DAISY-KOMPETENS HOS ETT ARBETSLAG

Transkript

1 DAISY-KOMPETENS HOS ETT ARBETSLAG avslutande redovisning, kurs aktionsforskning Anna-Klara Aronsson Lena Folkesson kursledare Dokumentation av aktionsforskningsinspirerat utvecklingsarbete inom uppdragsutbildning för barn- och ungdomsbibliotekarier. MAJ 2011

2 Innehållsförteckning: 1. Aktionsforskning. s Praktiken- Borås stadsbibliotek s Problemområde- och formulering av fråga. s Val av aktion. s Val av metod för inhämtning av data. s Kompetensutveckling för bibliotekarier. s Aktion: Beskrivning med omedelbara reflektioner. s Avslutande reflektioner. s. 8 Referenser s. 9 2

3 1. Aktionsforskning. Aktionsforskning är som jag uppfattat det utifrån föreläsningar och kurslitteraturen en metod som kännetecknas av följande: man utgår från en praktisk verklighet, väljer ut ett problemområde man vill förbättra och utformar en aktion. Därefter observerar och dokumenterar man vad som händer, under och efter aktionen. Slutligen analyseras resultatet. Detta kan sedan leda till en praktisk förändring. Aktionsforskning har sin förankring både i den nära praktiken och i akademisk forskning. (Rönnerman: 2004) 2. Praktiken- Borås stadsbibliotek Borås Stad har drygt invånare. Vid årsskiftet 2010/2011 genomfördes en ny kommunal indelning med tre stadsdelar. Kultur och bibliotek ingår i denna omorganisering och i varje stadsdel finns ett antal bibliotek. Borås stadsbibliotek är fristående men har också viss verksamhet för stadsdel norr. Tidigare fanns ett större antal kommundelar som hade sina egna bibliotek. Stadsdelsbiblioteken är inte filialer till Borås stadsbibliotek men alla folkbibliotek samarbetar när det gäller tjänster till besökare, medier och datasystem. Borås stadsbibliotek har en organisation där personalen är uppdelad i arbetslag: Entré, Vuxen och barn & ungdom. 3. Problemområde och formulering av fråga. Jag är ansvarig för Äppelhyllan med specialmedia i mitt arbetslag, barn & - ungdom. Vi har för tillfället två diskar, en för vuxeninformation och utlånefrågor och en disk på barn-och ungdomsavdelningen. Frågor om DAISY-talböcker för barn och ungdom hamnar i huvudsak i den senare disken. Mina kollegor i arbetslaget hade vid flera tillfällen uttryck osäkerhet ifråga om DAISY-teknik. Ibland har jag uppfattat det som missnöje med min kompetens och förmåga att förmedla relevant information till laget. Jag anser mig också haft svårt att få grepp om mitt ansvarsområde och att mina kollegor vet minst lika mycket som jag, och att jag därför inte har något att delge. Ett problem för arbetslaget och för mig. Man kan anta att låntagarna, även om de inte får en dålig service, kunde få en mycket bättre. Vad kan man göra åt detta? Formulering av fråga: Hur ska man förbättra grundkompetensen hos enskilda lagmedlemmar och öka allas tilltro till sin förmåga att lösa referensfrågor om DAISY. Och därmed i slutändan förbättra servicen till låntagarna. 3

4 4. Val av aktion. När jag mindmappade problemet tyckte jag mig kunna se flera faktorer som påverkade situationen. Dessa var: min och lagmedlemmarnas kunskap om DAISY-tekniken. De enskilda medlemmarnas datavana och förkunskaper i ITteknik. Vår personliga förmåga att delge information och ta till oss information. Dessutom: Tid, allmän informationsförmedling på Stadsbiblioteket och tekniska förhållanden. Jag såg det som att det som skulle kunna gå att påverka dels var lagmedlemmarna, dels mig själv. Därför valde jag en aktion som riktade sig till lagmedlemmarna, och som skulle få mig att komplettera, formulera och förmedla min kunskap. Aktionen utformades på följande sätt: att gå igenom några av de saker som lagmedlemmarna uttryckt osäkerhet om. Jag visade mitt upplägg i förväg och de godkände det. Förslaget var: Tre tillfällen, ca 45 minuter -1 timme per gång. Det första tillfället skulle innebära att vi gick igenom nedladdning och bränning av DAISY-skivor från TPB s katalog. Den andra gången skulle jag visa nedladdning och genomgång av läsprogrammet AMIS. Tillfälle tre föreslog jag skulle handla om framtiden, och olika tekniska lösningar som MP3, och minneskort. 5. Val av metod för inhämtning av data. Jag valde att i första hand använda mig av loggbok och observation. (Björndahl, s. 22ff) Detta helt enkelt för att jag känner mig hemma med dessa metoder. Jag kunde här ha valt att någon annan observerade själva aktionen, men så blev det inte. Min observation skedde dels under själva aktionen, och dels efteråt. Jag valde också loggboken som verktyg för att det är något jag är van vid, och tycker om att använda. Barnbibliotekarier i Borås använder, som del i projektet PLUS, en databas där man för in aktiviteter, utvärderar dem och reflekterar över dom. Databasen utgör också ett underlag för statistik och en källa till kunskap för andra. För min egen del är dock själva reflekterandet som sker när man tvingas formulera sitt eget arbete väldigt viktigt. Och loggboken var för mig ett liknande sätt att skriva och tänka om min praktik. I efterhand ser jag att jag varit alldeles för dålig på att beskriva och skriva ner vad som hände i direkt anslutning till observationerna. Det är kanske också så att det överhuvudtaget inte går att tillfredsställande observera en situation man själv leder eller deltar aktivt i. Därför är det tyvärr redan i loggboken snarare sammanfattningar och reflektioner än renodlade beskrivningar. Jag skulle också ha kunnat intervjua kollegorna för att få deras synpunkter på aktionstillfällena. Som det nu är noterade jag bara deras önskemål och reaktioner. 4

5 6. Kompetensutveckling för bibliotekarier. De områden som min aktion tangerar är bland annat lärande och kompetensutveckling på arbetsplatser. Jag har läst igenom rapporter från arbetet med tre projekt: MVG, Twinningprojektet och PLUS-projektet i Borås Stad. De senare är de som jag tycker var mest relevant för min arbetsuppgift. I Twinningprojektet använder bibliotek, i grupper om två eller tre bibliotek, sig av olika metoder för att observera, utbyta erfarenheter och reflektera. Det tycks mig som att man i detta projekt prövat många skilda metoder men utgångspunkten är att lära av varandra och utveckla verksamheten genom att se sig själv och andra med nya ögon (Aleman mfl: Region Bibliotek Stockholm 2009) I PLUS -projektet i Borås verkar också utgångspunkten vara att lära av varandra och utgå från den faktiska verkligheten. Man strävar inte efter att uppfinna något nytt, men däremot att utveckla sin profession och verksamhet (Eriksson 2010) När jag läser om kompetensutveckling och jämför med ovanstående projekt så är naturligtvis en aktion mycket blygsamt. Men det gemensamma är lärande som process, lärande av varandra och ett lärande som utgår från praktiken. När det gäller aktionsforskning som metod är det inte något jag prövat på tidigare men som barnbibliotekarie i Borås Stad har jag deltagit i PLUS-projektet och bland annat använt den databas som finns. Man skulle kanske kunna säga att arbetet med databasen påminner om aktionsforskningens förberedande fas, att beskriva och skriva ner den faktiska verkligheten. Det blir ett sätt att beskriva ett potentiellt problemområde, men det tangerar också dokumentationen, liknande en loggbok, och den reflekterande delen. Det PLUS saknar är själva aktionen. Det man beskriver i PLUS är en aktivitet man skulle gjort ändå. 5

6 7. Aktion: Beskrivning med omedelbara reflektioner. Aktion del ett: Nedladdning och bränning av DAISY-skivor. I förberedelsen inför denna ingick: Att jag gjort en manual med sökning och nedladdning steg för steg, lösenord, och instruktioner för bränning. IT -teknikern har installerat brännarprogrammet på allas användar ID och vi har gått igenom att det fungerar på barninformationens dator. Jag har försök förutse tänkbara frågor och tagit reda på svaren. Vi träffas på morgonen innan biblioteket öppnar. Vi har 45 minuter på oss. Alla i arbetslaget är meddelade. Tre av fem kommer. Jag visar sökning i TPBkatalogen, nedladdning och bränning. Visar också var skivor och fodral finns. De hinner pröva att ladda ner/bränna. Lagmedlemmarna ställer frågor. Exempelvis: Ska vi samla nedladdade filer i samma mapp på en gemensam plats? Är det någon nytta med det? Vad ska man ha för brännhastighet? Kan man bränna flera filer på samma skiva? En del frågor gällde också mer principiella frågor som: Bör man köpa eller bränna skivor? Sätta ut eller inte sätta ut brända skivor i hyllan för utlån? De praktiska frågorna gick ofta att besvara direkt. En del av dessa hade jag kunnat förutse. Men inte de övriga. Positiv respons på manualen. Reflektion: Jag upplevde det som att de ställde många frågor, men när jag läser loggboken tycker jag mig nästan inte ha antecknat några alls. Mycket frågor av praktiskt karaktär. Kollegorna hade också skilda frågor utifrån deras nuvarande eller före detta arbetsuppgifter. Den person som arbetat med specialmedia tidigare hade exempelvis inte så mycket frågor om policy eller allmänna frågor om DAISY-teknik. Det märktes också att personernas egna vana av datorer och IT påverkade vilka frågor de ställde. Genomgången visade vad mina kollegor kunde, och inte kunde, men också vad jag kunde och inte kunde. Önskemål kom fram om att manualen skulle finnas tillgänglig vid barninformationen. Aktion del två: Nedladdning och användning av läsprogrammet AMIS. Ingen kom vid det första planerade tillfället. Efter detta tappade jag sugen något och funderade på vad som var hindret. Brist på tid? Att det inte behövdes för att alla antingen kunde eller att det helt enkelt inte efterfrågades? Jag la om strategin och erbjöd alla en enskild tid med mig. Två nappade vid ett tillfälle. 6

7 Beskrivning: Vi samlades återigen på morgonen. När vi börjat använda läsprogrammet AMIS kom frågan Är det detta vi ska tipsa om i första hand? Eller bör vi inte lära oss DAISY-spelarna först? Vi tittade på DAISY-spelaren som finns på barn-och ungdom, foldrarna på Äppelhyllan och vår hemsida för barnavdelningen. Frågor dök upp som: Är foldrarna uppdaterade? Vad är det första man gör när man får en DAISY-låntagare? Finns det länkar till läsprogrammet AMIS på vår hemsida? Finns läsprogrammet TPB-reader fortfarande på skiva att dela ut. En kollega påpekade att det var enklare att dela ut en skiva med läsprogram än att hänvisa till nedladdning. Jag återkopplade också till första tillfället. Och frågade om man hade använt sig av kunskapen/färdigheterna. Ingen hade laddat ner eller bränt till en låntagare sedan detta tillfälle. Reflektion: Fler frågor än vad jag hade svar. Andra frågor och områden än vad jag förutsett. Tanken att vi skulle gå igenom läsprogrammet ingående och metodiskt fungerade inte. Vi kom in på flera andra saker. Efter detta tillfälle kändes det som om förvirring var ett nyckelord för alla. Jag och mina kollegor verkade veta mindre än tidigare. Vid denna tid hade också tekniken börjat krångla när det gäller läsprogrammet. Och vi vet nu att vi inte får ladda ner AMIS till kommunens datanät. Vi kan alltså inte visa programmet för låntagarna. Vi vet också att TPB-reader är ett gammalt program som inte rekommenderas av TPB till låntagare. Detta tillfälle fick den praktiska konsekvensen att jag slängde de foldrarna som var för gamla och tog reda på frågetecken kring läsprogrammen. Aktion del tre : Jag hade planerat en avslutande aktion om tekniken i framtiden. Att denna inte blev av berodde, som jag bedömer det, på att jag sköt upp tillfället på grund av tidsbrist. Vi hade också haft en halvdag om DAISY- teknik för barn- skol och gymnasiebibliotekarier i Borås. Halvdagen var utformat så att vi lärde av varandra. Vi gick bland annat igenom ny DAISY-teknik med spelare, minneskort, läsprogram och Egen nedladdning, (tidigare DAISY-direkt). Två av mina kollegor gick helt eller delvis på denna dag. Reflektion: Tidsbrist, och ingen uthållighet från min sida. DAISY-dagen gjorde också att fokus sattes på dessa frågor i alla fall. Reaktioner från assistenten: Jag vill också kunna detta jag sitter ju också i disken. 7

8 8. Avslutande reflektioner Hur ska man förbättra grundkompetensen hos enskilda lagmedlemmar och öka allas tilltro till sin förmåga att lösa referensfrågor om DAISY. Och därmed i slutändan förbättra servicen till låntagarna. När jag började planera aktionen utformade jag den som att JAG skulle LÄRA UT något och så skulle problemet vara löst. Jag hade försökt förutse flera av kollegornas frågor och vilka svårigheter de skulle ha under aktionstillfällena. Efteråt kändes det som om vi var mer förvirrade än tidigare och det fanns mer frågor än svar. I själva verket började jag få en uppfattning om vad vi visste och inte visste. Vilka frågor och förhållanden som behöver redas ut, tas eventuella policybeslut om, samt vilka tekniska förutsättningar som måste fungera. Aktionen satte också fokus på områden som jag inte sett som problem, eller glömt bort men som behövs arbetas vidare med, spelare och foldrar. Den visade också på näraliggande problem/frågetecken som jag inte räknat med att arbeta med från början exempelvis hemsida och länkar, och hur vi som bibliotekarier ser olika på att använda internet i förhållande till låntagarna. Delaktionerna resulterade också i praktiska önskemål: Manual för nedladdning och bränning. Vilket nu finns. Plan för hur man bemöter låntagare med länkar, under arbete. Och planering för nya foldrar och spelare. Jag tycker att frågan om DAISY- har blivit mer synlig och intressant i arbetslaget under tiden för aktionerna. En av de saker jag också blivit varse om är att den tekniska situationen är mycket viktig, i alla fall för mig. Min tilltro till min kompetens och vilja att instruera kollegorna blir sämre när tekniken inte fungerar. Kanske är det så för mina kollegor också. Slutligen: Det gäller att hålla intresset uppe. Om jag inte snarast gör manualerna och ser till att göra området levande tror jag risken är att kunnandet stagnerar och intresset går förlorat. Ständig uppföljning är nödvändigt. Jag tycker själva aktionen i aktionsforskningen varit otroligt fruktbar. Man skapar en aktivitet för att lära sig mer om ett område. Det händer något i realtid, något dynamiskt och till viss del oförutsett. Det behövs en händelse, andra personer och en situation för att skapa nya tankar och utvecklingsmöjligheter. Det vill jag använda igen. Kanske inte uttalat som renodlad aktionsforskning, men jag funderar på om detta arbetssätt kan kombineras med dokumentationen i PLUSdatabasen och utvärderingen och reflektionen i den. 8

9 Referenser: Aleman, Lotta mfl. Regionbiblioteket Stockholm (2009) Ett steg till- En handbok för metodutveckling Björndahl, Cato (2005) Det värderande ögat Eriksson, Catharina (2010) Plus ger mer Rönnerman, Karin (red) (2004) Aktionsforskning i praktiken erfarenheter och reflektioner 9