Välkommen till förskolan

Transkript

1 Lärande och samhälle Barn Unga Samhälle Examensarbete 15 högskolepoäng Grundnivå Välkommen till förskolan Hur barn och vårdnadshavare blir bemötta under introduktionsdagarna Welcome to preschool How the children and the parents experience the induction process Anna Friberg Ingbritt Svensson Lärarexamen 210 hp Barndoms - och ungdomsvetenskap Examensarbete Examinator: Jonas Qvarsebo Handledare: Linda Palla 1

2 2

3 Förord Vi hamnade tillsammans i en liten grupp redan vid första kursen på vår utbildning och har sedan stöttat varandra genom svåra stunder under hela vår studietid. När vi sedan skulle välja partner att skriva examensarbetet med, kände vi genast att vi ville skriva tillsammans. Arbetet med att skriva och sammanfatta texten har vi delat mellan oss. Vi anser att båda har varit lika delaktiga i den slutliga texten. Vi vill börja med att tacka de pedagoger och familjer som ställt upp på våra intervjuer, utan er hade vår undersökning inte varit möjlig. Detta gäller även er som tillät oss att observera er och era barn under introduktionsdagarna. Vi tackar också vår handledare Linda Palla, som gett oss många råd och tänkvärda kommentarer under arbetets gång. Vi vill också rikta ett tack till examinatorn Jonas Qvarsebo för de sista kloka orden och förslagen till justeringar för att höja kvalitén i vårt arbete. Även våra nära och kära förtjänar ett tack då de visat stort engagemang och stöd under vår studietid och även hjälpt oss genom noggrann läsning av vårt arbete. Slutligen vill vi tacka varandra för ett gott samarbete och många roliga stunder. Malmö november 2012 Anna & Ingbritt 3

4 Abstract Välkommen till förskolan är en undersökning om hur barn och vårdnadshavare blir bemötta under de första dagarna i förskolan, av Anna Friberg och Ingbritt Svensson. Studien beskriver hur pedagoger bemöter barn och vårdnadshavare under de fem första introduktionsdagarna. När ett barn börjar förskolan tar pedagogerna inte enbart emot barnet utan hela familjen. I läroplanen för förskolan, Lpfö 98 (Reviderad 2010), framgår det att förskolans pedagoger ansvarar för att varje barn tillsammans med dess vårdnadshavare får en god introduktion i förskolan. Pedagogerna ska visa respekt och ta ansvar för att utveckla en tillitsfull relation till barnet och dess vårdnadshavare. Examensarbetets syfte är att åskådliggöra familjers första möten med förskolan. Där pedagogens ansvar är att varje barn får en god introduktion i förskolan tillsammans med sina vårdnadshavare. Våra frågeställningar är: Hur går pedagogerna tillväga när de introducerar det nya barnet i barngruppen? Hur utgår pedagogerna från barnets intresse och behov? Hur beskriver vårdnadshavaren familjens första möte med förskolan? I detta arbete har vi använt oss av tidigare forskning och teorier som vi har kunnat koppla till introduktionen i förskolan. Vi har i vår studie tagit upp Daniel Sterns teori om känsla av självet och samspel samt John Bowlbys teori om anknytning. För att få svar på våra frågeställningar observerades åtta barns inskolningar, fyra barn på två olika förskolor. Vi har också intervjuat vårdnadshavare och pedagoger. Vi har i vår studie fått fram att pedagogerna bör uppmärksamma och ta hänsyn till barnets behov för att skapa trygghet i förskolan. Vår slutsats är, att kommunikation, samspel, information och trygghet är fyra viktiga grundstenar för en positiv introduktion, oavsett vilken form av introduktion förskolan erbjöd. Nyckelord: Familj, Förskola, Introduktion, Känsla av självet, Samspel, Trygg bas, Vårdnadshavare. 4

5 Innehållsförteckning 1 Inledning Syfte och frågeställning Disposition Begreppsförklaring Teori och tidigare forskning Barns utveckling av känslan av själv Samspel Trygg bas Metod och genomförande Metodval Observationer Intervjuer Urval och undersökningsgrupp Genomförande Analysbeskrivning Forskningsetiska överväganden Resultat Sammanställning av observationer Kommunikation och samspel Trygghet Sammanställning av intervjuerna med pedagogerna Kommunikation och samspel Trygghet Sammanställning av intervjuerna med vårdnadshavarna Kommunikation och samspel Trygghet Diskussion Kritisk granskning Granskning av vald metod och genomförande Resultatdiskussion Fortsatt forskning Bilagor

6 1 Inledning Enligt Lpfö 98 (Reviderad 2010), har personalen stort ansvar för samverkan mellan förskola och hemmet. Förskolläraren ska ansvara för att varje barn får en god introduktion i förskolan tillsammans med sina vårdnadshavare. Vårdnadshavarna ska bemötas med respekt och ges möjlighet till delaktighet i verksamheten. Pedagogerna ska känna ansvar för att det skapas en tillitsfull relation mellan förskolans pedagoger och barnens familjer. Det är också pedagogens ansvar att fortlöpande föra samtal med vårdnadshavarna om barnets trivsel, utveckling och lärande. Introduktionen är en separation mellan barnet och vårdnadshavaren, där vårdnadshavaren oftast har höga förväntningar på att barnet ska få en bra start i förskolan. Här skapas till exempel den första kontakten mellan förskolan, barnet och vårdnadshavarna. Niss och Söderström (2006) skriver att relationen mellan barn och vårdnadshavare är unik, för många vårdnadshavare är barnen det bästa de har. Känner vårdnadshavaren tillit till förskolan och dess pedagoger, kan det hända att vårdnadshavaren för över denna trygghet till barnet. Detta har inspirerat oss till att närmare studera familjens första möte med förskolan, utifrån ett pedagogperspektiv och ett föräldraperspektiv. Vi har valt att göra vår studie på två olika förskolor. I studien observeras åtta barn i åldern 1,5 till 3 år. Studien innehåller också intervjuer med barnens vårdnadshavare och fem pedagoger som har arbetat mellan fyra och femton år inom verksamheten. 6

7 1.1 Syfte och frågeställning Examensarbetets syfte är att åskådliggöra familjers första möten med förskolan. Där pedagogens ansvar är att varje barn får en god introduktion i förskolan tillsammans med sina vårdnadshavare. Våra frågeställningar är följande: Hur går pedagogerna tillväga när de introducerar det nya barnet i barngruppen? Hur utgår pedagogerna från barnets intresse och behov? Hur beskriver vårdnadshavaren familjens första möte med förskolan? 1.2 Disposition Vi har valt att strukturera vårt arbete i fem övergripande kapitel. Du har nu läst det första kapitlet som bestod av inledning, arbetets syfte och våra frågeställningar. Andra kapitlet är en presentation av teori och forskning som är relevant för vårt arbete. I det tredje kapitlet tar vi upp de olika metoder som vi har använt oss av för att få svar på våra frågor och hur vi gick tillväga när vi samlade in vår empiri. I kapitel fyra sammanställer vi vår empiri och de slutsatser vi kommit fram till. I det sista kapitlet diskuterar och reflekterar vi över vårt arbete, samt ger förslag på fortsatta studier. 1.3 Begreppsförklaring Förstagångsinskolning = Här menar vi de barn som möter förskolans verksamhet första gången. Hembesök = Det första mötet mellan pedagog, barn och vårdnadshavare i barnets hemmiljö. Inskolning = Den tid då barnet och vårdnadshavaren introduceras i förskolans verksamhet. Introduktion = Det här begreppet förekommer i Läroplan för förskolan, Lpfö 98 (Reviderad 2010), i stället för inskolning. 7

8 Mentor = Den pedagog som ansvarar för barnet under dess tid på förskolan. Pedagoger = Här menar vi barnskötare och förskollärare som arbetar i förskolans verksamhet. Tredagarsinskolning = Introduktion på heltid i tre dagar. Då föräldrarna är med aktivt hela dagarna och sedan lämnar barnet. Tvåveckorsinskolning = Introduktion med varierat antal timmar per dag. Vårdnadshavare = Barnets föräldrar eller annan person som har vårdnaden om barnet. 8

9 2 Teori och tidigare forskning I detta kapitel presenteras studiens teoretiska utgångspunkter samt tidigare forskning som överensstämmer med vår studie. Här kommer ämnena, utveckling av självet, samspel och trygghet att pressenteras då de är relevant för vårt arbete. 2.1 Barns utveckling av känslan av själv Teoretikern Daniel Stern menar att det finns en känsla av själv redan från livets början och långt innan det lilla barnet kan reflektera över sig själv och har ett språk. Stern beskriver hur känslor eller upplevelser av självet växer fram och läggs samman med varandra under barnens första år (Brodin & Hylander, 2007). Stern (1991) talar om att det finns olika utvecklingsdomäner av upplevelser av själv. Stern menar att det inte är frågan om olika faser som avlöser varandra, utan om olika sätt att förhålla sig till i omvärlden. Dessa utvecklingsdomäner utvecklas vid olika tidpunkter i livet. Stern menar vidare att ett barn redan från födseln påbörjar ett samspel med människor i sin omgivning. Från början kan ett samspel mellan viktiga omsorgsgivare ske, främst då med barnets vårdnadshavare. Oftast utökas relationer med andra vuxna och barn i barnets omvärld. Stern tar vidare upp att dessa olika utvecklingsdomäner utvecklas vid olika tidpunkter, men existerar sida vid sida av varandra (a.a.). Stern (1991) benämner dessa aspekter av känslan av själv: det begynnande självet, kärnsjälvet, det subjektiva självet, det verbala självet och det berättade självet (Stern, 1991:46). I följande text görs en kort sammanställning av innebörden av, tre känslor av självet som är relevanta till vår studie. Sammanställningen bygger på Sterns teori om barnets självutveckling (a.a.). 9

10 När barnet har utvecklat en känsla av subjektiva självet, börjar det dela känslor med sin omgivning på ett nytt sätt. Detta nya sätt kan innebära att barnet gradvis får en förmåga att dela sina upplevelser med andra runt om dem. Imitation är det första Stern (1991) kommer att tänka på. Barnet kan också nu börja förmedla sitt inre liv till andra och bli förstått, nu kan barnet också skratta tillsammans med någon åt samma sak. Detta skapar en härlig form av samförstånd vilket ger upphov till samhörighet (a.a.). När barnet har utvecklat en känsla av verbalt själv stiger det in i ordens värld och får då ett nytt verktyg för att kunna göra sig förstådd. Nu börjar barnet kunna se sig självt utifrån. Språket tillåter också barnet att äntligen få börja konstruera en berättelse om sitt eget liv. (Stern, 1991:172). Barnet börjar kunna tänka saker om sig själv samt benämna sig med sitt namn och så småningom säga jag, mig samt min (Stern, 1991:176). Nu börjar barnet även tycka om att klä ut sig och titta sig i spegeln (Stern, 1991). Känslan av ett berättande själv utvecklas, barnet har nu en förmåga att se sammanhang och kan berätta en historia med början och slut, sann eller osann. Barnet tycker ofta om att berätta händelser som de har varit med om, genom att berätta för någon annan kan barnet se och tydliggöra sammanhang. Att berätta om upplevelser man haft är ett sätt att lära känna sig själv och sin identitet. Barnet börjar här också få en förmåga att reflektera över sig själv (Stern, 1991). 2.2 Samspel Stern (1991) talar om att de yngre barnen kan ta hjälp av kroppsspråket för att förtydliga sig. Författaren skriver vidare att språket öppnar en helt ny värld för barnet och jämför det med andra delar i utvecklingen som kräver lång träning till exempel, att lära sig att gå och simma. Stern skriver vidare att barnet utvecklar det verbala språket som redskap för kommunikation och då förändras hela barnets tillvaro. Barnet experimenterar med ord genom leken och fantasin. Stern menar att människan från och med det tillfället då orden börjar användas, lever i två världar, den vi förnimmer och den värld vi kan förklara oss i (Stern, 1991a). 10

11 Niss och Söderström (2006) berättar att små barn gärna vill ingå i samspel med andra människor och att barnet kan koppla ihop sina egna känslor med hur andra i omgivningen reagerar på dess signaler. Vill barnet ha en viss leksak, visar barnet detta genom att peka, titta eller agera med hela kroppen. Detta signalerar barnet i många fall genom att titta på det önskade föremålet, blicken övergår sedan till den vuxne och sedan tillbaka till föremålet. Genom den vuxnes bekräftelse får barnet en ökad förståelse för sin förmåga att ingå i samspel med andra och kan sedermera binda ord till händelser (Niss & Söderström, 2006). Schaller (1992) menar att det sätt människor ser på varandra under en konversation har betydelse för mötet. Väljer en person att vända bort huvudet indikerar han eller hon att konversationen är slut. Detta kan ses redan hos det lilla barnet som tidigt vänder bort sitt ansikte om det inte vill vara med i konversationen längre. Detta sker främst i leken hos det lilla barnet. Författaren menar vidare att språket är en väsentlig del av kommunikationen, men en stor del av budskapet förmedlas med andra medel än det verbala. Den som talar understryker sitt språkliga meddelande med meningsbärande kroppsrörelser, samtidigt som lyssnaren genom mimik och gester ger sina reaktioner på meddelandet (a.a.). Wessman (2010) menar att pedagogen ska möta barnet på dess nivå för att få ett väl fungerande samspel och kommunikation dem emellan. Detta bidrar till en positiv kontakt och ett gott samarbete mellan barnet och pedagogen på förskolan. Författaren menar att det är lämpligt om man väljer en plats där barnen uppehåller sig mest, nämligen på golvet (Wessman, 2010:30) vid leksakerna. Mötet mellan pedagogen och barnet blir här bekräftat och barnet kan finna leksaker och kompisar i sin närhet. Pedagogen och vårdnadshavaren kan då få tid att samtala med barnet om dess intresse, samtidigt som båda parter kan se hur barnet reagerar på miljön runt omkring. Om pedagogen och vårdnadshavaren kan prata och de tillsammans känner trygghet, signalerar vårdnadshavaren till barnet att det är ett bra ställe att vara på (a.a.). 2.3 Trygg bas En trygg bas är det mest centrala begreppet inom anknytningsteorin. (Broberg med flera, 2008:24). Barn etablerar sin anknytning vid tidig ålder genom blickar, leenden, ljud och gråt. 11

12 Bowlby menar att det är naturligt om barn upp till tre år protesterar när anknytningspersonen går iväg. Han anser också att detta är ett tecken på goda och starka band mellan barnet och den vuxne, vilket kallas en trygg anknytning. Bowlby menar vidare att barnet pendlar mellan två olika världar, behovet av föräldrarnas beskydd (trygg bas) samt sin inre nyfikenhet och tar då fysiskt avstånd från vårdnadshavarna för att upptäcka världen. Det är viktigt att vårdnadshavarna är en säker hamn för återvändandet. Bowlby poängterar att det är viktigt att ha en trygg bas att återvända till om något skrämmande skulle inträffa under färdens gång eller om känslor av otrygghet uppkommer. En trygg bas handlar dels om vårdnadshavarnas förmåga att vara en bas för nyfiket utforskande, dels att vara en säker hamn som barnet kan återvända till om de känner oro eller rädsla (Broberg med flera, 2008). Bilden här under visar trygghetscirkeln, trygg bas till säker hamn: (Broberg med flera, 2008:129 bild publicerad med tillstånd från upphovsman Robert Marvin, University of Virginia, ). För familjen är det viktigt att ha klart för sig vilken pedagog som står för inskolningen av dem den första tiden. (Wessman, 2010:26). Här menar författaren att det ger vårdnadshavaren trygghet när de vet vilken pedagog som har fokus på deras barn den första 12

13 tiden på förskolan. Vidare säger författaren att Om barnet har fått göra något det tycker om, och därför känner sig sett och bekräftat, kommer det att vara spännande att komma tillbaka. (Wessman, 2010:29). Pedagogen kan även öka tryggheten hos barnet genom att barnet blir förtroget med de dagliga rutinerna på ett tidigt stadium, detta genom att redan i introduktionen prata om de rutiner som finns på förskolan (Wessman, 2010). Arnesson Eriksson (2010) menar att hembesök ger goda förutsättningar för pedagogerna att knyta kontakt med vårdnadshavaren och barnet, samt möjlighet att ta del av barnets vardag i hemmet. Författaren menar att om vårdnadshavarna är välinformerade om det pedagogiska arbetet, ökar tryggheten inför introduktionen vilket i sin tur återspeglas i barnet (a.a.). 13

14 3 Metod och genomförande I detta kapitel redogör vi för de metoder som använts för insamling av vårt empiriska material. Därefter presenteras undersökningsgrupp och genomförande. Slutligen beskrivs forskningsetiska överväganden. 3.1 Metodval Eftersom studiens syfte är att belysa familjernas första möte med förskolan valde vi att använda oss av två småbarnsavdelningar där vi gjorde kvalitativa observationer och intervjuer. Stukát (2005) beskriver att huvuduppgiften för det kvalitativa synsättet är att man undersöker relationer och samspel mellan människor i deras vardagliga miljö. Detta är precis det vi gör när vi studerar mötet mellan pedagogerna, barnen och vårdnadshavarna i familjernas första möten med förskolan. Skillnaden gentemot kvantitativa undersökningar är att man i de kvalitativa undersökningarna undersöker betydligt färre individer och platser (Hartman, 2004:284). Vårt val blev att studera samspel och möten mellan åtta barn, deras vårdnadshavare och pedagoger då familjerna introduceras på två småbarnsavdelningar Observationer Vi valde att använda observationer för att studera hur pedagogerna bemöter barnen och vårdnadshavarna vid de fem första introduktionsdagarna på två småbarnsavdelningar. På så sätt fick vi direkt tillträde till sociala samspel mellan de tre aktörerna vid familjens introduktion i förskolan. Vi diskuterade huruvida vi skulle vara aktiva eller passiva observatörer under våra observationstillfällen. Valet blev: aktiva observatörer. En aktiv 14

15 observatör har en deltagande roll, medan en passiv observatör inte deltar aktivt (Repstad, 1999). Detta val gjordes eftersom vi var kända på förskolorna sedan tidigare. Vi ansåg att undersökningen skulle få ett mer rättfärdigt resultat om vi följde barnen/pedagogerna samt vårdnadshavarna i deras möte/samspel med varandra. Då barnen i den befintliga barngruppen är vana vid vår närvaro på förskolan medförde vår medverkan en naturlig känsla. Vårt val av agerande under observationerna anser vi inte påverkar det nyintroducerade barnet och dess vårdnadshavare. Detta beroende på att de nyintroducerade barnen är så fokuserad på allt nytt som händer på förskolan, barnet har här en helt ny värld att utforska. Vi valde att fotografera barnen, vårdnadshavarna och pedagogerna för att påminnas oss om detaljer som annars lätt missas under observationstillfällena. Fördelen med fotodokumentation är att en händelse kan ses om och om igen, samtidigt som den hjälper observatören att minnas ett längre händelseförlopp. Enligt Merriam (1994) menar Bogdan och Biklen att bilder som tagits i samband med deltagande observationer utgör ett stöd för minnet och är ett sätt att studera detaljer som annars skulle ha förbisetts. Förutom att dokumentera samspelet mellan de tre aktörerna med en kamera, använde vi papper och penna. Under observationerna skrevs korta stödord som tillsammans med fotografierna utgjorde underlag för en sammanhängande beskrivning av respektive observationstillfälle Intervjuer Vi valde att använda oss av kvalitativa intervjuer för att få svar på våra frågor. Trost (2010) anser att kvalitativa intervjuer liknar ett vanligt samtal i många avseenden. Skillnaden är att intervjuaren utgår från ett specifikt ämne och ställer frågor och motfrågor som har med ämnet att göra. När det gäller intervjuer finns det många olika tillvägagångssätt. I vår studie valde vi att registrera intervjusvaren med papper och penna. Detta val gjordes för att några av respondenterna inte godkände att intervjuerna spelades in med en diktafon. Repstad (1999) skriver att fördelarna med att ta upp intervjun på band är många, bland annat kan intervjuaren koncentrera sig på vad respondenten säger och slipper att ägna tiden åt att skriva. Om man som intervjuare antecknar, menar författaren att intervjuaren inte är helt koncentrerad på vad 15

16 respondenten säger, utan ägnar sin tid till att anteckna svaren. Repstad menar att när en person antecknar kan man inte helt och hållet engagera sig i intervjun. (Repstad, 1999:70). För att få likvärdiga data kring intervjuerna valde vi att ändå föra anteckningar på samtliga intervjuer. En nackdel med att föra anteckningar under intervjuer, enligt Stukát (2005) kan vara att intervjuaren väljer vad som ska noteras och tolkar det som sägs med sina egna värderingar. Vi kände efteråt att det var svårt att tolka materialet, men vi kände samtidigt att vi fört anteckningar under samtalen som var till god hjälp för oss. Vi beräknade att varje intervju med pedagogerna och vårdnadshavarna skulle ta ungefär en timme Urval och undersökningsgrupp Vi valde att göra vår studie på för oss kända förskolor, eftersom vi såg flera fördelar med det valet. Vi kände att eftersom vi var kända på förskolan för pedagogerna och barnen, var detta en fördel. Fördelen med att intervjua kända personer, som i detta fall pedagogerna, kan enligt författaren vara att de lättare (Repstad, 1999:69) kan öppna sig i intervjuerna än en helt främmande person (Repstad, 1999:69). Däremot var vi inte bekanta med de nyinskolade barnen och deras familjer och här kan intervjuerna bli mera relevanta till vårt ämne (mötet, introduktion i förskolan). Nackdelen med forskning på hemmaplan kan bland annat vara att den som observerar bekanta och kollegor kan vara mer benägen att välja sida (Repstad, 1999). Repstad menar vidare att man kan förlora den akademiska distansen och få personligt intresse i det som sker. Fem pedagoger som är verksamma med de yngre barnen i förskolan och anställda på två olika förskolor i olika kommuner har deltagit i vår undersökning. Här har också varit åtta familjer som just vid denna tidpunkt introducerade sina barn på de olika förskolorna. Barnen har observerats och pedagogerna och vårdnadshavarna har intervjuats under vår studie. 16

17 3.1.4 Genomförande Vi genomförde studien under augusti och september 2011, eftersom inskolningsperioden var planerad till den tiden på våra valda förskolor. Vi hade sedan tidigare pratat med rektorn och pedagogerna på förskolorna om vårt intresse av att skriva vårt examensarbete om familjers introduktion i förskolan. Pedagogerna och rektorerna visade stort intresse för det och tackade ja till att medverka. Vi började med att sammanställa ett informationsblad (se bilaga 1) riktat till barnens vårdnadshavare. Bladet innehåller information om vår undersökning, men också om deltagarnas konfidentialitet. Informationsbladet delades ut vid första mötet med familjen. Vid det här tillfället tillfrågades också familjerna om de ville delta i vår undersökning. Alla tillfrågade familjer var positiva till undersökningen och tackade ja. Vi informerade samtidigt att om familjerna/pedagogerna ville hoppa av undersökningen fanns det möjligheter till detta och allt insamlat material kring berörd familj/pedagog skulle då tas bort ifrån vår undersökning. Eftersom vi hade valt två förskolor i vår undersökning informerade vi vars en förskola. Vi var medvetna om att resultatet i vår undersökning kunde påverkas om någon av respondenterna valde att avbryta sitt deltagande under vår undersökning. Detta skedde, eftersom en av respondenterna kände att hon stod i för nära relation till intervjuaren och detta kunde då göra att svaren inte blev helt tillförlitliga för studien. Detta diskuterades och materialet har tagits bort. Vi är glada att bara en respondent hoppade av. Nästa steg i vår undersökning var att observera de fem första introduktionsdagarna på förskolan, för att se mötet mellan barnen, vårdnadshavarna och pedagogerna. På en av förskolorna inskolades två pojkar och två flickor i en gruppinskolning vilket innebar att alla barnen samtidigt var på avdelningen. Introduktionsmodellen var tredagarsinskolning utifrån bilaga 2, så det skedde inte någon ökning av vistelsetiden, här valdes istället olika tidpunkter under introduktionsdagarna att observera barnen på. Observationerna skedde inte vid samma tidpunkt varje dag utan under minuters perioder under vistelsetiden, detta för att få syn på de olika mötena mellan pedagoger, vårdnadshavare och barn. Eftersom det var fyra barn som introducerades samtidigt var det nödvändigt att studera barnen under olika stunder på dagen. Om observatören den ena dagen hade observerat mötet med ett av barnen, vårdnadshavaren och pedagogen i hallen på morgonen, valde observatören vid nästa tillfälle att till exempel observera barnet ute på gården, detta för att titta på alla tänkbara möten som kan ske på förskolan under introduktionen. 17

18 Det första observationstillfället på den andra förskolan var under hembesöken i barnens hemmiljö. Här observerades barnet tillsammans med vårdnadshavaren. Observationerna varade cirka en timme. Under tiden bekantade sig pedagogen med barnet genom att den första halvtimmen fokuserades på barnet. Här lästes bland annat böcker för barnet och sedan var leken i full gång. Resterande tid ägnades åt vårdnadshavaren för att ge information kring introduktionen och förskolans rutiner. Dagen därefter kom barnet tillsammans med vårdnadshavaren till förskolan. Första dagen på förskolan var enligt schemat utifrån bilaga 3, mellan klockan , detta ökades sedan på dag efter dag. När de sista observationerna var gjorda, träffades vi för att sammanställa materialet och diskutera vad vi hade sett under våra olika observationstillfällen. Vårt nästa steg blev att skriva ihop frågorna till intervjuerna. Detta gjorde vi tillsammans. Vårdnadshavarna intervjuades i samband med inskolningssamtalet som äger rum två veckor efter avslutad introduktion. Båda vårdnadshavarna var med under intervjutillfället, detta var ett val som de gjorde själva. Intervjuerna tog cirka en timme. Intervjuaren ställde frågorna utifrån bilaga 4 och anteckningar fördes. Vårt sista steg var att intervjua pedagogerna. Intervjuaren ställde frågorna utifrån bilaga 5 samt följdfrågor och antecknade svaren. Därför såg frågorna olika ut i samtalen, men huvudfrågorna var samma. Intervjuerna tog olika lång tid. När alla intervjuerna var färdiga träffades vi för att gå igenom och sammanställa svaren. Här har vi även valt att dela in svaren i två olika rubriker, kommunikation och samspel samt trygghet Analysbeskrivning När vi fått in all vår empiri, sammanställdes materialet, detta började sedan bearbetas utifrån våra frågeställningar. Arbetet delades in i två rubriker, kommunikation och samspel samt trygghet. Även andra rubriker diskuterades men vi kom fram till att dessa var mera framträdande i vår studie än de andra. När rubrikerna stod klara började vi bearbeta materialet utifrån dessa, samt gjorde kopplingar till litteraturen. Observationerna sammanställdes tillsammans med fotodokumentationen vi gjort. Vi diskuterade sedan de resultat vi fått in under våra intervjuer med pedagogerna och vårdnadshavarna utifrån vårt 18

19 syfte för att se om det fanns gemensamma eller varierande åsikter. Vi har tagit del av varandras fotodokumentation, observationer samt intervjusvaren för att sedan sammanställa dessa tillsammans. Eftersom vi har använt oss av fotodokumentation under observationerna så har vi gång på gång kunnat gå tillbaka till bilderna för att tolka dem tillsammans med anteckningarna. Intervjuerna med pedagogerna och vårdnadshavarna har använts i begränsad utsträckning, eftersom vi har valt att lägga vår största fokus på observationerna Forskningsetiska överväganden Under studiens gång har vi förhållit oss till Vetenskapsrådet etiska principer. Det innebär att vi har följt de fyra huvudkraven (Vetenskapsrådet, 2002). Informationskravet - vilket innebär att vi är bundna till att informera deltagarna i undersökningen om syftet med studien. Detta genomfördes genom att redan vid första kontakten med respondenterna informera dem om syftet med studien och vad det var för typ av studie. Samtyckeskravet - innebär att deltagare har rätt till att när som helst avbryta deltagandet i undersökningen. Detta har respondenterna blivit informerade om, de har även fått kontaktinformation med telefonnummer till oss ifall de skulle önska avbryta deltagandet eller skulle ha ytterligare frågor angående studien. Konfidentialitetskravet - att förvara uppgifter på ett sådant sätt att ingen obehörig kan få tillgång till dem. För oss har det inneburit att insamlad data har transkriberats i enskildhet. Alla deltagarna har fått fingerade namn i de dokument som kommer att användas för att färdigställa uppsatsen. Även andra uppgifter som kan ha dykt upp under undersökningen har avidentifieras. Namn och datum har fingerats för att säkerställa sekretess och anonymitet. Nyttjandekravet - innebär att den insamlade data enbart kommer att användas till den aktuella forskningen. Intervjuerna har inte använts i annat syfte än för vår resultatbearbetande och kommer efter godkännande av uppsatsen att förstöras och tas bort. 19

20 Det var viktigt för oss att visa respekt för både barn, vårdnadshavare och pedagogerna som ingått i vår undersökning genom att just följa de etiska principerna. 20

21 4 Resultat I detta kapitel presenteras en sammanfattning av vår empiri, från både observationer och intervjuer som gjorts under studiens gång samt koppling till litteraturen vi läst. 4.1 Sammanställning av observationer Här följer en sammanfattning och analys av våra observationer som ligger till grund för vår studie Kommunikation och samspel I vår studie har uppmärksammats olika former av kommunikation och samspel på förskolorna. Under observationerna har noterats att pedagogerna uppmärksammar att de yngre barnen visar olika kroppsspråk, som gör att pedagogerna förstår vad barnen försöker förmedla. En av våra observationer visade en pojke som den första dagen cyklade runt hela förmiddagen med sin pappa. Den andra dagen behövde pappan gå hem en liten stund och bad då en av pedagogerna följa med pojken ut på gården där han ville cykla. Pojken vänder sig hela tiden om under cykelturen och ser efter att pedagogen är med. Pedagogen bekräftar hela tiden att hon ser pojken och är med honom genom att prata till honom eller vinka hej, hej. Vi har också uppmärksammat att när barnen tar en leksak ifrån varandra, brister ibland barnet som blivit av med leksaken ut i gråt och tittat på en vuxen för att tillkalla hjälp. Så som det skedde i leken på förskolan då ett av inskolningsbarnen ville ha en leksak som någon annan tog. Inskolningsbarnet valde att söka pappans trygghet för att få hjälp med att få sin leksak tillbaka. Pappan kunde i detta fall hjälpa sitt barn att göra sig förstådd i barngruppen, så att han fick leksaken tillbaka. Detta kopplar vi till Niss och Söderström (2006) att de små barnen 21

22 gärna vill ingå i samspel med andra människor och att här kopplar barnet ihop sina egna känslor med hur andra i omgivningen reagerar på dess signaler. Vill barnet ha en viss leksak, visar barnet detta genom att peka, titta eller agera med hela kroppen. Tryggheten barnet har till pappan kan i detta bindas till Bowlbys teori, där teoretikern poängterar att det är viktigt att ha en trygg bas att återvända till om något skrämmande skulle inträffa under färdens gång eller om känslor av otrygghet uppkommer. Barnets trygga bas på förskolan blir senare en pedagog, då inte vårdnadshavarna finns där. Något vi också har sett under observationerna är om barnet har velat gå till ett annat lekställe har barnet tagit en pedagog i handen. Som vid detta tillfälle då ett barn ville leka i sandlådan, barnet hämtade då en pedagog. Pedagogen följde med barnet till sandlådan. Här har barnet som Stern (1991) beskriver använt sig av sitt kroppsspråk för att göra sig förstådd. Vi har även uppmärksammat att de yngre barnen kommunicerar med varandra genom sitt kroppsspråk. Ett tillfälle som vi har lagt märke till är när barnen leker tillsammans i dockköket, ett av inskolningsbarnen pekar och tydliggör för barnen runt omkring vad han vill. I observationen syns att barnen runt omkring förstår vad kommunikationen går ut på och leken fortsätter. Enligt Stern (1991) och Niss och Söderström (2006) använder sig det lilla barnet av olika kroppsspråk, för att göra sig förstådd och förtydliga sig i vad det vill. När det lilla barnet vill samspela med andra barn, pedagoger eller vårdnadshavare har vi sett att det ofta hämtar leksaker för att visa att de vill vara med i leken. Når barnet inte leksaken eller vill ha leksaken från en kompis tittar barnet på leksaken som det vill ha. Blicken går sedan tillbaka till vårdnadshavaren eller pedagogen för att de ska hjälpa barnet att få tag på leksaken. En annan händelse som kom fram under observationstiden är när det lilla barnet ville komma upp i en vuxens famn, då stäcker de ofta upp armarna för att vårdnadshavaren/pedagogen skall förstå att barnet vill upp i dess famn. Detta har vi uppmärksammat hos några av de yngsta barnen. Ett tydligt exempel är den lilla pojken som oftast gick runt och utforskade miljön på egen hand. Pojken återkom med jämna mellanrum till vårdnadshavaren/pedagogen och sträckte upp sina armar för att visa att han ville komma upp i dess famn. Ett av barnen på förskolan visade intresse för pedagogen som försöket ta kontakt med flickan när hon satt i pappans famn. Flickan och pedagogen lekte tittut-lek en lång stund. Flickan satt i pappans knä, men till sist vände flickan sig in mot pappan och visade inget intresse för 22

23 pedagogen mer. Vi har här observerat att om barnet och pedagogen leker tittut-lek och barnet vänder bort sitt ansikte är leken slut. Här sker ett samspel som baseras på det lilla barnets vilja att var med när barnet inte vill leka tittut längre, vänder det sig in mot vårdnadshavaren och leken avslutas. Detta stämmer med vad Schaller (1992) skriver att om en person väljer att vända bort huvudet indikerar han/hon att konversationen är slut. Brodin och Hylander (2007) skriver i sin tolkning av Sterns teorier att när barnet har utvecklat en känsla av kärnsjälvet, anses ögonkontakt viktig för att barnet skall få en ny möjlighet till känsla av gemenskap. När barnen möter andras ansikte, startar ett samspel vilket måste lekas fram. Detta samspel uppmärksammades under tittut-leken Trygghet I båda formerna av introduktion såg vi utifrån observationerna exempel på hur barnen återvänder till sina vårdnadshavare för att känna trygghet. Detta inträffade speciellt vid de första inskolningsdagarna. Efterhand som dagarna fortlöpte på förskolan, såg vi genom våra observationer att barnen var utan vårdnadshavarens trygghet i allt längre perioder. Broberg med flera (2008) menar att barnet pendlar mellan två olika världar. Barnet pendlar mellan behovet av vårdnadshavarens beskydd (trygg bas) och nyfikenheten (strävan) att ta avstånd från vårdnadshavarna för att upptäcka världen. Det är viktigt att vårdnadshavarna är en säker hamn för återvändandet. Under våra observationer såg vi några gånger att barnen blev ledsna när deras anknytningspersoner gick iväg. Detta stämmer överens med Bowlbys anknytningsteori, barn upp till tre års ålder kan bli ledsna när anknytningspersonen går iväg. Barnen sökte ganska snart kontakt med nya anknytningspersoner, i vårt fall var kontakten med en pedagog, för att få tröst. I vårt observationsmaterial och fotodokumentation har vi sett att barnen gärna återvänder till samma aktivitet som dagen innan som till exempel flicka som återvände till bondgården eftersom hon ofta lekte med den i hemmet, andra exempel är flickan som återvände till vattenkaret för vattenlek. Ett annat exempel är flickan som kom till förskolan och ville ha dockan som hon fastnat för med hem. Detta löste pedagogerna genom att dockan satt på flickans hylla och väntade där till nästa dag. Här sker kopplingen till Wessman (2010) Om barnet har fått göra något det tycker om, och därför känner sig sett och bekräftat, kommer det 23

24 att vara spännande att komma tillbaka. (Wessman, 2010:29). Här ökar även pedagogen tryggheten hos barnet och barnet ser kanske framemot att återkomma nästa dag (a.a.). Under ett av hembesöken var en flicka intresserad av små bollar och visade glatt pedagogen bollarna. Nästa dag när pedagogen tog emot flickan på förskolan, satte hon sig ner på knä och visade flickan två små bollar. Flickan tittade och tog bollarna och såg glad ut. Flickan lekte en stund med bollarna och sedan lämnade hon dessa till mamman. Detta kopplar vi till Wessman (2010) som menar att det är viktigt att pedagogerna möter barnet på dess nivå för ett väl fungerande samspel, kommunikation och trygghet. Wessman (2010) tar i sin bok upp vikten av att pedagogen och vårdnadshavaren sitter på golvet så att barnet kan hitta saker och kompisar medan pedagogen och vårdnadshavaren pratar. Detta iakttogs också under våra observationer. Många gånger satt pedagogerna, vårdnadshavarna och barnen på golvet, då hade barnet möjlighet att få sina behov tillgodosedda samtidigt som vårdnadshavarna och pedagogerna samtalade kring barnet. Detta uppmärksammades vid många tillfällen, men ett exempel är när en av barnets vårdnadshavare satt tillsammans med pedagogen på golvet i legorummet. Pojken kunde då hämta leksaker och återvända till pappans trygga famn. 4.2 Sammanställning av intervjuerna med pedagogerna I intervjuerna tar pedagogerna upp olika intressen och behov hos barnen som bör beaktas vid introduktionen. Här sammanfattar vi de svar vi fått utifrån frågorna i bilaga Kommunikation och samspel I våra intervjuer med pedagogerna framkom att samtalet med vårdnadshavarna under introduktionen gav god information om barnets intressen och behov, detta framstod som viktigt. Pedagogerna på de två förskolorna förbereder den befintliga barngruppen ganska likt, här berättar pedagogerna vidare, att på samlingen talar de om att ett nytt barn/nya barn ska börja på förskolan. De benämns med namn samt att det kommer att bli en kompis att leka 24

25 med. Pedagogerna förbereder också ganska likt när det gäller det nya inskolningsbarnet, det nya barnets hylla och stol namnades samt att båda förskolorna hade förberett den befintliga barngruppen att en ny kompis ska komma. Dessa förberedelser gjordes cirka en vecka innan det nya barnet skall komma till förskolan. En av förskolorna förbereder även de befintliga familjerna på förskolan genom att välkomna det nya barnet på informationstavlan i hallen. Detta kan vi binda till vad Wessman (2010) skriver, att pedagogerna kan öka tryggheten i barngruppen genom att väl förbereda den befintliga barngruppen/familjerna precis som pedagogen förbereder för det nya barnet som ska börja på förskolan, genom att barnen blir förtroget med de dagliga rutinerna på ett tidigt stadium Trygghet Genom hembesöken framkom från pedagogerna att de skapade sig en god bild av barnen och dess intressen och behov. Pedagogerna hade en lugn miljö att bekanta sig med både barnen och vårdnadshavarna. På den andra förskolan nämnde pedagogerna att de under tredagars inskolning gjorde att man på ett naturligt sätt kunde ta del av vårdnadshavarnas kunskap om deras barn. Enligt Wessman (2010) är det bra om pedagogen och vårdnadshavaren kan prata och känna trygghet tillsammans. Detta kan ge signaler från vårdnadshavaren till barnet att förskolan är ett bra ställe att vara på. Pedagogerna på förskolan som använde sig av gruppinskolning, menade att under en gruppinskolning har pedagogerna stor möjlighet att se till det enskilda barnet. Niss och Söderström (2006) menar att gruppinskolning bidrar till att barnen känner trygghet tillsammans med varandra och att det ges möjlighet att knyta kontakt med andra nya barn med vårdnadshavarens stöd. Samtidigt ges vårdnadshavarna möjlighet att lära känna varandra och få stöd i en situation som är ny för många av dem. Detta var dock inget som pedagogerna på den andra förskolan hade tänkt på. När det gäller inskolningsschemat bilaga 2 och 3, så anser pedagogerna att det kändes tryggt att lämna ut ett schema till vårdnadshavarna, så att de kände sig lite extra välkomna, vårdnadshavarna kunde då kanske känna en trygghet och kännedom om vad som skulle ske 25

26 under introduktionsdagarna. En pedagog sade sedan justeras ju ofta schemat utifrån barnens trygghet till förskolan. 4.3 Sammanställning av intervjuerna med vårdnadshavarna Vårdnadshavarna tar i intervjuerna upp olika erfarenheter från familjens första möte med förskolan, här har vi sammanfattat familjernas svar utifrån bilaga Kommunikation och samspel Vårdnadshavarna tyckte att första mötet på förskolan var positivt dels för att allt var förberett med barnets namn, foto och att de nya kompisarna var informerade om att vi skulle komma. En vårdnadshavare säger Barnen kände oss vid namn och det kändes extra skönt för oss, så välkomnande på något sätt. En annan vårdnadshavare kommenterar Vi kände oss välkomna, alla visste att vi skulle komma barn, pedagoger med flera. Det enda som kom fram som negativt, var att en vårdnadshavare kommenterade jag kände mig lite nervös inför första mötet och det kunde jag märka på mitt barn. Han var lite extra klängig denna dag, kanske för att jag spände mig inför mötet på förskolan Trygghet I intervjuerna med vårdnadshavarna på förskolan som använde sig av hembesök, framkom att hembesöken gjorde att vårdnadshavarna fick insikt i förskolans vardag, eftersom pedagogerna berättade om vardagen som familjens barn skulle möta på förskolan. Barnet och vårdnadshavaren fick sedan träffa samma pedagog på förskolan dagen efter hembesöket. Detta för att få en god kontakt med vårdnadshavaren under introduktionen och att barnet möttes av ett ansikte, det kände igen från dagen innan. Detta stämmer överens med vad Arnesson Eriksson (2010) skriver, att hembesöket skapar goda förutsättningar för pedagogen att knyta kontakt med vårdnadshavaren och barnet, samt möjlighet att ta del av barnets vardag 26

27 i hemmet. Författaren menar vidare att hembesöket också ger barnet möjlighet att träffa pedagogen, som barnet sedan träffar på förskolan dagen efter och möts av ett ansikte som barnet känner igen, i den nya förskolans miljö. Författaren menar vidare att om vårdnadshavarna är väl informerade om det pedagogiska arbetet ökar tryggheten inför introduktionen, vilket i sin tur kan återspeglas i barnet. Även vårdnadshavarna från den andra förskolan kände en trygghet då man blev väl förtrogen med förskolans rutiner eftersom vårdnadshavaren var med hela dagar och då fick se alla rutinerna. Under tredagarsinskolningarna får barnen samt deras familjer, redan på ett tidigt stadium ta del av förskolans dagliga rutiner. Detta framhölls i intervjuerna med vårdnadshavarna som positivt. Wessman (2010) skriver att det kan kännas tryggt för barnen och vårdnadshavarna att på ett tidigt stadium känna till verksamhetens dagliga rutiner. Vårdnadshavarna till de barn som hade två veckors inskolning poängterar också att de hade kommit i kontakt med de dagliga rutinerna på ett tidigt stadium, nämligen under hembesöket. Vårdnadshavarna poängterade att de tyckte att det första mötet med förskolan var viktigt. Det spelade inte någon roll var detta möte hade varit. Den ena förskolan föredrog introduktionsmötet på förskolan och den andra förskolan hade hembesök som sitt första möte. Arnesson Eriksson (2010) menar att om vårdnadshavarna är välinformerade om det pedagogiska arbetet, ökar det hans eller hennes trygghet inför introduktionen, vilket i sin tur kan återspeglas hos barnet. Det är just denna information föräldrarna fått vid dessa möten, på båda förskolorna. Här framkom också att välkomstbrevet (bilaga 6) var bra och positivt för familjerna. Detta för att de nya barnen kunde via foto se sina kompisar på förskolan och kanske finna en större trygghet när de senare träffades. Den slutsats vi har fått fram genom våra observationer och intervjuer är att, oavsett vilken form av introduktion förskolan erbjöd, framkom det att kommunikation, samspel, information och trygghet är fyra viktiga grundstenar för en positiv inskolning. 27

28 5 Diskussion I detta kapitel kommer diskussion om arbetssätt och val av metod att redovisas. Här diskuteras även vad vi kommit fram till och vad som kunde ha gjorts annorlunda under arbetets gång. Även förslag till vidare forskning kommer att tas upp. 5.1 Kritisk granskning Granskning av vald metod och genomförande Att genomföra studien på kända förskolor, krävde att det fanns möjlighet att ta avstånd från den vanliga positionen och kliva in i en annan roll. Funderingar har funnits kring att studien är utförd på tidigare kända förskolor och hur detta påverkat resultatet. Har detta påverkat tolkningen? Hade tolkningen varit annorlunda om andra förskolor varit inkluderade? Studiens resultat kan ha påverkas av vilka förskolor som blev inkluderade i studien. Vilket kan ha påverkat denna studie eftersom resultatet kan ha blivit färgat av den bakgrundskunskap som finns hos pedagoger, barnen och vårdnadshavare. Detta beskriver Merriam (1994) bra: Deltagande observation är på sätt och vis en schizofren verksamhet genom att man normalt är delaktig, men inte i sådan utsträckning att man så att säga sugs in i skeendet. Samtidigt som man är delaktig, försöker man vara tillräckligt distanserad för att kunna observera och analysera. Det innebär att man befinner sig i en marginell position som personligt sett kan vara svår att upprätthålla. (Merriam, 1994:108). Eftersom vi valt att lägga vår studie på för oss kända förskolor, håller vi med Merriam (1994) att hålla distansen har inte varit lätt. Så i efterhand kan vi ställa oss frågan, hade vår studie 28

29 haft ett annat resultat om vi hade använt oss av för oss okända förskolor? Vi tror att svaret hade varit ja. Enligt Repstad (1999) kan intervjuer med bekanta personer vara både en fördel och en nackdel. Att vara bekant med den som ska intervjuas kan göra att den personen lättare öppnar sig. Det kan dessutom göra att informanten kan vara mer precis i relationen till det förflutna då de vet att intervjuaren har en viss bakgrundskunskap. En nackdel som Repstad (1999) ser är bekantskap med den som skall intervjuas. Detta kan påverka så personen ger det svar som den tror att intervjuaren förväntar sig. Eftersom vi har utfört våra intervjuer med för oss redan kända pedagoger på respektive förskola har vi burit Repstad (1999) tankar med oss genom studiens gång. Svaren som intervjupersonerna givit i denna studie kan ha varit färgade av de svar som de trodde att intervjuarna velat höra samt de värderingar som kan ha tilldelats dem. Resultatet i studien kan möjligen ha blivit påverkat av denna bekantskap som funnits sedan tidigare. Vi ser i efterhand att det var bra att pedagogen tog steget att hoppa av när hon kände att det inte hade givet studien tillförlitlighet och att svaren förmodligen blivit färgade av vad respondenten ville ha för svar. Även här kan intervjuarnas beroendeförhållande till familjerna, göra att studiens resultat inte är helt tillförlitligt. Hade studien varit utförd på okända förskolor hade möjligen tillförlitligheten i resultatet kunnat stärkas. 5.2 Resultatdiskussion Vi såg i vår studie att pedagogerna tog tillvara på barnets och familjens intresse. Detta för att få en så bra introduktion som möjligt för både barnet och vårdnadshavarna. Pedagogerna redogör också för vikten att balansera barnens och vårdnadshavarnas önskemål och behov under introduktionen samt att skapa goda relationer mellan barn/vårdnadshavare där egenskapen anpassningsbar har stor betydelse inför introduktionen. Resultatet visar att introduktionen bör vara skapad av arbete med goda relationer. Genom att pedagogerna ser det lilla barnet och uppmärksammar dess samspel och finns tillgänglig just för barnet under introduktionen, så kan barnet känna en trygghet på förskolan. Vi tolkar detta 29

30 som det är av stor vikt samt betydelsefullt att vara medveten om sitt förhållningssätt under introduktionen. Pedagogerna har också gett vårdnadshavarna god information om förskolans rutiner redan från första dagen. Här igenom får familjerna trygghetsbegreppet i centrum och detta kan leda till att mötet/introduktionen blir positiv till både barn och vårdnadshavare enligt Sterns teori (1991). Slutligen vill vi poängtera att oavsett val av metod vid mötet/introduktionen har vi sett att en avgörande faktor kan vara att vårdnadshavarna och barnen tillsammans känner tillit och trygghet till förskolan. Skapar pedagogen inte detta förtroende kan mötet/introduktionen vara svårare att genomföra. Trygghetscirkel visar i sin bild (s.12 i arbetet), att barnet till största del tar fördel till vårdnadshavarnas känslor och härmed avläser om en situation är farlig eller trygg. Efter studiens intervjuer och observationer framkom att både pedagoger och vårdnadshavare på förskolorna kände sig nöjda med mötet/introduktionen. Vårdnadshavarna upplevde att både barn och vårdnadshavare blivit väl bemötta, detta enligt intervjusvaren från vårdnadshavarna och pedagogerna. I intervjuerna med pedagogerna framkom också tankar om inskolningsschemat (bilaga 3), detta delas ut till vårdnadshavarna under hembesöket, men i regel justeras det under introduktionens gång beroende på barnet och dess behov till inskolningen. Pedagogerna har även tagit upp att 14-dagarns inskolningen kanske i framtiden kommer att kortas ner till bara en veckas introduktion med hembesök som första mötet. Detta på grund av att vårdnadshavarna uttryckt att introduktionen är lång och drar ut på tiden. Den andra förskolans pedagoger var positiva till 3-dagars introduktion. 5.3 Fortsatt forskning Under studiens gång har det väckts en del tankar kring ämnet introduktion i förskolan. Förslag till fortsatta studier är om barnets ålder har någon betydelse då det introduceras i förskolan. Ytterligare intressanta studier hade kunnat byggas på hur introduktionen utformas för de barn och familjer som kommer från andra kulturer där svenska språket och den svenska kulturen är ny och tidigare kontakt med förskolans verksamhet inte finns. 30