olika fritidsaktiveter. StressProfilen (SMC, 2004): används för kartläggning av både inre och yttre stressorer och stressreaktioner, samt förmågan att hantera stress. Resultaten presenteras i form av en grafisk profil med hjälp av ett särskilt dataprogram Aktivitetslogg (Martinsson & Hallquist, 2001): Dagbok med notering om vad patienten gör och hur han/hon mår, förs under en vecka för att medvetandegöra personen om hans/hennes aktivitetsmönster. COPM (Canadian Occupational Performance Measurement) (FSA, 1999): är ett individanpassat bedömningsinstrument utformat i syfte att användas av arbetsterapeuter för att upptäcka förändringar i en patients uppfattning om sin aktivitetsförmåga vid utförande av olika aktiviteter: Hur tillfredsställd är patienten med sitt utförande? Hur viktig är aktiviteten? Min Mening (FSA, 2004): är ett självskattningsinstrument med fokus på aktivitetsförmåga,,värderingar och prioriteringar: Hur tycker patienten att utförandet av ett antal angivna uppgifter och aktiviteter fungerar? Vilka uppgifter/aktiviteter är viktigast och vad vill han/hon prioritera? SDO-PV (Satisfaction with Daily Occupations-PrimärVård): är ett instrument som testas i primärvården Skåne. Patienten får avgöra om han/hon utför vissa aktiviteter och hur nöjd han/hon är med detta. Instrumenten ovan hjälper patienten att bli medveten om och att tydliggöra vilka aktiviteter, roller, vanor och värderingar han/hon har. De hjälper patienten att identifiera aktivitetsrelaterade stressorer och störningsmoment, samt att se sambanden mellan dessa och patientens symtom. Denna medvetenhet är starkt motiverande och är första steget i en förändringsprocess. Instrumenten kan också användas i efterföljande behandling/förändringsarbete, de ger ett bra underlag för patientens fortsatta reflektion kring sina roller, vanor, värderingar och aktiviteter. Intervention Den arbetsterapeutiska interventionen bygger på de mål som formulerats. Ett klientcentrerat och kognitivt förhållningssätt med hemuppgifter tillämpas. Hemuppgifterna ska vara konkreta och handla om vardagens aktiviteter hemma och på arbetet. Det kan t ex vara att överlåta disken åt en familjmedlem, att göra något för sin egen skull eller att inte vara tillgänglig i mobiltelefonen på lunchen. I det klientcentrerade arbetet ses patienten som en resurs i behandlingen och hans/hennes behov och mål sätts i fokus. Beslut tas i samråd med patienten och stor vikt läggs vid patientens eget ansvar för sin rehabilitering (Law, Polatajko, Baptiste & Townsend, 1997). Arbetsterapeutens uppgift är att stödja patienten i att framföra sina 9

10 behov och önskemål, samt att stärka patienten i att ta ansvar för rehabiliteringen (Townsend & Polatajko, 2007). I bilaga 1 och 2 finns exempel på hur arbetsterapeuter har arbetat i primärvården med patienter med stressrelaterad problematik. Interventionerna kan riktas mot kroppsfunktion, aktivitet och delaktighet samt omgivning. De kan ske individuellt eller i grupp. Hela tiden ska interventionerna ske i samråd med patienten. Kontakterna kan vara tätare i början för att sedan tunnas ut efterhand när målen börjar uppnås och de positiva vanorna etableras. Efter avslutad behandling är det viktigt med uppföljning för att de positiva vanorna ska hålla i sig. Uppföljning kan ske efter 3 respektive 6 månader. Kroppsfunktion Information om vad stress är och vilka symtom det kan ge kroppsligt, kognitivt, känslomässigt och beteendemässigt. Förmedla kunskap om och diskutera vad som kan utgöra buffert mot stress, till exempel fysisk aktivitet, återhämtning, sömn och andra livsstilsfaktorer av betydelse för patienten. Aktivitet och delaktighet Syftet med arbetsterapeutens interventioner är att skapa en för patienten tillfredsställande balans mellan olika aktiviteter och aktivitet vila. Interventionerna innefattar att informera om aktivitetsstruktur och dess påverkan på hälsa och sömn, motion, matvanor, avspänning, med mera, samt i att stödja patienten i att förändra sin aktivitetsstruktur. Vid behov förmedlas kontakt med andra professioner. Information om och hjälp att medvetandegöra patientens aktivitetsmönster: Metoder som kan användas är: Kartläggning av aktivitetsmönster (FSA, 2004), Mind map med roller och aktiviteter (Fanning & Fanning, 1981), Min Mening (FSA, 2004) och Rita din dag. Information om vanor, vanors betydelse och hjälp att medvetandegöra patientens vanor. Information om våra livsroller och hjälp att medvetandegöra vilka roller han/hon har. Metoder som kan användas är: Rollchecklistan (FSA, 2004) eller att göra en mindmap över de olika rollerna. Information om värderingar och diskussion om vad patienten värderar. När patienten blivit medveten om hur hans/hennes aktivitetsmönster ser ut, vilka roller, vanor och värderingar han/hon har, kan han/hon prioritera vad som är viktigt och möjligt. Detta ger en grund för att välja och välja bort vissa aktiviteter. Arbetsterapeuten fungerar som vägledare och stöd i detta. Övergripande mål respektive delmål på aktivitetsnivå formuleras tillsammans med patienten. Arbetsterapeuten och patienten resonerar om vad som kan vara rimligt. Tidpunkt anges för när och hur målen ska följas upp. Nästa steg är att förändra aktivitetssituationen och etablera nya vanor: Patienten utför hemuppgifter mellan behandlingstillfällena. Uppgifter kan vara att göra något för sin egen skull, lämna ifrån sig ansvar och ta hjälp och stöd av andra. För att minska risken att patienten återfaller i sitt tidigare aktivitetsmönster ges information om förändringsarbete; vidmakthållande och återfallsprocess. Patienten får stöd i att sätta gränser för egna och andras krav och förväntningar samt att hålla gränserna. 10

11 Det är viktigt med en realistisk tidsplanering. Arbetsterapeuten stödjer patienten att organisera och strukturera sin tid och sina aktiviteter. Almanacka kan användas som tidsschema. Patienten får stöd i att finna möjligheter och tillåta sig att utöva aktiviteter som upplevs positiva och kravlösa alternativt att göra ingenting. Patienten får stöd i att utöva aktiviteter som ger återhämtning. Aktiviteter för återhämtning kan vara att vistas i naturen, att utöva kreativa, kulturella, social aktiviteter, etc. Omgivning Information om stressfaktorer i fysisk och social miljö både på arbete och i privatliv. Information om samband mellan krav, kontroll och stöd (Theorell, 2003). Hjälpa patienten att identifiera yttre stressfaktorer, till exempel krav från familjemedlemmar, arbetsgivare och/eller andra personer i omgivningen. Arbetsterapeuten kan också hjälpa patienten att identifiera sina möjligheter att hämta stöd och att använda sig av detta i sin förändringsprocess. Finna lämpliga strategier för att minska stressen och öka kontrollen; till exempel att sätta gränser gentemot omgivningen genom att säga nej, stänga av telefonen, lämna över ansvar, be om betänketid. RESULTAT OCH UTVÄRDERING De arbetsterapeutiska interventionerna utvärderas: Har patienten uppnått sina aktivitetsmål/delmål? Har patienten befäst de nya aktivitetsvanorna? De instrument som använts för kartläggning och målformulering kan utnyttjas för utvärdering av aktivitetsmål. Resultatet före/efter kan jämföras. Har patientens besvär/symtom förbättrats? Genom utvärderingen får arbetsterapeuten feedback på sina interventioner och patienten får reflektera kring sin egen process. Om patienten nått sina mål, kan behandlingen avslutas. Om inte, får arbetsterapeuten och patienten analysera varför och planera hur målen ska kunna nås. 11

12 REFERENSER Antonovsky, A. (1991). Hälsans Mysterium. Stockholm: Natur och Kultur. Astvik, W., Mellner, C., & Aronsson, G. (2006). På väg. En kvalitativ studie av långtidssjukskrivning, arbete och rörlighet. Arbete och hälsa 2006:3. Stockholm: Arbetslivsinstitutet. Barth, T., & Näsholm, C. (2006). Motiverande samtal MI. Att hjälpa en människa till förändring på hennes egna villkor. Lund: Studentlitteratur. Burell, G., & Lindahl, B. (1999). Att påverka individer om förnuft, känsla och motivation i människors val av livsstil. Ur Orth-Gomér, K & Perski, A. (Red). Preventiv medicin i teori och praktik. En metodbok för bättre folkhälsa. Lund:Studentlitteratur. D Elia, G. (2000). Kognitiv psykoterapi. Ett samarbetsprojekt med patienten. Stockholm: Svenska föreningen för psykisk hälsa. Doctare, Christina. (2000). Hjärnstress kan det drabba mig? Stockholm: Runa. Erlandsson, L.-K.,& Eklund, M. (2003a) Women s Experiences of Hassles and Uplifts in their Everyday Patterns of Occupations. Occupational Therapy International, 10 (2), Erlandsson, L.-K., & Eklund, M. (2003b). The Relationships of Hassles and Uplifts to Experience of Health in Working Women. Women Health, 38 (4), Fanning, T., & Fanning, R. (1981). Tid hur får man det? Stockholm: Bonniers. Förbundet Sveriges Arbetsterapeuter [FSA] (1999). Canadian Occupational Performance Measure. Svensk version. Stockholm: FSA. Förbundet Sveriges Arbetsterapeuter [FSA] ( ) URL dokument Förbundet Sveriges Arbetsterapeuter [FSA] ( ) URL dokument Hansen Falkdal, A., Edlund, C., & Dahlgren, L. (2006). Experiences within the process of sick leave. Scandinavian Journal of Occupational Therapy, 13, Holmgren, K.,& Dahlin Ivanoff, S. (2004). Women on sickness absence views of possibilities and obstacles for returning to work. A focus group study. Disability and Rehabilitation, 26 (4), Håkansson, C., Dahlin-Ivanoff, S., & Sonn, U. (2006). Achieving balance in everyday life. Journal of Occupational Science, 13 (1), Håkansson, C., Lissner, L., Bjorkelund, C., & Sonn, U. (2008). Engagement in patterns of daily occupations and perceived health among women in working age. Submitted. Lund University; Dept of Health Sciences.

13 Isaksson-Mettävainio, B., & Ahlgren, C. (2004). Facilitating factors for work return in unemployed with disabilities: A qualitative study. Scandinavian Journal of Occupational Therapy, 11 (1), Karasek, R., & Theorell, T. (1990). Healthy Work. New York: Basic Books. Kielhofner, G. (2007). A Model of Human Occupation. (4 th edition). Baltimore: Lippincott Williams & Wilkins. Klanghed, U., Svensson, T., & Alexanderson, K. (2004). Positive encounters with rehabilitation professionals reported by persons with experience of sickness absence. Work, 22, Law, M. (2002). Participation in the Occupations in Everyday Life. American Journal of Occupational Therapy, 56 (6), Law, M., Polatajko, H., Baptiste, S., & Townsend, E. (1997). Core Concepts of Occupational Therapy. In E. Townsend (Ed.), Enabling Occupation: An Occupational Therapy Perspective (s ). Ontario: Canadian Association of Occupational Therapists. MacDermid, J.C., Geldart, S., Williams, R.M., Westmorland, M., Lin, C.-Y.A., & Shannon, H. (2008). Work organisation and health: A qualitative study of the perceptions of workers. Work, 30, Martinsson, M., & Hallquist, E. (2001). Aktivitetslogg. Södra Älvsborgs sjukhus. Borås lasarett. Arbetsterapiavdelningen. Rehabiliteringskliniken. Miller, W.R. & Rollnik, S. (2002). Motivational Interview. Preparing People for Change. 2 nd ed. New York: Guilford Press. Oxenstierna, G., Ferrie, J., Hyde, M., Westerlund, H., & Theorell, T. (2005). Dual source support and control at work in relation to poor health. Scandinavian Journal of Public Health, 33, Perski, A. (2002). Ur balans: Om stress, utbrändhet och vägar tillbaka till ett balanserat liv. Stockholm: Bonniers. Perski, A. (2003). Om stress, utbrändhet och vägar till hälsa. Ur T. Theorell (Red.) Psykosocial miljö och stress. (s ). Lund: Studentlitteratur. Persson, D., Erlandsson, L.-K., Eklund, M., & Iwarsson, S. (2001). Value Dimensions, Meaning, and Complexity in Human Occupation - A Tentative Structure for Analysis. Scandinavian Journal of Occupational Therapy, 8, Riksförsäkringsverket. (2004). Psykiska sjukdomar och stressrelaterade besvär - långvariga sjukskrivningar åren RFV redovisar 2004:8. SMC (2008) Stressprofilen. 13

14 Socialstyrelsen. (2001). Kompetensbeskrivningar för arbetsterapeuter. Stockholm: Författaren. Socialstyrelsen. (2003). Utmattningssyndrom. Stressrelaterad ohälsa. Stockholm: Författaren. Socialstyrelsen. (2007). Försäkringsmedicinskt beslutsstöd en vägledning för sjukskrivning. Stockholm: Författaren. Theorell, T. (2003). Psykosocial miljö och stress. Lund: Studentlitteratur. Townsend, E. (Ed) (1997). Enabling Occupation. An Occupational Therapy Perspective. Ottawa: CAOT Publications. Townsend, E.A., & Polatajko, H.J. (2007). Enabling Occupation II: Advancing an Occupational Therapy Vision for Health, Well-being & Justice through Occupation. Ottawa: CAOT Publications. Wilcock, A. A. (1998). An Occupational Perspective of Health. Thorofare NJ: Slack. Währborg, P. (2003). Stress och den nya ohälsan. Stockholm: Natur och Kultur. LAGAR OCH FÖRORDNINGAR SFS (Svensk författningssamling) SOSFS (Socialstyrelsens författningssamling) REVIDERING Revidering bör ske vartannat år. Ansvarig för revidering är författarna. Lästips: Bronsberg, Barbro & Vestlund, Nina. (2002). Bränn inte ut dig. 2:a rev upplagan. Stockholm: Stockholm: Forum. ISBN Christiansen, M. (1993). Planera din tid och bli effektiv i arbetslivet. Stockholm: Kommentus. ISBN Ekstedt, M., Söderström, M., Åkerstedt, T., Nilsson, J., Søndergaard, H.P. & Perski, A. (2006). Disturbed sleep and fatigue in occupational burnout. Scand Journal of Work Environment Health, 32, 2,

15 Erlandsson, L.-K., & Eklund, M. (2001) Describing Patterns of Daily Occupations A Methodological Study Comparing Data from Four Different Methods. Scandinavian Journal of Occupational Therapy, 8, Kakonda, A. & Borg, A. (2003). Kvinnor med stressrelaterade sjukdomar hur upplever de sina vardagliga aktiviteter och trädgårdsterapi? Kandidatuppsats. Lunds universitet. Avd för arbetsterapi. Krauklis, M. & Schenström, O. (2002). Utbrändhet den nya folksjukdomen. (2 a rev upplagan). Stockholm: Robert Larson. Lisspers, J., & Öhman, A. (1996). Livsstilsförändring på livstid. Beteendefokuserad modell för egenvård vid kranskärlssjukdom. Läkartidningen vol, 93, 15, pp (The Health Believe Model) Linton, S.J. (2005). Sov bättre. Åtta steg till bättre sömn. Västerås: ICA. Löfdahl, M., & Wadsö, K. (2003). Om värdet i att bara vara en studie kring hur några kvinnor med stressrelaterade besvär upplever natur- och trädgårdsrelaterad rehabilitering. Kandidatuppsats. Lunds universitet. Avd för arbetsterapi. Rosenstock, I.M., Strecher, V.J., & Becker, M.H. (1988) Social Learning. Theory and the Health Belief Theory. Health Education Q, 15: pp

16 Bilaga 1 Innehåll i stresshanteringsgrupp, ledd av två arbetsterapeuter i Lund 12 gruppträffar à 2 timmar/vecka med 10 minuters paus. Parallellt även basal kroppskännedom i grupp, ledd av sjukgymnast. Innan gruppen startade träffade gruppledarna varje deltagare individuellt och en stressprofil (SMC, 2004) gjordes och analyserades. 1. Information, ramar, presentation. Presentationen sker genom att deltagarna parvis intervjuar varandra under ca en minut var och gör ett kort referat inför gruppen. Historisk utveckling av stressbegreppet. Måla ett träd. 2. Kort lägesrapport. Kort teorigenomgång av akut stress. Därefter påbörjas kartläggning av aktivitetsmönster med hjälp av mind map med roller och aktiviteter (Fanning & Fanning, 1981). Deltagarna gör en kartläggning av stressorer och ett urval, en prioritering och analys av vad som är påverkbart. Arbetet med att sätta individuella, realistiska mål och göra en förändringsplan påbörjas. 3. Kort lägesrapport. Fortsatt arbete med mind map och målformulering. Måla ett landskap du känner dig hemma i. 4. Kort lägesrapport Kort teorigenomgång av långvarig stress. Fortsatt arbete med mind map och målformulering. 5. Kort lägesrapport. Kort teorigenomgång om tid. Rita din dag. 6. Kort lägesrapport Fortsättning på temat tid. 7. Kort lägesrapport Teorigenomgång av självkänsla/självkännedom. Vem är jag kontra vem borde jag vara. Måla tre bilder av dig själv: hur ser jag mig själv, hur tror jag andra ser mig, vem vill jag vara. 8. Kort lägesrapport. Stresshantering: Perspektivförmåga, autonomi/självständighet, samhörighet/stöd, mental egenreglering, fysisk energihantering, återhämtning/avkoppling/vila. 9. Kort lägesrapport. Sätta gränser, vem är den viktigaste personen i ditt liv? Måla en positiv och lycklig bild, ett tillfälle eller situation då du kände dig tillfreds. 10. Kort lägesrapport. Konflikthantering. Lämna ut stressprofilen för hemläxa, dvs fylla i handlingsplanen. 11. Kort lägesrapport. Gå igenom handlingsplanerna. Litteraturtips. 12. Kort lägesrapport. Tankar om framtiden. Hur ska jag gå vidare? Måla träd, jämföra med första trädet. Lämna ut samtliga bilder. Målsättningarna följs upp och revideras kontinuerligt under perioden Ingrid Amri, leg arbetsterapeut ingrid.amri@skane.se 16

17 Bilaga 2 Stresshanteringsprogram VC Husie och Kirseberg, Malmö Vi är en arbetsterapeut och en sjukgymnast som arbetar tillsammans. Vi träffar patienten gemensamt för bedömning innan programmet påbörjas, vid avslut samt vid uppföljning efter två månader. Däremellan träffar vi patienten individuellt vid ca åtta tillfällen. Sjukgymnasten arbetar med fokus på avslappning och kroppskännedom. Nedan presenteras den arbetsterapeutiska delen av programmet: Min mening om mig själv och Min mening om min omgivning görs för att hitta de områden som patienten själv prioriterar förändring av och mål för detta sätts upp. Patienten får sedan välja från en meny, som följer nedan, vad hon/han vill börja arbeta med. Kartläggning av aktivitet för att tydliggöra patientens aktivitetsbalans. Vi arbetar tillsammans med hur denna kan förändras i positiv riktning. Här används företrädesvis Aktivitetslogg (Rehabiliteringskliniken, Borås Lasarett/PHT/Mona Martinsson, Eva Hallqvist/ ). Redskap för hantering av måsten för att möjliggöra/underlätta prioriteringar av dessa. Patienten får som hemuppgift att skriva ner vilka måsten hon/han upplever. Patienten får redskap som hjälp att prioritera; vad som verkligen måste göras nu, vad som kan vänta men är viktigt och vad som kan göras av någon annan eller kanske inte alls behöver göras t ex. Patienten gör en mind-map på sina roller och knyter aktiviteter till dem. Vi arbetar tillsammans med hur hon/han påverkas av dessa och ev kan förändra detta i positiv riktning. Arbetsrollen diskuteras, vilka styrkor respektive svagheter har patienten och hur kan hon/han påverka detta. Här används företrädesvis WEIS-SR för att identifiera styrkor och svagheter i miljön, samt hur de påverkar patientens arbetsroll (Work Environment Impact Scale - Self Rating, en självskattningsversion av WEIS som testas i PV). Utvärdering av den arbetsterapeutiska delen av stresshanteringsprogrammet görs med hjälp av Min mening uppföljning Eva Håkansson, leg arbetsterapeut Eva.b.hakansson@skane.se 17