Etniska grupper lär sig COPE som föräldrastöd och vapen mot alkohol och kat.

Transkript

1 Socialmedicinska enheten Clinical Research Centre (CRC) Universitetssjukhuset MAS Malmö Etniska grupper lär sig COPE som föräldrastöd och vapen mot alkohol och kat. En processutvärdering. 9 maj 2008 Kent Nilsson Socialmedicinska enheten Clinical Research Centre (CRC) Hus 28, plan 12 Universitetssjukhuset MAS Malmö kent.nilsson@med.lu.se

2 Innehållsförteckning Inledning 3 COPE 3 Kat 4 Alkohol 4 Syfte och Metod 5 Teorier 5 Maktförhållandet i det psykosociala rummet 6 Empowerment 6 Metoddiskussion 6 Resultat 7 Bosniska föreningen FOBIS 7 Introduktion 7 Programmet 9 Tillämpning 11 Somaliska föreningen Somaliland. 12 Introduktion 12 Program 14 Tillämpning 18 Diskussion 19 Slutsatser 21 Litteraturförteckning 22 2

3 Inledning Föreliggande utvärdering är beställd av Socialstyrelsen och utfördes november 2007 t.o.m. april Anledningen är att bosniska föreningen FOBIS och somaliska föreningen Somaliland i Malmö har erhållit medel för att med hjälp av föräldrautbildningsprogrammet COPE (The Community Parent Education Program) stärka de båda gruppernas föräldrar. Samt att även förebygga användandet av alkohol och kat bland gruppernas barn och ungdomar. Bland bosnier finns en oro för hög alkoholkonsumtion, framförallt bland ungdomar mellan 15 och 20 år. Liknande problem finns bland somaliska grupper och användandet av kat som anses vara omfattande (Helling, 2005). Det är inte bara nya svenskar som går COPE-utbildning utan den är vanlig bland infödda svenskar, som t.ex. i Malmö. De flesta av stadens stadsdelar erbjuder utbildningen och den används vid Barnpsykiatriska kliniken i Malmö (attention-riks.se, 2008). Kat används nästan uteslutande av somalier och anses inte utgöra något större problem för svenska samhället. Men det behöver ändå uppmärksammas då det kan betyda svåra sociala och ekonomiska problem för somaliska familjer. Utvärderingen belyser den processinterna dynamiken i genomförandet av COPE utbildning bland bosniska och somaliska föräldrar. I denna inledning ges information om COPE och kat. Eftersom kunskapen om alkohol är mer omfattande i Sverige jämfört med kat, redogörs det endast kort. COPE COPE är ett manualbaserat föräldrautbildningsprogram utformad av den kanadensiske professorn Charles Cunningham vid McMaster Children s Hospital i Hamilton Ontario. COPE kurserna ska ge föräldrar verktyg att förstå och hantera sitt barns beteende samt att stärka dem i sin föräldraroll. Centralt är också att samspelet i familjen ska bli bättre och att ett stödjande nätverk skapas. Programmet har använts i Sverige sedan år 2000 bl.a. inom socialtjänsten, skolan, förskolan och barnpsykriatrin (svenskacope.se, 2007). COPE är ett pedagogiskt program som kan användas både på kliniska grupper och förebyggande. Det är kanske mest användbart som förebyggande program och är särskilt lämplig för föräldrar som annars är svåra att nå med denna typ av utbildning. Utmärkande är att programmen förläggs i föräldrars närmiljö, t.ex. skolor och förskolor, för att det ska vara lätt att ta sig till kursen. Barnpassning brukar anordnas för att ytterligare underlätta för dem att deltaga. Man når föräldrar genom inbjudan och annonsering i olika media (svenskacope.se, 2007). Antal deltagare i en kurs kan vara och man träffas en gång i veckan vid åtta till 14 tillfällen. Kurstiden är två timmar per gång. COPE är en typ av själv-hjälps-program eftersom det är deltagarstyrt. Varje lektion är strukturerad och man behandlar en strategi per gång, t.ex. hur man uppmuntrar och berömmer sitt barn. Strategierna finns på en DVD film och visar en förälder som gör ett överdrivet fel i en vardaglig föräldra barnsituation. Efter att föräldrarna tittat på scenen diskuterar de i grupper implementering av strategin (svenskacope.se, 2007). 3

4 Kat Kat (Khat) är det arabiska namnet på ett träd som normalt blir tio meter hög och vars lövverk tuggas av omkring 10 miljoner människor i länder på afrikas horn och arabiska halvön. Andra namn är t.ex. på engelska Bushman's tea, Boesmanstee (Afrikanska) och umhlwazi på Zulu (South African National Biodiversity Institute, 2008). Enligt Anderson, m.fl. (2007) nämns kat officiellt för första gången år 1330 då den muslimske ledaren Sebra din av Ifat hotade att plantera kat i trädgården hos kejsar Amde Syon. I större delen av Europa är kat förbjuden och klassad som narkotika förutom i Nederländerna och Storbritannien. Sverige nakotikaklassad kat Men från WHO:s och FN:s sida anser man det förnärvarande inte nödvändigt att sätta upp kat på narkotikalistan. Vid en konferens om kat i Fittja i Stockholm juni 2007, sade representanten för FN:s narkotikakontrollorgan International Narcotics Control Board (INCB), Hannafi Rebani, att WHO:s expertorgan år 2006 gjorde en studie om kat men man fann inga vetenskapliga skäl att narkotikaklassa växten (Konferens, 2007). Kat har en allmänt centralstimulerande effekt liknande den som följer av amfetaminanvändning, vilket gör att de medicinska konsekvenserna för brukarna är problematiska. Katinon som är den starkaste av kats beståndsdelar liknar amfetamin i sin kemiska karaktär och en annan viktig beståndsdel är katin. Likheten med amfetamin kan vara oriktig och missledande då en studie visat att katinon är 50 % svagare och katin är 7 till 10 gånger svagare än amfetamin (Warfa, m.fl., 2007). Kat har i århundranden används i samband med religösa studier. Genom att tugga kat så orkar man recitera Koranen dag och natt och det anses vara en stor användbar fördel med drogen, att den ger uthållighet och intellektuell stimulans (Anderson, m.fl., 2007). Den är populär bland immigranter främst från Somalia, Etiopien och Yemen (Warfa, m.fl., 2007). Ursprungligen har kattuggandet i Yemen, Etiopien och delar av Kenya varit reglerat för ett moderat och säkert användande för att inte hamna i beroende och missbruk. Men det har förändrats i dessa länder och man börjar få samma beteende som immigranter som kommer t.ex till Sverige. Det innebär att man nu inte bara är intresserad av kats medicinska konsekvenser utan även de sociala och ekonomiska (Anderson, m.fl., 2007). Alkohol Sedan Sverige anslöt sig till Europeiska Unionen 1995 har alkoholkonsumtionen ökat dramatiskt. Den totala årliga konsumtionen uppskattades 1996 till 8,4 liter ren 100-procentig alkohol per invånare, från 15 år och uppåt. Den nivån låg på 10, 2 liter 2005 (fhi.se, 2008) låg den totala alkoholkonsumtionen på 9,8 liter ren 100-procentig alkohol per invånare, från 15 år och uppåt (SoRAD, 2008). Alkoholkonsumtionen är högst bland män. De dricker dubbelt så mycket som kvinnor men kvinnor i åldersgruppen 50 till 75 år har ökat sin konsumtion. Bland elever i årskurs 9 har intag av alkohol minskat under ett antal år (fhi.se, 2008). Med total alkoholkonsumtion menas den alkohol som säljs via systembolaget, restauranger och internet, samt det som svensken själv tar in i landet, legalt och illegalt (smuggel). Även folkölsförsäljning och hemtillverkning ingår (SoRAD, 2008). 4

5 Sverige tillsammans med de andra Nordiska länderna har ändrat alkoholkonsumtionsmönster. Tidigare drack man mer sprit och öl i förhållande till vin och andelen alkoholrelaterade kroniska sjukdomar har varit relativt låg (jämfört med vinländerna vid Medelhavet). Andelen alkoholrelaterat våld och olyckor har däremot varit hög. I början av 2000-talet förändrades svenskarnas konsumtionsmönster till att man dricker mer vin men det har inte förändrat andelen alkoholrelaterat våld och olyckor (Leifman, 2002). Hur det ser ut med kroniska sjukdomar kan vara för tidigt att avgöra. Syfte och Metod Det övergripande syftet med denna kvalitativa processutvärdering är att studera bosniska och somaliska föreningars implementering av COPE programmet. Centralt är att diskutera bl.a. hur manualen som är viktig i programmet har använts av kursledarna. Finns det sådant i COPE som sociokulturellt inte passar invandrargrupperna? Hur har COPE påverkat föräldrarna? I denna typ av utvärdering är det inte resultatet som är viktigt utan hur programmet har genomförts. En utvärdering bör kunna beskriva vad som var bra och vad som kunde ha gjorts annorlunda. Av detta kan man lära sig och se det som kunskap att använda i framtida program. En processutvärdering innebär egentligen att man systematiskt följer och analyserar en verksamhets eller projekts genomförande. Men att följa detta program har inte gått då föreningarna inte hade någon COPE utbildning vid tidpunkten för utvärderingen. Intervjuer har gjorts med tio personer, fem från vardera föreningen som antingen är kursledare, förälder eller har annan koppling till föreningarna. Kriteriet för att bli intervjuad var att personen kunde lämna information som var relevant för utvärderingen. Genomgång av dokumentation såsom närvarolistor har skett. Citaten i resultatdelen som är plockad från intervjuerna med respondenterna är återgivna med indragen kursiv text. För att underlätta läsningen av dem har vissa citat kompletterats med ord eller fraser som omslutits med [ ]. Här bör också nämnas att det inte innebär personlig kritik att skriva om sådant som kan uppfattas som kritik av enskilda personer som engagerat sig eller deltagit i COPE utbildning. Det kan t.ex. handla om att författaren lyfter fram alternativa synsätt eller tankar om verksamheten. Teorier Vid en studie av detta slag där intervjuer görs med människor med annat etniskt ursprung än författarens, är det lämpligt att reflektera över vad den olikheten kan betyda för resultatet av utvärderingen. Teorin om maktförhållandet i det psykosociala rummet kan ge klarhet. Dessutom är det intressant fundera över hur COPE påverkar föräldrarna och deras barn som är målet med Socialstyrelsens stöd till föreningarna. Hur kan vi använda begreppet empowerment? 5

6 Maktförhållandet i det psykosociala rummet Sands m. fl. (2007) menar att kulturella skillnader mellan intervjuare och den intervjuade utmanar intervjuarens förmåga att ingå en meningsfull konversation. Den förmågan gäller också att utifrån samtalet kunna samla värdefull data. Enligt McAvoy m. fl. (2000) finns det både fördelar och nackdelar med etnisk olikhet mellan intervjuare och den intervjuade. En fördel kan vara att man från en etnisk tillhörighet kan genomskåda det en annan etnisk tillhörighet tar för givet. En nackdel är det sociala avståndet till den kultur man studerar avseende språk, historia, traditioner och sociala sedvänjor. Dessutom bör den som forskar i etniska grupper försöka förstå de egna personliga föreställningarna och felaktigheterna kring dessa. Papadopoulos & Lees (2002) påpekar att forskaren utan kulturell medvetenhet riskerar tvinga på andra kulturer sin tro, sina värderingar och beteendemönster. I en intervjusituation är maktförhållandet i det psykosociala rummet av avgörande betydelse (Gunaratnam, 2003). För att undvika att respondenten påverkas av obalansen i detta maktförhållande bör intervjuaren bygga upp ett psykosocialt rum av tillit, respekt och empati. Om man inte gör det riskerar intervjun bli av etnocentrisk art (Papadopoulos & Lees, 2002). Med etnocentrism menas att den egna kulturen sätts i centrum och den objektiva världen betraktas och bedöms utifrån egen position och erfarenhet (Sverige Mot Rasism, 2008). Empowerment Empowerment är i dag ett väl använt begrepp men ännu finns inget bra svensk term för det, men den som används ofta är egenmakt. Med begreppet menas människors förmåga att nå förståelse och kontroll över personlig, social, ekonomisk och politisk makt för att därigenom kunna förbättra sin livssituation. Empowerment kan användas på individuell-, organisationsoch samhällsnivå (Baum, 2002). Labonte (1990) radar upp ett antal faktorer som definierar empowerment: - förbättrad status, självförtroende och kulturell identitet - förmåga att reflektera kritiskt och lösa problem - förmåga att ta beslut - ökad resurstillgång - ökad köpkraft - legitimering av människors krav från myndigheter - självdisciplin och förmåga att arbeta med andra. Metoddiskussion Kan maktförhållandet i det psykosociala rummet skapa en nödvändighet från repondenternas sida att avge de svar som de tror att intervjuaren vill ha? Det är mycket möjligt att de förhåller sig på det sättet. Alla respondenter visste att det var Socialstyrelsen som ville att denna utvärdering skulle göras. Det kan betyda att utfallet av den kan vara avgörande för föreningarnas framtid. Inte minst om sådant som handlar om eventuella framtida ekonomiska bidrag. 6

7 Om det förhåller sig på det sättet kan man anta att det inte går att skapa ett psykosocialt rum där maktförhållandet är i jämvikt vid denna typ av undersökning. Men det kan också vara att föreningarna ser det som positivt att bli uppmärksammad genom denna utvärdering. Då kan förhållandet bli mer jämlik i och med att respondenterna ser positivt på att lämna information till utvärderaren. Resultat Detta avsnitt redovisar resultat av intervjuer och genomgång av dokumentation. Först redovisas bosniska föreningen FOBIS och sedan somaliska föreningen Somaliland. Bosniska föreningen FOBIS Introduktion Hur fick ni deltagare till COPE kurserna? Vi använde samma informationsmaterial om COPE som Malmö stad använder. Vi översatte det till bosniska och lämnade till våra föreningar. Vi informerade om COPE vid våra föreningsmöten och vid de samlingar vi har på fredagskvällar. Deltagarna i COPE kursen var uteslutande medlemmar. Föreningen hade 17 deltagare i den första och hittills enda kursen och det var COPE riktad till barn. Föräldrarna träffades vid nio tillfällen och närvaron bland deltagarna var ca 70 %. Kurserna hölls i föreningens lokaler på fredagar mellan och Det här med att bestämma vilken tid som var bäst var svårt då många inte kunde komma på fredagar 18.00, därför att de arbetade t.ex. Men vi bestämde ändå fredagar vid den tiden för annars hade vi hamnat i en situation där man kanske måste ha två grupper och det kändes inte bra. Därför beslutade vi att pröva med den grupp som kunde komma på fredagar. Vid intervjutillfället hade man börjat höra sig för med andra medlemmar om intresse finns för att deltaga i en ny COPE kurs. Var båda föräldrarna med i utbildningen? I bosniska gruppen går båda föräldrarna tillsammans på kurs, de går inte i kvinnogrupp eller mansgrupp. Vi gick tillsammans min man och jag och ibland då det inte gick att ordna barnpassning så var en av oss hemma med barnen. Ja, men det krävs en del av föräldrar till små barn att komma en gång i veckan i två till tre månader. 7

8 Det var svårt att få båda föräldrarna att komma samtidigt till varje session. I regel stannande den ena av dem hemma för att passa barnen. Hade föreningen ordnat med barnpassning? Föreningen hade ordnat barnpassning ett par gånger men det var inte så många barn och ibland var det inga barn som kom och vi tyckte inte det var lönt att ha vidare barnpassning vid COPE kurserna. Vilken lokal använde ni? Föreningen använde sin föreningslokal som anses ligga så att den är lätt att nå för föreningens medlemmar. Men det finns kritik mot att vara i den: Vi behöver bättre lokal, den är ganska stor. Den kan vara att det är bättre att ha en neutral lokal som inte är knuten till föreningar. Om man har [COPE] inom föreningen kan det hända, inte alltid, men det kan hända att de blandar ihop olika aktiviteter. Det förekom att folk kunde komma och gå trots att vi hade kurs i lokalen. Vi funderade på kanske skolor eller NBV lokaler som vi har samarbete med. Vi får se. Föreningslokalen är för stor, det hördes inte så bra Tror du att bosniska föräldrar som har deltagit i COPE förstår syftet med kursen? Det här är en viktig fråga då förståelsen för syftet med COPE ger deltagarna rätt angreppsätt i utbildningens olika delar och tillämpningen av modellen hemma. de flesta är överens om att det är bra att bli bättre föräldrar att bli bättre med sina barn. Det var något vi försökte lyfta upp vid presentationen av metoden. Jag försökte lyfta upp såna problem som alla har och som de flesta invandrarbarn har att föräldrar är lite mer borta hemifrån, de jobbar mycket och barnen är ensam hemma. Det är viktigt att vara mer med sina barn. Vi försökte övertyga att det är viktigt att komma till och delta i kurserna... att se sig själv i spegeln Ja, att ha bättre kontakt med barn, att lyssna och förstå problem, och att hjälpa dom, också att hjälpa sig själv att klara olika situationer. Varför är COPE utbildning bra för bosniska gruppen? COPE är ett bra sätt att stärka föräldrarollen och det behövs i vår grupp. Jag använder metoden dagligen med mina barn i början var det inte lätt men jag lärde mig. 8

9 Det finns stor oro bland våra grupper som är ganska nya i svenska samhället att låta barnen vara ute i samhället, därför är COPE ett sätt att mildra den rädslan. Programmet Under utbildningen användes den svenska barn COPE DVD:n och man talar både svenska och bosniska under sessionerna. Respondenterna menar att bosnier är ganska integrerade i svenska samhället och förstår och talar svenska i allmänhet bra. Vad anser du om upplägget av COPE utbildningen? COPE är manualbaserad och det rekommenderas att antal tillfällen man bör träffas är åtta till 14 gånger, ett tillfälle i veckan. Det finns synpunkter på att kursen var för lång då det anses svårt att få föräldrar att komma t.ex. en gång i veckan i åtta veckor. Jag tycker personligen att COPE går för många gånger. Och i våra aktiviteter med NBV, cirkelverksamhet som vi hade, vi hade tidigare ibland gånger och det visade sig på samma sätt att det är för lång period att hålla kurs. De insåg det på NBV att det var för många gånger och minskade till fyra till fem gånger. Fyra gånger är nått som är mycket lätt att uppnå, alltså en månad. Det är kanske det som behövs. Kursen var väldigt strikt och det går fort, men det kändes ändå bra för diskussionerna fick en att tänka till liksom Det som var bra och att det också var roligt eftersom de flesta fick chansen att göra något.skriva och berätta och tala, och sen spela också leka så att säga. Det var roligt och bra också jämfört med om man bara hade föreläsningar. Hur tycker du det var att arbeta med scenerna på DVD filmen? När man titta på videosnuttarna så såg man själv vart man har gjort misstag med barnen. Scenerna är lätta att förstå då det är sådant som händer i vardagslivet hemma med sina barn. det är liknande situationer man har hemma också, man känner igen sig. [COPE] är inte komplicerat för vi känner igen situationer hemifrån, alla har vi barn och det är inte någonting nytt. De flesta berättade att de kände igen sig i de situationer som visades på filmerna, att det är såna situationer man har varje dag med sina barn. 9

10 Hur fungerade det att arbeta utifrån manualen?. vissa tyckte att det är för många moment.. även om man tar det snabbt så tar det för lång tid... Det upplevs av många. att man ställer för många frågor och för snabbt. De flesta människor är villiga att prata. [men] man får inte tillåta det man har inte chans att tala ut. vi vet att vi måste försöka hålla exakta tider och vi ska bli bättre på det till nästa kurs. [Manualen] är ganska enkel.till exempel när det dyker upp en massa frågor under lektionernas gång och det finns ju svar i manualen men samtidigt behöver man ju ha.. stött på det några gånger och ta det på ett naturligt sätt. Kunna svara på alla frågor på ett naturligt sätt. Man behöver mer erfarenhet Vi försökte också vid varje tillfälle som det står i manualen att ha det lite avslappnat i början och diskutera lite allmänt och lära känna varandra. Även om många känner varandra så delar man inte den problematik [man har hemma med barnen]. Många öppnade sig och delade med sig av sina problem. Vad anser du om gruppdiskussionerna? Det är bra att kunna diskutera sina barn med andra föräldrar och se att man inte är ensam om de problem man har med sina barn. det var mycket diskussion om olika ämnen och det finns det behov av. Jag tycker att det är tillräckligt med tid att diskutera varje scen i filmen. Hur kopplade ni COPE till att förebygga alkoholanvändning bland ungdomar? [Vi har inte gjort det än], inte denna gång men det kommer att bli då tonårs COPE startar. Det lämpar sig bäst att prata om alkohol på COPE kurs som är riktad till tonårsföräldrar. Finns det något i kursen ni vill ändra på? De flesta deltagare tyckte att tio eller åtta gånger var ganska mycket att träffas, men man är medveten om att om man förändrar detta så blir det inte samma evidensbaserade program. [Man kan] dela upp COPE i två delar, det är också en möjlighet. Att ha en nybörjarperiod och sedan fortsätta en annan period. Det kan vara ide att göra det fyra till fem gånger skulle vara bra. 10

11 Hur fungerade det att arbeta med hemuppgifterna? Hemuppgifterna fungerade väldigt olika från person till person, hur man gjorde den hemma eller gjorde den inte alls. Men vi försökte följa manualen och följa upp det som hände hemma vid varje träff. Det visade sig att det inte fungerade till 100 %, men man kunde inte tvinga någon eller straffa eller Det var frivilligt och det var lyckat att man kunde samlas så många. Man har en vecka hemma att pröva uppgifterna och det är lite lättare att tänka hemma och diskutera mellan föräldrar, och även på nästa kurs diskuterar man det med andra föräldrar. Det var svårt att göra dem, svårt att få tid att göra dem. Tillämpning Använder ni COPE hemma i familjen? Ja, t.ex. brukade jag skrika ganska mycket eller höja rösten lite, men jag försöker hålla mig lite lägre och prata istället. Prata snällt och det fungerar bättre faktiskt. Det berättade vissa andra också. Att man tar närmare kontakt fysiskt och att tala då fungerar det oftast mycket bättre. Om man håller sig borta och säger bara: du måste göra så, varför gjorde du inte så. Skrika och så, då ger det motsatt effekt från barnen. Men då kommer vi ihåg vi brukar skoja också ahh COPE säger COOP Forum (skrattar). Man lär sig. Vissa saker har jag prövat och det fungerar faktiskt ganska bra. Man ska bara ha tålamod, det måste man ha. Man har kanske tillämpat det hela men kanske på ett annorlunda sätt, som var kanske fel sätt. Det här är ändå en teori som man provat sig fram med. Det var lättare att nå faktiskt. Det gäller bara att kunna göra det, helt enkelt ha tid med det. Man kommer hem stressad från jobbet och då fungerar det inte. Man når dem inte om man är stressad. Då gör man situationen bara värre. Både jag och andra berättar... att man kommer ihåg ahh COPE, när man träffar egna barn. Även idag då jag träffar mina barn kommer jag ihåg vissa situationer kommer jag ihåg vissa moment. Finns det annat som är viktigt att ta upp här? På frågan om föreningen får handledning i COPE metoden är svaret nej. Önskemål finns dock att man fick det som ett sätt att få stöd och drivkraft att hålla COPE kurserna vid liv. Malmö stad har dock en samordare i COPE frågor som har kontakt med bosniska föreningen. 11

12 Somaliska föreningen Somaliland. Introduktion Hur fick ni deltagare till COPE kurserna? Somaliland har rekryterat personer med hjälp av anslag i föreningslokalen men kanske mest genom mun-till-mun-metoden som är vanligt och tradition bland somalier. Är båda föräldrarna med i utbildningen? Somaliland har delade grupper med män och kvinnor. Därför har vi anpassat COPE lite till kulturen så att kvinnor kan känna sig trygga och de öppnar sig lättare. Därför har vi delade grupper mellan könen. Föreningen har haft flera kvinnokurser och manskurser med ungefär sju till tio deltagare. Kurserna hölls i föreningens lokaler på helger, företrädesvis på söndagar. Tiden brukar vara mellan och och ibland andra tider. Hur är uppslutningen bland föräldrarna? Nått bortfall har det varit ju men annars tycker jag det varit en bra kontinuitet.folk har hängt med liksom. Hade ni ordnat med barnpassning? Barnpassning finns här [i föreningslokalen] och för de föräldrar som säger att de har förhinder därför att de har små barn hemma har vi fixat barnpassning. Det har gått bra. Vi håller till i föreningslokalen och vi hade svårt i början med barnpassningen. Sen var det äldre frivilliga kvinnor som ställde upp. Det fungerade bra. Vilken lokal använder ni? COPE kurserna hålls i föreningens lokal som ligger i ett område där populationen av somalier är hög. Det är därför lätt att ta sig till lokalen. det är så stora lokaler här och det finns många aktiviteter för barnen. Tror du att somaliska föräldrar som har deltagit i COPE förstår syftet med kursen? Det här är en viktig fråga då förståelsen för syftet med COPE ger deltagarna rätt angreppsätt i utbildningens olika delar och tillämpningen av modellen hemma. 12

13 Ja, i början var det lite tveksamt och lite frågetecken vad handlar det här egentligen om men till slut förstår folk. Först undrade vi hur detta ska fungera, vad kommer föräldrarna att säga. Vi har barn och ska man lära oss uppfostra våra barn vad är detta? Det var mycket funderingar i början och vi var lite försiktiga. Vi kom inte ut med namnet föräldrautbildning, men vi har sagt att man ska ha lite kunskap hur man ska vara en stark förälder. Ja, det tycker jag nog, men det är svårt för dem att tänka om när man haft en metod hela sitt liv och ändra på den plötsligt. Jag brukar säga till många mammor: - Låtsas att du gör det och med tiden anpassar du dig. Den här ilskan man har mot barnen. Hur ska man göra? Hur ska man göra för att förhandla. Då kommer COPE in i bilden. Enligt den somaliska traditionen är det inte vanligt att man diskuterar med barnen, utan man bara ger en massa information. Det var mycket diskussion bland kvinnorna, hur ska jag diskutera med ett barn? Jag måste säga: - Gör det och gör det, jag ska inte diskutera så. Dom är barn, varför ska jag diskutera med dom? Varför är COPE utbildning bra för somaliska gruppen? Somalierna uttrycker väldigt positivt att de har fått kontakt med sina barn... Man uppfattade inte att man hade en relation till sina barn på detta sätt innan. Det var en pluspoäng att man kunde förhålla sig på det sättet till sina barn. Likadant männen som också gick kurs, de tyckte att det var väldigt positivt att de fick kontakt med sin barn, man diskuterade barnuppfostringsfrågor det besjälade dem på något sätt. Kurserna har förhöjt deras människovärde även som föräldrar. De kan rå på sina barn, de behöver inte stå utanför och titta på hur de bär sig åt. De kan ingripa utan att slå dem och gapa. De menar att det är viktigt att dessa kurser fortsätter. Kommunikationen blir bättre och vi får veta mer av våra barn, tilliten ökar Vi befinner oss i ett annat land med en annan kultur, och har andra värderingar. Våra barn ska gå i skolan och då är det bra att ha kunskap och att vara en stark förälder. Utbildningen är viktig, vi behöver stärka vår roll. Denna respondent pekar på den viktiga faktorn som goda förebilder utgör: Ja, om en ungdom har en pappa som tuggar kat är det lätt att denne tar efter det pappa gör. Kanske uttrycker sin ilska för att få igenom saker och ting. Kommer barnet hem klockan två på natten så säger barnet att pappa gör så och då kan jag göra det också. Det gäller att vara en god förebild till sina 13

14 barn och pojkar behöver goda manliga förebilder och flickor goda kvinnliga förebilder. Program Vad anser du om upplägget av COPE utbildningen? På frågan om man tycker COPE är komplicerad och svår att förstå svarar alla respondenter nej. Även om manualen är på svenska och: just det att man kanske ska förklara en gång till eller att man bara tar det lite långsammare. Det blir just det som kan ställa till det lite grann rent tidsmässigt. Men jag tror det inte är så jätteviktigt om det tar någon minut extra. Det var det där i början, att det var lite svårt att relatera. Men i och med att den somaliska videon kom till och att man själv blivit självsäkrare i den här metoden så har det blivit bättre. Om du själv tror på modellen och du förstår den... så lyser det igenom, då du förmedlar den. Är du lite osäker så där då blir det inte lika bra. Första gången kände jag att det var en bra metod och det var värt ett försök men det fanns ändå en viss osäkerhet. Så är det väl alltid. Föräldrarna engagerade sig och upptäckte att de behövde detta. När man går kursen är det många moment som man känner igen sig i. Det sägs att COPE är ett svenskt eller västerländskt synsätt, men det är egentligen inte det. Det är det många förstår och hajar till... att detta är något universellt. Man har andra ord på det någon sa Var är straffaspekten? Jag straffar. Ja men här i Sverige heter det konsekvenser. Exakt samma grej - Jaha, okej! Det är grundläggande saker som finns över hela världen. Antal deltagare i en kurs kan vara personer och bland somalierna har man inte det antalet utan man ligger på sju till tio personer. Från början är det bra med små grupper för att de ska känna sig tryggare. Det som är bra med små grupper är att man hinner med. Med stora grupper blir det mer diskussioner och det leder till en sak och en annan och det kan leda till att man överskrider tiden som är satt i COPE utbildningen. I små grupper hinner man möta dem med de frågor och svar de har. Hur tycker du det var att arbeta med scenerna på DVD filmen? Ibland kan det vara problem för vissa att förstå och då får man förklara lite extra, dra ner lite grann på tempot. 14

15 Scenerna på DVD:n, att man engagerar sig, visar och bekräftar barnen, skapar ingångar till relationen med dem, att man bryr sig. Det verkar som man inte var van att göra det innan COPE kurserna. Eftersom filmen var på svenska så tog det tid att förklara för de kvinnor som inte var bra på svenska. Jag måste förklara vad varje situation handlade om. Det tog lång tid för mig än vad jag har planerat då jag översatte. Det fick jag göra hela tiden, ta paus och förklara och sedan kan de diskutera i gruppen. Den DVD film som är på somaliska är den som är riktad till tonårsföräldrar (tonårs COPE) men en kursledare menar att det går att använda den i barn COPE: Vissa scener är som i barn COPE så man kan använda den ändå. någon gång i början fick man ofta frågan: - Jamen, så ser det inte ut hemma hos oss. Så det var lite identifikationsproblem, man kunde inte riktigt identifiera hemmet och miljön och så där Så då kan man ta vissa av de somaliska videorna, innehållet är exakt den samma det är det som är det viktiga egentligen. Vad berodde identifikationsproblemet på? Jag gissar på.det är ofta i början de här funderingarna dyker upp. Då är det ofta - Jamen jag har sju barn hemma, det här är bara ett barn. Men problematiken är densamma varese det är ett barn eller sju barn. Just det här med beröm, konsekvens och de olika lektionerna. Men, det där brukar försvinna, folk brukar haja vad det handlar om. Hur fungerade det att arbeta utifrån manualen? Den är i allra högsta grad viktig, men man lär sig ju den efterhand och jag har alltid den med. Att köra utan den då är det lätt att man börjar kompromissa och att det mynnar ut i diskussioner och att man ändrar på det och det blir inte så bra. Nu har ju jag kört det här så länge så jag tycker det är jättebra, bara att man följer den. Inga egna utsvävningar eller man ska vara så strikt som möjligt. Då fungerar det som bäst, att man hela tiden lutar sig på konceptet, COPE konceptet, på manualen. I början var det lätt att det mynnade ut i olika diskussioner och vissa delar eller moment tog alldeles för stort utrymme. Då blir det inte riktigt bra där. Då förlorar man själva idén. Så att hålla det strikt tiderna och så där, då funkar det som bäst. Det fungerar bra. Det största hindret är att många inte förstår svenska så jag måste översätta för dem. Det har gått bra, man pratar lite svenska och lite somaliska. 15

16 Det tog lång tid att översätta manualen inför varje session och själva hemuppgifterna översatte jag också. Vad anser du om gruppdiskussionerna? Det hänger mycket på gruppledaren egentligen kommer man till ett dukat bord så det gäller att stödja sig på modellen. Inte bli känslomässigt engagerad i diskussionerna inte dras med. Dyker det upp någon fråga försöker man att låta gruppen besvara den. Man lägger ut det hela tiden jag är liksom bara budbäraren. Jag har ju svaret vad man är ute efter, så man kan styra ditåt. Man slår dövörat till någon som är helt ute på andra hållet, så dyker det upp någon som är där man vill höra: - vad tycker du om det. Lyfta fram det. Gruppdiskussionerna hade stor betydelse därför att man kände igen sig i andra föräldrars problem med barnen. Kvinnogruppernas diskussioner håller sig ofta vid ett specifikt problem: Sedan finns det ett annat problem för somalier som bor här och det är kattuggandet. Det kom in hela tiden som diskussion om kat också. Till exempel när ena föräldern tuggar kat, då är det mycket problem och den som tuggar kat förlorar sin roll som förälder. Och det är mest män. Det är familjen som lider, det ekonomiska, och pappan har inget ansvar för familjen. Det diskuterades mycket. Det var många som var mycket oroliga för deras barn framtid och säger att deras barn, speciellt pojkar, kommer att gå i faderns fotspår. De kommer också att tugga kat, de ser sin far tugga och då är det inte farligt. Det var många kvinnor som var oroliga. Ja, det här med COPE och kat och den biten som är jätte jätte viktigt. När man pratar med föräldrar och pratat med tio stycken så upplever jag att de har samma typ av bekymmer. Det är något fel och det är kat som är bekymret och när jag pratar med typ sju tio mammor och alla upplever samma sak där hemma liksom, då märker man vart problemet finns. Hur kopplade ni COPE till att förebygga katanvändning? De somaliska kvinnorna pratar gärna om katproblemet hemma, hur det är med barnen och hur mannen beter sig. Detta kan man göra tack vare att man har skilda grupper mellan könen. Det anses allmänt att katproblematiken mest hör hemma när man har tonårs COPE, men en respondent som är kursledare för mansgrupperna menar: Den kommer alltid med [även under barn COPE] eftersom många av de här problemen är katrelaterade. Man försummar familjen och barnen, man 16

17 sover bort dagarna uppe på nätterna kort tålamod och så vidare. Så att ofta bottnar det i det här. Så den finns alltid med på nått hörn. Och just att det är så utbrett, så vanligt. I alla familjer finns det någon eller någon man känner som tuggar. Så kat är ständigt närvarande, tyvärr. På frågan om det är problematiskt att diskutera kat i grupperna, svarar personen: Nej, i och med att du har uteslutande somalier, så då blir man mer bekväm alla känner varandra. Jag upplever det inte som ett problem att prata om detta. En studie visar att kopplingen kat och COPE är viktig. Somalierna upplever det positivt att träffa andra föräldrar och diskutera detta. Man är ju en förebild för sina egna barn och om man är trygg och har en bred kunskap om droger, har arbete och utbildning, kan man svara sina barn på ett mycket rakare och tillförlitligare sätt (Rolfson, 2007). Det har diskuterats om det är lämpligt att ta upp problemen kring kat i metoden men det verkar som att frågan har fått en plats. En respondent menar att det tagit sin tid att få in katfrågan i COPE men att man nu funnit det lämpligt att tala om kat under den kursomgång som handlar om konsekvenser. Finns det något i kursen ni vill ändra på? Det som återkommer bland respondenterna är att diskussionstiden enligt manualen är för kort. Föräldrarna vill diskutera längre tid. Några kommentarer är: Fyra till fem minuter vore bra. Det kan fortfarande vara lite svårt att hålla de här tiderna, jag försöker men det kan va lite tufft faktiskt. Vi vill diskutera mer än vad manualen tillåter. Man vill fördjupa diskussionen och det är genomgående. Man får bara diskutera ett visst antal minuter på varje och man avbryter diskussionen efter den tiden och det uppfattas som lite rumhugget. Vi vill diskutera färdigt ämnet innan man går vidare. Hur fungerade det att arbeta med hemuppgifterna? Det var svårt för föräldrarna med uppgifterna. Att de ska göra uppgifterna hemma. Vissa var analfabeter så de kunde inte skriva. Jag brukar säga försök att använda de här momenten strategierna som du har sett du kan använda hemma och sedan berätta för mig hur det har gått, utan att anteckna eller skriva nånting. Analfabeter finns mest bland medelålders människor från somaliska landsbygden. De från städerna kan i regel skriva och läsa. De flesta gjorde dem men en del gjorde dem inte. 17

18 Det kan slarvas lite med det. Men... ofta så försöker man själv implementera det, man har tagit med sig det. Men man kanske inte dokumenterar det så noga det händer att I veckan hade jag en sån här situation och då pröva jag det. Eller Det hände det där som vi precis gick igenom. Det är som ändå med. Det är lite ahaupplevelser. Det blev en mycket positiv respons på det, de kände att det var mycket viktigt att diskutera med barn. Tillämpning Använder ni COPE hemma i familjen? Ja, ibland kommer de [till kursen] så himla glada: - Ohh, nu är jag stolt, jag har använt metoden och det har gått bra. De är inte lika arg säger de. Jag försöker att lugna ner mig och ta det på ett annorlunda sätt. De var stolta över sig själva. Barnen tar efter vad vi gör blir vi arg och skriker så förbättrar det inte saken. Man visar mer respekt om man inte skriker och barnet känner sig mer respekterad, då får man den respekten tillbaka. Finns det annat som är viktigt att ta upp här? Föräldrarna menar ibland - Jag känner att jag är maktlös inför mina barn. En del sade att barnen hotar, när de ser att föräldrar är svaga, de hotar [att] ringa polisen om man sätter gränser är en del rädda att barnen blir omhändertagna. Någon av respondenterna nämnde att det finns ett missnöje mot svenska myndigheter men det är osäkert hur stort det är. Men det handlar om att man tycker att myndigheter tar över ansvaret för barnen,och vissa föräldrar känner sig frustrerad över det. Vikten av att få handledning i COPE metoden diskuteras och somalierna får det vid tiden då intervjuerna görs av Malmö stads samordare i COPE frågor. Handledning anses vara viktig för att få stöd och drivkraft att hålla COPE kurserna vid liv. Föreningen har också kontakt med en katsamordnare som har till uppgift att synliggöra katproblematiken. Enligt uppgift finns inget samarbete samordnare emellan. 18

19 Diskussion De stora grupperna av bosnier och somalier kom till Sverige nästan samtidigt i början på 1990-talet efter att deras hemländer drabbats av väpnade konflikter (Immigrant Institutet, 2008). Det faktum att bosnierna kommer från Europa och att somalierna kommer från Afrika kan förklara att bosnierna lättare har integrerats i svenska samhället. Det märks också i intervjuerna där bosnierna uttrycker att de inte har några problem med svenska språket och endast i undantagsfall behövt översätta till bosniska under COPE kurserna. De menar dock att oro finns bland bosnier hur det ska gå för barnen i svenska samhället men att COPE kan ge dem det verktyg de behöver för att bli starkare i sin föräldraroll. Somalierna pekar på samma problematik och ser COPE som en lösning för dem att blir starkare föräldrar. COPE fyller ett behov hos föräldrarna och utöver det ger det dem förstärkt egenmakt. Att delta i COPE utbildning kan innebära ett stärkande av några av Labontes (1990) punker. Självförtroendet bör öka bland föräldrarna då de märker att de kan hantera sina barn bättre och får bra kontakt med dem. Dessutom kanske för att de finner barnuppfostran i Sverige inte olikt den från deras egen kultur. Rädslan för att barnen vistas i svenska samhället bör kunna minska på grund därav. Det bör också innebära att förmågan att ta beslut ökar, liksom att deras känsla av status i svenska samhället blir bättre, både på individuell- och gruppnivå. På gruppnivå inte minst den betydelse det har för familjen, betydelsen av att familjeförhållanden blir bättre. Men för somaliska familjer finns det ett problem som kastar skugga över detta och det är den katanvändning som förekommer, främst bland män. Det finns dock ett hopp om att dessa män också nås av empowerment. Det får väl någon undersökning titta på framöver. Somaliska kvinnor och män går i separata COPE grupper och det är antagligen kulturbetingat. Det finns både fördelar och nackdelar med skilda könsgrupper. Nackdelen är att föräldrarna inte går utbildning tillsammans och missar betydelsen av att de båda deltar i diskussioner om barn och uppfostran, samt om sin egen föräldraroll. Dock har de möjlighet att diskutera hemma men det kanske inte kan bli samma diskussion som det kan bli i en grupp. För somaliska kvinnor är det en fördel att gå i kvinnogrupp där de får diskutera katproblemen hemma utan sina mäns närvaro. Det är ett så pass viktigt forum för kvinnorna att modellen med separata könsgrupper i COPE bör ses positivt, trots att de tappar möjligheten till gruppdiskussioner tillsammans med sina män. Det är även en fördel för männen då de får diskutera katfrågan på sitt sätt män emellan. Somaliska COPE kurser ska förutom att stärka föräldrar även lägga katfrågan på bordet. Katproblemet i samband med COPE är viktig och det kan finnas samordningsvinster med att katsamordnaren och samordnaren i COPE tillsammans arbetar med denna fråga. Samarbetet bör vara positivt för syftet att utveckla metodens användbarhet i katfrågan, då samordnarna har en gemensam problemformulering att jobba med. Finns det ett motstånd mot COPE utbildningen? Det är väl inte otänkbart att det finns ett missnöje bland både bosnier och somalier att myndigheter lägger sig i för mycket i deras barnuppfostran. Men att utbilda sig i COPE är vad jag förstår frivilligt och är man missnöjd är det bara att säga nej till kursen. 19

20 Men hur lätt är det att försöka integrera invandrare? Enligt Gong & Chang (2007) krävs förståelse för en annan kultur för att integrera sig och en motivation till att engagera sig i den nya kulturen. Den egna kulturen är viktig för invandrare som ger dem identitet och trygghet. Därför är det t.ex. inte lätt för den kattuggande mannen att engagera sig i den nya kulturen. Kan det finnas en form av avsiktligt styrande från myndigheter, t.ex. att integrera dessa grupper i svenska samhället med hjälp av COPE? Oavsett svaret på den frågan kan de två grupperna antingen acceptera eller förkasta erbjudandet. Det kan dock vara svårt att avböja när föreningarna erbjuds pengar för att genomföra kurserna. Det är inte fel att hävda att COPE är ett hjälp-till-självhjälps-program där kursdeltagarna är de som styr med viss hjälp av kursledaren. Denna form av evidensbaserad utbildning passa dem som är kritisk till top-down styrning (myndighetsstyrning) av folkgrupper. Man menar att man ofta påtvingar människor metoder som inte har någon effekt och att det är oetiskt (Buchanan, 2000). De båda föreningarna har genomfört COPE utbildningar på ett likartat sätt. Det är en viss skillnad i antal genomförda kursomgångar där bosnierna har haft en kurs och somalierna ett antal. Bosnierna har haft 17 deltagare på sin kurs men somalierna har sju till tio personer på sina kurser. Det verkar som att somalierna får översätta mer än vad bosnierna gör, och att det kan utgöra ett hinder för dem att kunna följa manualen tidsmässigt. Det kan vara vettigt att översätta manualen till somaliska för att överbrygga detta problem. Modellens styrka är manualen men frågan är hur och om föreningarna använder den? Jag tycker det finns anledning att tro att föreningarna använder manualen för att genomföra COPE kurser, och att de använder den på rätt sätt. Argumenten för det tycker jag framförallt två somalisk kursledare har då de säger ungefär att det är lättare att använda manualen än att genomföra kurs utan den. Då är det lätt att börja kompromissa och att det mynnar ut i diskussioner, därför är det bättre att luta sig mot COPE konceptet, hålla kurserna strikt och enligt tidtabellen. Bosniernas kommentarer till användning av manualen pekar också på att de använder den. Jag tycker att kommentaren egentligen kommer man till ett dukat bord så det gäller att stödja sig på modellen säger mig att den kursledaren har förstått modellen och känner sig säker och trygg i sin roll att förmedla den. Somalierna mer än bosnierna har hållit kurser fler antal gånger. Det kan bero på att bosnierna är mer integrerad i svenska samhället och är bättre representerad på arbetsmarknaden. Bosniska föräldrar kan ha mindre tid att lägga på kurser, framförallt om de arbetar mycket. Bosniska respondenter säger att de tycker att tio gånger är för mycket att träffas och föreslår att man delar upp COPE i två delar med fyra till fem omgångar per del. Det kan vara en gångbar lösning för att lättare få bosniska föräldrar att komma till kurs. Det bör inte vara för stort ingrepp i metoden. Finns det anledning att förändra COPE? Är det rådligt att göra det? Svaret på de frågorna bör vara nej. COPE är ett evidensbaserat föräldraprogram och gör man ändringar i programmet riskerar det förändras i sådan grad att man tappar dess effektivitet. Föreningarna menar att de faktiskt kan genomföra programmet som det är tänkt. Kursledarna är medvetna om vad begreppet evidensbaserat innebär. Det bör vara mer angeläget att låta metoden vara som den är än att förändra den till att passa olika etniska grupper. Framförallt när föreningarna visat att 20

21 de kan anpassa sig och förstå COPE. De förstår också att COPE är ett uppfostringsprogram med strategier som är universiella och där alla föräldrar kan känna igen sig oavsett kulturell bakgrund. En återkommande kritik mot metoden är att det är för lite tid till gruppdiskussioner. Det är förståeligt med tanke på att föräldrarna finner utbildningen viktig och gärna vill ha uttömande diskussioner. Men samtidigt måste man tänka på att det är modellen, den evidensbaserade. Det kan finnas ett syfte med att det bara är två minuter avsatt till diskussioner. En av dem kan vara att man tar med sig frågorna hem, dem man inte hann få svar på. Vad menade de där egentligen?, Varför sa de så? Att man går ifrån lektionen och har frågor som man behöver prata med någon annan om. Ett ypperligt tillfälle för föräldraparet att diskutera hemma, framförallt för somaliska föräldrar som inte går i samma COPE grupper. I den somaliska gruppen vittnar man om att föräldrar kan ha identifikationsproblem, att relatera scener på COPE dvd:n till förhållanden hemma. Det är nog ett uttryck för skillnad i kultur hur man benämner företeelser. Respondenten visar att man kan överbrygga den kulturella skillnaden på ett enkelt och förståeligt sätt genom att föräldern får en bra förklaring. Vilken betydelse har små grupper och om det samtidigt är vänner och kanske släkt man leder? Det är antagligen lättare att stå vid sidan av och stödja gruppdiskussionerna om det är stora grupper man leder. Man blir mer anonym som kursledare. En COPE kurs kräver att man är flexibel som person, att man både är stödjande, konfronterande och neutral och det kan vara svårt att växla mellan de rollerna om man leder för liten grupp. Och framförallt om det är vänner och släktingar man har framför sig. Argumenten för att ha små grupper är att deltagarna är mindre blyga och att det diskuteras mer. Samt att det är lättare för kursledaren att styra en liten grupp jämfört med en stor som kan vara svårhanterlig. Därför är kursledarnas erfarenhet avgörande. De behöver leda utbildningar ett antal gånger för att lära sig leda och styra COPE kursen och våga hålla kurs för stora grupper, 15 till 25 personer som är rekommenderat enligt metoden. Syftet med Socialstyrelsens ekonomiska bidrag till de båda föreningarna är främst alkoholoch drogpolitiskt. Bosniska föreningen har enligt utsaga inte ännu haft en tonårs COPE där det enligt dem bäst passar sig för att diskutera alkohol frågor. Somalierna verkar ha en aktiv diskussion om katanvändningen oavsett om det är barn eller tonårs COPE. Den skillnaden kan mycket väl bero på att katproblemet är större och allvarligare för somalierna än vad alkoholproblemen är för bosnierna. Slutsatser o COPE är bra för bosniska och somaliska föräldrar. De flesta ser positivt på att stärka sin roll som förälder. Föräldrarnas ökade kontakt med barnen och bättre självförtroende gör förhoppningsvis att de blir mindre rädda för barnens vistelse i samhället. De borde också kunna uppnå en ökad känsla av status i svenska samhället, både på individuell- och gruppnivå. o Somaliska könsåtskilda grupper är bra, framförallt för kvinnorna där de har ett forum att diskutera hemmets problem. Det är också bra att männen har sitt forum där de diskuterar sina problem och sitt förhållande till kat. 21

22 o COPE är en evidensbaserad metod och de båda grupperna har visat att man förstår och kan hantera den. Därför finns det ingen anledning att förändra eller anpassa något av det väsentliga såsom storlek på grupper, diskussionstid eller något annat i manualen som är metodens styrka. Möjligen kan bosnierna utan att det påverkar evidensen för mycket pröva sig fram med att dela upp COPE i två delar, med fyra till fem kurstillfällen per del. o Det finns samordningsvinster att hämta genom att katsamordnaren och samordnaren i COPE tillsammans arbetar för att utveckla metodens användbarhet i katfrågan. Samarbetet bör vara positivt för syftet, då samordnarna har en gemensam problemformulering att arbeta med. o De båda etniska grupperna bör få fortsatt handledning eftersom de behöver det stödet för att få en kontinuitet i COPE utbildningarna. Litteraturförteckning Anderson, D., Beckerleg, S., Hailu, D. & Klein, A. (2007). The Khat controversy: stimulating the debate on drugs. New York: Berg. attention-riks.se (2008) Baum, F. (2002). The New Public Health. New York: Oxford University Press. Buchanan, D. R. (2000). An Ethic for Health Promotion: Rethinking the Sources of Human Well-Being. New York: Oxford University Press. fhi.se (2008) aspx Gong, Y. & Chang, S. (2007). The Relationships of Cross-Cultural Adjustment with Dispositional Learning Orientation and Goal Setting A Longitudinal Analysis. Journal of Cross-Cultural Psychology, Vol. 38, No. 1, p Gunaratnam, Y. (2003). Researching Race and Ethnicity. London: Sage. Helling, S. (2005). Alkohol- och narkotikamissbruk bland invandrare. Centralförbundet för alkohol- och narkotikaupplysning, Rapport nr 88. Immigrant Institutet (2008) Konferens (2007). Khat det dolda missbruket. Internationell konferens, 20 juni, Mångkulturellt Centrum, Fittja gård, Botkyrka kommun, Stockholm Labonte, R. (1990). Empowerment: Notes on professional and community dimensions. Canadian Review of Social Policy, 26, p