Björn & Hanna Adler. 1 av :03

Transkript

1 1 av :03 Björn & Hanna Adler Affect Scale (AFS) är ett svenskt screeninginstrument som utvecklats för att underlätta och systematisera bedömningen av en individs affektuppsättning. Skalan screenar affektiva störningar. Skalan lämpar sig även väl för att undersöka affektobalans vid andra typer av psykiska/psykiatriska störningar. Skalan utmynnar i en affektfaktor som beskriver och sammanfattar balansen mellan positiva- och negativa affekter och samtidigt utgör ett vitalitetsmått. Affektskalan har utvecklats som ett viktigt instrument vid bedömning samt utvärdering av behandling. Det rör sig om en skala som är utvecklad på svensk population av psykologerna Hanna Adler och Björn Adler. Båda är dessutom specialister i neuropsykolog samt leg psykoterapeuter med inriktning kognitiv psykoterapi. Skalan består av 54 påståenden/items som man skall ta ställning till. Teoretiskt bygger skalan på modern affektteori och då främst Silvan Tomkins (1962, 1963 och 1982) teoribildning. Affektskalan är uppbyggd på 3 items på varje grundaffekt, totalt nio affekter. Dessa kompletteras sedan med lika många items på varje grundaffekts motsats. Skalan utmynnar i en sammanställning där resultat på varje enskild affekt redovisas. Den sammanfattas i en Affekt Faktor som utgör ett övergripande mått på balans och vitalitet. Affekter och tankar utgör olika delar av en gemensam arena som utmynnar i våra olika personlighet. De påverkar i högsta grad vårt sätt att förhålla oss och därmed också våra handlingar. Därför bör undersökning av både tankar och känslor ingå i en bedömning vid alla former av psykisk/psykiatrisk störning. Att vår inre värld av känslor också starkt påverkar vårt välbefinnande är ett allmänt känt faktum. Känslorna finns inom oss och gör sig påminda även om vi försöker bortse från dem. Ofta blir de extra starka och otyglade när vi försöker trycka tillbaka dem, när vi inte vill kännas vid dem. Man kan med fog säga att det är på egen risk som vi nonchalerar dem. Känslorna spelar en minst lika stor roll som förnuftet när det gäller att fatta beslut och handla. Man kan utan överdrift påstå att känslorna tjänat oss människor som en god vägvisare under vår långa utveckling.

2 2 av :03 Bakom varje känsla har under evolutionens gång vuxit fram färdiga handlingsmönster som varit betydelsefulla för vår fortlevnad. I varje känsla finns en rörelse och en beredskap för handling. Några av dessa känslor är universella medan andra har utvecklats för att skapa det unika hos var och en av oss människor. De utgör därmed en viktig del av vår personlighet. Känsla och förnuft anges ofta som två motpoler även om de i verkligheten främst lever i harmoni. När känslorna svallar över så "dränker" de den förnuftsmässiga sidan och vi har då svårt för att "tänka klart". Oftast är det just känslorna som får övertaget och hindrar den rationella sidan inom oss. Känslorna låter sig inte fångas på samma sätt som man fångar en tanke. Ofta föds känslorna i en relation, i ett berättande eller när vi lyssnar på någon. De förändras sedan efterhand, i relationen, i takt med att individen får nya associationer som i sin tur föder nya känslor. Känslorna tycks ibland leva sitt eget liv men de är också, i hög grad, kopplade till kognitiva processer. Utifrån ett kognitivt synsätt säger vi att det framför allt är tankar i en situation som väcker känslor. Inte tvärtom! Det är dock förmågan att uttrycka och känna känslor som blir vår personlighet. Det blir detta som vi också förmedlar till andra. Känsloupplevandet ger oss också ett rikare inre liv under förutsättning att det inte, som när ångest framträder, tar helt överhand. Då blir vi istället fångar i våra känslostormar. Känslorna byggs upp av individens erfarenheter och påverkas starkt av dennes tankar. De genomgår därmed en förändring över hela vår levnad men sammanflätas samtidigt i kognitiva strukturer. Dessa är inget annat än föreställningar, eller förutfattade meningar, om händelser som dyker upp och som lagrats som en typ av schema. Emotionerna föregås av affekterna. De senare handlar om kända mönster av biologiskt beteende. De finns oftast innan vi märker av dem. De lever mellan kropp och själ. Affekterna består av kroppsliga reaktioner och är extremt smittosamma. När vi är jätteglada och skrattar brukar detta ofta leda till att även andra i vår omgivning "smittas" av glädjen. Känslor som löper varaktigt över längre tid brukar vi benämna som sinnesstämning. Vi kan vara "dämpade" i vårt sinne en längre tid, kanske flera dagar men affekter som berör ledsnad har en betydligt kortare varaktighet. Det finns en rad olika teoribildningar som beskriver olika affekter i den mänskliga repertoaren. Troligen är dock Silvan S Tomkins beskrivning av nio grundaffekter (Nathansson, 1992) den mest tongivande i dag. Indelning görs i positiva, neutrala och negativa affekter. Under våra tidigaste barndomsår lever affekterna åtskilda. Efterhand utvecklas de dock till att bli allt mer komplexa och bildar till slut unika mönster av känsloreaktioner hos var och en av oss människor. Det är detta som blir våra olika personligheter.

3 3 av :03 Varje affekt har sin egen tidsprofil och påverkar och engagerar hela kroppen. Man har funnit att intresse, vrede, avsky, avsmak och förvåning kan observeras mycket tidigt under spädbarnstiden. Affekten skam, däremot, uppträder inte förrän i slutet av första levnadsåret. Denna affekt är knuten till vår förmåga att skämmas vilken förutsätter en viss kognitiv och känslomässig mognad för att kunna framträda. Bland de positiva affekterna märks glädjen tydligt. Vi visar vanligtvis glädjen genom att le. Det kan vi göra i vår ensamhet över ett glatt telefonbesked och vi kan också göra det mot den som ger oss en komplimang. Glädjen som affekt anses vara en av de lättaste att identifiera. Den är betydligt lättare att upptäcka än många av de negativa affekterna. Intresse är den andra av de två positiva affekterna. Vi visar denna affekt genom att främst höja på ögonbrynen. Blickkontakt är i sig extra intresseväckande. Affekten intresse ger bra grund för en höjning av uppmärksamheten och utgör därmed en viktig grund för vår utveckling. I den neutrala zonen möter vi den "häpnadsväckande" affekten förvåning. Den är neutral i den meningen att den varken är positiv eller negativ. Den kan dock bli laddad med det ena eller det andra. Den som avskyr överraskningar kan från början ha haft mycket tråkiga och negativa upplevelser kopplade just till överraskningar som ledde till affekten förvåning. Annars har "förvåningen" den egenheten att den "rensar" hela vårt system på affekter, även de negativa. Den rensar hela systemet på vad som fanns i det. I Tomkins affektmodell är de negativa effekterna sex till antalet. Att vi har fler av dessa jämfört med de positiva tros ha att göra med vårt behov av dessa för vår överlevnad sett ur ett evolutionsperspektiv. Fruktan eller rädslan är en stor och viktig affekt som lätt blandas med andra affekter. Ofta är det så att fantasierna, inte minst barnens, är långt mer skrämmande än verkligheten. Det är viktigt att ge barnen orden och begreppen för att kunna bemästra sin rädsla. Svårigheter med att hantera rädslan, där skräckinjagande fantasier tar överhand, vandrar lätt över i ångest eller tvångsmässigt beteende. Individen söker då, via struktur, hantera osäkerhet och rädsla. Kval och bedrövelse är affekt som har en betydligt längre tidsprofil än t ex rädslan. Obehaget i affekten kval-bedrövelse utlöses av konstant plåga eller olust som till slut löser ut affekten. Det kan bli så att denna affekt snabbt aktiveras igen när vi utsätts för situationer som varit varaktigt plågsamma och obehagliga. Affekten kval-bedrövelse kan hindra andra affekter från att komma fram. Vreden är en affekt med kort tidsprofil. Den har ofta föregåtts av obehag en längre stund. Till slut så "rinner bägaren över" och vi blir öppet arga. Vreden varar oftast en kort stund men kan "underhållas" genom att vi kommer på nya oförrätter under ett gräl eller på annat sätt ger vår ilska nytt bränsle. De som har problem med att visa sin ilska brukar vanligtvis vara lyhörda för ilskan och känner igen denna men stänger sedan av istället för att släppa fram ilskan. Med olika typer av strategier kamoufleras affekten ilska. Den kan finnas men kan vara tillbakahållen och mer synas i en form av allmän irritation. Många människor har svårt för att känna igen ilskans ansikte när den inte visas tydligt i ett högrött ansikte, fäktande armar och skrik. Avsky och avsmak är två affekter som anses ha en lång och viktig roll i vår utveckling till primater. Båda affekterna anses vara driftsunderstödda på det viset att vi t ex i utvecklingen snabbt behövt göra oss av med giftiga saker. Vi grimaserar och spottar ut det som inte smakar bra. Dessa affekter är så starka att blotta minnet av något äckligt räcker för att det skall påverka matlusten i nuet på ett påtagligt sätt. Avsky och avsmak aktiveras lätt vid konflikter, separationer eller skilsmässor. Vi mår illa som en effekt av affekterna och då söker vi oss bort från andra. Vi drar oss undan gemenskapen. I en konflikt är det inte ovanligt att möta någon som säger: "Jag avskyr dig!" Den sista av de negativa affekterna, skammen, är en av de viktigaste och märkligaste. Som affekt har

4 4 av :03 den betydelsen att reglera de positiva affekterna. Skammen stör vårt tänkande. Vi rodnar och ofta kan vi stamma och bli nervösa. Skammen "triggas", sätts in, när vår visade glädje eller upphetsning blir för stor. Den kommer fram när glädjen blir större än vad de sociala normerna tillåter. Det är då vi skäms och drar tillbaka en del av våra alltför positiva känslor. Att vi upplever skam anses vara det pris som vi måste betala för att ha en civilisation, att vara människor. Utan denna affekt skulle vi inte lika lätt anpassa oss till sociala regler och tabun. Skalan har använts på olika patientgrupper såsom: Depression Ångestsyndrom Personlighetsstörningar Neuropsykiatrisk problematik Utbrändhetssyndrom/Utmattningsdepression När det gäller depressionstillstånd är det oftast mycket tydligt så att de negativa affekterna tagit över helt. Individen har överhuvudtaget svårt att finna några glädjeämnen i tillvaron. Vid djup depression sjunker ofta självförtroendet avsevärt och skuldkänslor aktiveras lätt, inte bara p g a oföretagsamheten, utan också för handlingar, eller underlåtenhet, som ligger långt tillbaka i tiden. Depressionen karakteriseras i en negativ kognitiv triad (Beck, 1967) som visar sig att individen utvecklar en negativ syn på: Sig själv Omgivningen Framtiden Individen ser sig lätt som oduglig, oönskad och värdelös. Omvärlden upplevs ofta som avståndstagande, krävande och full av oöverstigliga hinder medan framtiden är full av besvikelser och misslyckanden. Knutet till Affect Scale ser vi rent allmänt, vid depression, förlust av intresse och engagemang. Individen har svårt för att överhuvudtaget känna glädje. Lusten har istället ersatts med olust och kval/pina över tillvaron samt djup skam. Skuld och strafftankar liksom självnedvärdering kan anta orimliga proportioner. Ökad irritabilitet är också vanlig. Inte minst i den manliga formen av depression. Det är vanligt att individer med depression erhåller en sammanlagd affektfaktor på ett par till flera minuspoäng. Vid ångesttillstånd ser affekternas uttrycksform något annorlunda ut jämfört med vid depression.

5 5 av :03 Affekten kval/pina är oftast inte så starkt framträdande som vid depression. Däremot framträder affekten fruktan/skräck desto tydligare. Ofta är också skamkänslorna starka. När det gäller de positiva affekterna är det vanligt att individen fortfarande upplever intresse och engagemang men att affekten glädje tonats ner i ångesttillståndet. Fruktan eller rädsla är prototypen för själva ångesten. Låg grad av ångest benämns ofta som ängslan eller oro med den starka formen upplevs som skräck och panikångest. Vanligtvis erhåller individer med ångesttillstånd en reduktion på affektfaktor. Den brukar dock inte vara lika stor som vid depression om ångesten är relativt "ren" i sin form. Den hamnar oftast mellan ca 0 5 på affektfaktorskalan. Det är dock vanligt med blandformer där t ex depression och ångest utgör en vanligt förekommande kombination. Vid personlighetsstörningar är bilden inte lika enhetlig. Själva personlighetsstörningen innefattar avvikelser i tanke, handling och affektsystem som är varaktiga över tid. Störningen är inte sekundär till andra psykologiska problem utan uppträder tidigt i barndomsåren eller i tonåren. Schizoid personlighetsstörning visar ofta på låga värden för affekten intresse samt höga poäng på de negativa affekterna avsky och avsmak. De har ofta en upplevelse av att andra invaderar dem. De undviker därför gärna situationer med andra människor. Det föreligger överlag en låg affektivitet. Närhet till andra genererar dock ångest. Individen är oftast inte speciellt intresserad av andra och det föreligger inte sällan ett störd anknytningsförmåga. Den paranoida personlighetstypen upplever att det inte går att lita på någon i omgivningen. Det gäller helt enkelt att hela tiden vara på sin vakt. Det största hotet ligger i att bli manipulerad och lurad. Vreden dominerar ofta som affekt vid paranoid personlighetsstörning. Vid narcissistisk personlighetsstörning upplevs ett evigt hot av att inte bli behandlad med respekt. Individen har en klar föreställning av att vara något alldeles speciellt dvs andra upplevs samtidigt som underlägsna. Vrede och förakt utgör dominerande affekter. Den fobiskt personlighetsstörde ser ofta andra som kritiska och fordrande. De undviker gärna situationer där de kan bli värderade. De upplever sig ofta som värdelösa och omöjliga att tycka om. Det är här vanligt att möta tankar såsom: "Om andra lärde känna mig så skulle de vända mig ryggen ". Störningen domineras av känslor såsom dysfori och ångest. Dysforin innefattar nedstämdhet med inslag av retlighet, olust och otålighet. Det är vanligt att affekterna rädsla och skam dominerar bilden. Vid tvångsmässig personlighetsstörning upplevs ofta andra som oansvariga och hotet mot individen skönjs i varje situation där det råder brist på struktur. Individen upplever sig ha mycket stort behov av kontroll för att kunna fungera. Ångest och skuld utgör dominerande affekter. Den histrioniska personlighetstypen ser sig själv som en person som förtjänar uppmärksamhet. Synen på andra är positiv, så länge de ger uppmärksamhet. I grunden finns oftast en stark rädsla för att inte bli sedd. Affektivt ser vi ofta mönster av glättighet kombinerat med låg frustration dvs. det svämmar lätt över av starka positiva känslor som snabbt kan vandra över i mer negativa typ vrede och ilska. Vid beroende personlighetsstörning upplever individen sig som svag och hjälplös. Han/hon är helt

6 6 av :03 övertygad om att behöva andra till 100 % för sin egen överlevnad. Det är vanligt att individen tänker: "Jag är helt hjälplös". Ångest och depressivitet är dominerande affekter. I denna diagnosgrupp inryms DAMP, ADHD och ADD. För samtliga gäller att det primärt rör sig om brister i uppmärksamhet och impulskontroll. De omnämns ibland som "nuets fångar" (J Ratey, 1998). Individer med dessa svårigheter pendlar mellan extremt hög och extremt låg uppmärksamhet. Det rör sig m a o om en svårreglerad och växlande uppmärksamhet snarare än bristande förmåga. Affekterna följer ungefär samma förlopp med växlingar mellan starka affektupplevelser till en mycket låg affektnivå. Det är inte ovanligt att skönja någon form av depressivitet hos vuxna med neuropsykiatrisk problematik. Denna är dock sekundär till de primära kognitiva svårigheterna. Den kan dock likna depression och synas i tomhetskänslor men till skillnad från den egentliga depressionen så går den snabbt över när individen får något att fokusera sina känslor och tankar på. Många med neuropsykiatrisk störning har funnit sig väl tillrätta i vardagen. De är, och känner sig, älskade av sin familj och sina vänner. De har funnit ett bra och meningsfullt arbete där de på ett naturligt sätt får utlopp för sin impulsivitet och uppmärksamhetsbrist. Det är då inte säkert att vi kommer att urskilja någon avvikande profil på Affect Scale. Flertalet uppvisar dock en tydlig obalans i affekter med snabba humörsvängningar. Ena stunden glad och positiv för att nästa stund brista ut i kraftig ilska. De har ofta en låg frustrationströskel. Många med dessa svårigheter har en bakgrundshistoria med ständiga misslyckanden. I flertalet fall har detta lett till att de inte är så positiva till förändringar. De fylls lätt av affekten kval/pina när de på nytt möter något som de tidigare misslyckats mycket med. De tappar också snabbt intresset för saker och leds vidare in i nya aktiviteter. Detta kan sammanfattas i svårigheter att samla sig och uträtta saker samt tendens att glömma bort vad man just höll på med. Stress och utbrändhet är intimt knutna till varandra som begrepp. Hur ser då stressreaktionerna ut? Kroppen har två olika sätt att uttrycka dessa: Försvarsreaktion Uppgivenhetsreaktion I den första fasen, försvarsreaktionen, försöker individen fly eller kämpa emot den pressade situationen. Denna reaktion är menad att vara kortvarig och är av betydelse för att vi skall kunna hantera olika faror. Om vi, däremot, befinner oss i detta tillstånd en längre tid så sker det ett sammanbrott. Detta sammanbrott kallas idag, allt oftare, för utbrändhetssyndrom. Utbrändhetssyndromet anses bestå av tre olika kardinalsymtom: Känslomässig utmattning Okänslighet inför andra människor Låg prestationsförmåga Studier har visat på att personer som uppvisar tecken på utbrändhet ofta har få adaptiva försvar och även brister i copingstrategier (Adler & Holmgren, 2000). Många fungerar på agerandenivå. Ibland

7 7 av :03 är de utagerande i beteendet. Många fler är apatiskt inåtvända. Ett flertal befinner sig dessutom på förnekandenivå där de helt enkelt får svårt för att identifiera vad som är deras egentliga problem. Utbrändhetssyndromet leder oftast till en känslomässig utmattning. Individen känner sig tom men kan samtidigt drabbas av starka ångestattacker. Tydliga tecken på depressivitet eller till och med depression är vanligt förekommande. Inte sällan finns även starka skamkänslor. Individen skäms helt enkelt över att inte längre kunna prestera och upplever i detta starka värdelöshetskänslor. I utbrändhetssyndromet är det vanligt att affekterna antingen uteblir (befinner sig på låg nivå) eller helt svämmar över i framförallt negativa affekter typ skam, ångest, avsky och avsmak men också vrede och irritabilitet. Detta kan sammanfattas som en form av affektlabilitet. Utifrån vår kliniska erfarenhet har vi funnit att Affect Scale (AFS) kompletterar t ex Youngs skala (schemaformulär) samt Cloninger s temperaments och karaktärsskala (TCI) på ett utmärkt sätt. Affektskalan ger oss ett viktigt mått på affektbalansen och samtidigt också ett vitalitetsmått. Den lämpar sig väl som underlag för bedömning inför psykoterapi samt inte minst som utvärderingsinstrument efter genomförd behandling vilket ju är oerhört betydelsefullt när vi mäter effekter av olika behandlingsformer. Ytterligare info om skalan: Kognitivt Centrum, V Lindviksvägen 8, Höllviken Tel: eller Telefax: E mail: kognitivt.centrum@altavista.se Affect Scale är en skala som undersöket affektbalans och vitalitet. Den består av 54 items/påståenden som individen skall ta ställning till och tar ca 5 minuter att genomföra: Affektskalan finns som pappersversion samt även datorversion (200 administreringar + fri scoring) Den finns nu även översatt till engelska. En grunduppsättning av papper + penna versionen inkl. manual och sammanställningstablåer kostar 1300: Datorversionen kostar 2900: Affectscale kan bara köpas av leg.psykolog, leg.psykoterapeut samt leg.läkare

8 8 av :03 Tillbaka Adler, B. & Holmgren, H. (2000).Utbrändhet: Finns det en väg tillbaka? Svensk Rehabilitering,2000/03. Beck, A. (1972). Depression: Causes and treatment. University of Pensylvania, Pensylvania. Nathanson, D. L. (1992). Shame and pride: affect, sex and the birth of the self. W.W. Norton & Company, New York.Moscope. Nr 3/05, Ratey, J. (1998). Skuggsyndrom. Cura bokförlag, Stockholm Tomkins, S. (1962). Affect/imagery/consciousness. Vol. 1: The positive affects. Springer, New York. Tomkins, S. (1963). Affect/imagery/consciousness. Vol. 2: The negative affects. Springer, New York. Tomkins, S. (1982). Affect theory. Emotion in the human face,2, Cambridge Universtity Press, New York.